Torsdagskrönikan: Zidanes y Pavones

TORSDAGSKRÖNIKAN Jag vet inte vad det är men det är något charmigt med att debattera vilka spelare som är bra och vilka som inte är det. För oss supportrar som inte kan påverka vilka spelare vi får se spela i vårt favoritlag så kan det ju tyckas vara ganska ointressant att verkligen stöta och blöta detta i all oändlighet. För en sportchef och tränare är det desto viktigare då de är dem som bestämmer vilka som i slutändan skall köpas in och vilka som ska få spela.

Magnus Kihlberg lämnar med största sannolikhet laget inför nästa år. Det är ostridigt att han har spelat en hel del matcher i år och varit i stort sett ordinarie på mittfältet den gångna säsongen. Men betyder detta att han tillräckligt bra för att vara kvar? Det kan tyckas oviktigt att diskutera nu, när redan ”nästa” år är igång, men jag tror det finns en poäng som trots allt är viktig att belysa. Det handlar om att se potentialen. Kihlberg är till spelsättet en typisk städgumma och visst har han varit nyttig en del matcher i år. Dock är han 33 år och blir knappast bättre med åren.

Årets silly season har än så länge inte bjudit på något mer spektakulärt än en del lösa rykten men det känns trots allt som att Håkan Mild har spikat in riktningen för framtiden. Kanske handlar det om Real Madrids gamla paroll - Zidanes y Pavones. Det handlar om att handla in de riktiga stjärnorna och ”fylla ut” laget med egna talanger. Nu kommer vi visserligen aldrig ha råd att knyta en riktig storstjärna till oss men egna talanger det har vi, så det räcker och blir över.

En tanke med detta är att man skall slippa att göra de medelmåttiga värvningarna ala Kihlberg. Att man antingen plockar in någon riktigt vass på denna position eller låter någon av klubbens egna talanger fylla luckan. För hur man än ser på det så är inte Kihlberg någon Emerson, det kan bara någon med ett riktigt skevt verklighetsperspektiv tycka.

Därför är årets löjliga säsong lite väl underlig. Från både supportrars och klubbens sida lät det för någon månad sedan att man verkligen skulle satsa på klubbens egna talanger, vilket som jag påpekat i all oändlighet tycker är helt rätt. Vad som har hänt nu är dock att det spekuleras i att köpa andra lags talanger till ofta högt upptrissade priser. Det susas om Toivonen, Sjöhage och Djuric. Frågan är då varför inte vi kan vara den klubben där dessa talanger får sina genombrott och där det sedan är vi som säljer de vidare för stora pengar?

Visst kan man köpa talanger som redan visat en del, som Djurgården när de köpte Källström, men återigen så kan det inte poängteras nog att det är våra egna killar som jag anser skall prioriteras först och främst. Annars kommer vi hela tiden hamna i den onda cirkel där vi tvingas köpa in spelare. Ingen vet ju riktigt hur bra de är förrän de får en ordentlig chans. Enligt mig så ersätter Pontus Wernbloom eller Gustav Svensson Kihlberg sju dagar i veckan.