Temperaturen höjs - "This is...

… the fucking champions League, not amateur football!”  En "klassisk fras" från Stuart Baxter i alla gnagaröron, en komisk och paradoxal replik i alla andras öron. 

Likheterna mellan MFF och AIK Solna är slående. Klubbarna, vars största ögonblick inte är segrar, utan en finalförlust i MFF:s fall, och ett praktfiasko i ett gruppspel för AIK Solnas del. Faktum är att AIK Solna tillhör de absolut sämsta lagen i Champions Leagues historia, men en hel inspelad poäng! Det pratas dock än idag om Nebos ”konstmål” mot Barcelona hemma på Råsunda, och då förstår man hur illa det är ställt i och omkring Solna.

Det är nästan så man tycker lite synd om gnagarna, och det lillebrorskomplex de tvingas bära med sig gentemot Blåvitt.  IFK Göteborg, Mesta Mästarna; Guld i Europa, gruppspelsseger i Champions League, 18 svenska mästerskap. Där Blåvitt har regerat, där har AIK Solna endast deltagit. 

Nu färgas löven utanför, höstdimman lägger sig tät, och Allsvenskan går in i ett avgörande skede. För Blåvitts del handlar det om att rädda upp det som räddas kan, efter en säsong som aldrig riktigt hann starta, innan känslan var att det hela var över. 

Men att få se Blåvitt sparka undan den mikroskopiska chans som AIK Solna fortfarande har på en topplacering, skulle göra att den här hösten blixtrade till lite extra. Lövspelet utanför skulle bli vackrare, kläderna lite lättare att hänga på sig, luften skulle bli lättare att andas. Och Blåvitt skulle stärka sina egna aktier inför avslutningen.

 

Så gå ut och kör över AIK Solna på söndag! Visa hjärta, visa glädje! Och gör motståndarna, AIK Solna, till de amatörer de vant sig till att vara.

@ThornMagnus

Know your enemy: AIK hemma

Ytterligare ett uppehåll är snart över. Och det som väntar är en av årets, enligt mig, roligaste matcher. AIK hemma. Oavsett tabelläge för lagen är det en match med oerhört mycket känslor. Det är en match som betyder oerhört mycket för oss supportrar, i bägge led. Men för att börja i rätt ändå. Senaste matchen, mot Åtvidaberg borta, så tycker jag inte att vi gör någon speciellt bra match. Men samtidigt får man inte glömma att Åtvidaberg har varit väldigt starka på hemmaplan hittills i år.

Vi släppte till oerhört mycket chanser bakåt och bäste Blåvite spelare var utan tvekan John Alvbåge. Två avstängningar i backlinjen märktes ganska tydligt och Alvbåge fick göra ett par kvalificerade räddningar och räddade utan tvekan poäng för oss. Att Salomonsson var avstängd var absolut inte det avbräcket, Joel har gjort det helt okej på högerbacken. Även om han inte såg ut att trivas riktigt där senast. Samtidigt såg man oerhört tydligt hur mycket Bjärs saknades. Det var inte alls samma pondus i försvarsspelet som med Bjärs i backlinjen. Istället fick vi vid flera tillfällen se samma ängsliga försvarsspel som tidigare under säsongen. Att vi får med oss en poäng när vi ställer upp med följande backlinje "Joel - Kjetil - Hjalmar - Logi" är nästintill ett mirakel. Givetvis är det inte riktigt så illa, men som jag var inne på innan matchen så är det knappast en backlinje som skrämmer många allsvenska anfallare. Till och med en Viktor Prodell som haft det tungt sen Magnus Eriksson lämnade lyckades göra mål. Och det borde nog ha varit både ett och två mål till för Åtvid.

Tillbaka för att styra upp igen?

Utöver Bjärs och Emil var även Farnerud avstängd. Gerzic gick in och ersatte på ett bra sätt och får även göra ett mål. Och det genom en djupledslöpning från mittfältet som vi inte sett på ett bra tag. Lite det som saknats i år, att fylla på även från mittfältet. Innan avslutet kommer så känns det nästan som att situationen är över, men Gerzic är kylig och placerar behärskat in bollen. Åtvidaberg replikerar snabbt och då kändes det som att poängtapp var givet. Under de sista tio minuterna av första halvlek skapade Åtvid ett par vassa chanser och borde nog haft ledningen. Precis som Gerzic sa till C More under halvidsintervjun så var det en del slarv och ett kryss i halvtid var nog spelarna ganska nöjda med ett kryss sett till prestationen.

Andra halvlek börjar som den första slutar. Innan Hannes Stiller (vem annars?) gör 2-1 har Åtvidaberg två jättelägen, varav det ena är helt öppet mål. Ett mål som nog måste ses som ett av hans lättaste efter Hyséns assist, hans andra i matchen. Men utöver just målet skapar man inga nämnvärda målchanser. Istället är det Åtvidaberg som fortsatt skapar chanser och Alvbåge som räddar. Inte förens i den 93e minuten får Sella ett läge där det givetvis skall vara mål. Summa summarum kan man väl sammanfatta det hela med att vi tog tre poäng utan att riktigt komma upp i nivå.

I matchen mot AIK har Mikael Stahre en komplett trupp att tillgå bortsett från att Gerzic är avstängd. Nordin har dragit på sig hela sex varningar trots att han inte spelat så jättemycket. Annars gjorde både Haglund och Bärkroth comeback i u21 tidigare i veckan. Sobralense har varit sjuk i veckan men skall träna fullt igen under fredagen. Även Dyrestam tränar fullt men enligt sjukgymnast Fredrik Larsson kommer man inte chansa med Dyre. Så även han kan man med största sannolikhet räkna bort från spel på söndag.

Under torsdagens träning saknades Sobralese. Hans plats togs istället av Sam Larsson och enligt Peter Sundberg som var på plats gjorde han det mycket bra. Jag hoppas att Sam får en del speltid under de matcher som återstår. Det är en spelare jag är oerhört spänd på.

Gissningsvis blir det inga större överraskningar i startelvan. Enda frågetecknet är egentligen vänsterbacken, Hjalle eller Logi? Men enligt träningsrapporterna verkar det bli Hjalmar. Så vi lär ställa upp enligt följande tror jag:

Alvbåge

Emil - Kjetil - Bjärs - Hjalmar

Sella - Farnerud - Jakob - Tobbe

Stiller - Sobra

AIK har gjort en hel del förändringar under sommaren. Man har plockat in spelare som Henok Goitom och Mohammed Bangura. Dessutom har man plockat tillbaka Degerfors-lånet Karikari som lyckats göra ett gäng mål. Man har ju sedan tidigare även haft klart med Daniel Majstorovic som nu även börjat spela. Kan ju även tillägga att Majstorovic påmint oerhört mycket om Kjetil i sitt spel. En mittback som passerat sitt bästföredatum... Man har alltså förstärkt en redan stark trupp, givetvis till stor del på grund av Europaspelet. Svenska lag är inte direkt vana av att spela ute i Europa och det kanske börjar ta ut sin rätt mot AIK. Förlust senast hemma mot Gefle och guldracet är nog kört för råttorna. Men även om guldet är långt borta för AIK så gäller det att kunna knipa en tredjeplats och på så sätt få spela i Europa även nästa år. 

Innan Gefle matchen spelade man mot ukrainska Dnipro och var nära att knipa poäng i matchen. Man gjorde en ganska bra match och skulle nog kunna ha tagit poäng. Gefle-matchen blev något av en baksmälla på just Dnipro-matchen. Trots ett stort bollinnehav lyckas man inte riktigt skapa några riktigt vassa målchanser och i den 92a matchminuten kunde Jakob nicka in 0-1 till gästrikarna. Gefle hemma är ju knappast den matchen man vill tappa ett guldrace mot och AIKarna lär vara rejält revanschsugna.

FRÅGETECKNET Även om spelare hävdar att man alltid är lika taggad inför varje match så undrar jag om inte de Blåvita har lättare att tända till inför söndagens match. Många spelare i AIK har nog redan siktet inställt på PSV nästa vecka. Gäller det samma för supportrarna? Har inte läst någonting om hur många AIKare som tros komma till Göteborg på söndag. Men i och med stort antal som skall till Holland kombinerat med att man endast har en teoretisk chans på guldet gör nog att många avstår att komma ner hit, trots helgdag.

UTROPSTECKNET I och med värvningarna av Goitom och Bangura får man en oerhörd bredd på de offensiva positionerna. Lägg där till Celso Borges, Robin Quaison, Viktor Lundberg och Martin Mutumba så förstår man att det finns en del att välja på. Jag skulle gissa på att Mutumba kommer att matchas mot Hjalmar/Logi och här kan det nog bli en del att göra, oavsett vem som startar. Min förhoppning är att det blir Hjalmar då jag tycker han är mil bättre än Logi defensivt och det kan nog behövas. Annars handlar mycket om att vinna mittfältskampen. Mycket talar för att det blir Farnerud/JJ mot Helgi Danielsson och Celso Borges. Två starka mittfältspar men som jag hoppas att vi vinner.

Bara dryga 9000 biljetter är sålda i nuläget men trots det är redan sektion H slutsåld. Även om det inte spelar så stor roll i och med att det är öppet mellan H och J så kan det vara en indikation på att det blir en stor klack. Detta tillsammans med att det, enligt yr.no, ska bli uppemot 18 grader på söndag så borde det bli en del folk på plats. Strålande sol och möjlighet att skjuta råttorna ännu längre bort från guldet, kan en söndag spenderas på ett bättre sätt? Så se till att köpa biljetter!

STÅ UPP, FÖR STADEN GÖTEBORG!

Några tankar om ett mittenlag

SMALL TALK. Det känns som det värsta är över nu. Efter 20 minuter mot Elfsborg på Gamla Ullevi var jag övertygad om att IFK Göteborg var ett lag som faktiskt kunde åka ur Allsvenskan. Vi kom just från en match i Sundsvall där vi vänt ett tremålsunderläge och fått med oss en poäng, vi hade blivit utspelade av Kalmar, av Gefle, det som i början av säsongen bara verkade vara ett osannolikt missflyt blev sanning. Vi hade gått från ett ganska bra lag som förlorade fotbollsmatcher på de mest märkliga vis, till en riktigt uselt lag som förlorade fotbollsmatcher fullt logiskt. Övertygelsen om att de dåliga resultaten inte speglade kvaliteten i truppen varade kanske fem omgångar, sedan började frågorna komma både hos spelare och publik. Är det här vår standard? Är vi inte bättre än så här?

I 20 minuter var vi totalt utspelade mot Elfsborg, de fick en tidig ledning, och jag satt faktiskt där och tänkte på vilka spelare som skulle vilja fortsätta och vilka som skulle vilja gå vidare till andra lag om vi åkte ner i Superettan. Jag försökte hitta positiva ingångar, kanske kunde ett år i Superettan ge den tid som våra unga spelare behövde, att Joel Allansson och David Moberg Karlsson skulle kunna göra en Zlatan och blomma ut när inga Allsvenska satsningar stod i vägen. Men så vände det, vi kvitterade, gjorde senare 2-1 och har heller inte förlorat sedan dess. När det gick som sämst var jag inte förmögen till att känna besvikelse över en bedrövlig säsong, allting överskuggades av rädslan för att åka ur, hotet om degradering var reellt och fysiskt. Men nu när vi landat i mitten av tabellen börjar det krypa fram. Hur fan kunde det gå så fel?

När man tittar på tabellen så finns det några saker som blir tydliga. Som att vi har spelat oavgjort flest matcher av alla lag, att tabellen är oerhört jämn och att bara en handfull poäng upp eller ner gör stor skillnad. Det är lätt att börja räkna om och undra vilken väg säsongen hade tagit om bolluslingen velat gå i mål de första matcherna, om Waehler fått brösta bollen precis som alla andra spelare utan att det blåstes straff. Men hur jag än vrider och vänder och gör om till men och kanske, kanske inte, så kan matematiken och sannolikheten inte förskona mig från faktumet: vi har spelat som ett bottenlag, och vi har gjort det flera gånger.

Jag har missat två matcher i år, båda på grund av semesterresa. Det är Gefle borta och Kalmar borta, jag känner mig nästan skyldig till resultaten. Geflematchen upplevde jag en solig dag sittandes på altanen till ett sommarhus i Bohuslän lutad över en mobiltelefon med sportradion på högsta volym, stirrandes på den och intensivt lyssnandes som om jag väntade på rapporter om evakuering eller flygbombning. Ibland tappade mobilen kontakten med internet och jag tog upp den, ställde mig på ett bord och sträckte mig mot himlen med telefonen i näven i ett desperat försök att nå, vad det nu var jag försökte nå. Men så: ja visst fan kom ljudet tillbaka, det funkade, ”Farnerud till Hysén, tillbaks till Valgardsson”, jag stod så blick stilla, Oscar kommer ut ur stugan, han stirrar på mig, jag stirrar på honom. ”Vad i hel…” börjar han men jag avbryter, ”tyst tyst!”, och just då gör Gefle 3-0.

Det var ett lag med ett av Allsvenskans på pappret bästa trupper som spelade som detta bottenlag. Trots det har det märkligt nog varit ganska tyst om avgångskrav på Stahre. Innan säsongen var jag och många andra jag pratade med övertygade om att Micke Stahre skulle behöva en exemplarisk inledning för att inte bli hudflängd och utkastad av fansen. Och när säsongen väl drog i gång gick det sämre än vad någon skulle kunna ha föreställt sig på förhand. Och där mot Elfsborg, när vi var utspelade i början av matchen och under sommaren förlorat borta mot Gefle och Kalmar, så var det inte många som riktade sin frustration mot Micke, snarare har många stöttat honom och istället valt att rikta kritiken mot Håkan Mild.

Anledning till att det kunnat bli så tror jag är ganska enkel. Han har nämligen ett sätt att kommunicera utåt som får en supporter att känna igen sig. Vid sidan av plan, i kontakt med media, i samtal med åskådare, så tar han sig tid att förklara, han lyssnar på kritiken och ger sedan ett ärligt svar, visar öppet sin egen frustration eller irritation, när andra tränare vi haft slutit sig allt mer ju sämre det gått, stängt in sig, givit korta förutbestämda svar, då har Stahre kommit ut ur omklädningsrummet efteråt och tagit diskussionen. Svårare än så behöver det inte vara för att vinna en grupps förtroende, hur mycket AIK:are man än varit tidigare. Stahre har aldrig försökt gömma sig bakom bortförklaringar, när alla sett att vi spelat overkligt dåligt första halvlek, ja då är det just det han säger i halvtidsintervjun: ”vi har varit overkligt dåliga i första halvlek”. Det är ett utmärkt sätt att dämpa aggressioner från fansen. Ett enkelt sätt att säga: var lugn, jag ser precis det ni ser, jag är inte dum i huvudet.

Men trots Stahres ärliga briljans i förhållande till media och fans, hans utstrålning under matcher och engagemang under träningar, i regn och rusk, varje dag, i varje moment, så kvarstår fortfarande det där faktumet jag tidigare konstaterade: vi har spelat som ett bottenlag. Han har haft tillgång till en trupp som det var längesedan en blåvittränare hade, en alldeles nybyggd träningsanläggning, en stadig organisation, en klubb med ideologi och hjärta och tradition. Trots all detta blev resultatet nästan historiskt dåligt, vi var länge i en Allsvensk bottenstrid, vi förlade mot Gefle med 5-0. Det är ett komplett misslyckande, allt annat vore ren jävla lögn. Han har famlat efter tydlig linje i spelet, en tyngd och kraft som behövs i Allsvenskan, det tog många omgångar att inse att vi var fullkomligt sönderlästa av alla motståndare. Låt Blåvitt ha bollen, låt oss göra målen. Enklare än så var det inte att slå IFK Göteborg. Stahre blev tvungen att tänka om och inse sitt misstag, men det tog lång tid.

Nu mot slutet är det också ganska enkelt att se något annat vi saknat, nämligen en riktig tung centallinje. Hela vändningen som laget gjort under hösten stavas, så som jag ser det, Mattias Bjärsmyr och Jakob Johansson. Det var egentligen först när jag såg Jakob gå in på mittfältet och fysiskt ställa sig i vägen för den som försökte starta ett anfall mot oss, som jag insåg att vi saknat just den kraften. Att Haglund inte räckt till alla gånger. Och slapp någon förbi Jakob stod Bjärsa där. Balans i laget kallas det väl, och någonstans har överflödet av alternativ och dyra investeringar gjort ledarna blinda för de enkla lösningarna.

Så redan nu är det dags för oss blåvita att tänka på framtiden. Kontinuitet är viktigt, tålamod ofta något som lönar sig i längden, men när passeras gränsen för vad som går att acceptera? Själv tror jag i alla fall att en tränare ska få två hela säsonger på sig. Jag tror fortfarande på Micke, jag tror fortfarande på laget. Vi behöver justera truppen något, skaffa en riktigt duktig vänsterback, kanske någon spelare till, sedan är vi redo att helt enkelt börja om igen. Vad gäller Håkan Mild så kan han bara sitta kvar så länge Stahre sitter kvar. Det känns otänkbart att han ska sparka Micke Stahre för att sedan själv sitta kvar och inte låtsas om sitt misslyckande. Men fram till dess tror jag även på Håkan. Han har ett långsiktigt perspektiv på verksamheten som är ovärderlig. Han har vänt ett ganska prekärt ekonomiskt läge och stadgat ekonomin. Det går inte att ta ifrån honom. Nu ska vi bara genomlida resten av den här skitsäsongen och så får vi se nästa år om vi någon gång ska få betalt för vårt goda tålamod.

@BengtsonJoakim

Inte bara vi som fått nog...

GNAG. Eftersom det är många som ännu inte har köpt sina biljetter till IFK-AIK på söndag tänkte jag leda vägen genom att inleda lite hets. Vill dela med mig av denna bild, visandes en klisterlapp funnen på busshållplats Nordstan, bärandes på ett budskap som säger att det inte bara är vi andra som tröttnat på klubben från Solna, utan även gnagarna själva.

För mig har detta redan blivit ett uttryck som representerar vad jag känner för hela AIK Solna, dess anställda och dess anhängare. Nu får det vara slut! Ni har hållt på länge nog! Lägg ner nu! Det räcker! Vi (hela Sveriges befolkning utanför Solna) har länge haft den här känslan, inte minst efter 2009 års säsong för blåvit del, och om känslan nu har spridit sig till de egna leden så kan de väl lika gärna ge upp. Avgå alla!

Kom igen nu kamrater! Slut upp på söndag, så spelar vi guldet till BK Häcken och kniper vår älskade sjundeplats! Guldet ska hem till Göteborg! För till Borås, Malmö eller Solna vill vi inte ha det!

/patricw
@patricwestberg

Hitler rasar efter 4-4

HUMOR. Det fälldes många argsinta kommentarer under Tyskland - Sverige i tisdags. Kommentarerna övergick sedan till glädje och skratt. I Tyskland var det däremot tvärtom. Från att ha skrattat ut Sverige under större delen av matchen slutade det hela i tystnad och efterlämnade många frågetecken.

En person tog det extra hårt...

Här följer eftersnacket från bunkern i Berlin:



//peterjson

Programledaren Morgan Larsson - om Allsvenskan och IFK Göteborg

INTERVJU:
När han inte skriver på sin nya bok, eller tävlar i "På spåret" - så hörs han i radio.
Morgan Larsson känns främst igen genom sin röst ifrån "Christer i p3" där han dagligen huserar som programledare. Dessutom ligger han bakom succédebuten "Radhusdisco" - En bok som Morgan lovar att lotta ut till en av er genom en tävling. Läs nedan hur du gör för att få ta del av det signerade exet.
Eftersom denna man besitter ett genuint fotbollsintresse där han dessutom har en neutral inställning till Allsvenskan, tyckte jag det vore på sin plats med ett litet förhör.


Är det, journalisten, författaren och programledaren Morgan Larsson jag pratar med?
- Haha, det stämmer!

Författare - Journalist - Programledare. Mångsysslare?

Vad är det som givit dig ditt fotbollsintresse?
 - Jag har ju ett väldigt bra minne, men jag kan faktiskt inte komma ihåg livet före boll. Det måste ha vart kärlek vid första ögonkastet när jag såg en boll, för jag har alltid älskat bollar, och i synnerhet fotboll. Vi spelade mycket hemma på gården, och jag hade alltid lätt för att trixa och dribbla. Mina föräldrar upptäckte ju detta tidigt anmälde mig då till en fotbollsklubb där jag fick börja spela i lag och vi spelade även i en intern serie - och på den vägen är det.

Vad har du för rekord i "trixningar" då?
 - Jag tror det var över 3000. Jag kunde nästan kicka hur länge som helst. I slutändan handlade det mer om kondition än teknik. Idag hade det kanske blivit ett par hundra..

Stämmer det att din fotbollskarriär fortfarande håller i sig?
- Det stämmer. Just nu spelar jag korpfotboll i division 2 med Fc Rover. Tyvärr åker vi ned till tre:an iår, och det är väl där vi hör hemma. Jag spelar även i "morgonkorpen" med SVT-laget. Spelschemat ligger jävligt tidigt på morgonen med det är så himla roligt.

Vad spelar du på för position?
- Dom brukar placera mig på mittfältet. Jag är ju ganska tekniskt lagd, men jag spelar hårt om det behövs. Jag har blivit starkare på de senare åren sedan jag började träna utanför fotbollen. Förr var jag alltid klen och tanig.

Det ryktas att du spelat fotboll med Håkan Mild?
- Jag har spelat med honom i många år. Han är ett år yngre än mig, men han var med i vårt lag när vi hade någon viktig match. Eftersom han spelade på samma position som mig så fick jag flytta på mig och spela som yttermittfältare istället. Det var ju ingen idé att försöka hävda mig mot honom. Håkan var smal som ett streck och hade glasögon med ett sånt band på som man drog runt huvudet för att dom skulle sitta kvar. Sedan hade han (redan då) en enorm kämparglöd och en otrolig blick för spelet. Man märkte det tidigt. Denna killen kunde tänka fotboll. Jag tror till och med han visste mer än tränarna när han var 11-12 år gammal. 

Hur är känslan när man blir petad av Håkan Mild då?
- Ja.. det kan man väl förlåta sig själv för. Det har inte givit mig några men. 

Håkan Mild -Alltid haft det jobbigt

Har du något speciellt fotbollsminne du vill dela med dig av?
- Jag kommer aldrig glömma när vårt fotbollslag åkte och kollade på IFK Göteborg - Valencia.
Det var helt fantastiskt! Jag hade ju aldrig sett så mycket folk på en och samma gång innan. Sen den matchen. Det trycket. Helt otroligt! 

Vad är dina tankar kring den Allsvenska säsongen 2012?
- Jag rör mig med en ytlig blick i Allsvenskan, och jag måste säga att det är väldigt roligt med en så jämn slutstrid. Sen tycker jag det är lite märkligt att det är just gulsvarta lag där uppe. Det är väl konstigt?!
Jag undrar varför kvalitén inte är bättre i Allsvenskan? Du kan gå förbi heden och kolla på några pojklag. De kan vara 12-13 år och ha skitbra teknik. De gör löpningar man inte trodde fanns i den åldern, och man hoppas ju att utvecklingen bara skall fortsätta och fortsätta, men när man ser A-lagen. Ja, de är större - men gör dom så mycket mer? Vad händer på vägen? Jag tycker att Allsvenskan borde vara bättre.
Jag tror faktiskt att konstgräset kommer att betala sig. Dom riktigt bra konstgräsplanerna har inte funnits så länge, och det här med att kunna spela året runt - det betyder väldigt mycket för utvecklingen. 

Och om Blåvitt?
- Jag var helt säker på att detta laget skulle kämpa om toppen. Man funderar ju alltid lite innan säsongen och försöker värdera lite, och jag trodde verkligen det skulle gå mycket bättre för blåvitt. På pappret är de väldigt starka, och de har många bra spelare så det känns som om det är något med maskineriet som inte fungerar. Förstår du? Allting är rätt, men någonting är fel. 
Om man säger såhär; Det är en nysatsning, och varje övergång tar energi, det får man inte glömma.
Jag menar, om du ätit skräpmat i hela ditt liv och sedan byter till nyttig mat, så kommer du i början att må lite dåligt av den maten. Det fungerar liksom inte, och du vill ha det där gamla. Tills det satt sig. När allt är i rullning. Då fungerar det. 

Hur går dina tankar kring Mikael Stahre?
- Jag gillar tränare som förmedlar trygghet och värme, i kombination med entusiasm.
Är man trygg som spelare så vågar man göra det där extra, och man vinner inga serier om man inte vågar göra det. Jag tror att han är en väldigt grym strateg, men jag undrar om han kan skapa den tryggheten. Det är jag lite tveksam till. Pressen på spelarna påverkar nog mer än man tror.
Han står nog mer för hjärna än hjärta, och det är inget fel i det - men det är viktigt att få med värmen och tryggheten.

Smart ledare

Finns det någon spelare du tycker förtjänar lite extra värme?
- Dyrestam, honom gillar jag! Det ser så enkelt ut när han spelar. Tyvärr har han ju varit skadad, så vi har inte fått se så mycket. Det känns som att man måste kunna en del om fotboll för att förstå hur duktig han är, för det ser verkligen lätt ut. Sedan läste jag en intervju med Tobias Sana - Fan vilken go kille! Han verkar jävligt härlig tycker jag! Robin Söder, Tobias Hysén och Sella ligger också högt på listan. 

Avslutningsvis - Nu när inte världens bästa Blåvitt kan vinna Allsvenskan - vilka hoppas du vinner?
- Jag hoppas på Häcken faktiskt. Dom spelar bra, och jag tycker det är roligt att hålla på underdogsen i detta läget.

Stort tack!
- Tack själv!

Föresten! Skall vi inte sätta upp en TÄVLING? Den som skriver den finaste fotbollsdikten till dig, den vinner ett signerat exemplar av boken "Radhusdisco"? 
- Ja! Det gör vi!


Är det DU som lägger vantarna på det signerade exet?
Skriv din bästa fotbollsdikt här nedan, eller motivera på annat sätt varför just du skall få den - och glöm inte att skicka med mailadress.

Liftarens guide till galaxen? Alvbåge och Gerzic strandsatta i Vara

När en tweet likt denna dyker upp i ditt flöde kunde inte ens min sambo bli annat än nyfiken.

När man sedan frågar John var han och Nordin befinner sig och nästa tweet lyder:

Gör det tyvärr inte att nyfikenheten minskar och det börjar direkt spekuleras kring händelseförloppet.
Hur hamnade de där? Har de blivit rånade? Har vi vägpirater i Vara? 

BaraBen kan nu avslöja att det var ett simpelt misstag som låg bakom detta rikslarm.

John och Nordin har i godan ro åkt med en bil ifrån Örebro med riktning Göteborg, där de i höjd med Vara insett att det är dags att tanka bilen. Väl på plats har man fått i den ökända vätskan bensin i sin dieselbil varpå motorn helt enkelt gav upp. 

När bärgaren kom (troligen Gaisare) plockade han med sig bil, John och Nordin till närmaste verkstad där han även lämnade av dem, alla tre - i kylan.

Lyckligtvis fick de tag i någon form av taxi och är på väg tillbaka till värmen, tryggheten och kärleken.
Lova att ni aldrig lämnar Göteborg igen, inte ens för ett par dagar. Det är farligt där ute! 

Hur man vinner SM-guld!

Hur gör man egentligen för att vinna SM-guld? Man kan försöka på den vägen Blåvitt gjort att försöka värva ihop ett lag. Man kan försöka satsa på egna talanger och ha spelare som känner varandra bra på planen. Men det finns en metod som ingen annan klubb tidigare använt. Att enbart värva spelare som ratats av andra klubbar. Det kan vara en spelare som varit totaltgenomrôtna i sin tidigare klubb. Eller spelare som inte ens fått chansen. Genom dessa får man en given matchvinnare, men bara för två matcher. Men det är också allt som behövs eftersom att man fyllt upp truppen med andra ratade spelare.

Nedan följer de spelare som tidigare representerat Blåvitt och under den gångna säsongen också gjort poäng i mötena med oss. 

Lawal Ismail - En assist. Endast gjort en poäng i allsvenskan.

Martin Smedberg Dalence - En assist

William Atashkadeh - Ett mål

Martin Ericsson - En assist & ett mål.

Alexander Faltsetas - Tre mål & en assists. Har bara gjort fyra poäng i allsvenskan totalt.

Pär Ericsson - Ett mål

Gemensamt för dessa? Det är egentligen bara Martin Ericsson som var lyckad i IFK Göteborg. Övriga har aldrig lyckats i den blåvita tröjan och har alltså inte sålts utan snarare ratats. Det är alltså givet att det är just dessa spelare som lyckas mot Blåvitt. Även om det även i Blåvitts trupp finns en hel del spelare som varit i andra föreningar så är de flesta av dessa VÄRVADE och då fäller det inte innanför ramen för tesen. Spelare som Nordin Gerzic, Pär Ericsson och John Alvbåge är därför inte givna matchvinnare för vår del.

Just Pär Ericsson blev aldrig någon matchvinnare för oss mot Gais just därför. Han värvades. Men så fort han hamnade i Mjällby, mer eller mindre gratis, så har han levererat mot både mot oss och mot Gais. Även om han nu inte blev matchvinnare mot Blåvitt så var det ändå han som gjorde ett av målen. 

Alexander Faltsetas, foto: IFK Göteborg

Alexander Faltsetas är kanske det mest lysande exemplet som styrker den här tesen. Han gjorde knappast någon lysande period i Blåvitt och har inte heller lyckats producera poäng i Gefle. Inte för att det är hans roll eller uppgift, men startar man samtliga matcher så brukar det ändå trilla in någon poäng per säsong. Nu är ju inte det riktigt hela sanningen. Räknar man bort matcherna mot Blåvitt så står han på noll poäng. Men så står helt plötsligt Blåvitt på andra sidan planen och det resulterar i att Faltsetas gör tre mål och en assist på två matcher. Han har alltså gjort fyra poäng på 45 allsvenska matcher. Samtliga mot Blåvitt.

Den klubb som hittills lyckats bäst med det här mot oss är utan tvekan Häcken. För hur många poäng har Martin Ericsson, Jonas Henriksson och Mathias Ranégie gjort mot oss? Till nästa säsong räknar jag kallt med att Andreas Drugge ansluter sig till den trion, oavsett vilken form han är i. Även Andrés Vasquez lär göra det...

Det finns ex-änglar lite överallt hos de allsvenska konkurrenterna och alldeles för ofta är det just dessa spelare som avgör. Kanske är det dags att anamma denna metoden mot SAMTLIGA allsvenska lagen? Kan vi på så sätt garantera den allsvenska seriesegern? Europaspelet löser vi genom att det skapats en grym vinnarkänsla i gruppen.

Så alla ni som snackar om att köpa in en ny vänsterback, en ny mittback och/eller en ny anfallare. Ni är på rätt spår. Men utöver detta behövs ytterligare en anfallare, en till mittback, en högerback, en målvakt. Ja, jag tror ni förstår vinkeln. Men när det snackas spelare har det snackats om att plocka hem Oscar Wendt, låna in Marcus Berg och värva in Simovic och så vidare. Tänk om! Att värva spelare som förväntas leverera direkt fungerar uppenbarligen inte. Därför får vi helt enkelt plocka in ratade spelare!

NÄSTA ÅR, DÅ JÄVLAR!

Robin Söder - Sveriges yngsta pappa?

Igår kväll hände det.
Strax innan klockan 22:00 kom en liten ängel till världen. Det blev en pojke på 52 cm, och med en vikt på hela 3900 gram.

Robin Söder, endast tio år gammal - har blivit pappa.

Det ryktas dessutom att pojken redan är inskriven i Änglagårdsskolan, och går allt enligt planerna kommer IFK Göteborgs A-lag anfalla med Söder & Söder inom en åttaårsperiod.

"Doin the Dilf walk"

En barnafödsel är underbar på alla sätt, men ger knappast någon ekonomisk vinning.
Till en början kan det vara tufft att få ekonomin att gå runt då t.ex barnvagn, bilbarnstol, bobby car och blöjor skall införskaffas.
Som den goda människa jag är vill jag därför skänka Robin med familj en liten gåva, vilken jag hoppas att både han och pojken kommer ha nytta av framöver.

En napp var = inget bråk

Skämt å sido
BaraBen vill passa på att skicka ett STORT grattis, och önskar familjen all lycka i framtiden.

Vill DU sända dina lyckönskningar till Robin - eller vill du skicka ett namnförslag?
Skriv dina tankar här nedan, så lovar jag att föra dem vidare.

@_PatrikG

Lennart i Lerum kan få sin vilja igenom...

BORTASTÄLLET. Flera med mig fick säkert sig ett gott garv till frukost när man lade märke till "Lennart i Lerums" insändare i GP angående att det fjantats runt sista åren på bortamatcher (och bortafacitet är ju faktiskt inte heller särskilt respektingivande...)

Någonting säger oss att Lennart kan vara sprungen ur samma generation som en viss Bosse Hansson men om du Lennart läser detta så hör gärna av dig och utveckla resonemanget till kontakt@baraben.com så kan vi följa upp.

BaraBen.com ringde upp IFKs Andrej Häggblad och bad om en kommentar om matchställen...
-IFK Göteborg byter ställ vartannat år. Detta året lanserade vi som bekant den nya hemmatröjan som vi även spelar i nästa år och i februari 2013 släpper vi den nya borttröjan.
-Så kan vi alltså räkna med att att den rosa tröjan försvinner?
-Jo så kan det ju alltså bli... avslutar Häggblad.

Sella är försvunnen!

EFTERLYSNING. Sella är försvunnen och nu behöver vi din hjälp för att hitta honom. Han sågs senast runt Äng(la)gården och är både chippad och kastrerad. Enligt ägaren ska han även vara människovänlig.

Har du sett Sella? Vänligen kontakta ägaren för eventuella tips.

//peterjson

Tipstack till John Alvbåge

Rosa - bra eller anus?

DEBATT. Lennart från Lerum har gjort ett inlägg i GP om att IFK borde sluta fjanta omkring i sitt rosa bortaställ. Lennart menar att det rosa stället inte är respektingivande och att spelarna inte gör sitt yttersta i det. Han fortsätter även med en vädjan till Blåvitts ledning om att använda det blåvita stället i så stor utsträckning som möjligt för att hedra klubben.

Jag tycker Lennart har en intressant poäng i det hela. Hur ser andra lag på vårt rosa ställ och gör vi verkligen vårt yttersta i det?

Kommentera gärna vad du tycker om vårt rosa bortaställ. Är det bra eller anus? Ska vi behålla eller ändra det till nästa säsong? Hur skulle du vilja att vårt bortaställ såg ut?

//peterjson

Lika som bär?

 

Långsamt uppåt, snabbt som satan utför!