Know Your Enemy: AIK 11/4 Kompisvallen

INFÖRRAPPORT. Efter en härlig seger mot "Hisingens stolthet", känns för övrigt lite som att vara gladast i Lagerbäckssläkten, väntar nu gnagarna från Hufvudstaden. Där har vi en tränare som troligtvis inte skulle vinna tidigare nämnda titel (https://www.youtube.com/watch?v=FFmmnNgB7pE) eller kallas Hisingens stolthet heller. I synnerhet inte med tanke på hur AIK spelade i senaste matchen mot Östersund.
Startelvan i den matchen såg ut som följer:

Formation: 4-4-2
Carlgren
Hauksson-Karlsson-Hooiveld-Gammelfarfar Nisse
Yasin-Ofori-Ishizaki-Blomberg
Isak-Strandberg

Spelsätt
AIKs match mot Östersund var ganska tråkig, mycket tack vare att AIK spelade med en defensiv inställning, min känsla är att de brukar göra det. I matchen hade AIK nästan uteslutande kontringar med inlägg som avslutade anfallen. De få gånger AIK byggde upp spelet själva från backlinjen var det oftast Ofori som hämtade boll, via Ishizaki och/eller Isak som kom mötandes från forwardspositionen spelades bollen vidare ut mot nån av kantspelarna, som antingen skickade in bollen själva eller någon av ytterbackarna göra det åt dem. När bollen väl var påväg att slås in var det många AIK spelare som löpte in i straffområdet. Båda de motsatta kantspelarna skymtades ofta vid bortre stolpen och minst en av de centrala mittfältarna tog sig gärna in mot Östersunds något osäkra mittbackar. Anfallsparet som spelade i den här matchen var betydligt giftigare än det som ställde upp mot Giffarna.

Defensivt var AIK kompakta och efter att de bemannat ÖFKs straffområde tungt var det snabba löpningar in i position som gällde för samtliga spelare. Backlinjen imponerade och lyckades förvånansvärt bra mot Östersunds snabba tekniker. Som inte skapade särskilt mycket lägen förrän i slutskedet av matchen när några låga inlägg letade sig in i "boxen". Väl där saknades Hyséns kliniska beslutsamhet i avslutningarna för Östersund. Å andra sidan var AIK väldigt effektiva och satte alla lägen de fick fram till 2-0.

Plus och minus
+ AIKs försvarspel, framför allt backlinjen, såg väldigt stabil ut. Ingen av spelarna där bak är särskilt snabb, särskilt inte Nisse och Hooiveld som dessutom spelade på samma kant, men ändock lyckades de hålla hyfsat bra koll på snabba yttrar. Höjdbollar, instick från utanför straffområdet och genombrott gick nästan inte alls. Där var AIKs backar varje gång.

+ AIKs effektivitet var anmärkningsvärd, i synnerhet med tanke på anfallarna- tillika målskyttarnas ringa ålder; 16 och 19 år. 35 år tillsammans, det är ett år yngre än Nisse det. Efter 2-0 missade visserligen Yasin och Isak ett väldigt bra läge vardera men då stod inte lika mycket på spel heller.

- Det egna spelet var inte alls bra och lämnar ett frågetecken inför kvällens match då AIK spelar på hemmaplan och Blåvitt har visat förut att en stabil defensiv och kontringar kan de vinna en match på Friends arena med. AIK utnyttjade Östersunds misstag och gjorde mål till stor del tack vare dessa. Blåvitt tar inte samma risker som ÖFK och då krävs det ett bättre anfallspel av AIK för att kunna skapa chanser på egen hand.

Skadeläge
AIK har som vanligt värvat skadade spelare även inför den här säsongen och Denni Avdic, Eero Markkannen och Dickson Etuhu (inte ett nyförvärv) lider väl mer eller mindre fortfarande av skador eller sviterna av skador. Den sistnämnda missar definitivt kvällens match.


Den här sammandrabbningen är en av de viktigaste matcherna på säsongen, både på läktaren och på planen, så det gäller att sjunga högre än någonsin och att Sebastian Eriksson skaver av minst tre hälsenor i första halvlek så är nog även den här matchen vunnen och vägen mot SM-guldet ligger asfalterad.

Forza Blåvitt!

Matchbilder: AIK hemma

Återigen var Emelie Hübner på plats på Gamla Ullevi för BaraBens räkning. För att se bilderna i helskärm, klicka här.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

Låt hela arenan leva!

TIFO/HETS. I mitt personliga tycke så fungerar de blåvita supporterleden bäst när vi arbetar tillsammans. Jag tänker därför ta tillfället i akt att slå ett slag för ett i mitt tycke mycket bra initiativ från det fristående supporterinitiativet Blåvit Stad. "Låt hela arenan leva!" kan innebära något riktigt stort om vi genomför detta tillsammans. Hjälp oss alla att färga Gamla Ullevi blått och vitt på måndag. Mer information om detta initiativ kan ni läsa genom att klicka på länken nedan:

http://blavitstad.wordpress.com/2013/09/17/lat-hela-arenan-leva/

För oss som minns de fullsatta matcherna mot ÖIS i början av 2000-talet kommer här lite inspiration inför detta event mot AIK på måndag. Titta och njut!

Vi ses på Gamla Ullevi på måndag. Krossa Gnaget!

Här kan ni följa en del av AIK:s förfall LIVE

Det är med stor sorg och saknad vi säger farväl till Råsunda Fotbollstadion. Glöm inte att lägga länken till detta inlägg som favorit. Man vill ju inte missa när de mer vitala delarna, t.ex. Norra Stå, rivs.

Inte bara vi som fått nog...

GNAG. Eftersom det är många som ännu inte har köpt sina biljetter till IFK-AIK på söndag tänkte jag leda vägen genom att inleda lite hets. Vill dela med mig av denna bild, visandes en klisterlapp funnen på busshållplats Nordstan, bärandes på ett budskap som säger att det inte bara är vi andra som tröttnat på klubben från Solna, utan även gnagarna själva.

För mig har detta redan blivit ett uttryck som representerar vad jag känner för hela AIK Solna, dess anställda och dess anhängare. Nu får det vara slut! Ni har hållt på länge nog! Lägg ner nu! Det räcker! Vi (hela Sveriges befolkning utanför Solna) har länge haft den här känslan, inte minst efter 2009 års säsong för blåvit del, och om känslan nu har spridit sig till de egna leden så kan de väl lika gärna ge upp. Avgå alla!

Kom igen nu kamrater! Slut upp på söndag, så spelar vi guldet till BK Häcken och kniper vår älskade sjundeplats! Guldet ska hem till Göteborg! För till Borås, Malmö eller Solna vill vi inte ha det!

/patricw
@patricwestberg

It's time for the muppet show

Du kan börja gråta nu, Bojan, Bojan...

MATCHTANKAR. Ja vänner, vilken magisk vårkväll vi fick vara med om på torsdagen, mycket tack vare Olle-ångvält och sur-Sebban. Vilket spel det bjöds på, vilka närkamper, vilka mål och vilken stämning!

Jag har fyra konstateranden:
1. Sebastian Eriksson – Vilken fotbollsspelare, och se så jävla bra han gör det när han ensam får ta ansvar och styra spelet utan att krocka eller kroka ihop med Gustav Svensson. Rehn/Olsson gör rätt i att spela Seb som kärnan i Blåvitt, roten till allt gott. Jag njöt när jag såg Bojan springa som en hundvalp efter dominanta Seb, hans enastående tempoändringar och den iskalla nickskarven i första halvlek, såg någon den? Han kan gå på vatten, den där Sebastian.

2. Elmar Bajranos – Tillbaka på planen, där han hör hemma. Har läst mig till att Elmar har av tränarna blivit utpekad som en bromskloss i anfallet. OBJECTION! Säger jag, Elmar är en genialisk spelare men som han själv berättar i intervjun på Fan TV så går det mycket bättre och effektivare när alla visar att de vill ha boll och det är bra rörelse. Att Elmar skulle vara bromsklossen är bullshit, hela Blåvitt har, om vi ska vara ärliga mot varandra varit en bromskloss i en del av de inledande matcherna. Och skottet, som smeker fotboojas spets på målvaktshandskarna för att sedan få ribban på målet att nästan kapitulera, herreminjävla gud vilket skott. Rykten säger att askmolnet från vulkanen ändrade riktning på grund av trycket från Elmars kanon.

3. Thomas Olsson – Jag hittar inte ens ord för att beskriva, han har alla kvalitéer som många av mina favoritspelare genom tiderna också har haft. Viljan Olle visar, hur han går in på gränsen till ett vårdslöst sätt i varje närkamp och om han tappar boll ger 400% för att ta tillbaka den. Och vem visste att Olle även hade den kvalitén på inlägg? Passa dig Sella, det enda Elmar behövde göra igår var att stå på rätt ställe och låta bollen träffa pannbenet. Om Sebastian kan gå på vatten så kan Olle göra baklängesvolter på samma vatten.

4. Bevegelse! Bevegelse! – Rörelsen igår, alla ville ha boll – det blev inte många (om ens några) tjongbollar i brist på alternativ, alla ville ha bollen så mycket att jag för en sekund tyckte mig se Sebban och Olle köra kluns om vem som skulle få den.

Sen har jag två stycken men..
MEN 1. Det var inte serieledarna vi piskade dit med 4-0, det var ett bottenlag, det var Allsvenskans sämsta lag, vi gjorde fyra mål på Allsvenskans sämsta målvakt – hurra!

MEN 2. Vi sänkte AIK med 4 jävla 0! En match mot Gnhiet är alltid en prestigematch. Och vi vann, VI vann! Det var bara ett lag på planen igår, det var VI. Du kan börja gråta nu, Bojan, Bojan…

En hyllning:
LS – Vilket psykkrig! MrG postade tidigare idag ett klipp från matchen, har ni inte sett det, titta på det! Och har ni redan sett det – titta igen! Gamla klassiker som på ett sådant härligt sätt igår kunde användas som totalförnedringar av Allsvenskans största ego och hans väninnor i gulsvart.

Men den största frågan från torsdagens match är – Kan Nils-Eric Johansson ha sina shorts högre upp? Inte okej! Hade du varit en kvinna hade du förmodligen stått för årets ”kameltoe” i BaraBens årskrönika i slutet av året.

Ett tips till Nisse: Dra upp byxorna lite till, eller be om att få spela i hotpants.
Ett tips till AIK: Lägg ner verksamheten.

Observera! Olles köttning och Ragges honnör.

Nu njuter vi av det här, sen på måndag är det dags igen, lillebror grön ska få smaka på krig. Vi ses på Biljardpalatset för uppladdning innan matchen (jisses, att man ska behöva vara så övertydlig).

Fan va najs.

Skattar bäst som skrattar sist...