GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi Petra Johansson som serverar en gästkrönika om kärleken till Blåvitt. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Mejla oss din text, bild, video eller annat kreativt på: kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad på Fotbollsgöteborgs största, bästa och om vi ska vara ärliga - enda blogg av värde!
Det pulserar i kroppen, det darrar och skakar och musklerna värker. Andetagen är häftiga och tunga och kroppen är fuktig – adrenalinet flödar. En pirrande känsla av välbehag och glädje sprider sig genom kroppen, en kropp som är utmattad och tung men som samtidigt känns pigg och lätt. En kropp som känns trött och svag samtidigt som den känns stark och fylld av energi. Tankeverksamheten, ja den har slutat fungera för längesedan.
För en sekund vet jag inte om jag skall skratta eller gråta.
Känslan efter en väl genomförd fotbollsmatch, oavsett du suttit på läktaren eller just klivit av planen. Ibland undrar jag vad det var som gjorde att jag föll för fotbollen? Jag menar, en öm kropp, blåslagna tår, såriga knän och gräsfläckar. Galna hejaramsor och ja, några kvinnliga former på benen kommer jag ju aldrig att få.
När jag själv slutade spela och istället tog plats på levande sittplats på Gamla Ullevi är känslan fortfarande densamma efter 90 minuter - kroppen är öm, tårna är blå och sönder trampade. Mina knän har vid ett flertal tillfällen varit såriga och även haft gräsfläckar när jag i stundens hetta fallit ned på knä och bönat och bett (jag och min bror Johan lever oss in lite väl mycket emellanåt) och ja, några kvinnliga former på benen har jag fortfarande inte.
Hur som helst, uppehållet är äntligen över och alla är vi här på grund av vår gemensamma kärlek till all det där – fotbollen! Blåvitt. Uppehållet kom lägligt sades det och ska jag vara helt ärligt tror jag det kom lägligt även för oss supportrar. Det är minst sagt passion, blod, svett och tårar även på läktarplats. Det är med skräckblandad förtjusning och med längtan i bröstet, vi tar plats på läktaren med blåvita ränder på Gamla Ullevi igen.
Tillsammans kommer vi skratta, vara förbannade och säkert också gråta. Oavsett vi suttit på läktaren eller varit ute på planen. Tillsammans kommer vi kommer stötta varandra, uppskatta och berömma, i framgångar men också i motgångar. Oavsett vi suttit på läktaren eller varit ute på planen...
Oavsett vi suttit på läktaren eller varit ute på planen växer vi samman och bildar ett lag, ett team – ett vinnande koncept.
Ett vinnande koncept där vi tillsammans står bakom Stahre och hans blåvita gäng och får nöjet att se Robin och Tobbe dundra in boll efter boll i nätet, njuta av Sana's tekniska uppvisningar. Philip som, som en maskin, i 90 minuter kämpar oavbrutet och ett försvar som är stabilare än någonsin.
Jag känner på mig att det kommer bli en bra sommar och höst, oavsett vi sitter på läktaren eller är ute på planen.
Den förhållandevis lilla klick människor jag har runt omkring mig som inte intresseras av fotboll över huvud taget frågar mig dagen efter match – Vad tänkte du på? När de ser mina blågula knän och knappt kan höra vad jag säger för jag är så hes, är det med stolthet jag svarar
– Jag tänkte på Blåvitt!
Tillsammans, ett lag, ett team – ett vinnande koncept.
Nu kör vi – All in Blåvitt!
/Petra Johansson
2012/07/08
Lunds skada det bästa som kunde hända IFK?
Förlåt mig, Erik Lund. Den här artikeln handlar inte om att nedvärdera dig som fotbollsspelare. Inte alls. Den handlar om hur en korsbandsskada i rätt situation kan vara otroligt gynnsam för lagets framtid.
"Hur menar han?", tänker ni.
Jo. Med Mikael Dyrestam och Hjalmar Jonsson redan inskrivna för en längre tid på den berömda listan över skador har vi stått med Emil Salomonsson, Kjetil Wæhler, Logi Valgardsson som ordinarie backar och Erik Lund som reserv på ytterbackspositionen och Jakob Johansson, Philip Haglund och därefter Jonathan Azulay som mittbacksreserver.
Att spela med en av JJ och Haglund bredvid Kjetil har visat sig fungera hyfsat. Inte bra, men hyfsat. Senast var vi utan norrmannen och resultatet av det behöver vi knappast gå in på. Jag, och många med mig, har sedan en tid skrikit efter en ny mittback och hur det har värvats på tok för många mittfältare till försvarets nackdel. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Håkan Mild att agera.
Till morgondagens match saknas återigen Kjetil Wæhler och truppens sex försvarare består av två ytterbackar, två mittfältare och två ungdomsspelare. Många längtar efter att få se Azulay på planen och finner det obegripligt att man inte satsat på de juniorspelare man har i truppen trots alla skador. Så även jag. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Mikael Stahre att agera.
Transferfönstret öppnar den 1 augusti. Innan dess spelar IFK Göteborg fyra allsvenska matcher. Det känns som det är nu herrarna Mild och Stahre ska visa att de båda ska behålla jobbet, tillsammans med flertalet av spelarna i klubben.
Framåt Blåvitt, gör ett mål. Men helst ska ni låta bli att släppa in lika många också.
Ha det!
/patricw
"Hur menar han?", tänker ni.
Jo. Med Mikael Dyrestam och Hjalmar Jonsson redan inskrivna för en längre tid på den berömda listan över skador har vi stått med Emil Salomonsson, Kjetil Wæhler, Logi Valgardsson som ordinarie backar och Erik Lund som reserv på ytterbackspositionen och Jakob Johansson, Philip Haglund och därefter Jonathan Azulay som mittbacksreserver.
Att spela med en av JJ och Haglund bredvid Kjetil har visat sig fungera hyfsat. Inte bra, men hyfsat. Senast var vi utan norrmannen och resultatet av det behöver vi knappast gå in på. Jag, och många med mig, har sedan en tid skrikit efter en ny mittback och hur det har värvats på tok för många mittfältare till försvarets nackdel. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Håkan Mild att agera.
Till morgondagens match saknas återigen Kjetil Wæhler och truppens sex försvarare består av två ytterbackar, två mittfältare och två ungdomsspelare. Många längtar efter att få se Azulay på planen och finner det obegripligt att man inte satsat på de juniorspelare man har i truppen trots alla skador. Så även jag. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Mikael Stahre att agera.
Transferfönstret öppnar den 1 augusti. Innan dess spelar IFK Göteborg fyra allsvenska matcher. Det känns som det är nu herrarna Mild och Stahre ska visa att de båda ska behålla jobbet, tillsammans med flertalet av spelarna i klubben.
Framåt Blåvitt, gör ett mål. Men helst ska ni låta bli att släppa in lika många också.
Ha det!
/patricw
Vem är patricw?
Hej!
Idag blev det officiellt att jag är en av de tio nya bloggare som krävs för ett försök att ersätta en gigant som Erling, en person jag aldrig träffat men uppskattar mycket och har enormt stor respekt för. Jag tänker i detta inlägg berätta lite om mig själv och om varför jag är här. Jag ska försöka att hålla mig så kort som möjligt eftersom ni är inte här för att läsa om mig, utan för att läsa om Blåvitt, men vill ändå att ni ska veta ett par saker.
Om ni inte har listat ut det än så heter jag Patric och mitt efternamn börjar på W, därav signaturen patricw. Jag är 25 år gammal och snart nyexaminerad civilingenjör från Chalmers inom IT och interaktionsdesign. Jag är född och uppvuxen i samma stad som fostrat legender såsom Dan Corneliusson, Gustaf Andersson och Håkan Mild (Trollhättan). Mitt hjärta har dock alltid bott här i Göteborg så när det var dags att välja studieort, för sex år sedan, valde även min kropp att flytta efter. Jag tillhör en av de som gärna kollar både fotboll och hockey, men eftersom en biljett till Scandinavium inte riktigt är anpassad till studentekonomin har det blivit mer av det som vi alla delar här, IFK Göteborg, sedan jag kom till stan.
Jag har sökt mig hit till BaraBen för att jag känt ett tag att bloggen tappat lite i kvalitet sedan man själv började följa den aktivt. Jag säger inte att de som skriver nu inte gör ett bra jobb, jag säger bara att det kan bli så mycket bättre. Att den återigen kan nå sådana höjder som 2009 då den vann Aftonbladets Stora bloggpris för årets sportblogg. Det är en av anledningarna till att jag valde att söka mig hit. För att kunna "leda genom exempel" istället för att sitta för mig själv eller i något kommentarsfält och klaga på hur det var bättre förr. Det tillsammans med en drivkraft att nå ut. Jag har tidigare försökt blogga i flera omgångar, själv och med kompisar, men varje försök har långsamt dött ut då man vetat att antalet läsare gått att räkna på sina båda händer. Till slut orkar man inte längre lägga energi på något som ingen mer än du själv uppskattar.
Så min förhoppning är att ni kommer att uppskatta mig och det jag skriver. Det kommer inte alltid att vara guld och gröna skogar. Jag kommer inte att dra mig för att kritisera den/dem/det som förtjänar kritik. Däremot kommer jag se till att varenda ord i sådana fall består av konstruktiv kritik som en vettig människa kan ta till sig och lära sig utav.
För att ni ska få en lite bättre bild av mig så kommer jag under dagen att presentera två ytterligare artiklar. Den ena visar på den alltid lika positiva patricw och den andra kommer med hjälp av statistik att visa er den uppgivne och cyniske patricw.
Följ mig gärna på Twitter också om du har lust :)
Tack för förtroendet! Hoppas att vi får en fantastisk resa tillsammans!
Det var han som var Erling. Det var jag som var Glenn.
Ha det!
/patricw
Idag blev det officiellt att jag är en av de tio nya bloggare som krävs för ett försök att ersätta en gigant som Erling, en person jag aldrig träffat men uppskattar mycket och har enormt stor respekt för. Jag tänker i detta inlägg berätta lite om mig själv och om varför jag är här. Jag ska försöka att hålla mig så kort som möjligt eftersom ni är inte här för att läsa om mig, utan för att läsa om Blåvitt, men vill ändå att ni ska veta ett par saker.
Om ni inte har listat ut det än så heter jag Patric och mitt efternamn börjar på W, därav signaturen patricw. Jag är 25 år gammal och snart nyexaminerad civilingenjör från Chalmers inom IT och interaktionsdesign. Jag är född och uppvuxen i samma stad som fostrat legender såsom Dan Corneliusson, Gustaf Andersson och Håkan Mild (Trollhättan). Mitt hjärta har dock alltid bott här i Göteborg så när det var dags att välja studieort, för sex år sedan, valde även min kropp att flytta efter. Jag tillhör en av de som gärna kollar både fotboll och hockey, men eftersom en biljett till Scandinavium inte riktigt är anpassad till studentekonomin har det blivit mer av det som vi alla delar här, IFK Göteborg, sedan jag kom till stan.
Jag har sökt mig hit till BaraBen för att jag känt ett tag att bloggen tappat lite i kvalitet sedan man själv började följa den aktivt. Jag säger inte att de som skriver nu inte gör ett bra jobb, jag säger bara att det kan bli så mycket bättre. Att den återigen kan nå sådana höjder som 2009 då den vann Aftonbladets Stora bloggpris för årets sportblogg. Det är en av anledningarna till att jag valde att söka mig hit. För att kunna "leda genom exempel" istället för att sitta för mig själv eller i något kommentarsfält och klaga på hur det var bättre förr. Det tillsammans med en drivkraft att nå ut. Jag har tidigare försökt blogga i flera omgångar, själv och med kompisar, men varje försök har långsamt dött ut då man vetat att antalet läsare gått att räkna på sina båda händer. Till slut orkar man inte längre lägga energi på något som ingen mer än du själv uppskattar.
Så min förhoppning är att ni kommer att uppskatta mig och det jag skriver. Det kommer inte alltid att vara guld och gröna skogar. Jag kommer inte att dra mig för att kritisera den/dem/det som förtjänar kritik. Däremot kommer jag se till att varenda ord i sådana fall består av konstruktiv kritik som en vettig människa kan ta till sig och lära sig utav.
För att ni ska få en lite bättre bild av mig så kommer jag under dagen att presentera två ytterligare artiklar. Den ena visar på den alltid lika positiva patricw och den andra kommer med hjälp av statistik att visa er den uppgivne och cyniske patricw.
Följ mig gärna på Twitter också om du har lust :)
Tack för förtroendet! Hoppas att vi får en fantastisk resa tillsammans!
Det var han som var Erling. Det var jag som var Glenn.
Ha det!
/patricw
Därför vill jag börja blogga på BaraBen.com
GÄSTKRÖNIKA. I kväll välkomnar vi Patrik som serverar en gästkrönika utan att veta om det själv. Nedanstående text skickades till oss på BaraBen.com som en ansökan om att bli skribent här på Blåvittbloggen, men vi gillade den så mycket så vi sa inte bara "visst" till honom om att bli en av våra nya skribenter - vi publicerar hans ansökan som en gästkrönika redan nu. Förhoppningsvis kommer ni få läsa mer från Patrik inom kort... Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Mejla oss din text, bild, video eller annat kreativt på: kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad på fotbollsgöteborgs största, bästa och ska vi vara ärliga - enda blogg!
Söndagen den 15e april, när jag gick längs St:Pauligatan i Göteborg mot den buss som senare skulle ta mig ner mot centrum, kände jag hur det vibrerade i min ficka. En vän vid namn Mats skickade ett sms där han förklarade att;" Bojan Djordjic REDAN har kommit i tjafs med Brommapojkarna efter att ha lämnat Royal Antwerpen". Vidare förklarade han; "Vilken jävla pajas Bojan är, hur ful Bojan är, samt hur jävla sjukt det är att Bojan fortfarande kan leva på att ha spelat med (och inte i) Manchester United". Det sista han lägger till är; "Jag tycker för övrigt att du borde söka som skribent till "baraben.com". De hade gjort dig gott att få ventilera dig lite."
Jag läser, flinar lite och betalar mina 22:- kronor för att få åka med bussen.
Väl ombord möts jag av en välbekant doft - Svett och öl. Klockan är 16:05, det är söndag eftermiddag och IFK Göteborg rustar för en ny match på Gamla Ullevi. Allt är som det skall vara. Allt är som det bör vara. 2012 har inneburit en jättesatsning. Man har investerat stora pengar och lyft in spelarprofil efter spelarprofil. Känslorna är så starka att du kan ta på dem, och jag känner hur nervositeten i bussen stiger i takt med vi närmar oss arenan. Äntligen är den långa väntan över, och nu skall minsann Örebro få sota för tidigare platta fall.
Jag är på plats, närmare bestämt sektion B4 rad 2, stol 847. Min vän Anders sitter på bredvid mig och vi diskuterar Tobias Grahn. Hur kommer det sig att han aldrig gjorde större genombrott utomlands? Hur det kommer sig att han bytt klubbar så många gånger genom åren. Vad drev honom vidare efter flera års måltorka, och varför har ingen större allsvensk klubb satt tänderna i honom efter Malmö under tidigt 2000-tal. Till höger om mig sitter en överviktig herre. Han äter en varm korv med bröd och har en stor snus under läppen. Skägget är oansat och lite senap har fastnat i mustaschen. Den tjocka herrn öppnar munnen och svarar rätt ut; "-För att han är en hora". Först flinar jag till. Det där snacket hör till. Det är inget ovanligt när du sitter i ett större grabbgäng på en fotbollsmatch. Hetsen, kärleken till sin klubb - och inte minst, alkoholen.
Jag vrider på huvudet och blir helt förstummad. Han sitter ensam.
Helt sonika hoppar alltså en för oss helt okänd man direkt in i vår analys och ger oss den enkla lösningen; - "För att han är en hora". Till sist får jag ur mig; - "Hur menar du?" Den tjocka herrn svarar; - "Jag säger bara att han är en jävla hora" och tar en stor klunk av sin öl, vrider på huvudet och stirrar mig djupt in i ögonen. Jag börjar fundera, men inser snabbt att det antagligen är lönlöst att försöka få en mer utvecklad version till den tjocka herrns uttalanden kring Tobias Grahns sidosysslor.
Matchen blåses av. "Skandal, skandal en domarskandal" skanderar de blåvita supportrarna, och de har rätt. Det är en skandal. Hannes Stillers mål borde vart godkänt, och IFK Göteborg skulle ha stått som segrare denna kväll.
Solen har precis gått ned kylan gör sig allt mer påmind. Jag lämnar arenan och vandrar hemåt, analys efter analys sker i mitt huvud. Varför kommer inte Göteborg till avslut i fler lägen? Varför spelar man inte enklare? Hur klarar Örebro att göra 2 mål med så låg press? Hur många individuella tavlor orkar en spelare med? - Jag närmar mig ett gäng på en 5-6 killar födda runt -85. Samtliga går och diskuterar domarmisstag. Hur domarna stjäl ifrån klubbarna genom att göra bortdömningar, felaktiga offsides, hands och så vidare.
Ingen nämner att man inte lyckas få fler hål på ett Örebro som till detta året släppte två av sina största profiler till just IFK Göteborg. Att Örebro faktiskt lyckas få hål på ett "i allsvenskt mått" riktigt rutinerat försvar och mittlås, 2 gånger. - Dessutom lyckas Örebro ta ledningen och nästan vinna på en arena där IFK Göteborg enbart förlorade en enda match under 2009.
Tiden har gått, och jag har sedan dagen insett att jag faktiskt vill dela med mig av mina tankar. Att jag vill vara med och beröra, tycka till och tänka, och att jag mer än gärna skulle arbeta ideellt för BaraBen.com som skribent. Jag är väl insatt i IFK Göteborg och har sedan barnsben följt och älskat klubben, i ur och skur.
Minst en gång i veckan kan jag skymtas vid Kamratgården i egenskap av supporter som beskådar en A-lagsträning genom sidorutan på min vita Volvo V50 - inte allt för sällan snaskandes på en kycklingbaguette. Meningslöst tycker min sambo - Meningsfullt tycker jag.
/Patrik G
Söndagen den 15e april, när jag gick längs St:Pauligatan i Göteborg mot den buss som senare skulle ta mig ner mot centrum, kände jag hur det vibrerade i min ficka. En vän vid namn Mats skickade ett sms där han förklarade att;" Bojan Djordjic REDAN har kommit i tjafs med Brommapojkarna efter att ha lämnat Royal Antwerpen". Vidare förklarade han; "Vilken jävla pajas Bojan är, hur ful Bojan är, samt hur jävla sjukt det är att Bojan fortfarande kan leva på att ha spelat med (och inte i) Manchester United". Det sista han lägger till är; "Jag tycker för övrigt att du borde söka som skribent till "baraben.com". De hade gjort dig gott att få ventilera dig lite."
Jag läser, flinar lite och betalar mina 22:- kronor för att få åka med bussen.
Väl ombord möts jag av en välbekant doft - Svett och öl. Klockan är 16:05, det är söndag eftermiddag och IFK Göteborg rustar för en ny match på Gamla Ullevi. Allt är som det skall vara. Allt är som det bör vara. 2012 har inneburit en jättesatsning. Man har investerat stora pengar och lyft in spelarprofil efter spelarprofil. Känslorna är så starka att du kan ta på dem, och jag känner hur nervositeten i bussen stiger i takt med vi närmar oss arenan. Äntligen är den långa väntan över, och nu skall minsann Örebro få sota för tidigare platta fall.
Jag är på plats, närmare bestämt sektion B4 rad 2, stol 847. Min vän Anders sitter på bredvid mig och vi diskuterar Tobias Grahn. Hur kommer det sig att han aldrig gjorde större genombrott utomlands? Hur det kommer sig att han bytt klubbar så många gånger genom åren. Vad drev honom vidare efter flera års måltorka, och varför har ingen större allsvensk klubb satt tänderna i honom efter Malmö under tidigt 2000-tal. Till höger om mig sitter en överviktig herre. Han äter en varm korv med bröd och har en stor snus under läppen. Skägget är oansat och lite senap har fastnat i mustaschen. Den tjocka herrn öppnar munnen och svarar rätt ut; "-För att han är en hora". Först flinar jag till. Det där snacket hör till. Det är inget ovanligt när du sitter i ett större grabbgäng på en fotbollsmatch. Hetsen, kärleken till sin klubb - och inte minst, alkoholen.
Jag vrider på huvudet och blir helt förstummad. Han sitter ensam.
Helt sonika hoppar alltså en för oss helt okänd man direkt in i vår analys och ger oss den enkla lösningen; - "För att han är en hora". Till sist får jag ur mig; - "Hur menar du?" Den tjocka herrn svarar; - "Jag säger bara att han är en jävla hora" och tar en stor klunk av sin öl, vrider på huvudet och stirrar mig djupt in i ögonen. Jag börjar fundera, men inser snabbt att det antagligen är lönlöst att försöka få en mer utvecklad version till den tjocka herrns uttalanden kring Tobias Grahns sidosysslor.
Matchen blåses av. "Skandal, skandal en domarskandal" skanderar de blåvita supportrarna, och de har rätt. Det är en skandal. Hannes Stillers mål borde vart godkänt, och IFK Göteborg skulle ha stått som segrare denna kväll.
Solen har precis gått ned kylan gör sig allt mer påmind. Jag lämnar arenan och vandrar hemåt, analys efter analys sker i mitt huvud. Varför kommer inte Göteborg till avslut i fler lägen? Varför spelar man inte enklare? Hur klarar Örebro att göra 2 mål med så låg press? Hur många individuella tavlor orkar en spelare med? - Jag närmar mig ett gäng på en 5-6 killar födda runt -85. Samtliga går och diskuterar domarmisstag. Hur domarna stjäl ifrån klubbarna genom att göra bortdömningar, felaktiga offsides, hands och så vidare.
Ingen nämner att man inte lyckas få fler hål på ett Örebro som till detta året släppte två av sina största profiler till just IFK Göteborg. Att Örebro faktiskt lyckas få hål på ett "i allsvenskt mått" riktigt rutinerat försvar och mittlås, 2 gånger. - Dessutom lyckas Örebro ta ledningen och nästan vinna på en arena där IFK Göteborg enbart förlorade en enda match under 2009.
Tiden har gått, och jag har sedan dagen insett att jag faktiskt vill dela med mig av mina tankar. Att jag vill vara med och beröra, tycka till och tänka, och att jag mer än gärna skulle arbeta ideellt för BaraBen.com som skribent. Jag är väl insatt i IFK Göteborg och har sedan barnsben följt och älskat klubben, i ur och skur.
Minst en gång i veckan kan jag skymtas vid Kamratgården i egenskap av supporter som beskådar en A-lagsträning genom sidorutan på min vita Volvo V50 - inte allt för sällan snaskandes på en kycklingbaguette. Meningslöst tycker min sambo - Meningsfullt tycker jag.
/Patrik G
Kärleken till IFK Göteborg, den består…
GÄSTKRÖNIKA/INFÖR HÖSTEN. I dag välkomnar vi signaturen "En gång ängel, alltid ängel" som serverar en gästkrönika om sina slutsatser av vårsäsongen 2012. Krönikan skickades till BaraBen redan inför DIF-matchen men vi vill köra upp den här ändå, då den är så passionerat skriven. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Mejla oss din text, bild, video eller annat kreativt på: kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad på Fotbollsgöteborgs största, bästa och ska vi vara ärliga - enda blogg!
Sedan vi var med och slogs om SM-guldet 2009 har det varit två magra år resultatmässigt, minst sagt. Denna säsong ser också ut att landa i en kraschlandning, även om vår kapten utlovar annat på den officiella hemsidan. Vi är 15 poäng efter Ellos – som för övrigt torskade med 1-5(!) mot Åtvidaberg – och det är åtminstone 10 poäng för mycket.
Vi har tagit 15 poäng på 13 matcher, vilket är fyra mer än Gefle. Vi har tappat poäng hemma mot Örebro, som bara lyckats skrapa ihop fyra poäng. Det är för dåligt, helt enkelt. Det kan vem som helst räkna ut. Visst, det har bjudits på fin fotboll stundtals, men det är poängen som räknas. För mig får dom gärna brunka à la Stoke bara de tar poäng och klättrar uppåt i tabellen.
Kanske kan Stahre rädda sig själv lite genom en framskjuten placering i cupen, som stundar i sinom tid. Oavsett om Blåvitt slutar fyra eller tia i år så kommer Stahre att få fortsätta leda laget. På sikt tror jag också att det kan bli väldigt bra. Man måste ha i åtanke att vi tog in en handfull nya spelare inför denna säsong, och vitt jag vet byggdes inte Rom på en dag.
Jag tycker dock att man kan ifrågasätta hur styrelsen och ledningen, med Håkan i spetsen, agerat i samband med köp och försäljningar av vissa spelare. Backar har lämnat, mittfältare har anlänt. I min värld går inte den ekvationen ihop. Visst, Kjetil värvades inför säsongen, men han har inte varit den där dirigenten som vi hoppats på. Han har uppträtt ganska darrigt.
Hjalmar, som går skadad, är en helt okej mittback, men det är inte direkt så att anfallarna i motståndarlaget gör på sig av skräck. Han har även en förkärlek till lååånga bollar.
Dyrestam går även han skadad, men bara han får ordning på sin redan sargade kropp så kan Mellberg pensionera sig. Det är inte alla mittbackar som bjuder på en tvåfotare som siste man.
Salle är en modern ytterback som visat prov på fint samarbete med Sella. Virrar bort sig i defensiven ibland.
Logi började säsongen bra, men fick sedan kliva åt sidan. Är i mina ögon en helt okej vänsterback. Stahre måste våga ge Logi förtroende nu när Hjalmar och Dyrestam är skadade.
Lund har vuxit fast på bänken sedan sin insats i Södertälje. Tack och lov.
Alvbåge har, bortsett från tabben mot Åtvid, sett stabil ut. Har stått för ett par högklassiga räddningar Försvaret har uppträtt darrigt. Det har även tränartrojkan påpekat. Visst, man försvarar sig som ett lag, men det är svårt att skylla baklängesmålen på Hysén och Stiller. Är det bara jag som saknar Risp? Där gjorde du bort dig, Håkan.
Det finns ett överskott av mittfältare i truppen. Istället för att ge Allansson chansen på riktigt envisas Stahre med att titt som tätt försöka tränga in Farnerud, Haglund och Gerzic på mitten samtidigt. Gerzic verkar vara en skön snubbe, men nu måste han börja leverera på plan istället för att snacka en massa på sidan av den. Han kostade trots allt oss åtta miljoner.
Farnerud är given på mitten i Stahres halvfärdiga lagbygge. Jag har sällan sett en så bolltrygg mittfältare. Haglund skulle kunna brunka i vilket Championship-lag som helst.
Sella fortsätter att producera poäng och bjuda på en hel del sköna kommentarer. Sobralense känns rätt iskall. Har han gjort någon glad? Passar han verkligen in i IFK Göteborg anno 2012?
JJ är vår lojalaste spelare. Har vikarierat som mittback, och gjort det väldigt bra. Sana var kanske vår bäste spelare under våren. Har fortfarande inte skrivit på något nytt kontrakt. Vore jag Håkan skulle jag sova oroligt om nätterna. Allansson känns lite som en Sebastian Larsson look a like. Båda är rörliga, kvicka och har en fin högerfot.
Även anfallarna har haft det trögt i år. 18 gjorda mål är väl inte speciellt dåligt, men det är heller inte speciellt bra. En målfarlig Hysén hade kunnat plussa den målskörden med en tio mål. Vår kapten har dock haft en trög vår målmässigt. Man ska dock komma ihåg att han bidragit med en hel del i det övriga spelet, som vänsterbreddare dessutom. Kan dock möcke, möcke bättre. Ena stunden glöder Söder, för att sedan se ut som en juniorspelare som gör sin första träning med a-laget. Måste bli jämnare och hålla sig skadefri.
Stiller levererar alltid när han får chansen. Han ser inte mycket ut för världen när han springer runt på plan, men lik förbannat suger han ner bollen och spelar ut den på en kant för att sedan söka sig in i boxen och hänga dit den. DMK går en ljus framtid till mötes, vilket han också visat när han fått chansen. Vaskar fram en hel del chanser, både till sig själv och sina medspelare. Det är en bra egenskap att ha som anfallare. Belönades nyligen med ett a-lagskontrakt.
Min startelva:
Alvbåge
Salle Kjetil JJ Logi
Allansson Farnerud Gerzic Sana
Söder Hysén
Salle och Logi springer upp och ner i korridorerna. Allansson utnyttjar sin fina högerfot ute på kanten. Jag förutsätter att Haglund inte kommer till start, och därför tar Farnerud en mer defensiv roll och Gerzic en mer offensiv. Sana söker sig inåt i plan för att nyttja sitt fina distansskott. Söder och Hysén oroar Djurgårdens något tröga backlinje med djupledslöpningar. Stiller och Selakovic byts in om man vill spela ett spel med mer inlägg. Ungefär som vanligt, med andra ord.
Resultatmässigt har det varit två dystra år, det vet vi alla om, men kärleken till IFK Göteborg, den består.
Förresten: Erling, tack för allt!
/En gång ängel, alltid ängel.
Sedan vi var med och slogs om SM-guldet 2009 har det varit två magra år resultatmässigt, minst sagt. Denna säsong ser också ut att landa i en kraschlandning, även om vår kapten utlovar annat på den officiella hemsidan. Vi är 15 poäng efter Ellos – som för övrigt torskade med 1-5(!) mot Åtvidaberg – och det är åtminstone 10 poäng för mycket.
Vi har tagit 15 poäng på 13 matcher, vilket är fyra mer än Gefle. Vi har tappat poäng hemma mot Örebro, som bara lyckats skrapa ihop fyra poäng. Det är för dåligt, helt enkelt. Det kan vem som helst räkna ut. Visst, det har bjudits på fin fotboll stundtals, men det är poängen som räknas. För mig får dom gärna brunka à la Stoke bara de tar poäng och klättrar uppåt i tabellen.
Kanske kan Stahre rädda sig själv lite genom en framskjuten placering i cupen, som stundar i sinom tid. Oavsett om Blåvitt slutar fyra eller tia i år så kommer Stahre att få fortsätta leda laget. På sikt tror jag också att det kan bli väldigt bra. Man måste ha i åtanke att vi tog in en handfull nya spelare inför denna säsong, och vitt jag vet byggdes inte Rom på en dag.
Jag tycker dock att man kan ifrågasätta hur styrelsen och ledningen, med Håkan i spetsen, agerat i samband med köp och försäljningar av vissa spelare. Backar har lämnat, mittfältare har anlänt. I min värld går inte den ekvationen ihop. Visst, Kjetil värvades inför säsongen, men han har inte varit den där dirigenten som vi hoppats på. Han har uppträtt ganska darrigt.
Hjalmar, som går skadad, är en helt okej mittback, men det är inte direkt så att anfallarna i motståndarlaget gör på sig av skräck. Han har även en förkärlek till lååånga bollar.
Dyrestam går även han skadad, men bara han får ordning på sin redan sargade kropp så kan Mellberg pensionera sig. Det är inte alla mittbackar som bjuder på en tvåfotare som siste man.
Salle är en modern ytterback som visat prov på fint samarbete med Sella. Virrar bort sig i defensiven ibland.
Logi började säsongen bra, men fick sedan kliva åt sidan. Är i mina ögon en helt okej vänsterback. Stahre måste våga ge Logi förtroende nu när Hjalmar och Dyrestam är skadade.
Lund har vuxit fast på bänken sedan sin insats i Södertälje. Tack och lov.
Alvbåge har, bortsett från tabben mot Åtvid, sett stabil ut. Har stått för ett par högklassiga räddningar Försvaret har uppträtt darrigt. Det har även tränartrojkan påpekat. Visst, man försvarar sig som ett lag, men det är svårt att skylla baklängesmålen på Hysén och Stiller. Är det bara jag som saknar Risp? Där gjorde du bort dig, Håkan.
Det finns ett överskott av mittfältare i truppen. Istället för att ge Allansson chansen på riktigt envisas Stahre med att titt som tätt försöka tränga in Farnerud, Haglund och Gerzic på mitten samtidigt. Gerzic verkar vara en skön snubbe, men nu måste han börja leverera på plan istället för att snacka en massa på sidan av den. Han kostade trots allt oss åtta miljoner.
Farnerud är given på mitten i Stahres halvfärdiga lagbygge. Jag har sällan sett en så bolltrygg mittfältare. Haglund skulle kunna brunka i vilket Championship-lag som helst.
Sella fortsätter att producera poäng och bjuda på en hel del sköna kommentarer. Sobralense känns rätt iskall. Har han gjort någon glad? Passar han verkligen in i IFK Göteborg anno 2012?
JJ är vår lojalaste spelare. Har vikarierat som mittback, och gjort det väldigt bra. Sana var kanske vår bäste spelare under våren. Har fortfarande inte skrivit på något nytt kontrakt. Vore jag Håkan skulle jag sova oroligt om nätterna. Allansson känns lite som en Sebastian Larsson look a like. Båda är rörliga, kvicka och har en fin högerfot.
Även anfallarna har haft det trögt i år. 18 gjorda mål är väl inte speciellt dåligt, men det är heller inte speciellt bra. En målfarlig Hysén hade kunnat plussa den målskörden med en tio mål. Vår kapten har dock haft en trög vår målmässigt. Man ska dock komma ihåg att han bidragit med en hel del i det övriga spelet, som vänsterbreddare dessutom. Kan dock möcke, möcke bättre. Ena stunden glöder Söder, för att sedan se ut som en juniorspelare som gör sin första träning med a-laget. Måste bli jämnare och hålla sig skadefri.
Stiller levererar alltid när han får chansen. Han ser inte mycket ut för världen när han springer runt på plan, men lik förbannat suger han ner bollen och spelar ut den på en kant för att sedan söka sig in i boxen och hänga dit den. DMK går en ljus framtid till mötes, vilket han också visat när han fått chansen. Vaskar fram en hel del chanser, både till sig själv och sina medspelare. Det är en bra egenskap att ha som anfallare. Belönades nyligen med ett a-lagskontrakt.
Min startelva:
Alvbåge
Salle Kjetil JJ Logi
Allansson Farnerud Gerzic Sana
Söder Hysén
Salle och Logi springer upp och ner i korridorerna. Allansson utnyttjar sin fina högerfot ute på kanten. Jag förutsätter att Haglund inte kommer till start, och därför tar Farnerud en mer defensiv roll och Gerzic en mer offensiv. Sana söker sig inåt i plan för att nyttja sitt fina distansskott. Söder och Hysén oroar Djurgårdens något tröga backlinje med djupledslöpningar. Stiller och Selakovic byts in om man vill spela ett spel med mer inlägg. Ungefär som vanligt, med andra ord.
Resultatmässigt har det varit två dystra år, det vet vi alla om, men kärleken till IFK Göteborg, den består.
Förresten: Erling, tack för allt!
/En gång ängel, alltid ängel.
2012/07/05
Kanal Glenn: Nedladdning av Blåvittmatcher
KANAL GLENN. Vi kan nu leverera nedladdning av Blåvitts matcher via torrents.
Torrenten innehåller en fil kodad i x264 och spelas lättast upp i VLC som finns att ladda ner gratis HÄR
NYA NEDLADDNINGAR:
Omg. 13 Djurgården IF - IFK Göteborg - LADDA NER
TIDIGARE NEDLADDNINGAR:
Allsvenskan
Omg. 12 - IFK Göteborg - Kalmar FF - LADDA NER
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER (HD 720p)
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.7 - IFK Göteborg - Gif Sundsvall - LADDA NER
Omg.6 - IFK Göteborg - Åtvidaberg FF - LADDA NER
Omg.5 - BK Häcken - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER (HD 720p)
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER (HD 720p)
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER
Omg.1 - Syrianska FC - IFK Göteborg - LADDA NER
Förfester
Förfest 3 - IFK Göteborg - Lilleström SK - LADDA NER
Förfest 2 - IFK Göteborg - Fredrikstad FK - LADDA NER
Förfest 1 - IFK Göteborg - Degerfors IF - LADDA NER
Cop del Sol
Copa del Sol, match 3 - Rosenborg BK - IFK Göteborg - LADDA NER
Copa del Sol, match 2 - IFK Göteborg - Olimpia Ljubljana - LADDA NER
Copa del Sol, match 1 - IFK Göteborg - Spartak Moskva - LADDA NER (FLV)
Torrenten innehåller en fil kodad i x264 och spelas lättast upp i VLC som finns att ladda ner gratis HÄR
NYA NEDLADDNINGAR:
Omg. 13 Djurgården IF - IFK Göteborg - LADDA NER
TIDIGARE NEDLADDNINGAR:
Allsvenskan
Omg. 12 - IFK Göteborg - Kalmar FF - LADDA NER
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.11 - Gais - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.10 - Mjällby AIF - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER (HD 720p)
Omg.9 - IFK Göteborg - Malmö FF - LADDA NER
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.8 - IF Elfsborg - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.7 - IFK Göteborg - Gif Sundsvall - LADDA NER
Omg.6 - IFK Göteborg - Åtvidaberg FF - LADDA NER
Omg.5 - BK Häcken - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER (HD 720p)
Omg.4 - IFK Göteborg - Örebro SK - LADDA NER
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER (HD 720p)
Omg.3 - AIK - IFK Göteborg - LADDA NER
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER (HD 720p)
Omg.2 - IFK Göteborg - IFK Norrköping - LADDA NER
Omg.1 - Syrianska FC - IFK Göteborg - LADDA NER
Förfester
Förfest 3 - IFK Göteborg - Lilleström SK - LADDA NER
Förfest 2 - IFK Göteborg - Fredrikstad FK - LADDA NER
Förfest 1 - IFK Göteborg - Degerfors IF - LADDA NER
Cop del Sol
Copa del Sol, match 3 - Rosenborg BK - IFK Göteborg - LADDA NER
Copa del Sol, match 2 - IFK Göteborg - Olimpia Ljubljana - LADDA NER
Copa del Sol, match 1 - IFK Göteborg - Spartak Moskva - LADDA NER (FLV)
2012/07/04
IFK Göteborg anno 2012 som en Hollywood-film
Årets upplaga av IFK Göteborg påminner litet om en Hollywood-film med ett undantag, det slutar aldrig lyckligt. Majoriteten av alla storfilmer som produceras på andra sidan Atlanten följer en strikt dramaturgisk modell innehållande ständigt återkommande komponenter som allt som oftast infaller när en viss andel av filmen avverkats. Det är anslag, presentation, fördjupning, upptrappning, klimax och avrundning. När det gäller dramaturgin i de matcher Blåvitt spelar börjar det alltid bra, spelet faller väl ut och man tar ledningen med 1-0 eller 2-0 om det är en bra dag. Det ser lika ljust ut som det ser mörkt ut för protagonisten i Hollywood-filmens början, spelet flyter på fint och långbollarnas tidsålder ter sig oerhört avlägsen. Kombinationerna sitter och bollen går mellan mittfältarnas känsliga fötter.
Sedan händer något. Ett missförstånd mellan försvararna eller en målvaktstabbe som mynnar ut i ett kvitterings- eller reduceringsmål och med ens infinner sig krampen. Man faller in i gamla mönster och skickar lycka-till-bollar på måfå. Den spelidé som varit framgångsrik i matchens inledning överges och man blir passiv och osäker. Har man tur ljuder en barmhärtighetens signal från domarens pipa som förkunnar att den första halvleken kan läggas till handlingarna. Om inte, blir det kanske ytterligare ett baklängesmål och underläge som om det inte räckte och blev över redan. Målet får gärna föregås av slarv i försvaret eller varför inte ett självmål?
Andra halvlek drar igång och förändringen lyser med sin frånvaro. Det är lika passivt som innan och supportrarna på läktaren eller hemma i TV-soffan funderar på potentiella byten. Det går ett tio- eller tjugotals minuter utan att det blir en scenförändring. Stahre gör några byten i hopp om att något skall inträffa. Vid det här laget händer det att ett hoppets gnista sprakar till inom spelarna och man börjar hitta tillbaka till det spel man hade i den första halvlekens början. Motståndarlaget pressas tillbaka och spelarna vittrar mål. Den ena heta målchansen efter den andra radas upp och en blåvit fullträff närmar sig med stormsteg. Det kommer en reducering, eller i bästa fall en kvittering, och bollen plockas snabbt ut ur målet och läggs på mittlinjen.
Det är spel mot ett mål och Blåvitt pressar på för att trycka in ytterligare en boll i nät för att rädda en poäng eller rentav vinna matchen. Det är nu det börjar gå troll i det och skulle man lyckas trä in bollen i nätmaskorna, kan man ge sig fan på att målet felaktigt döms bort för offside. Klockan tickar på och till slut blåser domaren av matchen. Ytterligare ett kryss eller till och med en förlust är ett faktum.
Avrundningen i det här fallet består av ännu en emotionell härdsmälta bland både spelare och supportrar. Man häver ur sig ett par mindre väl valda ord i stridens hetta innan det blir tyst och tomt. Sedan infinner sig ett embryo till en känsla av revansch och efter några timmar av totalt mörker försöker man se fram emot nästa match trots att man långt ifrån smält dagens debacle. Det är sannerligen en prövning att hålla på IFK Göteborg i dessa dagar.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Mikael Stahre sade i en intervju med Canal+ innan matchen att förutsättningarna var grymma och att IFK Göteborg kom till Stockholms stadion väl förberedda. Den inledande halvtimmen gav honom rätt men ju längre matchen led, desto mer framstod uttalandet mest som tomma ord. Återigen är det ineffektivitet i både straffområdena som sänker oss. De ständigt återkommande misstagen i försvarsspelet och det eviga målsumpandet ger inte direkt sken av goda förberedelser. Jag, och säkert många med mig, börjar bli evinnerligt trötta på de floskler som hoppar ur Stahres mun i parti och minut. "Bärande väggar", "Kontrollerad aggressivitet", "All in" och allt vad det heter. Nu handlar det enbart om att plocka trepoängare. Det får se ut precis som det vill på planen, bara det blir segrar för nu börjar läget bli allt mer prekärt.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Ett av få glädjeämnen från gårdagen var Tobias Hyséns prestation. Förutom målet såg han pigg ut och kom runt fint på sin vänsterkant i sin nya roll som vänsterytter. Det var ett tag sedan jag såg Tobbe så energifylld som igår vilket bådar gott för framtiden. Samarbetet med Söder och Sobralense såg bitvis riktigt bra ut även om det behöver slipas till ytterligare. Om jag inte missminner mig sprang Hysén inte offside en enda gång, bara det måste ses som ett stort steg framåt. Kanske dröjer det inte länge innan han är tillbaka i gammalt slag.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Att Hannes Stiller blev varnad efter den sena tacklingen på Djurgårdens målvakt Tommi Vaiho var givetvis helt riktigt och inte mycket att orda om. Däremot ställer jag mig frågande till Vaihos agerande efter tacklingen när han gick hårt åt Stiller som inte hade någon amition att ställa till med något ytterligare. Bara för att man blivit tacklad, ger det en då rätten att bryskt putta till sin motståndare utan åtgärd från domaren? Sedan när blev efterslängar tillåtet bara för att man själv blivit tacklad?
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Vad var anledningen till att domare Michael Lerjéus inte blåste av matchen i andra halvlek när Djurgårdens klack tände pyroteknik? Vi har ju som bekant sett vad en sådan avblåsning kan göra för matchbilden. Lerjéus, likt Blåvitt, hade ingen lyckad afton. Den situation som föranledde frisparken som Djurgården kunde kvittera på var skrattretande. För att det inte skall bli ramaskri nu för att jag tar upp domarinsatsen, vill jag poängtera å det grövsta att det knappast var avgörande igår. Ändock värt att nämna.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Slutligen måste jag posta en bild på en blåvit supporter med humor som skymtade förbi i Canal+ TV-sändning av matchen. Man får försöka vara glad åt det lilla.
Bild: Canal+
Framåt, Blåvitt!
Det känns som om jag går emot strömmen...
Ett par saker skall ni ha klart för er innan ni läser resten av detta inlägg:
- Jag har sett mitt kära IFK Göteborg förlora på friidrottarsenan på Östermalm i Stockholm strax innan jag författar detta inlägg
- Det var inte första gången jag såg mitt kära IFK Göteborg förlora i år...
- Punkt no.2 har i sin tur medfört att jag linmundigat ett par stora glas IPA mer än vad som egentligen är brukligt en vardagskväll
- De i punkt no.3 nämnda glasen kan ha en negativ inverkan på såväl mitt svenska språkbruk som på mitt omdöme i detta inlägg
Om ni läst igenom ovanstående och fortfarande känner att ni är intresserade av vad jag har att säga längre ner så har jag redan nått längre än vad uppskattningsvis 70% av BaraBens skribenter någonsin gjort, och då är detta blott mitt andra inlägg här.
Jag satt på vad man närmast får lov att kalla för en "Blåvit pub" i Malmö och bevittnade eländet från Stockholm. Puben "Sir Tobys" på Davidshallsgatan i Malmö inrymmer i princip enbart änglar när Blåvitt spelar, så också denna kväll. Utav de tjugofem personerna som valt att besöka puben denna kväll var det gissningsvis tjugotvå som befann sig där enbart för att de där hade det goda omdömet att visa vårt kära Blåvitt, möta Skansen på bortaplan, på alla stora skärmar som lokalen inrymde. Två via Twitter nyfunna och Blåvita vänner utgjorde de närmast sörjande.
En utav fåtalet skånska och äldre herrar(påtagligt berusad redan innan avspark), som jag fann sittandes vid bardisken när jag gjorde entré, besökte puben enbart för att Sir Tobys serverar "Malmös bästa plankstek"(?!). Att vederbörande valde att somna med näsan i pepparsåsen hör egentligen inte hit men det ger detta inlägg en extra twist. Han håller säkerligen på MFF.
Visst tog vi ledningen, och jublet visste inga gränser när den från många håll bespottade Sobralense knoppade in 0-1. Att jag som talesperson för målvaktsfacket sedan anser att det var en målvaktstavla som Skansens målvakt bjöd på hör inte hit. "Sobra" var kung över Östermalm för en stund.
Som vanligt i år varade inte vår glädje länge, utan vår välförtjänta eufori byttes ganska snart mot sorg, frustration och uppgivenhet.
Nu ska jag vara kritisk; Så fort vi gjort 0-1 så börjar vi agera defensivt. Idag bestod så gott som hela startelvan av spelare som finner sina bästa kvaliteter i ett bollhållande och dominerande lag. T.o.m. vårt mittbackspar för dagen hör hemma i en annars mer offensiv lagdel. Likt förbannat sjunker hela laget ner i Alvbåges knä direkt efter ledningsmålet. Varför?! Såhär har det sett ut efter ledning hela året. Varför?!
Att jag återigen i egenskap av talesperson för målvaktsfacket vill flika in med något är inte till fördel för John Alvbåge. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att Stahre på alla andra positioner än på just målvaktspositionen valt att byta ut spelare, eller tvingats byta ut spelare i år. Det kan ha varit p.g.a. underprestation eller p.g.a. skada, men visst har han bytt på alla andra positioner?
Vad är det som gör att målvaktspositionen är så helig? Dahlin förtjänar verkligen att få lov att konkurrensutsätta även målvaktspositionen. Detta är min subjektiva uppfattning. John har inte varit sämst på plan i år, absolut inte, men att isolerat betygsätta målvakten för förehavanden mellan stolparna är oerhört naivt. Utanför sin "målgård", med bollen vid fötterna, vid inlägg och även vid flertalet enklare ingripanden så har John sett oerhört darrig ut i år.
Målvakten är den spelaren på planen som ser spelet bäst då han har alla medspelare framför sig stora delar av matchen. Målvaktens uppgift består således mycket i att styra och dirigera sitt lag, såväl i försvar som i anfall. Det kan vara så att ett darrigt försvar, vilket vi nog alla är överens om är just det Blåvitt i detta nu innehar, bottnar i en osäker målvakt eller i en målvakt som inte har spelarnas omedvetna men ack så viktiga respekt. Vi har dock en målvakt som är duktig på att twittra, men vi lär inte vinna några matcher på det.
Slutresultatet i dagens match tänker jag inte ens nämna här, för det är inte relevant för mig i nästa del av detta inlägg. Ok, vi förlorade, igen, och vi har alla i supporterledet rätt att vara kritiska mot de många gånger överbetalda spelarna som klubben valt att satsa på i år, men...vilken är vår uppgift?!
Såhär tänker jag: Om spelarnas uppgift är att tillsammans bilda ett lag som på planen presterar så måste väl vi supportrar också ha en uppgift. Eller har jag fel? Vår uppgift måste vara att på läktaren och i TV-sofforna bilda ett lag som presterar? Så tänker jag i alla fall...
Att dra 40 000 till Nya Ullevi och få dessa människor att kasta konfetti, sjunga sånger, vara glada och bidra till flaggtifon när Rehn, Mild, Erlingmark, Ravelli och Ölme briljerar mot internationellt motstånd är inte svårt. Men att återigen, för jag vet att detta inte är den enda svackan vi haft, agera som ett lag på läktaren i motgång utgör vår utmaning framöver.
Vi är Blåvitt! Vi är bäst i Sverige!
Vi må vara kritiska mot våra egna spelare på Twitter i några minuter efter slutsignalen. Vi må tycka illa om de Djurgårds-supportrar som kastade sten på Kjetil och sedan tände pyroteknik och på så sätt försenade matchstarten. Vi må skrika oss hesa av frustration för att vi inte vinner, för att domaren är dålig, för att gräset är klippt åt fel håll, för att några utav oss tycker att Selakovic är för gammal, för att vi tycker att Alvbåge borde träna fotboll med fötterna, för att Stahre kommer från Gnaget, för att Stockholms Stadion är en dålig arena, för att Jesper Blomqvist led av identitetskris och skaffade rastaflätor, för att Philip Haglund är från fel sida landet, för att skånska är svårt att förstå, för att gult och svart är fult, men...
...lik förbannat ser vi fram emot kommande måndag då Helsingborgs IF gästar Gamla Ullevi. För det är då vi får dricka öl i LS-baren trots att det är vardag. Det är då vi får hålla upp våra blåvita halsdukar mot skyn och tillsammans sjunga "Snart skiner Poseidon". Det är då vi får känna den där samhörigheten som man gör i ett lag. Det är därför vi besöker Gamla Ullevi. För att vi är ett lag. Vi är IFK Göteborg!
Det som ibland skrämmer mig är att det ibland känns som om jag går emot strömmen. Det skrämmer mig att jag känner mig stundtals ensam. Det skrämmer mig att trots att jag vet att vi är så otroligt många som sympatiserar med IFK Göteborg så är jag ensam...
Det är lätt att vinna tillsammans, men jag vill känna att det är lättare än vad det är just nu att även förlora tillsammans. Jag är rätt säker på att det är just vad vad våra blåvita idoler också vill känna:
Vi vinner tillsammans och vi förlorar tillsammans!
2012/07/03
Know your enemy: Djurgården borta
Så var det då dags igen. Äntligen är det dags igen! EM-fotboll i all ära, hur hög nivå det än är på fotbollen som spelas så är det helt enkelt inte samma sak som Allsvenskan och Blåvitt. Det blir helt enkelt inte samma nerv, inte ens när Sverige spelar. Och det är något jag saknat.
Inför en omstart efter ett långt uppehåll är det oerhört svårt att veta vart man har lagen. Både sitt eget och övriga i serien. För vem hade trott att Åtvidaberg skulle slå Elfsborg med 5-1 i lördags? Att Elfsborg förlorar en match med 5-1 hör knappast till vanligheterna. Senast det hände var 2010 på Gamla Ullevi och om jag inte missioner mig blev JJ då tvåmålsskytt.
Vad gäller formen på lagen i dagens match har jag faktiskt ingen koll överhuvudtaget. Har inte haft möjlighet att se någon av Blåvitts tre träningsmatcher (3-3 mot Rosenborg, 5-0 mot Öis och 2-0 mot Århus). Utifrån de matchrapporter jag läst så verkar det som att Daniel Sobralense visat god form.
Förhoppningsvis stämmer det och vi kan få se lite av det spel han visade upp under försäsongen. Även Robin Söder och David Moberg-Karlsson har lovordats efter sina insatser. DMK lyckades även göra sina två första seniormål och känslan är att vi snart även får se det första i allsvenska sammanhang.
Om man utgår ifrån Olofs träningsrapport så är det följande startelva vi får se imorgon.
Alvbåge
Salomonsson - JJ - Kjetil - Logi
Sella - Farnerud - Gerzic - Sobralense
Söder - Hysén
Att Gerzic startar tillsammans med Farnerud i mitten känns ganska logiskt då Haglund har varit skadad. Om han är med i truppen eller ej vet jag inte då detta skrivs innan den ännu publicerats. Men eftersom att han varit med och tränat fullt borde han vara tillgänglig för spel. Det samma gäller Tobias Sana och Mikael Dyrestam. Skall bli intressant att se hurdan Sanas form är nu efter skada och långt uppehåll, om det nu blir någon speltid för honom.
Att JJ återigen startar som mittback känns rätt i och med att Hjalmar är borta. I sista matchen innan uppehållet mot Kalmar så tycker jag han gjorde en bra match. Med JJ istället för Hjalmar som mittback tycker jag att vi får ett mer spelande försvar. Alternativet istället för JJ hade varit att starta med Dyre istället, men min gissning är att han helt enkelt inte är i tillrcklig form för 90 minuter. Att Allansson saknas är givetvis tråkigt då han varit riktigt bra under våren.
Vad vet vi då om Djurågrden? Inför säsongen gjorde Djurgården, likt Blåvitt, ett antal nyförvärv. Man plockade bland annat in Yussif Chibsah, Ricardo Santos och James Keene. Trots ett gäng namnkunniga nyförvärv har Magnus Pehrssons lagbygge inte riktigt fått det att fungera. Det började dock lovande i premiären mot Elfsborg där Djurgården bjöd på fint spel. Det som då satte stopp för Djurgården var Elfsborgs målvakt Kenneth Höie. Höie som från och med förste augusti kommer att representera Djurgården. Skulle Höie hålla den nivå han gjort i Elfsborg så är det en klar förstärkning för Dif då målvaktsposten varit ett problem under säsongen. Kasper Jensen som värvades inför säsongen som tilltänkt förstemålvakt har knappast imponerat och efter ett par grodor blev han förpassad till bänken. Istället fick Vaiho förtroendet och inte heller han har väl direkt tagit chansen utan det har varit svajigt bakåt.
För att få bukt med problemen i försvarsspelet värvade man utöver ny målvakt även en ny mittback. Marc Pedersen plockades in från den danska andraligan och har gjort det bra. Men ett avslitet korsband har satt stopp för Pedersens säsong. Det har knappast nedfört mer stabilitet till försvarsspelet att bli av med en mittback.
I Djurgårdens trupp saknas idag även Kebba Ceesay som fått spela både till höger i backlinjen och i mitten. I matcherna mot oss har han allt som oftast placerats centralt för att kunna ta löpduellerna med Hysén. I dagens match kommer det nog bli så att Emil Bergström startar i mitten med Toivio.
Offensivt har det stundtals sett bra ut för Djurgården. En anledning till det är att Kasper Hämäläinen hittat rätt i sin nya, offensivare roll. Även bakom honom har det fungerat bra med de två "sittande mittfältarna" Chibsah och Sjölund även om de har vuxit fram en frustration hos Djurgårdarna över antalet onödiga varningar Sjölund drar på sig.
Annars är det ganska svårt att säga någonting om Djurgårdens startelva. Sett till antalet forwards man har borde man spela med två stycken lägst fram. Men oftast endast använt sig av en. Både Santos och Keene har gjort ett par mål var när dem fått spela. Samtidigt har Brian Span dykt upp lite i bakgrunden och det är en spelare som känns oerhört intressant.
FRÅGETECKNET Ett frågetecken som finns inför varje match. Vad blir resultatet? Men ska man se till tidigare matcher som lagen spelat så känns ett kryss som ett logiskt resultat. Djurgården har fem raka 1-1matcher i allsvenskan samtidigt som Blåvitt har fyra raka kryss. Varav de tre senaste slutat 1-1.
UTROPSTECKNET Den spelare som det gäller att hålla koll på blir främst Kasper Hämäläinen. Finnen som haft en hel drös utländska klubbar på plats under våren har verkligen hittat rätt i sin roll något längre fram i banan än tidigare.
Uppdatering: Som nämndes tidigare skrevs delar av texten innan truppen var presenterad, vilket den nu är. Ingen Dyre i truppen vilket inte var helt oväntat. Istället får vi se ett nytt ansikte i truppen. Hampus Zackrisson är med i dagens trupp och så vitt jag kommer ihåg är det första gången. I alla fall i allsvenskt sammanhang.
En förtida hyllning av Hannes Stiller
TRIBUT. Hannes Stiller tillhör en art fotbollsspelare som i det närmaste är utrotningshotad och på väg att bli till bitterljuva minnen av en svunnen tid. Han personifierar, mer än någon annan i årets upplaga av IFK Göteborg, flera av de ideal som var viktiga grundbultar i IFK Göteborgs Europacupsaga och storhetstid på 1980-talet. De idealen har nästan blivit en bristningsvara idag. I Sverige, och säkert i många andra länder, tenderar vi att vänta med hyllningarna tills en trotjänare antingen lagt skorna på hyllan eller till och med avlidit. Undantaget torde väl vara en viss Ibrahimovic som kan få beröm för att han skrivit en autograf eller två eller avhållit sig från att såga en medspelare i direktsändning. Jag önskar göra ett undantag från den regeln och härmed strö litet ära och berömmelse över en av dagens IFK Göteborg-spelare som står högst i kurs hos mig.
Först och främst vill jag lyfta fram Stillers lojalitet. Det finns många sätt att förhålla sig till den situation som uppkom när klubben inför den här säsongen storsatsade och köpte in den ene stjärnspelaren efter den andre. En del tänker kortsiktigt och gör allt för att hitta ny klubbadress för att inte behöva nöta bänk. Man stannar inte ens kvar och kämpar för att risken finns att det blir begränsat med speltid. Andra, som Hannes Stiller, stannar kvar och på såväl träning som match visar att man är för bra för att hållas utanför startelvan. Detta säger man inte med ord till första bästa journalist och därmed skapar osämja i gruppen utan genom sitt uppträdande på den plan man än instruerats att springa in på. Trots att Stiller mycket väl besitter de kvalitéer som krävs för att starta allsvenska matcher, sitter han tålmodigt på bänken utan att klaga tills han byts in och ofta köttar in en boll eller två. Han har i åtskilliga intervjuer sagt att han finner sig i situationen och att det alltid är lagets bästa som måste väga tyngst.
Några kanske invänder och frågar sig om Stiller inte bara stannar för att det inte finns några andra och bättre alternativ? Jag tror ärligt talat inte det. Ibland glöms det bort vilka fina fotbollskunskaper Stiller har, det är följaktligen inte bara köttandet som tagit honom dit han är idag. Till exempel var han fjolårets bästa målskytt efter Tobias Hysén med sina sju fullträffar. Jag är övertygad om att många allsvenska klubbar och inte minst supportrar hade velat ha Hannes Stiller i sitt lag.
Det är uppfriskande att höra att laget är det som är viktigast i en tid där jaget kopplat ett järngrepp om människan i allmänhet och fotbollsspelare i synnerhet. Många yngre spelare är helt upptagna av sig själva och sina egon att de nästan glömmer att fotboll är ett lagspel. Vad jag vet, brukar inte Stiller fäktas med så kallade "haters" (alla som någon gång på ett obskyrt diskussionsforum någonstans på Internet hyst ett mikroskopiskt tvivel om en spelare verkligen har det som krävs) och prata om sig själv i tredje person i Sommar i P1. Inte heller verkar han ha ett behov att måla upp ett slags scenario i vilket hela världen är emot honom och att han måste ta revansch och motbevisa alla tvivlare. Det räcker gott med att prestera på planen. Jag kan inte låta bli att älska den attityden.
Slutligen vill jag tacka Stiller för allt han gjort och kommer göra i den finaste av tröjor och gratulera så mycket på födelsedagen. Killer Stiller fyller nämligen 34 år idag och förhoppningsvis firar han det med ett ordentligt målfyrverkeri mot Djurgården i kväll.
Framåt, Blåvitt!
2012/07/02
Tufft tempo innan omstarten
 |
| Tummen upp för den allsvenska omstarten. |
IFK Göteborg finslipade formen på en rätt så solig Kamratgården idag. Näst intill full styrka, med förstärkning av några juniorer, äntrades den norra planen några minuter efter kl 10. Fattades gjorde Joel Allansson och Hjalmar Jonsson. Joel Allansson, som kom ut från klubbhuset i slutet av träningen, har lite bekymmer med ett knä och fick avstå från träningen. Han kommer inte spela imorgon, men enligt honom själv är det inte var något allvarligt. Lite volleypassningsspel med Philip Haglund och Sam Larsson kunde han vara med på i vilket fall. Hjalmar Jonsson är på plats, men bevakar träningen i sällskap av ett par kryckor och Andrej Häggblad.
Träningen utmärks av den höga frenesin och spelarna går in hårt i närkamperna. Det är roligt att se att spelarna tar träningen på fullt allvar och inte håller igen i tacklingarna, om än lite småläskigt så här kort inpå match. Tobias Hysén får till exempel bita lite i gräset och grinar illa en stund efter att ha blivit något bryskt glidtacklad under ett spelmoment.
Men inga skador uppkommer och alla är på benen när Mikael Stahre till slut blåser av träningen. Som avslutning får vi se den förmodade startelvan träna in olika varianter av fasta situationer. Med tanke på hur skral utdelningen varit i år på exempelvis hörnor, känns det ganska uppmuntrande att se att Blåvitt försöker göra någonting för att förbättra statistiken framåt.
Korta intryck från träningen:
- Emil Salomonsson har ett enormt tryck i dojan, vilket han visar under tvåmålsspelet då han istället för att slå ett inlägg skjuter stenhårt precis innanför första stolpen upp i nättaket helt otagbart.
- Jag vet inte vad Philip Haglund och Erik Lund håller på med under kvadraten. Helt plötsligt går Haglund till attack och sparkar efter Lund, som svarar med att knuffa till Haglund. Man brukar känna igen ett skojbråk men här vet jag inte vad det var man såg. Mitt intryck när det hände är att det inte var mycket kärvänlighet inblandat, men det blir inget mer och de båda går isär direkt utan efterspel. Och man märker inget mer av det efteråt heller. Nystartsnerver, antar jag.
- Förmodad startelva imorgon, om man går på vilka som körde extraträning på slutet: John Alvbåge, Emil Salomonsson, Jakob Johansson, Kjetil Waehler, Logi Valgardsson, Stefan Selakovic, Nordin Gerzic, Pontus Farnerud, Daniel Sobralense, Tobias Hysén och Robin Söder.
- Mikael Stahres stämma hörs lika mycket som vanligt. Han är en synnerligen engagerad och påpushande tränare. Jag tycker personligen att det är rätt märkligt att hans entusiasm och ivrighet inte har satt större spår på resultaten än vad det gjort under våren.
- Gustav Svensson och Nicklas Bärkroth är med och tränar. Sebastian Eriksson är det inte.
- Tidigare skadade Tobias Sana, Mikael Dyrestam och Philip Haglund är med och tränar fullt ut.
2012/07/01
En ny skribent presenterar sig själv
BaraBenare,
jag har våndats inför den här dagen. Jag visste att den skulle komma, men har egentligen aldrig vetat hur nära den befunnit sig. Någon timme innan avsparken i finalen mellan Spanien och Italien i 2012 års upplaga av Fotbolls-EM gör jag mitt första avtryck i den här bloggen.
Ni är många som inte har en aning om vem jag är (här hade allas vår Erling garanterat, i sin hybris, vänt på perspektivet och uttryckt sig något i stil med "De allra flesta i Göteborg med omnejd har givetvis full koll på vem jag är, men..." - jag vill dock vara tydlig: det är inte Erlings framtid som vi nu anar i BaraBen-horisonten, det är en helt annan framtid) så nedan finner ni en kortare presentation av mig själv.
Jag vill först och främst vara oerhört tydlig: Erling har gjort oerhört mycket bra för BaraBen.com och för IFK Göteborg - och kanske enbart därför vill jag personligen tacka Erling för hans tid, hans arbete och hans till synes odödliga engagemang. Tack Erling!
Därmed inte sagt att man håller med Erling i allt han tycker, tänker och skriver, men det är möjligen i ett helt annat blogginlägg en helt annan gång som det kommer framstå med tydlighet.
Så vem är jag, Daniel Sjögren (och nej, jag kommer inte skriva under pseudonym)?
Daniel Sjögren, jag, föddes under 1980-talets första hälft. Mina första stapplande steg tog jag på Gåsagången i Backa någon gång kring nyårsafton 1984, och som så många andra föddes jag in i den Blåvita fotbollskulturen. Uppväxten präglades av fotboll i alla dess former. Var det inte som utövare och spelare var det som supporter jag ägnade min tid åt fotboll.
Som tonåring var det dock oerhört svårt att kombinera smygsupandet på Burgårdsberget, i samband med Blåvitts matcher, med en framgångsrik och utstakad karriär som målvakt, men jag kan lova att jag gjorde vad jag kunde. Mina fotbollsframgångar stannade vid en vinst av pojkallsvenskan för BK Häcken. Jag var givetvis petad under hela den korta Häcken-sejouren då jag och Christoffer Källqvist är lika gamla. Jag skyller fortfarande lite på att hans far var lagledare också, även om substansen i den bortförklaringen är minimal. Men se vad som hände sedan. Nu står han i mål för ett allsvenskt lag inför i princip ingen publik alls (hade de 1900 på Hisings-bunkern igår?!) och här sitter jag rak i ryggen och med stolthet författar jag mitt första inlägg på BaraBen.com. Ja, livet har sannerligen sina vändningar...
Jag har gått i samma klass som Dennis "Cliff" Jonsson, tränat tillsammans med Kim Källström, Peter "Erra" Eriksson och Johnny Rödlund i BK Häcken (jag som junior och de som A-lagsspelare under gemensamma pass) och dessutom räddat flertalet träningsstraffar slagna av Pontus Wernbloom undervår gemensamma tid i IK Kongahälla. Detta kommer Pontus för övrigt aldrig att erkänna. Detta utgjorde min korta men intressanta kontakt med Svensk Elitfotboll - närmare än såhär har jag alltså inte kommit. P.g.a. sjukdom var jag tvungen att avsluta min karriär som spelare under mitt första år som seniorspelare, då i IK Kongahälla. Nu nog med blygsamt skryt.
Från 90-talets andra hälft och framåt har jag ljuva minnen från Gamla Ullevi: Toll på räcket, rökbomber tillverkade av allt mamma hade hemma i bakskåpet och konfetti-tifon bestående av helt ärligt stulna stryktipskuponger (förlåt oss, Konfekthuset på Selma Lagerlöfs Torg). Det var tider det...
Idag skulle människor i min närhet säga att jag är energisk, högljudd, på gränsen till arrogant, en besserwisser, en naturlig ledare och kort och gott öl-, whisky- och fotbollstokig. Det är underligt vad bra mina närmaste känner mig.
Jag är övertygad om att "där jag är är det alltid bäst" och med tanke på att jag flytt Hisingen sedan länge och bosatt mig i Bohusläns sydligaste kommun så är det också hit min lokalpatriotism flyttats. Jag älskar Kungälv, havet, Marstrand, föräldrarnas sommarstuga, Bräckbodens kaksmulor och ingenting ni säger kan få mig att tro att livet ni lever på Hisingen ger er mer än vad läget i Kungälv ger mig.
Jag har med all säkerhet tid att vara nostalgisk senare under min skribentkarriär och hoppas att mina inlägg skall vara till belåtenhet. Om de mot all förmodan inte är till belåtenhet så vill jag att ni reagerar, agerar och med respekt uttrycker er avsky mot mina åsikter i kommentarsfältet. Det är så vi för den här bloggen framåt.
Idag finner ni mig på LS-sektionen eller i tillhörande bar (för att jag anser mig vara en så oerhört sofistikerad fotbollssupporter) på Twitter eller i något annat fotbolls- eller politikrelaterat kommentarsfält på nätet.
Nu när Tyskland och England lämnat EM-turneringen håller jag alla tummar jag har för att Italien tar hem EM-pokalen, om inte annat för att bryta den spanska sviten och för att Balotelli är lättare att ha och göra med efter en vinst.
Om ett par dagar är det dock dags att sparka igång höstsäsongen av Allsvenskan 2012 - det är då åter dags att våndas, hata, älska och gräva ner oss i det vi bryr oss om allra mest; Allsvenskan och Blåvitt.
Mitt bidrag till den här bloggen kommer baseras på i huvudsak positiv supporterkultur och humor.
Jag tycker inte alls att det är konstigt att inte Tobbe gör lika många mål i år, har oerhört stor respekt för IFK Göteborgs marknadsavdelning och tränaren Mikael Stahre och tycker att practical jokes och hets supporterskaror emellan liksom hör till den positiva supporterkulturens adelsmärken - det gör dock inte våld t.ex.
Sist men inte minst vill jag tacka BaraBen.com för att jag får lov att tycka till här.
Vi ses på Gamla Ullevi kamrater!
jag har våndats inför den här dagen. Jag visste att den skulle komma, men har egentligen aldrig vetat hur nära den befunnit sig. Någon timme innan avsparken i finalen mellan Spanien och Italien i 2012 års upplaga av Fotbolls-EM gör jag mitt första avtryck i den här bloggen.
Ni är många som inte har en aning om vem jag är (här hade allas vår Erling garanterat, i sin hybris, vänt på perspektivet och uttryckt sig något i stil med "De allra flesta i Göteborg med omnejd har givetvis full koll på vem jag är, men..." - jag vill dock vara tydlig: det är inte Erlings framtid som vi nu anar i BaraBen-horisonten, det är en helt annan framtid) så nedan finner ni en kortare presentation av mig själv.
Jag vill först och främst vara oerhört tydlig: Erling har gjort oerhört mycket bra för BaraBen.com och för IFK Göteborg - och kanske enbart därför vill jag personligen tacka Erling för hans tid, hans arbete och hans till synes odödliga engagemang. Tack Erling!
Därmed inte sagt att man håller med Erling i allt han tycker, tänker och skriver, men det är möjligen i ett helt annat blogginlägg en helt annan gång som det kommer framstå med tydlighet.
Så vem är jag, Daniel Sjögren (och nej, jag kommer inte skriva under pseudonym)?
Daniel Sjögren, jag, föddes under 1980-talets första hälft. Mina första stapplande steg tog jag på Gåsagången i Backa någon gång kring nyårsafton 1984, och som så många andra föddes jag in i den Blåvita fotbollskulturen. Uppväxten präglades av fotboll i alla dess former. Var det inte som utövare och spelare var det som supporter jag ägnade min tid åt fotboll.
Som tonåring var det dock oerhört svårt att kombinera smygsupandet på Burgårdsberget, i samband med Blåvitts matcher, med en framgångsrik och utstakad karriär som målvakt, men jag kan lova att jag gjorde vad jag kunde. Mina fotbollsframgångar stannade vid en vinst av pojkallsvenskan för BK Häcken. Jag var givetvis petad under hela den korta Häcken-sejouren då jag och Christoffer Källqvist är lika gamla. Jag skyller fortfarande lite på att hans far var lagledare också, även om substansen i den bortförklaringen är minimal. Men se vad som hände sedan. Nu står han i mål för ett allsvenskt lag inför i princip ingen publik alls (hade de 1900 på Hisings-bunkern igår?!) och här sitter jag rak i ryggen och med stolthet författar jag mitt första inlägg på BaraBen.com. Ja, livet har sannerligen sina vändningar...
Jag har gått i samma klass som Dennis "Cliff" Jonsson, tränat tillsammans med Kim Källström, Peter "Erra" Eriksson och Johnny Rödlund i BK Häcken (jag som junior och de som A-lagsspelare under gemensamma pass) och dessutom räddat flertalet träningsstraffar slagna av Pontus Wernbloom undervår gemensamma tid i IK Kongahälla. Detta kommer Pontus för övrigt aldrig att erkänna. Detta utgjorde min korta men intressanta kontakt med Svensk Elitfotboll - närmare än såhär har jag alltså inte kommit. P.g.a. sjukdom var jag tvungen att avsluta min karriär som spelare under mitt första år som seniorspelare, då i IK Kongahälla. Nu nog med blygsamt skryt.
Från 90-talets andra hälft och framåt har jag ljuva minnen från Gamla Ullevi: Toll på räcket, rökbomber tillverkade av allt mamma hade hemma i bakskåpet och konfetti-tifon bestående av helt ärligt stulna stryktipskuponger (förlåt oss, Konfekthuset på Selma Lagerlöfs Torg). Det var tider det...
Idag skulle människor i min närhet säga att jag är energisk, högljudd, på gränsen till arrogant, en besserwisser, en naturlig ledare och kort och gott öl-, whisky- och fotbollstokig. Det är underligt vad bra mina närmaste känner mig.
Jag är övertygad om att "där jag är är det alltid bäst" och med tanke på att jag flytt Hisingen sedan länge och bosatt mig i Bohusläns sydligaste kommun så är det också hit min lokalpatriotism flyttats. Jag älskar Kungälv, havet, Marstrand, föräldrarnas sommarstuga, Bräckbodens kaksmulor och ingenting ni säger kan få mig att tro att livet ni lever på Hisingen ger er mer än vad läget i Kungälv ger mig.
Jag har med all säkerhet tid att vara nostalgisk senare under min skribentkarriär och hoppas att mina inlägg skall vara till belåtenhet. Om de mot all förmodan inte är till belåtenhet så vill jag att ni reagerar, agerar och med respekt uttrycker er avsky mot mina åsikter i kommentarsfältet. Det är så vi för den här bloggen framåt.
Idag finner ni mig på LS-sektionen eller i tillhörande bar (för att jag anser mig vara en så oerhört sofistikerad fotbollssupporter) på Twitter eller i något annat fotbolls- eller politikrelaterat kommentarsfält på nätet.
Nu när Tyskland och England lämnat EM-turneringen håller jag alla tummar jag har för att Italien tar hem EM-pokalen, om inte annat för att bryta den spanska sviten och för att Balotelli är lättare att ha och göra med efter en vinst.
Om ett par dagar är det dock dags att sparka igång höstsäsongen av Allsvenskan 2012 - det är då åter dags att våndas, hata, älska och gräva ner oss i det vi bryr oss om allra mest; Allsvenskan och Blåvitt.
Mitt bidrag till den här bloggen kommer baseras på i huvudsak positiv supporterkultur och humor.
Jag tycker inte alls att det är konstigt att inte Tobbe gör lika många mål i år, har oerhört stor respekt för IFK Göteborgs marknadsavdelning och tränaren Mikael Stahre och tycker att practical jokes och hets supporterskaror emellan liksom hör till den positiva supporterkulturens adelsmärken - det gör dock inte våld t.ex.
Sist men inte minst vill jag tacka BaraBen.com för att jag får lov att tycka till här.
Vi ses på Gamla Ullevi kamrater!
När ska Haglund spana in sig själv på storbilden?
En bild säger mer än tusen ord? De är två sexiga pojkar i alla fall...eller nåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)