Lite om allt, lite om inget...

U21 Gårdagens match mot Helsingborg vekligen stank mellanår och mittenlag. Först bra spel och ledning, sen ett insläppt skitmål, pissmatch och oavgjort. Och detta trots "guldglansen" kring laget. För efter Wernblooms inhopp igår så stod återigen hela elvan (undantaget Kim) som tog guldet förra året på planen för IFK Göteborg. Visst fanns det fler som spelade förra året, men det var dessa tio spelare som verkligen gjorde insatsen under hösten, i samma formation vi såg igår.

Detta heliga gäng, som börjar se lite trötta ut redan nu. Lite mätta, inte lika törstande efter guldet längre. För det var när Wernbloom kom in, och ungefär i samma veva som Helsingborg gjorde sitt mål som spelet började låsa sig. Å andra sidan skall väl inte enbart Wernbloom lastas för det, även om han verkligen inte var bra. Det kunde ju förvisso inte bli sämre efter att "Djupleds-Danne" gjort ännu en likblek insats.

Och nu väntar tre matcher på sex dagar. Känner man tränartrion rätt så är det alltid "bästa" laget som skall ställa upp i matcherna. Det vill säga startelvan som vi alla kan i sömnen vid det här laget. En liten brasklapp lämnas dock här inför torsdagens match, som ju är Svenska Cup-match. Svenska Cupen som man säger att man satsar sååå mycket på men alla vet att det inte är sant. Kanske blir det därför läge att redan på torsdag spela in sommarens första nyförvärv i laget.

För ikväll var det debut för 20-årige Erik Lund i den blåvita tröjan. Högerbacken skötte sig alldeles utmärkt när Blåvitt, som alltid, fick stryk mot Häcken(iaf när det gäller u- och b-lag). Vårdad i passningsspelet (hej hej Hjalle) och många intentioner till smart offensivt spel. Dessutom inte blyg att göra både en och två glidtacklingar, ofta i samma spelsekvens á la Roy Keane. Så det var en debut som lovade gott.

På högerkanten hade Lund sällskap av den fyra år yngre Nicklas Bärkroth. Ynglingen gör en bra match och är ständigt farlig med sin snabbhet i djupled. Efter flera bra intentioner till samarbete med Wernbloom så hittar bollen till slut fram till Bärkroth som hinner före sin försvarare, blir neddragen och straffen är solkar. Wernbloom tar straffen och bonkar den stensäkert i mål. Dessa tre, och Jakob Johansson lämnar sedan planen i halvtid. Är detta möjligen ett tecken på att åtminstone några av dom är aktuella för spel på torsdag? Det återstår att se om tränartrion vågar rubba den heliga elvan.

Matchen fortsätter hur som helst och Häcken gör 1-1. Ali Selim får sen på en riktig prakträff från högerinnerläge som borrar sig upp i krysset. Praktexempel på hur man kan spela en högerfotad spelare på vänsterkanten (hej hej Sella). Blåvitt håller ledningen fram tills det återstår 10 minuter av matchen, då Häcken gör 2-2. Man gör även 3-2 på matchens sista spark. Vet inte om vi överhuvudtaget vunnit en enda match i u- eller b-lagsammanhang mot Häcken senaste åren, varpå förlusten därför med enkelhet kunde förutspås.

En trist förlust för U21 men vad gör väl det. Det är som sagt först på torsdag det gäller och senare på lördag för tungviktsmöte mot Djurgårdens IF FF AB. För att sedan möta mäktiga Murata från San Marino nästa tisdag. Närmsta veckan är således oerhört viktig för IFK Göteborgs fortsatta öden i årets cup- och seriespel.

Det skall minst sagt bli spännande att se vilka som fortfarande är heliga om en vecka.

**********************************************

För övrigt fyller Magnus Erlingmark 40 år idag. Är det någon som är helig så är det han. Ett stort grattis till Kung Erlingmark! Han käkar knark så blir han stark...

Hur räddar vi den här festen?

PARTY TIME Har du haft fest hemma någon gång? Har du märkt att festen är på väg att dö ut? Att den behöver en sådan där klassisk allsångslåt som konstgjord andning? Så känner jag med Blåvitt just nu.

0-0 mot HIF. Oro är i luften, jag vill få omgivningen att släppa lös och känna sig hemma. Jag spelar Nationalteatern.

1-0 mot HIF. Lättnad sprider sig, festen kanske inte blir så usel som de flesta verkar tro. Jag spelar John Denver. Här finner vi hopp i vår allsång.

1-1 mot HIF. Panik. Nu måste kalaset räddas med den mest desperata av metoder. Jag spelar Lynyrd Skynyrd. Här måste vi finna en gemensam blick som ger tröst.

90 minuter, slut. Jag måste finna hopp för säsongen. Jag vänder åter till Uffe och försöker rädda morgontimmen med en Dylantolkning i Nationalens tecken. Jag vill att vi ska finna trygghet i varandra.

Var det inget som hjälpte? Nej, jag antog det med. Men det var värt ett försök.

feldgraus femma

FELDGRAUS FEMMA Ähh, nu satsar vi på att ha roligt resten av säsongen. Kanske råka vinna cupen så att vi får spela i Europa även nästa säsong. Kanske försöka skaffa fram ett eget spel som fungerar fler än några enstaka minuter per match. För visst känns det som att den allsvenska säsongen är körd. Man ska aldrig säga aldrig, det visade fjolåret, men med det spel vi presterat hela våren och nu efter uppehållet så kommer vi inte vinna något nittonde SM-guld till hösten. Jag hade en liten tanke om att det plötsligt skulle vända i dag, när Walle hade gjort 1–0. Drömde om att vi kunde ha sådana anfall gång på gång, och lite annat som nu framstår som ytterst avlägset. Men trots att det känns kört kommer jag ju att se nästa match med samma inlevelse och drömma om exakt samma saker...

Helsingborgs IF, hemma
5 poäng: Adam Johansson - Gör sin bästa match hittills av de fyra han spelat, och gör ett kanonjobb både offensivt och defensivt. Kröner det med ett fantastiskt förarbete till målet. Synd bara att vi inte får se sådant oftare.
3 poäng: Mattias Bjärsmyr - Naturligtvis vill FCK ha Bjärsa, så som han spelar. Är säkerheten själv och har utvecklat sitt spel med fötterna en jävla massa sen han började spela allsvensk fotboll. För bra för att nöja sig med att gå till FCK.
2 poäng: Tobias Hysén - Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att nu verkar Tobbe äntligen vara på gång, utan att han lyckas hålla i sitt spel över nästa match. Nu skriver jag det igen, låt oss hoppas att det inte blir som det blivit tidigare.
1 poäng: Ragnar Sigurdsson - Ragnar har inte briljerat på samma sätt som förra året, eller så är det bara så att man förväntar sig så mycket av honom att man inte märker hur bra han är. Räddar oss någon gång och är som vanligt säkerheten själv med boll.

Totalt efter 13 omgångar
1. Kim Christensen - 26 poäng
2. Gustav Svensson - 16 poäng
2. Ragnar Sigurdsson - 16 poäng
4. Tobias Hysén - 14 poäng
5. Mattias Bjärsmyr - 11 poäng
6. Niclas Alexandersson - 7 poäng
7. Adam Johansson - 5 poäng
7. Killen i halvtid - 5 poäng
7. Jonas Wallerstedt - 5 poäng
10. Hjalmar Jonsson - 4 poäng
11. Sebastian Eriksson - 3 poäng
11. Klacken - 3 poäng
11. Thomas Olsson - 3 poäng
11. Publiksiffran - 3 poäng
11. Martin Smedberg - 3 poäng
16. Pontus Wernbloom - 2 poäng
17. Daniel Alexandersson - 1 poäng
17. Nicklas Carlsson - 1 poäng

Bjärsa inte klar för FC Köpenhamn

SILLY SEASON Danska fotbollssiten Bold.dk skrev i morse att tidningen Extra Bladet rapporterat att FCK ska köpa Bjärsmyr från Blåvitt. Enligt Bold.dk skulle affären vara klar och prislappen hamna på 12 miljoner danska kronor. Men Bjärsa själv totalförnekar uppgifterna.

Först förnekade Håkan Mild att ryktet om Bjärsmyr till FCK stämde. Men Håkan Mild förnekade å andra sidan att Ranegie var klar för det där pajaslaget i Holländska gärsgårdsserien, vilket han var, så jag gick och frågade Mattias Bjärsmyr om hur det egentligen ligger till.

Eftersom spelarna i IFK Göteborg inte får göra intervjuer på matchdag så kommer inte frågorna eller svaren från samtalet mellan mig och Mattias Bjärsmyr att publiceras. De var del av ett privat samtal snarare än en intervju och faktum är att vi får be er läsare hålla locket på om att detta samtal ens ägt rum, det vill säga: säg inget till Mild utan håll det ni läser här superhemligt.

Men kontentan av vår kontakt med Bjärsa idag är:
1. Mattias Bjärsmyr är inte klar för FC Köpenhamn.
2. Bjärsmyr är totalt fokuserad på att spela tre matcher för IFK i veckan.
3. Bjärsmyr är nu högst medveten om att Blåvitt i år kvalar till Champions League men att inte FC Köpenhamn gör det.

Fortsättning lär följa. Nu är det ett gäng halvdanskar som skall besegras. Med Mattias Bjärsmyr i startelvan.

Lidandet är vår verklighet

Kära IFK Göteborg. Efter en förnedrande 0-2 förlust mot Trelleborg vet vi blåvita jävligt väl att lyckan blott är en dröm och att lidandet är en högst verklig upplevelse. Vi var på Ullevi. Vi såg vår dröm segla iväg, vi upplevde lidandet på nära håll. Det är bäst som fan att vi presterar mot halvdanskarna ikväll, annars fördubblas lidandet av dessa extremt dåligt tajmade budskap till motståndarna. Det lidandet är ingen dröm.

Puss på er, Frankie.

Helsingborg hemma: Sella petas till förmån för Lill-Alex

INFÖR Det är dags för match igen på Ullevis fina matta och även denna gång är det halvdanskt lag som kommer på besök, denna gång i form av Helsingborgs IF. Efter debaclet senast mot Trelleborg får man verkligen hoppas att det är ett revanschsuget lag som går ut på planen imorgon. Konstigt vore det väl annars.

Något som däremot kan tyckas faktiskt vara lite konstigt är att tränartrion väljer att matcha nästan exakt samma manskap som senast, trots uselheten i spelet. Den enda förändringen man gör är att Stefan Selakovic återigen petas, nu till förmån för Lill-Alex, Daniel Alexandersson. Selakovic såg sådär glad ut när han fick jogga ner med "juniorerna" efter dagens träning när startelvan stod bakom honom och gick igenom fasta situationer.


En liten, liten förändring i startelvan och frågan är om man kan vänta sig mirakel för att Daniel Alexandersson kommer in på planen. För mirakel är vad som behövs, sett till hur det såg ut senast. Och Daniel har sannerligen inte imponerat under de matcher han gjort hittills för IFK Göteborg. Om Daniel går in som anfallare eller som vänsterytter är oklart, men oavsett så skall det väldigt intressant att se resultatet av denna förändring. Daniel tar Sebastian Erikssons plats i truppen då denne är knäskadad. Intressant är även att Pontus Wernbloom går in i truppen på bekostnad av Jonatan Berg.

I övrigt kan man egentligen bara önska sig samma saker som man gjort inför varje match i år, att spelet nån gång skall bli bättre och börja likna det som kallas fotboll. Att målen ska börja trilla in och att vi givetvis inte heller skall släppa in några mål. Magkänslan är dock inte särskilt positiv med senaste matchen i färskt minne...

Noterbart annars från dagens träning är att det är kul att vara tillbaka och se träning när man inte gjort det på ett tag. Det är en större trupp nu när lite av gräddan av de unga spelare vi har tillfälligt (?) flyttats upp för att träna med a-laget. Söder, Bärkroth och Tobias Nilsson är med, liksom nye Erik Lund. Högerbacken gör inget större väsen av sig på dagens träning, svårt att bedöma hans kapacitet på det lilla vi fick se idag.

Tobias Nilsson (som för övrigt tvingas ha på sig den trasiga västen som hängt med ett tag nu) är oerhört skicklig med boll och hittar i stort sett alltid passningsalternativ. Kan dock bli lite stressad av tempot i vissa avslutssituationer. Bärkroth svarar för en fin aktion när han tar emot en boll en bra bit från mål, vänder blixtsnabbt med en klack, drar till direkt på halvvolley och Stenman är överspelad när bollen sitter stenhårt i hans högra hörn. Söder är tämligen anonym, förutom ett skott i stolpen från dålig vinkel, men får trots det fortsatt förtroende i truppen i morgon. Tekniken och farten hos de unga spelarna lovar gott, när de är ordentligt inne i tempot kommer det bli något riktigt bra av samtliga dessa tre. Så att framtiden är ljus är inget vi behöver oroa oss för.

Kanske bra det så man kan trösta sig lite efter morgondagens förlust.

The Real Football Factories

En signal om framtiden för "Levande sittplats"?

Tio år, nio förluster - en lista över Blåvitt jävelskap

EM är över men fotbollsfesten fortsätter. I går bjöds vi på en makalös uppvisning av…äh, jag orkar inte ens börja. I stället gjorde jag en extremt subjektiv lista på de värsta förlusterna de senaste tio åren. Kriterierna var: förlusten får inte vara så konstig att man bara kan skratta åt den (1-2 mot Ljungskile), den får inte ha kommit under guldåret, max två förluster per år (annars hade väl allihop kommit från 2002.) Jag sparade en plats på topp-tio listan för nästa förnedrande kollaps i år. Håll till godo.

 DE NIO VÄRSTA JÄVLA FÖRLUSTERNA SEDAN 1998, I KRONOLOGISK ORDNING:

1. 2-5 mot ÖIS 1998

Två förluster signalerar Blåvitts kollaps efter stormaktstiden. Den första, 0-6 mot Halmstad sommaren 1997 efter att serien vände och vi köpte Robert Andersson. Efter det hade Bollklubben initiativet i serien och vi slutade tvåa. Den andra, och mer skrämmande, var den här förlusten. Vårkanten 1998 hade präglats av en otäckt ansträngd kaxighet: von Rosens pokal efterlystes i GP, ett tiotal miljoner hade pumpats in i prestigeförvärv som Christian Karlsson och Jocke Persson, nu jävlar skulle det bli åka av.Efter en mer än lovligt trög start på våren – men det var man ju van vid – väntade ett derby mot ÖIS där det var tänkt att Kamraterna skulle ”komma igång på allvar.” Det var ett av de sista riktigt gammeldags derbymöltena, med klackar bredvid varandra på Gamla Ullevis långsida och åttatusen på plats. Blåvitt gjorde 2-0 tidigt och vi sjöng ”ska ni gå hem nu?” till ÖISklacken bredvid.

Tio år senare pratar ÖISarna ibland fortfarande om den matchen. Jag förstår dem, de har ju inte haft så mycket annat att glädja sig åt. Och de sista åttio minuterna av vårderbyt 1998 var en signal, tydligare än något annat, att inte vi blåvita heller skulle ha ett enda dugg att glädja sig åt på jävligt länge. Jag ska bespara er de blodiga detaljerna, men i mina mörkaste stunder tänker jag fortfarande ”Svante Samuelsson gjorde hattrick” och skriker i fasa.

 2. 0-4 mot ÖSK, 1998

Om 2-5 mot ÖIS var katastrofen, så var det här det tragikomiska efterspelet. Dan Sahlin gjorde mål från halva plan, Jingblad avgick med en sällsynt bitter presskonferens (sa han inte typ ”hoppas ni blir snällare!” till pressen), man började fundera på om det faktiskt kunde bli nedflyttningsstrid.

 3. 0-2 mot Västra Frölunda 2000

 Blåvitt kring milennieskiftet var ett märkligt lag: Stefan Lundin hade tagit över och laget kändes ungefär som lugnet i magen efter att man har kräkts: man mår inte direkt bra, men det är i alla fall stiltje. Två år i rad blev det en stabil fjärdeplacering, men den grundläggande bristen på inspiration i laget dök alltför ofta upp i matcher som denna: en helt abnorm tillställning mot fotbollsgöteborgs mest poänglösa statister, där en never-was som hette Björn Någonting bland annat trädde upp en strålande grann frispark i Bengt Anderssons ena kryss. Blåvitt var aldrig ens nära att återhämta sig och det här blev till en av de pinsammaste derbyförlusterna någonsin, mot ett lag som i samma serie skulle torska med 0-8 på hemmaplan och aldrig återvända till allsvenskan.

 4. 0-4 mot Malmö 2002. 

Och exakt hur illa det kunde bli under Lundin såg man under ett av tidernas främsta annus horriblis i den blåvita almanackan. Efter en okej vår strejkade delar av spelartruppen (bland annat en del som ville spela hos oss tills han blev fyrtio), avbördades till diverse bonkegäng, och vi kom liksom aldrig riktigt tillbaka. Matchen mot Malmö var det ögonblick när pendeln på allvar började svänga nedåt: största hemmaförlusten på jag vet inte hur många år, intelligent försvarsspel av typen ”den där killen har gjort tjugo mål på tio matcher, låt honom stå omarkerad i straffområdet”, ett cyniskt rött kort, och en klack så uppgiven att den under de sista tio minuterna höll igång rätt bra – ironiskt.

 5. 0-2 mot Kalmar 2002

1-0 mot Hammarby borta i omgången tidigare hade räddat livet på föreningen. Spelarna pustade ut genom att underprestera med episk krampaktighet mot ett Kalmar som redan var klart för nedflyttning. Matchen är även minnesvärd för det stora internboxet som bröt ut på läktaren, och som fick Offsides Mattias Göransson att beskriva det skedda som ”råttor som försöker fly ett sjunkande skepp och, galna av frustration ger sig på varandra.” Det jobbiga var att ungefär så var det.

 6. 0-3 mot Assyriska, 2005

Det finns ett sorts recept för blåvita katastrofförluster: ta en strålande vacker dag, lägg till någon sorts menlöst ”jippo” som ingen begriper poängen med, addera en motståndare som vi bara ”ska” slå, och kör igång. I går var det Trelleborg, 2005 var det Assyriska i en hemmapremiär som inleddes med att Anders Frisk paraderade runt på mittplan (han skulle få någon sorts svårdefinierad roll inom föreningen – är det nån som vet vad som hände med den grejen så kan ni ju ringa mig, jag förväntar mig inte ett svar från blåvitts marknadsavdelning) och bara blev mer surrealistisk. Enda matchen i hela mitt liv som jag faktiskt har gått innan slutsignal, det fanns liksom ingen poäng i att stanna kvar.

 7. 1-3 mot Djurgården, 2005

En av riktigt få matcher som närmar sig Barcelona när det kommer till orättvisor. Toppmötet mot Djurgården var Fel. Det var Hemskt. Det var linjemän som…ja, låt oss inte gå in på det, men yrkesgruppen linjemän var fanimig SKYLDIGA oss målet mot Gnaget förra året, efter vad som hände i den här matchen. 

 8. 0-4 mot Gnaget 2006

Den famösa noll-sex-matchen kan man ju bara skratta åt, Blåvitt vann guld det året liksom. Men i den här matchen fanns det inte ett jävla dugg att skratta åt. Matcherna mot AIK är förfärliga tillställningar även i vanliga fall eftersom det i sak bara kan gå dåligt (går det ”bra” så handlar det om lättnad inte glädje), och det här var så långt ut på skalan det bara går. Gnaget hade fest, vi stormade poliser och skrek hora åt Håkan Mild. Och blev så överkörda på planen att det hade kunnat stå 0-10.

 9. 0-2 mot Trelleborg 2008. 

Jag började den här listan med en match som symboliserade slutet på någonting. Jag avslutar den med en match som också symboliserar något: nämligen att det inte finns en enda chans i helvetet att Blåvitt försvarar guldet i år. Vi får acceptera guldet förra året som en grymt skön engångsföreteelse, knyta näven i fickan och väsa ”2010, då jäävlar”, för det är ju då vi har sagt att vi ska vara bäst.

 Men jag vill inte ens tänka på chockförlusterna som kommer att ta oss dit.

SNITTBETYG IFK GÖTEBORG: 0,18.

SPELARBETYG Göteborgs-Posten/Stampens fotbollsprojekt "Svenskafans.com" betygsätter gårdagens Blåvita insats och delar ut fyra" godkänd" och två "bra" betyg till det blåvita laget. Det vill säga att majoriteten av spelarna i laget får ett betyg som innebär att de gjort en acceptabel eller bättre insats än godkänd. Jag anser att den enda förklaringen till den här bisarra betygssättningen är det faktum att betygssättaren själv är en snubbe som till vardags springer ärenden för IFK Göteborg, tidvis jobbar för IFK, försöker vara tjenis med spelarna i IFK Göteborg och därmed antigen inte klarar av eller vågar att säga som det är.

Svenskafans betygsskala:
1=usel, 2=dålig, 3=underkänd, 4=godkänd, 5=bra, 6=mycket bra, 7=landslagsklass
BaraBen.com:s spelarbetyg för Blåvitt-Trelleborg:

Kim Christensen 0 – Två insläppta, flera darriga utrusningar, mycket instabilt luftspel som renderar flera onödiga hörnor till Trelleborg.

Adam Johansson 1 – Han gör sina löpningar längs högerkanten, men kommer inte alls till rätt överlappningslägen då "Alex" är helt ur form. Ligger lite fel stundtals i det defensiva positionsspelet, trots god tid på sig att vända hem när TFF vinner boll.
Mattias Bjärsmyr 1 – I paus är han Blåvitts enda godkända spelare. Efter 90 minuter är han inte ens det. Han känns som ett stödjeben för en mittbackskollega igen och behöver, nej måste stiga fram i sådana här matcher när hans omgivning faller samman totalt. Han är bäst i laget utan att vara bra och man önskar att Kalle Svensson hade stått där bredvid honom.
Ragnar Sigurdsson 0 – Det här kan inte vara samma Ragnar som under 2007. Saknar pondus, saknar speed och visar inte samma vilja som vi är vana vid att se. Agerar väldigt blekt och ser just nu mest ut som en blek kopia av sitt forna jag. Får spela som forward under en period av matchen när tränarparet är helt förvirrade kring hur de ska lösa underläget.
Hjálmar Jónsson 0 – Men skojar ni med mig eller? Alltid Blåvitt-forumets gullegris Hjalmar Jonsson är en tragisk ursäkt till fotbollsspelare och är som jag ser det personligen skyldig till varje felpass någon inom IFK Göteborg gör, han är skyldig till att jag är förkyld idag, han är skyldig till att Mugabe skickar paramiliära veteraner på opppositionen i Zimbabwe, han är skyldig till att regerande-Reinfeldt vill avlyssna svenska folkets privata samtal och mail via FRA, han är skyldig till att hedersmord är vardag i Afghanistan. Hjalmar Jonsson är ett problem för IFK Göteborg och han har varit det i så många många år. Så många olika människor har på så många olika tillfällen konstaterat att han är en spelare som verkligen inte borde spela på "den här nivån", ett brett konstaterande som gör det till enorm tragikomik när en del ska låtsas som om de inte alls förstår sig på hur någon kan kritisera den fantastiska vänsterbacken. "Verkar sakna självförtroende" skriver G-P/Svenskafans. Verkar sakna? Han har aldrig haft något, käre vän. Det handlar inte om en usel insats, det här var den 164:e droppen över bägarens kant. I åratal har folk sett hur usel han är, när skall någon med lönecheck aviserad IFK Göteborg göra detsamma?

Niclas Alexandersson 0 – Lagkapten, landslagsspelare och främst skadad. Borde inte spela i den här miserabla formen. Att en spelare som är helt ur form får förtroende och dessutom bära lagkaptensbindeln får oss att fråga "Ljungberg-frågan": kommer Alex spela även om han är i så här usel form framöver? Är det inte tjänstefel att spela med en kille som inte tillför något, oavsett vad han heter?
Thomas Olsson 0 – KA TA ST ROF. "Spelfördelaren" har kikat på EM-fotboll. Försöker stundtals spela som Pirlo men saknar tyvärr helt och hållet alla komponenter för sådana instick och chippar. Försöker lobba bollen till forwards och drar över med 6-7 meter, ska alltid hoppa in i närkamper och sparka vilt i luften flaxandes med armarna. Hade det inte varit så uselt skulle vi på läktaren i alla fall kunnat underhållas av spektaklet.
Gustav Svensson 0– Jag säger som Nelson från Simpsons: Haaaaaa-ha. Not so impressing.
Stefan Selakovic 0 – Ok, tränarna sätter honom på fel kant och det är svårt för den sanslöst enbente Sella att komma till inläggslägen från vänster. Men vad gör människan de gånger han kommer in till skott och passningslägen? Det ser ju ut som om han antigen siktar på Elyseeum bakom Ullevi alternativt har ägnat semestern åt att lira med en badboll på stranden i Varberg.

Tobias Hysén 0 – Tobias Hysén är en väldigt dyr värvning. Han är den typen av värvning som alla inblandade parter ansåg vara klockren. Så när ska Hysén börja prestera? Var är den vindsnabbe djupledslöparen vi sett i Djurgården? Var är den vasse vänstermittfältaren vi sett i Häcken? Var är valuta för vår enorma investering? Nej, det här duger inte. Är man värvad som stjärna ligger även förväntningarna därefter. Det här håller inte, det här duger inte. Hysén måste börja prestera.
Jonas Wallerstedt 0 – Är måltavla för 95 procent av IFK Göteborgs anfallsspel och de få gånger han kommer till avslut går det inte alls. Nickar rakt ner på målvaktens fötter, skarvar till ingenmansland och är allmänt blek och felplacerad.

STEFAN REHN/JONAS OLSSON 0/0- Snackar högt och fint om sin ungdomssatsning men när spelet går helt i baklås lyfter de hellre upp först Ragnar Sigurdsson som anfallare, sedan mittfältaren Jakob Johansson som anfallare och som tredje lösning tar de in en ung forward i Robin Söder. Men då får han spela ytter istället! Precis som forwarden Stefan Selakovic även fått göra tidigare i matchen. Selakovic ja, som är så enbent högerfotad att hans vänster mest liknar ett träben i piratstil, tvingas ut på vänsterkanten när vi har en mycket god vänsterfot i Tobias Hysén. Selakovic är så enormt förutsägbar när han varje gång går inåt banan för att hitta skott eller inlägg med högerfoten att backlinjen drömde om hans "finter" redan i måndags natt. Tränarna säljer sin välanvända forward Ranegie, som kommit in och spelat i nio matcher under våren, samtidigt som de flyttar upp en mittfältare som forward och spelar med en forward som yttermittfältare. Det är rena jävla cirkusen i laguttagningen. Sluta snacka om ungdomssatsning och släpp in spelarna istället. Hjalmar Jonsson, Tomas Olsson, Niclas Alexandersson- tre veterander som är helt under isen mot Trelleborg. Ut med dem, in med unga fräscha killar. Våga.

SNITTBETYG IFK GÖTEBORG: 0,18.
En utan att överdriva katastrofal insats genom hela laget.

Ingen är helig

KRÖNIKA Efter en sådan här förlust står man kvar med mer frågor och mindre svar än på väldigt länge. Varför spelar vi så dåligt? Varför spelar vissa spelare? Varför har vi noll målchanser mot Trelleborg hemma? Jag undrar ibland om tränartrion tänker likadant.

För när Rehn/Olsson/Olausson väljer att gång på gång ställa samma spelare på planen, nötandes samma spel som alltid – som inte fungerar – så är det klart att man börjar fundera. Jo, jag vet, vi tog guld med det här laget förra året. Men det är kanske just det som är problemet. I dagens match så ställer vi upp med i stort sett exakt det manskap – undantaget Wernbloom och Bengan – som förde oss till guld förra året. Vad har hänt med dessa spelare, och inte minst, vad har hänt med spelet vi presterade då?

På bänken sitter en fyrling med spelare som är 20, 19, 18 och 17 år gamla och ser sina lagkamrater bli utspelade. Av Trelleborg. På hemmaplan. De undrar säkert precis som vi varför det inte stämmer, och kanske tänker de också – precis som vi – varför ingen av dom får chans att spela från start i matchen. För nu har det gått så många matcher i år att alla kan se det som tränartrion väljer att gång på gång blunda för.

- Vi är allsvenskans - by far - mest lättlästa lag.

Precis som Sverige i EM så blir vi sönderlästa som en lus av de lag som bara är smarta nog att göra det. Hiddink var det med ryssarna och nu var Prahl det med Trelleborg. För det är så jävla enkelt rent ut sagt. Vårt spel går helt enkelt ut på att få ut bollen sent på kanterna för att komma till inlägg mot Walles skalle. Alternativt få en frispark varsomhelst på planen som Hjalmar kan slå och någon gång var tredje match få en lyckoträff och träffa Walles skalle så han kan nicka in den.

Något passningsspel centralt, kombinationer eller djupledsspel existerar helt enkelt inte. För det kan inte Walle spela. Han behandlar en boll med fötterna som en annans balans kan vara sista stället på en tung pubcrawl – absolut inte under kontroll. Men trots det får Walle fortsätta spela från start, och han blir dessutom sällan utbytt. Varför då?

För att Walle är helig.

För Walle var ju med i laget som tog det feta guldet förra året. Och Walle nickar ju in en boll var fjärde match. Därför är han helig och får han fortsätta att starta matcherna. Och det går ju inte att byta ut han, för att han är så ”farlig” på fasta situationer. Om nu Hjalle får den där lyckoträffen var fjärde match.

Denne Hjalmar Jonsson var det ja. Som stannar upp i löpningen och låter en Trelleborgsspelare springa igenom och enkelt lyfta in matchens avgörande mål. Varför får han fortsätta spela, match efter match och aldrig bli utbytt han heller?

För att Hjalmar Jonsson är helig.

För Hjalmar var ju med i laget som tog det fetaste guldet förra året. Då går det ju inte att byta ut han. För då får vi ju ett sämre lag, eller hur? Han har ju dessutom den där lyckoträffen på frispark nån gång var femte match som Walle kan nicka en, alternativt att någon riktigt risig målvakt sjabblar in bollen.

Han är allsvenskans sämsta vänsterback (efter Phiri möjligen), och det är så enkelt att se match efter match. Hur gör man då det? Jo, man tittar över på högerkanten och ser där hur en ytterback skall spela fotboll. Notera frasen ”spela fotboll”. Inte tjonga bort varje jävla boll som hamnar vid ens fötter. Inte slå varje inlägg tjugo meter över mål. Men det gör inget, det får Hjalmar göra. För Hjalmar Jonsson är ju helig.

Det är taskigt att Hjalle och Walle får ta smällen idag, men faktum är att det skulle kunna skrivas exakt samma sak om många just nu. Gustav Svensson förtjänar nästan att nämnas också faktiskt. Den defensive mittfältaren som alltid gör sitt jobb i det tysta. Men ibland är det lite för tyst jobb för när Gustav inte syns så finns han knappt på plan. För när det inte är djuriska grismatcher med rena krig – utan vanliga allsvenska matcher där sämre motstånd skall låsas upp – då funkar inte Gustav. Det är svårt att låsa ett lås med ett lås.

Men det spelar ju som sagt ingen roll, eftersom Gustav också är helig. För han var ju också med i det där laget som tog det tunga guldet förra året. Och då ska han också spela varje match, givetvis utan att bli utbytt eller ifrågasatt.

Men nu får det vara slut på det här daltandet med dessa heliga spelare. Vi må ha tagit guld med detta lag förra året men nu när alla ser att hungern tagit slut hos vissa måste även tränartrion inse detta och börja förändra. Och när alla ser hur lätt vi blir sönderlästa av tio gånger sämre lag måste även tränartrion se detta och börja fundera över vad man kan göra för att undvika detta som händer match efter match.

Men det kanske är svårt att göra, för tränartrion är ju helig även den. Det var ju dom som förde oss till det stora guldet förra året. Så vilka knepiga byten de än gör, där spelare spelar på fel positioner, och oavsett vilka spelare och taktiker de ställer upp med så kommer de undan. För att de är heliga. Men nu måste de verkligen börja fundera. För i våras var spelet kasst men poängen ramlade in ändå. Nu är spelet fortfarande kasst men som vi såg idag så ramlar inte poängen in lika lätt längre. Börja med att se över laget, och inse en sak, speciellt efter ikväll.

Nu är ingen helig längre.

feldgraus femma

FELDGRAUS FEMMA Tragiskt. Ja, det är ungefär vad det är. Tragiskt. Att det är den bespottade halvtidsunderhållningen som är bäst på Ullevi i kväll. Tragiskt. Att Blåvitt har elva man på plan men ingen fotbollsspelare. Tragiskt. Att Trelleborg är bättre än oss på varje moment. Tragiskt. Att Rehn och Olsson byter in JJ när man ska satsa offensivt. Tragiskt. Att byte två och tre kommer med mindre än tio minuter kvar. Tragiskt. Att se Alex springa omkring som ett spöke utan att bli utbytt. Tragiskt. Att Blåvitt mot alla odds blivit sämre över uppehållet. Tragiskt. Att jag under EM satt och längtade på det här. Tragiskt. Att alla de nya som tog sig till Ullevi i kväll aldrig kommer komma tillbaka. Tragiskt. Att det här laget vann SM-guld förra året. Tragiskt. Att våra CL-motståndare från San Marino förmodligen är ungefär lika bra. Tragiskt. Att vi kommer skämma ut oss när vi möter Basel i CL-kvalomgång 2. Tragiskt. Att det här är mitt liv. Tragiskt.

Trelleborgs FF, hemma
5 poäng: Killen i halvtid - Sprang, sköt, åt(erhämtade sig), kämpade och slet. Typ mer än vad de elva spelarna på plan gjorde tillsammans i dag. Värva.
3 poäng: Publiksiffran - Visst, den är usel—sett till vad Blåvitt har för förutsättningar—men rent krasst så tycker jag att det var en fantastisk publiksiffra. Tyvärr.
2 poäng: Utgår - I brist på lämpliga kandidater.
1 poäng: Utgår - I brist på lämpliga kandidater.

Totalt efter 12 omgångar
1. Kim Christensen - 26 poäng
2. Gustav Svensson - 16 poäng
3. Ragnar Sigurdsson - 15 poäng
4. Tobias Hysén - 12 poäng
5. Mattias Bjärsmyr - 8 poäng
6. Niclas Alexandersson - 7 poäng
7. Killen i halvtid - 5 poäng
7. Jonas Wallerstedt - 5 poäng
9. Hjalmar Jonsson - 4 poäng
10. Sebastian Eriksson - 3 poäng
10. Klacken - 3 poäng
10. Thomas Olsson - 3 poäng
10. Publiksiffran - 3 poäng
10. Martin Smedberg - 3 poäng
15. Pontus Wernbloom - 2 poäng
16. Daniel Alexandersson - 1 poäng
16. Nicklas Carlsson - 1 poäng

Champions League: IFK möter Europas sämsta mästare

CHAMPIONS LEAGUE Efter dagens Champions League-kval lottning står det klart att Blåvitt får S.S. Murata från San Marino som första motstånd. Vid avancemang från första omgången ställs vi mot FC Basel. Ett avancemang som borde vara bergsäkert då motståndet är europas sämsta mästarlag.

Så vad är det för slags motstånd vi ställs mot egentligen? SS Murata grundades 1966 och spelar idag i San Marions högstadivision "Campionato Sammarinese di Calcio". Laget spelar i svartvitt, spelar hemmamatcherna på Olympico Stadion och har blivit framgångsrika inom San Mariniansk fotboll först under de tre senaste säsongerna. Denna "framgångsvåg" påbörjades med att laget 2006 vann sin första ligaseger sedan klubbens grundande. Noterbart är även att San Marino fram till förra säsongen aldrig deltagit i Champions League på grund av att UEFA ansett att deras liga hållit för låg klass för att kvalificeras till Europeiskt ligaspel. UEFA beslutade först under 2007/08 års säsong att inkludera San Marino i Champions Leagues första kvalomgång och just Murata blev laget som spelade miniputtlandets första matcher i den europeiska mästarligan.

Snacket bland blåvita har under dagen främst kretsat kring Muratas två avdankade stjärnor: Aldair och Agostini. Värt att notera är dock att bägge dessa spelare är en bit över 40 år gamla och knappast i sin livs bästa del av formkurvorna. I Juli 2007 värvades före detta brasilianska landslagsmannen Aldair (41 år gammal) och innan dess hade tidigare AC Milan och AS Roma spelaren Massimo Agostini (43 år gammal) hämtats till klubben. Agostini hade sin bästa period i karriären mellan 1986 och 1990. I jämförelse kan ställas att bland andra Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr från Blåvitts startelva föddes först 1986. Året därpå vann Aldair brasilianska mästerskapen med Flamengo, en av hans karriärs höjdpunkter. Detta var för 21 år sedan.

Masssimo Agostini är utöver sin roll i Murata förbundskapten för Italiens beachfotbollslandslag. SS Murata spelar även ett väldigt italienskinfluerat grundspel med tyngd på defensiv fotboll och med en ensam anfallare. De formerar oftast sitt lag i en 4-4-1-1 uppställning med en släpande anfallare i targetroll. Anledningen? Agostini är nämligen inte bara stjärna i laget, utan Muratas nuvarande huvudtränare. Förra säsongen vann han San Marinos mästerskap som spelare, i år gjorde han det som spelande tränare och plockade därmed hem tredje titeln i rad för Muratas del. Med tanke på att San Marinos mästare för blott andra året kvalar i första omgången av Champions League så ligger det nära till hands för oss att ranka dem som turneringens sämsta lag.

Under förra årets Champions League-kval besegrades Murata av finska Tampere (H: 0-2, B: 2-1). SS Murata skall på pappret bara ha en chans till avancemang via grov blåvit underskattning. Men grov underskattning och grov underprestation är något som Blåvitt visade prov på senast vi spelade i Europa, så låt oss inte ta fram partyhattarna för avancemangsfest riktigt ännu...