Nåväl, vi lämnar den innovativa och anfallsglada fotbollen bakom oss för en liten stund och förundras istället vad det är som händer gång efter annan när domarna kliver ut på Gamla Ullevis gräs denna säsong? Har tittat på reprisbilder på deras mål och tycker att offsiden är precis lika glasklar som den var från läktarplats. Varför får de uppenbart dåliga (pårökta?) domarna fortsätta att förstöra matcherna?
Likaså den tilltrasslade situationen vid ställningen 0-1 och deras liggande spelare uppenbart stoppar bollen med handen/armen och i och med det PÅVERKAR spelet i straffområdet. Jag minns en straffsituation mot ellos borta för någon säsong sedan när Emil glidtacklade och fick bollen på handen, blev det straff för ellos? Såklart. Men visst, i lägen som dessa (med tre poäng och en fortsatt kontakt med toppen) är det lättare att släppa de fatala misstagen som de får göra, match efter match. Frågan är dock vad vi gjort för att ha sådan tur med domarinsatser i år?
Spelet då? Njae. Det var tre poäng. Det var en Söder som i allra högsta grad går på vatten nu. Det var en matchvändning som hette duga. Det var en jävligt viktig rensning av Kjetil i andra halvlek vid ställningen 2-1. Och det var ett riktigt brottarskitmål för 3-1 som JJ tryckte in. Gott så. Tycker dock att vi blir lite väl stillasittande emellanåt, värderar konstigt i en del lägen och faller ner otroligt djupt när Hjalmar kommer in.
Några korta från matchen då:
+ ROBIN SÖDER. Stekhet. Köng.
+ Samarbetet Söder/Tobbe. Riktigt gött.
+ Tobbe gör mål med högern. Trevligt.
+ 3 livsviktiga poäng.
- Adam. Adam. Adam. Det håller inte att backa, backa, backa och backa när en spelare anfaller. VARJE GÅNG.
- Vissa fadäser/kommunikationsmissar i backlinjen som renderar i farliga lägen. För ofta.
- Lite väl många av Johns utsparkar hamnar heeeeelt fel.
- Huvuddomarinsatsen i allmänhet och linjedomaren i synnerhet.
Till sist. Vad hände med Ultras, varför gick man i paus, och varför var man jättejättearg på Tommie Elgestål?