Eddy Bengtsson - en blåvit krigare

EXKLUSIVT. Efter en poäng i Sundsvall känns denna text så pass relevant att jag väljer att publicera den nu. Att kriga i 90 minuter bär oftast frukt i de jämnaste av serier, och mot Sundsvall räckte det med att kriga i omkring 20 minuter för att göra tre mål och på så sätt i alla fall få med sig en poäng.

Vi är många supportrar som ställt oss frågor som om de blåvita spelarna verkligen krigar, om de verkligen är villiga att åsamka sig själva lite smärta för att vinna matcher åt oss alla, eller om de verkligen är tillräckligt bra tränade för att orka bedriva ett aktivt och destruktivt försvarsspel när motståndarna har bollen. För att bolla dessa frågor med någon som bör veta vad det innebär att offra blod, svett och tårar för att nå framgångar så sökte vi upp den kanske störste (i dubbel bemärkelse) blåvita krigaren av dem alla; Eddy Bengtsson.

Eddy Bengtsson tog emot oss på sitt gym på Fjällgatan

Eddy har tagit sig förbi många mer eller mindre levande hinder på vägen för att nå framgång och vet verkligen vad det innebär att kriga. Inklusive OS 1996 (där han var med som "reserv") så har han deltagit vid inte färre än tre Olympiska spel som brottare, och sedan brottartrikån lagts på hyllan är det MMA som gäller. Ordet "kriga" i dessa sammanhang bör skrivas i feta versaler så jag tar om det där... Eddy Bengtsson vet vad det innebär att KRIGA. Han vet vad som krävs för att få motståndare och antagonister att falla och han har ett oerhört stort och blåvitt hjärta. Eddy tog emot oss på gymmet han driver uppe på Fjällgatan i Göteborg. Vårt samtal kom att handla om allt mellan himmel och jord, men detta är en inte helt ofärgad blogg så jag håller mig till det som berör IFK Göteborg idag, igår och för alltid.

Eddy är ödmjuk och vill tidigt poängtera att han inte är för mer än någon annan, utan att han är en blåvit supporter "som vilken som helst i mängden". Detta gör honom till precis den typen av ambassadör bland blåvita supportrar som vi behöver i dessa dagar. Någon som står upp och som verkligen vill vara en i mängden utav alla blåvita. Eddy har återigen förutsättningar för att ställa sig i MMA-buren inom kort, inte minst sedan han ägnat mycket av tiden det sista året åt förbränningsträning och tappat inte mindre än omkring 50(!!) kg i vikt. Trots detta visar vågen, när Eddy ställer sig på den, omkring 120kg. Med sin kroppshydda är Eddy respektingivande till sin uppenbarelse, men man får snabbt förtroende för Eddy som med sin personlighet verkligen visar att han bär på tydliga värderingar som hade varit viktiga för vem som helst att inneha.

Eddy är född blåvit och har ett mycket stort Blåvitt-hjärta

Vi pratar om "Blåvitt idag" där kapitalet flödar och där vi båda är rädda för att pengarna som pumpas in i klubben i slutändan inte bara är vanliga sponsorpengar utan att dessa pengar i själva verket innebär makt och att ännu mer pengar kan köpa ännu mer makt och till slut styrelseplatser, som jag tror att de flesta med ett blåvitt hjärta helst skulle vilja slippa se. Vi pratar om blåvit nostalgi och om hur Eddy är döpt efter den blåvita Eddy Magnusson och om Bollgott där man tidigare kunde stöta på styrelsemedlemmar på samma blåvita "hak" som de marginaliserade A-lagarna från Selma Lagerlöfs Torg. Det viktiga då var inte vem man var eller vad man gjorde. Det som förenade på den tiden var just kärleken till Blåvitt. Idag är det annorlunda. Hela vägen från IFK Göteborgs styrelserum till olika läktargrupperingar grupperar vi oss. Idag är det svårare att känna blåvit samhörighet med gemene man.

Vi pratar vidare om hur Eddy gav sin nyfödde son ett medlemsskap i IFK Göteborg. När sonen fick sitt medlemskap var han bara 8...minuter gammal. Det ska börjas i tid. Vi pratar om BK Häcken som än så länge lyckats hålla fötterna på jorden. Trots att de tillhör landets just nu bästa föreningar på såväl ungdoms- som A-lagssidan så låter de inte så mycket utåt. De har visserligen inte alls samma tradition i ryggen, men visst hade de haft kraft och kapital nog att väcka mer uppmärksamhet på sin resa mot den allsvenska toppen. Vi är ganska överens om att den verkligheten kommer i kapp Häcken inom kort, inte minst med den nystarten det kommer innebära för dem med ett eventuellt europaspel/europakval på en ny arena nästa år.

Vidare pratar vi om fotbollskulturen i Göteborg som trots allt inte är alls så rå och "tuff" (nåja...) som den är i t.ex. Stockholm. Här i Göteborg kan man skrika "din jävla Gajsare" till någon, och man gör det med glimten i ögat. Och det är Eddy tydlig med att poängtera. "Gajsare" är ett skällsord!

Mitt under vårt samtal får vi besök i lokalen av Robert Kronberg, som arbetar som personlig tränare på gymmet. Vi hinner med att byta några ord med Robert också, som enligt sig själv också är Blåvit. Men när han med glimten i ögat nämner att han dessutom håller på Manchester United slänger Eddy något hårt, oklart vad, på Robert. Jag nickar i samförstånd - för det är glädjande att jag och Eddy även har vårt engelska klubbhjärta på samma ställe. West Ham ligger oss båda varmt om hjärtat - det skriver vi dock om på andra ställen på nätet.

Robert Kronberg kom förbi och visade sig tillsammans med de rätta färgerna

Jag har med mig en personlig hälsning till Eddy från Pontus Wernbloom. Pontus och Eddy känner varandra sedan innan och hälsningen lyder; "Victor Cheng(en MMA-fighter från Kungälv som nått långt, men i en viktklass som motsvarar ungefär Eddys lår) äter dig till frukost!"

Här har undertecknad ställt en fråga som Eddy tyckte var "mindre lämplig"

Eddys reaktion är härlig och öppenhjärtlig och han hälsar tillbaka till Pontus att "med det hästflabbet som Pontus har så var det med största sannolikhet inte en mittfältare CSKA var ute efter, utan snarare en arbetshäst". Dialogen mynnar vidare ut i hur Eddy med vänner förnedrade Pontus under hans svensexa genom att klä ut honom till Gajsare och kasta ägg på honom i kanalen i centrala Göteborg.

Eddy vill inte att jag nämner Håkan Mild, för som Eddy säger; "Som spelare är Håkan Gud, men som sportchef..." - här väljer han att inte fullfölja meningen, men jag förstår vart han vill komma. Som många andra är Eddy inte heller nöjd med insatsen från våra nyförvärv och han är tydlig när han säger att "om alla hade tagit en petning lika bra som Dahlin så hade detta laget varit mycket bättre i år". Eddy skulle också gärna se att man låter Tobbe vila lite, inte för att Tobbe är en sämre spelare i första hand, utan för att han möjligen skulle må bra av att jaga en idag självskriven plats i startelvan. Födas på nytt.

Eddy bjuder också in alla som väljer att slåss i Blåvitts färger på gator, åkrar och på/vid arenan till något utav stadens MMA-Center, för som han säger; "Dessa killar vill slåss för att de behöver slåss, så varför inte låta dem slåss under kontrollerade former med handskar, tandskydd och regler. De kommer få samma kick av det". Jag tror inte att Eddy heller är sen på att sparra mot er om ni är sugna.

När vi såg hur Eddy behandlade sin silikondocka Bob (ja, den var döpt till Bob), så  kände man sig ganska glad att man inte var just en silikondocka vid namn Bob

Eddy bjuder också in er soffpotatisar till Blåvitt-supportrar till sitt gym på Fjällgatan 38, där man kan träna till Eddys playlist, som till stor del består av låtar med Blåvitt-anknytning. Gymmet är inrett i Blått & Vitt och inom kort är målsättningen att man skall kunna träna till TV-sända Blåvitt-matcher. Att träffas på krogen varje gång är roligt, men i längden aningen destruktivt menar Eddy, så varför inte träffas på gymmet och se på match och snacka fotboll? Han har nog rätt, antar jag...

Detta inlägg hade kunnat bli hur långt som helst, för det var ytterst Trivsamt (här väljer jag att produktplacera namnet på gymmet som tack för mottagandet) att få bli inbjuden under dessa enkla, men trevliga former. Jag kommer gå tillbaka för att träna där, och ni är alla hjärtligt välkomna till Eddy Bengtsson - den blåvita krigaren!