Borta bra men hemma..sämst? Azulay testar Maccabi Tel Aviv.

Jonathan Azulay har precis anslutit till IFK Göteborg igen efter att ha varit utlånad i ett år till Örgryte IS.

Konkurrenssituationen i både Örgryte såsom IFK har varit stor vilket satt käppar i hjulen för Jontes utveckling. 

Maccabi Tel Aviv har de senaste sex månaderna följt Jonathan och har nu bjudit ner honom för att provträna med klubben under tio dagar samt träffa tränar- och ledningsstab. 

Samma klubb visade även i somras intresse för Tobias Hysén.

Azulay har ett år kvar på sitt kontrakt med IFK Göteborg.

Krönika signerad PatrikG

KRÖNIKA
Jag har för vana att inte skriva analytiska texter efter en match.
Det finns på tok för starka känslor inblandade, och det brukar inte ge min återblick något rättvist perspektiv.
På samma sätt tänker jag kring denna säsong och det möte som ägde rum förra veckan, som jag nu, i ett någorlunda kritiskt inlägg tänker summera. Nedan text kan komma kännas som lite rörig. Det är den också. Den är skriven rakt från hjärtat, och där inne rör det sig mer än någonsin just nu.

Jag var en av alla de 339 änglar som tagit sig till Folkets hus, den där kalla luciakvällen för en vecka sedan, för en liten genomgång av året och en liten hint om nästkommande.
Vad som började med en 40 minuter lång ursäkt slutade i en frågestund. En ganska intressant tillställning tänkte jag, där tränare och sportchefen äntligen skulle sättas på prov av sina egna.
Inget dravel. Inga utomstående kameror. Inga journalister. Inga Gaisare.
Bara människor som ÄLSKAR IFK Göteborg.
Svaren? - Välformulerade och tomma. Det finns en psykotisk säkerhet i Stahre. Det är obehagligt.
Man jämförde Hysén med Majeed. De hade ungefär samma antal avslut. Ca 80 stycken.
Bägge två är otroligt skickliga fotbollsspelare som kan bryta sig fram och ofta får lägen framför mål.
Skillnaden - Majeed gjorde 23 mål. Tobias gjorde sex. Ja, där har vi ju det. Den där lilla detaljen. Den där obetydliga skillnaden. Och det skulle komma mera..

"Om vi börjar sätta våra lägen vinner vi matcherna".
"Om vi börjar vinna hemma istället för att spela lika hamnar vi i toppen".
"Vi genomgå ständiga analyser inom laget. Träningsverksamheten, matcherna, balansen i truppen..."

När jag för 17:e gången, inom loppet av 90 sekunder fick höra Mikael Stahre säga ordet "analys" börjar det mest bli ironiskt. Denna man, som alltså lägger så mycket tid och energi på att analysera - kommer fram till exakt samma sak som jag gjorde där hemma i tv-soffan efter omgång fyra.
Misstro mig inte. Jag tycker bra om Mikael Stahre. Det har jag sagt förut.
Det är inte lätt att konfrontera 339 vansinniga supportrar som nu vill ha svar på tal.
Men att analysera skit, för att bryta ner det i mindre skit, och sedan sätta ihop det till vad som skulle bli - skit, och sedan ge tomma svar. Kom igen.

Frågorna jag vill ha svar på är;

• Varför utnyttjade man inte det säkrade kontraktet till att testa yngre spelare när Sella ändå inte skulle fortsätta.

• Varför kontraktera en spelare som Azulay om man ändå, vid ett riktigt krisläge väljer att spela två mittfältare som mittbackspar?

• Bortsett från "Erfarenhet" - "Tagit lärdom av våra misstag" - "Revanschsugna", vad är det som säger att Blåvitt inte slutar på en sjunde plats år 2013? Vad blir skillnaden?

Efter det senaste Kanal Glenn-avsnittet fick jag frågan; "Vad tycker du själv?"
Jag hör ofta folk säga; "Håkan Mild - avgå! Det du gjorde sög."
Hur många som läser detta kan med handen på hjärtat efter att ha sett försäsongen säga; "Vad var det jag sa?"
Hur många kan ärligt säga; "Jag trodde aldrig att detta skulle fungera".
Jag var övertygad om att Blåvitt skulle göra ett väldigt bra år.. Man kanske inte skulle vinna, men topp tre var garanterad. Rutin blandat med hungriga kids och världens bästa förhållanden träningsmässigt, servicemässigt och inte minst fansmässigt gjorde det möjligt för ett ruskigt framgångsår. Därför står jag inte bakom orden "Avgå Håkan Mild".
Visst. Man kunde värvat en mittfältare mindre och en back mer - men sett till helheten, på pappret, då var det riktigt riktigt bra. Det tror jag inte många kan sätta emot. När man dessutom tappat två positioner de högre leden vore det riktigt farligt att röra om grytan ännu mer.

Vi ses på Valhalla!

Jag börjar bli riktigt orolig.

KRÖNIKA:
Jag har för vana att inte skriva analytiska texter direkt efter match. Det finns för mycket känslor inblandade, och jag brukar ha hunnit sänka en fyra-fem öl vilket inte direkt ger ett rättvist perspektiv. Men just idag kan jag inte hålla mig. Just idag tar känslorna över, och jag måste få ur mig ett och annat.

Jag kan förstå - men jag kan inte acceptera den loja inställning våra Änglar levererade ikväll samt under förra söndagen mot AIK. Man spelar just nu om en mittenplacering i Allsvenskan, och skall jag vara helt ärlig så vill nog både ledning, spelare och fans att denna säsongen bara skall vara över. Att sista matchen skall vara gjord och att vi istället kan se fram emot några soliga försäsongsmatcher på Valhalla.
Om vi är ärliga mot oss själva - 2012 är förbi, och om ett par år är denna säsong glömd, så vad spelar det för roll om vi slutar sexa eller nia?
I mina ögon - ALLT! För värdighetens-, klubbens- och inte minst supportrarnas skull.
De personer som lägger energi, tid och pengar för att följa de elva utvalda som för stunden skall representera en av Sveriges största fotbollsklubbar. De som far land och rike runt för att stötta sina hjältar i med- som motgång. De som lär sina barn att Blåvitt = glädje, gemenskap och kämparglöd.
Det börjar bli dags att ge tillbaka. Jag förväntar mig inte vinst i alla matcher. Jag förväntar mig inte årets mål så fort jag går tittar på blåvitt. Jag förväntar mig att de utvalda personer som befinner sig på planen gör sitt bästa, kämpar och gör allt för att laget skall skörda framgångar. Om man så förlorar med 10-0 spelar det ingen roll, för man har gjort vad man har kunnat.

Det vanligaste framgångsreceptet för en fotbollsspelare är hunger.
Viljan att få visa, prestera och leverera. För dagens startelva är hungern borta.
Den finns inte där. Dessutom är det inte säkert att alla kommer att spela i IFK Göteborg mer - någon kanske lägger av helt. I den Blåvita truppen finns det spelare som i det tysta kämpar, krigar och levererar - dag efter dag, träning efter träning, för att sedan nöta bänk i hopp om att det "kanske är MIN tur idag".

Jag vill mot slutet se en förändring. Jag vill se Sam Larsson. Jag vill se Jonathan Azulay. Jag vill se David Moberg Karlsson, och jag vill se Niclas Bärkroth.
Inte för att de nödvändigtvis måste vara bättre - utan för att det finns en hunger som inte skådats på länge. Den hunger vi supportrar förväntar oss att få se.

Din startelva

I rådande tider är det inte lätt att heta Mikael Stahre.

Fler och fler börjar ifrågasätta hans position samt val av spelare. Vi känner igen det ifrån föregående år. Same same, but different. 

Ibland har jag funderat på hur det skulle vara att vara ledare för ett så stort lag.

Vilken psykologisk styrka man måste ha - Stressen, pressen och inte minst; kraven ifrån fansen. 

"Hur skulle man börjat säsongen? Vad kunde man gjort annorlunda? Vad kan vi göra nu?"

Ponera att du faktiskt fick vara Mikael Stahre. Och ponera att det är du som skall ta ut laget inför lördagens match mot Gefle. Nedan levererar jag min startelva.

Dahlin

Salomonsson - Azulay - Johansson - Logi

Allansson - Haglund - Farnerud - Sana

Stiller

DMK

Hur hade din startelva sett ut?

@_PatrikG