HETS. Jag var i ärlighetens namn lite nervös inför kvällens drabbning mot Falkenbergs FF. Nu behöver jag inte vara nervös längre. Vi lämnade matchen med noll insläppta mål, tre poäng och med en känsla av lättnad. Gott så.
Det var ungefär så mycket tid och så många ord jag hade för avsikt att ägna åt den matchen. Nu till något som har betydelse - på riktigt.
På torsdag spelar vi en utav klubbens viktigaste matcher på mycket, mycket länge. Detta sett ur flera olika perspektiv. Jag tänker inte bidra med någon djupgående analys av läget idag utan snarare uppmana till hets. En sällan skådad blåvit hets.
På torsdag, om sex ynka dagar, tar vi emot det inte så namnkunniga Qarabag från Azerbajdzjan. Vi är ett enda ynka dubbelmöte ifrån miljonerna i Europa. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att få möta klubbar som t.ex. Manchester United, Schalke 04 eller Fiorentina. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att kunna städa upp i en ekonomi som inte är värdig IFK Göteborg och Änglarna. Men vi kan bara göra detta tillsammans. Vi ska ut i Europa!
Biljetterna till matchen mot Qarabag är släppta och vi har alla våra arenor att sprida det blåvita budskapet på. Jag har tur som har haft möjligheten att sprida mina ord via denna eminenta domän (även om det nu var alldeles för längesedan), men ni har alla olika arenor att göra detsamma på. Oavsett om det handlar om att tapetsera förorterna med affischer, hetsa på sociala medier eller tjata på kollegan vid kaffemaskinen på jobbet så kan vi alla dra vårt strå till stacken nu. Vi ska ut i Europa!
Jag var för ung för att förstå hur stort det var på 90-talet, men jag vet att jag vill att vi ska bli vad vi har varit. Jag vet att jag vill att min son skall få växa upp under en epok där IFK Göteborg är en klubb att räkna med ute i Europa. Jag vet att jag vill se Zlatan Ibrahimovic bli kapad av Bjärsmyr eller Rogne på Gamla Ullevi. Detta kan dock bara bli verklighet om vi en gång för alla lyckas mobilisera oss, sprida det blåvita budskapet och sälja slut Gamla Ullevi. Ingenting går upp emot ett slutsålt Gamla Ullevi och det vi kan åstadkomma innanför Gamla Ullevis väggar. Vi ska ut i Europa!
När det gäller torsdagens match hoppas jag innerligt att det inte behöver tilläggas så mycket mer. Vi vet alla vad som förväntas av oss. Vi vet att vi måste vara på tå och vi vet att det är vi, tillsammans, som kan ta oss dit vi vill. Ung eller gammal. Kvinna eller man. Nu är det upp till oss!
Vi ska ut i Europa!
PS - Denna hets blir en följetong. BaraBen is back!
Visar inlägg med etikett Blåvitt IFK Göteborg Änglarna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blåvitt IFK Göteborg Änglarna. Visa alla inlägg
2016/08/12
2015/08/11
Framtiden är blå och vit
FRAMTIDEN. Vi håller på att skapa något stort tillsammans. Det är något som ligger under ytan och bubblar. Något som än så länge ter sig abstrakt, men som när det får blomma ut i sin fulla prakt kommer vara något som skrämmer slag på såväl den svenska fotbollssfären som den nordiska. Det gäller bara att vi ser det där abstrakta och hjälper det lite på traven.
Vad är det jag sitter här och insinuerar och som gjort att ni redan rynkat på näsan inför den här texten? Om ni förbereder er på att texten blir relativt lång, på sina håll lite invecklad och att den kommer andas både framtidstro och optimism så rekommenderar jag er att fortsätta läsa.
Jag vet knappt var jag skall börja, men jag väljer att börja uppe på Kamratgården. Där kan vi lugnt säga att det hänt saker de sista åren. Förutom att en stor del av ledningen bytts ut så har vi fått en träningsanläggning i världsklass att spendera hela sommarhalvåret på - och då pratar jag givetvis om de utvändiga ytorna. De invändiga hävdar jag är unika i sitt slag. Rehab, omklädning, gym, kontor, prisskåp... Allt är i världsklass därinne. Det är få klubbar i norra Europa som kan stoltsera med ett sådant bygge. Kamratgården lägger grunden till sportsliga förutsättningar som få klubbar kan mäta sig med. Långsiktighet har trots halvtaskiga ekonomiska resultat de sista åren faktiskt präglat satsningarna däruppe och jag tycker dessutom att man som supporter känner sig välkommen till Kamratgården på ett sätt som jag tidigare inte känt. Det är ett inkluderande vi skall vara rädda om. Jag vet att flera journalister känner och säger samma sak. Ett stort plus för Kamratgården i stort alltså.
Nu tycker jag att vi vandrar vidare till Göteborgs Nya Arena. Har ni varit där och kikat ännu? Inte?! Har ni insett vilka möjligheter den arenan och kringliggande områden ger oss på sikt? Behöver vi ens avhandla Göteborgs Nya Arena i en egen del av denna text? Nej, det behöver vi givetvis inte för ni inser självklart vikten av att kunna träna därinne, spela träningsmatcher därinne, låta andra delar av föreningen (såsom skidsektionen och orienteringssektionen) ta del av faciliteter som de flesta klubbar bara skulle kunna drömma om. Vi är Idrottsföreningen Kamraterna och alla delar av klubben mår bra av att alla sektioner har rätt förutsättningar. Det ger styrelse och andra intressenter ro att arbeta med de allra viktigaste frågorna i stället för att behöva lägga kraft och energi på inre stridigheter och problem. Hotell, skola, gym, konferens, fotbollsplaner, skidspår, idrottshallar, rehab, restauranger - allt under samma tak. Mäktigt!
För att inlägget inte skall bli allt för långt så nämner jag bara Akademin och Änglagårdsskolan hastigt här, men visst förstår vi allihop vad en välfungerande återväxt betyder för en storklubb - om inte genom direkt uppflyttning till våra representationslag så i form av kapital vid försäljningar, fler medlemmar till klubben och spridandet av alltifrån kamratskapen till de blåvita färgerna bland barn och ungdomar i Göteborg.
Vad ska vi härnäst avhandla? Ska vi gå vidare till marknadssituationen? Vi säljer fler biljetter än på mycket länge och detta givetvis tack vare sportsliga framgångar (som det ibland känns som om vi supportrar inte vill kännas vid) men trots arenaförutsättningar som i förhållande till vårt publikunderlag är bland de sämsta i allsvenskan. Hur många storstadsklubbar i det allsvenska toppskiktet måste förutom att dela arena med BK Häcken (inte längre som tur är) också dela den med såväl ett Division 1-lag som ett Superettan-lag (jag är medveten om att denna fråga är retorisk)? Att Göteborgs kommun och klubbarna inte kommit överens om hur detta problem skall lösas ännu, är för mig en gåta.
Varför spelar inte Örgryte och Gais på Valhalla t.ex? Valhalla har flertalet gånger större potential än många av deras konkurrenters (Lund, Värnamo, Frej, Varberg, Torslanda) arenor. Med detta sagt; Givet våra tilldelade förutsättningar gör vi bra ifrån oss på marknadssidan. Det hävdar i alla fall jag med en dåres envishet. Vi är inte långt ifrån Clean Court eller en egen arena, det känner jag på mig, och jag kan bara gissa hur många biljetter vi hade sålt med en arena som Malmö FF:s. Att vi har en beläggning på över 80% (lite beroende på hur vi räknar på bortasektionen och säkerhetsavspärrningar) är det inga andra i toppskiktet som når upp till - inte ens Bajen, vars snitt på knappt 25 000 givetvis är imponerande, men glöm inte att det är på en arena som har en kapacitet på en bra bit över 30 000 och att de i övrigt spelar på en jippoarena vi inte skall vara speciellt avundsjuka på. Avicii har publikrekordet på den arenan - det säger väl allt? Malmö är uppe och touchar på samma beläggningsgrad, men det bör vi tillskriva enbart de sportsliga framgångarna.
Vad ska vi nu prata om? Ska vi ta merchandise-området? Vi säljer slut matchtröjor och halsdukar på löpande band och det är ett sjukt tryck i butiken i samband med match. I övrigt har man startat upp en ny E-handelssida och ja, man är mer "på bettet" i de flesta sammanhang. I samband med cupfinalen mot Örebro, där vi inte ens själva ägde evenemanget befann man sig från Blåvittshopens sida på flera ställen runt om i Göteborg med "pop-up-butiker", allt för att synas där många nyfikna änglar befann sig. Snyggt jobbat!
Fler saker som hade kunnat nämnas i denna text är nuvarande klubbledningens innebörd för hur IFK Göteborg styrs idag, Supporterklubben Änglarna som verkligen arbetar hårt dessa dagar, alla sjungande och tifo-ansvariga läktarfraktioner, Levande Sittplats och alla fantastiska supportrar som reser Europa runt och som möter upp laget i Malmö, Stockholm, Wroclaw, Lissabon och ja, oavsett var laget spelar. Vi hade kunnat prata länge om Mats Grens fantastiska fingertoppskänsla och kontaktnät och om Jörgens nästan tårdrypande uttalande om ansvar och att stå upp för sin förening och sina spelare, men nej, det avhandlar vi i stället i separata inlägg framöver.
Ni som funderat på hur jag ser på det sportsliga 2015 kan fortsätta läsa. Såhär ser förutsättningarna ut inför den smått kaotiska avslutningen av fotbollsallsvenskan 2015; Vi leder fortfarande allsvenskan, trots en svacka nu på sommaren. En svacka som vi har lagt bakom oss. Vi har alltså allt i egna händer. När jag pratar om "vi" här så pratar jag om oss allihop. Supportrar, spelare, ledare - hela föreningen. Vi har allt i våra gemensamma händer inför sluttampen av allsvenskan.
Nu spelar vi närmast 5-6 omgångar i rad mot lag på den nedre halvan samtidigt som topplagen kommer ta poäng av varandra. Vi har mött Malmö FF två gånger, och även om de vunnit båda våra möten i år så har vi dem fortsatt bakom oss, och dessutom flera poäng bakom. De kommer inte kunna gå in till 100% i allsvenskan och i CL-kvalet samtidigt, för då kommer Rosenberg få hybrisfeber och vara tvungen att "vila sig i form". Visst ser AIK vassa ut, och visst finns Elfsborg i teorin kvar, men jag tror t.ex att Norrköping kommer tappa och att Djurgården kommer göra detsamma. Mest en magkänsla, men jag brukar vara bra på sånt. Min magkänsla säger också något annat; Vi kommer kunna ta det där guldet denna hösten, trots att det var få av oss som trodde det när vi såg Haitam springa runt som till stora delar en yr höna på Valhalla i vintras. Ett nytt lag, en ny tränare och en ny sportchef som tvingas sota ett par år för föregångarnas misslyckade värvningar. Det ska egentligen ta tid att nå resultat med de förutsättningarna. Vi har vunnit cupen OCH vi leder allsvenskan efter nitton omgångar(!).
När vi nu vet hur förutsättningarna ser ut kan vi också förbereda oss på att vår insats i egenskap av supportrar kommer vara ännu viktigare i höst. Vill vi nå guldet redan 2015 så krävs mycket folk på arenan, mycket ryggdunkande sinsemellan och en oerhört stark tro på det vi gör. Om inte vi tror på guld 2015, vem skall då tro på det åt oss? Låt oss dessutom ha förtroende för Jörgen och Mats - för det tycker jag att de är värda. Jag tycker Mats sköter sitt arbete som sportchef klanderfritt. Ansvarsfullt och långsiktigt landar han värvningar som vi inte ens visste fanns. Att May Mahlangu drar sig ur kan vi inte lasta Gren för - det säger sannolikt mer om May. In Gren we trust!
Nu ska jag skriva något som säkert får det att vrida sig i flera magar, men låt säga att vi inte tar guld till hösten, är det slut då? Nej, det är inte slut då. Det har bara börjat.
Med denna trupp, Änglagårdsskolan, Akademin, det hårda arbetet på Marknad och på Kamratgården, Göteborgs Nya Arena, Nisse Wiberg och övriga sponsorer som vill IFK Göteborg väl, oss supportrar som tenderar att bli fler och fler, Jörgen och Mats, kommande arenalösningar och allt annat runt IFK Göteborg som i alla fall jag ser optimistiskt på så tycker jag att framtiden ser mycket ljus ut. Det handlar om att våga lyfta blicken en aning.
Bortom felslagna passningar, för dagen mindre bra presterande domare, ett centralt mittfält som underpresterar och backar ner i knät på mittbackarna och en såld Vibe tornar något ljust upp sig - det är framtiden vi ser. Framtiden tillhör oss och oavsett hur färskt minnet av de senaste förlusterna är så är det de kommande vinsterna vi bör arbeta hårt för. Det är de vi vill åt och bör fokusera på.
När vi nu avhandlat framtiden är det också dags att knyta näven i fickan och göra något åt samtiden. Genom att ryggdunka varandra, köpa biljetter till Gamla Ullevi, komma klädd i matchtröja på söndag och sjunga stämbanden hesa återstående matcher så ökar vi våra chanser att ta hem det där guldet redan i år. Så enkelt är det faktiskt. Vi kan i allra högsta grad klara detta - men bara tillsammans!
Att avsluta med något annat just nu vore fel, så jag skriver vad David skrev till mig på Twitter när jag deklarerade min framtidsoptimistiska text; "Vi är Blåvitt - bäst i Sverige!"
Sug på den karamellen i några sekunder och gör sedan vad du kan för att låta oss vara kvar på den positionen. Vi är bäst!
Vad är det jag sitter här och insinuerar och som gjort att ni redan rynkat på näsan inför den här texten? Om ni förbereder er på att texten blir relativt lång, på sina håll lite invecklad och att den kommer andas både framtidstro och optimism så rekommenderar jag er att fortsätta läsa.
Jag vet knappt var jag skall börja, men jag väljer att börja uppe på Kamratgården. Där kan vi lugnt säga att det hänt saker de sista åren. Förutom att en stor del av ledningen bytts ut så har vi fått en träningsanläggning i världsklass att spendera hela sommarhalvåret på - och då pratar jag givetvis om de utvändiga ytorna. De invändiga hävdar jag är unika i sitt slag. Rehab, omklädning, gym, kontor, prisskåp... Allt är i världsklass därinne. Det är få klubbar i norra Europa som kan stoltsera med ett sådant bygge. Kamratgården lägger grunden till sportsliga förutsättningar som få klubbar kan mäta sig med. Långsiktighet har trots halvtaskiga ekonomiska resultat de sista åren faktiskt präglat satsningarna däruppe och jag tycker dessutom att man som supporter känner sig välkommen till Kamratgården på ett sätt som jag tidigare inte känt. Det är ett inkluderande vi skall vara rädda om. Jag vet att flera journalister känner och säger samma sak. Ett stort plus för Kamratgården i stort alltså.
Nu tycker jag att vi vandrar vidare till Göteborgs Nya Arena. Har ni varit där och kikat ännu? Inte?! Har ni insett vilka möjligheter den arenan och kringliggande områden ger oss på sikt? Behöver vi ens avhandla Göteborgs Nya Arena i en egen del av denna text? Nej, det behöver vi givetvis inte för ni inser självklart vikten av att kunna träna därinne, spela träningsmatcher därinne, låta andra delar av föreningen (såsom skidsektionen och orienteringssektionen) ta del av faciliteter som de flesta klubbar bara skulle kunna drömma om. Vi är Idrottsföreningen Kamraterna och alla delar av klubben mår bra av att alla sektioner har rätt förutsättningar. Det ger styrelse och andra intressenter ro att arbeta med de allra viktigaste frågorna i stället för att behöva lägga kraft och energi på inre stridigheter och problem. Hotell, skola, gym, konferens, fotbollsplaner, skidspår, idrottshallar, rehab, restauranger - allt under samma tak. Mäktigt!
För att inlägget inte skall bli allt för långt så nämner jag bara Akademin och Änglagårdsskolan hastigt här, men visst förstår vi allihop vad en välfungerande återväxt betyder för en storklubb - om inte genom direkt uppflyttning till våra representationslag så i form av kapital vid försäljningar, fler medlemmar till klubben och spridandet av alltifrån kamratskapen till de blåvita färgerna bland barn och ungdomar i Göteborg.
Vad ska vi härnäst avhandla? Ska vi gå vidare till marknadssituationen? Vi säljer fler biljetter än på mycket länge och detta givetvis tack vare sportsliga framgångar (som det ibland känns som om vi supportrar inte vill kännas vid) men trots arenaförutsättningar som i förhållande till vårt publikunderlag är bland de sämsta i allsvenskan. Hur många storstadsklubbar i det allsvenska toppskiktet måste förutom att dela arena med BK Häcken (inte längre som tur är) också dela den med såväl ett Division 1-lag som ett Superettan-lag (jag är medveten om att denna fråga är retorisk)? Att Göteborgs kommun och klubbarna inte kommit överens om hur detta problem skall lösas ännu, är för mig en gåta.
Varför spelar inte Örgryte och Gais på Valhalla t.ex? Valhalla har flertalet gånger större potential än många av deras konkurrenters (Lund, Värnamo, Frej, Varberg, Torslanda) arenor. Med detta sagt; Givet våra tilldelade förutsättningar gör vi bra ifrån oss på marknadssidan. Det hävdar i alla fall jag med en dåres envishet. Vi är inte långt ifrån Clean Court eller en egen arena, det känner jag på mig, och jag kan bara gissa hur många biljetter vi hade sålt med en arena som Malmö FF:s. Att vi har en beläggning på över 80% (lite beroende på hur vi räknar på bortasektionen och säkerhetsavspärrningar) är det inga andra i toppskiktet som når upp till - inte ens Bajen, vars snitt på knappt 25 000 givetvis är imponerande, men glöm inte att det är på en arena som har en kapacitet på en bra bit över 30 000 och att de i övrigt spelar på en jippoarena vi inte skall vara speciellt avundsjuka på. Avicii har publikrekordet på den arenan - det säger väl allt? Malmö är uppe och touchar på samma beläggningsgrad, men det bör vi tillskriva enbart de sportsliga framgångarna.
Vad ska vi nu prata om? Ska vi ta merchandise-området? Vi säljer slut matchtröjor och halsdukar på löpande band och det är ett sjukt tryck i butiken i samband med match. I övrigt har man startat upp en ny E-handelssida och ja, man är mer "på bettet" i de flesta sammanhang. I samband med cupfinalen mot Örebro, där vi inte ens själva ägde evenemanget befann man sig från Blåvittshopens sida på flera ställen runt om i Göteborg med "pop-up-butiker", allt för att synas där många nyfikna änglar befann sig. Snyggt jobbat!
Fler saker som hade kunnat nämnas i denna text är nuvarande klubbledningens innebörd för hur IFK Göteborg styrs idag, Supporterklubben Änglarna som verkligen arbetar hårt dessa dagar, alla sjungande och tifo-ansvariga läktarfraktioner, Levande Sittplats och alla fantastiska supportrar som reser Europa runt och som möter upp laget i Malmö, Stockholm, Wroclaw, Lissabon och ja, oavsett var laget spelar. Vi hade kunnat prata länge om Mats Grens fantastiska fingertoppskänsla och kontaktnät och om Jörgens nästan tårdrypande uttalande om ansvar och att stå upp för sin förening och sina spelare, men nej, det avhandlar vi i stället i separata inlägg framöver.
Ni som funderat på hur jag ser på det sportsliga 2015 kan fortsätta läsa. Såhär ser förutsättningarna ut inför den smått kaotiska avslutningen av fotbollsallsvenskan 2015; Vi leder fortfarande allsvenskan, trots en svacka nu på sommaren. En svacka som vi har lagt bakom oss. Vi har alltså allt i egna händer. När jag pratar om "vi" här så pratar jag om oss allihop. Supportrar, spelare, ledare - hela föreningen. Vi har allt i våra gemensamma händer inför sluttampen av allsvenskan.
Nu spelar vi närmast 5-6 omgångar i rad mot lag på den nedre halvan samtidigt som topplagen kommer ta poäng av varandra. Vi har mött Malmö FF två gånger, och även om de vunnit båda våra möten i år så har vi dem fortsatt bakom oss, och dessutom flera poäng bakom. De kommer inte kunna gå in till 100% i allsvenskan och i CL-kvalet samtidigt, för då kommer Rosenberg få hybrisfeber och vara tvungen att "vila sig i form". Visst ser AIK vassa ut, och visst finns Elfsborg i teorin kvar, men jag tror t.ex att Norrköping kommer tappa och att Djurgården kommer göra detsamma. Mest en magkänsla, men jag brukar vara bra på sånt. Min magkänsla säger också något annat; Vi kommer kunna ta det där guldet denna hösten, trots att det var få av oss som trodde det när vi såg Haitam springa runt som till stora delar en yr höna på Valhalla i vintras. Ett nytt lag, en ny tränare och en ny sportchef som tvingas sota ett par år för föregångarnas misslyckade värvningar. Det ska egentligen ta tid att nå resultat med de förutsättningarna. Vi har vunnit cupen OCH vi leder allsvenskan efter nitton omgångar(!).
När vi nu vet hur förutsättningarna ser ut kan vi också förbereda oss på att vår insats i egenskap av supportrar kommer vara ännu viktigare i höst. Vill vi nå guldet redan 2015 så krävs mycket folk på arenan, mycket ryggdunkande sinsemellan och en oerhört stark tro på det vi gör. Om inte vi tror på guld 2015, vem skall då tro på det åt oss? Låt oss dessutom ha förtroende för Jörgen och Mats - för det tycker jag att de är värda. Jag tycker Mats sköter sitt arbete som sportchef klanderfritt. Ansvarsfullt och långsiktigt landar han värvningar som vi inte ens visste fanns. Att May Mahlangu drar sig ur kan vi inte lasta Gren för - det säger sannolikt mer om May. In Gren we trust!
Nu ska jag skriva något som säkert får det att vrida sig i flera magar, men låt säga att vi inte tar guld till hösten, är det slut då? Nej, det är inte slut då. Det har bara börjat.
Med denna trupp, Änglagårdsskolan, Akademin, det hårda arbetet på Marknad och på Kamratgården, Göteborgs Nya Arena, Nisse Wiberg och övriga sponsorer som vill IFK Göteborg väl, oss supportrar som tenderar att bli fler och fler, Jörgen och Mats, kommande arenalösningar och allt annat runt IFK Göteborg som i alla fall jag ser optimistiskt på så tycker jag att framtiden ser mycket ljus ut. Det handlar om att våga lyfta blicken en aning.
Bortom felslagna passningar, för dagen mindre bra presterande domare, ett centralt mittfält som underpresterar och backar ner i knät på mittbackarna och en såld Vibe tornar något ljust upp sig - det är framtiden vi ser. Framtiden tillhör oss och oavsett hur färskt minnet av de senaste förlusterna är så är det de kommande vinsterna vi bör arbeta hårt för. Det är de vi vill åt och bör fokusera på.
När vi nu avhandlat framtiden är det också dags att knyta näven i fickan och göra något åt samtiden. Genom att ryggdunka varandra, köpa biljetter till Gamla Ullevi, komma klädd i matchtröja på söndag och sjunga stämbanden hesa återstående matcher så ökar vi våra chanser att ta hem det där guldet redan i år. Så enkelt är det faktiskt. Vi kan i allra högsta grad klara detta - men bara tillsammans!
Att avsluta med något annat just nu vore fel, så jag skriver vad David skrev till mig på Twitter när jag deklarerade min framtidsoptimistiska text; "Vi är Blåvitt - bäst i Sverige!"
Sug på den karamellen i några sekunder och gör sedan vad du kan för att låta oss vara kvar på den positionen. Vi är bäst!
2015/04/23
Vad händer när Sören Rieks blir avstängd?
ANALYS OCH KAMNINGSFÖRFRÅGAN. Vad händer egentligen när Sören Rieks blir avstängd för alltför många gula kort? På de fyra första matcherna har han dragit på sig 2 gula kort, mestadels för frustration och/eller snack. Det är inte särskilt höga odds på att det tredje kommer i maj, om inte innan dess. Med nuvarande tempo kommer Rieks ha dragit på sig omkring 5-7 matchers avstängning under säsongens gång, och den första av dem hänger i luften. Men hur kommer avstängningen, när den kommer, att påverka vår startelva?
Det sannolikaste är att, liksom i de matcher där Rieks blivit utbytt (Åtvidaberg hemma och Örebro borta), Martin Smedberg-Dalence går in och Jakob Ankersen skiftar kant. Vi får in den högerkant som gjorde ett bra jobb under förra årets allsvenska höst, och behåller dansk flärd på vänsterkanten. Problemet med detta skifte är att en väldigt snabb och kortpassningsbegåvad spelare går ut, och en ganska långsam, inläggsbaserad spelare går in, vilket givetvis också påverkar spelet i hög grad. Nu har vi förvisso flera fina nickspelare i truppen, men problemet är om vi är bundna till den sortens spel, och blir lättlästa och utbrunkade som följd.
Ett andra alternativ är att endera av våra ordinarie ytterbackar går upp på mittfältskanten och att Heath, Hjalmar, Adam, Billy eller Martin Zanjanchi Johansson ersätter. Det finns två nackdelar här, och den ena är att även om våra ytterbackar är ytterst frejdiga och offensiva i sitt spel, så är det något helt annat att vara den offensiva motorn som våra blodhundar utgjort i vårt spel. Den andra nackdelen är samma anledning som den att jag behöver skriva ut fem olika namn för de tänkbara ersättarna: ingen vet riktigt hur bra ersättarna är, för de har inte fått chansen att visa det. Tvingas vi till det här bytet inför stormötet med AIK så blir det en tuff debutmatch för Heath eller någon av juniorerna, och varken Adam eller Hjalmar har visat storform under försäsongen.
Det tredje alternativet är att vi byter formation. I ett 4-3-3 kan Vibe och Ankersen ta kanterna, och Tom Pettersson gå in som extra mittfältare. Samtidigt riskerar vår bästa boxanfallare (Vibe) att glida alltför långt ut på kanten och frågan kvarstår om ett tufft mittfält med Eriksson, Svensson och Pettersson räcker till som offensivt understöd.
Ett Liverpoolskt 3-5-2 med Haitam och Salomonsson på kanterna och Tom som extra mittback ger defensiv styrka, men frågan är vart Ankersen tar vägen och vem av de tre innermittfältarna som tar samma offensiva ansvar som i 4-3-3. En annan fråga är mot vilket lag i allsvenskan vi skulle behöva ligga på defensiven, i ett läge när vi redan har det främsta mittbacksparet så här långt och en Gustav Svensson i storform.
Det här är inga alternativ med givna framgångar. De tvingar oss att ändra vårt spel och leder ofta till en offensiv eller defensiv obalans. Det här kommer förmodligen ändra sig när sommarens tillskott anländer från Ghana, men fram till dess är en avstängning på Rieks en kraftig begränsning på vårt spel.
Alla alternativen medför också något annat: de standardbyten som vår käre tränare använt i VARENDA match såhär långt (MSD, Pettersson, Boman/Mikkelsen) sätts i förändring. Vem tvingas vi kasta in de sista tio minuterna när vi ska försvara en ledning eller skapa ett segermål? Blir det en oerfaren Bohm eller en ytterbacksframflyttning och något av de osäkra korten Heath eller Hjalmar? Även om förtroendet för Lennartssons matchcoachning är stort, så blir det svåra beslut när varje match är en match om guldet - precis som det ska vara i ett topplag.
Man skulle också kunna tänka sig att motståndarna skulle sluta att ta Rieks så hårt, så att han inte behöver bli arg och dra på sig gula kort som följd. Det skulle vara trevligt att få se hans kreativitet blomma ut i de fantastiska passningar vi vet att han är kapabel till, snarare än i långa, väl valda fraser om domarens kompetensnivå. Men samtidigt vet både ni, jag och Sören Rieks att det som främst av allt kommer få försvarare att fortsätta ta honom hårt är om han själv fortsätter låta sig provoceras så lätt som han gjort under de fyra första matcherna.
Jag hoppas för både Blåvitt och Rieks att han kan hitta tillbaka till det kreativa geni han burit inom sig sedan han kom till oss i somras, och att mål och tunnlar får bli det sätt han straffar hyperaggressiva motståndare. Samtidigt stiger aningarna om att tiden tills avstängningsvarningen börjar bli knapp.
Vad tycker du? Hur ska vi hantera eller förhindra Rieks kommande avstängningar?
Det sannolikaste är att, liksom i de matcher där Rieks blivit utbytt (Åtvidaberg hemma och Örebro borta), Martin Smedberg-Dalence går in och Jakob Ankersen skiftar kant. Vi får in den högerkant som gjorde ett bra jobb under förra årets allsvenska höst, och behåller dansk flärd på vänsterkanten. Problemet med detta skifte är att en väldigt snabb och kortpassningsbegåvad spelare går ut, och en ganska långsam, inläggsbaserad spelare går in, vilket givetvis också påverkar spelet i hög grad. Nu har vi förvisso flera fina nickspelare i truppen, men problemet är om vi är bundna till den sortens spel, och blir lättlästa och utbrunkade som följd.
Ett andra alternativ är att endera av våra ordinarie ytterbackar går upp på mittfältskanten och att Heath, Hjalmar, Adam, Billy eller Martin Zanjanchi Johansson ersätter. Det finns två nackdelar här, och den ena är att även om våra ytterbackar är ytterst frejdiga och offensiva i sitt spel, så är det något helt annat att vara den offensiva motorn som våra blodhundar utgjort i vårt spel. Den andra nackdelen är samma anledning som den att jag behöver skriva ut fem olika namn för de tänkbara ersättarna: ingen vet riktigt hur bra ersättarna är, för de har inte fått chansen att visa det. Tvingas vi till det här bytet inför stormötet med AIK så blir det en tuff debutmatch för Heath eller någon av juniorerna, och varken Adam eller Hjalmar har visat storform under försäsongen.
Det tredje alternativet är att vi byter formation. I ett 4-3-3 kan Vibe och Ankersen ta kanterna, och Tom Pettersson gå in som extra mittfältare. Samtidigt riskerar vår bästa boxanfallare (Vibe) att glida alltför långt ut på kanten och frågan kvarstår om ett tufft mittfält med Eriksson, Svensson och Pettersson räcker till som offensivt understöd.
Ett Liverpoolskt 3-5-2 med Haitam och Salomonsson på kanterna och Tom som extra mittback ger defensiv styrka, men frågan är vart Ankersen tar vägen och vem av de tre innermittfältarna som tar samma offensiva ansvar som i 4-3-3. En annan fråga är mot vilket lag i allsvenskan vi skulle behöva ligga på defensiven, i ett läge när vi redan har det främsta mittbacksparet så här långt och en Gustav Svensson i storform.
Det här är inga alternativ med givna framgångar. De tvingar oss att ändra vårt spel och leder ofta till en offensiv eller defensiv obalans. Det här kommer förmodligen ändra sig när sommarens tillskott anländer från Ghana, men fram till dess är en avstängning på Rieks en kraftig begränsning på vårt spel.
Alla alternativen medför också något annat: de standardbyten som vår käre tränare använt i VARENDA match såhär långt (MSD, Pettersson, Boman/Mikkelsen) sätts i förändring. Vem tvingas vi kasta in de sista tio minuterna när vi ska försvara en ledning eller skapa ett segermål? Blir det en oerfaren Bohm eller en ytterbacksframflyttning och något av de osäkra korten Heath eller Hjalmar? Även om förtroendet för Lennartssons matchcoachning är stort, så blir det svåra beslut när varje match är en match om guldet - precis som det ska vara i ett topplag.
Man skulle också kunna tänka sig att motståndarna skulle sluta att ta Rieks så hårt, så att han inte behöver bli arg och dra på sig gula kort som följd. Det skulle vara trevligt att få se hans kreativitet blomma ut i de fantastiska passningar vi vet att han är kapabel till, snarare än i långa, väl valda fraser om domarens kompetensnivå. Men samtidigt vet både ni, jag och Sören Rieks att det som främst av allt kommer få försvarare att fortsätta ta honom hårt är om han själv fortsätter låta sig provoceras så lätt som han gjort under de fyra första matcherna.
Jag hoppas för både Blåvitt och Rieks att han kan hitta tillbaka till det kreativa geni han burit inom sig sedan han kom till oss i somras, och att mål och tunnlar får bli det sätt han straffar hyperaggressiva motståndare. Samtidigt stiger aningarna om att tiden tills avstängningsvarningen börjar bli knapp.
Vad tycker du? Hur ska vi hantera eller förhindra Rieks kommande avstängningar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)