Du har väl inte glömt?

HETS. Du har väl knappast missat att det är match imorgon? IFK Göteborg spelar sin, i särklass, viktigaste match på extremt länge. Ditt deltagande och stöd är oerhört viktigt.

 

En "friendly reminder", köp biljett.

 

Vi ses!

É DU GO I HÖVVET ELLER!? KÖP BILJETTER!

SUPERHETS. Tänker inte vara diplomatisk eller kompromissa: Det är den blåvita supporterns förbannade skyldighet att befinna sig på Gamla Ullevi nu på torsdag den 18:e augusti.

Det övergår mitt förstånd att vår bästa chans på evigheter för att komma in i ett Europaspel inte stänger biljettförsäljningsbutiken direkt efter öppning. Att den, tre dagar innan match, fortfarande är öppen är galenskap. Var med och spärra den förbannade luckan, och sätt upp en lapp.  

Det handlar inte primärt om att befinna sig på plats för att generera IFK Göteborg publikintäkter och därigenom förbättra ekonomin. Sittande popcornpublik ger mig ingenting mot Qarabag. Det ska brötas, sjungas, brottas, hyttas med näven på läktaren som aldrig förr - för att bidra med annat än uppgiften de våra på plan har. Vi ska göra vårt för att sätta press på motståndare, domare och fylla på vårt lags energidepåer med psykologiskt tjack. Oavsett vilken sektion vi befinner oss på. 

Ett avancemang handlar primärt om ekonomi. I runda slängar kan det uppgå till 40-50 miljoner kronor (!!!).

Det är dags att förstå innebörden. Att dubbelmötets resultat kan vara en klyfta mellan ruinens brant och mot en ny era av Europaspel och inhemska titeljakter. I vilket fall som helst, hur det än går, kan vi som var där säga – vi gjorde allt. I medgång. Eller sorg. För det är närvaron och dess kvalité som är supporterskapets själ.

Detta är inte enbart, som affischen påtalar, årets viktigaste match. Det är decenniets viktigaste match!

Blåvitt för aldrig dö. Vi ses kamrater. 

Hetsen fortsätter - Mot Europa!

HETS. Delar av redaktionen har redan försökt att mobilisera sig själva och de blåvita massorna. Det är gött. Det får dock inte stanna av där. Inte i takt med att semestrar tar slut, festivaler lämnar lervälling efter sig, nån sorts Premier League börjar och den slentrianmässiga vardagen tar vid. Det är nu alltings början fortsätter. Det är nu vägen som börjat trampats upp och beredas ska fyllas med fler, det är nu det, på riktigt, måste till lite jävla aktion, det är nu vi alla måste dra alla strån, alla måste bära sin del och vi, tillsammans måste sluta upp att skriva sjukt överkommatterade och för långa meningar. Nej, men seriöst då, för en gång skull. Det är nu det gäller.

Som vännerna på #bbpodd mycket riktigt poängterade idag, matchen på torsdag är, i särklass den viktigaste sedan 2002. Själv satt jag vid det tillfället i ett logement i Skövde, tittade på en för dyrt hyrd tjockteve och svävade mellan allsköns olika våningar i den känslomässiga hissen och förbannade mig själv att jag inte fanns på plats. Nu, med en match till av samma dignitet, viktighet, och nerv, då kan i alla fall jag inte stå utanför. Det hoppas jag också att ni verkligen känner.

Grejen är väl ändå den, i vanlig ordning, ni, jag, vi trötta inbitna som läser bloggar, lyssnar på poddar, följer "alla som är nåt" på sociala medier, överdoserar blåvitt, injicerar blåvitt, andas blåvitt och lever blåvitt, vi vet att vi kommer att stå/sitta/ligga/hänga/hoppa och våndas på Gamla Ullevis tribun på torsdag. Därför tillägnas denna prettotexten till precis alla andra, som av någon outgrundlig anledning tvekar över att lösa en biljett och dyka upp på torsdag. Uppriktigt, tänk efter, ställ dig själv frågorna: "håller jag ens lite på blåvitt?" givet svar ja. "Vill jag stå utanför när ny historia kan komma att skrivas?", troligtvis nej. "Hade det inte varit roligt att se något annat lag (mer än blåvitt, varför man nu går för att se motståndarna?) än de onämnbara, Kalmar, Jönköping Södra eller för den jävla delen Liverpool som du kanske ser på plats en gång var tredje år, och istället kika på ett oklart lag från ett land där ingen vet hur många konsonanter som kommer i följd, eller för del delen stavar sitt lags namn på femton olika sätt?" Självklart hade det varit kul!

Men okej, oavsett vad du svarar tycker jag att ditt deltagande och medverkan på torsdag vore oerhört uppskattad. Tillsammans kan vi nå ut. I Europa.