Matchrapport: IFK Göteborg - IF Elfsborg (J-allsvenskan)

MATCHRAPPORT. I Juniorallsvenskan är det idel prestigemöten. På en solig men blåsig Lemmingvall möttes idag IFK Göteborgs juniorer IF Elfsborgs diton. Efter en hård, fysisk och bitvis rätt grinig match kunde ett oavgjort resultat noteras efter att Elfsborg lyckats kvittera med fem minuter kvar. Matchen slutade 2-2 efter blåvita mål av Korab Bakraqi och Ali Selim.

Inför en mer månghövdad publik än vanligt tog IFK Göteborgs juniorer idag sig an IF Elfsborgs dylikar. Tittar man på tabellen över Elit Södra så sladdar Blåvitt och ligger farligt nära nedflyttningsstrecket. Det i kombination med tunga förluster mot Malmö FF (1-4) och Helsingborgs IF (1-6) på sistone gjorde att man gick ut med att enbart en vinst räknades idag.

IFK Göteborg ställde upp med följande startelva:

MV. Markus Bengtsson

HB. David Johansson

MB. Patrik Hansson

MB. Mikael Gonzalez

VB. Mikael Andersson (K)

HM. Ali Selim

IM. Niclas Martinsson

IM. Joel Allansson

VM. Fredrik Alnäs

AF. Johan Lundgren (i släpande roll)

AF. Korab Bakraqi

Inledningen av matchen går i blåvit favör. I ett förvisso rätt så böljande spel befinner sig bollen till störst del på gulsvart planhalva. Visserligen skapar inte Blåvitt några större målchanser men man för spelet och anfaller oftare än man tvingas försvara sig. Men i en kontring i 13:e minuten viker Elfsborgs högerback Andreas Nyberg inåt banan och avlossar ett hårt vänsterskott som elakt dyker hastigt över Markus Bengtsson i målet. Bollen tar i ribban och studsar ut och på returen håller sig Rikard Yarsuvat sig framme och slår på volley in bollen till 1-0 till de gulsvarta. Det är lustigt det där, för i precis samma ögonblick som Nyberg viker in så tänkte man "Jaha, så får de ett orättvist ledningsmål." och mycket riktigt så. Kanske inte orättvist med tanke på att IFK inte skapat några hetare chanser, men det kändes som om spelet kontrollerades av Blåvitt och ett ledningsmål åt det hållet hade känts mera rimligt.

Detta kommer som en total kalldusch för IFK Göteborg som helt kommer av sig och plötsligt hamnar på mellanhand en bra stund efteråt. Under denna perioden skapar Elfsborg ett flertal heta målchanser och IFK samlar på sig tre gula kort i en rask följd efter sena eller frustrerade tacklingar. Tids nog ruskar Blåvitt av sig chocken och börjar ta över spelet igen med ett flertal goda målchanser som följd. Bland annat hade Fredrik Alnäs (ny bekantskap för min del) en riktigt bra chans efter en låg hörna som nickskarvas rakt i gapet på honom. Han har god tid på sig att döna men väljer att försöka placera bollen längsmed marken och målvakten kan greppa bollen. Nära där.

Matchbilden håller i sig ända till slutet av halvleken. IFK Göteborg för spelet där spelskicklige Joel Allansson dirigerar anfallen skickligt och Korab Bakraqi och Ali Selim stressar med sin snabbhet fram misstag hos backlinjen i dess uppspel. Så i slutet av halvleken kämpar IFK till sig en hörna från vänster om målvakten Erik Norving. Mikael Andersson får bra träff och prickar stenhårt Korab Bakraqis hjässa och bollen styrs in i mål. Äntligen fick man lön för mödan.

Kort därefter sluggar sig Fredrik Alnäs sig förbi sin back på vänsterkanten, passar inåt bakåt till Ali Selim som försöker placera bollen till vänster om målvakten men han räddar. Andra Första halvlek slutar 1-1.

10 minuter senare sparkas andra halvlek igång och det är knappt man hinner svälja de sista dropparna kaffe innan blåvitt tar ledningen. I ett uppspel mot släpande anfallare Johan Lundgren satsar mittbacken alldeles för helhjärtat mot honom vilket gör att båda missar bollen och den rinner förbi mot en djupledslöpande Ali Selim. Helt ren med målvakten gör han inga som helst misstag och rullar enkelt bollen förbi Erik Norving.

Bara några minuter senare tränger sig Fredrik Alnäs sig förbi sin ytterback och passar inåt bakåt till Korab Bakraqi som får till en bra träff men målvakten lyckas på nåt vänster få en näve på bollen. Ännu en bra räddning av mycket duktige Norving i Elfsborgsmålet.

Nu inleds ett ställningskrig lagen emellan och andra halvlek präglas främst av grinigheten. Det är efterslängar, tjuvnyp, sena tacklingar och klagomål mot motståndarna mest hela tiden, från båda leden. Vid tre tillfällen är det nära att det urartar efter hårda närkamper och adrenalinstinna kombatanter som flyger ihop efteråt. Domaren tvingas vifta frekvent med sitt gula kort och att han inte får dra sitt röda någon gång måste vara ett under. Vid några tillfällen när spelarna ryker ihop skulle han kunnat ha hivat upp det röda, men väljer att försöka lugna spelarna istället genom att resonera med dem. Jag tycker han gjorde rätt. Det var grinigt, prestigefyllt och hård kamp, men det var sällan, för att inte säga aldrig, så fult att någon av spelarna riskerade någon skada. Därför kändes det inte fel att han valde att kyla ned spelarna med ord istället för med det röda kortet.

Hursomhelst så verkade segern ganska klar när klockan tickade upp mot 85 minuter. Inget av lagen hade skapat några chanser utav större värde utan det kändes som om ställningen skulle kunna stå sig tiden ut. Då rycker Rikard Yarsuvat sig fri som från ingenstans och retfullt enkelt rullar in bollen till kvitteringen. Kalldusch. Snopet. Orättvist. Ja, sätt vilket ord du vill. Kanske inte orättvist, för hans prestation var väl värd ett mål, men snopet, oh ja.

IFK Göteborg försöker trycka på för att återta ledningen, men närmre än några frisparkar ur bra lägen och nån hörna eller två kommer man inte. Matchen slutar 2-2. Väldigt synd, för med IFKs prekära tabelläge hade en seger suttit riktigt bra så att man dels hamnar på säkrare mark, dels kan klättra upp mot den slutspelsplats man knep förra året.

Jag vill som slutkläm kommentera Fredrik Alnäs. Som jag skrev upptill var han en ny bekantskap för mig idag. Oj, vad jag gillade honom! Han höll till på vänsterkanten och han firade stora triumfer över sin ytterback. Han var inte speciellt snabb. Han var inte speciellt teknisk. Men han kom ta mig tusan runt sin ytterback varenda jäkla gång och det på rent jävlaranamma. Han tog sig förbi på ren och skär vilja. Backen ryckte och slet i honom men han kom loss varenda gång ändå. Jag vet inte hur han bar sig åt, men han var oerhört lyckosam. Att vara 15 år och redan ha den styrkan i kroppen gör att han känns som en väldigt spännande spelare att följa framöver. Unge Alnäs var matchens behållning för min del.

Till sist lite kuriosa: Innan matchen gick jag fram till Elfsborgs ledare för att ta reda på deras startelva så som jag alltid gör innan avspark. Han hade inte någon kopia på den startelva han lämnat in till domaren, utan vi skrev ner elvan tillsammans i mitt block. När jag stod där och tog emot namnen tyckte jag att det fanns något bekant med honom. När vi var klara fick jag en klapp på axeln och jag gick därifrån funderandes på vem det var jag just samtalat med. Senare under matchen stod jag på andra sidan om honom och då såg jag hans initialer på träningsoverallen "HS". Då föll poletten ner: Håkan Sandberg!

Fler bilder från matchen kan beskådas här.

Håll i hatten...

...he's back!

Glenn Hyséns teckenspråksskola

NOSTALGI. Drygt två månader har nu gått sedan den klassiska hemmapremiären.

I halvlekspaus bjöd Glenn på teckenspråkskurs i Levande Sittplats pub för er som inte var där.

Veckans Zlatancitat

"Han har spelat alldeles för
mycket som vänsterback..."

Årets Glennbil(d)

Inskickat av Elias B, Uppsala.

Gästkrönika: IFKs borg, de andras sorg

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. Vill du dela med dig av dina tankar eller åsikter till BaraBens läsare så mejla in ditt material. I dag talar signaturen "Höjdrädd" ut kring vår nya hemmaplan.

Göteborgs senaste stolthet, Gamla Ullevi, invigdes 5:e april och har sedan dess utgjort hemmaplan för stadens tre allsvenska alliansklubbar IFK Göteborg, Örgryte IS och GAIS. På förhand ställdes det skyhöga förväntningar både på arenan och dess effekt på stadens fotbollskultur. Nu har lagen och publiken gjort sig hemmastadda och det råder inget tvivel om att Gamla Ullevi har gett effekt på Göteborgsfotbollen. Men blev allt till det bättre?

Den nya arenans första vår har per dags datum, innefattat 19 allsvenska matcher varav tre alliansderbyn. 1-5 eller 5-1, 3-0 eller 0-3, 0-1 eller 1-0. IFK:s borg, de andras sorg.

GAMLA ULLEVI ANNO 2009

Enligt beslut i Kommunstyrelsen fick Higabgruppen i uppdrag att projektera, uppföra, äga och förvalta en ny fotbollsarena. Arkitekt blev Lars Iwdal, arkitektbyrån ab. Gamla Ullevi återuppstod således i ny skepnad i hörnet Parkgatan/Ullevigatan, på samma plats som sin framlidne namne.

Premiärmatchen gick av stapeln den 5:e april och har sedan dess utgjort hemmaplan för Göteborgs alliansklubbar IFK Göteborg, GAIS och Örgryte IS. Arenan är även utsedd till att vara damlandslagets nationalarena. Vidare kommer finalmatcherna i världens största ungdomsturnering i fotboll, Gothia Cup gå av stapeln på denna anrika mark där det har lirats boll sedan 1916.


Lite punktfakta om Gamla Ullevi vidare kallad GU:
- 18 800 platser varav 3 800 är ståplatser
- Kommersiella ytor om cirka 2 500 m²
-17 försäljningsställen
- Loungeområde för arrende om cirka 1 100 m² inklusive 27 loger
- 15 toalettenheter för dam, 15 toalettenheter för herr
- 2 storbildsskärmar
- Planmått: 105 * 68 meter
- Restauranger: 2 stycken
- Premiärmatch: 5 april 2009
- Invigning Nationalarenan för damer: 25 april 2009


IFKs BORG, DE ANDRAS SORG

Varken GAIS eller ÖIS kan vara särskilt nöjda med våren. Den nya hemmaarenan har knappast medfört den på förhand väntade publiktillströmningen, dessutom är potten med inspelade hemmapoäng under all kritik. Örgryte IS håller till exempel på att sätta ett nytt bottenrekord, får anledning att återkomma till detta. Blåvitts situation är något annorlunda, detta återkommer vi också till.

Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, GAIS, Makrillarna – Kärt barn med många namn har spelat sex hemma- och en bortamatch på den nya arenan. Ett minst sagt trist hemmafacit så långt (1-3-2, 9-10) ser något roligare ut när man inkluderar bortamatchen mot ÖIS, dvs 2-3-2 med 14-11 i målskillnad. Och om det finns något positivt att tala om från GAIS perspektiv är det väl just vårens match mot ÖIS som skall lyftas fram. Premiärkalaset slutade med en klassisk speedway fem-etta till de gröne inför 17531 åskådare. Första målskytt på Gamla Ullevi blev en GAIS-spelare, Pär Ericsson. Nyinstiftade klyschan ”Den enes borg den andres sorg” tycktes stämma så långt men tyvärr för GAIS skulle även de drabbas av sorg.

Vårens sorg består framförallt av utebliven publik. Inför säsongen budgeterade klubben med ca 5000 i snitt samt fullsatta derbyn mot ÖIS och Blåvitt. Vårens verklighet blev en annan och saken ställdes på sin kant när Blåvitts supporterklubb dessutom genomförde en organiserad bojkott mot GAIS höga derbypriser. Den på förhand budgeterade och självklart fullsatta folkfest blev något annat. Det blev förlust med 0-1 och tomma hål både på läktaren och i kassan. Förvisso lockades till slut 13442 åskådare till Gamla Ullevi, men långt ifrån alla betalade fullt pris. Här fick sig klubbens ledning en riktig läxa. Om de lärde sig något av den återstår att se.

GAIS hemmasnitt på 6 446 åskådare är förvisso efter sex spelade matcher bättre än förra årets slutliga snitt på 5225. Men med tanke på den nya arenan samt att årets stora publikderby redan är förbrukad bleknar siffrorna betydligt. Lutar åt att 2009 års snitt landar under föregående års, vilket är under all kritik med tanke på de väsentligt förbättrade förutsättningarna som GU trots allt utgör.

Ingen regel utan undantag och en spelare i GAIS har trots allt kanske hittat magin i GU. Wanderson da Carmo delar skytteligatoppen med nio gjorda mål, dessutom leder han ensam poängligan med sina 12 poäng. Men vänta nu, hur mycket av detta är producerat på Gamla Ullevi? Jo, Wanderson har faktiskt producerat smått otroliga fyra poäng och sex mål på de hittills spelade sex matcherna. Siffrorna skvallrar om att han är en klasspelare. Frågan är om
han finns kvar efter vårens transferfönster?

Örgryte IS, ÖIS, Lirarnas lag håller på att slå alla tiders bottenrekord. Efter vårens 12 spelade omgångar ligger laget toksist med endast två inspelade poäng. Förvisso är poängen inkasserade på hemmaplan men att påstå att GU har haft positiv effekt för laget vore på gränsen till att missbruka ironi.

Inför säsongen lyckades klubben tillsammans med en finansiär sensationellt knyta till sig Álvaro Santos. Alla trodde att han och Marcus Allbäck skulle utgöra det perfekta anfallsparet och skjuta ÖIS en bra bit upp i tabellen. I stället blev båda snabbt långtidsskadade och tabelläget som sagt ett helt annat.

Resultaten uteblev och en supportergrupp som kallar sig RFK tappade till sist både tålamod och koncept när de uttryckte sitt missnöje genom att slå på bilar, klottra på klubbhus, och hota tränaren med familj. Det hela är enligt uppgift polisanmält och dessutom mycket pinsamt. Tränaren Janne Carlsson avgick givetvis inte efter ligisternas påtryckningar och nu står ÖIS bakom Janne starkare än någonsin. Även om det kanske idag hade varit en passande lösning med att sparka Janne har RFK genom sina kriminella handlingar omöjliggjort den manövern för föreningen. Det skulle då uppenbart finnas risk för att det för utomstående skulle uppfattas som att RFK fått sin vilja igenom. På samma sätt måste Janne ha resonerat när han konstigt nog inte självmant kastat in handduken. Istället skrevs det i dagarna kontrakt med Åge Hareide och Janne blev snällt och mjukt förpassad till assisterandeposten. Jag spekulerar givetvis men tror att Janne lever kvar i klubben endast på grund av RFK:s pinsamma bravader.

GU har blivit en mardröm för ÖIS. Bedrövligt hemmafacit utan vinster (0 2 4, 2-9) och lägger man därtill bortamatcherna mot GAIS och IFK ser det ännu värre ut (0 2 6, 3-17) ÖIS har alltså förlorat båda derbyna så långt, 0-3 mot Blåvitt och 1-5 mot GAIS. Dessutom är publiksnittet under all kritik. För närvarnande ligger det på 5611 men då har ett fullsatt hemmaderby avklarats . Senast mot Djurgårdens IF lockades endast 3011 till arenan och det trots gratis inträde för tjejer.

Har svårt att tro att någon Öis:are associerar något som helst positivt med GU anno 2009. Effekten har uppenbart helt uteblivit. I stället för borg har den nya arenan inneburit sorg. Frågan är vad ÖIS nu ska göra, inte bara för att vända trenden utan också för att lyckas skapa sig en borg. Som det är idag kan det inte vara roligt att åka till sin nya hemmaarena.

Många med mig anser att ÖIS borde formulera om sin målsättning och inrikta sig på att hålla sig kvar i Superettan nästa år. Fast större under har skett och det finns fortfarande 54 poäng kvar att kriga om i årets allsvenska, så hoppet lever.

IFK Göteborg däremot har i GU anno 2009 skapat sig en riktig hemmaborg. Det lite smått otroliga hemmafacit ser så långt med 7 -0- 0 och 21-1 i målskillnad utgör grunden för nuvarande serieledning och tillika grunden för en möjlig 19:e mästartitel. Lägger man därtill derbyvinsten mot GAIS förgylls raden ytterligare, 8- 0- 0, 22-1.

Blåvitt har efter de 12 inledande omgångarna långt fler inspelade poäng än GAIS och ÖIS tillsammans. Faktum är att vi först efter att ha lagt till BK Häckens poäng kommer upp på samma nivå och de 27 poäng som Blåvitt har. De inbitna fansen älskar därmed för närvarande att tala om Blåvitt vs FC Gothia. Retar nog fler än man kan tro.

Uppenbart att serieledande IFK Göteborg är det lag som drar mest nytta av nya arenan. Innledde hemma med 6-0 mot DIF och har sedan dess fortsatt rada upp vinster på hemmaplan. Laget kryllar av unga talanger och köps det inte sönder under transferfönstret så kan det bli riktig bra. Ny inmarschlåt med toner och text från Joel Alme samt en fantastisk publik gör att det kan gå hela vägen i år. Ett till synes stigande publiksnitt är för närvarande 12889. Inramningen är inget annat än fantastisk!


DIF-FANS OCH SKAKANDE HUS
Det är alltså ingen överdrift att säga att IFK har gjort sig riktigt hemmastadda i sitt nya hem. De har skaffat sig en riktig hemmaborg. ÖIS och GAIS har till synes inte alls inledningsvis trivts på arenan. Förutom dessa klubbars sorg har en incident och ett fenomen blossat upp i media och likt smolk i bägare skapat negativ anda kring vårens Göteborgsfotboll.

Smolk i bägaren no1 står Djurgårdens IF:s supportrar för som på IFK:s premiärmatch innan avspark bland annat kastade glasflaskor på barnfamiljer. Dessa fulla Djurgårdssupportrar gav Göteborgs-Posten möjligheten att avskräcka många göteborgare från att våga sig till arenan.

Smolk i bägaren no2 står byggherren för. När IFK:s supportrar med glädje och med god läktarkultur sjöng och hoppade i takt för att lyfta sitt lag skapades vibrationer. Dessa vibrationer gjorde att närliggande bostäder påverkades och började hoppa i takt även de. Byggherren fick då utrymme i Göteborgs-Posten och uttalade att han ville lösa problemet med att klacken med lekledare skulle sluta hoppa. Det här luktar pinsam inkompetens lång väg. Med tanke på att det verkligen inte är något nytt fenomen detta med att supporterklackar hoppar. Det är inte heller någon nyhet att vibrationer skapas när supportrar hoppar. Fenomenet uppstår när läktarens egenfrekvens triggas. Visste byggherren inte om detta? Näe, här har byggherren gjort bort sig rejält och inte alls levererat det som kommunstyrelsen beställt. Ska bli mycket intressant att följa vidare händelseförlopp i denna fråga.

//Höjdrädd

Fansens röst: Köp in en ersättare till Wernbloom

FANSENS RÖST. Under de senaste dagarna har ni läsare fått rösta på olika alternativ för vem som bör ersätta Pontus Wernbloom som offensiv mittfältare efter EM-uppehållet. Så här röstade ni:

1. Köp in en ersättare
590 (49%)

2. Nicklas Bärkroth
208 (17%)
3. Robin Söder
188 (15%)
4. Jakob Johansson
143 (11%)
5. Stefan Selakovic
56 (4%)
6. Tobias Hysén
13 (1%)

Röster: 1 198

Därmed röstade nästan hälften av läsarna på alternativet "Köp in en ersättare", samtidigt som Tobias Hysén bara fick ynka 13 av 1 198 röster, troligtvis som ett direkt resultat av hans forwardssuccé under våren.

Under omröstningens gång har vi fått ett par frågor kring varför Thomas Olsson inte fanns med som alternativ. Detta var för att vi inte ville ha för många alternativ i omröstningen och valde därför spelare som var tillgängliga för tillfället. "TO" är dock naturligtvis ett fullt tänkbart alternativ för tränarna i sommar.

Men varför röstade du som du gjorde?
Är ditt alternativ den bästa lösningen efter Wernbloom?

Vad är det som gör Zlatan så otroligt dålig egentligen?

ZLATANKRITIK. 4-0 till Blågult ikväll och plötsligt börjar alla prata om VM igen. Precis som att det nu är fullständigt självklart att vi kommer vinna resterande matcher. Låt mig påminna om att det var Malta vi mötte, inte Portugal. Jag är fortfarande lika övertygad som jag länge varit; Vi kommer inte till nästa VM. Med det sagt är det alltid skönt att vinna en landskamp. Särskilt när Adam storspelar, Berg lägger ett mål och Hysén är riktigt nära han också.

Någon som däremot aldrig var riktigt farlig var Zlatan. Zlatan är ju mer eller mindre helgonförklarad här i Sverige. Hos mig är han det inte, och har egentligen aldrig varit. Låt mig först klargöra att Zlatan är en av de absolut bästa spelare svensk fotboll vaskat fram genom tiderna, så länge han håller sig till klubbfotbollen. Jag vet inte (och skiter egentligen i) varför Zlatan inte får till det i landslaget. Gång på gång sumpar han lägen, han går själv när det är läge att passa, han passar när det är läge att gå själv och framför allt är han bra jävla seg när det väl är dags att ta en löpning. Visserligen lade han ett mål idag, men det var mer förvånande än förväntat.

Många skulle argumentera ”Men det finns inga bättre alternativ”, ”Vi klarar oss inte utan Zlatan, han lyfter laget” och en massa andra flummiga anledningar till att Zlatan inte ska få värma bänken. Låt mig påminna om att landslaget tidigare klarat sig bra utan Zlatan. Låt mig påminna om ett anfallspar i form av Allbäck och Elmander som gjorde ett strålande (Ja, till och med bättre) jobb i Zlatans frånvaro.

Men, om jag nu inte vill se Zlatan i startelvan, vilka vill jag då se?
Det finns tre herrar som man kan kombinera RIKTIGT bra. Det är Henke, det är Berg och det är Hysén. Det som skiljer dessa herrar från Zlatan är att alla (nåja, Berg har ju dragit utomlands men ändå) är Allsvenskt fostrade lagspelare. Det är inte Zlatan, i alla fall inte på samma sätt. Henke och Hysén spelar i Allsvenskan med spelare av just den kalibern som finns i det svenska landslaget för tillfället. Zlatan spelar ihop med några helt andra grabbar som heter Cambiazzo, Vieira, Mancini och med den typen av spelare behöver man som anfallare inte jobba lite hårt som i vår inhemska men ack så underbara allsvenska. Spelar man som anfallare i Inter får man helt enkelt mer serverat.

Men som vi alla vet vid det här laget är Lagerbäck inte en man av varken föryngring eller förändring, så när sommarlovet är över för landslaget lär vi stå där igen, med samma elva som presterade så underbart mot Danmark.

Förresten, ni minns väl hur det gick i den matchen?

Stjärnan spelar! Stjärnan petas! Eller spelar han?

Tipstack: PM.

Nyheter hos Alternativa Shopen: Werner och Alex

Nyheter hos Alternativa Shopen från 137 kronor!

När återvänder Touma och Andreas Johansson?

SMÅTT & SILLYGÔTT. Andrés Vásquez har en riktigt tung säsong i FC Zürich där han inte har spelat en enda match på hela året. I veckan uppgav brittiska Daily Mail att Stoke har erbjudit 21-åringen ett kontraktsförslag.

När BaraBen.com hörde sig för om Englandsryktet med Vásquez själv ville han inte ge någon kommentar men berättade att det fanns flera klubba som hört sig för kring honom. Just nu är Vásquez hemma i Angered på semester och det vore väl inte helt otänkbart att ett par alliansklubbar skulle kunna visa intresse om Stoke-affären faller igenom?

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Bilden är från en av Gais bortaresor, märk väl med en Västtrafikbuss - helt enligt traditionen att ligga i tvåan och bara spela mot lokala lag. Detta är alltså orsaken till varför Gais i folkmun kallas Gays.

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

I dessa landslagssnackets tider tycker jag det krävs lite "vettig" analys, från Frankies blogg:

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Att Öis är ett Jo-Jo lag känner vi alla till. Men nu verkar detta även ha gått upp för Örgrytes sportchef Dick Last...

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Bengt "Den attraktive" Andersson står i bonkegänget Öis den här säsongen ut. Det kräver en rejäl, sjuhelvetes hyllning av vår guldhjälte från 2007 inför höstderbyt mot rödblått. Det kan han vara värd innan vi förnedrar honom och hans nya (bonke)gäng på ett parti av det gröna fältets schack...

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Igår kom förklaringen till varför Glenn Hysén inte är klar som tränare för Västra Frölunda: Elfsborgs tränare Magnus Haglund avslöjade i BT att "flera europeiska klubbar har hört sig för" kring honom...

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Jag undrar när en personlig favorit från hans tid i Halmstad, Sharbel Touma, ska plockas upp från bänknötandet i tyska Borussia Mönchengladbach och få en ny chans i Allsvenskan? Den vänsterfotade 30-åringen var innan sin proffssejour en av ligans bästa offensiva krafter och har säkerligen ett gäng år på allsvensk toppnivå kvar i sig. Det är bara en tidsfråga innan han gör svensk comeback.

I samma ämne var det rätt bisarrt att se hur hovrätten friade Dulee Johnssons tidigare tingsrättsdom här om dagen. Han påbörjade snabbt lobbyarbetet för att få en ytterligare vända i svensk fotboll genom att tala stort och brett om att han var en "ny människa nu". Samma kille har ju tidigare gjort sig ovän med ledande personer inom både BK Häcken och AIK, inte skulle väl någon svensk klubb vara dum nog att värva tillbaka det (förvisso från supporterperspektiv underhållande) största problembarnet som besökt Allsvenskan de senaste åren?

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Årets chockutlåning kan bli Mathias Etéus till FC Trollhättan. Här snackar vi om en centertank som inte slagit igenom i Allsvenskan av en enda anledning: han konkurrerar dels med ligans skyttekung och dels med ligans nya unga stjärnskott. Etéus har en stor framtid för sig och det ligger säkert i Blåvitts intresse att få matchtid för honom, men jag undrar om FCT inser vilken skarpskytt de är på väg att få över till sig?

@BaraBen.com@BaraBen.com@BaraBen.com@

Med jämna mellanrum lyfts tidigare djurgårdaren Andreas Johansson fram som ett alternativ för Blåvitt. Ryktet brukar oftast inte ha speciellt mycket grund i sig, men nu när Blåvitt för en gångs skull aktivt söker alternativ till Pontus Wernbloom så har det naturligtvis ploppat upp igen.

Men vad hörs kring "Adde" då? Vad vet vi egentligen?

- Han är tydligen tillsammans med en tjej som haft (har?) tjänstledigt från sin tjänst på Djurgårdens IF/FF/AB:s kansli och därmed ett familjeband till Stockholm.
- Han sägs inte tåla Blåvitt alls och ska enligt ryktet ha uttalat detta rätt tydligt vid ett par tillfällen.
- Dalslänningen lämnade Mellerud redan som 16-åring och har inga naturliga band till vare sig Göteborg eller Blåvitt. I februari blev han målskytt mot Deportivo La Coruna i UEFA-cupens 16-delsfinal och har säkert tre till fyra (enligt lex Henke Larsson sju-åtta) toppsäsonger kvar i sig.

Är detta faktorer som raderar ut Blåvitt som ett alternativ?

K-märkt: Torbjörn Nilsson

K-MÄRKT. "Derby på Ullevi och ÖIS vinner. När GT-teamet lämnar ÖIS omklädningsrum i sällskap med matchvinnare Glenn Martindahl är spelargången så gott som tom. Kvar står bara Torbjörn Nilsson och blir intervjuad av två 11–12-åringar, varav den ene i rullstol, förmodligen för någon skoltidnings räkning. Just då var dom det viktigaste för 'Totte'."

Inför Sveriges VM-kvalmatch hemma mot Västtyskland 25 september 1985 skriver GT-journalisten Lars Hildingsson en stor hyllningsartikel till Torbjörn Nilsson som året innan gjort succécomeback i landslaget. Biljetten till Mexiko tycks vara inom räckhåll. Hildingsson konstaterar inledningsvis att Nilsson är så oerhört omtyckt av hela folket att ingen skulle få för sig att kritisera hans fyraåriga "nej tack" till blågult. Sedan berättas det om Torbjörns intressen utanför fotbollen, hans sinne för practical jokes, och så till sist, ett par ögonblicksbilder av den älskade ängeln. En av dem rör en annan tidningsartikel, i en något mindre publikation.

Jag och min klasskamrat Jonas i femman på Kungsladugårdsskolan utgör redaktionen för Skolposten som med fokus på sport och musik bevakar aktualiteter i Göteborg. När det kommer till fotboll är vi klart partiska, och när vi genom en bekant till min far med kontakter i Blåvitt eller någon sponsor får möjlighet att träffa vår store idol Torbjörn Nilsson ägnar vi en helsida åt en intervju som inte står långt efter Hildingssons artikel i storögd beundran.

Men när vi före matchen står och väntar i spelartunneln där det är avtalat att Torbjörn ska möta oss är vi inte särskilt kaxiga. Visserligen är det inte första gången vi kommer i närkontakt med en blåvit stjärna. Rullstolsplatsernas placering nere på gräset bakom reklamskyltarna gör det enkelt att tigga autografer efter match. Men det här är annorlunda. Torbjörn Nilsson – TORBJÖRN NILSSON – kommer fram till oss!

Så fort vi sagt ett blygt "hej" kastar Jonas fram vår första fråga. Men Torbjörn säger att vi tar det här efter matchen, att vi ses utanför omklädningsrummet. Detta är mer än vi har väntat oss, om än lite snopet för stunden. Vi ska alltså få träffa honom en gång till och ställa våra frågor i lugn och ro. Naturligtvis infrias löftet, Jag minns i dag ingenting av själva matchen mot blivande mästarna Örgryte (tro det eller ej, de var faktiskt jämbördiga med Blåvitt den säsongen), men jag minns hur Torbjörn återigen gick fram till oss, hur totalt fri från jäkt han var, hur han såg oss, hur han tog oss och våra naiva frågor på fullt allvar - jag upplevde inte ens att han i egenskap av vuxen i mötet med två honom vilt främmande ungar pä något sätt intog en överordnad position. Inte så att han blev mindre i våra ögon: mötet inskärpte snarare allt vi trodde och hoppades om honom. Just de där egenskaperna som gjorde så djupt intryck på GT-journalisten som bevittnade det hela.

Tragiskt nog blev det inget Mexiko-VM som kunde ha blivit en fantastisk slutpunkt i Torbjörns landslagskarriär. Men vi som älskar Blåvitt minns i stället en magnifik uppvisning på Ullevi mot Barcelona (jag var på utlandsresa med familjen och kommer egentligen bara ihåg hur chockad jag blev när siffrorna 3-0 mötte mig på text-tv) och en spelare vars like vi aldrig kommer att få se. Torbjörn – än idag min störste idol.

U21-landslagets kapten utan kontrakt i IFK är märkligt

YO FRANKIE! Som de flesta säkert har märkt så har jag under det senaste året, främst på grund av tidsbrist, avvecklat mitt bloggande mer och mer här ifrån BaraBen.com. Istället spyr jag ur mig majoriteten av mina tankar och vardagshysterier på privata bloggen Hankins.se (oh lala vilken diskret reklampuff) som lever i skymundan av bloggmonstret BaraBen.com.

Men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli.

För en stund sedan satt jag och scrollade igenom lite äldre blogginlägg på min egen blogg för inbördes beundran och hittade följande lilla textstycke i en bloggpost som publicerades 23 december 2008. Ett stycke som jag tycker är än mer aktuellt i dag, när U21-EM står för dörren:

"Men, det finns alltid ett men. Är det bara jag som tycker det är skitkonstigt att IFK Göteborg verkar släppa Bjärsmyr på ett sätt som påminner om hur Mourad och Vasquez sållades bort från priolistan?

Jag förstår inte hur en ordinarie mittback som knackar på landslagsdörren och är kapten i U21-landslaget (där han ska få visa upp sig i hemma-EM i sommar), inte får ett kontrakt där han blir nöjd och därmed skriver på.

Visst, spelare ska inte få diktera villkoren i sina kontraktsförlängningar hej vilt, men om han inte gör bort sig helt brutalt så kommer vi ha ett läge där vi kan sälja honom för rätt goa pengar - även med en vidareförsäljningsklausul som bestämmer en fix summa.

Något är skumt med allt detta. Ungdomssatsande Blåvitt borde väl ha ett enormt intresse i att förlänga med U21-lagkaptenen, även om han ställer höga krav. Stolthet är inget smart drag i dessa sammanhang. Det kan lätt spilla över i dumdristighet.

Av respekt för Bjärsmyrs egen vilja och mitt avståndstagande från fotbollsgrävandet så har jag inte hört mig för närmare i ämnet. Men visst blir man lite fundersam, nästan misstänksam, mot hur den här affären skötts?"

När BaraBen.com hade bojkottfest under Gais-IFK så skänkte jag en "Är det du som ska ta en bärs med Bjärs?"-tröja från Alternativa Shopen till festens celebra hedersgäst, Håkan Mild. Det tyckte jag var en lämplig pik till vår helgonförklarade sportchef, bortsett från det uppenbart skämtsamma i budskapet. Sedan något år tillbaka gräver jag och ett par av BaraBens ursprungsskribenter inte lika aktivt i IFK Göteborgs verksamhet på grund av arbetsåtaganden på andra håll. Det funkar helt enkelt inte att ägna halva dagarna åt att fråga ut folk med kunskap om vad som kan ske i föreningen - i alla fall inte om man vill upprätthålla ett någorlunda fungerande socialt- eller arbetsliv. Effekten är tyvärr inte bara lite mindre nyhets- och transferrelaterat material här på Blåvittbloggen - det skapar samtidigt en genuin nyfikenhet hos mig som blåvit supporter.

Just nu hade jag väldigt gärna haft en ingående beskrivning av hur förhandlingen om en förlängning med Bjärsmyr föll igenom och få lite insikt kring vem det var som tyckte vad och varför. En del av er tänker säkert "men forska då, ställ de inblandade mot väggen" och så vidare, men det är inte min roll längre. Jag sysslar med annat och hade hoppats att andra skulle följa i de fotspår vi stakade ut under 2006-2008. Därmed har jag även förväntat mig att det skulle dyka upp fler grävande men även allmäna informationskanaler som satsar hårt på att bevaka Blåvitt. Helst på just det sättet vi lyckades rätt bra med under ett par år, genom närgången supporterjournalistik, där änglar kommer när organisationen genom kontakter, källor och informationshunger. Det är en viktig roll för supportrar i dagens informationssamhälle då vi genom sådan press faktiskt även kan säkerställa en öppenhet gentemot föreningens medlemmar.

Där blir jag tyvärr besviken på vår förmåga. De blåvita supportrarna är väldigt många och finns i alla områden både geografiskt, klasshierarkiskt och i samhällets olika intresseskikt. Men tyvärr är det ett väldigt litet fåtal av alla dessa som aktiverar sig på ett sätt som driver på utvecklingen och lägger press på föreningen. Naturligtvis finns de där ute, ni vet vilka ni är och där måste ett par personer kring Supporterklubben Änglarna, ett delvis annat gäng kring projektet Levande Ståplats och ett tredje gäng runt våra Ultrasgrupper få grädde, för att nämna några som aktivt gör skillnad. Men bakom fåtalet som kämpar står en enorm grå massa med armarna i kors.

Det är inte bra för vår supporterkultur.

Jag tror stenhårt på att supportrar som ställer höga krav och ständigt flåsar föreningen i nacken är supportrar som säkerställer en hög lägstanivå för alla våra verksamhetsområden. För visst är det lite skumt att U21-landslagets lagkapten är på väg in i ett EM om ett par veckor men att han samtidigt sitter på ett utgående kontrakt i IFK Göteborg? Det Blåvitt som ständigt gör en stor sak av att ungdomssatsningen står i centrum för organisationen? Men om detta talas det knappt någonting alls.

Varför finns det inte tio bloggar, femton hemsidor, tjugo nätfanzines och ett hundra forum där dessa frågor dissekeras, analyseras och detaljgranskas dygnet runt? Ni finns ju där ute alla ni blåvita med hjärta starkt klappande för vårt lag, vår stad. Bland annat så träffade jag drygt 41 000 av er på Ullevi en blöt och segerrusig höstdag 2007. Har ni lagt ner att bry er om vårt lag, vår förening, vår supporterkultur, sedan dess? Jag hoppas inte det.

Om inte annat, så ta chansen att börja blogga på BaraBen.com. Jag vet att de tar in nya fräscha skribenter då och då, så varför inte aktivera dig för en mer livaktig och intressant supporterkultur i Göteborg? Maila BaraBen med din ansökan att börja blogga.

Don't just bitch and moan, make a difference.