Blåvitt, känslor & farväl.

SISTA KRÖNIKAN. Jag sitter här bland flyttkartonger och klickar runt på den underbara bloggen BaraBen.com, läser att grabbarna åter igen ska åka ner och bevaka årets träningsläger, fan vad jag älskar det! Jag älskar eldsjälar, jag älskar personer som lägger ner tid och energi för det som betyder mest, för klubben i hjärtat, utan att egentligen kräva något tillbaka. Allt från publikvärdarna och gänget i klacken som klipper och klistrar tifon för att höja stämningen inför varje match, till bloggarna på BaraBen. Det är eldsjälarna som lyfter den svenska idrotten framåt och får den att leva.

Jag har som bekant för er flitiga läsare studerat under de senaste två åren och nu är jag snart klar, redo för att ta mig ut i arbetslivet och jobba med det jag älskar mest, sport. Men med jobbet kommer ansvar – jag har alltid skrivit direkt från hjärtat när jag har bloggat, jag har skrivit med tårar rinnande efter kinderna, jag har skrivit när jag har varit så frustrerad och förbannad att det har smattrat på tangenterna (mitt a är trasigt, man får ta i som fan för att det ska bli något), jag har spytt galla över sådant som har sårat mig eller gjort mig arg, jag har älskat det som har gjort mig glad. Nu måste jag börja tänka mer med hjärnan än hjärtat, vilket för mig betyder att jag inte längre vill blogga, för att skriva om Blåvitt rent från hjärnan och lämna ute hjärtat finns inte för mig, det går inte, Blåvitt ÄR känslor.

Så med det här blogginlägget vill jag helt enkelt tacka för mig, och påminna alla er där ute – publik, medlemmar, bloggare, medgångssupportrar, laget, klacken, LS, du som köpte en halsduk i blåvittshopen före sista matchen – jag vill påminna er om att det är ni, det är ni som är Blåvitt. Även om vi ibland vill olika saker, så vill vi alltid nå samma mål, våra hjärtan klappar alltid för samma sak, idrottsföreningen kamraterna, Göteborg. Glöm aldrig det.

Jag vill hälsa dig, Mikael Stahre, välkommen till vår underbara förening, jag vill önska dig lycka till, du har en lång väg att vandra och många ögon på dig – men lyckas du, så har du Sveriges bästa fans bakom dig.

Jag vill önska laget lycka till, nu är det dags, dags för ännu ett guld, vi vet att ni kan, och vi kommer att följa er hela vägen fram. Det gör vi alltid, i vått och torrt står vi där, står upp för staden Göteborg och våra älskade änglar.

Tobbe – YNWA. Nu ska vi fan spela Champions League igen.

Jag vill tacka er, läsare, alla ni som har hatat mig, alla ni som har älskat mig – ni har format mig till den jag är idag, tack för det.

BaraBen.com – Tack som fan för den här chansen och allt jag har fått uppleva, jag älskar er.

Tillsammans för Blåvitt.

För sista gången,
Ida M Henriksson