Visar inlägg med etikett skitspel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skitspel. Visa alla inlägg

2015/07/26

Matchtankar - fffffff borta, 26/7

ANALYS. Den bedrövliga spiralen snurrar vidare. Kryss på kryss följs av en plattmatch utan dess like. Till detta serveras en av bröderna Bergströmsson som i vanlig ordning gör en osannolikt sällsynt jävla usel insats. Som vanligt. Oavsett motstånd. Oavsett arena. Oavsett vem av bröderna som dömer. Tilläggas ska givetvis göras att vi inte på långa vägar kan, ska och bör lasta förlusten på en medioker domarinsats. Den mediokra insatsen gör vi så bra själva. Tillslag, alternativ, kyla, hetta, avslut och förvaltning av trehundra hörnor är för jävla dåligt. Ett. Sjukt. Jävla. Skämt. När gjorde vi mål på en hörna senast? Kom inte dragandes med vindar och grejer, en högavlönad professionell fotbollsspelare måste fan kunna få in fler än en, två, av alla dessa hörnor på mål, oavsett om det är motvind, medvind eller sidvind. Sen, när och om bolljäveln hamnar framför kassen, då måste skärpan vara bättre. Inget snack. Åtminstone om man har tänkt att aspirera på ett SM-guld.

Visst, gnäll, gnäll, gnäll och gnäll. Återigen. Idag är det befogat. Jag var inte många millisekunder från att börja gråta vid några tillfällen i andra halvlek när Engvall, Boman och Rieks hade lägen som stoppades på motståndarben eller målvakt. Vad det säger om min karaktär eller psyke lämnar vi därhän. Likaså, det kan väl förefalla jävligt löjligt att nästan börja lipa under en förlustmatch i fotboll, sånt händer ju? Ja, man vinner ibland, förlorar ibland, och kryssar för ofta. Men, det finns förluster och det finns förluster. Kompat med coachning (varför i helvete spelar Ankersen hela matchen? Ja, han har och är kvalitet, men idag var det inte många rätt.) och en extremt tunn trupp som inte känns säker för en guldstrid och Euroleaguespel, då är tårar nära. I synnerhet med det tidigare försprånget på näthinnan. Borta.

Som sagt, man kan förlora, inget med det. Men, med det jävla förbannade avståndet ner som fanns i tabellen, det är ju som bortblåst för att det har varit "en sån där dag" (bra poäng, Klang!) i sällsynt många matcher nu. Det håller inte att, jag gjorde det också, putta ur sig att "det minsann är en sån där dag idag igen". Är det en serie gånger är det för dåligt. Så enkelt är det. Det måste till spets. Spets OCH bredd. Det måste finnas alternativ, konkurrens och ett driv. Givetvis finns det väl sådana attribut idag också, men det syns onekligen intet av den varan när man förlorar på det sättet mot ett bussbrögäng från Falkenberg där man nio gånger av tio ska vinna med fem bollar. Oavsett.

Leder givetvis ingenstans att bara wajna och wajna, men som sagts, försprånget är puts väck nu. Det är dags att se sig i spegeln. Ska vi vara med eller ej? Guldstriden har redan startat. Det gjorde den visserligen i första omgången, och "maratonloppet" drog igång, men, det är nu det ska kommas in i andra eller tredje andningen. Antingen med befintliga gubbar eller med någon ny. Det är dags att vakna nu. Skrämmande likt förra året, som Wulcan skrev, det här med tajt matchning, Euroleaguespel, torsk mot Mjällby borta (sämsta matchen förra året?) osv. osv... Inte. Hamna. Där. Igen.

Jag kommer inte längre. Lika bra att släppa det här.

Några korta från matchen då:

+ Haitam Aleesami. Bäst idag igen. Gör ingen Ludde och gå till ett jävla pisslag direkt. Snälla.
+ Gustav Engvall. Svårt att ge plus när en anfallare inte målar, men, det finns där. Riktigt fina grejer idag också. Kämpa!

- Ja, hur många tecken finns det? Allt annat är fan på minus. Inte lätt att selektera och välja ut vilket som är värre än det andra, men coachning, bredd, fasta situationer, ingripande vid målet, Strömbergsson, missar, vind, brist på central kreativitet och förlust passar väl in på minussidan?

Köp din biljett till Belenenseses om du inte gjort det. Till Örebro också såklart. Eller för fan, köp biljett till allt. Vi måste ur den här skiten tillsammans.

2011/07/19

På gränsen till ett "mittenlag"

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. Idag publicerar vi ett inlägg av "Leo" som undrar vad fan vi håller på med.


"Vad är det som händer?", frågade jag mig efter 15 minuter av matchen mellan Trelleborg och Blåvitt. Då hade Trelleborg redan haft ett par stycken tveksamma offsideavblåsningar, några halvchanser, Blåvitt hade spelat upp bollen genom mittfältet kanske två eller tre gånger, inte vunnit en andraboll, Hysén hade inte rört bollen och spelarna i Blåvitt såg rädda ut och gömde sig för varandra. Redan då kände jag att denna matchen var förlorad.

När sedan Adelstam går förbi på vänsterkanten och får på ett riktigt fint skott, som visserligen Sandberg gör en bra räddning på, men inte kan hålla returen så var det god natt. Man ska inte lasta Sandberg för något av målen, utan det är resten av laget som inte gör sitt. Att gå eller jogga omkring med blicken i backen vinner inga matcher. Att spela för Blåvitt ska vara något av det största en spelare i Sverige kan uppleva. Man ska vara stolt och alltid ge allt.

Bli förbannad när en lagkompis inte lägger ner det jobbet som krävs.

När matchen är slut kan man föga konstatera att Trelleborg slår Blåvitt genom att ha hög press, vinna andrabollar, komma till inlägg, slå om blixtsnabbt på djupledslöpande forwards. Vänta nu, är det inte så det är sagt att Blåvitt ska spela? Mycket kämpa kryddat med finess, teknik och snabba omställningar? Att förlora mot Trelleborg borta är inte världens undergång, men som läget är nu så kanske det ändå är det.

Nu står föreningen IFK Göteborg i ett vägskäl där allt hopp ställs till Svenska Cupen, för en "mellansäsong" till har Blåvitt inte råd med. För vad händer när talangen väljer den andra klubben som både spelar i Europa och har ryktet med sig att spela en "modern" fotboll? Vad händer när hemvändaren väljer grannklubben för att där är man på frammarsch och inte på tillbakagång? Vad händer när supportrarna sviker och inte orkar mer? Vad händer när ord bara blir till tomt prat och inget man tror på? Vad händer när man är nöjd med en poäng på bortaplan? Vad händer när man nöjer sig med det lilla, när ambitionerna och drömmarna har försvunnit?

Då är man ett "mittenlag". Då är man inget mer än utfyllnad. Då är dags att vakna och se sig själv i spegeln och ställa sig frågan "Vad FAN är det jag håller på med, är det verkligen detta jag vill?"

/Leo