Matchrapport nr. 2 från U21

MATCHRAPPORT. På torsdagskvällen var det så äntligen dags för U21-serien att dra igång igen med match mot Jönköping Södra. Serien för alla vi som har svårt att acceptera att allsvenskan för det mesta bara består av en match i veckan och som känner behov av att fylla ut livets allmänna tristess med ännu mer Blåvitt. Här kan vi se laget spela utan att må illa av nervositet, en serie utan all denna hopp och förtvivlan, det är en ventil, en viloplats för oroliga hjärtan. Jag hade själv lyckats ladda upp en sådan pepp under dagen att jag för mitt inre föreställde mig matchen mot Jönköping Södra på Valhallas konstgräs som någonting taget från Tjuren Ferdinand, då hela Madrid vallfärdas till tjurfäktningsarenan en solig dag. Och först kom grandiljärerna, sedan piccolorerna, och sist men inte minst, den största av dem alla – Matadoren! Publiken som tjöt och allt det där.

Nåja, Göteborg hade väl besök av lite sol i dag, även om det mesta blåste bort, det hade dessutom hunnit mörkna innan matchen startade, och den lilla skara människor som utgjorde publik tryckte sig intill sina kaffemuggar likt uteliggaren runt eldtunnan en natt i Harlem. Men vi var i alla fall där. Och om det nu inte räcker med två blåvita serier så har vi ju dessutom juniorlaget som spelar sin första match på lördag, och som om inte det vore nog så kan vi alltid gå på träningar, slänga käft i blåvittshopen, gräla på forum, gnugga fläckar från halsduken, stretcha stämbanden och… okej, nu har det har varit en lång vinter. Man ska väl arbeta, ta hand om familjen och smörja det sociala maskineriet. Sånt är ju också viktigt. Typ.

Blåvitt ställde i alla fall upp med idel juniorer i backlinjen. William Lundin på högerkanten och vår egen William Wallace, Niclas Andersén, på den vänstra. Jonathan Azulay och Efe Yilidrim centralt som brukligt är. Båda två lite mindre mittbackar med skön teknik och bolltouch. Azulay och Andersén har förövrigt fastnat för trenden med orangea skor. Såg jag. Hur som helst. Dahlin i mål. Centrala mittfältare Olsson och Faltsetas, absolut inget att anmärka på deras skor, Söder på Lundins kant och Sana på Anderséns. Stiller som tia och Pär Ericsson längst fram. Och ungefär när vi som var på plats suttit oss ner och konstaterat just detta, så hade Pärla gjort 1-0. Han får en boll, från vem missade jag (orangea skor stal mitt fokus), och bryter igenom på högra sidan av straffområdet, drar inåt mitten något innan han från dålig vinkel lobbar in bollen över målvakten i en lite märklig situation. ”Den gubben behövde verkligen göra mål”, hörde jag någon i närheten säga och kunde inte annat än hålla med.

Första halvlek utspelar sig för det mesta ute på högerkanten där Söder och Lundin agerar inövat men utan briljans. Söder har såklart huvudrollen med flera goda intentioner, och idéer kvickare än fötterna i många fall. Han vill så jävla mycket den grabben och ställer så höga prestationskrav på sig själv. Varje gång jag ser honom satsa hårt in i en duell knyter det sig i magen på mig, akta knäet för fan. Lundin ligger hela tiden på språng offensivt och löser några situationer med genomtänkta passningar, även om det ser svajigt ut bakåt där han missar grovt vid några tillfällen. Spelet på högerkanten resulterar i att man kommer till inlägg efter inlägg och skapar en del hörnor, Söder slår bl. a. två riktigt hårda skottinlägg som är angenäma för en huvudspelare med tajming att bara stöta in, men dessa glider igenom utan farligheter. Istället är det Jönköping som lite oväntat mitt i blåvitt bollinnehav glider upp och efter lite trassel i straffområdet kvitterar genom Branimir Hrgota.

Pär Ericsson känns under hela första halvlek riktigt tänd. Han springer i djupet, snackar, trycker till i närkamper och tydliggör hela tiden sin närvaro för försvararna. Det måste kännas tungt ibland att behöva konkurrera om en position med en potentiell skytteligavinnare som Hysén, men det är skönt att se honom när han efter lite småskador och krångel visar att han verkligen vill vara med och försöka. Förstatouchen är inte alltid där, tempot i avgörande situationer ibland lite segt, men överlag en fin första halvlek från en position som är svår att hävda sig ifrån annat än när man gör mål.

Eftersom spelet för det mesta går via högerkanten så blir det mycket att stå och frysa för Sana på den andra, men han får en chans att visa hur bra han är när han med boll får driva upp hastigheten och ta sig in i centralt i plan. När han får tid i sådana lägen och hans medspelare tar chansen att agera genom löpningar i djupled, så är han livsfarlig framspelare. När han gör samma raid in i plan strax utanför straffområdet har han ett underbart skott med båda fötterna, som vi fick se mot Gefle. Vetskapen om hans skottförmåga gör att försvarande spelare måste upp och stöta vilket i bästa fall lämnar ytor för instick bakom. Jag tror mycket på Sana, det är vi många som gör, och det är just han som strax innan domaren blåser av första halvlek gör 2-1. Det är ännu en fin aktion från Söder på högerkanten som leder till inlägg, målvakten går in i duell med en Blåvittspelare och kan inte boxa ut bollen bättre än att den landar framför fötterna på Sana som behärskat lägger in den i bortre. Målgesten lämnar jag åt någon annan att beskriva.

Andra halvlek börjar som den första, med mål av Ericsson. Framspelad i djupet av matchens lirare Robin Söder lobbar han återigen in bollen bakom Jönköpingsmålvakten och matchen känns biff. Om första halvlek karaktäriserades av spel och inlägg från högerkanten så var det samma visa i andra, fast nu från den vänstra. I enlighet med logiken att man förlägger spelet på publikens sida kanske. Men om Söder och Lundin fick stångas en del med sina försvarare så är det långa stunder full fest för Andersén och Sana mot trötta motståndare. Man väggspelar i trianglar, glider runt sin gubbe, och kommer till inlägg efter inlägg. Med så mycket inlägg kan man tycka att det borde skapas fler riktigt farliga målchanser, eftersom man i en allsvensk match inte får chansen att mata så mycket som Sana/Andersén fick.

Mitt i blåvitt spelövertag händer samma sak som i första, att Jönköping Södra glider upp i en av sina sporadiska kontringar. Man bryter nästan igenom helt och Azulay går som sista försvarare in med en glidtackling för att avväpna anfallaren. Men istället för boll träffar Azulay anklar, tår, smalben, och fan vet allt, så domaren har inte så mycket mer att göra än att blåsa straff. Straffen dunkas i ribban och resultatet 3-1 står sig matchen ut.

Några spelare har jag inte nämnt, så jag går igenom dem en efter en. Dahlin i målet gör en stabil insats. Han snackar och peppar, plockar in några förlupna bollar i skopan och kommer i en och annan mer eller mindre välavvägd utrusning. Olsson och Faltsetas centralt gör standardmatcher. Mycket kraft och energi, enkelt spel med boll. Bragi Bergsson kommer in istället för Olsson i ett rakt byte med en stund kvar av matchen, och visar offensiva intentioner betydligt mer än någon tidigare från den positionen. En kvick och lyhörd spelare precis som t.ex. Joel Allansson, jag såg honom en del med juniorerna förra säsongen, men då stod han bakom Allansson och Alnäs i pipen. Ska bli spännande att se hans utveckling. Stiller gör också en standardmatch. Fördelar en del bollar, kör in sitt huvud varhelst han får chansen, och kommer till något misslyckat avslut med fötterna. Överlag en bra insats av de våra. Ciao.