Nej fy fan Blåvitt - det här är fan inte okay!

REFLEKTION. En kille på min arbetsplats stod och räknade upp lag som låg bakom Blåvitt i den allsvenska tabellen. Han kom på två stycken. Sedan svarade någon annan med ett tredje.
– Men många fler än så är det inte, konstaterade en tredje.

"Fy fan i helvetes jävla skit. Det här är tamejfan inte okay någonstans så nu får ni ta er i kragen era jävla helvetes jävlar", mumlade jag för mig själv. Sedan slog jag upp dagens tidning och läste om VM. Längtade bort från den verklighet som stavas Allsvenskan. Långt bort till Vuvuzelans förlovade land.

Just nu känns vuvu-ljudet från tv-apparaten som en märklig befrielse från all ångest som tabellsituationen i den svenska ligan serverar oss med ett blått och vitt hjärta. Och jag som hatar det där blåsinstrumentet så djupt att jag faktiskt sympatiserar med diverse mörka element som hotat att köra ner det i halsen på dem som dyker upp med en på Råsunda.

Då är det fan obalans som råder.

Men frågorna är så många att jag inte kan låta bli att upprepa dem. Först för mig själv med dagens körschema vid skrivbordet, sedan släppa loss dem här på BaraBen. Frågor som inte besvaras genom att de ställs till vare sig ledning eller spelare i Blåvitt, det är främst en fråga av lite mer filosofisk karaktär:

- Kan det vara så att IFK Göteborg inte är bättre än så här?

Vi har ju i en halv evighet under denna maratonsäsong (ja, jag vet att vi är halvvägs men det känns som den har pågått i fem år) intalat oss själva att Blåvitt egentligen är mycket bättre än vad placeringen i tabellen visat. Det baseras till största del på att ungefär samma gäng presterade så in i helvete mycket bättre under 2009 än vad de gjort i år.

Men tänk om det visar sig att allt det här resonerandet enbart varit en desperat lögn? Tänk om vi nu är den misshandlade fru som tar sin våldsamme man i försvar så fort någon har vett nog att ifrågasätta varför vi inte lämnat honom? Tänk om. Ja, tänk om! Tänk positivt. Eller nja, han älskar nog mig trots allt. Det är mitt eget fel att jag får stryk, jag förtjänar nog det.

Nej fy fan Blåvitt - det här är fan inte okay.

Ni måste inse att det får vara slut på den här mentala misshandeln av oss nu, av oss som älskar er. I takt med varje motgång så blir vi allt mer desperata i jakten på att hitta förklaringar, logiska som helt vansinniga, till varför det inte är så illa som alla runt omkring verkar tro och tycka. Det måste ju bara vara bättre än vi tror det här, det måste finnas en ömsesidig kärlek någonstans i botten av alltihop. Det måste finnas en orsak till vår kärlek. Ett svar.

Så snälla, rara, söta killar. Vinn matchen mot Halmstad.
Så slipper jag känna mig som en misshandlad kvinna på jobbet nästa dag.