Nu har vi guldet i våra egna händer

GULDSTRIDEN Jag ska försöka att inte bli hysterisk nu. Men jag lovar ingenting. För jag är fan på randen till total hysteri här framför datorn. Det kommer blod, socker och H2O rusher till min hjärna i blandad takt som gör att jag inte tar ansvar för någonting i den här krönikan. Jag ser liksom fingrarna röra sig men jag vill att de ska sluta. Ikväll kopplade IFK Göteborg greppet om SM-guldet. Utan att ens spela. Ikväll gick allt vår väg. Smaka på det kamrater, smaka på frosseriet i fotbollens lättja: SM-guld.

Hammarby besegrade Elfsborg.
AIK och Djurgården spelade lika.
Vinner Blåvitt derbyt mot Gais så leder vi allsvenskan med fyra omgångar kvar.

Låt oss göra en räkneövning. Nu räknar vi tillsammans till fyra:
Ett, två, tre och fyra. Oj. Oj. Oj. Oj.
Fyra är tydligen jävligt lite. Jääääävligt lite.

Ok, fokusera nu. Stirra på en fast punkt. Svimma inte. Sätt fingrarna för öronen och skrik ut dina känslor i ett taktfast "lalalalalalala". Strunta i grannarna. Strunta i pojkvännen. Strunta i frugan. Du blir inte vräkt ikväll. Morsans gnäll kommer inte att få dig på sämre humör. Om Blåvitt vinner derbyt mot Gais så leder vi Allsvenskan med bara fyra omgångar kvar. Vi har i så fall guldet helt i egna händer. Vinner vi fyra matcher, fem med derbyt- så blir det IFK Göteborgs, Kamraternas, Änglarnas men även staden Göteborgs första guld på en hel evighet.

Säg till mig om jag börjat bli hysterisk än. För jag känner hysterin krypa på mig. En kväll som den här är man glad att man inte spelar i Blåvitt, för jag skulle nog behöva halva Sahlgrenskas lugnande medel för att få en enda minsta korta blund inför tisdagens viktiga match. Hjälp, jag blir galen, jag klättrar mentalt på väggarna. Tro mig, bryter jag samman så skickar jag psykologräkningen till rakt till Håkan Mild på Kamratgården. Sådan här nervpers är ingen vanlig människa byggd till att kunna hantera.

Det doftar pytt här i lägenheten.

Sedan IFK Göteborg efter guldet 1987 för första gången serverade sin idag klassiska guldpytt som en tyken kommentar till Öisarnas överklassguldfest 1985 så har jag aldrig fått chansen att äta den. Guldpytten. Under alla år på 1990-talet där gulden haglade åt alla håll så käkade jag aldrig pytten, för jag gillade inte konceptet med tärnade potatisbitar. En fix idé jag hade helt enkelt. Det föll mig liksom inte i smaken. Men om vi vinner derbyt, så har vi fyra matcher kvar till den pytt som jag fastat ifrån i 11 långa år. Vinner vi SM-guld i år så tänker jag tamejfan köpa upp hela ICA-maxis pyttlager och äta det under ett helt år. Det kan ni ta som ett löfte.

Ikväll spelar vi derby. Ett derby där serieledning ligger i potten. Ett derby där chansen att plocka in guldet i våra egna händer ligger i potten. Ett derby där det avgörs om vi äntligen ska få käka guldpytt. Jag förväntar mig 11 x 90 minuter av sanslöst fotbollskrig därute killar. Gör oss inte besvikna nu, utan visa att ni är lika hungriga som oss.

Vi vill ha pytt.
Vi vill ha guld.
KROSSA GAIS!
__________________________________________________________
På tisdag eftermiddag börjar samlingen. Kat A på Harrys, kat B på Rose & Crown, kat C på Flying Barrel, Kategori D-Ö av blåvita på Lilla London, Babar, Bryggeriet, Diamond Dogs, Brasserie Lipp, Hard rock café och Joe Farrellis, ställ er upp för gemensam avgång mot Ullevi klockan 18:00! Visa enighet under LM4:s flagg, visa världen att vi finns!

Det Blåvita LM4-tåget med tusentals personer marscherar då mot Ullevi från Valand. Vi vill se dig på plats, vi vill se din bror på plats, vi vill se din mor på plats, vi vill till och med se din komapatient till kusin på plats. Tillsammans ska vi visa Göteborg och världen vilka supportrar som styr den här staden!

LM4-tåget samlas klockan 18:00 vid Valand,
Var där och visa dina sympatier och färger.
En för alla- alla för Blåvitt!