Ännu en måstematch...

GRUBBEL Det som kunde blivit årets käftsmäll blev något annat. Det som kunde blivit en markering för det nya IFK Göteborg – ett framgångens IFK Göteborg - blev istället en lektion i dålig inställning och långbollar utan adress.

Jag syftar naturligtvis på matchen mot BP och 15-årige Bärkroths medverkan i den samma. Att han spelar från start i en match mot laget som går under epitetet "Sveriges bästa ungdomsklubb" skulle kunnat ha blivit så bra. Det skulle kunna ha utvecklats till en rak höger levererad till övriga landet, signerad Roger Gustavsson. En seger hade naturligtvis inte bara inneburit en knäpp på näsan på Brommapojkarna. Vi hade gått upp i serieledning också.

Men som så ofta tidigare viker vi oss i de avgörande matcherna. Vad är segern mot HBK värd när man tappar 2 poäng mot BP? Jag är varken tränare, sportjournalist eller analytiker av särskilt stora mått. Därför tänker jag heller inte försöka leverera ytterligare en förklaring på varför vi förlorar alla ”måstematcher”.
Hoppas det ordet aldrig tar sig in i SAOL.

Det känns som var och varannan match är måsten för dagens IFK Göteborg. Ordet måstematcher ger 12200 träffar på google. Så fort det vädras lite guldpytt kan man tyvärr sätta många hundringar på poängtapp. Bortser man från HBK-matchen har vi inget smickrande facit vad gäller måstematcher.

Bärkroth gjorde inte bort sig. Han vek faktiskt inte ens ner sig, fastän han spelade en måstematch. Känns som ”Bärkroth fick aldrig chansen” är en ganska bra summering av den matchen, för fan vad dåliga de andra var.

Alla supportrar är medgångssupportrar. I varierande grad. Visst gnäller jag sönder mig själv efter en skitmatch mot BP, trots att jag var euforisk på Örjans Vall bara några dagar tidigare. Men lika förbannat står man där mot Ellos med inställningen att tre poäng skall bärgas. Man väljer att glömma att det är ännu en i raden av måstematcher. Det jag kan trösta mig med är att jag i alla fall inte är ensam. På läktaren finns många trogna kämpar. Folk som sjunger i motvind. Folk som kämpar mot måstematcher och Ullevis katastrofala akustik. Folk som älskar spelare som Håkan Mild och Pontus Wernbloom. Spelare som garanterat ger 100% i varje match. Ibland räcker det att göra sitt bästa även för att tillfredställa en krävande medgångsupporter. Men om man tänker på alla måstematcher känns det som att slåss mot väderkvarnar. Vi ses på Ullevi. Hoppas bara ingen har sagt till Tobias Hysén att han skall debutera i en måstematch.