2008/09/20

Chansen finns fortfarande: Så tar vi allsvenska guldet!

GULDKRÖNIKA Med åtta allsvenska omgångar och fjorton poäng upp till toppen så är det inte helt svårt att plötsligt bli total pessimist. "Det kommer aldrig gå", "Det är för långt upp", "Kalmar är för bra" och så vidare. Och så skiter man i att gå på matcherna för att det inte är spännande, kanske på sin höjd sätter sig med en lättöl framför ppv och ser de återstående debaclentv. Ja, men vi har ju cupfinalen imorgon att se fram emot imorgon, vinner vi den så är vi ju klara för Europaspel. Eller så kan vi förlora den så vinner Kalmar allsvenskan och vi kommer inte sämre än femma, eller hur det nu var, så är vi ändå klara för Europaspel. Fuck that.

IFK Göteborg är en vinnarförening. Vi är aldrig nöjda med förluster, tioendeplatser eller för den delen andraplatser. Vi skall kämpa till sista poängen är spelad för att vinna för att vi vet att chansen finns. Vi har gjort det omöjliga förut och kan göra det igen.

Den senaste tiden har det dock andats andra budskap både från spelare, ledare, styrelse och supportrar. Det verkar på alla som att det är cupen som skall vinnas och att allsvenskan är körd. Inställningen är beklagansvärd och när till och med föreningens tillförordnade ordförande säger att "Kalmar vinner i år" så kan man verkligen fråga vart vi är på väg.

Allsvenskan är inte på långa vägar körd ännu. Det får inte vara supportrarnas, styrelsens eller spelarnas inställning. För tror man det, då förstår vem som helst att den verkligen är det, och då är det bara att blicka rakt ner i tabellen direkt.

Det är inte kört i år och anledningen till det är att det ligger ett ytterst delikat spelschema framför oss. Det är åtta omgångar kvar och framförallt de närmsta fem av dom är ett riktigt smörgåsbord av toppmatcher. Tittar man på det så ser man att alla topplag möter varandra, varje match är en "sexpoängsmatch" och det kommer stjälas poäng fram och tillbaka för att klyscha vidare. Det är i dessa fem omgångar det kommer avgöras och skall man lägga ytterligare en klyscha "en match i taget" åt sidan och istället kalla den "fem matcher i taget" så är det så här det kan se ut.

I omgång 23 möter vi Ljungskile hemma samtidigt som Elfsborg möter Hammarby och Helsingborg tar emot Kalmar. Vi skall givetvis köra över Ljungskile samtidigt som man kan hoppas att Helsingborg kan ta Kalmar.

Omgång 24 efter möter vi det lag som ligger näst sist - Sundsvall - på bortaplan. Förvisso en svår match och det är inte bara att åka dit och hämta poäng, men det är ett bottenlag och vi skall vinna. I samma omgång tar Kalmar emot Elfsborg. Vinner vi mot Giffarna tar vi alltså garanterat in poäng på toppen här. Helsingborg spelar i samma omgång svårt "derby" borta mot Malmö. En av få matcher kvar för Malmö som gäller något i år. Hammarby spelar här hemma mot Trelleborg.

Omgång 25 inleds sedan med mötet Helsingborg-Elfsborg. Vi spelar hemma mot Hammarby. Minns bara förra årets utskåpning, kanske dags att leta fram de rosa ställen igen? Här har Kalmar bortamatch mot Trelleborg. En möjligen "enkel" uppgift på pappret men mot ett Trelle som kämpar för sin överlevnad på Tjongavallen vet man aldrig hur det kan gå.

I omgång 26 möter vi sen Kalmar borta. Detta kan verkligen bli en nyckelmatch om vi har tagit en del poäng på kalsongerna fram tills dess. Låt oss ponera att vi inför den matchen "bara" ligger 7-8 poäng efter Kalmar. Vid en vinst där kan vi alltså vara 4-5 poäng efter med fyra omgångar kvar. Hey, ingenting är omöjligt... Elfsborg möter Trelleborg som fortsätter vara indirekt inblandat i toppstriden. Dock bör det här bli tre enkla poäng för Ellos varför nästa omgång blir än mer betydelsefull.

För i omgång 27 möter vi Elfsborg hemma. En match som vid rätt tabell-läge kan dra ofantligt mycket folk till Ullevi. En match som kan bli helt avgörande för utgången av allsvenskan för de båda lagen. Dagen efter åker Kalmar till Stockholm och möter Djurgården. I det läget kan vi vara väldigt nära Kalmar i tabellen och vem vet vad lite press kan göra för ett lag som inte är vana vid att vara i guldsits. Helsingborg har hemmamatch, återigen ett "derby". Mot vilka? Trelleborg såklart.

Till de sista tre omgångarna upphör sedan de intensiva matchandet topplagen emellan. I omgång 28 möter vi Trelleborg (givetvis) borta samtidigt som Ellos och Kalmar har hemmamatcher mot Djurgården respektive Gefle. Fördel för de två bondelagen där. I omgång 29 är det sedan hemmamatcher för alla tre topplagen. Vi möter Djurgården, Kalmar mot Norrköping och Ellos mot Halmstad. Fortsatt fördel för bönderna där.

Till sista omgången sedan har vi match mot Helsingborg borta, samtidigt som Elfsborg spelar borta mot Gefle och Kalmar borta mot Halmstad. Här kan det krävas att vi vinner samtidigt som något av de andra lagen förlorar för att vi skall ha chansen på guldet, eller så är vi närmre eller längre bort än så. Hur som helst så känns det oviktigt i dagsläget.

För nu handlar allt om inställningen. Det handlar om att ta fram den där vinnarkänslan igen från förra hösten när vi gick fram som en ångvält och vann de sista fem matcherna och inte förlorade en match de sista 14 (!) omgångarna. Det är samma spelare i år, det är samma tränare, styrelse och supportrar. Vi har gjort det förut, vem säger vi inte kan göra det igen?

2008/09/19

Bebbens hörnflagga: Hur Blåvit är du?

BEBBENS HÖRNFLAGGA Idag gör en ny krönikör premiär på BaraBen. Det är inte Bebben, men han skriver framöver under den klassiskt klingande signaturen "Bebbens hörnflagga", med ojämna mellanrum. Dagens kritiska fråga som ställs till tusentals änglafans är: "Hur Blåvit är du?"

Idag tänker jag ventilera mina åsikter kring det blåvita supporterskapet. Jag vill göra det eftersom vårt agerande och vår attityd är avgörande för huruvida IFK Göteborg ska bli den ledande föreningen inom svensk fotboll. Så vitalt är supporterskapet på 2000-talet även om vissa hävdar annat. Vi supportrar kräver alltid 100 % av våra spelare. Men lever vi som vi lär? Rannsaka dig själv genom att ställa följande fråga:

Ger jag 100 % för Blåvitt i alla lägen?

Många av er svarar garanterat ett spontant och bombsäkert JA på den frågan. Jag är inte lika säker på att ni gör detsamma efter att ha läst mina funderingar. Jag vill redan nu i ingressen varna känsliga läsare, i det här fallet nostalgikerna och grupptillhörighetsfetischisterna, eftersom samtliga artiklar har kommersiellt fokus och lägger den personliga tillfredställelsen åt sidan. Istället fokuserar vi på Blåvitts bästa.

Innan vi startar måste vi dock vara överens om en sak. Pengar är inte alltid synonymt med sportslig framgång. Däremot så står mängden pengar, förvaltade på ett BRA sätt i en direkt relation till sportslig framgång. Det kostar ju trots allt mer att värva Niclas Alexandersson än Mattias Gravem och det går naturligtvis åt fler kronor för att scouta Ragnar Sigurdson på Island än vad det gör att spana in Lärje/Angereds mittbackar. Okej?

Nu kör vi.

Närvaro
I livet ställs vi inför en rad olika prioriteringar. En del av livsviktig karaktär. Andra relativt lättsamma. Oavsett vilket så får de konsekvenser. Fotboll eller hockey? Nintendo eller Sega? Teoretisk eller praktisk utbildning? En liknande fundering lär ha poppat upp i tusentals änglars skallar inför hemmamatcherna mot Gefle IF, GIF Sundsvall, Trelleborgs FF och övriga ”skitlag” de senaste säsongerna. Tyvärr har på tok för många (inklusive mig själv) kommit fram till att soffans substitut i form av PPV, TV4, text-tv, GP etc. får stilla den blåvita abstinensen just denna dag. Det kan tyckas vara ett oskyldigt beslut. Men vilka konsekvenser får mitt agerande för IFK Göteborg?

- Uteblivna publikintäkter på 160kr x antalet soffliggare x antalet skitlag
- Försämrat verbalt stöd från läktaren lika många gånger
- Minskat marknadsvärde för IFK Göteborg gentemot partners och exponeringsuppköpare

Men är det ingen som jublar över dessa Blåvittillojala beslut? I vår kommersiella värld finns det alltid vinnare. Tyvärr har de till skillnad från IFK Göteborg inte målsättningen att skapa resurser för ytterligare ett SM guld. Vinnarna heter istället Jan Scherman (TV4), Fabian Bengtsson (SIBA), Jørgen Buhl Rasmussen (Carlsberg) och säkerligen din lokala matbutik som förhoppningsvis har texten ICA på fasaden.

Nu finns det säkerligen några initierade av er som menar att Blåvitt via sitt partnerskap med ICA och som aktör i tv-avtalet är en idkare i den näringskedjan. Det stämmer till viss del. Problemet är att av de sedlar du avvarade IFK Göteborg idag så kommer endast några få ören att landa i Håkan Milds portmonnä på sikt. Det beror på fenomenet mellanhänder.

Bortamatch mer hardcore?
Sen måste jag en gång för alla göra upp med den kategori supportrar som anser att närvaron på bortamatcherna är viktigast. Det är sjukt viktigt att vi syns och stöttar vårt lag överallt. Där är vi överens. Men om det sker på bekostnad av en hemmamatch så är det allt annat än okej. För visst måste det ur ett Blåvitt perspektiv vara fel att prioritera en bortamatch i Borås och pengar till IF Elfsborg framför att gå på Ullevi? Eller är det så att ni värderar er image som ”bortamatchsupportrar” högre än Blåvitts bästa? I så fall är det alarmerande. Ni som bor långväga från Göteborg är förlåtna. Till er som är på alla hemmamatcher och åker på bortamatcherna:

Respekt!

Engagemang
Vi har diskuterat kring vikten av att vara närvarande. Borde vi nöja oss där? Blåvitt har ju vid det här laget fått in några välbehövliga kronor från dig. Aldrig i livet. Av två orsaker. Stödet till spelarna och återigen pengar.

Den enda gång spelarna ser oss på läktarna ordentligt är vid inmarschen. Har de tur så möts de av en välfylld arena och ett mäktigt tifo som sporrar. Tyvärr sker det alltför sällan. Under själva matchen är ett av spelarnas sinnen, nämligen synen, upptaget med att stirra på boll, motståndare och gräsmatta. Kvar att behaga och påverka är då hörseln. Detta innebär att alla ni som sitter tysta och tillbakadragna på era stolar är ickeexisterande. Eller tror ni att spelarna känner ert engagemang via telepati?

Poängen är att med närvaron följer ett ansvar. Du kan ju inte så ett frö och skita i att vattna. Ett gott supporterskap handlar om att ge mer än så. Därför ska alla ni som anser sig vara för ”fina” för att sjunga med i sångerna och vara aktiva på läktarna rannsaka er själva. Är det verkligen så farligt att under 2 timmar, 15 gånger per år lämna det inrutade trygghetsmönstret och släppa fram känslorna? Jag lovar att det inte kommer rasera de 17, 25, eller 44 prickfria och normenliga år som ni har levt. Ni kommer att vara samma tjej, kille, farbror bland era vänner och bekanta även efter matchen. Med en enda skillnad:

Nu vet de att även du har passion och glöd inom dig.

Dresscode blått & vitt
Exakt samma resonemang går att föra på ett annat problem kring den blåvita supporterkulturen, nämligen vår dresscode. Ska det vara så svårt att lägga casual-, slipsnisse-, mainstream- eller hillbilly-modet åt sidan vid ovan nämnda tillfällen och hedra världens två vackraste färger? Efter matchen kan vi alla återgå till våra vanliga, noga utvalda, grupptillhörigheter och skal. Återigen, om delar av vårt kollektiv värderar den personliga imagen högre än Blåvitts bästa, vad är vi då för ett kollektiv?

Kommersiella effekter
Vad har då en engagerad och väldressad supporter för kommersiell effekt för IFK Göteborg? Svaret stavas MERVÄRDE. Om vi lyckas skapa en stämning som är unik för svensk fotboll på en arena som är helt blå och vit så kommer Blåvitt att stå sig stark i konkurrensen. Främst mot primära substitut som PPV, TV4, Canal+ m.m. men även mot sekundära substitut som familjeliv, Frölunda Indians, bio etc. Inget av dessa substitut kan nämligen bjuda på en så mäktig stämning och inramning. Det som sker om vi lyckas med detta är att IFK Göteborgs hemmamatcher får en unik konkurrensfördel som hos många yttrar sig som rysningar och välbefinnande. Hur många tror ni inte har köpt biljetter till Liverpools, Fenerbaches eller Hammarbys matcher under åren bara för att få uppleva stämningen och den visuella upplevelsen? Den dag vi på läktaren skapar magi kommer tabellplacering, väder, antalet annonser etc. vara av mindre betydelse för hur många som kommer på Blåvitts matcher.

Nu till ett litet tankeexperiment. Hur motiverar vi vår frånvaro när Blåvitt lirar hemma? Här är några klassiker:

- Skitlaget x är inte speciellt sexigt att se
- Det blir inget folk
- Ullevi är så tråkigt

Lek med tanken att IFK Göteborg fått däng av det nämnda skitlaget x och spelarna svarar följande på journalisternas frågor om varför det blev förlust:

- Det är svårt att tända till mot motstånd av den här karaktären
- Det är ändå ingen här och tittar
- Den här friidrottsarenan inspirerar inte till bra fotboll

Ytterligare bortförklaringar, men den här gången kring det bristande engagemanget:

- Jag kan inte texterna
- Ingen sjunger där jag står eller sitter

Och så spelarnas motsvarigheter:
- Jag kan inte spelidén
- Det var ingen annan som kämpade

Hur hade vi reagerat? Reaktionerna hos mig personligen kan beskrivas som allt annat än harmoni i själ och sinne. Jag tror att ni hade reagerat likadant. Åter till frågan:

Ger jag 100 % för Blåvitt i alla lägen?

Tack för idag.

//Bebbens hörnflagga

2008/09/18

Gais ungdomsverksamhet i fara

Med facit i hand så vet man nu varför Gais valde att returnera de 400 bollar IFK Göteborg skänkte till dem som ett resultat av kampanjen Gaisblomman. Man kommer helt enkelt inte ha någon återväxt inom sina led inom kort och därmed ingen ungdomsverksamhet.

Vi beklagar detta faktum, men gläds samtidigt med gaisarna över att hjärncellen nu äntligen har en möjlighet att få en kompis eller två.

Hankins: Lägg ner Svenska Cupen

KRÖNIKA Någon gång måste misskötseln av cupen få ett slut. Personligen ser jag en stor charm med cupspel. Det är där David från division fyra får en chans att mäta styrkan med en allsvenska Goliath. En fotbollsfest för en dag. So far, so good.

Problemet är bara att alla behandlar cupen som om den vore pestsmittad. Cupen här hemma i Sverige misshandlas årligen brutalt av både förbund och storlag, med resultat i att ingen bryr sig om cupen. Svenska Cupen är idag - och har nästan alltid varit - ett stort skämt.

Det saknas vettiga prispengar.
Det saknas fasta speldagar.
Det saknas satsning från förbundet.

Mer eller mindre så saknas hela cupidén.

En idé är en tanke som präglas av nyhet och unik känsla. Cupidén har tyvärr överbelamrats med idéer. En idé är alltså ofta ny och unik. Det finns dock också så kallade "fixa idéer" som präglas av att en individ "hängt" upp sig vid att tillvaron är på ett visst sätt.

Det är här Svenska Cupen borde finna sin tillvaro. I den fixa idén. De europeiska cuper som är framgångsrika och populära har nästan i samtliga fall anammat den fixa idén framför den unika idén. De har fasta speldagar för cupspel och de har prestige för cupen genom bra prispengar och tv-avtal.

I Sverige är det tvärtom. Här har vi döpt om cupen stup i kvarten, vi har ändrat spelsystemet i cupen, vi har experimenterat med dubbla finaler, enkla finaler på neutral mark, vi har lagt cupmatcher mitt i täta spelprogram och på alla sätt och vis försökt panikförnya den svenska cupidén.

Någon gång får det vara nog. För mig är det nu. Jag har sett en rad cupfinaler på Råsunda, Ullevi och även en på Fredriksskans. Tyvärr så har varje upplevelse lämnat en besk eftersmak av något slag. Dåligt med publik, sargade lag utan inställning eller knappt något medialt intresse. För en final. Sådant här sprids som ringar på vattnet.

Lägg ner Svenska Cupen i den form den finns idag.

Nog får vara nog, vi får aldrig en cupsuccé om dess uppbyggnad och idé ska återrevolutioneras årligen. Starta istället om från början och bygg en långsiktigt attraktiv cup med rejäla prispengar via sponsorer och tv-avtal. Bestäm med kraft om fasta speldagar för alla cupomgångar fram till finalen.

Gör även systemet logiskt för både fans som deltagande lag. En start vore att vi slapp se cupomgångar eller cupfinaler inklämda mellan två redan täta allsvenska omgångar. Först den dagen som Svenska Fotbollsförbundet börjar ta cupen på allvar kan de positiva ringarna sprida sig ut i fotbollssverige.

Så snälla fotbollspampar, sluta misshandla cupen. Lägg ner och börja om. Svensk fotboll är värt att ha en cup som vi fans, föreningar och elitfotboll är intresserade av. Ge oss en ny svensk cup, en cup där segraren bär sin medalj med stolthet istället för likgiltighet.

feldgraus femma

FELDGRAUS FEMMA Fy fan vad det märktes i första halvlek att Pontus saknades. Dels fanns det ingen överhuvudtaget som visste hur man skulle lyckas få ner en höjdboll på marken, eller för den delen vinna en nickduell (däremot fanns det gott om spelare som slog höjdbollar), dels fanns det ingen överhuvudtaget som visade lite jävlaranamma. Det var faktiskt pinsamt att se. Sen blixtrade Söder till och vips kunde alla helt plötsligt spela ut i en halvlek. Är självförtroendet så dåligt hos grabbarna att det är ett 1–0-mål som krävs för att få igång dem? Jaja, man ska väl inte klaga för mycket efter 3–0 i slutändan. Men det är ändå skönt att Pontus är tillbaka mot Kalmar i cupfinalen nu på söndag. Kanske som innermitt återigen?

Halmstads BK, hemma
5 poäng: Robin Söder - Underbarnet har fortfarande inte riktigt kommit upp i den magnifika form han hade för en månad sedan, men blixtrar till lite då och då, och uppenbarligen räcker det jävligt långt i Allsvenskan. Underbar aktion vid första målet, säkert avslut vid andra.
3 poäng: Tobias Hysén - Äntligen! Det kan inte poängteras nog, att äntligen lossnade det lite för Hysén. Hade han missat mål hade jag tappat allt hopp. Nu lever det kvar något inom mig som ändå tror att han ska kunna komma i form igen.
2 poäng: Erik Lund - Min nya favorit, ovårdad, orädd och irrationell, vilket leder till problem ett par gånger men som även gör att det händer något. En oslipad diamant som bör kunna bli riktigt bra framöver.
1 poäng: Kim Christensen - Nybliven pappa får naturligtvis en poäng. Utöver hans som vanligt utmärkta spel med fötter och snabbhet, så känns det som att Kim blivit lite säkrare i luftrummet. Går inte ut när han inte har chans, boxar säkert bort när det går. Bra!

Totalt efter 22 omgångar
1. Kim Christensen - 36 poäng
2. Ragnar Sigurdsson - 25 poäng
3. Tobias Hysén - 20 poäng
4. Robin Söder - 20 poäng
5. Gustav Svensson - 18 poäng
6. Pontus Wernbloom - 16 poäng
7. Mattias Bjärsmyr - 11 poäng
7. Sebastian Eriksson - 11 poäng
9. Niclas Alexandersson - 10 poäng
9. Adam Johansson - 10 poäng
11. Stefan Selakovic - 6 poäng
12. Killen i halvtid - 5 poäng
12. Jonas Wallerstedt - 5 poäng
14. Hjalmar Jonsson - 4 poäng
14. Erik Lund - 4 poäng
16. Klacken - 3 poäng
16. Thomas Olsson - 3 poäng
16. Publiksiffran - 3 poäng
16. Martin Smedberg - 3 poäng
20. Daniel Alexandersson - 1 poäng
20. Nicklas Carlsson - 1 poäng
20. Jakob Johansson - 1 poäng

2008/09/17

IFK Göteborg svarar: Årskortsinnehavare skall prioriteras

LÄKTARDEBATT BaraBen publicerade i morse den kritiska artikeln "Vad är poängen med att köpa ett årskort till Ullevi?" om bortprioriteringen av årskortssupportrar på Ullevi ikväll. Nu ställer BaraBen frågorna till IFK Göteborgs ansvarige Andrej Häggblad Hristov som svarar med föreningens bild av situationen, en bild där årskortsinnehavare alltid skall prioriteras.

Förstår ni om den lösning som testas mot Halmstads BK rörande insläppet gör årskortsinnehavare upprörda?
- Ja, eftersom den går stick i stäv med vår strävan att prioritera årskortsinnehavare.

Hur tänkte ni när ni kom fram till den här lösningen?
- Som alltid när det ska till förändringar i placering och logistik av klacksektionen så är det flera parter inblandade. Förutom de ickedisponibla kraven från polis, brandmyndighet och arenaägare så slutformas dessa beslut oftast i en diskussion mellan säkerhets- och marknadsavdelningen. Dessutom har vi som princip att låta Supporterklubben Änglarna vara med och tycka till då deras åsikter är av värdefull karaktär. Anledningen till att det blev fel den här gången beror på en rejäl miss i kommunikationen. Vi har redan skapat nya rutiner som eliminerar självmål av den här sorten.

Miss i kommunikationen inom föreningen, eller med Änglarna?
- Vi är tre parter som har del i detta. IFK Marknad, IFK Säkerhet och Supporterklubben Änglarna. Alla hade ambitionen om att göra en så bra lösning som möjligt för våra kunder/supportrar. Men det gick lite väl fort den här gången. Så länge vi lär av våra misstag och kan åtgärda dem så blir vi bättre.

Ska det vara så svårt att prioritera årskortsinnehavare?
- Naturligtvis inte. När vi inledde vårt arbete med årskorten för tre år sedan så identifierade vi en hel del svagheter. Vissa av alarmerande och komplex karaktär, andra av det något enklare slaget. Idag har vi åtgärdat samtliga då identifierade problem/svagheter och faktiskt noterat en allt större tillfredställelse hos årskortsinnehavarna. Därför är bakslag av den här karaktären irriterande.

Vad är det ni har förbättrat under de tre åren?
- Låt mig nämna två av förbättringarna. Det viktigaste var att ta hand om försäljningen själva. Tidigare var det Got Event som sålde våra årskort. Det innebar att vi inte ens hade kontakt med våra mest lojala kunder i deras köpprocess och således inte kunde kvalitetssäkra den. Idag köper ni årskort på föreningens hemsida, det är IFK Göteborgs personal som svarar på era frågor, fakturerar och levererar korten i shopen. Det är en typisk win-win situation då vi tack vare förändringen lär oss mycket om er kunder och således får lättare att tillmötesgå era behov. Sen var det ju det här med insläppet. Förr fick årskortsinnehavarna ofta stå i de längsta köerna medan biljettköpare/direktbetalare gled in snabbt och smidigt. Prioriteringen numera är i första hand årskortsinnehavare, andra hand personer med förköpt biljett och sedan direktbetalare. Men bortsett från den här missen så tror jag många håller med om att det blivit bättre.

Hur blir det mot Ljungskile nästa onsdag?
- Då har endast årskortsinnehavare access till sektion C. Alla årskortsinnehavare ska gå in genom entréhus DEF. När C är fullt får årskortsinnehavarna välja mellan att stå på nedre sektion F eller gå igenom en grind till sektion GHI. De årskortsinnehavare som har vänner med biljetter får naturligtvis också nyttja samma grind och gå till sektion GHI för att stå tillsammans. Däremot så ska det inte finnas någon access från sektion GHI till C. Det blir alltså ett envägsflöde i den grinden. Vi kommer att lägga upp en utförligare förklaring på den officiella hemsidan med bilder inom kort.

Varför blev det inte den här lösningen redan mot Halmstad?
- Vi bedömde att det skulle röra till det ytterligare eftersom tiden var knapp. Dessutom så står det att lösningen mot HBK är ett test.

Hur sammanfattar du det inträffade slutgiltigen?
- Avslutningsvis så vill jag beklaga det inträffade. I situationer som den här så är det svårt att tillfredställa alla individer och kategorier av supportrar. Men när ett val måste göras så är det prioriteringslistan ovan vi håller oss till. Nu kör vi över HBK!

Vad är poängen med att köpa ett årskort till Ullevi?

LÄKTARDEBATT Blåvitt och Supporterklubben Änglarna har kommit överens om att ståplatsläktaren ska delas upp i två separata sektioner. Detta som resultat av att ståplatsläktaren blev överfull på derbyt. Nu vill de istället ha en "först till kvarn"- princip som gynnar lösbiljettsköpare före årskortsinnehavare.

Derbysupportrar - som inte synts till under resten av året - dyker upp mot Gais. Gångarna på klackläktaren blir då överfulla. Blåvitts reaktion? Slopa företräde för årskort på ståplats.

I vanlig ordning är det vi med årskort som behandlas extra väl av Blåvitt.
Not.

Tanken är att vem som helst enligt principen "först till kvarn" ska kunna komma in på stora klacksektionen CF. Antalet platser är dock endast 1 200. Kommer det fler människor till ståplats förvisas dessa till GHI. Oavsett om man har årskort eller ej.

Det här innebär rent praktiskt att fans som jobbar till tätt innan matcherna, supportrar som måste greja med familj och barn men även ståplatsfolk som gillar att sitta på puben till en liten stund innan match - nu riskerar att få kraftigt försämrade platser på läktaren. På grund av att det stod folk i gångarna på derbyt.

Först och främst kan vi fråga oss hur stor chansen är att ståplats blir så full som på derbyt under någon av höstens resterande matcher? Vi kan även fråga oss om inte Blåvitt, men även Supporterklubben, borde se värdet i att premiera årskortsinnehavarna framför lösbiljettsköpare? Lär vi oss aldrig att behandla årskortsinnehavarna, den trognaste publiken, som sina viktigaste kunder? Är det så jävla svårt att förstå värdet av denna publikmassa?

Igår fick jag höra från en polare att han funderar på att bojkotta matchen. Han bor en bit utanför staden och åker in först efter barnahämtningar i skolor och liknande. Oftast gillar han att hinna med en bit mat och en öl på puben innan. Men om han nu vill hinna till sina vanliga platser måste han förmodligen göra en rekordtidig ankomst till Ullevi. Något som inte går. Något som gör supportern som betalat för årskort förbannad.

Blåvitt behandlar sina supportrar som boskap. Och så frågar sig folk varför vi inte säljer fler årskort. Tar de med det här beteendet till den nya arenan lär det bara dröja en säsong innan vi har biljettkaos och årskortskatastrof.

2008/09/16

Den moderna mittbacken

2008/09/15

BaraBens nya självservicebutik!

(Klicka på bannern för att komma till butiken!)

Hankins: Dags för Sveriges största kaos?

KRÖNIKA Bajen fans köper biljetter till Djurgårdens derbyläktare. Det här med Stockholmsderbyn är alltid lite kaosartat. Men de senaste åren har det varit rena farsen. Fotbollen "kryddas" av ett internationellt snitt - på värsta vis. Pajaserier i form av inskjutna fyrverkerier, okontrollerad pyroteknik och internbox utspelar sig gång på gång.

Nu kan det vara dags för den värsta drabbningen hittills.

Eftersom Svenska Fotbollsförbundet försöker straffa Bajens fans för ett dåligt uppträdande vid förra derbyt är hemmaläktaren under Hammarby- Djurgården avstängd. Det är ett straff enligt principen - tomma läktare innebär uteblivet kaos. Oj vad fel makthavarna kan få.
Hammarbys supportergrupperingar, ledda av stora Bajen Fans, uppmanar nu alla sina supportar att köpa biljetter till Djurgårdens klacksektion. Ni hör själva vart det här bär.

Uppmaningen lyder bland annat:

"Men det här straffet som vi har fått är helt uppåt väggarna och någonting som vi ALDRIG kommer att acceptera – att en individ straffar ett kollektiv på det här sättet. Den stora massan ska få säga sitt och det kommer den nu att göra.

Köp upp alla biljetter till den NORRA läktaren – vi ställer klacken DÄR! Vi spelar ett hemmaderby i Allsvenskans slutskede mot våra antagonister Djurgården. Skulle vi göra det utan en klack på kortsidan med majoriteten apor på läktarna, inte en chans. Vi tänker heller inte betala drygt 500 spänn för en biljett på långsidan och därifrån med vår passion och vårt engagemang skapa stämning. Det finns inte ens på kartan att vi låter våra känslor styras av ett gäng gubbar som aldrig har suttit sin fot på en klackläktare och som hellre ger ut helt horribla straff i stället för att faktiskt ta tag i problemen som finns på våra svenska läktare."
(Från: Bajens fans officiella hemsida)

Nu är det oklart om Djurgårdens fans väljer att reagera på det här utspelet genom att flytta på sig. Egentligen är det högst oklart om Hammarby-supportrarna ens själva kommer lyssna på sitt ledarskap och köpa biljetter till bortafansens läktare. Men om så blir fallet är det enligt normal supporterlogik väldigt svårt för mig att se hur Djurgårdarna ska vika ner sig och låta Hammarby ta över "deras" läktare. Det vore en grov prestigeförlust.

Ärligt talat så vet jag inte vad som kommer ske.
Det bara stinker kaos kring hela den här affären.

I grund och botten är det en smart supporterreaktion till en korkad förbundslösning. Självklart ska de personer som ligger bakom skadegörelse och brott på arenorna straffas för detta. Men den här typen av kollektiv bestraffning, där en hel läktare ska stängas av på grund av att ett fåtal personer löper amok, är dömd att misslyckas.

Vi går mot en fotbollsvärld där förbundspamparna vill skapa en replica av det engelska all seater-samhället. Men de förstår inte att den ekonomiska kapplöpning som pågått i England i över ett decennium inte har möjlighet att få utrymme här i lilla Sverige. Den svenska marknaden är - tack och lov - alldeles för liten för en allsvensk fotboll där den billigaste biljetten kostar runt 700 kronor.

Speciellt på landsbygden.

Bo Lundquist och company lär även fortsatt ha en engelsk hägring som sin våta dröm. En avlägsen dröm i en "ökenpromenad bland en pöbelkontrollerad svensk fotboll". Speciellt nu när vi ser den positiva utvecklingen i Stockholm. En utveckling där supportrar inte bara börjar få nog, men där de faktiskt slår tillbaka mot makthavarna på ett så effektivt sätt att de kan gå segrande ur den långsiktiga striden.

Först fick Bo Lundquist lämna posten som Djurgårdens starka pjäs. Supportrarna låg bakom. Nu kan tusentals bajare gå på den match som förbundet försökt stänga av dem från. Supportrarna ligger bakom.

Det som kan ge supportrarna ett avgörande överläge i sitt krig mot fotbollens makthavare är följande scenario: Flera tusen bajensupportrar samsas med flera tusen järnkaminer på samma klackläktare. På ett derby i Stockholm.

Utan kaos.
Utan upplopp.
Utan att spela maktens män i händerna.

Är jag en drömmare? Kanske. Men min dröm innebär i alla fall inte en hägring om en svensk fotboll där en engelsk modell ska uppnås till varje pris. Jag drömmer om smarta supportrar. Supportrar som med kloka initiativ vinner tillbaka mark mot makthavarna som har ett järngrepp om vår fotboll.

Det kan bli tidernas största fotbollskaos.
Ändå drömmer jag om tidernas mäktigaste manifestation.

Veckans t-shirt

2008/09/14

Kommentarer överflödiga.


Bild: GFK

Talangspecial: Året så långt med u-laget

U-TRUPPEN Det var ett tag sedan nu som vi tog oss en rejäl koll på framtidens Blåvita stjärnor, de som idag håller till vår mycket talangfulla u-trupp. Därför har det nu blivit dags att följa upp säsongens insatser så här långt, och att titta vad som hänt med spelarna. Vilka som tagit klivit upp, vilka som lämnat och vilka som varit bra och mindre bra.

En sak som varit bra är att bevakningen av u-laget utökats på Baraben i år. Förutom Erling är nu även Olof ute och ser en del matcher och det är även han som tagit alla bilder som ni ser här nedan. Vi tänkte därför utnyttja detta genom att vi båda ger vår syn på året så långt med u-truppen, och framförallt vad vi tycker om de enskilda spelarna.

Vi kan börja med att summera läget i truppen och följa upp den ranking som skrevs i februari när vi rankade de tio hetaste talangerna i u-truppen. Läs gärna igenom den först innan du scrollar vidare...

Vid den tiden så såg u-truppen i sin helhet ut så här:

Målvakter:

Markus Sandberg (1990).
Markus Bengtsson (1990)
Joakim Busi (1992)

Försvarsspelare:

Petter Björlund (1989)
Kristian Bentén (1989)
Patrik Hansson (1990)
Mikael Andersson (1990)
Mikael Gonzalez (1991)
David Johansson (1992)
Nicholas Andersson (1991)
Malband Mohideen (1991)

Mittfältare:

Tobias Nilsson (1990)
Ali Selim (1990)
Ludwig Torkelsson (1990)
Johan Lundgren (1991).
Kamal Mustafa (1991)
Nicklas Martinsson (1991)
Martin Nilsson (1991)
Jesper Otterstedt (1989).

Anfallare:

Mathias Etéus (1990)
Nicklas Bärkroth (1992)
Robin Söder (1991)
William Atashakade (1992)


Vad har då hänt sedan dess? Till att börja med skall sägas att det inte är lätt att hålla koll på exakt hur truppen sett ut genom året, men detta var den trupp som presenterades officiellt vid den tidpunkten. Spelare flyttas upp till a-truppen, vissa lämnar och vissa tillkommer därmed också, genom värvningar eller uppflyttning från egna led. En spelare som anslöt ganska snart efter att den truppen presenterades var till exempel backen Mikael Dyrestam, född 1991.

En annan spelare som är född 1991, Nicholas Andersson, som var med redan i p90-laget som vann Gothia Cup 2006, har däremot lämnat truppen. Han har nu bytt ner sig för spel med lokalkonkurrenten BK Häckens u-trupp. Under sommaren lämnade även Jesper Otterstedt för division tre-laget SG 97, och Kristian Bentén för Skärham i division ett. Även Rolles son Martin Nilsson har lämnat, oklart var, men en inte helt omöjlig gissning är han numera bor och spelar i Malmö-trakten.

Petter Björlund var den förste som steget upp i a-truppen, också det ganska tidigt efter att förra artikeln skrevs. Efter att han inte fått chansen att spela en minut med a-laget så tog man beslutet för inte så länge sedan att låna ut Petter till Västra Frölunda. Där är han numera helt ordinarie som mittback, sedan han petat upp Vladimir Majdanzic till en position som defensiv innermitt. VF som för övrigt innehåller en rad av föredetta blåvita u-truppsspelare, med både nämnda "Vladde" och Petter men även Moses Sewankambo på topp och Erik Dahlin i mål, den sistnämnde också han som bekant utlånad från vår a-trupp.

Sen finns det ju också två små, snabba talangfulla anfallare i det här gänget som väl ingen har missat att de numera tillhör a-truppen helt och hållet. De var nummer ett och två på talanglistan i vintras och visade direkt varför det var rankade så högt. De har inte bara tagit klivit in i a-truppen utan även fått spela och gjort det fantastiskt bra. Speciellt den ene av dom som gjort sådan kometkarriär att det nästan saknar motstycke. Robin Söder och Nicklas Bärkroth lämnas således utanför denna sammanställning. Låt oss nu därmed fokusera på de spelare som huvudsakligen spelat med u-laget under året.

Målvakter:

Erling: "Markus Sandberg, Markus Bengtsson och Joakim Busi är ganska svårbedömda. En sak är i alla fall säker, det är dubbel-Markus som stått de flesta - om inte alla - matcher i år i juniorallsvenskan. Varken jag eller Olof har nämligen sett Joakim Busi spela, och han har dessutom "tappat" sin landslagsplats i p92 sedan i våras. Statusen på dubbel-Markus är dock att de står ungefär varannan match i dessa sammanhang, och att båda varit med till och från och tränat med a-truppen under året. Vem som är bäst är svårt att säga men kanske har Sandberg något större potential i mina ögon."









Försvarsspelare:

Mikael Dyrestam

Olof: "Vill man vara fördomsfull kan man tycka att han är något liten till växten för att vara mittback, men han är spelskicklig och lyckas så gott som alltid hitta en utväg när han är utsatt för press. Jag har inte riktigt funnit hans storhet som andra gjort. Detta främst för att jag alltid står nere vid motståndarmålet och fotograferar på matcherna och därför inte haft möjligheten att närstudera hans ageranden. "

Erling: "Den elegante mittbacken Dyrestam har på kort tid hittat många nya beundrare. Med ett stort lugn och en graciös pondus har 16-åringen inte bara tagit en helt ordinare plats i u-laget, utan även allt som oftast dominerat. Dessutom nu även uttagen i p91-landslaget. Med Dyrestam i försvaret känns det nästan alltid lugnt, även om hans spelstil ibland gränsar till nonchalant. Känns just nu som nästa stora mittbackstalang."

Patrik "Fox" Hansson

Olof: "Backbjässe som har fysiken för att vara mittback. Har, likt fallet Dyrestam, även där haft svårt att bilda mig en uppfattning om hur han agerar. Men han har inte gett mig en negativ uppfattning i vilket fall."

Erling: "Att Fox är en bjässe går knappast att ta miste på. När han väl kommer upp ordentligt i luften är han ibland en halvmeter ovanför sina motståndare i duellerna. Men Hanssons problem har också varit i samband med detta - att han som många stora spelare haft lite mindre smidigt rörelsemönster. Detta är fortfarande ett problem för Patrik och det märks inte minst i ett sådant lag som IFK Göteborgs u-lag, ett lag som domineras av rörliga, snabba och tekniska spelare. Dock är inte hoppet ute för det. Kan Fox hitta ett sätt att kontrollera sin stora kropp och utnyttja de styrkor det innebär, så kan det bära långt. Kanske, kanske till en plats i a-truppen till nästa år."

Mikael Andersson

Olof: "Lagets vänsterback som vid första anblicken inte känns speciellt atletisk i sina rörelser, men skenet bedrar för han är anfallsvillig som få och han löser likväl sin defensiva uppgift med bravur. Juniorlagets svar på Adam Johansson som alltid är tillgänglig för överlapp från vänsterkantkollega Mustafa."

Erling: "Micke är lagets kapten och en av få spelare som inte bytt position alls de senaste åren, och dessutom en av de som vart i Blåvitt hela sin karriär så vitt jag vet. Det brukar ju annars vara en del positionsskiften i den här åldern men Micke har hela tiden hållt fast vid sin vänsterbacksplats. Och han gör det väldigt bra. Som Olof skriver är han hela tiden offensiv - en synnerligen "modern" ytterback - men klarar även allt som oftast av att vara tillbaka på sin rätta plats innan motståndarna hinner komma till anfall. Har inte exploderat i utvecklingen under året men tar hela tiden jämna kliv framåt och är ALLTID en av de bästa och mest stabila i de matcher jag ser. För mig finns det ingen anledning till varför Micke inte bör testas minst ett halvår på riktigt i a-truppen, när han anses vara redo för den uppgiften.

Mikael Gonzalez

Erling: "Gonza som han kallas är ingen av de som varit mest framträdande under året, utan har mest agerat backup till de mer ordinare Hansson och Dyrestam som mittback. Dock har han absolut inte gjort bort sig de gånger han fått spela. Inte jättestor men löser ofta situationer bra med fin teknik. Men som sagt - ofta tredje alternativ som mittback och chanserna att från det avancera upp till att gå så långt upp som a-truppen känns just nu väldigt små"

David Johansson

Erling: "Den långe högerbacken David Johansson imponerade en del på mig i våras i ett par matcher. Efter det har det svängt om rejält. I två-tre matcher i somras var David helt ur slag och gjorde verkligen inga bra insatser. Har även han - precis som Busi - inte synts till i p92-landslagets trupp på senaste tiden. En formsvacka kan alla ha och David lär komma igen. Är ung och lär få stå på tillväxt ytterligare minst ett år i u-truppen."

Malband Mohideen

Erling: "Malband är en liten, teknisk rackare som fått flytta runt på en del positioner senaste åren. Nu senast har han vikarierat en del för nyss nämnda David Johansson på högerbacken och han har gjort det med bravur. I grund och botten en offesiv spelstil och det märks när han ofta är uppe och ger Ali Selim bra offensivt understöd. Men räcker fysiken till för att så småningom få vara med och leka med de stora grabbarna? Eller kompenserar han upp det genom att ha tillräckliga övriga spetskunskaper? Ganska tveksamt faktiskt, och konkurrensen om högerbacksplatsen är dessutom benhård. Det blir tufft att hänga i för Malband."


Mittfältare/anfallare:

Ludwig Torkelsson

Erling: "Ludde är en kille som ofta får stå lite i skymundan av de mer namnkunniga spelarna på mittfältet i u-truppen. Dock inte sagt att alltid gör mindre bra insatser än de andra för det. Lite lik Johan Lundgren i spelstilen, teknisk men samtidigt en fighter. Det som saknas hos Ludwig är enligt mig spetskunskaperna, tror han är lite för allround för att kunna platsa i a-truppen på sikt. Har inte utvecklats så mycket i år heller jämfört med tidigare år som man kanske kunde hoppats."

Johan Lundgren

Olof: "Högerback de gånger jag sett honom spela. Känns något liten och tunn än så länge, men han är snabb och ettrig. Går inte upp i anfall alls lika mycket som kollegan på andra kanten, utan koncentrerar sig på att hålla defensiven intakt."

Erling: "Olof säger att han bara sett Johan som högerback, själv har jag bara sett Johan spela innermittfältare. Ganska utpräglad defensiv sådan. Trots det är han tämligen kvick i steget och har även god teknik och mycket bra spelförståelse. Det är dessa egenskaper som givit Johan viss speltid i p91-landslaget i år, och även träningstid med a-truppen. Johan känns som en ny spännande variant av Gustav Svensson, fast lite mer rörlig. Lite som en spindel som alltid är överallt. Tagit stora kliv i år och fortsätter utvecklingen nästa år så lär Johan så småningom bli svår att hålla tillbaka från a-truppen. Dessutom från Trollhättan, och således tränar- och sportchefsfavorit..."

Niklas Martinsson

Olof:
"Jag har haft svårt att bilda mig en uppfattning om honom. Jag vet att han brukar hålla till på innermittfältet, men trots det har jag aldrig riktigt lyckats lägga märke till honom -varken i positiv eller negativ bemärkelse. Nu tillhör det saken att jag inte sett honom spela på denna sidan sommaren. Men innan det tyckte jag inte han stack ut nämnvärt. Har han utvecklats, såsom Erling säger, så ser jag fram emot att få se honom nästa gång."


Erling: "Här har vi en kille som tagit enorma kliv i mina ögon, nästa bara de senaste matcherna jag sett nu efter sommaruppehållet. Innan lade man knappt märke till att Niklas var på plan - som Olof skriver - men nu är han stundtals dominant på innermittfältet. Med både offensivt och defensivt, gör både mål, tacklingar och dribblingar. För mig är Mikael Martinssons son tillsammans med en viss anfallare sommarens stora utropstecken."

Tobias Nilsson


Olof: "
Innermittfältare med såväl god fysik som speluppfattning. Agerar med pondus. Är bollvinnare och spelfördelare i ett. Utmärker sig inte verbalt, utan genom sitt spel. En spelare man lägger märke till tidigt. Jag har svårt att förstå varför jämnårige Jakob Johansson är given i A-truppen men inte han. Jag tycker de känns rätt så jämbördiga."

Erling: "Förra året när man såg u-laget så var Tobbe Nilsson ofta dominant. En central pjäs på mittfältet som styrde och ställde totalt. I år har det känns det som att det hänt något, och tyvärr känns det som att utvecklingen ibland gått åt fel håll. Tobbe har inte alls varit bra i flera matcher jag sett i år. Nonchalant, ibland lite loj och de sidor som var hans starka förra året - passningarna, tekniken och spelförståelsen - har ofta lyst med sin frånvaro. Skall dock inte såga 18-åringen totalt för det, man märker ibland när han smeker fram djupledsbollar framförallt att det fortfarande finns där. Men som sagt, inte alls lika dominant som förra året och det har gjort mig lite besviken. Ser fram emot att se en ny Tobbe i höst som lyft sig från formsvackan och visar det spelet vi vet att han kan prestera. Då ligger a-kontraktet inte långt borta."


Kamal Mustafa

Olof: "Avig och riktigt teknisk vänsterytter som lika gärna går inåt i banan för skott eller för att släppa upp vänsterback Andersson, som att gå själv ner till hörnflaggan för inlägg. Har hygglig fart under fötterna, men styrkan är helt klart tekniken och förmågan att göra det oväntade."

Erling: "Vänstermittfältaren Kamal, som även på senare del fått spela en del anfallare, är alltid sevärd. Utmanar ständigt "sin gubbe" med fart och kommer i stort sett alltid runt och till inlägg. Nästan kriminellt teknisk och skaffar sig därmed ofta väldigt snabbt en otrolig bollkontroll. Har även ett väldigt snabbt och hårt skott. Ska man peka på några svagheter hos Kamal är det möjligen storleken. Behöver lägga på sig några kilo muskler i vinter. Kanske, kanske inte lika dominant längre som när jag sett u-laget innan, men å andra sidan så är nu nivån så hög även där att det är väldigt svårt att vara. Om Kamal visar viljan att fortsätta utvecklas och förbättras så är jag övertygad om att han kommer att testas i a-truppen nästa år. Säkert redan till försäsongens träningsmatcher, annars senare till sommaren, beroende lite också på vad som händer i a-truppen gällande värvningar och försäljningar."

Ali Selim

Olof: "Spelar numera högerytter. Gillar att nyttja sin teknik, men framförallt sin fart, för att komma förbi sin back och sen rusa rakt mot mål - antingen för avslut eller också för passning inåt bakåt till anfallare."

Erling: "När jag såg Ali första gångerna i Gothia 2006 var han tillsammans med Haris Dedic, som numera återfinns i Gunnilse IS, ett riktigt farligt vapen i anfallet. Snabb, teknisk och målfarlig. Dessa egenskaper har han kvar än idag. Men i takt med att Selim mer och mer fått byta position till högerytter - givetvis på grund av den benhårda konkurrensen på anfallssidan - så har hans spel utvecklats ytterligare. Nu utnyttjar han tekniken och dribblingarna till att gå förbi sin försvarare - och dessutom sätta fart rakt på mål. Detta är ofta en fröjd att se och det är inte sällan man ser Ali göra just detta och dessutom bonka upp bollen sedan i nättaket. Som om det vore det enklaste i världen. Men ibland funkar det inte riktigt så enkelt och då fastnar han istället på första gubbe och man tycker att det var rätt så onödigt att dribbla i det läget. Men det är väl kanske så det är med en sån som Selim - en crowdpleaser - i mina ögon. Det är vad han har blivit. Om Alex slutar till nästa år så tror, och hoppas jag verkligen, att Selim får en plats i a-truppen. Och att han är med och slåss om en plats på högerkanten. Förhoppningsvis går Selim i spetsen för vad som skall bli det nya, snabba och tekniska IFK Göteborg. I ett sådant lag borde det definitivt finnas plats för minst en crowdpleaser som Ali Selim."

William Atashakade

Olof:
"Ettrig anfallare som springer på allt och har riktigt bra fart under fötterna. Verkar ha god uthållighet för de gånger jag sett honom har han sprungit likt en vinthund på alla bollar i 90 minuter."

Erling: "Ska jag vara helt ärlig så har jag inte sett William på ett tag, inte sen i våras faktiskt. En lång löpvillig anfallare som är rakt på mål. En av de yngsta i u-truppen och lär få stå på tillväxt minst ett år till innan det börjar hända grejer. Men med den långa kroppen William har finns det möjlighet att bygga på dig lite kraft och bli lite av en Elmander-typ. Om nu det är bra eller dåligt vill säga."

Mathias Eteús


Olof:
"Jag upplever honom som en anfallare som känns lite loj, dock inte loj som i ointresserad utan snarare som i lugn och cool, men som blixtrar till när det verkligen gäller - ungefär som om han invaggar försvararna i nåt slags falsk trygghet. Han har utvecklat sitt målsinne rejält under sommaren och stänker in bollar för jämnan numera. En trivial detalj är att jag har ett flertal bilder på honom mitt under match där han står med händerna i sidan ca 40 meter från mig och tittar förvånat rätt in i kameran. Han undrar nog vad jag är för en som knäpper som en tok på juniormatcher."

Erling: "Vi sparade det bästa till sist. Mathias Eteús har alltid gjort mycket mål, men efter sommaruppehållet har han exploderat. Jag har tappat räkningen men det är säkerligen 20 mål på 15 matcher eller något liknande. Dessutom gör han mycket rätt i spelet. Vändningar, bollmottagningar, passningar och så vidare. Eteús har verkligen varit i hysterisk form senaste tiden. Frågan är inte om - utan när - han skall få sätta sin första pyts i a-laget. För övrigt är ett starkt u-lagsminnen från i somras när jag ser u-laget l-e-k-a fotboll mot Tuve i DM och vinna med 11-2(!), efter fantastiskt spel och otroligt snygga mål. Hur många mål gjorde Eteus? Inte ett enda, märkligt nog. Han tyckte väl att de andra grabbarna skulle få vara med och leka lite också."