Matchtankar - ajk hemma, 21/5

ANALYS. Det är alltid gött att leva, andas och vara blåvitt. Denna veckan är det dock extremt jävla gött att leva, andas och vara blåvitt. Cupguld och ajkkross inom 5 dagar. Inte dåligt. Inte dåligt alls. Var ska man påbörja att peppra ner superlativen från dagens match? Inledningsvis måste jag erkänna att jag, i vanlig ordning, var lite orolig för Hjalmar istället för Bjärs. I synnerhet med tanke på den ramstarka defensiv vi haft hittills och det på pappret eviga dravlet om sitt ajk är så jävla bra. Att ÅTERIGEN få äta upp de där farhågorna är inget annat än hur gött som helst. Nu behövde ju inte Hjalle göra allt för många superingripanden, men det han gjorde, de gjorde han ordentligt. Okej, deras offsidemål var kanske hans markering, men vafan gör det? Han ställde ju dom offside.

Första 15-20 hade väl ingen kopplat något direkt grepp om matchen. Mestadels var det idel vidriga ingripanden och närkamper från han Etuhu. Fy fan, har inte sett ett sådant jävla grisbeteende sedan Gashi lämnade helsingborg. Fullkomligt avskyvärd. Stämplingen på Seb som "kronan på verket". Efter tjugo kopplar vi dock ett hårdare grepp och det känns helt klart som att det givetvis är tack vare den solida laginsatsen och det kollektivt hårda arbetet, men, att inte lyfta fram Gustav Svensson här vore rentav tjänstefel. Fy fan. Inte alltid helt med i förstaläget, men de få gångerna han kanske misstajmar, tro fan att motståndaren är uppjagad i nästa andetag. Könglig hjälteinsats.

Jag störde mig lite på precisionen i Sebs fasta situationer och att det kastades bort någon boll här och där, men insåg rätt snart att han stör sig själv än mer än alla vi som kollar. Man vill, hoppas och är rätt säker på att han kommer att göra ett bättre ingripande i nästa situation. Det blir ju oftast så också, och på något sätt känns det som att han behöver kuka ur lite både humör- och insatsmässigt för att komma igång. När ribban satt sig lite på matchen, då var Seb med. Det är ju han som bryter ajks anfallsförsök och driver upp bollen på högerkanten, slår en fin passning till Emil som så många gånger förr hänger på upp. Tempot i aktionen och släppet till Ankersen som löser en ett smörinlägg (Alex-klass!) på Vibe är klass. Nicken är klass. Målet är ett jävla skolboksexempel, direkt från Torbjörn Nilssons bibel.

Där och då känns det som att det "momentum" (sicket sjukt löjligt ord egentligen) som skapas kommer att ta oss hur långt som helst. Kanske inte bara i matchen, utan även under den kommande veckan, och månaden? Harmonin, glädjen, kontrollen, kämpaglöden kombinerat med ett extremt välutfört och noggrant arbete är en fröjd att se. Det känns verkligen som att det vi ser ÄR blåvitt. Hårt jobb, rätt jobb, harmoniskt jobb, kul jobb och vinnande jobb. Fröjd!

Andra halvlek. Kontroll. Det genuina arbetet från samtliga på plan, med den offensiva defensiven i synnerhet, den banar väg för Bomans tvånolla. Även om han kanske inte får målet, statistiskt, är det ju hans mål. Eller ja, hajtands också. Kanske mest? Förarbetet på vänsterkanten där är fjärran det vi skådade under Luddes tid. Det måste man ändå säga, även om vi bara fått se hajtand under en inte jättelång tid. Han är frejdig och idag behöver vi ju inte ens 'snu' runt matchen, ajk är inte där.

Emils frispark. Äntligen! Äntligen får vi se det där hästaskottet som man spanat in på träning ganska många gånger. Äntligen går den på kassen och deras målvakt har extrema problem att göra nåt vettigt. Eller ja, han gör ju det vettigaste, serverar Boman som kontrollerat dunkar upp den i taket. Däremellan har vi ju haft mängder med lägen och bollvinster högt upp i banan. Press med understöd? Jojatackarja. Kort och gott. Ingen faller ur ramen. Alla verkar ha sköj. Självförtroendet växer. Resultaten kommer. En positiv spiral som man inte annat än älskar att få vara en del av.

Några korta från matchen då:
+ Gustav Svensson. Monster!
+ Hajtand Alessi. Frejdig!
+ Emil Salomonsson. Maskin igen. Landslagsklass.
+ Vibe. Spetskvalitet.
+ Coachning. Att spara Ankersen när Søren fick sitt tredje är smart.
+ Harmoni. Älskar det.
+ fcrealbarcelonamffhäcken. Äntligen kan vi ha er till nåt.

- Nej, inte mycket att sätta på minussidan. Kanske bättre precision i vissa fasta. Å andra sidan, Emils gav ett mål så... Nej, att vara fortsatt ödmjuka i det långa maratonloppet, det är det som gäller.

Inga jävla baksmällor mot hbk borta nu bara. Inte jätteorolig för det dock, men, you never know. Fokus. Framåt. Serieledare.

Matchtankar - ajk hemma, 4/8

ANALYS. Håll i er nu, Benny med kamrater, nu kommer ett riktigt jävla pissinlägg. Att vi startar med en ultradefensiv 4-5-1-liknande uppställning (igen) då vi inte gjort ett enda jävla mål på herrans många minuter är inget annat än ofantligt märkligt och pånytt ett fett jävla underbetyg till "coach" Stahre och hans gäng. Att vi visserligen malde på rätt bra första 20 och gick rätt okej (men att för den delen inte prestera ett skapandes gram vad gäller målchanser) kändes ju lite okej i alla fall. Sen kan man ju inte lasta Stahre personligen för det mediokra ingripandet av Alvbåge som ger ajk deras första mål, men ändå det ofantligt långsamma och taffliga försvarsspelet av Bjärs och Adam i sekvensen innan, det är ju indirekt Stahres fel. Hur då? Att spela en av allsvenskans långsammaste ytterbackar (Adam) mot en vindsnabb Igboananike är, istället för att spela Emil (som visserligen tyvärr var sjuk ikväll), inget annat än bedrövligt. Vari man finner bärande väggar och kontrollerad aggressivitet i det agerandet tvistar de lärde om. Fortfarande. Men, vafan, kör som fan!

Tavlan i sig är ju inget att snacka om. Eller jo det är den ju. Även där är det ju så mycket, sjuukligt mycket ångest och bedrövelse över hela grejen. Mackan petades för en eller två tavlor innan och det skreks, skrevs och gormades överallt att John skulle spela. Det var revansch på Twitter, det var knutna nävar och karneval på stan, Bosse Hansson lovade att aldrig kommentera fotboll mer, osv. Med allt dravel sagt, så var det jävligt, jävligt typiskt att John såklart skulle leverera en kanske än värre tavla är Mackans tidigare. Tillsammans.

Efter deras mål föll vi såklart ner i knät på varandra. Ända ner till Kjetils träben och kolfiberarmbågar. När vi hade en tillstymmelse till att vända spelet, då satt hela laget och fikade kolasås med dopp på egen planhalva och Vibe var återigen ende gubbe två meter över vit mittlinje. Vad i helvete liknar det? Seriöst?

Fortsättningsvis i matchen malde ajk effektivt ner oss efter påtryckningar, uppmaningar och styrning från deras förste- och andrecoach på sidlinjen. I mångt och mycket kändes det inte som att något kreativt skulle till framåt, då vi fortsatte att "lira" med ensam, frenetiskt löpande (kredd, igen) forward på topp.

Att vi återigen blottar bristen på spelidé, bristen på folk i boxen och bristen på kreativa anfallsalternativ är inget annat än jävligt tragiskt. Sen tidigt andra kom ju såklart Kjetils röda. Rätt eller fel? Ingen aning, såg inte ett skit från ståplats, men korta kik på Twitter skvallrade om att det var jävligt retarderat att spela med armbågar i huvudhöjd på mittplan. Så, om Hansson (yay, Hansson!) avgjorde matchen likt tidigare kollega Texeira? Inte en chans. Han var dålig (ja, Texeira också) men att det skulle ha varit orsaken till att vi blev uppätna av ajk på hemmaplan med första skottet på mål (!) fem sekunder före slutsignal, det kan inte ens den mest enögda supporter proklamera (uuuhh, svårt ord). Orsaken till att vi torskade denna, och de tidigare matcherna (mot ungrarna hemma, där vi såklart hade gjort ett mål om vi bara velat) stavas inget annat än Mikael Stahre!

Några korta från matchen då:

+ Gustav Svensson! Mycket sidled. Men mycket slit och sjuka brutningar!

- Spelidé?
- Matchning?
- Uppställning?
- Anfallsfotboll?
- Mikael Stahre!

Men, vi vann i alla fall förmatchen mellan veteranerna! Kneten tre mål (värva!), Mild två baljor och Sella ett. Där coachade sannerligen inte Stahre. Förhoppningsvis gör han inte det för oss i Europa League och Allsvenskan framledes heller. Det räcker nu. Stort tack.

Edit: Hypotetisk fråga kopplad till min fatala miss i att Emil var sjuk, hade Stahre spelat Emil om han var tillgänglig? Öh. Nä.

Matchtankar - ajk borta, 31/3

ANALYS. Ja, vad ska jag nu skriva och gnälla om? 2-0 borta på fridens arena mot ajk är ju inget annat än ett jävla pangresultat. Solid insats, resolut spelat, bra löst av "otippade spelare", John som spelar makalöst, Vibe som löper och Mané som gör en rätt medioker förstashow i Allsvenskan, men ändå hänger en. Gött är det.

Det man då självfallet kan, och måste gnälla på är ju inget annat än träbenen som tycker att det är rätt att bränna bengaler och pyro. Just då, vid det tillfället, på världens sämsta arena, när taket är på. Sällsynt jävla korkat.

Jag har inget emot bengaler egentligen (förutom att vi får böta innihelvete mycket pengar). Iallafall inte vid inmarsch och iallafall inte i samband med ett maffigt jävla tifo. Men mitt i matchen, när vi ligger på, har hörna, jagar tvåan och dessutom som sagt spelar på en dyngarena som kostar 40 000 miljarder och för dagen med taket på (why?) är det jävligt korkat. Inget annat.

Skit samma, resolut jävla insats av samtliga. Den ende som i min bok faller ur lite grann är MSD. Var har han gjort av sin högerfot? Extremt dåliga tillslag på både frisparkar, hörnor och i spel. Det duger inte. Desto mer glädjande är ju självklart sättet som Hjalle och Adam genomför matchen på. När jag såg startelvan och insåg att allas vår Hjalle skulle lira, ja då blev jag lite skraj. Tji fick jag. Secken insats. Och Adam, löpningar, rivigt försvarsspel, klockren boll till Vibes fina mål, och ett jädra go i största allmänhet. Jag gillar vad jag ser och såg. Vibe löser det på ett Tobbelikt sätt (ja, vem ska göra målen?), Mané som agerar lite träigt och faller lätt visar ändå styrka när han sätter tvåan på Haglunds finfina dönare upp i banan och John längst bak. Fint.

Att allas vår Nerman fick in sin mikroprocentiga önskan och att Stahre faktiskt bytte ut Söder, mot draggen, var ju en oerhört rolig sak att skrocka om på twitter. Det också.

Förhoppningsvis kan vi se framemot ytterligare roligheter från i sociala medier i afton också, i synnerhet från Alvbåge. Det är han fanimej värd. Vilken insats. Resolut spel. Klockrena ingripanden, även när det flaxandes och misstajmades lite, så styrdes det upp. Enda smolket kan väl tyckas och förundras över den väldigt märkliga färgkombinationen med vitt och grönt. Anyway, vad gör det med en nolla och seger borta mot ajk?

Några korta från matchen då:

+ Fin manifestation innan matchen. Vila i frid!

+ John - Klanderfritt!
+ Adam - Gammal god standard!
+ Hjalle - Vad har hänt?
+ Vibe - Tänk om han hade kunnat dra sin gubbe en mot en i fart!
+ Sam/Ludde - Bra lek och bus. Solid defensiv!
+ JJ/Haglund - Lite slarvigt inledningsvis och borta emellanåt efter deras röda. Annars klockrent.
+ Mané - Dålig touch, faller lätt, men gör mål. Oerhört viktigt.

- MSD - Ingen höjdarfot idag.
- Söder - Emellanåt lite mycket kladd och lite verkstad. Kämpar dock, men det räcker inte.
- Bengaler - Just där och då. Idiotiskt.

Alla till GU mot Malmö. Köp årskort. Gör det bara.

Matchtankar - ajk hemma, 23/9

ANALYS. Ett 90 minuter långt krig mot den värsta av antagonister. Ett massivt tryck. En resolut laginsats och äntligen lite skipad rättvisa från männen i gult. Det var en match som var uppbyggd av extremt stora förväntningar, en kittlande skönt oskön nervös anspänning och en hel stad med ”nu jävlar kör vi”-mentalitet tydligt synlig på utsidan av de nypåtagna höstjackorna. Där tog för övrigt de teatraliskt skitnödiga flosklerna slut för denna gång. Förhoppningsvis. Hur som helst. Med en inramning som vi inte sett på ett bra tag på GU och ett tifo som nästan hela arenan deltog i gjorde starten på gårdagens drabbning till en fest. Må så vara att vissa stjärnskott var lite väl kissnödiga och kastade sitt konfetti lite för snabbt. Fullt godkänt ändå.

Matchen startade lite småtrevande från vår sida då ajk försökte rulla runt lite på blåvit planhalva och med tydlig idé om att låta fjant-Mutumba få utmana i fart mot Emil. Det defensiva spelet på högerkanten fungerade dock klanderfritt då man tydligt såg att Lasse och Emil hjälpte varandra förtjänstfullt mot seriens sämsta yttermittfältare. Enda smolket på Emil var givetvis tunneln från nesse johansson, men det kanske även Emil kan bjussa på såhär dagen efter. Litet kredd till nesse ändå att han inte förstod (?) att han var i straffområdet och faktiskt stod kvar på benen när Emil försökte jobba tillbaka bollen efter detta gnistrande tekniska nummer från ajks kapten.

I övrigt vet jag inte riktigt vad man kan peka ut i denna solida laginsats som renderade i både givetvis tre extremt viktiga poäng i Allsvenskans delikata guldstrid, men även ett solitt statement till resterande motståndare att den blåvita maskinen nu är igång. På riktigt. På något sätt kändes det inte riktigt farligt någon gång när ajk (ändå) hade ett övertag i bollinnehavssiffrorna. Philip och JJ käkade upp deras innermittfält. Kjetil och Bjärsa styrde backlinjen förtjänstfullt. Emil sprang och sprang och sprang. Adam gjorde det helt OK. Farneruds sulor, spelsinne och totalkompetens kombinerat med Vibes speed, rörlighet och vilja att ha boll gjorde yttermittfältsspelet till en fröjd att se på. Sen har vi Tobbe och Söder på topp. Ständigt hotande Tobbe (köngligt mål) tillsammans med tioåriga Söder (köngligt mål) är en ynnest att ha på planen.

Om man ska lyfta något minus får man ändå gräma sig lite över att vi har lite svårt att tar ner bollen, lugna ner och suga in vid spel på defensivt mittfält när vi tjongat från backlinjen. Lite för ofta försöker vi nicka oss ur och hålla bollen på positioner i Z-led som vi inte alltid behärskar. Igår spelade det inte speciellt stor roll ändå i och för sig när JJ, med sina sjukt imponerande älgakliv går framför och täcker av sin motståndare med hela kroppen när bollen är på backen. Det är klass. Rakt igenom. Det andra minuset är givetvis den något onödiga hörna som Farnerud, Adam och Haglund förorsakar vilken leder till deras kvittering. Markeringen på densamma är inte 100%, men på något sätt kändes det ändå inte nervöst och ansträngt. I synnerhet inte när deras farligaste offensiva spelare var nesse. Som är världens bästa vänsterback.

Nej, kort och gott var detta en match som smakar ofantligt bra såhär dagen efter. Både med tanke på att hela ajks organisation gråter floder över att domarteamet tar ifrån dem guldet och att vi för en gångs skull får med oss ett domslut (ickedomslut) som leder till mål.

Några korta från matchen då:
+ Laginsatsen!
+ John, Emil, Bjärs, Kjetil, Adam, Lasse, JJ, Philip, Farnerud, Söder, Tobbe, Sam, Stiller och Dyre!
+ Tobbe och Söder!
+ Lerjéus (hör och häpna!)
+ ”Kan ni höra våran sång”-trycket vid 1-0. Magiskt!
+ nesses nya kortklippta moderna frisyr.

- Något slappt vid deras hörna/mål.
- Varför finns det ingen separat kö vid insläppen för oss med årskort?

Nu taggar vi till inför nästa drabbning som går av stapeln redan på torsdag! Mot GU, mot 3p. Mot guldet!

Bara i Stockholm

SPÅRVAGNSHETS. Mycket kan man säga om skillnaderna i intelligensnivå mellan de stackars råttorna från Stockholms-trakten och de osedvanligt välartade och fantastiskt intelligenta änglarna från Sveriges framsida. En bild säger mer än tusen ord... 

Jag är ledsen för att bilden är något suddig. Humorn i budskapet går dock inte att ta miste på.

En cynikers eviga gnäll, del 55.

OMVÄRLDSANALYS. Så får man då äntligen möjligheten att gnälla lite igen! Det är både oerhört lätt, påtagligt och framförallt fantastiskt befogat! Missförstå mig rätt, men gårdagens tillställning gör mig helt förbannat vansinnig. På ett lite halvkonstigt sätt.

Det är lätt att ryckas med i det fantastiska. Det är lätt att stirra sig blind på senaste omgångarnas kanonresultat (cupen inkluderad). Segrar som absolut inte ska förringas. Inte alls och inte det minsta. Detta med föregående års seriestarter färskt i minnet. Men, gårdagens match gör ändå att man blir lätt orolig när vi pratar Blåvitt 2000-tal.

Jag har ju inte alls för avsikt att per default agera gnällkuk och peppra på sockersöta victorior bara för att jag är cynismens förlängda arm. Men att vi på ett såpass kollektivt sätt viker ner oss och samtliga i det blåvita laget (i viss mån Kjetil exkluderad), i en match mot de värsta av motståndare, inte gör jobbet är förjävla ledsamt och för mycket "flashbackigt" från tidigare år.

Det är märkligt att vi helt plötsligt visar upp totalt obefintligt presspel jämfört med tidigare matcher, och att vi med enkelhet blir utmanövrerade och till 90% överkörda i defensiven. Visst, ajk borta är en match som man inte _måste_ vinna för att ta guld. Det är en match man kanske inte förväntas dominera, även om man är serieledare och mesta mästare. Jag köper läget. Vad jag dock, för att poängtera det återigen, grämer mig över är sättet vi förlorar på. Avsaknaden av inställning (?), hur tagna vi är av stundens tillfällighet, ingen som tar ledarrollen och agerar "Wernbloom", detta kryddat med orgien av felbeslut.

Jag menar, vi har ju ändå varit lite halvrötna i ett par matcher men ändå vunnit. Vi har ju haft lite flyt och lyckats kryssa i sista sekund mot Malmö. Men i dessa matcher har vi ändå gjort jobbet. Tillsammans. Det gjorde vi inte igår.

Nåväl. Nu är det sagt och vi glömmer helt enkelt matchen borta på Friends Arena, 6/5 2013. Vi tar samtidigt med oss ett fint arrangemang och en stor portion jävla kredd till publiken (förutom BA's sällsynt idiotiska tröjsläpp) som agerade varmt och hjärtligt i aktionerna för Turina.

När det då gäller framtiden har vi en extremt viktig match (likt alla andra såklart) på lördag mot HBK. För att förtydliga, på pappret "svåra matcher" kanske man har råd att torska eller tappa poäng i, men att göra samma sak mot nykomlingar och andra "mindre bra lag" är inte OK. Inte om man är Blåvitt, och framförallt inte om man har ambitioner om guld och serieseger.

Således, Sellas återkomst till GU och matchen mot HBK är av yttersta vikt och därför hoppas jag innerligen att både du, din granne, Glenn och random rättrogen i stan sluter upp på Gamla Ullevi för en lördagsmatch, för en gångs skull.

Låt oss tillsammans göra drabbningen mot HBK till en riktig fest!