Matchtankar - ajk hemma, 21/5

ANALYS. Det är alltid gött att leva, andas och vara blåvitt. Denna veckan är det dock extremt jävla gött att leva, andas och vara blåvitt. Cupguld och ajkkross inom 5 dagar. Inte dåligt. Inte dåligt alls. Var ska man påbörja att peppra ner superlativen från dagens match? Inledningsvis måste jag erkänna att jag, i vanlig ordning, var lite orolig för Hjalmar istället för Bjärs. I synnerhet med tanke på den ramstarka defensiv vi haft hittills och det på pappret eviga dravlet om sitt ajk är så jävla bra. Att ÅTERIGEN få äta upp de där farhågorna är inget annat än hur gött som helst. Nu behövde ju inte Hjalle göra allt för många superingripanden, men det han gjorde, de gjorde han ordentligt. Okej, deras offsidemål var kanske hans markering, men vafan gör det? Han ställde ju dom offside.

Första 15-20 hade väl ingen kopplat något direkt grepp om matchen. Mestadels var det idel vidriga ingripanden och närkamper från han Etuhu. Fy fan, har inte sett ett sådant jävla grisbeteende sedan Gashi lämnade helsingborg. Fullkomligt avskyvärd. Stämplingen på Seb som "kronan på verket". Efter tjugo kopplar vi dock ett hårdare grepp och det känns helt klart som att det givetvis är tack vare den solida laginsatsen och det kollektivt hårda arbetet, men, att inte lyfta fram Gustav Svensson här vore rentav tjänstefel. Fy fan. Inte alltid helt med i förstaläget, men de få gångerna han kanske misstajmar, tro fan att motståndaren är uppjagad i nästa andetag. Könglig hjälteinsats.

Jag störde mig lite på precisionen i Sebs fasta situationer och att det kastades bort någon boll här och där, men insåg rätt snart att han stör sig själv än mer än alla vi som kollar. Man vill, hoppas och är rätt säker på att han kommer att göra ett bättre ingripande i nästa situation. Det blir ju oftast så också, och på något sätt känns det som att han behöver kuka ur lite både humör- och insatsmässigt för att komma igång. När ribban satt sig lite på matchen, då var Seb med. Det är ju han som bryter ajks anfallsförsök och driver upp bollen på högerkanten, slår en fin passning till Emil som så många gånger förr hänger på upp. Tempot i aktionen och släppet till Ankersen som löser en ett smörinlägg (Alex-klass!) på Vibe är klass. Nicken är klass. Målet är ett jävla skolboksexempel, direkt från Torbjörn Nilssons bibel.

Där och då känns det som att det "momentum" (sicket sjukt löjligt ord egentligen) som skapas kommer att ta oss hur långt som helst. Kanske inte bara i matchen, utan även under den kommande veckan, och månaden? Harmonin, glädjen, kontrollen, kämpaglöden kombinerat med ett extremt välutfört och noggrant arbete är en fröjd att se. Det känns verkligen som att det vi ser ÄR blåvitt. Hårt jobb, rätt jobb, harmoniskt jobb, kul jobb och vinnande jobb. Fröjd!

Andra halvlek. Kontroll. Det genuina arbetet från samtliga på plan, med den offensiva defensiven i synnerhet, den banar väg för Bomans tvånolla. Även om han kanske inte får målet, statistiskt, är det ju hans mål. Eller ja, hajtands också. Kanske mest? Förarbetet på vänsterkanten där är fjärran det vi skådade under Luddes tid. Det måste man ändå säga, även om vi bara fått se hajtand under en inte jättelång tid. Han är frejdig och idag behöver vi ju inte ens 'snu' runt matchen, ajk är inte där.

Emils frispark. Äntligen! Äntligen får vi se det där hästaskottet som man spanat in på träning ganska många gånger. Äntligen går den på kassen och deras målvakt har extrema problem att göra nåt vettigt. Eller ja, han gör ju det vettigaste, serverar Boman som kontrollerat dunkar upp den i taket. Däremellan har vi ju haft mängder med lägen och bollvinster högt upp i banan. Press med understöd? Jojatackarja. Kort och gott. Ingen faller ur ramen. Alla verkar ha sköj. Självförtroendet växer. Resultaten kommer. En positiv spiral som man inte annat än älskar att få vara en del av.

Några korta från matchen då:
+ Gustav Svensson. Monster!
+ Hajtand Alessi. Frejdig!
+ Emil Salomonsson. Maskin igen. Landslagsklass.
+ Vibe. Spetskvalitet.
+ Coachning. Att spara Ankersen när Søren fick sitt tredje är smart.
+ Harmoni. Älskar det.
+ fcrealbarcelonamffhäcken. Äntligen kan vi ha er till nåt.

- Nej, inte mycket att sätta på minussidan. Kanske bättre precision i vissa fasta. Å andra sidan, Emils gav ett mål så... Nej, att vara fortsatt ödmjuka i det långa maratonloppet, det är det som gäller.

Inga jävla baksmällor mot hbk borta nu bara. Inte jätteorolig för det dock, men, you never know. Fokus. Framåt. Serieledare.

IFK Göteborg - AIK, Highlights

KANAL GLENN presenterar ett lite längre sammandrag av gårdagens allsvenska match mellan IFK Göteborg och AIK. Sammandraget innehåller förutom målen även Jonas Olssons kommentarer både före och efter matchen.

Du kan börja gråta nu, Bojan, Bojan...

MATCHTANKAR. Ja vänner, vilken magisk vårkväll vi fick vara med om på torsdagen, mycket tack vare Olle-ångvält och sur-Sebban. Vilket spel det bjöds på, vilka närkamper, vilka mål och vilken stämning!

Jag har fyra konstateranden:
1. Sebastian Eriksson – Vilken fotbollsspelare, och se så jävla bra han gör det när han ensam får ta ansvar och styra spelet utan att krocka eller kroka ihop med Gustav Svensson. Rehn/Olsson gör rätt i att spela Seb som kärnan i Blåvitt, roten till allt gott. Jag njöt när jag såg Bojan springa som en hundvalp efter dominanta Seb, hans enastående tempoändringar och den iskalla nickskarven i första halvlek, såg någon den? Han kan gå på vatten, den där Sebastian.

2. Elmar Bajranos – Tillbaka på planen, där han hör hemma. Har läst mig till att Elmar har av tränarna blivit utpekad som en bromskloss i anfallet. OBJECTION! Säger jag, Elmar är en genialisk spelare men som han själv berättar i intervjun på Fan TV så går det mycket bättre och effektivare när alla visar att de vill ha boll och det är bra rörelse. Att Elmar skulle vara bromsklossen är bullshit, hela Blåvitt har, om vi ska vara ärliga mot varandra varit en bromskloss i en del av de inledande matcherna. Och skottet, som smeker fotboojas spets på målvaktshandskarna för att sedan få ribban på målet att nästan kapitulera, herreminjävla gud vilket skott. Rykten säger att askmolnet från vulkanen ändrade riktning på grund av trycket från Elmars kanon.

3. Thomas Olsson – Jag hittar inte ens ord för att beskriva, han har alla kvalitéer som många av mina favoritspelare genom tiderna också har haft. Viljan Olle visar, hur han går in på gränsen till ett vårdslöst sätt i varje närkamp och om han tappar boll ger 400% för att ta tillbaka den. Och vem visste att Olle även hade den kvalitén på inlägg? Passa dig Sella, det enda Elmar behövde göra igår var att stå på rätt ställe och låta bollen träffa pannbenet. Om Sebastian kan gå på vatten så kan Olle göra baklängesvolter på samma vatten.

4. Bevegelse! Bevegelse! – Rörelsen igår, alla ville ha boll – det blev inte många (om ens några) tjongbollar i brist på alternativ, alla ville ha bollen så mycket att jag för en sekund tyckte mig se Sebban och Olle köra kluns om vem som skulle få den.

Sen har jag två stycken men..
MEN 1. Det var inte serieledarna vi piskade dit med 4-0, det var ett bottenlag, det var Allsvenskans sämsta lag, vi gjorde fyra mål på Allsvenskans sämsta målvakt – hurra!

MEN 2. Vi sänkte AIK med 4 jävla 0! En match mot Gnhiet är alltid en prestigematch. Och vi vann, VI vann! Det var bara ett lag på planen igår, det var VI. Du kan börja gråta nu, Bojan, Bojan…

En hyllning:
LS – Vilket psykkrig! MrG postade tidigare idag ett klipp från matchen, har ni inte sett det, titta på det! Och har ni redan sett det – titta igen! Gamla klassiker som på ett sådant härligt sätt igår kunde användas som totalförnedringar av Allsvenskans största ego och hans väninnor i gulsvart.

Men den största frågan från torsdagens match är – Kan Nils-Eric Johansson ha sina shorts högre upp? Inte okej! Hade du varit en kvinna hade du förmodligen stått för årets ”kameltoe” i BaraBens årskrönika i slutet av året.

Ett tips till Nisse: Dra upp byxorna lite till, eller be om att få spela i hotpants.
Ett tips till AIK: Lägg ner verksamheten.

Observera! Olles köttning och Ragges honnör.

Nu njuter vi av det här, sen på måndag är det dags igen, lillebror grön ska få smaka på krig. Vi ses på Biljardpalatset för uppladdning innan matchen (jisses, att man ska behöva vara så övertydlig).

Fan va najs.

"Aik ligger sist"

SÅ GÖTT!!