Matchtankar - Degerfors hemma (borta!), 21/2

ANALYS. Då var vi här igen. Ni. Jag. Oss. Och mina andra jag. Den populistiska och opportunistiska falangen av övervintrade 30-plussare, som på någon sorts maniskt manér återkommer och uppstånder på samma sätt likt fågel Fenix och några andra religiösa hittepåväsen en gång om året. Bloggaren. Den blåvita tyckaren. Ett utdöende släkte, vad det verkar, som fått sätta artens överlevnad till prov emot de stora och flashiga poddkollektivens och hemmameckade periscopesändningarnas nytidstörstande klickjagande anlete. Skit samma. Oppositionen, den blåvita, anno 2016 är härmed igångsatt.

En entusiastisk skara slöt upp på nån sorts sportbar på Wieselgrensplatsen, habil och ganska lagom tillförseende mot eftermiddagens tävlingspremiär mot anrikt motstånd i form av Degerfors. Själv var jag mest euforisk över att få se stan för ovanlighetens skull, och även med det, få smaka lite kolsyrad humleblanding. Med det även få språka lite med Glenn, första gången i år. Allt upplagt för katastrof med andra ord.

Överraskades lite av Bravidas intimitet. Jävlar vad liten den skitarenan är. Även om jag måste erkänna att det ändock på nåt sätt kändes lite gemytligt och mysigt, och från min position på mittersta ståplats, åtminstone kändes att vi skapade ett jävligt bra tryck, även om inga publikrekord slogs. Plast, betong, hisingen och fan hans moster därtill, måste ändå medges snäppet bättre än Valhalla, alla traditioner till trots.

Emellertid, allt blev ju ändå som man hade förväntat sig. Katastrof. Nej, självklart är inte ett ett mot fucking jävla Degerfors ett helt katastrofalt resultat (minns 2-2 mot Trollhättan, och vi vann hela skiten), men det får en ändå att falla in i det där gamla vanliga bittra "modet", som på något sätt gjort sig påmint åtminstone en eller två gånger de senaste säsongerna sedan 2007... Eller jo. Ett ett mot Degerfors är fanimej under all kritik. Vårt mål görs av (Köng!) en debuterande Ragnaradept och inte så mycket mer än det skapas framåt. Förutom några missar av Sören och lite halvchanser av Sköld, som absolut inte tog chansen. Återigen är det offensiven som står ut och gör sig märkvärdig. Trots att vi fått hem Glenns pojk. Jag vet inte vad det är.

Nej, det är inte enbart anfallsparet och det direkt offensiva spelet som sådant som hängs här och nu. Det är inte heller den något trötta och tämligen halvmediokra högerbacksinsatsen från vår med dagen blivande 33-åring (skönt att krisa några månader efter honom) som är orsaken till att vi bara lyckas få ett ett i denna match, det är mer än så. Vad det är? Ja, många saker. För att förenkla och minska risken för mer ordbajseri än ni redan utstått såhär långt avslutar jag min analys med någon sorts punktform.

* Vi sätter inte våra chanser (typ Sören).
* Vi står på linje i mittfält och anfall. Får inget som helst djupledsspel.
* Med ovan punkt, vi spelar mest i sidled i anfallsspel genom mittfält.
* Vi skjuter i vanlig ordning inga skott utifrån.
* Vi är tämligen kalla i matchen generellt sett, och åker på den gamla devisen, även om den inte stämmer fullt ut, "motivation slår klass".
* Vad man än tycker, anfallsspelet på högerkanten är inte alls detsamma utan Emil.

Återigen. Ingen ko på isen än. Allt är inte kaos och panik. Vi har inte åkt på några korsband eller för den delen spelat noll noll mot BP. Däremot. Kryss mot ett lag från Degerfors, var det nu ligger, det känns lite tråkigt.

Men visst, vi är ju bara i februari, och, det kan ju bara bli bättre. Eller nåt. Kul som fanken med match i alla fall.

Några korta då:

+ Hjörtur! Go jävla hemmadebut ändå. Köng.
+ Det var inte så kallt som det hade kunnat vara.

- Ja, ett kryss mot ett superettanlag är ju inte bra.

Nu är vi igång i alla fall. Och tröjorna är jävligt snygga. Trots allt.

Matchtankar - ösk cupfinal hemma 17/5

ANALYS. Så var vi äntligen där. Vårens elddop. Mesta mästarna mot titellösa plastgnellarna. Det skulle bli en kamp mot tandvärk, svordomar, spruckna röster och en av bröderna Strömbergsson. Men, med facit i hand, blodsockertopp i systemet, segersötman på diabetesnivå och 90 minuter kamp på kontot, då summerar vi finalmatchen på vårt kokande jävla gamla ullevi med ett, fan va gött.

Det började ju precis som all logik, allt givet manuskript och alla siare (inklusive undertecknad) pekade på. Ett ösk som spelade med nästintill preussisk perfektion i att följa sin game plan, ett blåvitt som agerande spänt och med känslorna utanför tröjorna. Motivation mot klass och allt det där dravlades säkert på mer än femton bänkrader och media, motståndarlag (inte AIK, inte AIK och några av de andra "topplagen", förutom ellos då) gnuggade sina händer i det givna scenariot under första halvlek. Som sagt, att deras kompakta försvar och enstaka anfall ledde till ledning i paus var inget annat än hur väntat som helst.

Om man vill vara extremt uppstudsig kan man kanske påtala att scenförändringen och vändningen i andra halvan av matchen var lika given och väntad som deras ledning i första. Riktigt så enkelt kanske det inte går att sno åt sig "vad var det jag sa"-poäng, men om sanningen ska fram var man tämligen säker på att Guds ord, i form av "de kommer inte att orka springa på gräs", skulle visa sig gällande. Åtminstone att vi skulle jobba oss fram till lägen som skulle bli farliga och rendera i mål. Även om man hann bli frustrerad både fem och sex gånger innan kvitteringen, i synnerhet på den i särklass sämsta jävla domaren som någonsin dömt på Gamla Ullevi (igen), så skulle "facit" från den allsvenska tabellen visa sin rätt.

Ett helt annat lag i andra jämfört med första, även om det fortsatt såg ängsligt ut emellanåt, dock inte lika ofta som i första, där passningstempot åtminstone stundtals drogs upp, kraften vann emot taktiken och gnetandet tillslut gav lösgodis. Och så gött det var. Det är inte mycket som slår att få fira ett mål tillsammans med 17000 andra på en kokande och brinnande läktare.

Samtidigt måste det ändå nämnas att det inte för fem öre är en bra match från vår sida. Okej inte dålig, men inte på långa vägar ösk borta, eller kalmar borta-klass. Samtidigt, det är det som är lite sådär 2007-vibbgött, att vinna matcher som inte är 100%. Det är väl givet dock att sådant skiljer ett lag med 18-7-2 på raden vs. ett lag som spelar på plast med en nolla i alla protokoll.

Återigen blir det problem att pinpointa speciella händelser eftersom jag ikväll antingen var för inne i't, eller att jag har glömt av specifika aktioner på grund av segereufori och folkölsfylla uppblandat med träspån och blöjpåsar. Det som verkligen är värt att nämna dock är ju helt klart vårt ytterbacksspel. Det är ju tämligen givet att ösk och deras game plan som sagt innebar att stänga kantspel och cementera mitten. Vad som är glädjande då är givetvis den LANDSLAGSKLASS som både Hajtand och Emil visar på sina respektive kanter. Hajtand skapar många gånger helt egna anfall i sin finurlighet och explosivitet, även om det kanske tenderar att bli farligt ibland, men det hänger nog mer ihop med att han har Sören framför sig. Men, som sagt, drivet och viljan att gå framåt är en fröjd att se. Kamrat Emil på andra kanten. Halebale. Se bara den aktionen han gör i första, då fullfartsdraget, med boll, mynnar ut i en bakom stödjebenetfint som till och med Ölme kan imponeras av, och ett finfint inlägg till Boman som närapå gör ett drömmål utom denna värld. Det är gött att vi har Emil och Hajtand. Att aftonbladet belönar Emil med fyra plus (helt rätt) och Hajtand med ett är dock en jävla skymf mot allt som finns, men det är en annan story.

Några korta från matchen då:
+ Salomonsson. Maskin. Bäst idag.
+ Hajtand. Finurlig. Pådrivare. Köng.
+ Alla andra. Ett cupguld är en laginsats, även om Sören och Vibe sticker ut med sina avgörande mål.
+ Gamla Ullevis publik. Fy fan så stolt man är över att vi kan leverera från läktarplats. Och gör det. Ut med bröstet alla änglar. Vi är blåvitt.

- Strömbergsson. Orkar inte ens dra all skit igen. Se tidigare inlägg om vad jag tycker om honom (valfri bror).
- Ångesten. Men, det hör väl till.

Nu är det snart dags för match igen. Ajk hemma. På en fin matta. Det ska bli jävligt sköj! Kom du också! Framåt.

Hur man firar ett CupGuld 2015

Matchtankar - Trollhättan borta 21/2

ANALYS. Inte nog med att man redan på förhand är förbannad en sådan här pissdag med gråväder, totalt pajad högrev och en kväll med fucking melodifestivalen. Så kommer 2 jävla 2 mot division 2-laget (!) Trollhättan. Man kan ju försöka hålla sig lite beskedlig, analytisk, snäll och resonabel i summeringen av matchen på Edsborg, eller så kan man vara helt ärlig och säga att oavsett plan, väder, träningsdos eller vindriktning ska man fan inte spela två två mot ett lag som är såpass mycket sämre rankat. I synnerhet inte med en till synes säker 2-0-ledning.

Mycket var dåligt. Tyvärr. Skärpan, kylan och effektiviteten i avsluten lämnar extremt mycket att önska. Resoluthet, hetta, dominans och finess i försvarsspelet lös med lika stor frånvaro det också. Vissa grejer var okej, men okej duger inte om man spelar kryss en sådan här dag.

Att vi spelar Hjalle istället för lill-dyre (i synnerhet efter den sistnämndes insats mot exempelvis Moskva) mot ett sådant här motstånd är tråkigt. Likaså att vi inte försöker bryta nåt mönster (Bohm?) när slöheten lyser igenom vid vår ledning är såpass för mycket likt "matchcoachningen" från Lennartssons företrädare att jag nästan borde kopiera ett inlägg från föregående säsong. Såpass mycket kunde man känna igen av de trötta jävla sidorna vi sett för ofta från vår sämsta nivå. Håglöst, räddhågset och fantasilöst allt för ofta. Kreativitet genom mittfältet? Mr. X, var är du?

Skit samma. Mycket var dåligt. Några saker rätt okej. Ankersen i anfallsspel var kul (förutom trött straff. Orka den!). Densamme i defensiv mindre skoj. Boman i nickskarvar till en för dagen iskall Vibe borde lett till mer. Sören gjorde förvisso mål, men borde gjort minst ett till. Som sagt, ups and downs. För brett, tydligt och uppenbart hos för många dock.

Några korta från matchen då:

+ Emil. Rejält jobb.
+ Boman. Gör sitt jobb. Kan mer, iofs.
+ Tom Petting. Tryckte på bra.
+ Markus Mäkinen. Eller ja, vi sköt på honom.

- Lägstanivån får inte vara så låg. Oavsett allt.
- Matchcoachning?
- Spelidé?
- Att behöva skriva ett inlägg som i princip är copy paste föregående år.
- Sluta spela vid 2-0-ledning? Hallå?

Till sist. De personer som utger sig veta vem Mr. X är (vilket förefaller sig lite konstigt i synnerhet när inte NÅGON i media kunnat läcka det), och har säkra källor på detta, men inte vill röja "av respekt". Varför ens säga nåt från början, alternativt, det känns som bullshit. Av respekt för vem? I sådanafall kan man ju tycka att det är lika respektlöst från början att ens säga nåt över huvud taget. Undulaten är i alla fall klar. Och det har jag läckt av respekt.

Hem och träna nu.

Matchtankar

(Snabba)MATCHTANKAR. Jag är lite för trött (och besviken) för att göra några längre utläggning, så det blir några snabba tankar idag.

• Gefle spelar ett kompakt och bra försvarsspel, som tar tid att lirka upp, men det skall inte ta en halvtimme
• Att skapa 2-4 halvchanser mot Gefle är inte direkt okej, eller rättare sagt inte alls okej!

• Visst, DMK kanske var sist på bollen, men det är väl Jakobs mål egentligen - Apropå Jakob. Han var väl en av de få som verkligen var med i matchen?

• Adam Johansson gör ett riktigt juniormisstag när han rensar INÅT i banan. Något måste gått snett i USA. Adam är inte samma spelare som han var när han åkte.

• Salomonsson är inget vidare bra på mittfältet till höger. Kanske dags att låta honom få testa högerbacken istället för Adam?

• Skönt att DIF inte fick mer medvind idag, då kanske de hade fått för sig att de har en chans på söndag.

Finaltåget slutsålt

90 minuter.
Så lång tid tog det alltså att sälja slut det 14 vagnar långa finaltåg som skall bära oss vackra supportrar mot Stockholm - Solna - Friends Arena.
Det tåg som till bredden är fyllt med sjungande, glada, berusade, lyckliga och förväntansfulla Änglar.
Det tåg, som med en längd på nästan 400 meter måste inskeppas via Mölndals Station, ty Göteborgs central ej kan hantera ett så långt ekipage. 14 vagnar - fyllda med kärlek.

90 Minuter, på två kassor. 

Släng dig i väggen, Justin Bieber.

"..mot cupenguld vi gå.."

Sitter du och tvekar?

Uppmaning:
Tillhör du den grupp människor som sitter och tvekar inför morgondagen?
"Ska jag verkligen åka till Växjö, över dagen? Svenska Cupen, vad är det egentligen."

SKÄRP DIG.

Det är  fyra  år sedan vi var ute och spelade i europa.
Det var fyra år sedan vi fick chansen att sukta på pengarna.
Det var fyra år sedan vi sa; "Nästa gång - då jäävlar!".

Det utgångsläge vi har för att vinna cupen är nu optimalt.
Kvar finns;

• Ett svajigt och ojämt Örgryte IS - ett Örgryte vi piskade upp med 2-0 på Valhalla för bara två månader sedan. 
• Ett fruktansvärt, pinsamt, patetiskt, ohållbart och dekadent Djurgården IF. Det enda hot de utgör sker internt. 
• Ett nykomlingsgäng som är trista att häckla - de är ju så trevliga. Dessutom har de en psalm som inmarchlåt. Skit samma. Öster, stryk skall de ha - stryk skall de få.
• IFK Göteborg, obesegrade i Allsvenskan. Formstarka, farliga, revanschsugna, kompakta samt några fler bra adjektiv. Med en utvilad och hungrig Jakob Johansson tillbaka på plan. Med en stekhet Sam Larsson och med en fruktansvärt stabil John Alvbåge.

Imorgon spelas ÅRETS än så länge viktigaste match, och det är (typ nästan) din SKYLDIGHET att ta dig till Myresjöhus Arena för att stötta våra Änglar framåt och delta i den folkfest det således kommer att bli. 

Kanal Glenn, kommer vara på plats - så vill du bubbla, filosofera, hälsa eller göra något annat i kameran är du mer än välkommen. 

Din biljett köper du här. Lämpligast på sektion H. 

Dessutom lovar Växjö 14 grader och strålande sol under matchen.

Saknar du en resekompis? Tja, varför inte nyttja vårt fantastiska kommentarsfält här nedan för att hitta en?

Kom igen nu - Blåvitt mot Europa - Blåvitt mot miljonerna!