Matchtankar - ÖSK borta, 24/4

ANALYS. Som en medgångssupporter, fast tvärtom. Då kryper jag fram. Som snön i april. Som fågel Fenix okände halvbror som dyker upp när det skiter sig. Som nån sorts Ghostbuster för att suga i mig dåligheter och vomera upp på blogg, som dras likt flugor till fekalier på sommaräng. Späkande, gnällande, gnisslande och sågande. Allsvenskan är igång.

Vi tar det direkt. Vad som stör mig är det sjukt märkliga i att vi till synes helt och hållet, under fem månaders tid, totalt glömt av hur man spelar försvarsspel. Hur man som målvakt agerar och fångar bollar. Hur man ställer upp på fasta situationer. Hur man agerar när man gjort två mål eller fler på bortaplan. Hur man krigar sig till poängen. Försöker koka ner saker och ting till varför det blivit såhär. Skador? Visst, men det är fortfarande hyfsat samma gubbar som spelar bland de fem bakersta (okej, Albornoz idag, istället för Hjalle). Alvbåge går inte att känna igen. Eller så är det precis det vi gör? Detta är nivån och förra säsongen var för bra?

Mittfältet är något mer offensivt balanserat än ifjol, och mer och mer är det uppenbart vilken anledningen var att vi höll rent, "clean sheet" gång efter annan, och fanimej inte släppte någon över bron (inte i närheten av senaste matchernas frapperande usla försvarsspel)... Gustav Svensson. Visst, det kanske är den enskilt enklaste anledningen att bara skriva så, men ju mer man tänker på det, hur jävla mycket sopade han inte bort framför farligt område förra säsongen? Tillsammans med Ronken som höjde Bjärs, och ytterbackarna lirade som de gjorde då, och gör. Och Alvbåge på det. Då var det lätt att inte vara orolig.

Vad ser vi av det i år? Ingenting. Visst, som sagt, vi har lite mer offensiv balans, och Seb/Mads II gör ju det helt okej, eller faktiskt rätt bra, i synnerhet framåt, för mål har det ju blivit, men bakåt? Det är inget guldspel vi ser. Inte alls.

Och, visst, ingen idé att bara stövla in här som nån sorts jävla Allan (som dessutom tackade nej idag till medverkan i världens största podcast om Blåvitt för att jag var tvungen ett skruva ihop en miljon Ikeamöbler) och wajna hit och dit, men tro fan att man blir trött på det? Speciellt när det inte görs några desperata, eller för den delen till synes konstruktiva byten när vi MÅSTE gå för poäng? Populistiskt, men var fan är Paka? Okej MSD och Engvall, bra spelare, men ingen av dessa har väl visat allt för mycket hetta i tidigare matcher? Och nej, jag har inte sett nån träning.

Äh, jag vetefan. Det är så jävla tröttsamt. Att att göra många mål på bortaplan SKA (en vanlig säsong iaf) fan leda till seger. En ledning på bortaplan efter ett sådant jävla monstermål av Sören Räääxxx måste fan förvaltas bättre och inte innebära att man slutar spela minuten efter, och, oavsett om det är ett nytt backpar, ska fan inte behöva gå på samma bollar såpass många gånger.

Visst, två poäng upp. Det är jämnt. Allt kan hända och så vidare. Men, vi ska inte ligga åtta. Inte succeåret 2016. Nerverna är utanpå kroppen fram till onsdag. Då kör vi nästa måstematch. Vi ses.

Matchtankar - Trollhättan borta 21/2

ANALYS. Inte nog med att man redan på förhand är förbannad en sådan här pissdag med gråväder, totalt pajad högrev och en kväll med fucking melodifestivalen. Så kommer 2 jävla 2 mot division 2-laget (!) Trollhättan. Man kan ju försöka hålla sig lite beskedlig, analytisk, snäll och resonabel i summeringen av matchen på Edsborg, eller så kan man vara helt ärlig och säga att oavsett plan, väder, träningsdos eller vindriktning ska man fan inte spela två två mot ett lag som är såpass mycket sämre rankat. I synnerhet inte med en till synes säker 2-0-ledning.

Mycket var dåligt. Tyvärr. Skärpan, kylan och effektiviteten i avsluten lämnar extremt mycket att önska. Resoluthet, hetta, dominans och finess i försvarsspelet lös med lika stor frånvaro det också. Vissa grejer var okej, men okej duger inte om man spelar kryss en sådan här dag.

Att vi spelar Hjalle istället för lill-dyre (i synnerhet efter den sistnämndes insats mot exempelvis Moskva) mot ett sådant här motstånd är tråkigt. Likaså att vi inte försöker bryta nåt mönster (Bohm?) när slöheten lyser igenom vid vår ledning är såpass för mycket likt "matchcoachningen" från Lennartssons företrädare att jag nästan borde kopiera ett inlägg från föregående säsong. Såpass mycket kunde man känna igen av de trötta jävla sidorna vi sett för ofta från vår sämsta nivå. Håglöst, räddhågset och fantasilöst allt för ofta. Kreativitet genom mittfältet? Mr. X, var är du?

Skit samma. Mycket var dåligt. Några saker rätt okej. Ankersen i anfallsspel var kul (förutom trött straff. Orka den!). Densamme i defensiv mindre skoj. Boman i nickskarvar till en för dagen iskall Vibe borde lett till mer. Sören gjorde förvisso mål, men borde gjort minst ett till. Som sagt, ups and downs. För brett, tydligt och uppenbart hos för många dock.

Några korta från matchen då:

+ Emil. Rejält jobb.
+ Boman. Gör sitt jobb. Kan mer, iofs.
+ Tom Petting. Tryckte på bra.
+ Markus Mäkinen. Eller ja, vi sköt på honom.

- Lägstanivån får inte vara så låg. Oavsett allt.
- Matchcoachning?
- Spelidé?
- Att behöva skriva ett inlägg som i princip är copy paste föregående år.
- Sluta spela vid 2-0-ledning? Hallå?

Till sist. De personer som utger sig veta vem Mr. X är (vilket förefaller sig lite konstigt i synnerhet när inte NÅGON i media kunnat läcka det), och har säkra källor på detta, men inte vill röja "av respekt". Varför ens säga nåt från början, alternativt, det känns som bullshit. Av respekt för vem? I sådanafall kan man ju tycka att det är lika respektlöst från början att ens säga nåt över huvud taget. Undulaten är i alla fall klar. Och det har jag läckt av respekt.

Hem och träna nu.

Matchtankar - Malmø hemma, 7/4

ANALYS. Det här var ju tråkigt. Vad ska man säga? Klasskillnad. Åtminstone i alla avgörande moment. Åtminstone i avsluten. Åtminstone i omställningar, spelvändningar, löpningar och i effektivitet. Jag är riktigt jävla förbannad på resultatet, men på något konstigt sätt är min känsla av uppgivenhet och ledsamhet större än min totala gnällaggression och sammantagna krypande arga förlusthatarkänsla. Jag vet inte vad det beror på. Hade vi varit nära och haft kontakt, då hade jag nog varit än mer arg än jag är nu. Sundhetstecken eller saker som tyder på att jag tappat det? Vet ej.

Malmö var bättre på allt. I synnerhet i avslutande lägen. Belackarna som mantrat på "vem ska göra målen när Tobbe är kines?" har ju fått besynnerliga mängder vatten på sin berömda kvarn. Har böjt mig från den frågan och sänkt huvudet med dårens envishet och fast beslutna inställning att "visst fan ska någon göra mål?", men idag börjar jag fan tveka. Så ofantligt ofarliga och bedrövligt dåliga avslut, i skott, i lobbar (hur missar söder?) i dribblingar och i tåfjösar trodde jag fan inte att vi skulle kunna vara.

Vet inte hur många skott vi försökte oss på utifrån (Darijan?) men att enbart ett, från JJ (godkänd insats idag), kan noteras som godkänt är fan inget annat än total jävla katastrof. Å andra sidan, vad spelade det för roll när Malmö gjorde två mål på två skott i andra? Visst, ett bortdömt (korrekt?), men det var en sådan dag.

Vad kan man ta med sig från matchen då? Ja, säg det. Man kan vältra sig i funderingar och tankar i att "var det populistiskt att spela Gurra, utan ens en insats i U21?", eller, "vem är det meningen att MSD ska slå sina inlägg på?", jag vet inte. Det är mest tomt och uppgivet som sagt. Likt blåvitts obefintliga anfallsspel och skärpa avsluten. Puckeyfasoner som att "det kommer fler matcher" får väl på något sätt smeta över denna mediokra tillställning. Något annat kan jag inte komma på. Och avslutsövningar då. Många. Ofta. Långa och jävligt ordentliga. Inget annat.

Några korta från matchen:

+ Bra tryck stundtals från oss på läktaren.
+ Inget direkt stök på stan vad jag kunde se.
+ Bebben
+ Håkan

- "Anfallsspelet"
- Felpassen
- Ineffektiviteten
- Starten
- Mitten
- Slutet

`
Nej, det var ju jävligt tråkigt detta. Vi ses mot Åtvidaberg.

Guldstridstankar - hösten 2013

ANALYS. Jag tänkte ge mig på att skriva "den sämsta skiten" och leverera "den värsta insatsen på länge". Både på Baraben.com i synnerhet och på det vida nätet i allmänhet. Sen slog det mig, det blir svårt att i text underglänsa de mediokra insatser vi sett på fågelvallen, telefonvallen, gamla ullevivallen och ålarensvallen den senaste tiden. 

Som vi såg i en annan kränkande krönika här på den fristående bloggen så är jag böjd att hålla med... Tänker så klart på "matchanalyser". Det blir och har varit extremt svårt att analysera och utvärdera de senaste fyra matcherna i GULDSTRIDEN. Varför då? Jag vet faktiskt inte. Det borde ju vara plättlätt, i synnerhet för mig, Mr. gnällröv personifierad, att spy ut löpmeter gnäll om noll inställning, ickeexisterande coachning, bortglömt kunnande i att slå en tremeterspass, avsaknaden av matchvinnare, bortblåsta anfallsalternativ, obefintlig spelidé och framförallt uteblivna poäng. Uppenbarligen har jag nått samma mediokert bedrövliga bottenvåning som spelare och ledare i min förening gjort.
 
Det är ju dock nu som finurligheten och göttigheten i att vara bloggare kommer in, och för den delen poängtera den stora skillnaden mellan en vanlig dödlig "supporterexpert" kontra högavlönade fotbollsspelare som vareviga dag utövar den sport vi alla brinner för. Jag menar, jag KAN skita i att skriva en matchanalys efter pissresultat mot storlagen Kalmar, Djurgården, Öster och Mjällby. Det är inte rätt, det är kanske inte vad våra läsare tycker är okej, eller helt rätt som supporter, men jag KAN göra det. Men. Våra spelare KAN inte skita i att fortsätta löpa, fortsätta spela, fortsätta (?) visa hjärta för föreningen de spelar för. Åtminstone inte på ett såpass kollektivt, unisont och sorgligt sätt som man gjort under dessa senaste 4 matcher i guldstriden. I synnerhet inte när man dragit på sig den finaste av tröjor.

Så, vad kan man analysera utifrån de senaste fyra matcherna i guldstriden som renderat i EN poäng av tolv? Små och stora saker. Kör lite bikupa och diskutera sedan själva i smågrupper. Själv kommer jag fram till några saker bland flera tusen:

- Vi viker ner oss när det gäller. Igen. Ett varigt, vidrigt illaluktande sår som kliat och smärtat i den nya Kamratgårdens bärande väggar ända sedan den där mörka dagen för snart tre år sedan. Förlorarmentalitet.
 
- Skador. På ett sätt är det rätt imponerande ändå att vi ligger (än så länge) trea efter en säsong som återigen kantats av många skador på många spelare. Dock kass.
 
- Spelsystem kontra material. Varför slår vi långt (eller försöker slå långt) på anfallare som kräver boll på backen eftersom de har viss möda att ta ner och suga in. I synnerhet mot resliga fornnordiska mittbackar som de flesta av allsvenskans lag spelar med. Varför?
 
- Pådrivare. Grisar. As. Inte många i dagens trupp visar att de verkligen vill (och kan) vinna. Tjötigt jag vet, men avsaknaden av gubbar som PW, Seb, Gurra eller Mild för den delen, gör sig påmind återigen. Bjärs?
 
- Flytet. Visst. Flyt förtjänar man och lag i medgång har oftast marginaler och domare med sig. Vi har haft ingetdera. Tråkigt.
 
Nej nu kommer jag inte längre. Jag har dunkat mitt huvud för många gånger i tangentbordet. Jag går och dricker några liter mellanmjölk i dagarna 6 tills det att jag ser mitt älskade lag för sista gången på Gamla Ullevi denna säsong.

Vi kom ju i alla fall inte sjua.