Doften av smørrebrød?

Danmark. Ett litet land i norra Europa med drygt 5,5 miljoner invånare. När inlandsisen smält bort tog sig jägare med tiden in på landmassan och när klimatet blev behagligare och tundran försvann började man jaga rådjur, vildsvin och man fiskade. Man brände skog och sådde i askan. Det var ett rejält folk helt enkelt.

Några från detta rejäla folk kom jag att träffa på långt senare under en tågluff i slutet av 80-talet. Vi slog följe från Köpenhamns central, med Elefantöl, vitt bröd och en sjuhelvetes massa historier om allt och ingenting. Vi förstod inte varandra hela tiden, men vi förstod så pass mycket att vi anade att det som sades var roligt, och vi skrattade oss genom Tyskland, Österrike och Italien, drack ännu mera Elefantöl och hade armhävningstävlingar i Brindisi i takt med att vi betade av krogarna från stationen ner mot hamnen. Och vi pratade fotboll. Fotboll var på den tiden liktydigt med IFK Göteborg, precis som det är idag. Jag kunde se längtan i deras ögon. De ville ju vara som oss. Och ingen kunde klandra dem. Samtidigt hade Danmark och mina nyfunna vänner för alltid tagit en plats i mitt hjärta.

Men för att knyta an till Danmarks historia igen så kan man nämna Harald Blåtand, Sven Tveskägg, Knut den store, Margareta, Kristian IV med flera som härjade vilt över haven under många och långa år. Men det lugnade ner sig. Ett tag. Ett ganska långt tag också. Men nu har det börjat att röra på sig igen.

Det sker en förflyttning av trupper. Över sundet och in i Sverige. Närmare bestämt till Göteborg. Fyra unga män från detta folk har inom loppet av ett par år intagit staden. Deras namn är Lasse Vibe, Sören Rieks, Jakob Ankersen och Thomas Mikkelsen. Det ryktas dessutom om en man vid namn Kim Christensen, som skulle vara den som rekat och lagt grunden för hela operationen. Deras vapen är höger- och vänsterfot, pannan och en utomordentligt väl utvecklad hjärna. Programmerad för att manövrera ut gnagare och annan ohyra som huserar i det stoltaste Sverige har att erbjuda inom ramen för att mäta krafter på bästa tänkbara sätt, nämligen Allsvenskan.

Deras dominans har gått så långt att Blåvitt har blivit Rödvitt, och man har nyligen fått en alldeles egen vecka instiftad till sin ära; #SUPERUGEN. Och en man, förvillande lik Sören Rieks, sågs häromdagen döpa om paradgatan Avenyn till Ströget. Man kan säga att staden har fallit i deras händer. Och som folk älskar det!

De hänger ut från fönsterna i stadens boningar, de står i bilars takluckor, hänger med en hand efter spårvagnarna, de sjunger, hånglar, kramar om varandra, gapar och skriker och låter sig översköljas av den danska gemytligheten. De må vara få våra danska vänner, men de är effektiva i sin totala dominans. Målbilden är fastnaglad till senhösten, och den glimmar som från ett mjukt grundämne med en klar och gul nyans.

Och det doftar gott, men är svåridentifierat. Är det av Pytt, eller möjligen smørrebrød?

Matchtankar - hbk borta, 24/5

ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.

Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.

Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.

För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.

Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.

Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.

Andra rullar på och den uppenbara  känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.

- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.

Nu kör vi SUPERUGEN!

Matchtankar - gnell sk borta, 8/4

ANALYS. Tätt mellan matcherna nu. Gött. För första gången på länge infaller sig den välbekanta ångesten och hårt anspänningsfyllda känslan innan match. Inte kanske för att det är ÖSK vi möter, kanske inte heller för att det är på plast. Kanske mest för att man så innihelvete jävla gärna vill att vi ska ta poäng, döna på och att den gamla äckliga rädslan för förlust kanske i viss mån är större än jaget efter segersötman. Åtminstone innan match. Kan bara claima Mr. Känslomässig hiss himself här. Eller, kanske borde uppsöka någon att prata med? Vetefan. Visst, ett uns nervositet och pirrkillig känsla bör man ju ha, vilket även är gött, men lagom är ju bäst.

Vi inleder matchen med en ganska väntad elva, där man kanske hade velat se Tom tillsammans med Gurra på mitten för att spara på Seb och dessutom kanske balansera laget lite mer defensivt, å andra sidan är det ju ett vågspel att köra med bästa bästa laget vs. bästa laget för motståndet, matchbilden och tyvärr underlaget. Skit samma. Å tredje sidan är det väl kanske inte riktigt melodin att gå ut direkt med en defensivt inriktad uppställning bara för att vi spelar borta, och dessutom mot Örebro. Bra drag där ändå Jögge!

Inledningsvis är vi rätt passiva och ser rätt tagna ut av uppgiften, inte direkt påkopplade. En ganska bekant syn, blåvitt på bortaplan de senaste åren. Ytan mellan backlinje och mittfält provas direkt där Gerzic får sticka igenom passningar lite för ofta. Farligt redan i tredje minuten där bollen går ut på deras högerkant (han Yasin var ett ständigt hot) och jag kan tycka att hajtand är först felvänd och sedan väldigt passiv. Skott i stolpen! Kunde blivit en svettig start. Vi shejpar upp oss en stund in i första, och äter oss in med bra variation på i huvudsak högerkanten där Ankersen och Salomonsson jobbar bra ihop. Mycket välförtjänt arbete av Emil i bra uppbyggnad från Sören, till Ankersen som slår insticket till Vibe, som söker avslut men Engvall fepplar sig emellan och bollen når Emil som hugger fram med ett kliniskt avslut i svår vinkel. Han är sannerligen allsvenskans bästa högerback vår käre ärkeängel. Att hänga på där längs kanten upp och ner, gång efter annan. Möcke möcke bra!

Avslutningen av första känns rätt bra och ett noll-ledningen är tämligen välförtjänt. I andra känns det som att vi bytt plats, vilket visserligen var fallet. Men ösk dönar på rätt bra och vi blir direkt tillbakapressade igen, i synnerhet när de vänder bra på mitten och överbelastar återigen vår vänstersida där DJ Alessi jobbar upp sig riktigt bra och gör jobbet. Även om det kanske känns lite farligare än vad det är emellanåt (kanske för att Sören jobbar rätt mycket in i banan) så löser han ju faktiskt uppgiften bra som sagt. Några farligheter kommer från ösk där vi återigen blir lite för passiva och bland annat ett friläge rinner igenom varvid Alvbåge (som förövrigt buades ut gött frekvent, hallå, er bästa spelare under 2000-talet? Gajslogik) och räddar ett rätt svettigt läge. Innan det har även stolpen räddat oss igen efter farlighet på hörna.

Alvbåge som sagt. Utbuad big time efter en riktigt underbar situation (eller ja, han Kalle i ösk ska ju ha ett gult, men frias av Glenn för att han redan hade ett) där John först blir nermejad och efterföljande sekvens skäller ut Enyavallenkillen efter noter. Finfina känslor på utsidan där John. Love it!

Vi trycks ned rätt ordentligt som sagt men förutom friläget, någon stolpe som sagt och lite hörnor, så känns det inte direkt farligt ändå faktiskt. Mittlåset tillsammans med Alvbåge och ytterbackarna gör det bra idag. Det gör de.

Engvall byts ut till förmån för Mikkelsen som debuterar i allsvenskan. Engvall som för övrigt redan innan matchen hade outat att han säkerligen inte skulle palla 90 minuter. Mikkelsen är snart inblandad i en situation efter en fin spelvändning och kontring på högerkanten och får iväg ett rätt hårt skott som räddas av målvakten. Fortsättningsvis gör han ett mycket bra jobb och i slutet av matchen då han suger ner bollen på bröstet, flyttar sin försvarare och serverar Vibe (som missade ett jävligt givet läge tidigare, vilket han hade satt elva gånger av tio förra säsongen) till att dunka in den i målvaktens högra hörn. Till slut komfortabel (efter hårt jävla jobb) seger där Tom Petting och MSD får lite speltid. Mina orostankar innan match var rätt felaktiga, men samtidigt, som matchen startade kontra historiken trodde jag att det var rätt det jag känt. Som tur var har Jögge gjutit lite mer mod och spelidé i skallarna på gubbarna, så jag kan bara tacka för segersötman.

Några korta från matchen då:

+ Salomonsson. Maskin. Bäst i AS på högerbacken. Inget snack.
+ Ankersen. Gör lite krångligt ibland. Mycket rätt. Viktig!
+ Alvbåge. Snabb igångsättning. Avgörande räddning. Bra stolphjälp och extremt bra agg!
+ Bra drag på vår läktarplats! Grädde till er!

- Behöver man nämna plast?
- Vår start är inte 100%, men det gick ju bra ändå. Kan dock straffa sig framöver.
- Är inte helt nöjd med ytan mellan backlinje och mittfält inledningsvis, måste bli bättre mot bättre motstånd.

Ja, inte så mycket mer att säga faktiskt. Ingen motorsåg. Än. Ska bli jävligt spännande att se hur vi står emot mäkCtiga mff på söndag. Fullsatt. Det blir gött det.

Kan btw passa på att puffa Tobbes pod denna veckan. Jävligt gött snack med Bjärs.

Matchtankar - bk röva hemma, 21/3

ANALYS. Det finns några initiala och elementära frågor man måste ställa sig efter en sådan här totalkross av världens bästa lag. 1. Var ska jag börja hyllningen? 2. Vad ska jag gnälla på? 3. Kan vi inte, en gång för alla få slut på det evinnerliga jävla gullandet och dravlandet kring häckens förbannat jävla pinsamma och tandlösa epitet som "det extremt roligt spelande underdoglaget som aldrig granskas kritiskt eller ifrågasätts på något plan?" Jag menar helt enkelt att det räcker nu. Det räcker med lovord till det jävla gärdsgårdslaget med på tok för mycket pengar. Häcken är och förblir ett jävla ickelag som visserligen kanske anfaller okej stundtals och har en rätt bra spelare i Simon Gustafson (även om han var rätt kass idag). Men sen då? Den roliga fotbollen bjuds ju på i deras totalrötna backlinje som stundtals höll på att bjuda på både ett, två eller tre baklängesmål.

Så. Slut på tjötande om motståndarlaget. Det är inte riktigt min normala "standard" att gå loss så mycket över det andra laget som står på plan eller det andra lagets "fans", men nu måste det fan få ett slut. Häcken är och förblir som sagt ingenting.

Strax innan avspark kände jag inte någon direkt nervositet. Jag vet inte om det berodde på senaste #BBpodd (den på GP.se, ni vet) och Mysjörgens snack om ditten och datten och hans förmåga att gjuta mod i mottagaren och samtidigt utstråla ett konfident lugn? Eller om det helt enkelt var något annat som spökade till det? Vanligtvis är jag sjukt nervös inför avspark, oavsett om det Knäckebröhults IS eller storlag som bk röva vi möter. Det är bara något som ligger där och oroar mig. Men denna gång var det som sagt annorlunda.

Det skulle ju visa sig vara en ganska rättfärdigad känsla med tanke på vår start där vi direkt tar kommandot och pressar ner motståndaren på egen planhalva och egentligen per omgående ställer in tonen för vilken matchen skulle spelas i. Kontrollerad possesion med finess och hjärta, i A-dur.

Att det bara stod 1-0, och målskytten var inte Lasse (även om han hade ett par goa lägen, och SVT-ajk-aren Fjäll tydligen hade sagt i någon TV-intervju att just Lasse var den som hittills hade stått för matchens enda mål) var ju såklart i underkant med tanke på de lägena vi skapade. Vilka kom både från höger, vänster och även centralt i banan. Vi ägde verkligen matchen på alla positioner. Måhända att just som ovan nämnde Simon Gustafson hade något motlägg i stolpen, men så mycket mer än så skapades inte av Hisingens FC Realbayernbarcelonamff.

I andra halvlek körde vi på av bara farten och vår käre Haitam "Alessi" Aleesami, som i paus hade dratt både hjältemusikvideos av Laglund och injicerat självförtroende rätt in i blodet, visade ett spel som vi ännu inte blivit bortskämda med på vänsterkanten. I synnerhet inte från vänsterbacksposition. Jävlar vilken halvlek han gör. Här ska man ju betänka att FC Realbayernbarcelonamff i prinicp styrde alla sina anfall genom deras högerkant och således satte Hajtand på rätt många defensiva prov ändå. Den gode GHT, ni vet han islänningen som yppade i media att de (FC Realbayernbarcelonamff alltså) skulle KROSSA oss, av honom såg vi intet. Jag märkte faktiskt knappt att han var på plan. Än mindre när han blev utbytt. Pajas, brukar en sådan gubbe kallas, så även idag.

Kombinationsspelet mellan Seb, Sören, Ankersen, Vibe, Boman visade ju sig vara extremt vältrimmat och finoljat. Klapp klapp på sant mediagulligulllagsmanér och tvåan var ett faktum. Jösses så bra genomfört av alla inblandade i både det anfallet, men även fler där innan. Att Vibe i matchminut 66 fick döna in en fin balja efter ett frejdigt anfall på högerkanten av Emil som passar Sören, vilken fint langar till sin danske dreng punkterar ju matchen fullständigt. Några minuter där innan hade ju Tom Pettings gamle lagkamrat fått syna det solklara röda kortet och det hela var ju ganska komfortabelt. Även om solen hade gömt sig bakom taket och kylan gjorde sig jävligt påmind på ståplats.

Deras reduceringsmål var rätt onödigt men var väl mer av statistisk karaktär än något att hänga upp sig på brutalt, så mer än så tänker jag inte orda om det. Dock var det kanske ett litet halvbra ingripande av Tom Petting som föranledde baljan, men vafan, skit i det nu.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen! Jävlar så bra han är. Mats Gren, du är inte dum du...
+ Gurra Swede. Jävlar så bra han är. Vladimir Putin, du är rätt dum, men vafan, Gurra är hemma!
+ Hajtands andrahalvlek! Kör på sådär. Gör det bara.
+ Sören. Synd att det inte blir ett mål idag heller. Mycket bra prestation!
+ Boman. Sliter nåt djävulskt i det tysta. Hög allsvensk klass i det mesta.
+ Seb. Ditt spel. Ditt agerande. Ditt hjärta. Visst, några bollar galet idag, men som sagt, gesten där du slår på klubbmärket på bröstet i andra halvlek när vi får en hörna. Jag ryser.
+ Vibe. Inte superförstatouch idag, men gör det mesta rätt ändå. Målprotokollet. Gött.
+ Bra förstamatch av Rogne. Säkert och ordentligt. Blir bra detta.
+ Fint inhopp av Mikkelsen. Kommer att bli nyttig ändå.
+ Emil. Räcker så.

- Att vi bara är strax under 7,5kpers. För dåligt. För jävla dåligt. Inga ursäkter.
- PA't funkade sådär i första på kortisdan. Skitsak (säger det mesta om matchen).
- Att vi fortfarande har en 5a på en av flaggorna vid inmarch. Vafan, det var 2 år sedan vi tog 6e cupguldet. Släng den och fixa en ny med 7 snart.

Som sagt, att man enbart hänger upp sig på skitsaker som egentligen inte har något med matchen att göra, det säger en del av hur bra jag ändå tyckte att det var. Visst, ett minus är väl kanske att jag hade så många plus, samt min inledning då, hur mycket gulligull kommer bk röv fortsätta att få framledes? Det räcker nu.

Mot #5APRIL. Mot en fullsatt jävla arena. I år är det vår tur.

Försäsongsdravel - Snart skiner possession!

ANALYS. Bättre sent än aldrig säger vissa. Slött, för jävligt, ofokuserat, slarvigt och rätt bedrövligt säger jag. Anyway, tänkte ge mig på att försöka analysera och printa ner mina tankar från Portugallägret och de matcher som spelades där. Först och främst får man väl böja sig ner och tacka för den kvantitativa rapporteringen som vi faktiskt fick ta del av nere från Algarvekusten. Det var ju ändå delegationer från AB, AB, GP och GT (samt mycket bra intern rapportering från klubben!) som formerade sig på plats och gav små instick, rapporter, intervjuer och snask från laget i våra hjärtan. Det visar ju ändå återigen att det finns ett extremt stort intresse för våra blåvita killar, eftersom allt som publicerats säkerligen genererat en bra klickkvot på de utsändas olika plattformar.

Återigen då får man ju hoppas att det, på pappret, stora mediala intresset drar med sig att vi faktiskt kan fylla på med folk på GU när säsongen väl drar igång. Förhoppningsvis leder aktiviteter som dessa, med tät direktrapportering "inifrån", till att det faktiska intresset stärks än mer.

Hur som helst, med de orden sagda får jag återigen tacka för bra bevakning där nerifrån.

Vad kan man ta med sig från tränings- och matchspel då? Ptja säg det. Inte för stora växlar ska väl dras varken från det som var bättre och det som var sämre. Det är lätt att ramla in i gamla Stahreparoller som att "vi är kanske inte så jävla bra som vi tror, men inte heller så jävla dåliga som många internettyckare och i synnerhet Barabengnällrövar vill få det till". Typ. Om vi backar bandet lite till måste man ju in och nosa i rekryteringen av vår näste danske favorit (?), Jakob Ankersen. Kamrat Gren dröjde sig kvar lite på KG medan laget åkte ner och började sitt träningsspel. Tongångarna på nätet fortsatte i inslagna mönster och det wajnades om att malmø minsann presenterade förvärv på förvärv. Stora super-duper-realnamn som kom från Cardiff och allsköns proffesionella monsterklubbar ute i Europa. Namnen i sig skiter jag ganska blankt i, men jag måste ändå erkänna att man föll med i gnället kring att sidledsdannes namn inte direkt hade läckt ut i media och "all of a sudden" hade de presenterat en gubbe som visserligen kanske setts i media, men inte på långa vägar gick att följa i detalj hur förhandlingen gått till från frispråkiga sportchefer i märkliga förhandlingstaktiker. Skit samma. Plötsligt gjorde han ju det också, Gren, presenterade en gubbe som dels var relativt obekant för mig (okej, jag hade ingen aning om Ankersen och hans kvalitéer, än mindre att han var aktuell för oss, eller att det var ett såpass starkt namn som vi jagade på "fel" position) och som sagt, rätt vad det var skulle vår nye dansk landa med sitt nya lag i Portugal. Kredd till Gren. Klarhet till klarhet kan man ju säga. I synnerhet efter Ankersens fina 90 minuter mot gnällmanders och plastlarssons danska drenger.

Till matcherna då. Jag kikade på allihop och tyvärr blev det inte riktigt läge att knåpa ihop några matchtankar från respektive drabbning, utan jag försöker mig istället på att summera mina åsikter om dem här.

Jablonec. Den tjeckiska ligatrean hade man ju inte superkoll på, men internationellt motstånd och i synnerhet "den typen av internationellt sådant" brukar ju på förhand innebära rätt tuffa matcher och tankarna, känslorna och förhoppningarna var ganska spridda. En elva som vi sett lite grann av i tidigare spel matchades där Hajtand, Hjalle, Bjärs och Emil stod framför Mackan. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD bildade mittfält och Boman/Vibe kamperade på topp. Starten av matchen gav känslan av att det kunde bli vissa problem mot ett till synes ganska bra motstånd. I synnerhet då vi fick jaga en del boll och inte alls fick praktisera mysjörgens favoritord, possession. Innermittfältet gjorde ett bra och förtjänstfullt hårt arbete, men den riktiga kreativiteten lös tyvärr med frånvaro. Avsaknaden av en spelande, offensiv och konstruktiv playmaker gjorde sig påmind. Inget som direkt var någon större issue mot det motståndet visserligen då det visade sig att deras försvarslinje själva bjussade på rätt givna lägen. Hur som helst var det ändå en rätt trevlig offensiv vi fick se med tre offensiva baljor som påföljd. Vibe löpte som att han varit antingen helt oberörd av de tidigare dagarnas transfersurr, eller så var det helt tvärtom, han var toklack för att han inte blev såld, och riktade sin frustration åt rätt håll och bara körde. Jag är tämligen säker på att det var mest länkat till det förstnämnda. Vibe är go han. Det är han.

Försvarsspelet såg rätt okej ut, trots markeringsmiss och lite sådär ingripande på deras mål. Men överlag en okej match och 3-1 mot internationellt motstånd som sagt var klart godkänt.

Dynamo Moskva. Wernblooms lokalrivaler med idel namnstarkt manskap och landslagsmeriterade gubbar på i princip varje position visade rätt tydligt varför de ligger bra till i ligan och gjort väl ifrån sig i det pågående europaspelet. Jävlar vilken skillnad det är på individuell kvalitet (generellt) och allmänt monetär omsättningsstyrka. Det var en genomkörare som hette duga. Att det "bara slutade" 2-0 får ändå anses som ett bra resultat sett till den ganska förväntade matchbilden. Vi fick i allafall se hur ett possessionspel går till. Även om det såklart inte alltid innebär att man vaskar fram drivor med chanser bara för att man har mycket boll. 68-32 har jag för mig att bollinnehavsstatistiken slutade på. John vaktade målet bakom Hajtand, lilldyre (mumma!), Bjärs och Emil. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD på mitten bakom Vibe och Engvall.

Som sagt, men gubbar som Kokorin och Valbuena på andra sidan kan man förvänta sig att det blir lite åka av. Vi gör det ändå rätt okej förvarsmässigt och släpper inte till allt för många givna lägen. Dyrestam tar inga fångar i backlinjen och visar verkligen att han är en gubbe att räkna med framöver. Älskar hårdheten och resolutheten, även det finns lite planerings- och placeringsdetaljer att jobba på. Mittfältet med Gurra och Petting får återigen slita hårt i att städa framför eget straffområde och gör det väl. Framåt har vi några få godkända chanser som kanske borde lett till större farligheter, men här ser man som sagt att gubbar som Samba och Büttner i deras försvar håller viss högre klass än Peter Larsson eller Pissenisse.

Deras första mål är ren och skär klass. Halebale. Bara att lyfta på hattjäveln, även om vi såklart skulle ligga närmare i försvarsspelet. Andra målet de gör på tilläggstid är återigen en fin prestation av lille Valbuena som slår en klinisk pass till deras i hoppare vilken kanske drar Hajtand lite för enkelt, men egentligen är det inte mycket mer att orda om. Återigen en bra genomkörare som ger smak av vad som komma skall.

Brøndby. Nu får vi se en lite annorlunda elva med Hjalle som vänsterback (NEJ!), Petting på sin riktiga position (hade hellre sett honom där tidigare, men vafan), Bjärs och MSD som högerback (NEJ!) och Sandberg. Framför spelar Ankersen (JA!), Gurra Swede (måste hjälpa en nykomling i Ogge), Kindlund och Søren. På topp startar Vibe/Boman. Kindlund får ju ingen lätt uppgift att gå in och förväntas spelfördela, men gör det ändå rätt okej. Intentioner finns, men det väger lite för lätt ibland, även om han trycker till sina motståndare på ett bra sätt emellanåt. Framåt har vi inte jättemycket då vi får spela på omställning (igen) och inte riktigt kan bygga upp spelet bakifrån med en enkel pass genom mittfältet. Kreativ offensiv mitt var det ja (SEB, du är så saknad!). Ingen är direkt spelbar i uppspelsfasen (jämför May förra säsongen där han 100 gånger av hundra var spelbar i både första, andra och tredjeläget). Possession var det ja...

Skit samma, Boman och Ankersen har ett mycket fint samarbete och den nye dansken är sånär på att hänga ett drömmål i sin debut. Hans insats bådar mycket mycket gott. Några fina intentioner mellan Søren och Vibe får vi också, men det är deras innermitt som gör ett mycket vackert mål efter att vi sjunkit ner på rak linje med för många gubbar. Inte godkänt.

Däremellan har Sandberg satts på prov otalet gånger då vi släppt till på tok för enkelt från i synnerhet MSD och Hjalles ytterbackspositioner. Sandberg som för övrigt kan kvittera ut ett samlat gott betyg från de matcher han spelade där nere.

Generellt kan man säga att så mycket possession blev det inte som sagt. Endast 3 mål (i samma match) och saknaden av en kreativ spelfördelare på mitten är de samlade intrycken från de tre matcherna. Jag tror och hoppas dock att samtliga träningar, matcher, insatser, eventuella inkilningar och swingersmentalitet i partnerbyten med rumskompisar fört med sig enkom positiv atmosfär och känsla inför kommande säsong. Det känns helt klart så. Vi har något på gång.

Nu ser vi framemot f*ck på lördag, en ny innermittfältare och en fortsatt skadefri försäsong. Så får vi se hur detta slutar.

Glöm inte årskort. Glöm inte Trollhättan borta. Och glöm framförallt inte att teckna ditt medlemskap i klubben om du ännu inte gjort det. Till sist, grattis Emil. Så jävla värt. Köng.