ANALYS. Bättre sent än aldrig säger vissa. Slött, för jävligt, ofokuserat, slarvigt och rätt bedrövligt säger jag. Anyway, tänkte ge mig på att försöka analysera och printa ner mina tankar från Portugallägret och de matcher som spelades där. Först och främst får man väl böja sig ner och tacka för den kvantitativa rapporteringen som vi faktiskt fick ta del av nere från Algarvekusten. Det var ju ändå delegationer från AB, AB, GP och GT (samt mycket bra intern rapportering från klubben!) som formerade sig på plats och gav små instick, rapporter, intervjuer och snask från laget i våra hjärtan. Det visar ju ändå återigen att det finns ett extremt stort intresse för våra blåvita killar, eftersom allt som publicerats säkerligen genererat en bra klickkvot på de utsändas olika plattformar.
Återigen då får man ju hoppas att det, på pappret, stora mediala intresset drar med sig att vi faktiskt kan fylla på med folk på GU när säsongen väl drar igång. Förhoppningsvis leder aktiviteter som dessa, med tät direktrapportering "inifrån", till att det faktiska intresset stärks än mer.
Hur som helst, med de orden sagda får jag återigen tacka för bra bevakning där nerifrån.
Vad kan man ta med sig från tränings- och matchspel då? Ptja säg det. Inte för stora växlar ska väl dras varken från det som var bättre och det som var sämre. Det är lätt att ramla in i gamla Stahreparoller som att "vi är kanske inte så jävla bra som vi tror, men inte heller så jävla dåliga som många internettyckare och i synnerhet Barabengnällrövar vill få det till". Typ. Om vi backar bandet lite till måste man ju in och nosa i rekryteringen av vår näste danske favorit (?), Jakob Ankersen. Kamrat Gren dröjde sig kvar lite på KG medan laget åkte ner och började sitt träningsspel. Tongångarna på nätet fortsatte i inslagna mönster och det wajnades om att malmø minsann presenterade förvärv på förvärv. Stora super-duper-realnamn som kom från Cardiff och allsköns proffesionella monsterklubbar ute i Europa. Namnen i sig skiter jag ganska blankt i, men jag måste ändå erkänna att man föll med i gnället kring att sidledsdannes namn inte direkt hade läckt ut i media och "all of a sudden" hade de presenterat en gubbe som visserligen kanske setts i media, men inte på långa vägar gick att följa i detalj hur förhandlingen gått till från frispråkiga sportchefer i märkliga förhandlingstaktiker. Skit samma. Plötsligt gjorde han ju det också, Gren, presenterade en gubbe som dels var relativt obekant för mig (okej, jag hade ingen aning om Ankersen och hans kvalitéer, än mindre att han var aktuell för oss, eller att det var ett såpass starkt namn som vi jagade på "fel" position) och som sagt, rätt vad det var skulle vår nye dansk landa med sitt nya lag i Portugal. Kredd till Gren. Klarhet till klarhet kan man ju säga. I synnerhet efter Ankersens fina 90 minuter mot gnällmanders och plastlarssons danska drenger.
Till matcherna då. Jag kikade på allihop och tyvärr blev det inte riktigt läge att knåpa ihop några matchtankar från respektive drabbning, utan jag försöker mig istället på att summera mina åsikter om dem här.
Jablonec. Den tjeckiska ligatrean hade man ju inte superkoll på, men internationellt motstånd och i synnerhet "den typen av internationellt sådant" brukar ju på förhand innebära rätt tuffa matcher och tankarna, känslorna och förhoppningarna var ganska spridda. En elva som vi sett lite grann av i tidigare spel matchades där Hajtand, Hjalle, Bjärs och Emil stod framför Mackan. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD bildade mittfält och Boman/Vibe kamperade på topp. Starten av matchen gav känslan av att det kunde bli vissa problem mot ett till synes ganska bra motstånd. I synnerhet då vi fick jaga en del boll och inte alls fick praktisera mysjörgens favoritord, possession. Innermittfältet gjorde ett bra och förtjänstfullt hårt arbete, men den riktiga kreativiteten lös tyvärr med frånvaro. Avsaknaden av en spelande, offensiv och konstruktiv playmaker gjorde sig påmind. Inget som direkt var någon större issue mot det motståndet visserligen då det visade sig att deras försvarslinje själva bjussade på rätt givna lägen. Hur som helst var det ändå en rätt trevlig offensiv vi fick se med tre offensiva baljor som påföljd. Vibe löpte som att han varit antingen helt oberörd av de tidigare dagarnas transfersurr, eller så var det helt tvärtom, han var toklack för att han inte blev såld, och riktade sin frustration åt rätt håll och bara körde. Jag är tämligen säker på att det var mest länkat till det förstnämnda. Vibe är go han. Det är han.
Försvarsspelet såg rätt okej ut, trots markeringsmiss och lite sådär ingripande på deras mål. Men överlag en okej match och 3-1 mot internationellt motstånd som sagt var klart godkänt.
Dynamo Moskva. Wernblooms lokalrivaler med idel namnstarkt manskap och landslagsmeriterade gubbar på i princip varje position visade rätt tydligt varför de ligger bra till i ligan och gjort väl ifrån sig i det pågående europaspelet. Jävlar vilken skillnad det är på individuell kvalitet (generellt) och allmänt monetär omsättningsstyrka. Det var en genomkörare som hette duga. Att det "bara slutade" 2-0 får ändå anses som ett bra resultat sett till den ganska förväntade matchbilden. Vi fick i allafall se hur ett possessionspel går till. Även om det såklart inte alltid innebär att man vaskar fram drivor med chanser bara för att man har mycket boll. 68-32 har jag för mig att bollinnehavsstatistiken slutade på. John vaktade målet bakom Hajtand, lilldyre (mumma!), Bjärs och Emil. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD på mitten bakom Vibe och Engvall.
Som sagt, men gubbar som Kokorin och Valbuena på andra sidan kan man förvänta sig att det blir lite åka av. Vi gör det ändå rätt okej förvarsmässigt och släpper inte till allt för många givna lägen. Dyrestam tar inga fångar i backlinjen och visar verkligen att han är en gubbe att räkna med framöver. Älskar hårdheten och resolutheten, även det finns lite planerings- och placeringsdetaljer att jobba på. Mittfältet med Gurra och Petting får återigen slita hårt i att städa framför eget straffområde och gör det väl. Framåt har vi några få godkända chanser som kanske borde lett till större farligheter, men här ser man som sagt att gubbar som Samba och Büttner i deras försvar håller viss högre klass än Peter Larsson eller Pissenisse.
Deras första mål är ren och skär klass. Halebale. Bara att lyfta på hattjäveln, även om vi såklart skulle ligga närmare i försvarsspelet. Andra målet de gör på tilläggstid är återigen en fin prestation av lille Valbuena som slår en klinisk pass till deras i hoppare vilken kanske drar Hajtand lite för enkelt, men egentligen är det inte mycket mer att orda om. Återigen en bra genomkörare som ger smak av vad som komma skall.
Brøndby. Nu får vi se en lite annorlunda elva med Hjalle som vänsterback (NEJ!), Petting på sin riktiga position (hade hellre sett honom där tidigare, men vafan), Bjärs och MSD som högerback (NEJ!) och Sandberg. Framför spelar Ankersen (JA!), Gurra Swede (måste hjälpa en nykomling i Ogge), Kindlund och Søren. På topp startar Vibe/Boman. Kindlund får ju ingen lätt uppgift att gå in och förväntas spelfördela, men gör det ändå rätt okej. Intentioner finns, men det väger lite för lätt ibland, även om han trycker till sina motståndare på ett bra sätt emellanåt. Framåt har vi inte jättemycket då vi får spela på omställning (igen) och inte riktigt kan bygga upp spelet bakifrån med en enkel pass genom mittfältet. Kreativ offensiv mitt var det ja (SEB, du är så saknad!). Ingen är direkt spelbar i uppspelsfasen (jämför May förra säsongen där han 100 gånger av hundra var spelbar i både första, andra och tredjeläget). Possession var det ja...
Skit samma, Boman och Ankersen har ett mycket fint samarbete och den nye dansken är sånär på att hänga ett drömmål i sin debut. Hans insats bådar mycket mycket gott. Några fina intentioner mellan Søren och Vibe får vi också, men det är deras innermitt som gör ett mycket vackert mål efter att vi sjunkit ner på rak linje med för många gubbar. Inte godkänt.
Däremellan har Sandberg satts på prov otalet gånger då vi släppt till på tok för enkelt från i synnerhet MSD och Hjalles ytterbackspositioner. Sandberg som för övrigt kan kvittera ut ett samlat gott betyg från de matcher han spelade där nere.
Generellt kan man säga att så mycket possession blev det inte som sagt. Endast 3 mål (i samma match) och saknaden av en kreativ spelfördelare på mitten är de samlade intrycken från de tre matcherna. Jag tror och hoppas dock att samtliga träningar, matcher, insatser, eventuella inkilningar och swingersmentalitet i partnerbyten med rumskompisar fört med sig enkom positiv atmosfär och känsla inför kommande säsong. Det känns helt klart så. Vi har något på gång.
Nu ser vi framemot f*ck på lördag, en ny innermittfältare och en fortsatt skadefri försäsong. Så får vi se hur detta slutar.
Glöm inte årskort. Glöm inte Trollhättan borta. Och glöm framförallt inte att teckna ditt medlemskap i klubben om du ännu inte gjort det. Till sist, grattis Emil. Så jävla värt. Köng.
