Matchtankar - skansen hemma, 1/6

ANALYS. Äntligen måndag äntligen, och livet det börjar på nytt igen. Så lät det imorse. Så lät det på lunchen. Och så lät det klockan 19:04 vid matchstart. Superugen startar sällsynt slött. Sinnesjukt söligt. Sensationellt svagt 'sessionspel. Svordom. Satan så sur man blir. Jag måste dock poängtera att en poäng, serieledning och fortsatt nolla är bra. Lämnar dock det positiva där. Samlar sinnet. Startar sågen. Smörjer sabeln. Sabrerar spelet. Sätter igång.

Jag vet inte om det var bra med en veckas vila? Uppenbarligen inte. Helt jävla osannolikt hur långsamt vi går ut och startar matchen. Ingen synlig hemmaplansaggressivitet. Ingen nämnvärd press. Ingenting som liknar konstruktivt spel genom mitten. Inga speluppbyggande och genomtänkta passningar FRAMÅT i banan. Visst, några bra genomskärare och luriga lägen längs kanterna, men vem har inte läst den "gameplanen" avseende vårt spel 2015? Men okej, när vi väl kommer runt blir det allt som oftast farligt, eller åtminstone emellanåt. Det borde kanske även ringt, men deras målvakt står för herrejössesräddning spetsat med att bolljäveln inte vill in. Det är en SÅN dag idag...

De är inte ofarliga första tjugo. Inte alls. John gör det mycket bra och fredar målet vid några tillfällen med svettiga ingripanden. Som sagt, bibehållen nolla och fem insläppta totalt är fortfarade jävla bra. Samtidigt tycker jag verkligen inte att djurgården står för några nämnvärda heta grejer spelmässigt. Skillnaden är dock att de går framåt, genom mitten, och stundtals längs kanterna, med fart. Rör på benen, tar nya positioner och jobbar sig framåt. Vårt signum! Hos oss ser det precis omvänt ut. Vilar med boll. Vilar varje gång. Söker snett bakåt. Söker snett utåt. Söker ALDRIG en boll genom mittfält och framåt. Den uppenbara bristen på konstruktivt spel, spelfördelande och banbrytande framskridande variationer lyser så ofantligt starkt. Visst, vi står inte och faller med det denna matchen heller, men att inte kunna plocka fram ett sådant spelkort ur leken EN enda gång får ändock anses som ett litet nederlag. Om det beror på att Seb, som för dagen är mycket mycket tillbakadragen (sorry to say, men vad var oddset på att han skulle bomma straffen?) kryddat med att ingen framför honom direkt möter i mitten och vill ha boll. Det är lite ledsamt.

Vi ska inte salta sår och förhöja det som en gång varit, i synnerhet med tanke på hur mycket bättre "alla andra" punkter är jämfört med föregående säsonger, men saknaden av en Farnerud eller May är ledsamt stark en sådan här kväll. Återigen måste jag understryka att det inte är en katastrof att spela kryss egentligen när serieledningen står intakt och defensiven håller även utan Ronken. Däremot får det under inga som helst omständigheter bli en vana att vi kan vara så lättlästa, visar sån ofantligt stor respekt för en motståndare i lite medvind och inte trampar igång det och vill ha bollen. Då kan det bli problem.

Jag vet inte riktigt, även denna gång, vad man ska och bör plocka upp från matchen, men den lilla hettan som saknas i avsluten (sista läget, Ankan!), det emellanåt stillastående och orörliga spelet och den åtminstone till synes stora rädslan för deras försvarande block, det är ungefär det jag minns av matchen.

Jag hade faktiskt velat se ett dubbelbyte i typ 60e, ut med Sebban, in med Tom. Rakt byte. Och även då det som genomfördes med Boman mot Engvall. Tror nog att Tom hade kunnat stå för ett lite rakare spel, mer framåt i banan, utan så jätte, jätte, jättemånga tillslag på bollen och även ett jävla driv. Men, återigen är jag bara en gnällkuk, poddgäst och självutnämnd läktarexpert. Tur är väl det kanske.

Nej, nu ser vi till att ta med oss det positiva. Nollan. Och jobbar som fan på att hitta lösningar för att komma framåt ännu mer, snabbare, hårdare och rakare mot ellos. Det är nu det gäller.

Några korta från matchen då:

+ Hajtand. Blåvitts främste idag tillsammans med John.
+ John. Blåvitts främste tillsammans med hajtand.
+ Emil. Ändå bra insats stundtals. Försöker. Gnetar. Får en oklar straff som vi visserligen hade tjänat ihop.
+/- Ankersen. Plus för det mesta. Ändå minus för missen i slutet.
+ Søren är rätt bra idag också. Synd att inte skotten sitter bara.

- Att vi inte vågar ta fem steg framåt i banan. Med boll. Genom mitten. Variationen är obefintlig i anfalls- och uppbyggnadsspelet idag. Vi står still. Vill inte ha boll. Vaggas in i söl och frustrationen växer mer än drivet. Obra.
- Att ALLT går genom Sebban. Det håller inte.

Slicka nollan. Skaffa biljett till ellos om du inte gjort det. Superugen studsar vidare på torsdag. Serieledning. Segern kommer. Sök sötman.

Matchtankar - hbk borta, 24/5

ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.

Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.

Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.

För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.

Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.

Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.

Andra rullar på och den uppenbara  känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.

- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.

Nu kör vi SUPERUGEN!