Know Your Enemy: BK Häcken 6/4, Gamla Ullevi

INFÖRRAPPORT. Imorgon nalkas det hemmapremiär, media brukar vilja kalla det för ett derby... Jag nöjer mig med att säga att det är just hemmapremiär. Skönlirarna från Hisingen kommer på besök och ska än en gång visa hur man rullar boll, dribblar och filmar(Paulinho). Och förlorar med 3-0, för att sedan hyllas som det skickligaste laget i norra Europa.

Jaja, här kommer iallafall en slags rapport om 2016 års upplaga av BK Häcken. Baserad på matchen mot Elfsborg och glimtar av Svenska Cupen där Häcken tagit sig till final.

Formation: 4-3-3
Abrahamsson
Andersson-Wahlström-Sudic-Binaku
Schüller-Abubakari
Mohammed-Gustafson-Paulinho
Jeremejeff(Owoeri)

Spelsätt
Såhär såg Häckens startelva ut mot Elfsborg i omgång 1. Jeremejeff skadade sig i minut 20 och ersattes av en pigg John Owoeri som värvats från nedflyttade Åtvidaberg inför den här säsongen. Han gjorde mål nästan direkt men blåstes av för offside. Han tog sig in bakom backlinjen och tog emot djupledspassningar från Schüller och den dålige av Gustafsonsbröderna ofta och det kan bli ett hot mot ängeln med Islands bästa vänsterfot.
Som vanligt spelade de mycket boll efter marken och den en gång Blåvitt-aktuelle Rasmus Schüller var viktig i uppspelsfasen. Många av uppspelen gick via någon av de defensiva mittfältarna till Paulinho eller Gustafson som i det första fallet oftast utmanade sin gubbe på kanten, eller i det andra fallet gjorde en tuff vändningsmottagning som fick kommentatorn att utropa "vilken teknik" och sedan spela en boll i djupled till Mohammed eller Owoeri i första hand. Den dålige brodern var bra på att smyga in i den luckan som Gustav Svensson alltid härskar över och det kan bli ett problem.

De tre anfallspelarna i Häcken är farliga på kontringar, dessutom serveras passningarna av Schüller eller Gustafson på ett ofta föredömligt sätt, vilket gör att trion där fram också får chansen att kontra.

I försvarspelet såg det ut litegrann som det brukar göra för Häcken, men det var till större del än vissa gånger tidigare Elfsborgs förtjänst. Claesson, Rohdén och Emir, som återuppstått från någonstans långt ner i skiten, ställde till det rätt rejält för Häckenförsvararna, tillsammans med världens snabbaste man(pojke) Simon Hedlund. Mohammed och Andersson var starka defensivt men på andra kanten såg det inte särskilt bra ut för Häcken där Paulinho var som brassar är mest och Binaku var som Binaku är mest, vem han nu är. Hade det inte varit för att Häckens före detta ÖIS-målvakt Peter Abrahamsson helt plötsligt spelade som vår egen gamle ÖISare Bengt Andersson, då kunde Claesson gjort både 2 och 3 mål. Bengt Andersson spelar för övrigt fortfarande boll i division 5.

Spelare
+ Joel Andersson har spelat bra hela försäsongen och imponerade även i den här matchen, han är snabb, följsam och lugn i passningsspelet. Han står inför en tuff uppgift när han möter Charmören och DJ Alessi men med hjälp från Nasiru Mohammed, som också visade stor arbetsmoral utöver snabbheten och den hyfsat fina tekniken han har, blir det iallafall något lättare. Mohammed gjorde dessutom mål.

+ Peter Abrahamsson stod för en ypperlig insats i målet. Som sagt stod han i vägen för mängder av chanser i matchen och räddade definitivt Häckens seger. Å andra sidan har Elfsborg ingen Tobias Hysén som avslutar anfallen.

- Vänsterbacken Binaku såg inte särskilt vass ut i första halvlek och slog bort många bollar. Lyfte sig något i andra, iallafall defensivt men här finns det möjligheter för Ankersen och Salomonsson att få en rolig onsdagskväll. Speciellt med tanke på att Paulinho inte tar det defensiva arbetet alltför seriöst.

Skadeläge
I backlinjen saknas deras Sydafrikanske FD-landslagsspelare Tefu Mashamaite som varit stabil i Svenska cupen i år. Även Kari Arkiviuvouvo är skadad vilket får anses vara ett stort avbräck, särskilt med tanke på att ersättaren Binaku inte imponerade i matchen mot Elfsborg. Jasmin Sudic åkte även på en utvisning, precis som han gjorde senast på Gamla Ullevi, och är därmed avstängd. Det är väl både bra och dåligt för Häcken då de slipper Sudics vårdslösa tacklande och en utvisning i den här "derby"matchen istället, samtidigt som han var bra i positionsspelet och gjorde en del viktiga brytningar. Huruvida Jeremejeff kan spela är oklart.

Kom förbi Hedens fotbollsplaner innan matchen så får ni se korpens motsvarighet till Gustav Svensson jogga runt och skava hälsenor som uppvärmning.

Väl mött.

Forza Blåvitt!

Matchtankar - Åtvid hemma, 5/4

ANALYS. 154 dagar sedan. Vi står där igen. Vårsolen värmer och vintern är glömd. Herrejössestifo (big up till alla som roddat där, och litet plus till oss som gång efter annan pytsar in deg). Och en av jönsarna Strömbergsson. Nu gjorde den sistnämnde inget direkt som avgjorde matchen mer än att han i vanlig ordning var relativt usel. I synnerhet med det röda och köttningen på DJ Alessi färskt i minnet. Men som sagt, skit samma när det gäller domarinsats. Gött när det är så, ändå.

Förhållandevis ängslig premiär. Ingen jättematch, ingen katastrof. Inget klang och jubel och inget unisont gnäll. Det kändes som att det fanns en del brist på tålamod på läktaren, i synnerhet med tanke på förra årets kross av bonnelaget som spelar boll på plast. Jag tippade själv 2-1 och en rätt tillknäppt tillställning. Nu är jag ju på långa vägar ingen expert, inte alls, men jävlar så spot on det var. Eller ja, inte resultatet, heller, men tillknäpptheten och premiärnerverna var ju där. Å andra sidan, för att gå händelserna i förväg så är ju ändå tre poäng, tre poäng. Oavsett. Att börja blanda in tugg som att "nu darrar varken mff eller för den delen ÖSK", spelar mindre roll just nu känns det som. Vi kan lura lite i lugn och ro, utan varken hybris eller krispanik. Gött.

Men visst hade kanske jag tillsammans med styva 15-tusen andra kanske velat se lite mer klang, tingeltangel och mål i protokollet. Inget snack. I synnerhet som sagt efter det makalöst tjusiga tifot (ja, efter att ha sett det på diverse medier och bilder, vågar jag nästan säga att det var ett av de snyggare tifona på nya GU) kanske vi hade önskat än mer i startskottet på säsongen 2015. Å andra sidan, vad spelar det för roll egentligen (inte tifot alltså, utan att spelet såg ut som det gjorde)? Åtvidaberg gjorde det rätt bra. De hade läst på läxan och gjorde allt som FCrealbarcelonamff inte hade gjort i cupen. De försvarade sig unisont, stängde våra passningsvägar och gjorde det allmänt svårt för oss att skapa nämnvärda kreativa anfall varken på höger, vänster eller genom mitten.

Inga direkta chanser alls i första, där samtliga drar in ett paket mellanmjölk i betyg. Varken varken eller eller, om man säger. I och för sig, Sebastian slog väl tyvärr bort lite väl många bollar och föll väl ur ramen till att bli en av de sämre, insatsmässigt. Men å andra sidan, med hans driv och vilja kompenserar han väl upp sig själv genom att mest bara vara jävligt resolut ändå. På något sätt. Gurra Swede gör det bra och förtjänar väl ett litet plus i första.

Andra startar och det känns som sagt som att tålamodet och första målet kommer att betala sig. Mycket riktigt. Både av Sebastian och de tidigare bortgödslade bollarna, som i 55:e, eller när det nu var, langar fram en mycket fin frispark till Rogne som får premiärmåla på ett mycket fint nickmål. Jävligt gött att få utdelning på en offensiv fast situation. Senare delen av matchen känns rätt lam där vi som sagt kontrollerar och har väl egentligen bud på fler, men skärpan saknas. Å andra sidan är inte Åtvidaberg helt ofarliga, men skapar samtidigt inga större lurigheter heller. En bra dag på jobbet helt enkelt. Sol och bärs därtill. Flott.

Några korta från matchen då:

+ Tifo!
+ Rogne!
+ Gurra Swede.
+ Tre poäng och allsvenskan igång!
+ Folkfest!

- Vi borde faktiskt kunna skapa mer tryck när vi är så många.
- Varför har vi en femma på flaggan? Seriöst?
- Borde kunna sätta mer tryck och röj offensivt, men vafan. Okej.

Allvenskan igång! Borta mot ÖSK, och snart hemmamatch igen mot mff. Var där! Vi har det gött.

På date med Bärkroth och Djordjic

RIVALITET/HETS. Det finns spelare som vi inte vill förlika oss med. Det finns spelare som vi älskar att hata. Det finns spelare som vi aldrig kommer att förstå oss på. Hur fungerar dessa spelare? Hur tänker de? Vad rör sig egentligen i deras huvuden? För att ta reda på detta stämde jag och fotograf-Micke träff med en utav allsvenskans mest omtalade, kontroversiella och extroverta personligheter: Bojan Djordjic.

 

Dagen innan hemmapremiären ville vi veta vad som driver honom och hur han ser på att komma till Göteborg och möta den göteborgska publiken igen. Samtalet ägde rum i en hotell-lobby på Avenyn och den dryga halvtimmen vi hade att tillgå visade sig bli intressant och tiden visade sig vara alldeles för knapp. Vi hade kunnat sitta länge och snacka runt det där bordet.

Oerhört glädjande för oss på BaraBen var också att Nicklas Bärkroth ville hänga med ner i lobbyn för att snacka med oss inför matchen. Håll till godo.

Allsvenskan bjuder inte på ett bländande kortpassningsspel. Få matcher innebär "klang- och jubelföreställningar". Många matcher spelas inför mer eller mindre folktomma läktare. Med vetskap om dessa faktum är det viktigt att allsvenskan innehåller andra ingredienser som lockar folk till storstadsarenorna, som väcker känslor och som framkallar för allsvenskan livsviktig rivalitet. Bojan Djordjic utgör absolut en sådan ingrediens.

Nicklas och Bojan studsar på lätta fötter, i amerikanska sportskor, från hissen mot bordet vid fönstret som vätter mot Avenyn, och tar oss bestämt i hand. De berättar båda två direkt att de ser fram emot matchen i morgon (läs: idag). Båda två understryker att det är matcher av den här karaktären de brinner för. Det är matcher inför 15 000 exalterade åskådare som innebär "glamouren" för den allsvenska fotbollsspelaren. På Grimsta är de överens om att man värnar om individen, men bristen på historia ger dem ingen direkt hemmapublik att prata om. Det är på Gamla Ullevi, Friends och Swedbank man vill spela som allsvensk fotbollsspelare. Föreningen Brommapojkarna bygger till stor del på ideellt arbete och runt A-laget är det tydligt en stor skillnad på att spela med IFK Göteborg/AIK och nämnda BP. "Allt är lite mindre", säger Nicklas. "Brommapojkarna är framför allt en väldigt stor plantskola för unga talanger", fyller Bojan i.

De pratar också båda två om tydliga mentalitetsskillnader på städerna Göteborg och Stockholm. Stockholm drivs till större del av prestationskrav och karriär, medan stämningen är något mer avslappnad, även bland fotbollsspelarna, i Göteborg.

Bojan pratar om sig själv som "lagpappa", och Nicklas tillhör de yngre i Brommapojkarnas A-trupp, som idag innehåller flertalet mer eller mindre namnkunniga spelare, såsom t.ex. Özkan och Andreas Haddad.

Det tar inte många minuter innan vi alla fyra inser att Nicklas och Bojan har en del gemensamt. De slog båda två igenom som unga, lovande spelare. Bojan understryker att "den grabben är väl fortfarande ung", och pekar kamratligt på Nicklas. Båda skrattar. De har idag båda två en ganska klar bild av vad som måste till för att den unga och generella fotbollsspelaren skall få fortsätta utvecklas i Sverige. De menar båda två att svensk fotboll i för stor utsträckning handlar om "att säkra". Man väljer tryggheten före möjligheterna i för många fall. De pratar båda två om exempel som t.ex. vår egen Sam Larsson. Det vore förödande för Sams utveckling om han inte får spela mer när t.ex. Farnerud är tillbaka.

Vi pratar brett runt bordet om vilka spelartyper som idag bär intresset för allsvenskan på sina axlar. Vi är alla överens om att Rydström, Lindström, Djordjic och Stahre (snarare en personlighet och inte en spelare i dessa sammanhangen) är livsviktiga för allsvenskans överlevnad. Nicklas menar att Wernbloom på samma sätt var en spelare som förut bar intresset för allsvenskan på sina axlar. När Wernbloom lämnade allsvenskan blev fotbollssverige en profil fattigare.

När det gäller vad som driver Bojan så är han själv väldigt tydlig: "Jag klarar av att hantera fulla Göteborgare som vill snacka fotboll på krogen. Jag klarar av att hantera hånen och hetsen från läktarna. Det är en del av livet som fotbollsspelare. Det är motsättningar och rivaliteten som driver mig framåt".

Vi tackar Nicklas och Bojan för en mycket trevlig pratstund och vi välkomnar Nicklas tillbaka till Göteborg. Vad gäller Bojan så vet vi ärligt talat inte. Helt "välkommen" till Göteborg är han nog aldrig. Vi inser att hans personlighet är extremt viktig för intresset för allsvenskan, men man kan inte bara ta honom till sitt hjärta utan att det svider. Vi vill inte ens tänka på framgångarna han haft med de "svarta från Solna" och vi lämnar pratstunden och hotellet med blandade känslor. Vi tror och hoppas att Bojan kommer få precis det välkomnandet en gammal gnagare skall ha när en gammal gnagare kommer till Gamla Ullevi och avslutar därför med följande ord, som vi tror och hoppas kommer eka inne på Gamla Ullevi i morgon(läs: idag):

 

"Du kan börja lipa nu, Bojan, Bojan..!!" 

Året var 2011...

INTROFILM. Ståpäls på den fantastiska introfilmen från 2011, signerat Laglund.

Ska bli spännande att se hur morgondagens film ser ut.

ALLA TILL GAMLA ULLEVI!

Alla till hemmapremiären mot BP - Söndag 7/4!

HETS. Efter en rejäl krigarinsats och fantastiskt hjärta i grisvinsten mot Helsingborg är vi givetvis än mer taggade inför hemmapremiären mot BP på Gamla Ullevi på söndagen den 7/4, 15:00! När vi dessutom fick en otroligt underbar stämningsförsmak mot Hisingen finns det INGA ursäkter att inte dyka upp på gamla. För att fortsätta kampanjandet som rullar på bra via officiella, supporterklubben och genom andra grupperingar kör vi en vänlig men bestämd upprepning från BaraBens sida.

Tryck ut affischen som du hittar på länken, eller som du kan hämta i shopen. Tapetsera stan, häng upp den på din arbetsplats, i din skola, i din grannes svale, på Hisingen och överallt där IFK Göteborgs anhängare finns. Det finns bara ett. Lag. I. Götet.

BP i all ära, men det kommer att blir fest, Bojan, Bärkroth, en hel drös med gamla avdankade "profiler" och givetvis en fortsättning på segertåget. Att det dessutom kommer att bli Bjärs 200e match, vilket gör honom till en än större legend och ge honom en plats bland många andra rättrogna på Kamratstenen, är ju även det en fin klick grädde på moset.

Vad väntar du på? Mot ett fullsatt Gamla Ullevi!

En lång vinter

En lång vinter är snart över. Snart står vi där på Gamla Ullevis läktare igen. Bortamatcher i alla ära, men nu börjar det närma sig. Den RIKTIGA starten. Den känslan som infinner sig när man hör de första tonerna av Snart Skiner Poseidon en solig vårdag, vilket vi enligt SMHI tyvärr inte får, det finns fan inte mycket som slår den känslan. Förfesterna på Valhalla ger en liten bild av vad det är man gått och väntat på hela vintern, men det är ändå inte på riktigt. Den där förväntan man kan känna bland folket runt omkring sig inför matchen, finns inte riktigt där på Valhalla. Sorlet som finns inför matchstart är så spänt av förväntan, men så fort de första tonerna från Joel Alme börjar spelas tystnar det för att sedan bryta ut i en helt underbar allsång. Varje gång jag står där blir jag så jävla taggad, känner hur adrenalinet börjat pumpa ordentligt och det jag känner är ”Nu jävlar!”.

Många i min närhet tycker att det är lite konstigt att jag orkar lägga ner så mycket tid och passion i att följa Allsvenskan. Dessa personer frågar ofta hur jag kan stå ut med den oerhört låga nivån på fotbollen. På detta ger jag alltid samma svar, att det är så mycket runt omkring. Stämningen som finns på våra svenska arenor, förväntningarna som byggts upp inför matchen och spänningen som finns i luften. Det handlar om att det är VÅR skitliga, det är VÅRA arenor, det är VÅRA spelare och det är just det som är VÅR PASSION! Det är någonting ingen annan liga någonsin kan ersätta eller något annat lag kan ersätta. Vi är Blåvitt, bäst i Sverige!

NU KÖR VI!

Häcken har inga fans.

INFÖR-HETS. Händelserik vecka minst sagt, kommentarstormar på inläggen, diverse djur – då mest pumor har haft bra med utrymme här på BaraBen, Tobbe har bloggat mer än någonsin och det är hemmapremiär på måndag. Känner ni, att nu är det nära, riktigt nära.

Hemmapremiären då, motståndet heter Häcken och en av deras bästa spelare är Mathias Ranégie, den före detta blåvittspelaren – för er som inte minns honom, så var det han den långa killen med gips på armen som värmde upp vid sidan om planen.

Jag vill som Blåvit hälsa er häckenfans välkomna till fastlandet på måndag, för er som inte har varit så här långt bort från Rambergsvallen på länge så följer här en vägbeskrivning till vår arena Gamla Ullevi.


Ni kan även ta spårvagn, då föreslår jag 10:an, 5:an eller 6:an, hoppa av på centralstationen eller vart de nu stannar, sen följer ni bara den blåvita strömmen som tar er fram till vårt fort.

Jag skriver den här texten och ser att ordet ”Häckenfans” blir rödmarkerat, felstavat helt enkelt. Jag testar lite olika förslag häckenfans? Häcken fans? Nej, det är också fel. Det finns inga stavningsalternativ heller, ordet finns inte. Det finns inget som heter Häckenfans, Häcken har inga fans.

Här är en ganska rörande film om BK Häcken, innan den ekonomiska rushen tack vare Gothia Cup. Filmen kunde lika gärna ha varit inspelad på Rambergsvallen som inte ser ut att ha förändrats något sedan filmen spelades in (1982). Jag vill varna känsliga tittare för hemska matchkläder och en del nakenhet (men hey! vi är ju lite av en sexblogg nu för tiden).

Välkommen in i framtiden BK Häcken och ni fåtalet supportrar, lämna landsbygden och er skräparena bakom er och välkommen in till hjärtat av Göteborg och Gamla Ullevi.

Vi ses på måndag.

Man rullar in 6-0, sen är matchen över

Spontana Matchtankar.
Vilken match mina vänner, vilken match! Sen jag kom hem från Helsingborg har jag haft blandade känslor inför invigningen. Jag har pendlat mellan tankar som ”Fan va gött, äntligen ny arena och en ny säsong”, ”Va gött det ska bli att ta hem tre poäng i premiären”, ”Helvete, tänk om vi inte vinner första matchen. Vad pinsamt det blir”. Men när Alme lade handen på guran och började spela la sig den största nervositeten, och en svårtbeskriven känsla infann sig. Det lättaste sättet att beskriva den är nog ”ÄNTLIGEN!”

Alla vinster känns sköna, men den här kommer man nog komma ihåg extra mycket. Att vi har ett lag som inte bara sätter sex bollar under 90 minuter, utan också släpper till en (ja, kanske två) någorlunda farliga målchanser under samma tid är inte bara otroligt, utan från och med idag även historiskt. Jag skulle kunna sitta och hylla spelare till höger och vänster, jag skulle kunna beskriva situationer om och om igen. Men något vi även ska komma ihåg mitt i all yra är att Djurgården var lika dåliga som vi var bra idag.

Klacken tänkte jag nämna några ord om också. Helt klockren stämning, och endast en kortare tyst svacka i början av andra halvleken. Eller vadå klacken förresten? Hela publiken var ju med idag. Den nya arenan har verkligen en klockren akustik som gör att det inte går att missa vad som sjungs, oavsett om det är något nytt eller gammalt. Det enda man kan klaga på är att det ibland blir svårt att höra ljudet ur PA-systemet. Men så är det på alla arenor. Man kan inte få allt, och det är säkerligen så bra det kan bli!

Något som slog mig på vägen ut från arenan är hur olika matcher kan sluta, och framför allt hur annorlunda de kan vara. I måndags mot Helsingborg var det inte i närheten av samma spel (eller spelglädje heller för den delen) som idag. Inte heller kommer det vara samma känsla i kroppen ikväll när man lägger sig.

Alla som håller helhjärtat på ett lag vet hur skön det är att vinna med hockeysiffror, alla vet även hur jävla hårt det svider. Det kan inte vara lätt för de äckliga Djuren att åka hem till Stockholm, inte efter dagens 90minuter långa djuplågeri! Jag tänkte avsluta här, men känner bara att jag MÅSTE skriva hur UNDERBART det är att se Ragge lägga 5-0 målet. Och förresten, hur otippat är det inte att Sella blir först med att lägga mål på nya arenan?

Den långa väntan är över...

PREMIÄR. I 90 dagar räknade jag långsamt ner till Helsingborgmatchen, att denna nedräkning äntligen tog slut i måndags känns bara så otroligt gött. För det betyder att allt är igång igen. Även om matchen mot Helsingborg i sig inte blev någon direkt fest så var man någorlunda nöjd endast med anledning av att Allsvenskan 2009 har startat.

Att få se Pontus Wernbloom jaga ifatt en spelare och kötta spelaren som han köttade Bojan. Att få se Robin Söder ta sig in i straffområdet gång på gång för att vackert slå in bollen i målgaveln kommer förhoppningsvis snart vara en verklighet.
Att det långa vinteruppehållet är över märker man, vädret har äntligen börjat värma istället för att frysa ner och tidningarna går i högvarv om årets allsvenska.

Dessutom har vi en otrolig invigning av Gamla Ullevi att se fram emot (eftersom att våran invigning av den är allt som räknas), att verkligen slå Öis - Gais matchen när det gäller tifo, sång, fotboll och hela inramningen. När folk tänker tillbaka på Blåvitts första match på "nya" Gamla Ullevi så ska de få upp bilden av hur vi på läktaren håller sången igång i 90 minuter och våra änglar på planen totalt spelar upp hela Djurgården på läktarn.

Det har äntligen börjat igen. Nu gäller det bara att vi på läktaren ger våra änglar på planen stöd varenda minut av matcherna, även om vi ligger under med 9-0. För faktum är att när de ligger under behöver dem oss allra mest, detta sa flera utav spelarna på DvDn "Älska Änglarna" och jag tycker därför det är något vi skall ta åt oss.

Så nu glömmer vi måndagens match och blickar framåt, för på lördag så kommer Djurgården på besök och då finns inget annat än total dominans på schemat. Både på läktaren och på planen.
Vi har en ny inmarschlåt och en ny arena att inviga, och ingen 08a i världen kan förstöra det för oss, inte ens Lagrell.

Jag vill även passa på att uppmana ALLA som skall på matchen mot Djurgården att klä sig i blått och vitt och ta med era halsdukar, detta för att skapa en så otrolig stämning som möjligt!




Lär er låten, den skall eka över gator och torg på lördag!

Nu blickar vi framåt!

MATCH Efter gårdagens match säger den negativa:

Vi förlorar. Vi skapar ingenting framåt.Tomas Olsson är kass. Jakob Johansson är osynlig. Vårt kantspel är obefintligt. Samspelet mellan Lund och Sella samt Adam och Hysén finns inte. Adam Johansson har ingen vänsterfot. Sella var kass. Hysén var kass. Söder för ensam på topp. Vem skall göra målen? Vem skall passa Ijeh?
Äh, skit samma, allt var ändå domarens fel.

Efter gårdagens match säger den positiva:
Vi förlorar bara med 0-1, dessutom på en tveksamt dömd straff. Dessutom mot en av favoriterna. Vårt försvar är stabilt. Vi släpper bara till en stor chans. Vem är Henrik Larsson? Var Rasmus Jönsson med ens? Vi skapar flera bra chanser själva. Vi äger innermittfältet. Tomas Olsson fördelar spelet bra. Jakob har potential. Sella dribblar bra. Hysén var nära att komma loss. Lund var bra. Det var ändå en okej premiär. Det var en premiär.
Äh, skit samma, allt var ändå domarens fel.

Efter gårdagens match säger jag:

Nu blickar vi framåt. Nu skall Djurgården få lida. Nu är det fyra dagar och fem timmar kvar till vår hemmapremiär. Fyra dagar till vår nya arena. 1425 biljetter till utsålt. Fyra dagars hunger. Fyra dagars laddning. Nu kör vi.

Rätt låt vann - öva, öva och öva igen!

INMARSCHLÅT. I dag blev det klart. Änglarna tog rätt beslut. Den sjätte april bör alla ha lärt sig texten till vår nya inmarschlåt: "Snart skiner Poseidon". BaraBen ser mycket positivt på bytet, som ligger helt rätt i tiden. Nu har vi allihopa knappt två veckor på oss att öva, öva, öva och när vi gjort det så kan vi öva lite till. Nu ser vi till så att den här låten sitter ordentligt när Djurgården kommer hit för att få känna på vårt premiärstryk!

Text: Joel Alme- Snart skiner Poseidon

När vi går genom staden över broar och torg
med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg
och vi minns första gången när änglarna sjöng
hur vårsolen värmde och vintern var glömd

ooooh när vi kastar våra tomma glas
finns det alltid nån med hjärtat kvar
född ur hav och himmel står vi kvar
för vi glömmer aldrig denna stad

vi såg hur du halta' vi såg hur du sprang
med tårar på kinden och hjärtat i brand
med längtan i bröstet du stod där och sa
snart skiner Poseidon och Blåvitt står kvar

ooooh när vi kastar våra tomma glas
finns det alltid nån med hjärtat kvar
född ur hav och himmel står vi kvar
för vi glömmer aldrig äääänglarnaaa