2012/04/07

En lång vinter

En lång vinter är snart över. Snart står vi där på Gamla Ullevis läktare igen. Bortamatcher i alla ära, men nu börjar det närma sig. Den RIKTIGA starten. Den känslan som infinner sig när man hör de första tonerna av Snart Skiner Poseidon en solig vårdag, vilket vi enligt SMHI tyvärr inte får, det finns fan inte mycket som slår den känslan. Förfesterna på Valhalla ger en liten bild av vad det är man gått och väntat på hela vintern, men det är ändå inte på riktigt. Den där förväntan man kan känna bland folket runt omkring sig inför matchen, finns inte riktigt där på Valhalla. Sorlet som finns inför matchstart är så spänt av förväntan, men så fort de första tonerna från Joel Alme börjar spelas tystnar det för att sedan bryta ut i en helt underbar allsång. Varje gång jag står där blir jag så jävla taggad, känner hur adrenalinet börjat pumpa ordentligt och det jag känner är ”Nu jävlar!”.

Många i min närhet tycker att det är lite konstigt att jag orkar lägga ner så mycket tid och passion i att följa Allsvenskan. Dessa personer frågar ofta hur jag kan stå ut med den oerhört låga nivån på fotbollen. På detta ger jag alltid samma svar, att det är så mycket runt omkring. Stämningen som finns på våra svenska arenor, förväntningarna som byggts upp inför matchen och spänningen som finns i luften. Det handlar om att det är VÅR skitliga, det är VÅRA arenor, det är VÅRA spelare och det är just det som är VÅR PASSION! Det är någonting ingen annan liga någonsin kan ersätta eller något annat lag kan ersätta. Vi är Blåvitt, bäst i Sverige!

NU KÖR VI!