Spelartapp inför 2012

För ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg där jag gick igenom mina tankar kring våra nya spelare. Med sju nya spelare blir det givetvis trångt om man skulle valt att behålla samtliga spelare, vilket så klart inte har gjorts. Ett antal spelare har fått lämna truppen, både helt och hållet men också ett par på lån.

Elmar Bjarnason -> Randers

Theodór Elmar Bjarnason kom till IFK Göteborg mitt under brinnande guldstrid 2009. Det syntes tidigt att han hade mycket boll i sig men att han inte riktigt fick det att stämma. Till en början var det enbart vänsterkanten som gällde för islänningen och det märktes att han inte riktigt gillade det men också att det inte passade hans speltid då han är en ganska långsam spelare. Så positionen som kantslickande yttermittfältare passade absolut inte Elmars spelstil.

Under de åren Elmar var i klubben utvecklades han till något av en favorit hos mig. Hans kanske största styrka var nog hans oerhörda vilja och löpvillighet. Det var något som främst märktes av när han flyttades in på favoritpositionen i mitten. Där kunde verkligen få utlopp för sin löpvilja. Hans, enligt mig, överlägset bästa match var mot Malmö borta under säsongen 2011. Han var verkligen överallt.

Elmars största svaghet att han var alldeles för ojämn, man kunde redan tidigt under en match avgöra om han skulle göra en bra eller dålig match. Man kunde se det redan efter fem, sex passningar. Missades ett par av dessa var det precis som om det satt i resten av matchen. Det resulterade ofta i ytterligare bortslagna passningar och att han trampade på bollen.

Mikael Stahre gjorde tidigt klart för Elmar att han inte skulle vara en tilltänkt startspelare under säsongen 2012. Redan där var nog både föreningen och spelaren själv överens om att försöka hitta en ny klubb. Ganska tidigt visade engelska Ipswich intresse och Elmar var även över på provträning och gjorde enligt rapporter ett gott intryck. Trots en väl genomförd provträningsperiod blev det ingenting med engelsmännen.

Elmars troligtvis ganska höga lön var nog något man helst ville se försvinna om man inte trodde på honom fullt ut, vilket så blev fallet. Mitt under träningslägret Copa del Sol blev han till slut klar för danska andradivisionsklubben Randers. Tyvärr var oturen snabbt framme för Elmar som dessvärre skadade både korsband och ledband i en match mot Odense. Åtta månaders rehabilitering blev prognosen för islänningen och det är bara att säga ”krya på dig!”

Allt som allt tycker jag nog det var rätt att göra sig av med Elmar, en hög lön kombinerat med att det var alldeles för långt mellan topprestationerna gör att det inte var läge att behålla honom. Ser man dessutom till vilka spelare vi fick in istället så hade det troligtvis blivit väldigt svårt för Elmar att få ordentligt med speltid.

Karl Svensson -> Jönköping Södra

När Karl Svensson anlände inför säsongen 2009 gjorde han det med enorma förväntningar på sig. Vid säsongens start hade vi kanske Allsvenskans bästa mittbackslås genom Mattias Bjärsmyr och Ragnar Sigurdsson. Tanken med värvningen var nog att man räknade med att antingen Bjärsmyr eller Sigurdsson skulle försvinna under sommarfönstret och att Karl då skulle gå in och ta dennes plats. Vi skulle således även fortsatt ha ett av Allsvenskans bästa mittlås. Tyvärr drogs Kalle med en del skador redan under säsongen 2009 och när Bjärsmyr försvann så var det istället en då 17-årig Mikael Dyrestam som tog chansen och som han gjorde det! Att som sjuttonåring gå in som mittback och plocka bort en spelare Iván Óbolo så som Dyrestam gjorde är det inte många som gör.

Resterande matcher av säsongen var det ett helisländskt mittbackspar bestående av Hjálmar Jónsson och Ragnar Sigurdsson som gällde, med Dyrestam till vänster. Därmed blev det inte mycket spel för Karl. När säsongen 2009 summerades hade det enbart blivit tre matcher där samtliga var inhopp. Vad jag kommer ihåg så kom han i samtliga in som någon form av targetplayer.

När säsongen 2010 drog igång var det många som var övertygade om att det här var säsongen då Karl skulle komma tillbaka i gammal god form à la 2006. Med Adam Johansson nyligen färdigrehabiliterad och Dyrestam med ett avslitet korsband fick så Karl chansen i mitten tillsammans med Ragnar. Efter att laget inlett säsongen med en 3-0-seger borta mot Kalmar FF var det så dags för hemmapremiär mot BK Häcken. En 0-1-förlust i hemmapremiären var knappast vad någon med sympatier för IFK Göteborg hade räknat med. 2010 var ju säsongen för ”Nästa mästarna”…

I tredje omgången var det så dags för bortamatch mot Helsingborgs IF, en match som slutade med förlust 0-2. Karl Svensson blev något av Jonas Olssons syndabock och hamnade djupt ner i frysboxen. Det blev bara ytterligare en match från start och ett inhopp. Återigen var Svensson placerad i frysboxen.

Inför säsongen 2010 var snacket kring Kalle oerhört likt föregående säsong, det var nu det var dags. Det snackades om att han mådde bättre både fysiskt och psykiskt. Han hade gått igenom en skilsmässa och det nämndes som en av anledningarna till att självförtroendet inte var i topp. Men nu jävlar! Säsongen hade knappast kunnat börja sämre för Karl Svensson, rött kort i premiären mot Örebro SK efter två, om inte direkt felaktiga, så mycket tveksamma gula kort. När säsongen skulle summeras stod Karl på totalt 18 matcher varav 15 från start. Han kunde därmed inte ses som ordinarie trots att Ragnar försvann mitt under säsongen.

Karl var långt ifrån den klass han höll när han lämnade oss under säsongen 2006 och det var därför inte helt oväntat att han inte var in tilltänkt startspelare för säsongen 2012. Att han likt Bjarnason satt på en ganska hög lön gjorde att klubben var benägna att sälja honom för att frigöra löneutrymme. En spelare av Karls kaliber hade annars varit ypperlig att ha i truppen då backlinjen känns aningen tunn. Men med kostnaden det hade inneburit att behålla Kalle så var det nog inget svårt val. Jag tror inte heller att Kalle varit särskilt intresserad av att sitta på bänken ytterligare en säsong. Det snackades en del om en flytt till en annan kamratförening, IFK Norrköping, men det slutade med att Karl flyttar hem till Jönköping istället. Så det är bara att önska Karl lycka till i Jönköping!

Andreas Drugge -> BK Häcken

Drugge kom till Blåvitt inför 2011 och gjorde det efter att ha haft två fina säsonger bakom sig med 14 respektive 15 poäng. Han spelade i en så kallad ”nummer 10”-roll även känd som Wernbloom-rollen. Drugges fina form från Trelleborg var som bortblåst. Två poäng blev det på 23 matcher, 14 från start. Ytterligare ett mål blev det i svenska cupen för Drugge. Detta är givetvis ett facit som är långt under acceptabel nivå.

Efter att det blivit klart att Drugge lämnade för BK Häcken var det en del känslor som rördes upp. Drugge själv snackade om att spelsystemet inte passade honom att han ville att mer boll skulle rullas längs backen. Men om man ser till hur matcherna där Drugge var på planen så var det inte det som var problemet. Snarare fick vi se alibilöpningar, bolltapp vid fel tillfällen och bortslagna passningar. Är man en spelare som är tillräckligt bra på någonting så lyckas man göra sina medspelare uppmärksamma på det och hamnar i dessa lägen.

Givetvis kan man passa bättre eller sämre i ett visst sätt att spela, men då borde man sett dessa kvalitéer som Drugge skulle besitta vid något tillfälle. Aftonbladet valde att utse Drugge till årets flopp i allsvenskan och jag kan inte annat än att hålla med. Det återstår att se om Drugge likt Ranégie kan utvecklas i Häcken och bli en bra Allsvensk spelare igen, för förra året var han det absolut inte! Även här lösgjordes med största sannolikhet en ganska tung lönepost, alldeles för tung för att ha på bänken…

Adam Johansson -> Seattle Sounders

Adam Johansson lämnade alltså till slut Blåvitt efter sex säsonger. Varav de senaste han även varit lagkapten. I Adam Johansson tappar vi en ledare både på och vid sidan av planen vilket aldrig är roligt. Men om det är någon jag unnar att flytta utomlands och bli utlandsproffs så är det Adam. Han har varit en av våra viktigaste spelare sedan han kom egentligen. Jag tror att både Niclas Alexandersson och Stefan Selakovic har Adam att tacka för mycket. När Alexandersson slutade var jag ganska säker på att vi skulle tappa mycket av vårt spel på högerkanten. Men så blev inte fallet, man flyttade helt enkelt över Selakovic från vänsterkanten/anfallet och placerade honom framför Adam. Helt plötsligt började även Sella producera poäng. Självklart kan det varit så att han hamnade på den kant som blir naturligt för honom som högerfotad. Om man sett hur spelet på högerkanten sett ut de senaste säsongerna så har Adam gjort ett jättejobb med att dra på sig bevakning och ge Sella/Alex tid och utrymme.

Att jag unnar Adam att flytta beror på att han i mina ögon varit lojal mot klubben i så pass många år, för det lär inte ha saknats erbjudanden att lämna tidigare, men också för att jag tycker synd om honom. När han var som bäst säsongen 2009 var han mer eller mindre ordinarie i landslaget och raderade totalt ut Cristiano Ronaldo på Råsunda. Ett par veckor efter det drar han av korsbandet på samma arena och blev borta från fotbollen resten av säsongen. När han kom tillbaka från skadan var det inte samma Adam vi fick se. Det kändes nästan som han var rädd för att gå in med det där absolut sista i duellerna och löpningarna kom inte lika naturligt som de tidigare gjort.

Så sent som inför den senaste säsongen så ryktades det om att Fiorentina var intresserade av att värva Adam. Hur hög sanningshalt det var i dessa rykten vet jag inte, men att ryktena ens dyker upp trots en mindre bra säsong, visar att Adam hållit och fortfarande håller hög klass.

Marcus Sandberg, utlånad till Ljungskile

När Kim Christensen valde att lämna oss IFK Göteborg under sommaren 2010 föll lotten på Sandberg att ta över rollen som förstemålvakt. Resultatet blev väl inte riktigt det som ledningen hade hoppats på. Det syntes tydligt att det inte fanns någon riktig pondus och att backlinjen inte riktigt litade på Sandberg. Trots en del svaga insatser dröjde det fram till sommaren 2011 innan Erik Dahlin fick chansen. Sandberg fick plötsligt se sig som andremålvakt. När klubben dessutom valde att värva John Alvbåge stod det klart att Sandberg inte kommer få nog med speltid under 2012.

Att Sandberg lånas ut till Superettan tror jag kan vara jättebra för honom för att få A-lagsrutin och få tillbaka lite självförtroende. Jag tror fortfarande att Sandberg kan bli en duktig målvakt och jag tror även att ledningen tror han har potential för det.

Pär Ericsson, utlånad till Mjällby

När Pär Ericsson kom till Blåvitt från Gais så var det en omskriven värvning dels för att det var en övergång mellan två rivaliserande klubbar men också för att det var en dyr värvning. Succén som man hade hoppats på har helt uteblivit och om Drugge blev årets flopp 2011 så borde Pär Ericsson blivit det 2010. Var det så att han till och med blev det?

Under höstsäsongen 2011 lånades Pär ut till Mjällby IF och producerade där 5 poäng på elva matcher. När Stahre utannonserade att IFK Göteborg skulle spela ett 4-4-2 liknande system var det många som trodde att Pär skulle få en ordentlig chans som forward bredvid Hysén. Men i och med värvningarna av Pontus Farnerud och Nordin Gerzic så pekar mycket åt Blåvitt även i fortsättningen kommer att spela med enbart en renodlad forward. En plats som är Hyséns så länge han är hel. Det skulle innebära att Pär skulle konkurera med Robin Söder om speltiden och klubben gjorde bedömningen att det skulle bli bättre för Pär att lånas ut.

Att Mjällby åter igen var intresserade var knappast förvånande då laget från Listerlandet var väldigt nöjda med föregående låneperiod. Hur föreningen tänker framöver kring Pär beror givetvis väldigt mycket på hur det går för honom i Mjällby, men sen spelar även Söders utveckling in. Skulle det visa sig att Söder inte tar det där sista steget som alla går och väntar på, då kan det mycket väl bli så att Pär helt plötsligt går före Söder.

Sammantaget tror jag att en utlåning av Ericsson är bra, han kommer få rikligt med speltid och lär göra ett och annat mål. Förhoppningsvis kan han ta nästa steg för att sedan kunna konkurrera i Blåvitt på ett vettigt sätt.

Nicklas Bärkroth, utlånad till UD Leiria

Ytterligare en stor talang som inte riktigt tagit det sista steget. Man skall dock inte glömma att han precis fyllt 20 år så han har trots allt tid på sig. Under 2011 blev det bara två matcher från start för ”Bärken” som haft oerhört svårt att ta en ordinarie plats i laget. Under hösten blev han som bekant utlånad till Brommapojkarna där han stod för sju poäng, varav sex mål, på elva matcher. Ett bra resultat för en nittonåring.

I försnacket inför kommande säsong var Bärkroth en av de spelare som nämndes skulle få mycket speltid, men bara ett par timmar innan det internationella transferfönstret skulle stänga kom uppgifter om att Lisabon var intresserade av att låna in honom. Något överraskande då det inte snackats någonting om det tidigare. Senare kom då även uppgifter om att han skulle ”lånas ut till Benfica som i sin tur skulle låna ut honom”, en lösning som förmodligen höjer en hel del ögonbryn.

Det är givetvis en otrolig chans Bärkroth fått i och med detta. Skulle han göra ett lyckat lån och Benfica väljer att köpa loss honom har han otroliga chanser att utvecklas i en klubb som ständigt är med i gruppspelen i Europa. Även om han inte skulle köpas loss så tror jag han kan dra oerhörd nytta av en sådan upplevelse, både på och vid sidan av planen. Tyvärr drog Nicklas på sig en skada nästan omedelbart men skall inte ha allt för långt kvar innan han tränar för fullt igen.

Spontant hade jag tyckt att det varit kul att se Bärkroth i årets Blåvitt som skall bli ”mer spelande”. Men samtidigt är det bara att inse att det är en oerhörd konkurrenssituation i laget, främst på mittfältet.

Alexander Faltsetas -> Gefle

Jag vet inte riktigt vad man skall säga om Alexander Faltsetas mer än att det var en chansning som inte slog rätt. Han har använts på flera olika positioner som inte är hans naturliga position. Men sammantaget så var det så enkelt att han inte räckte till i Blåvitt. Har inga mer direkta tankar kring honom mer än att önska honom lycka till!

Thomas Olsson, slutat, numer tränare i U-truppen

Årets ärkeängel blev alltså Thomas Olsson, enligt mig helt rätt val. Det är en spelare som aldrig gnällt när han har fått sitta på bänken och alltid presterat när han fått chansen. En Thomas Olsson årgång 2007 alternativt 2009 kan vara den bäste spelaren i Blåvitt på ett antal år. Olsson besitter en enorm spelförståelse och man får hoppas att han kan lära ut detta till spelarna i U-truppen. Att få behålla en person som Thomas anser jag vara oerhört viktigt liksom att Niclas Alexandersson finns kvar på Änglagårdsskolan. På planen blir det ingen jätteförlust att Thomas väljer att lägga skorna på hyllan då han var utlånad under hösten och under våren fick han knappt någon speltid alls. Däremot försvinner ytterligare en ledare ur truppen.

Agenten: "Ipswich var imponerade av Elmar"

SILLY. Enligt en artikel som publicerades i morse på den isländska sajten visir.is så är Ipswich imponerade av Elmar och IFK Göteborg vill sälja spelaren. Allt enligt Elmars agent Magnus Agnar Magnusson. Vad som är oklart är dock hur IFK Göteborg blev ett bussbolag, men med Google Translate kan allt hända. Här är hela artikeln, fritt översatt av just Google Translate:

"Det är fortfarande osäkert i fall Theodórs Elmars Bjarnason. Han har ett år kvar på sitt kontrakt med IFK Göteborg och företaget vill sälja den där det inte är inom ramen för det bussbolaget.

"De föredrar att sälja honom men vi har inte fått några tydliga svar från företaget och några nog inte förrän han har att möta tillbaka i träning i början av december", säger Magnus Agnar Magnusson, agent Elmars som han ofta kallas.

Spelaren har just återvänt från en tre-dagars vistelse i Ipswich engelska laget, men han spelade en match med dem.

"De var imponerade av honom och kommer att se över det. Han spelade en match och gjorde mycket bra. Helst skulle de få det gratis men det är inte tillgänglig. Det kommer aldrig sålt några medel, som han är bara ett år kvar på kontraktet. Bollen är i Ipswich och jag vet inte vad de gör. Medan vi är lugn som Elmar i fina avtal med Göteborg ", tillade Magnus till Agnar."

****************************************

Namnet Ipswich får mig för övrigt att komma och tänka på den här trallvänliga låten...

Mer publik på Gamla Ullevi nästa år?

SILLY/MARKNAD. Efter Håkan Milds/Mikael Stahres uttalanden förra veckan om att det finns fyra spelare som "inte är startspelare" i truppen just nu så har spekulationerna gått heta. Är de på väg bort? Var det ett dumt sätt att kommunicera på? Kan spelarna i fråga stanna och kämpa till sig en plats ändå? En spelare verkar inte ha någon vidare lust att göra det sistnämnda.

Officiella hemsidan rapporterar idag att Elmar Bjarnasson nästa vecka ska provträna med Ipswich, som spelar i The Championship, andraligan i England.

Om detta innebär att Elmar har gjort sin sista träning med IFK Göteborg återstår att se. Men signalen från båda parter är tydlig. Det skall göras plats i truppen och Elmar är en av de man helst ser ska lämna.

När det gäller just Elmar så verkar det finnas två läger bland supportrarna. Ena sidan som tycker han är väldigt bra och är en av få som kan hålla i bollen, kämpar alltid till 110% och är den som äger spelet på mittfältet. Andra sidan ser att han håller i boll för mycket och att det går för långsamt när han har den vid sina fötter.

Personligen kan jag hålla med båda sidor. Elmar är en fantastisk fotbollsspelare när han är som bäst men det har samtidigt varit rätt mycket upp och ner de senaste åren. Framförallt tror jag dock att Stahre vill ha en annan spelartyp. Jag inbillar mig att han vill ha spelare som snabbare och rakare vill spela bollen framåt. Dessutom har Elmar bara ett år kvar på kontraktet och med all respekt till Elmars lojalitet mot IFK Göteborg, så tror jag aldrig det har varit någon tanke från honom att förlänga. Han vill vidare, han vill söka nya utmaningar. Nu kanske han får det, och även om Elmar Bjarnasson stundtals varit kung på Gamla Ullevi så är det troligen det bästa för båda parter.

Känslan i detta är också att Stahre och Mild nu vill bygga en mindre, tajtare grupp. En grupp som är mer sammansvetsad och där det är enklare att ge plats för killarna från u-truppen, utan att flera spelare måste bli skadade/utlånade/avstängda först. Och trots att inte alla får spela alltid så ska man känna att man ändå är med i gruppen och bidrar.

Den tanken gillar jag verkligen.

*************************************************

Vi gjorde en läsarundersökning för någon vecka sedan angående hur man tänkt att göra med inköp av årskort nästa år. Resultatet var väldigt intressant. Speciellt om man jämför med förra årets likande undersökning.

Frågan var "Kommer du att ha årskort 2012" och svaren såg ut enligt nedan.

Förra året ställde vi en liknande fråga och då såg svaren ut så här:

Om vi jämför dessa data och dessutom tittar på hur många årskort som vi faktiskt sålde 2011 jämfört med 2010 så hittar vi åtminstone ett intressant svar. Försäljningen av årskort de senaste åren har sett ut som följer.

Vi når alltså en topp 2010 vilket inte är konstigt alls efter 2009 års andraplats. Undersökningar från England visar att för publiktillströmning, så är det i stort sett alltid positivt att vara ett topplag, men inte vinna. Detta var också något vi såg mellan 2007 och 2008, även om inte de siffrorna är med här. Då var det i stort sett ingen ökning alls.

När det kommer till 2010 jämfört med 2011 så faller vi med nästan 20% i antal sålda årskort. Ej heller det är någon skräll med tanke på de sportsliga resultaten och den uteblivna förändringen som många väntade sig. Det visar också vår undersökning då 8% svarade blankt nej på att förnya, 21% ville se just förändring medan 11% inte hade bestämt sig ännu. 40% sammanlagt varav hälften av dessa gjorde slag i saken och inte förnyade sina årskort. Om man nu hårddrar det såpass mycket i relationen mellan vår undersökning och hur det faktiskt såg ut i verkligheten. Den gav åtminstone en tydlig indikation, så mycket kan vi vara övertygade om.

Det återstår att se om årets undersökning ger samma indikation när vi rättar med "facit" i april 2012. Men även om frågan är aningen annorlunda ställd så kan man tyda av svaren att till 2012 väntar ett klart uppsving snarare än den nedgång som var inför i år.

Siffran för hur många som tänker förnya är högre och siffran för hur många som inte tänker förnya är lägre. 61 mot 57 och 8 mot 5. Framförallt så svarar dock hela 13% att de inte hade årskort 2011 men kommer köpa till 2012. Nu hade vi inte med den frågan förra året men hade vi haft det är jag övertygad om att den hade varit ganska låg. En hel del har fortfarande inte bestämt sig men känslan är att dessa brukar vippa över till att ändå köpa ett kort till slut.

För att summera så tror jag att förändringens vindar som blåser över Kamratgården just nu är väldigt positiva för det publika intresset kring IFK Göteborg. Att föreningen visar en nysatsning gör att försäljningen av årskort med stor sannolikhet kommer öka nästa år. Min gissning landar på 6725 sålda årskort. Hur stora de totala publiksiffrorna sedan kommer bli är en annan fråga, där resultaten givetvis spelar in till stor del. Låt oss hoppas att spelet hittar tillbaka likt publiken så vi kan uppleva glöden på läktarna som var i slutet av 2009 igen.

Elmar Bjarnason "Vi lägger oss flata"

INTERVJU. Elmar Bjarnason blev utbytt i den andra halvleken. Han var frustrerad efter matchen på grund av alla långbollar och att man inte kunde bjuda sina supportrar på bättre underhållning.
- Det finns inte så mycket att säga utan att det är pinsamt. Jag tycker synd om fansen som kommer hit och stödjer oss idag för vi bjuder inte på någonting, säger han till BaraBen.com.

Jonas Olsson beskrev insatsen som den sämsta under hans år i klubben, håller du med?
-Den sämsta sedan jag kom hit! Där håller jag med!

Vad gick fel idag?
- Vi håller inte i bollen någonstans! Vi spelas ut stundtals och får jaga mycket boll innan vi får tag i den vilket sliter på krafterna. Det är inte så vi vill spela fotboll.

Hur känns det som mittfältare när alla dessa långbollar viner förbi ens huvud?
- Man känner sig inte riktigt med i matchen. Sen när man äntligen får bollen så kanske man vill för mycket, är för stressad eller någonting. Det är väldigt frustrerande.

Du blir utbytt i tidigt i andra halvlek, hur ser du på din insats?
- Tycker alltid det är tråkigt att bli utbytt. Det kunde varit jag och det kunde varit tio andra gubbar. Jag får ta det.

Två matcher kvar, hur går tankarna?
- Det är ju Gais och det är en viktig match att vinna, derby oavsett hur vi placerar oss i tabellen. Alltid viktigt att vinna de matcherna. Sista matchen mot Norrköping och vi vill vinna de två sista matcherna.

Vad säger du till de fans som fanns på plats?
- Ber om ursäkt, vi lägger oss flata och vi får se till att de inte händer igen

Här visar Elmar ren och pur klass

SMÅTT & GÔTT. Jag har varit på Jonas Olsson för att han inte varit flexibel nog, utan lite för låst i sitt system. Men så överraskar han när man minst anar det. Först bytte han och hela coaching staff över till klubbkostymen, sedan återvände de till träningsoverallen och till sist hittade han den perfekta mixen. På bankarenan i Malmö körde Jonas skjorta och slips, med träningsoverallsjacken utanpå. Det bästa av bägge världar, så att säga. Och så säger de att Blåvitt inte kan förnya sig. Pyttsan!

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Den första halvtimmen i går såg ut som följer: Blåvitt jagade högt, gjorde det som bland annat Elfsborg redan lyckats med mot Malmö – satte hög press och stressade sönder skåningarna. Effekten blev att "Iff iff" började slå tjongbollar mot Daniel Larsson på topp, medan Blåvitt lirade ett effektivt kortpassningsspel via både mitten som kanterna, blandat med en och annan snygg djupledsboll mot både Sebastian Eriksson som Tobias Hysén.

31 minuter in i matchen kom målet och först då ställde Blåvitt om från sitt aggressiva spel till ett lite mer försvarsinriktat. Taktiken var nämligen på förhand att täppa till bakåt under de avgörande minuterna efter ett mål. Målsättningen med det var att inte göra "en Häcken" som fick ett snabbt i röva mot Helsingborg, kort efter det att de själva tagit ledningen.

Under den inledande halvtimmen mot MFF visade vi hjärta, hjärna och kompetens om en fotboll som inte bara är nygammal, den är effektiv och den vinner vi matcher med. Det ska bli intressant att se i vilken mån som motståndarnas ambition påverkar vårt eget resultat. Noteras skall ju att Kalmar var totalt ointresserade av att anfalla (mer än på kontring) i första halvlek mot Blåvitt.

I derbyt mot Gais riskerar vi ett liknande läge där Gais ligger avsevärt lägre i banan med hela sitt lag än vad MFF gjorde. Det blir den verkliga utmaningen för "nya Blåvitt". Då måste kortpassningsspelet bli än mer effektivt, då ett lag som ligger djupt och kompakt på egen planhalva inte är så sårbart för djupledsmanövrar likt det vårt "forwardspar" tog för sig mot Malmö.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Det höll dock på att i – vanlig ordning – gå åt helvete. Efter segrar är det lätt att bara fokusera på det positiva. Men precis som efter vinsten hemma mot Kalmar är det viktigt att vi även ser över vissa problem som fanns under matchen mot Malmö. Vid 1-0 så tappar Jakob Johansson boll rakt i sidled till ett MFF som kan vända. Här står försvaret märkligt till så att ingen kan stöta, samtidigt som kommunikationen mellan Ragnar, Kalle och Sandberg inte fungerar.

Så till slut rusar alla på Malmös djupledsboll och Ragnar är den som hinner först och blir vansinnig på Sandberg, då denne kommer ut i ett läge där han skulle blivit totalt bortgjord om MFF-spelaren fick en tå på bollen, och på Jakob får vi anta – för vansinnespassningen rakt in i banan. Försvaret har en del att jobba på, trots att vi nu har två nollor bakåt under de senaste två matcherna. Men bara för att vi "nollar" motståndarna innebär inte det att spelet i sig är perfekt.

En annan fundering är Karl Svenssons blanda och ge-spel. Han är den luftrumsdominant vi verkligen har efterlyst i det blåvita försvaret. Med Svensson på planen blir bollar som tidigare studsat omkring i straffområdet enkelt bortrensade. Men när det kommer till man-man försvaret har "Kalle" en bit kvar till toppform. Det märktes vid ett par felbeslut mot Malmö, som dock täcktes upp av kamraterna omkring honom. Samtidigt måste Sandberg upp ett snäpp.

I går tippade han flera skott över som säkerhetsmanövrar och på samma sätt tog Ragge främst uppgiften "döda bollen enkelt" på allvar och skickade ut den till hörna gång på gång. Detta är bra, tryggt och äventyrar ingenting. Men i ett Blåvitt med fullt självförtroende och toppform önskar jag att vi får se dessa killar agera med ännu ett snäpp självförtroende, som leder till spelvändningar för vår del, istället för en fast situation för motståndarna. Men missförstå mig rätt – det är ett helt korrekt beslut att tippa/skicka iväg svåra bollar. Men man kan väl alltid drömma?

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Blåvitts ledningsmål måste ju bara avhandlas separat. Elmar "Teddy" Bjarnason – matchens bästa spelare – skickar in en perfekt djupledsboll från mittfältet, en boll som seglar över backlinjen ner i den yta som Tobias Hysén dundrar fram i. Bollen är av yppersta världsklass, utan att överdriva.

Göteborgs-Posten har som vanligt stenkoll... Läsartips: Peter M.

Men om Elmars passning är fenomenal så är Tobias Hyséns mottagning ännu bättre. Det är en svår boll att hinna eftersom den kommer rätt högt i luften och de flesta spelare hade sett den segla förbi sig till målvakten eller en inspark. Tobbe dock, han tar ett vältajmat steg, får tåspetsen på bollen – men inte bara så att han styr den mot mål – utan på ett sätt där han drar ner den mot sin löpväg och får målvakten helt ur balans. Sedan är det "bara" att raka in den. Ren och pur klass från början till slut.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

I paus fick vi se något märkligt. Pekalski, Durmaz eller vem vet nu var ställde sig på mittlinjen med ansiktet mot Blåvitts planhalva. Sedan gick han in i någon slags rabblande läge där trans bara verkar vara förnamnet till vad som pågick. Detta lite märkliga beteende avslutade han med det katolska korstecknet och jag måste väl säga att hela den här proceduren fick mig att konstatera att punken lever, men...

Imperiet - Gud är död.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Efter det att Blåvitt sjönk ner lite väl långt i banan i början av andra halvlek så öppnade matchen upp sig runt 60:e minuten. Blåvitt lyckades avväpna "anstormningen" utan att det ledde till några jättefarliga chanser och började åter äta sig in i matchen. Sebastian Erikssons rörelse i djupled fick Blåvitt att spela ett 4-4-2 i många offensiva lägen, medan det även var ett 4-4-2 i vissa defensiva lägen där en rak fyralinje kunde styra bort de flesta spelvägar för försvaret, samtidigt som vi hade två spelare som stressade framåt i en hög press.

Men när Sebastian – och i vissa fall även Tobias Hysén – faller djupt för att stötta eller hämta boll så spelar Blåvitt ett 4-2-3-1 som mer påminner om ett "rakt" (eller i alla fall rörligt) 4-5-1 och det är svårt att tränga igenom för motståndare som är satta under press. Detta blir naturligtvis mycket mer effektivt i medgång mot en stressad motståndare än om vi ligger under med 0-1 på vår egen hemmaplan.

Avgörande blev till slut vilka som hade spetsen och denna afton var det Blåvitt. Kvalitet avgör mot hype, för att sammanfatta läget. Malmö FF har ingen Sebastian Eriksson, Ragnar Sigurdsson, Tobias Hysén eller Elmar Bjarnarson. Det är var som skiljer lagen åt, spetskompetensen och spelarna som sticker ur mängden. I Malmö såg vi en grå massa som var väldigt stressade över att prestera den "attraktiva, moderna och vackra" fotboll som alla säger att de lirar. Men det såg vi inte skymten av tack vare ett vansinnigt smart och taggat Blåvitt.

*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*BaraBen.com*

Till sist får vi väl även notera att Hannes Stiller avslutade matchen som kapten. Det är bredd, att spelaren som mer eller mindre på egen hand höll Blåvitt kvar i guldstriden 2009 i dag "bara" är en vattenbärare på bänken. Där även Bärkroth fick sitta större delen av matchen och då har vi inte ens nämnt frånvaron av Söder. Den konkurrensen borde Blåvitt lyckas omvandla till stordåd framöver.

Här är förklaringen till petningen av Elmar

Spelarintervju: Elmar Bjarnason

INTERVJU. Efter dagens träning hängde vi med truppen till spelarhotellet för att få lite djupare intervjuer med gubbarna. Hysén, Muki och Rispen fick sätta sig framför kameran med Frankie medans jag och Elmar satte oss i en soffa och bara snackade. Sveriges skönaste islänning säger såhär om livet i Göteborg, lagkamraterna och Blåvita fans.

Elmar är du redo, eller är du trött efter träningen?
- Trött? Nej, det var inte tungt idag.

Då kör vi… Vi vill veta vem du är, utanför fotbollen?
-Jag är född och uppvuxen i Reykjavík, har två bröder. Har en tjej nu, det ser bra ut. Jättenöjd att ha flyttat till Göteborg, trivs jättebra. Min far bor i Norge och Mamma på Island.

Hur trivs du i Sverige och framförallt i Göteborg och Blåvitt?
- Ja, som jag sa, jättebra. Ett bra lag, det är lätt att komma in i det, speciellt när jag har lite islänningar här också.

Haha, Islandsligan…
- Haha, exakt!

När du är hemma i Göteborg, vad gör du mellan alla träningar och matcher, vem umgås du med?
- Lite vanliga saker, umgås mycket med Ragge. Lite med Seb också. Ja, och tjejen såklart.

Du kom ju lite mitt i guldstriden förra säsongen, hur kändes det? Nytt lag och nytt land och så kastas rakt in i hetluften sådär.
- Ja, det var ju stor press på att prestera på en gång. Men det var bra tycker jag, det hjälpte mig att komma igång och in i det snabbt. Det var egentligen bara första matcherna som var tunga sen gick det rätt bra, tycker jag i alla fall. Haha.

Ja, det tycker jag också. Men du kom väl till Blåvitt för att spela innermittfält, stämmer det?
- Njaa, eller det var ju planen från början. Men sen gjorde jag ett bra jobb på vänsterkanten och ja, då blev det så. Mitten har ju också fungerat bra men vi får ju gå efter det som är bäst för laget, och som det ser ut nu så är det på vänstern.

Du spelar alltså där de vill att du ska spela. Spelar det någon roll för dig, vad spelar du helst, på mitten eller ute på kanten?
- Jag tycker själv att jag är bättre som innermitt, eller offensiv mittfältare men nu har jag en ganska fri roll på kanten så länge jag springer tillbaka på det defensiva. Så det är bra för mig.

Vem är du som fotbollsspelare, något speciellt som utmärker dig?
- Hehe, ja, jag gillar ju att ha bollen och hitta bra lösningar framåt. Jag tycker att jag är ganska kreativ.

Du verkar ju, som vi i alla fall har fått erfara här under lägret, ha ganska höga krav på dig själv. Du sa ju till exempel till mig igår att inte skriva om dig för att du hade haft en mindre bra träning. Är det vinnarmentaliteten?
- Ja, precis, och ändå gjorde du det! Haha. Nej men vinnarmentaliteten har jag fått från min far och har haft under hela min uppväxt. Det var alltid konkurrens när vi var yngre.

Mellan bröderna?
- Haha, ja precis. Så det ligger i min natur.

Vad har du för mål med den här säsongen, jag antar att de då är rätt höga?
- Jag kom till Blåvitt för att vinna titlar, så det vill jag ju självklart göra nu i år. Sen vill jag även markera mig själv som en bra och stabil spelare.

Sen snackade vi lite om förra året och slutet på den säsongen, där var Elmar märkbart besviken. Han sa gång på gång hur tråkigt det var och hur gärna han hade velat vinna och hur han verkligen slet för det.

Du är ju fortfarande ung och är en lovande spelare, vad har du för mål med karriären?
- Jag vill ut och spela i de största ligorna, och Blåvitt är ju en riktigt bra klubb. Gör man det bra här är det också många som lägger märke till en. Jag ska göra mitt absolut bästa för att lyckas här i Blåvitt och sen komma ut i Europa.

Vad tycker du om fansen och publiken i Göteborg?
- Sen jag kom har det varit helt sjukt. Det är det bästa trycket jag har upplevt, det som är inne på Gamla Ullevi, och då har jag ändå spelat på Celtic Park.

På Celtic Park var det alltså ingenting jämfört med på Gamla Ullevi?
- Ingenting, absolut ingenting.

Sen har jag ett önskemål från läsarna här, har du någon Isländsk svordom att dela med dig utav?
- Hahaha… Alltså de är ganska fula…

Det behöver du inte oroa dig för, det här är BaraBen det här är inte Bibeln.
- Haha, okej. ”Helvitis tussa”

Sen lär Elmar mig att uttala det korrekt på isländska som jag också efter flertalet försök lyckas med men som jag nu har glömt. Elmar skriver även ner det åt mig på ett papper.

Okej, vad betyder det här då?
- Jävla fitta.

Haha, jaha okej, tack?
- Hahahahahahaha, Ida du frågade ju!

Sen har jag en till läsarfråga här, Ragge han snusar ju rätt så mycket, snusar du något?
- Nej, jag har faktiskt aldrig testat. Kommer inte göra det heller.

Du är inte så dum då med andra ord. Finns det snus på Island?
- Haha, exakt! Nej, det är faktiskt olagligt där.

Jaså? Så Ragge snusar bara på grund av grupptryck? För att passa in i gänget?
- Haha, ja, de tål ingen press de gubbarna.

Har du något att hälsa ut till supportrarna?
- Bara kör på, fortsätt med det ni gör så ska vi göra allt vi kan på planen.

Ragnar: "Vi borde sysslat med handboll i stället"