2012/02/03

Svennis va östtysk spion & Glenn ville ligga med...

RECENSION. Tänk er dygnen före den avgörande UEFA-cupfinalen mot Hamburg, 1982. Vi är på ett sunkigt hotell utanför den tyska storstan - dit Svennis lett kosan för sitt gäng unga fotbollsgrabbar efter att Hysén, Strömberg och de andra varit lite för sugna på lite för många tyska madamer på det första hotellet dit truppen anlänt. Avgörande träningar står på schemat och den värmländske demoncoachen har allt minutiöst planerat ut i sista detalj.

Tills Glenn Close checkar in på hotellet, med sin assistent - en viss svensk brud vid namn Helena. Och tills en märklig privatdetektiv dyker upp - och manipuleras av hotellägarinnan (som råkar vara en penningkåt Stasi-agent) att sätta dit Svennis för terrorbrott mot Västtyskland...
Länk
Absurt? Ja, minst sagt. Men där har ni i stora drag storyn för 2012 års årliga spex från Göteborgs Universitets filosofiska fakulteters studentkår - ett spex som med lite "Gais-matematik" kan sägas ha en 98-årig historia. I kväll har showen urpremiär på "Kåren" vid Götabergsgatan, en nätt Bengan-utspark bort från Avenyn. Och naturligtvis var BaraBen.com på plats under generalrepetitionen för att ge er en liten inblick i vad stans senaste kapitel av "Glenn"-hysterin har att erbjuda...

Först och främst skall det i enlighet med principen om total öppenhet och genomskinlighet erkännas att undertecknad aldrig varit på ett spex tidigare. Det närmaste jag har kommit är ett par minuters slötittande på så kallad "Falkenbergs-fars" på tv, innan jag gäspande bytt kanal - måttligt road av underhållningsvärdet. Därför var det en skeptisk recensent som satte sig i mörkret när "Glenn - ett skruvat inlägg från 80-talet" för första gången spelades igenom från början till slut på torsdagskvällen. Och jag är ännu inte helt säker på om det är den enorma igenkänningsfaktorn för mig som Blåvitt-idiot, eller de riktigt sköna improvisationerna och publikinblandningen i scenerna, som faktiskt gör det - men detta var riktigt skôj!

Foto: Hampus Lybeck

Danielle Rodin - som gestaltar en riktigt åpen och kjoltygsjagande Hysén och parhästen Sabina Rydberg (som dessutom faktiskt kan sjunga!) med sin överfilosofiska och romantiskt drömmande Strömberg, leder storyn i två av huvudrollerna på ett underhållande manér. Till skillnad från vanlig teater - eller fars för den delen - har publiken här dessutom möjlighet att lägga sig i handlingen. När som helst under den två akter och tre (!) timmar långa showen kan vem som helst ur publiken ropa "omtagning" följt av en regiinriktning, typ "porrigare", "mer efterblivet", "i slow motion" eller liknande. Detta tvingar amatörskådisarna till improvisation och galna upptåg - scener som sedan ofta blir något av det roligaste i pjäsen.

Trots att ingen av musikerna i sjumannabandet lär få möjlighet att lira på WoW:s stora scen inom de närmaste sådär fyrahundra åren - och trots att skådisarna knappast bör gå i några större drömmar om att komma in på scenskolan - spelar de med både hjärta och själ, fritt efter ett manus som bör tilltala vilken göteborgare eller Blåvittsjäl som helst.

Här bjuds publiken på Blåvitt-nostalgi, Blåvitt-humor och en del rent absurda inslag mer eller mindre avsiktligt inspirerade från de olika Glenn:arnas faktiska personligheter. För att inte tala om en viss tränare från Värmland, vars speciella kärlek för att synas och för fruntimmer, naturligtvis hamnar i strålkastarljuset...


Spionanklagade Svennis (Anton Höber) sjunger sitt försvarstal... Foto: Frankie

Ryktesvis har de fyra original-Glennarna bjudits in för att se showen - men ingen av dem har ännu OSA:t. Jag får dock verkligen rekommendera dem att ta sig tiden att besöka Kårhuset nu i februari. Här får vi nämligen den "riktiga" storyn om hur Glenn Hysén träffade sin exfru Helena, vi får veta att Glenn Strömberg minsann är den som alla Glenn Close-skämt borde ha handlat om och så får vi se hur viktig Sven-Göran Eriksson egentligen var för Blåvitt den där magiska cupveckan 1982.

Men framför allt får vi även en pekpinne om hur viktig Blåvitts första av två europeiska storhetsepoker är för den göteborgska själen. För när eldsjälarna bakom Filosofiska spexet försöker nå ut till en ny publik utanför kårhusen så gör de detta med hjälp av stans mest folkliga varumärke - Blåvitt. Dessutom sponsrade - bland andra - av nya sportbarkedjan med samma namn, nämligen Glenn, och till de grafiska elementen på program och biljetter - av Konsums gamla hederliga varumärke "Blåvitt".

Och att få en hel pjäs skriven om sig, sitt lag och sin kultur är väl ett hedersomnämnande om något? Dessutom enligt undertecknad en präktig smalbenstackling rakt över benen på de etablerade pjäsförfattarna i Göteborg, som ännu inte tagit Blåvitt till någon av stadens stora scener. Nu kan ni traska över Götaplatsen från Stadsteatern till Kårhuset och se vad som skulle dra folk från breda lager långt utanför er vanliga teaterpublik att bänka sig framför ridån...


4 gånger Glenn sjunger en "kärlekssång" till Svennis... Foto: Frankie

"Glenn - ett skruvat inlägg från 80-talet" bjuder på oneliners med tyngd och på medvetet katastrofala ordvitsar och spetsar det hela med en härligt gnäggande Glenn Hysén-karaktär, som självklart tycker att hans egna skämt är något av det bästa som finns. Dessutom är de musikaliska numren (av varierande kvalitet och karaktär) underhållande i sig, men när publiken dessutom envisas med att ropa "omtagning" efter dem bjuder ensemblen på sin backup-reserv, som inte går av för hackor.

Förvänta er inte en Bergman-pjäs eller Monty Python-klass på skämten eller skådespelet, men é du blåvit och vill ha enkel underhållning till en billig penning gör du bäst i att ta chansen under de kommande veckorna. Historiens första pjäs om Blåvitt bjuder på skratt, IFK-nostalgi och många billiga men välförtjänta tasksparkar riktade mot Gais, Öis och inte minst Häcken. Sällan har sta'ns änglar fått möjlighet till en bättre start på säsongen än här.

Totalbetyg: 4 av 5 Glenn.

Samtliga sex föreställningar (med urpremiär i kväll) ges i Lingsalen på Studenternas hus (techno-dansgolvet på gamla "Studs" - för er som var med på den tiden), Götabergsgatan 17. Biljetterna kostar 100:- (för medlemmar i en studentkår är priset 60:-, oavsett om du är medlem i en kår på GU, Chalmers eller för den delen Uppsala universitet...) och kan köpas på Filosofiskas hemsida!