2012/02/11

John Alvbåge sammanfattar Copa del Sol

KRÖNIKA: På ett skraltigt SJ-tåg längs vårt avlånga land sitter jag och försöker sammanfatta årets första träningsläger. Nu några dagar i efterhand så får jag leta inne i min hjärna efter alla minnen och i vilken ände ska jag börja?
Jag försöker att minnas samtidigt som en äldre dam sitter jämte mig på tåget och hostar, jag kan riktigt höra hennes snoriga näsa andas in och ut. Tur att jag köpt en VitaminWell Defence så att jag håller mig fri från bacillerna. Sjukt att jag går på en sådan bluff och betalar ett alldeles för stort överpris för lite saft.


Lång resa och Tobbe på plats
Men nu är det Copa Del Sol vi ska snacka om och jag minns att resan mot solen startade i slutet av januari. Då begav vi oss mot Köpenhamn för att sova där över natten så att vi kunde ta morgonflyget mot Spanien. Nere i Köpenhamn sitter redan Tobbe Hysén och väntar på oss eftersom att han åkte direkt till den danska huvudstaden efter landslagsturnén. Han åkte inte hem till Sverige som Emil och Dyrestam gjorde. Tobbe tog ett dygn i den danska huvudstaden för att umgås lite med Ragge Sigurdsson som tillvardags lirar i FCK.
Väntandes i hotellbaren sitter Tobbe när vi anländer men han är inte ensam, han sitter med Håkans senaste nyförvärv Kjetil Wähler. Alla spelarna och ledarna hälsar artigt på den stilige norrmannen och magkänslan säger mig redan där att Kjetil kommer att bli helt fantastiskt köp.


Hotellet i Spanien som vi bodde på
Väl nere i Spanien så får vi våra rum och jag får veta att jag ska sitta i karantän i ett singelrum. Jag själv och Erik Dahlin hade båda varit magsjuka innan avresan så vi fick varsitt rum så att vi inte kunde smitta någon annan. Lite väl starkt säkerhetstänkande kunde jag tycka då vi varit friska i någon dag. Jag klagade inte för högljutt då ett singelrum faktiskt är rätt så gott att ha.

Jag såg verkligen fram emot mitt första läger med mitt nya lag, samtidigt hade jag lite dåligt samvete då jag lämnade min fru ensam hemma i Sverige med tre magsjuka barn. Så är livet som fotbollsproffs, man slits emellan olika känslor hela tiden.


Foto: John Alvbåge
Stahre tar plats direkt
Copa Del Sol lägret är ett matchläger där matcherna är i fokus. Micke Stahre gjorde det klart för oss tidigt att vi inte skulle köra någon gristräning nere i Spanien, men för den sakens skull så fick inte kvalitén och tempot bli lidande. "När vi kör så KÖR vi!" sa Micke ofta under lägret med en lite högre stämma och det är en mening vi fått höra många gånger under försäsongen. Inget ska vara halvdant och när vi väl tränar så TRÄNAR vi, punkt slut. Det är så det ska vara men det tåls att poängtera och det gör Micke ofta, lite på det!
Så uppbyggnaden av träningsdoseringen såg ut som så att vi körde enkelpass varje dag med undantag av några få dagar då vi körde dubbelpass med ett fotbollspass och ett styrkepass.
Det är en sund tanke att försöka ha pigga ben på oss spelare trots att det "bara" är träningsmatcher. Det blir helt enkelt lättare att värdera kvalitén på matcherna om man inte kan skylla på allt för tunga ben.


Många frågor och svar
Hela Copa Del Sol handlade i stort sett om att få svar på en mängd frågor.
Hur ligger vi till just nu? Hur långt har vi kommit med laget? Hur mycket av Micke och Magnus tänk och taktik sitter redan osv osv osv...
De första träningspassen innan den första matchen mot Spartak Moskva handlade mest om att lära känna naturgräset och bollarna.
Vi fick dom nya Adidas Tango 12 bollarna nere i Spanien och dom skulle skjutas in. Hur stor skillnad är det mellan den nya bollen och den gamla? Är den lättare eller tyngre och hur går den i luften osv osv? Frågorna var många och nyfikenheten var stor hos oss. En boll är ju bara en boll kan man tycka men för oss så är bollen det absolut viktigaste, den saken som våra liv kretsar kring så givetvis var det viktigt att få in en känsla direkt.
Det hade också nästan gått 3 månader sen vi senaste varit på naturgräs och det var lite "Bambi på hal is-känsla" under det första passet.


Dags för första matchen
Efter några träningar med 11 mot 11 spel på större yta så var det tid för match och funderingarna fanns där i bakhuvudet. Vart är man just nu?

Inför den första matchen så det var lite nervöst faktiskt, ska jag erkänna. Hur skulle detta gå liksom..?
En liten komiskt händelse jag minns kom under det större spelet på träningen inför Spartak matchen. Jag tror faktiskt det var Kjetils första touch någonsin på en IFK-träning. Han startade direkt med att nicka in bollen stenhårt i eget mål. Jag stod förvånande i målet han just köttat in bollen i och kunde nästan inte hålla mig ifrån att le. Det allra första han gör i IFK-tröjan är ett fantastiskt självmål, det var lite kul faktiskt och vi skrattade gott åt det efter träningen.
Men hur skulle nu matcherna gå? Hur bra var vi....? Hur det sett ut på träningarna är en sak, nu var det tid för match. Vi kastades direkt ut till lejonen skulle man kunna säga då det äckligt rika ryska laget Spartak Moskva stod för motståndet. Men direkt då domaren blåst igång matchen var det vi som höll i taktpinnen och det var vi som såg ut som ett lag för flera hundra miljoner rubel.
Många saker som vi jobbat på under träningarna fungerade i matchen och vi var i stort sett nöjda med allt efter 90 spelade minuter, bortsett ifrån slutresultatet.
Efter full tid så stod det 2-2 och vi förlorade snöpligt efter straffsparkar. Trots en väl genomförd match så var det besvikna känslor och vi svor allihopa över att ha fått oavgjort. Det kändes extra tungt eftersom att vi haft ledningen två gånger under matchen men tappat.
Matchens delikatess var Sobralenses klack som följdes upp av Tobbes fantastiska volley till 1-0. Det tåls att nämna Haglund och Allansson på innermittfältet var de som höll ryssarnas multimiljonärer i schack.


FIFA-turnering anordnades av Hysén och Selakovic
Mellan matcherna så var det äta, vila, chilla, träna, softa och sova som gällde. Vi hade i stort sett en hel hotellvåning för oss själva och i korridoren uppe på tredje våningen på hotellet. Vandrade man igenom den korridoren så hörde man antingen höga röster då flertalet hårda fighter i FIFA12 pågick, eller så hörde man HBO:s fantastiska Winter Classic dokumentär som pågick inne på någons rum.
Det är så det fungerar på ett träningsläger helt enkelt. Man tränar, sen äter man, sen skiter man och sen vilar man med en film eller en bok (eller så spelar man FIFA12 som dom flesta gör i Blåvitt). Tobbe och Sella är alltid lika övertända när det gäller FIFA-spel. Dom anordnade till och med en turnering under lägret där man skulle kora lagets bästa FIFA-par. Hur det gick har jag ingen aning om då jag själv inte deltog eftersom att jag allt som oftast låg inne på mitt rum och lyssnade på Zlatans bok som jag hade fixat fram till lägret som ljudbok. Faktiskt ett fantastiskt tidsfördriv att lyssna på en ljudbok och Zlatans bok var väldigt intressant måste jag säga.
Match nummer två på lägret var mot Ljubiljana från Slovenien. Eller vi mötte Ljubiljana, ni får ursäkta för det heter inte att vi spelar "mot" utan vi MÖTER alltid våra motståndare. Där har ni också en viktig mental liten detalj som Micke Stahre har kryddat oss med. Micke är grym på att peppra oss med stora och små mentala saker som ska göra oss starkare och ge oss en större vinnarmentalitet. I detta fallet så är det bara ett ord han har bytt ut men just dessa orden har en stor skillnad i sig. Micke brukar ofta tala till oss i metaforer och ibland jämföra laget med en boxare som måste ta en jävla massa kroppsslag för att tillslut ge en käftsmäll och knocka ut sin motståndare. Vi spelare gillar det snacket och sväljer allt han säger. Alltid då Micke börjar sväva iväg i sina mentala storys så sitter vi alla och nickar och instämmer i hans ord.....Mickes ord har blivit lag för oss.
Ljubiljana matchen slutade också med ett oavgjort resultat och förlust på straffar. Vi spelade ingen champagnefotboll direkt men vi lyfte oss efter en rätt så dålig första halvlek till en rätt så bra andra halvlek. Faktum är att Ljubiljanas kapten efter matchen bad om ursäkt till våran Tobbe att de spelat för dåligt och defensivt och tråkigt. "Vi spelar egentligen inte den här slags fotbollen men ni tvingade oss till det, ursäkta".


Gerzic in och Elmar ut
En följetång under lägret var annars om min förre lagkamrat Nordin Gerzic skulle blir klar eller inte. Skulle han komma ner till Spanien eller blir inte ens affären av?
Samma sak gällde Elmar Bjarnarson som var med på lägret men ändå inte på något sätt. Han var med oss men hade något nytt på gång kunde man känna och mycket riktigt så kom Elmar en dag där nere och sa adjö till oss alla och sån är fotbollen på elitnivå. Ena dagen så kan man tillhöra ett lag och nästa dag ett annat, det är tvära kast.
Jag kan bara önska Elmar lycka till i Randers och han kommer att vara saknad för det var en riktigt bra kille på alla sätt och vis. Men när Elmar försvann så fanns det nu plats för Nordin Gerzic och mycket riktigt.....Nordin blev klar och dök upp nere i Spanien. Det var en speciell känsla att se han komma med IFK:s klubbmärke på bröstet efter alla dessa år i Örebro Sportklubb. Detta är det som är fotboll gott folk och det är riktigt roligt att få ha Nordin som lagkamrat nu igen.


Valencia-Barcelona på plats
Vi gjorde en gemensam utflykt med laget någon dag efter Ljubiljana matchen. Vi hade några dagar till den sista avslutande matchen mot Rosenborg och Håkan hade på något vis ordnat så att vi kunde åka med hela laget till Mestalla Stadion i Valencia för att se Copa Del Rey matchen mellan Valencia och Barcelona.


Foto: John Alvbåge
Det uppskattades såklart väldigt och att se dessa spelarna på nära håll, på plats och på riktigt var skitkul. Mestalla Stadion bara dök upp mitt i stadens centrum ibland höghusen. Bilar stod parkerade på alla Valencias trottoarer och i parkerna, ja överallt. Det var ett organiserat kaos runt hela arenan och väl inne på Mestalla så fick vi se en gryta. En kokande gryta där dom slitna betongläktarna lutade med en farligt skön vinkel så att stämningen blev intim och fantastisk trots att det var så mycket folk på plats. Det var riktigt kul att sitta i publiken och höra fansen och folkets åsikter och sånger. Jag tror jag lärde mig alla möjliga spanska svordomar under dom 90 minuterna....ojoj vilken passion vi fick uppleva och det var en uppskattad resa.

Matchen slutade 1-1 efter att en helt oinspirerad Messi bränt en straff bland annat, eller rättare sagt målvakten Diego Alves tog den fint. Matchens lirare enligt mig var Puyol, vilken legend och vilken spelare. Man märkte att Puyol är en stor spelare för att till och med Valenciafansen applåderade den hårfagre Barcabacken.


Foto: John Alvbåge
Sista matchen och första vinsten
Rosenborg stod för det sista motståndet i turneringen. Efter två snöpliga förluster på straffar så väntade vi fortfarande på årets första seger. Vi kunde inte nå finalen tyvärr så det skulle bara bli tre matcher för oss. Vinnarlaget av Copa Del Sol får inte bara äran utan 40.000 Euro i prispengar, pengar vi helt enkelt fick åka hem utan nu. Kanske en slant som Håkan gärna hade haft med sig hem efter alla spelarköp den senaste tiden, vad vet jag...och apropå just spelarköp så fick vi besked om att ännu en ny spelare skulle ansluta till vårat härliga lag då vi kom hem till Sverige. Pontus Farnerud var nu också klar och ett rungande "Oh fan,skitkul,skräll" ekade i våra huvuden då vi hörde beskedet ifrån mister Mild.
Rosenborg hade fortfarande chansen att nå finalen och prispengarna så det skulle bli en riktigt tuff fight för oss. Ett värdigt avslut på ett rätt så bra läger skulle man kunna säga. Just de där prispengarna var nog Rosenborg riktigt sugna på då de har rätt så stora ekonomiska problem nu för tiden, det fick jag höra då jag småpratade med den förre gnagaren Daniel Öhrlund innan matchen. Ekonomiska problem eller ej, vi skulle upp i mot ett väldigt bra lag med flera norska landslagsmän i startelvan och med bland annat BK Häckens fd stjärna John Chibuike i laget och med den gamle Helsingborgs "tanken" på topp Rade Prica. Det här hade alla förutsättningar att bli en bra värdemätare för oss.
Nu skulle förhoppningsvis många frågor besvaras !
Vi höll oss väl till Micke och Magnus gameplan och spelade smart. Vi undkom baklängesmål mot Rosenborg eftersom att vi stod upp väl i defensiven tillsammans och med lite tur och skicklighet så stod ramverket i vägen för norrbaggarna. Samarbetet Sobralense/Hysén fungerade väl igen då Tobbe denna gången assisterade Sobra då vi i den andra halvleken gjorde matchens enda mål.
Segern var ett faktum och nu fick vi äntligen smaka på den underbara känslan att vinna, förhoppningsvis en utav många härliga vinster i år!
Rosenborgsmatchen fick avsluta årets Copa Del Sol och en sista träning fick sätta den absoluta punkten för det fotbollsmässiga under lägret.


Foto: John Alvbåge
Konkurs för flygbolaget
Det vi hade kvar nu innan vi skulle landa på svensk mark igen var en lång bussresa på sex timmar till Barcelona.
Det Spanska flygbolagen Span AIR hade gått i konkurs under tiden vi varit i på lägret och vi hade givetvis bokat in hemresan hos de, så vi fick sätta oss i bussen för en roadtrip till världsmetropolen Barcelona. Vi grät inga floder över det eftersom att vi fick en frikväll i stan den sista kvällen på denna resan.


Fest i Barcelona sista kvällen
Det var festkommittén med Philip Haglund och Erik Lund i spetsen som stod för planeringen inför kvällen och det skulle visa sig bli en lyckad afton.
En fantastisk skaldjurstapasmiddag avslutades med lite barhäng inne på en irländsk pub som visade Super Bowl finalen och strax efter det så var det antingen hem och softa på hotellet eller discodans som gällde. Det blev totalt sett en riktigt trevlig sista kväll i Spanien för denna gången.
Att summera drygt 13 dagar här och nu blev en hel del text men slutligen så är känslan att vi fick flera positiva svar efter Copa Del Sol. Vi sökte svar och fick dom, det allra bästa svaret var att vi är på rätt väg.
-Vi är på rätt spår och året har börjat bra, Heja Blåvitt!


All the best

Med vänlig hälsning,
Er burväktare och vän John Alvbåge