Konsten att bränna sex lax och såra sin familj

GÄSTKRÖNIKA Den här gästkrönikan är även ett bidrag i BaraBens läsartävling. Har du en bild, en krönika, en film eller något annat att dela med dig av så maila BaraBen på kontakt@baraben.com så har du chansen att vinna fina priser.

Förra sommaren fyllde min käre AIK:are till far 50 år. Han hade en önskan, en fotbollsresa till Barcelona med sina två söner. Vi plockade en helg i slutet av Oktober på måfå. Hotell och flyg betalades och allt var frid och fröjd. Sedan började grabbarna vinna. Det gick väl några dagar in i September tills jag insåg att vi skulle lämna Sverige under Allsvenskans avslutning. Detta ryckte jag mest på axlarna åt då jag tänkte att det är ett nytt 2004 eller ett nytt 2005 i år också. "Vi är med däruppe men kommer ändå aldrig hålla ända fram."

Poängen fortsatte trilla in och Wernbloom var bättre än någonsin. Jag lyfte problematiken med farsan och brorsan som krasst konsterade. 'Göteborg vinner aldrig. Vi ska till Barcelona den
helgen'. Jag inbillar mig att de har rätt. Mer poäng trillar in. Paniken börjar krypa på. Jag är påväg att missa SM-guldet. Erbjuder mig att stå för alla omkostnader för ombokning av resan. Mantrat upprepades, 'Göteborg vinner aldrig. Vi ska till Barcelona'. Framme vid AIK-matchen var jag enormt egoistisk. Jag ska ärligt säga att poängtapp hade varit en lättnad för mig, då hade jag sluppit välja mellan min familj och mitt fotbollslag. Men det gick inte stoppa oss och guldet låg i våra händer. Vädjade på mina bara knä och nu var attityden förändrad. 'Göteborg vinner nog, men vi ska vara i Barcelona ändå'.

Detta tvingade mig att plocka fram det sista esset ur rockärmen. Jag plockade upp luren och ringde morsan och 'grät ut'. Min mor är en mycket klok människa och övertalade mina medresenärer att det var bäst för alla att flytta resan. Farsan och brorsan var inte nöjda med
min prioritering vilket jag helt klart kan förstå och det var minst sagt 'frostigt' mellan oss. Det var uppriktigt sårade och förvånade över att jag inte kunde släppa fotbollen till förmån för dem. Resan bokades om till December endast två dagar innan ordinarie resedatum till en lätt kostnad på 6000 kr.

Söndag 28:eOktober stod jag helt dyngblöt på sektion J. Brommapojkarna hade precis tagit ledningen mot Djurgården och vi ledde med 2-0. Det är total eufori på läktarna och man är på sätt och vis berusad av atmosfären. Med några minuter kvar hoppar jag ner på löparbanan tillsammans alla andra som drabbats av glädjefnatt. Domaren blåser i pipan. Publiken gör att enormt segervrål och tiden står stilla. För att uppleva detta ögonblicketet så har jag sårat min min familj och bränt i runda slängar sex tusen spänn. Två snabba steg, ett hopp över reklamskyltarna och full fart ut på gräset.

Var det värt det? HELL YEAH. Det var det skönaste ögonblicket i mitt liv. Och till er som eventuellt hamnar i liknande situationer i framtiden- Familjen finns alltid kvar, det gör inte chansen till SM-guld. För övrig så är allt lugnt med familjen igen och vi hade det riktigt trevligt i Barcelona.

/'Howlin'