Gästkrönika: Blåvitt var värda ett bättre öde

GÄSTKRÖNIKA Efter dryga 84 minuter av gastkramning och en helt sinnessjukt glad känsla i kroppen, faan det här går vägen, förändras allt till ett helt fruktansvärt tomrum. Medan jag skriker ut all förtvivlan och vrede och drar mig fram över golvet med framtänderna tittar min kära sambo på mig som om jag var färdig för psyket.

Vad var det som hände? Allt var ju klart och så blev det så här. Det har nästan gått ett dygn innan jag har kunnat samla mig för att göra en reflektion. Ett dygn där jag försökt att intala mig själv av att det inte var domarens fel, men tankarna kommer tillbaka om och om igen. Den j-a domaren. Va fan pratade han inte med sina domarkollegor för? Det är ett dygn som har präglats av en enorm bitterhet och tomhet.

Jag har inte varit bättre än någon annan utan jag har kritiserat laget för att de inte kämpat och gjort sitt bästa, men nu är jag av helt motsatt åsikt. Blåvitt har något riktigt stort på gång. Får vi bara behålla våra spelare några år till kan det här bära hur långt som helst. Den inställningen som laget nu visar upp match efter match får mig att få gåshud. Att se Sebastian Eriksson kämpa som han gjorde igår får en att börja tänka på de gyllne åren.

Blåvitt var värda ett bättre öde. Änglarna var ju klart bättre än Basel. Det enda "felet" är att de, som så många gånga tidigare, faller tillbaka för djupt i egen zon när de leder. Det slutar med att bollarna slås bort i panik i stället för att möte motståndaren högre i banan och på så vis även kan skapa lite egna chanser framåt. Det hade kanske varit skillnaden igår. Jag led med alla grabbar som satt på läktaren. Hur som helst gjorde de om än inte en bragd där nere, en mycket mycket
gedigen insats som borde belönats bättre än en simpel stöld. Nu gäller det att bryta ihop och komma igen. Sedan ses vi på läktaren mot HBK.

//goteborg1904