Who the fuck are Djurgården? Blåvitt marching on, on, on!

SERIEFINAL Drabbningen är en dag bort. Det är ettan mot tvåan. Det är Götet mot rövhålet- det goda mot det betydelselösa. Vart är du klockan 18:50 måndagkväll?

Är ditt svar på den frågan någonting annat än "Sjungande och på väg med polarna från puben mot Ullevi för att se Blåvitt" tycker jag mig ha rätt att ställa frågan om du inte borde ta dig en funderare på vad som är viktigt här i livet. För om det inte är din bröllopsdag eller din blodssläktings begravning denna kväll ser jag inte många anledningar till att stanna hemma och mysa framför någon tv med popcornpåsen upptryckt i fejjan.

Det är nu du behövs på läktaren. Det är nu agnarna sållas från nomvetet.

Vi är ungefär 19 000 som i skrivande stund köpt biljett till seriefinalen av Allsvenskan 2005. Vi är ungefär 700 000 invånare i Göteborg. Matematiken behöver inte ens nå uträkningen för att visa på hur många soffliggande tv-zappande medgångslallare som gömmer sig därute i bekvämlighetens töcken. Det spelar ingen roll vad frugan, flickvännen, mamma, pappa eller självaste påven säger: Du har min personliga tillåtelse att inte bara gå på puben och ta dig en öl i en god Blåvit gemenskap, att sjunga allt vad dina stämband bär under hela de 90 minuterna men att visa att ditt hjärta är en del av Blåvitt minst lika mycket som Blåvitt är en del av ditt hjärta.

Jag vet att du kommer få tummen ur. Jag vet att du under söndagen eller måndagen tar dig till en biljettkassa, oavsett om det är Scandinaviums eller Konsum Avenyns och köpa de där biljetterna till matchen på måndagskvällen. Jag vet att vi syns med eld i ögonen 19:00.

För du är väl trots allt Blåvit? Då ses vi på stadens gator imorn kväll. En för alla...