Ensam i helvetet!

Bor man som mig, i en håla kallad Umeå närmare 100 mil från Göteborg, är det inte alltid lätt att följa Blåvitt. Jag kunde tyvärr inte ta mig ner till Göteborg för att se årets final på plats. Det fick bli ett alternativt sätt att följa matchen.

Några kompisar, som faktiskt kallar sig djurgårdare, ville se matchen på O'learys. Med risk för att det skulle befinna sig för många som höll på laget från knugliga huvudstaden där bestämde jag mig för att se matchen hemmifrån TV-soffan. Tackade även nej till sällskap med ovan nämda personer. Jag var ett nervrak och skulle skrika åt dem så fort de nämnde "Djurgården".

Det blev alltså alldeles ensam framför TV:n. Det var väl ingen trevlig upplevelse, men vi supportrar är ju vana med självlidelse.

Första halvlek började lovande och vi var det bättre laget. Därför gjorde vi mycket välförtjänt också ledningsmålet. Eller just ja? Det blev aldrig ett ledningsmål. Det dömdes bort av den där linjedomaren. Vart tog "hellre fria än fälla" vägen?. När sedan Fröjdefeldt blåste av och det stod 0-0 började pessimisten i mig leta sig fram - "Djurgården kommer lyckas kontra in en boll".

Mycket riktigt, 0-1 (egentligen 1-1) efter slarvigt försvarsspel och var inte Den attraktive aningen felplacerad?. Sedan visade de blåvita mina riktigt bra moral och kvitterade (egentligen tog ledningen igen). Vi var inne i en positiv trend och skulle bara köra över dem i resten av halvleken, men då får självklart "Ölme" för sig att göra en mindre lyckad glidtackling - vips var den matchen körd.

1-2 kom (egentligen 2-2). Fast ska man vara ärlig borde det blivit 2-2 (egentligen 3-2) då Selakovic missade en chans som till och med Sebastian Johansson hade gjort mål på.

1-3-målet (egentligen 3-3) var av mindre betydelse och ensam satt jag kvar i mörkret. Självklart började telefonen ringa omgående. Vägrade svara. Självklart var de dem som kallar sig "djurgårdare" som ringde. De vet inte vad jag genomlider, de är aldrig med i motgång, bara medgång.

Det är nu man försöker tänka: "Det är lugnt vi tar igen", men inte fan går det. Allt är kört. Inget SM-guld i år heller.

Nej, nu ska jag nog krypa ner under täcket här i den norrländska ensamheten - ensam i helvetet.