På gång


söndag 27 april 2014

Matchbilder: Falkenberg hemma


Precis som många gånger tidigare fanns Barabens fotograf Emelie Hübner (@EmzaansFoto) på plats på Gamla Ullevi för att plåta matchen. Resultatet ser du ovan och vill du se bilderna i fullskärm gör du det här.

Bilderna får inte spridas utan Barabens och Emelies tillstånd.

lördag 26 april 2014

Highlights: IFK Göteborg - Falkenbergs FF

Matchtankar - falkenberg hemma, 25/4

ANALYS. Lönefredag. Fredagsmatch. Gött väder. Nykomling. What could possibly go wrong? Ja, med 1,001 i odds var det ju rätt väntat att det skulle gå åt helvete. Nej, kanske inte riktigt så väntat, men ändock intet förvånande. Och helt åt helvete gick det ju inte heller för den delen, men hårsmån, straffspark, millimeter, sekund eller you name it ifrån en smärre katastrof var det ju. Att en första halvlek genomförs så fruktansvärt dåligt, utan ett enda skott på mål (offensivt), utan en tydlig spelidé, utan någon tillstymmelse till spel genom centralt mittfält, utan någon kreativitet och framförallt såpass lättläst som man agerar är inget annat än väldigt väldigt anmärkningsvärt för ett lag som lever, tränar och spelar så tätt inpå varandra.

Visst, alla kan ha en dålig dag på jobbet och den mest typiska standardkommentaren från jeppar på stan, "- jag tittar inte på allsvenskan för den är såååååååå dålig" besannas ju rätt hårt när man ser tillbaka till det som utspelade sig inför 11400 (eller åtminstone 11389) nagelbitande fredagsmysare. Men att det spelas med en så uppenbar och fantasilös "game plan" är nästintill inte värdigt för allsvenskan, heller.

Så, nu har jag rasat lite inledningsvis och får väl ge mig på att vara lite mer analytisk och pinpointa vad jag helt enkelt tror är orsakerna till att vi spelar eller åtminstone inleder (första halvlek) matchen såpass kass som vi gör.

  • Bristen på spelidé och viljan att göra någonting kreativt genom centrallinje. Man har kanske blivit bortskämd i att Sam ska göra det, när vi så uppenbart inte har någon som helst kreativitet på högerkanten (när Vibe inte spelar). Uppenbarligen försöker ju Sam, men emellanåt blir det lite svårt, och det finns inte direkt jättemånga alternativ när och om spelet sågar sig igenom kanten.
  • Oviljan i att ta skott utifrån. Visst, Mané försöker ju vid något tillfälle, men timingen och värderingen i hans avslut lämnar ju gött mycket mer att önska. Cred för att han är den enda som försöker ändå. Inte good enough dock. Våga skjuta, för i helvete.
  • De extremt raka linjerna med de extremt stora avstånden mellan anfall och innermitt. Gurra och JJ gör ju det kanon, det som de gör, men, det blir så innihelvete betongcementerat i knät ovanför Kjetil och Bjärs. Det finns inget som sätter ihop mittfältet när både Söder och Mané vill gå rätt djupt offensivt och "Gurra & JJ's enskilda städfirma HB" gör allt för att freda vår defensiva yta mellan mittplan och straffområde. Den uppenbara förändringen som sker (löser upp detta "gap") när May kommer in är både en fröjd att se och visar på att det är så vi måste formera oss framledes för att kunna ha en chans att utmana om de ädlaste medaljerna.
  • Respekten. Självfallet ska man visa respekt för sin motståndare, men inte så sjukligt räddhågsen respekt som vi på senaste visat till både BP och nu Henke Larssons gubbar. Det ser ju nästan ut som att alla är svinrädda att göra något fel vilket leder till att det statiska "spelet" blir galet uppenbart. Ingen driver på, vågar göra det oväntade, vågar slå den enkla men svåra och kanske öppnande passen,  och som sagt, vågar ta avslut.
Nu är det ju lyckligtvis inte jag som coachar laget och behöver genomföra åtgärderna för att få till bättre spel och vunna matcher framöver, så jag kan gott luta mig tillbaka och gnälla vidare som åskådare och enhälligt uttalad bloggexpert. Det är det som är det fina i kråksången.

Samtidigt, när Stahre faktiskt (inte så ofta vi sett det) gör ett hyfsat tidigt dubbelbyte och slänger in May/Darijan så är det ju uppenbart att något händer. Visst bytena sker i ett läge i matchen när vi faktiskt maler på och har en jättechans efter fint förarbete på vänsterkanten av Ludde där MSD's avslut räddas på mållinjen, men det ger ju en rätt bra mersmak när man ser May's löpvilja, tvåvägsspel, intelligens, vilja att ha boll, och på farnerudskt sätt flyter fram på planen, då lugnar man sig lite. Ändå.

Så kom då läget när JJ älgar sig igenom straffområdet och får den där straffen. Såg lite billig ut från min position på sektion J, men vad gör det? Någon gång ska vi väl ha lite flyt också. Om det hade något att göra med att domaren hette Glenn kan man ju låta vara osagt. Sam gör iallafall jobbet och dunkar in det så extremt viktiga målet som ändå ger oss lite andrum och de tre poäng som en sådan här match bara måste rendera i.

Så, mycket osammanhängande bakfylleblaj från min sida följs av några korta från matchen då:

+ Sandberg! Gött att han få gå in och spika igen. Grymt viktig dubbelräddning. Visst, något osäkert luftspel på några fasta och höga inlägg, men skit samma.
+ Stahre! Att han ändå går ifrån sin mest uppenbara game plan och byter ansikte på matchen "redan" i 57:e är bra.
+ 3 poäng!
+ Fredagsmatch!

- "Spelidén".
- Den extrema respekten vi visar våra motståndare. Kom igen. Hemmaplan. Kör över. Kör som fan.
- Gapet mellan defensivt innermittfält och anfall.

Slutligen måste jag ändå berömma Söder som ändå springer extremt mycket och förtjänstfullt. Gör de där smågoa grejerna som han är duktig på. Skapar mycket oreda men lyckas ju tyvärr inte sätta den där sista tredjedelen och med det bli en fullfjädrad anfallare. Det är synd. Robin är bra. Det är han.

Nu slickar vi i oss smaken av tre grispoäng och ser framemot ellos på söndag om en vecka. Nästa person som kallar den matchen för derby, eller västderby kan väl bara sluta upp med det? Snälla.

Krossa ellos!

fredag 25 april 2014

Musiktips till kvällens motståndare


Kommer passa perfekt i spelarbussen efter kvällens förnedring.
På repeat, hela vägen hem till Superettan.

onsdag 23 april 2014

Konkurrensen borgar för pytt i höst?

Jag har haft detta inlägg på gång under alldeles för många dagar. Sedan kom skadan på Lasse Vibe, och sedan kom skadan på John Alvbåge..

Kanske fick det hela lite mer substans, men skadorna hade jag gärna skippat. Hur som, diskussionen har varit både högljudd och vital på sociala medier, angående "alla" mittfältare som knöts till klubben. Vad ska vi med trehundra mittfältare till? Vem ska kliva av, vem ska säljas? Det bitvis gigantiska egot Malick Mané, hur ska han kunna "anpassas" till Blåvitts filosofi och spelstil? Gurra; back eller mittfältare? Jag skulle kunna skriva exempel i långa rader, men ni anar säkert de tvära kasten och de många åsikterna ändå.

Även om man så hade önskat in ytterligare en back, är jag övertygad om att den konkurrens som nu råder i truppen, kan vara det som gör att vi når ända fram i höst. Även om Malmö redan har vunnit guldet om man ska tro media, och att Blåvitt bitvis har svajat. Och man kan klaga på att vissa spelare får "för lite" speltid, men jag antar och tror att tränarna spelar det bästa laget för dagen. Synd på vissa spelare, men de ingår i ett kollektiv där laget måste sättas främst. Det som utspelar sig under träningarna, tar laget med sig in i nästa match, vilket i sig gör att samtliga spelare är delaktiga, om än på olika sätt. Det går inte att ge bara 95% på träningen, då blir det bänken. Och det är alla medvetna om.

Samtidigt tror jag, eller har en känsla av, att ledarstaben runt laget har fått alla att inse detta. Vi har ingen Andrés Vasquez som sitter och grinar på bänken. Bestefar vädrade visserligen sina åsikter om att få kliva åt sidan, men för honom är det ett annat läge som den "ålderman" han är. Chansen till spel ligger i att satsa allt på träningarna, och på så sätt spela sig in i elvan. Vissa ligger nära, andra har lite längre till spel.

Skadan på Lasse Vibe öppnar nu upp för någon annan att kliva fram och ta chansen att bli hjälte. Jag tror att det är några som vill åt den. Ser man till trupperna i Allsvenskan så har Blåvitt en bred och bra trupp, kanske den bästa av samtliga lag? Det är en viktig komponent över 30 omgångar, och kanske just det som avgör en lång och hård matchserie. Jag tror att Blåvitt och enskilda spelare kommer att bli bättre och bättre, att det kommer att "sätta sig". Kanske även Robin Söder sätter sina bollar?..

Det är möjligt att jag svävar i det blå utan täckning, men pytt är gott. Speciellt om den serveras en kall och rå höstkväll, när det regnar hårt på tvären utanför. Forza Blåvitt.

fredag 18 april 2014

Matchtankar - åff hemma, 17/4

ANALYS. Det är lätt att ryckas med i den känslomässiga hissen som vår gode tränare uttrycker det. Eller, hans andemening är ju givetvis att INTE ryckas med i den känslomässiga hissen. Däremot, likt förbannat lätt som fasen att göra det. Lika illa som måndagens resultat var mot superskickliga BP, lika fantastiskt var gårdagens mot rötna åff. Charmen med fotboll såklart. Alla är vi våra egna experter och självfallet kan vi extra mycket om fotboll när det går åt helvete. Samtidigt, vi bröstar upp oss och säger "vad var det jag sa?" när laget lyckas defilera ett motstånd som slutar spela efter 58 minuter. Som igår.

Innan matchen igår var den absolut största snackisen, åtminstone på vår uppladdning, hur laget skulle formeras, såklart. Det talades om vem som skulle peta vem, hur man skulle använda högerkanten, skulle Kjetil spela, bänkas MSD och hur gör vi med Gurra? Det föll ju väldigt väl ut kan man ju såklart säga med facit i hand. Jag själv, egenutnämnd expert, hade faktiskt en önskan och tanke om att flytta ut MSD, kasta ned Vibe på högerkanten och på så sätt göra plats för stoneface Mané. Att Stahre dessutom skulle bänka Haglund och slänga in Gurra på gammal hederlig position och spela vidare med Kjetil kändes dock som en större högoddsare.

Hur som helst det visade ju sig vara ett väldigt bra drag att kunna hota på både höger och vänster sida när Vibe agerade förtjänstfullt, frejdigt och varierat (till skillnad från tidigare högerkantspel) tillsammans med Adam (bra!) och vaskande fram flera farligheter. Återigen, åff bjöd väl inte till värsta tänkbara motstånd, men vad gör det med 5-0 på tavlan?

Överlag tycker jag ändå matchen genomfördes väl, förutom första 13-18 minuterna i andra halvlek. Där kändes det som att BP-skräpet var (åtminstone litet) på väg att upprepas. Samtidigt, det var helt uppenbart att om vi bara skulle hänga in tvåan, då skulle det vara klart. Så gjorde han, (Ååhhh, Lasse Vibe (Lasse Holm!)) sitt andra för kvällen efter en smörpassning från Adam. Dejligt mål!

Med Mays inhopp fick vi ytterligare en dimension i spelet. Visst och återigen, detta var i ett skede där storlaget Åtvidaberg hade slutat att spela boll. Typ. Anyway, Mays spelstil påminner inte så lite om en viss Farnerud i vissa bolltouchar och flow på planen där han gör ett vansinnigt bra förarbete innan Sams märkliga 3-0. May kommer att bli viktig. Inget snack om den saken. Lugn, metodik, finess och ackuratess. Det är precis vad vi behöver i ytan mellan betongmittfält och topp.

Sen när Vibe satte sitt tredje efter den rysliga "fösningsassisten" från Sam och 4-0 var klart kändes det ju som att det kunde rinna iväg hur långt som helst. När Söder (bra idag!) dessutom blir berövad på 5-0-an var ju utklassningen ett faktum. Det vi ska ta med oss och minnas, för att som sagt balansera den känslomässiga hissen, eller i alla fall stoppa den på ett vettigt våningsplan, är att läsa och begrunda @LasseVibe: Tack alla.Glöm inte hylla mina lagkompisar.Vi är ingenting når vi inte jobbar tillsammans & det såg vi även idag.Och: det var BARA 3 poäng!!". Det var bara tre poäng. Om än tre goa poäng.

Några korta från matchen då:

+ Vibe!
+ Manés skottvilja (första touchen på distans efter 15 minuter)!
+ Sam Larsson. Som någon skrev, allt som Vasquez och Sana ville vara, är Sam.
+ Sam och Manés ordväxling/arga leken-tävling efter ett fint anfall i första där Mané sköt istället för att passa Sam. Vinnarinstinkt.
+ May! 
+ Vilja att coacha och förändra!

- Manés skottvilja. Värdera, värdera, värdera!
- "Mentala fallet" direkt efter pausvilan. Duger inte att falla ner/ihop sådär gång efter annan.
- Söder? Om det stämmer att han gnällde rejält för Bojanic "snodde 5-0-målet", då är det lite smålöjligt kan tyckas. Samtidigt, Bojanic ska ha fet kredd att han dundrar på och hänger den. Skit samma om det var öppet läge för Söder. Har du chans att göra mål. Gör mål. Punkt.

Nu är det "bara" att rida på vågen, stanna i hissen, behålla hettan och kylan och krossa Kälmäh.

onsdag 16 april 2014

Krossa Åtvidaberg

tisdag 15 april 2014

Blåvita orosmoln

Säsongstankar. Det har nu gått ett dygn sen blåvitt spelade sin tredje allsvenska fotbollsmatch 2014. Jag har ägnat det dygnet åt att reflektera en hel del över inledningen av årets allsvenska, och tänkte sammanfatta det i ett litet stycke.

Det är lätt, väldigt lätt, att bli medryckt i eufori. Det var förmodligen precis det som hände däruppe på vänskapsvallen när vi vann mot AIK. Säsongspremiär mot en av ärkerivalerna, och en seger. Bättre än så kunde det inte börja. Det farliga med att vinna är att man lätt glömmer av att analysera. Kanske var det därför det kändes som en kalldusch när vi blev överkörda (för det blev vi) av Malmö på hemmaplan. Och kanske var det även därför man blev uppgiven igår när BP fick in den där kvitteringen som låg i luften under hela andra halvlek.

Den bistra sanningen är att IFK Göteborg hållit en rätt dålig nivå i alla matcherna Det var en ren tillfällighet att vi fick in tvåan mot AIK. Efter spelavbrottet (och ännu mer efter det röda kortet) var det AIK som var närmre 1-1, och när AIK flyttade fram för att reducera var det inte skickligt spel utan som tidigare sagt en ren tillfällighet att Mané fick in 0-2.

Inför Malmö-matchen hade man givetvis ganska höga förväntningar efter vinsten mot AIK. Med facit i hand känns det som ett konstigt beslut att göra en extra förändring i backlinjen (Adam var ju tvungen att så över). Att spela ett nytt mittbackspar mot allsvenskans bästa anfallspar känns helt enkelt inte genomtänkt. Men det vi förlorade matchen på var framförallt obeslutsamma skott och anfall.

Gårdagens match mot Brommapojkarna får ändå ses som extraordinär. Under andra halvlek tillåts BP spela rena Barcelona-spelet och det farligaste som skapas är två hörnor och en halvchans för Söder. Det är nästan så att man börjar fundera på om taktiken inför andra halvlek var att bevaka ledningen. Om så var fallet är det totalt underkänt. I ett 1-0 läge mot ett bottenlag ligger man på och försöker att döda matchen med 1-2 mål till direkt. Men det mest underliga måste ändå vara Stahres agerande. Först kommer det inga byten, och när dem väl kom så var det för sent!

Som jag ser det finns det tre anledningar till att det inte ser bra ut just nu:

1. Långbollarna - Det slås på tok för många och för långa långbollar. Skall man försöka låsa fast bollen på offensiv planhalva måste man ha anfallare som är starka i luftrummet. Varken Vibe eller Söder är den typen av spelare, utan det är spelare som är duktiga på fötterna. Då måste man spela bollen i den bakre ytan, något som framförallt Alvbåge inte lyckats med.

2. Backlinjen - De senaste tre matcherna har vi inte bara spelat med olika backlinjer, vi har spelat med tre olika mittbackspar. Har man spelare som är ihopspelade på ett bra sätt går det utmärkt att rulla runt. I det läget är dock inte IFK Göteborg idag. Vi behöver en backlinje som får förtroende mer än en match.

3. Detaljerna - Det har slarvats alldeles för mycket med det “enkla” spelet. De korta passningarna, att stå rätt i positionerna och att komma rätt in i närkamper är bara några av de grundläggande saker som inte fungerat bra.



Det finns dock en del positiva saker att ta med sig. Den första är att vi har en genomgående bra trupp som inte bara kan, utan dessutom skall, spela bättre än såhär. Det är bara tre omgångar spelade och vi har tagit tre poäng mot toppkonkurrenter, så än är det ingen fara på taket. Men om det inte ser bättre ut på torsdag, och om vi inte tar tre poäng, då kanske det är dags att bli orolig på riktigt?

Highlights: Brommapojkarna - IFK Göteborg

måndag 14 april 2014

Höftskott: BP borta

TERAPI. Höftskott? Nackskott? Jag tar det det sistnämnda utan att blinka. Det här är det ÖVERLÄGSET SÄMSTA Blåvitt har presterat i år. Ja, ni läste rätt. Det var sämre än Sirius. Det var bra mycket sämre än Malmö. 

Vi tar det från början. Vi är IFK Göteborg. Storlaget, mesta mästarna, guldfavoriten och så vidare. Som slog BK Sork på Kamratvallen i första omgången. Vi möter Brommapojkarna. Nyckelord: POJKARNA. De, å sin sida, har förlorat mot Kalmar och Falkenberg. Kammat noll poäng. De är kanske Allsvenskans sämsta lag 2014. Och som grädde på moset har de ett antal spelare borta. Där har ni bakgrunden.

Så vad gör vi då? Vad gör Mikael Stahre? Jo, uppenbart skrämd av förra årets fadäs i liknande läge (BP hade ungefär 40 miljarder raka förluster inför mötet med oss) går han all-in på... Wait for it... ATT SPELA 0–0! ATT KRIGA TILL SIG ETT KRYSS! Ingen Bojanic. Ingen Allansson. Ingen Mané. Men mycket väl en mittback som flyttats upp till mittfältet från föregående match. Här ska backas hem. Här ska göras trångt, brunkas och skavas. Och ska vi göra några mål, då får det bli på någon fast situation eller så får Söder och Vibe lösa det själva.

Det gör de visserligen. Söder och Vibe lirar in ledningsmålet helt på egen hand. Fantastiskt anfall! Och just i det ögonblicket, när det gick upp för mig att målet var godkänt, då visste jag att det här kommer gå åt helvete. Jag bara kände det. Av någon jävla anledning verkar ju vår trupp ha seriens sämsta kollektiva psyke. Vi lyckas ALDRIG kapitalisera på det mentala undertag som infinner sig hos ett lag i underläge. I stället ger vi bort initiativet helt och, ja, backar hem ännu mer. Helt jävla obegripligt. 

"Men AIK-matchen då?", kanske någon invänder nu. Men nej, det hände då med. 1–0 i ryggen och en man mer och AIK tillåts föra matchen fullkomligt och trycka på för en kvittering. Skillnaden är att vi hade tur då. Och att hela laget slet som djur i försvaret. 

Tur hade vi ju som bekant inte idag. Sett över hela matchen får man ändå säga att vi lyckas vaska fram en klart godkänd mängd målchanser. I synnerhet som spelet såg ut. Jag skriver vaska fram, för allt som oftast skapar vi inte våra målchanser på metodiskt spel och intränade varianter. De liksom bara kommer. Men så finns inte skärpan där. Och då går det ju som det går. Det straffar sig.

Så till höftskotten då:

  • Stahre kan mycket väl vara Allsvenskans sämsta matchcoach. Visst, han har sina förtjänster, men kan verkligen bara dra mig till minnes en enda gång när han uppenbart lyckats förändra en matchbild med genomtänkta byten. Cupfinalen mot Djurgården förra året.
  • Med det sagt så var dagens insats ovanlig blek även för att vara Stahre. Startelvan är en sak. Och i första halvlek ägde vi ju åtminstone matchen. Men när allt börjar falla samman efter så där 15 minuter av andra, varför inte agera? Varför inte förekomma i stället för att förekommas? Ta tillbaka initiativet liksom. I stället kommer två trötta jävla alibibyten när katastrofen redan är ett faktum.
  • Söder har varit värdelös i år. Jepp, there you have it. Värdelös. Visst, han står för en ruggig prestation i samband med målet – han brukar ha ett par sådana per match – men det räddar honom inte. Alldeles för hög felprocent i enkla situationer, håglöst agerande i samtliga närkamper och obefintlig rörelse och aggressivitet i och runt straffområdet. Inga kvalitéer som är önskvärda hos en forward. Eller hos någon spelare, för den delen. Således: Värdelös.
  • Vibe är vad han är liksom. Springer mycket och ofta smart med bra tajming. Inget tekniskt underbarn, ingen avslutare. Men det där visste vi ju. 
  • Gustav och Haglund bidrar cirka noll i offensiven. Överraskning? Nej. Överjävligt irriterande? Ja. Defensivt okej så klart, men allt annat hade ju bara varit helt jävla sinnessjukt. Visst är det märkligt ändå, att spela med Haglund, en av Allsvenskans bästa huvudspelare på innermittfältet, och inte ha en enda tanke på att han kanske borde komma i explosiva löpningar in i straffområdet när inläggen kommer?
  • Sam verkar vara sämst när det gäller. Vänligen prove me wrong.
  • Nu orkar jag inte mer.
  • Eller vänta, en grej till: Till nästa match vill jag fan se Stahre möblera om ordentligt i elvan. Om inte annat för att göra ett ordentligt statement. Ut med Haglund, ut med Söder och ut med Smedberg. Minst. In med Bojanic (vad har han gjort för ont?), Jakob och Mané. Och kanske May, Engvall och Allansson när han ändå är igång. Och så får han gärna skicka upp sig själv på läktaren också.
  • En till en grej till, i ett konstruktivt försök att undvika att alla cirka fem kommentarer på det här inlägget handlar om dess brist på struktur, djupare analys och allt annat man kan önska sig av ett inlägg av det här slaget: Jag vet. Det är bara en sådan dag. Och vägrar Blåvitt prestera vad som med all rätt kan förväntas av dem tänker fan inte jag missunna mig rätten att göra detsamma. 

Tack och hej! Avgå alla! Visa färg! Hata allt! Men framför allt: #VISADRAGG!

lördag 12 april 2014

fredag 11 april 2014

Införanalys - BP borta, 14/4

ANALYS. Vi ställs återigen inför en måstematch. Det är väl i och för sig så det är att vara ett lag med topp-treambitioner, såklart. Jag menar, efter en förlust (på sättet det sker), finns inget annat än seger i kommande match för att hoppa upp på hästjäveln igen. Att vi dessutom har blandat och gett lite grann i just matcherna mot BP både hemma på GU och på anrika Grimsta gör ju det hela än mer spännande. På pappret är måndagens drabbning givetvis en "lätt" match, men som sagt, med senare års (eller åtminstone fjolårets) resultat i minnet har det ju blandats och getts ganska friskt.

2007 - 1-2 (Stockholm Stadion)
2007 - 0-0 (Ullevi)

2008 - Inga möten

2009 - 4-0 (Gamla Ullevi)
2009 - 0-3 (Grimsta)

2010 - 1-1 (Gamla Ullevi)
2010 - 1-2 (Grimsta)

2011 - Inga möten
2012 - Inga möten

2013 - 2-0 (Gamla Ullevi)
2013 - 2-1 (Grimsta)

Så, med tanke på matchens vikt och troliga utveckling (där vi borde styra och föra) vill jag se följande elva (roterat jävligt friskt, där jag motiverar längre ner):

John Rune
 Emil - Gurra - Kjetil - Ludde
 Darijan - Joel - JJ - Sam
 Draggen - Vibe

Som sagt, jävligt roterad elva. Kanske inte vad man vill ha, eftersom kontinuitet (innebär kontinuitet även att den rötnaste insats gör en opetbar?) ändå är att föredra, är ju min elva allt annat än visat tecken på just detta... Skit samma.

Bjärs må vara kapten, men hans insatser de senaste har varit allt annat än bra. Bedrövliga uppspel, "mindre bra kaptensagerat", sätter sig i svåra och farliga situationer när han absolut inte måste. Detta leder helt sonika till att jag vill har Gurra där, och om Kjetil kan spela (eller är han för tjurig/skadad för det?) borde han spela.

Emil får lira vidare då han var en av få med nästan godkänt betyg mot mff. Ludde är odiskutabel.

MSD har inte rosat marknaden direkt, och vem är det "hans gyllene högerfot" ska träffa vid inläggsspelet (har vi haft något?)? Således hade jag gärna sett en kreativ Darijan som kan bryta in och skjuta utifrån, och förhoppningsvis träffa mål. Haglund var även han inte speciellt bra mot mff, och Joel kan (om han håller) gå in och spela fin fotboll, vilket säkert passar jädra bra mot ett motstånd som BP. Diverse rapporter talade ju om att han var riktigt bra i U21-matchen i veckan.

JJ är lika solid i elvan som han är solid själv. Odiskutabel. Sam likaså. Söder som brände jättelägen ställs åt sidan till förmån för Draggen, som förhoppningsvis kan hänga tre fyra baljor på Grimstas "gräs". Vibe får spela vidare.

Nu kommer ju ovanstående elva inte att bli verklighet för fem öre, utan i realiteten tror jag att man startar exakt som mot mff. Upp till bevis helt enkelt.

Mot 3 poäng.

torsdag 10 april 2014

Matchbilder: Malmö hemma

Under måndagens hemmapremiär mot Malmö FF fanns naturligtvis Barabens fotograf Emelie Hübner på plats för att fota. Resultatet av det ser du ovan. För fullskärm klicka här.

onsdag 9 april 2014

Highlights: IFK Göteborg - Malmö FF

Tack till de ideella krafterna

KRÖNIKA. Igår meddelade Helsingborgs supporterklubb Kärnan att de lägger den mesta av sin verksamhet på is pga att tiden och lusten inte finns kvar. Den senaste tidens händelser har helt enkelt fått styrelsen att ta en paus från sitt ideella arbete.

De ideella krafterna i och runt vårt föreningsliv är jätteviktiga för dess existens, men får oftast inte den uppskattning de förtjänar. Istället får man ett krav på sig och jag tycker Kärnan har beskrivit det bra i sitt pressmeddelande:
Vi upplever att det finns många människor som förväntar sig att vi ska ta ett ansvar som vi inte har möjlighet att ta. Vi får påtryckningar från många håll om att driva frågor vi inte har mandat att driva och att vi ska ta krafttag mot saker vi inte har resurser till.
Som ett närmare exempel är t ex Baraben helt ideellt. Det finns inget vinstsyfte bakom bloggen, inga löner som utbetalas eller arbetstider att följa. Det som driver bloggen är kärleken till IFK Göteborg och görs på frivillig basis av en mängd olika personer. Om det görs bra eller dåligt låter vi vara osagt, men utan de ideella krafterna hade bloggen aldrig uppstått eller bevarats, alla filmer och upptåg aldrig skapats och alla texter aldrig funnits. Tack för att ni orkar!

Det finns en hel hög med andra ideella krafter som också borde uppmärksammas mer. Här kommer mitt tack till er. Hoppas ni fortsätter det positiva arbete ni gör:

- Supporterklubben Änglarna
- Alla som fixar våra tifon. Klart bäst i Sverige!
- Klacken och alla supportergrupperingar på Ullevi.
- Alla som hjälper till runt våra matcher.
- Ni som rapporterar från klubbens träningar och matcher.
- Alla bokskrivare.
- Till alla som visar färg på gator och torg.
- Ni radiosändare ute i etern.
- Alla bloggare och skribenter.
- Och självklart alla er andra som också på ett eller annat sätt lägger ner er ideella kraft för IFK Göteborg!

//TACK!

måndag 7 april 2014

IFK Göteborg vs MFF Snart Skiner Poseidon och tifo

Tack alla för ett underbart tifo och vacker sång.

Matchtankar - Malmø hemma, 7/4

ANALYS. Det här var ju tråkigt. Vad ska man säga? Klasskillnad. Åtminstone i alla avgörande moment. Åtminstone i avsluten. Åtminstone i omställningar, spelvändningar, löpningar och i effektivitet. Jag är riktigt jävla förbannad på resultatet, men på något konstigt sätt är min känsla av uppgivenhet och ledsamhet större än min totala gnällaggression och sammantagna krypande arga förlusthatarkänsla. Jag vet inte vad det beror på. Hade vi varit nära och haft kontakt, då hade jag nog varit än mer arg än jag är nu. Sundhetstecken eller saker som tyder på att jag tappat det? Vet ej.

Malmö var bättre på allt. I synnerhet i avslutande lägen. Belackarna som mantrat på "vem ska göra målen när Tobbe är kines?" har ju fått besynnerliga mängder vatten på sin berömda kvarn. Har böjt mig från den frågan och sänkt huvudet med dårens envishet och fast beslutna inställning att "visst fan ska någon göra mål?", men idag börjar jag fan tveka. Så ofantligt ofarliga och bedrövligt dåliga avslut, i skott, i lobbar (hur missar söder?) i dribblingar och i tåfjösar trodde jag fan inte att vi skulle kunna vara.

Vet inte hur många skott vi försökte oss på utifrån (Darijan?) men att enbart ett, från JJ (godkänd insats idag), kan noteras som godkänt är fan inget annat än total jävla katastrof. Å andra sidan, vad spelade det för roll när Malmö gjorde två mål på två skott i andra? Visst, ett bortdömt (korrekt?), men det var en sådan dag.

Vad kan man ta med sig från matchen då? Ja, säg det. Man kan vältra sig i funderingar och tankar i att "var det populistiskt att spela Gurra, utan ens en insats i U21?", eller, "vem är det meningen att MSD ska slå sina inlägg på?", jag vet inte. Det är mest tomt och uppgivet som sagt. Likt blåvitts obefintliga anfallsspel och skärpa avsluten. Puckeyfasoner som att "det kommer fler matcher" får väl på något sätt smeta över denna mediokra tillställning. Något annat kan jag inte komma på. Och avslutsövningar då. Många. Ofta. Långa och jävligt ordentliga. Inget annat.

Några korta från matchen:

+ Bra tryck stundtals från oss på läktaren.
+ Inget direkt stök på stan vad jag kunde se.
+ Bebben
+ Håkan

- "Anfallsspelet"
- Felpassen
- Ineffektiviteten
- Starten
- Mitten
- Slutet
`
Nej, det var ju jävligt tråkigt detta. Vi ses mot Åtvidaberg.

Matchchat: IFK Göteborg - Malmö FF

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



Hjalmar Jonssons Vänsterfot

En ny "Blåvit-hit"!
Blåvittsupportern och göteborgsartisten Christopher Stone Kärnsund har tillsammans med Baraben.com gjort en Rally-inspirerad hyllningslåt till Blåvitt i allmänhet och vissa profiler i synnerhet.
Från det kommande albumet "Straight out of Kålltorp". En given hit på matchuppladdningen!




Hjalmar Jonssons Vänsterfot

/@BarabenStellham

Vi ses på Avenyn


Blåvitstad hälsar;
På måndag skall vi färga staden. Vi skall färga våra hem och vår omgivning. Inför match uppmanas alla att samlas på krogarna runt om Avenyn. Låt Göteborgs paradgatan bli Blå och Vit.
Vi vet att många krogar har haft svårt för fotbollsfärger tidigare, men om vi alla samlas där och visar upp oss från vår bästa sida kan dom inte säga nej.
Det här är vår stad. Vi är Blåvitt. Bäst i sverige!

söndag 6 april 2014

Många år kvar med IFK Göteborg

Krönika. Efter förra helgens tragiska händelse har en del förslag med lösningar på problemet bland oss supportrar tagits upp i många medier. Förbjud bortasupportrar, maskeringsförbud, alkoholförbud, chockhöj biljettpriserna, ta bort ståplats osv. Listan är lång och när jag läser allt detta kan jag inte undgå att påstå att experterna (”experterna”) gör mig extremt förvirrad. Skall de få "supportrar" som inte sköter sig på matcher verkligen få förstöra för alla de som sköter sig exceptionellt bra?

Jag ser detta mer som ett hot och en ringklocka. Ett hot till de som inte kan bete sig under en match. En ringklocka som säger att någonting är på tok. Det kanske inte är du som är offret just nu men gör vi inget åt detta så kommer du att beröras och bli ett offer tids nog.

Jag tror att vi kan vara lugna. Andas. Inget av det vi verkligen älskar med allsvenskan kommer att försvinna. Så länge du inte har ett stort behov av att maskera dig under matchens gång eller om du vill använda dig utav pyroteknik och ge klubben böter, så kommer du knappt märka någon skillnad och det var ju ändå inte på grund av det som du gick på matchen. Du kommer fortfarande få se blåvitt sparka boll i allsvenskan. Vi går alla dit i hopp om att laget i våra hjärtan skall ta 3 poäng och komma ett steg närmare SM-guldet. Förlorar vi matchen så kommer det nya chanser. Det är inte över för det (förhoppningsvis). Du och jag kommer att få fortsätta se på blåvitt.

Fokus riktar sig mot de fåtal personer som inte förstår att man inte ska slåss med levande människor om man inte är innanför boxningsringen. Där får man slåss hur mycket man vill tills domaren tycker att det räcker. Fokus riktar sig mot de fåtal personer som inte förstår att det är dåligt att kasta en brinnande bengal i en levande folkmassa. Gör du detta i IFK Göteborgs namn, ja då kommer det antagligen att beröra dig, men uppför du dig så kommer det inte att förändra någonting. Det krävs en räkhjärna för att förstå vad som är rätt och vad som är fel.

Det mest tragiska med att detta skulle bli ett så pass aktuellt ämne just nu, precis när allsvenskan börjat, är inte att vi måste gå runt och känna oss oroliga för hur det kommer att gå för oss supportrar i framtiden. Det mest tragiska är att ännu ett människoliv har skördats. Hatet, maskeringen och slagsmålen tog ett liv från en fyrabarnspappa som är oersättligt. Det är slut med sådant nu, det räcker nu. 


Imorgon är det hemmapremiär mot MFF. Jag önskar ett fullsatt och kokande gamla Ullevi. Visa mer kärlek och färg än vad vi någonsin tidigare har gjort.

onsdag 2 april 2014

En Änglaröst - Mikael Dyrestam


Vi har idag äran att presentera en efterlängtad talare. 
En Änglaröst som vi helt enkelt inte kan vänta med att släppa.
Lägg dig i soffan och låt Mikael Dyrestam ta med dig på en 39 minuter lång resa genom hans fotbollsliv - och vad som händer nu.

tisdag 1 april 2014

Ny skribent

PRESENTATION. Jag fick order att göra ett inlägg där jag presenterar mig själv. Okej tänkte jag. Jag ska presentera mig själv inför ett gäng blåvitare som ligger hemma utmattade i soffan efter en lång dag på jobbet/skolan/resan hem från Solna/annan aktivitet, det kan ju inte vara så svårt? Faktum är att det är ganska svårt men jag ska försöka göra mitt bästa och se var det leder till.

Jag är en tjej som föddes in i den blåvita fotbollsfamiljen för 19 år sedan i Göteborg. Under hela lågstadiet hade jag som mål på samtliga utvecklingssamtal att bli bättre på bollsporter. Självklart lydde jag min plutonchefs (också kallad lärare) order och tog mitt pick och pack och begav mig till fotbollsplanen i hopp om att bli Mild junior. Det är något lustigt med mig och min bollkänsla. Jag har spelat fotboll med min bror under hela min uppväxt och ändå är jag sämre än min 80-åriga farmor. Som många kanske redan har förstått såhär långt så avslutades min karriär som fotbollsspelare ganska så fort. Istället skickade pappa ut mig i en segelbåt och än idag krigar jag runt ute på något av de sju haven runtom i världen och försöker bli bäst i segling istället.

Mig finner ni på N5-sektionen, i en kommentar på svenskafans blåvita forum eller på twitter. Jag och farsgubben tar oss gärna en tur till årsmöten, presskonferenser och träningar också men sådant nördigt nämner vi inte ens till mamma för då kan det bli negativa konsekvenser.

Jag är oftast en väldigt glad person, kanske inte alltid lika glad som när Vibe sätter 1-0 mot AIK borta i premiären, men nästan så glad är jag alltid. Det finns dock undantag som till exempel om blåvitt förlorar eller när jag inser det faktum att intresset för IFK bland tjejer inte är skrämmande stort. Inte för att jag har några som helst problem med män, utan mer utav den enkla anledningen av att jag inte ser någon som helst anledning till varför det är så. Så anledningen till att det inte finns en anledning är fortfarande någonting jag funderar över och jag hoppas att jag kanske en vacker dag kommer fram till en anledning.

Det är svårt att beskriva känslan av att stå på gamla Ullevi en kväll i maj och se den finaste truppen i välden traska in på plan till snart skiner Poseidon. Lika svårt är det att beskriva hur mycket kärlek jag känner för denna klubb.

Mitt namn är förresten Klara och jag ska försöka prestera så bra som möjligt här på bloggen. Till sist vill jag ju självklart meddela att det är en stor ära att få kalla mig själv för skribent på BaraBen och jag hoppas på att kunna åstadkomma mycket vettiga(re) tankar här. Någon Mild junior blev det inte av mig, men jag blev blåvit och det funkar alldeles utmärkt för mig det med. Tack för mig.