Det var alltså i måndags det blev känt att Mikael Stahre och IFK Göteborg går skilda vägar efter tre år. Trots att man valde att förlänga kontraktet så sent som inför den nyligen avslutade säsongen. Man bör dock tillägga att det var något som gjordes i en period då man faktiskt stod utan sportchef. Det handlade nog om att man inte ville tvinga en ny sportchef att börja leta tränare direkt, även om situationen blev så ändå. Under veckan har det dykt upp en hel del namn som sagts vara intressanta, så som:
- Jörgen Lennartsson
- Jan Jönsson
- Henrik Larssson
- Bob Bradley
- Ole Gunnar Solskjaer
Att det direkt börjar spekuleras i vem som skall ta över är knappast förvånande. Det som är förvånande är att ”huvudspåret” i media byts ut dag för dag. Det började med Jönsson, byttes till Henke, Solskjaer dök upp och nu verkar det som att Lennartsson helt klart är huvudspåret. Det är naturligtvis inte så att klubben inte kan bestämma sig utan man väljer att inte avfärda något innan det faktiskt är klart. Som det känns just nu utifrån mediabilden så har man bestämt sig för Jörgen Lennartsson. Där har det nog förts en diskussion sedan en tid tillbaka, eller åtminstone kommit en förfrågan till Lennartsson hur han skulle känna inför att bli huvudtränare för IFK Göteborg inför säsongen 2015.
Att man blir just huvudtränare tror jag kommer att bli en stor förändring för framtiden. Ja, Mikael Stahre har tidigare haft den rollen i klubben också men känslan där har varit att han varit just tränare. Han har jobbat med att hålla uppe en hög energi och intensitet på träningarna. Min förhoppning för framtiden är att vi får en tränare med ett tydligt övergripande ansvar. Samtidigt som man plockar in hjälptränare, assisterande tränare, kalla det vad ni vill, som ansvarar för det offensiva respektive det defensiva spelet. Man har det för målvakterna, man har det för fysträningen, varför inte ha det även för övriga delar av spelet?
Tydligare rollfördelningar även inom tränarstaben. Man hör ofta att det snackas om att svensk fotboll måste närma sig europeisk fotboll och jag tror att det här är en del av den utvecklingen. Låta även tränarna arbeta med det man är riktigt bra på.
Detta tillsammans med att Gren och Stahre inte verkar ha samma syn på hur man ska träna och hur mycket man ska träna ligger nog till stor del grund för beslutet att inte fortsätta arbeta med Stahre. Stahre har valt att under sina år i klubben arbetat med lite kortare träningar, träningar med högt tempo och hög intensitet. Gren har det senaste pratat om att han vill se en ökad träningsmängd, något som kommer att medföra ett lägre tempo, men också ger möjlighet att arbeta mer med detaljer på planen.
Jag är övertygad om att man skulle kunna behålla Stahre även för att hantera ett sådant arbetssätt och att det snarare handlar om att han och Mats Gren inte ser på likadant på frågan om hur man skall ta dagens IFK Göteborg vidare. Man kan naturligtvis hävda att det är helt fel att göra sig av med Stahre då det har sett bra ut under hösten, vi var faktiskt ett av seriens starkaste lag. Men man får inte glömma av att vi under säsongen haft en hel del onödiga poängtapp. Till exempel bortamatcherna mot Gefle, BP, Mjällby och Norrköping. Det är trots allt en tränares uppgift att få spelare att ”tagga till”, som det brukar heta. Och lika ofta som man hör att ett lag inte är tillräckligt taggat så får man till svar av tränare att spelarna alltid är det. Då kanske man skall fundera över hur man försöker spela mot dem, på pappret, sämre lagen.
Så för att sammanfatta tror jag beslutet att göra sig av med Mikael Stahre grundar sig i tre saker:
- Man var borta från guldet för tidigt
- Den dåliga trenden i somras som tog för lång tid att vända på
- Man vill arbeta med olika träningsmetoder.
Väljer man att sparka en tränare som kommit trea respektive två de gångna säsongerna så signalerar det en sak till efterträdaren ”Vi går för guld!”. Oavsett vem efterträdaren blir så kommer det att bli oerhört intressant att följa.
Men som alla vet så är det inte så här enkelt i realiteten. Slutar med ny tränare och en sjundeplats. AVGÅ ALLA!
