Matchtankar - mff borta, 10/8

ANALYS. Det var en herrans massa floskler innan matchen. Så många att man knappt fann några andra taktiska eller tekniska ord däremellan. Knappt några "vanliga" ord alls faktiskt, förutom "köra som fan", "jobba så innihelvete för att komma över det tillfälliga farthindret", osv. osv. Man kan tycka vad man vill om det, och uppenbarligen lyckades ju Stahre att få "skallarna på plats" på ett par gubbar i alla fall eftersom vi löste ett kryss mot mff, världens bästa lag.

 

Å andra sidan, jag pallar knappt att wajna längre om floskler och en massa Stahrenischade grejer, om avgångar och om tramsiga metaforer. Det är nästan så att jag själv blir övertygad, invaggad och hjärntvättad med kraftiga karaktärsord. Samtidigt, det visade sig igen att coachningen från början bjöd på en sjukt räddhågsen hängsle- och livremslik uppställning med galen användning av May (högerytter? Kom igen!), Gurra och JJ på "samma plats" och en rätt ensam offensiv med Söder (som även denna gång tyvärr inte hade sin bästa dag) och Vibe. Men, med detta till trots startade elvan rätt bra ändå... Märklig sport det här är.

 

Däremot, när Gurra går sönder (?), då tvingas Stahre att ändra sin märkliga coachning och Sobra får kliva in på högerkanten (mycket bättre med honom där!) och May hamnar som väl är på sin riktiga position. May ska inte spela högerytter, hur fri roll han än har. Han ska jobba centralt i banan på det sätt som gav honom utmärkelsen årets mittfältare. Punkt. Sobra har väl kanske inte skördat samma fina framgångar och utmärkelser som May, men bra mycket mer nytta gör han som ytter, även om det tenderar att stanna upp och gå såslångsamt emellanåt. Skit samma. Sobra (bland andra) ligger bakom förarbetet till JJ som älgar fram bollen fint till Vibe som gör ett patenterat mål. Innan detta har i och för sig både mff gjort ett bra fotbollsmål (även om Alvbåge ser ut att sälja sig väldigt lätt) och vi återigen blir rånade på en solklar straff av den evigt fantastiska Strömbergsson.

 

Apropå Strömbergsson borde ju mff's Forsberg fått ett solklart rött (lex Kjetil) när han river ner vår spelare (minns inte vem det var, Sam?) helt utan någon som helst satsning på bollen, utan tar ett "taktiskt gult" i en omställning som såklart pajar vår anfallsmöjlighet. Konsekvens Strömbergsson?

 

Söder byts ut mot Engvall (hale bale vilket gött byte och vilken insats av Gurra. Startspelare!). När kvitteringen sitter i 70:e ser vi en ruskigt trevlig injektion och vi trycker på för ledningsmålet. Kör som fan!

 

Bra lägen därefter med fina samarbeten offensivt av Sam, JJ, Engvall, Sobra och Vibe. Klacken var värd ett bättre öde, men mff är ett lag i medvind. Så tydligt i deras efterföljande anfall när ett rötet skott blir en kanonpass och 2-1 är ett faktum. Underbart då att vi trycker på, Engvall gör ett klassmål (skott utifrån!) och till slut är vi extremt nära segermålet på Sobras avslut (skott utifrån!) men den extremt ocharmige Olsen gör sitt livs räddning utom denna värld. Serieledarflyt var det ja...

 

Ambivalent känsla i ytterligare ett kryss. Samtidigt, två mål framåt med bud på fler på bankarenan, återigen rånade på "givna domslut", jag menar, båda straffsituationerna hade ju renderat i frispark mitt på plan, och förhoppningsvis får vi med oss några positiva skallar i den känslomässiga hissen.

 

Några korta från matchen då:

 

+ Engvall/Vibe! Spela vidare med dessa till att Zohore/Rieks är klara.

+ Mål!

+ Stundtals bra spel och hjärta!

+ Klack! Jävlar vilket bra ös. Kredd.

 

- Kryss igen.

- Strömbergsson

- Startelvan med May på kanten. Nej!

 

Jag har btw inte ens nämnt att Emil borde spela istället för Adam... Kör vidare med fler folk i box, våga bryta några ben i alla situationer, våga vinna, våga visa hjärta, spela rätt gubbar på rätt positioner och kör som fan nu för att lösa topp tre. Framåt.

Välkomna, bägge två.

Sören Rieks är nu klar och presenterad för IFK Göteborg. 

Varför man inte valde att meddela detta via en presskonferens är för mig oförståeligt iom klubbens just nu utsatta läge. Ett gyllene tillfälle att säga ;

"Vi är fortfarande med i svängarna, nu går vi för vårt topp-tre-mål! Häng med!" men vem fan är jag att vara kritisk när det äntligen händer något..

Charmören Sören

Sören beskriver sig själv som en (ganska) snabb poängspelare. Teknisk och (väldigt) stark i huvudspelet. Vänsterfotad. Högerfotad. Dubbelfotad. 184 cm lång. Har 80 i acceleration på Fifa. (Dagens kanske viktigaste info).

– Jag har naturligtvis koll på IFK:s framgångar i Champions League på 90-talet och det känns oerhört bra att vara här. Jag har pratat en del med Lasse och förstått att det finns ett enormt intresse för den här klubben och att deras ambition är att alltid vara med i toppen. Sedan ser jag ju själv vilken fantastisk anläggning de har här på Kamratgården. 

Spelbar på flera positioner vilket historiskt sett har visat sig vara gynnsamt för IFK Göteborg i lagbygget. Glöm inte att Gurra fortfarande är värvad som mittback.
Spontant skänker denna värvning mig hopp om framtiden. Hopp om ett bättre klimat på Kamratgården. Hopp om kreativitet. Hopp om en nytändning för spelarna. Hopp om självförtroende.

Detta lär dock inte bli vår sista värvning denna sommar. Kenneth Zohore reser nämligen med flyg till Göteborg, idag.

@_PatrikG

Matchbilder: IFK Göteborg - AIK

Inte för att strö något salt i några sår efter en rutten vecka (som tyvärr sträcker sig hela vägen till söndag), men här kommer i alla fall ett gäng bilder från förlusten mot AIK. Som vanligt är det Emelie Hübner (@EmzaansFoto) som är fotograf.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillstånd.

Ren skit

#stahreout

Malmös framgång - min ångest.

Det är väl kanske inte just framgången jag avundas egentligen.
Faktum är att den på sitt sätt är ganska gynnsam för Svensk fotboll. För oss. För IFK Göteborg.
Iom deras framgångsrika kval till CL är de nu klara för play-off. Något som ger Allsvenskan högre europaranking vilket på sikt ger oss fler platser i de internationella tävlingarna.
När Malmö nu (verkar) gå mot sitt andra SM-guld i rad sänder det dessutom rätt signaler till omvärlden. Ett lag i Allsvenskan kan vinna två år i rad. De blir per automatik inte av med varenda spelare i truppen så fort de får lyfta bucklan.

Jag avundas Malmö.
Jag avundas deras förmåga att sälja nyckelspelare och ändå klara av att gå mot nya segrar. Stora segrar.
Jag avundas deras förmåga att forma spelare efter deras egna förutsättningar - inte efter klubbens.
Jag avundas deras förmåga att fylla sin arena till bredden, trots att de får utländskt besök.
Jag avundas deras organisation, deras helhet och inte minst deras lagledning.
Jag avundas deras arena. Jag avundas deras marknadsavdelning. Jag avundas deras kapital.

Kära, älskade IFK Göteborg.

Ni får gärna visa mig att vi inte är långt efter. Idag. Ikväll. 

Kör över Rio Ave och intyga FIFA, era supportrar och svensk fotboll att Malmö FF inte är ensamma om kampen i Europa. Att IFK Göteborg fortfarande är att räkna med och att Allsvenskan är hetare än någonsin. Den peppen behöver ni lika mycket som vi. 

IFK vs AIK Inmarschen

Inför Rio Ave FC, Euro League-kval, 7/8

ANALYS. Vill inte påstå att jag glömt måndagens match, eller de efterdyningar som rullat runt över nätet och i fikarummen. Däremot vill jag hoppas och tro att vi alla lagt den sketmatchen åt sidan nu för att fullt ut fokusera på ett av de halmstrån som vi faktiskt kan grabba tag i just nu: returmatchen mot Rio Ave. Från förra mötet med portugiserna minns vi självfallet att den glade spanjoren agerade på ett mycket undermåligt (för att vara lite sådär gött reko) sätt och att vi återigen tyvärr misslyckades med att göra mål.

Med det sagt hoppas jag innerligen att Mikael Stahre (ja, han är kvar) tänker lite offensivt, spelar med en ren 442-uppställning (eller kanske lite Lagerbäcksk "442 med diamant", eller kanske 4-1-3-2 kanske det kan heta på modernt språk?), eller åtminstone ser till att vi har mer folk framåt i banan, både under press och under anfall. Uppenbarligen har vi inte lyckats skapa de lägen som behövs när Vibe har fått springa ensam på topp. Visst, det (451) var en grym taktik borta i Ungern, men det betyder ju inte per default att vi kan/måste/ska köra på exakt samma sätt i alla efterföljande matcher, bara för att det gick bra då.

Kan vi då hoppas på att få se en något mer offensivt balanserad startelva imorgon kväll? Följande gubbar har åkt med ner till Portugal (NEJ, EMIL SALOMONSSON ÄR INTE MED):

Alvbåge, Marcus, Adam, Kjetil, Hjalle, Bjärs, Billy Nordström, Patrick Dyrestam, Ludde, Sam (sista matchen?), Sobra, JJ, May, Gurra (S), MSD, Joel, Engvall, Vibe, Söder.

Mina elva gubbar:

- Alvbåge gjorde visserligen en jävla tabbe i senaste matchen, men tycker ändå att han borde starta nu igen för att få lite kontinuitet i grejerna. Förhoppningsvis spelar han en Bengan-lång streak från och med nu och visar att han är given förstekeeper, supervärvningen av Hugosson till trots.

- Till höger får vi givetvis spela vidare med Adam då han är det givna valet när Emil inte är med.

- Bjärs spelare såklart vidare på sin position (han måste dock skärpa till sig lite på alla plan).

- Hjalmar borde i allra högsta grad gå in som vänstermittback. Dels för att han gjort det bra i de matcher han spelat, och att Kjetil inte agerade helt 100 i senaste matchen. Dessutom är ju Kjetil avstängd emot Malmö, vilket givetvis måste betyda att Hjalle får en match till tillsammans med Bjärs. Något annat vore konstigt. Men, inget förvånar.

- Ludde är ohotad vänsterback. Han verkar dock ha flyttat både hjärta och hjärna till Danmark (förlåt, men det går fan inte hitta något positivt word-of-mouth-bejakande i hans prestation på senaste). Förhoppningsvis tar han sig i kragen och visar varför han ändå gick för ett gäng miljoner.

- Högerytter (ja, det är la ett hattande från min sida att byta spelare till höger och vänster, men jag tror ändå på det jag skriver, trots att det är något paradoxalt med min tidigare vurmande för kontinuitet) ser jag gärna att Robin går in från start. Han har ett bättre driv än Sobra (och MSD) och kan följa med upp högre i banan, samtidigt som han förhoppningsvis kan agera något sånär bra och förtjänstfullt understöd till Adam.

- Defensiv innermittfältare blir tveklöst Gurra (S). Inget snack.

- Offensiv innermittfältare, eller mer löpande tvåvägsmittfältare blir såklart May. Kan May spela, ska May spela.

- Vänsterytter, ohotad Sam. Om 13 millar stämmer blir jag, och många med mig, jävligt ledsna, men det är väl den berömda näringskedjan som spelar ut alla sina kort igen. Samtidigt, om det ska finnas lite trovärdighet i uttalanden och målsättningar från förening och styrelse gällande "ständigt topp i allsvenskan och kontinuerligt Europaspel", då får man antingen på något sätt se till att rita om den förbannade näringskedjan, eller revidera sin målsättning. Det håller inte att sälja en såpass bra spelare för kaffepengar om vi som sagt ska ha en sportslig janne att nå vår vision. Nog om det. Sam spelar.

- Lasse Vibe på topp. Ingen protest, inget snack.

- Andra forwardsplatsen är svår. Vill såklart ha in Engvall, men samtidigt är JJ för bra för att inte spela. Ska han (JJ) spela "ren forward" måste han spela "ren forward". Han ska inte behöva, eller bli instruerad, att behöva springa ner till egen backlinje att hämta boll, eller för den delen försvara. Låt honom stanna där uppe i boxen och kötta in bollen. Om vi ställer upp med JJ där, finns det givetvis då en bra väg att köra ett rakt byte vid behov, genom att då slänga in Engvall på samma position. Blir det, eller behövs det sättas högre press kan Robin (eller Sam) flyta upp lite och bilda något av en 433-formation.

Detta ger oss då följande elva:

John

Adam - Bjärs - Hjalle - Ludde

Gurra

Robin - May - Sam

JJ - Vibe

Om det är nåt att ha eller kommer att ske? Det vet bara Stahre, Torbjörn Nilsson och förhoppningsvis spelarna. Visa oss lite hjärta och resoluthet nu. Snälla.

Matchen ser ni här.

Ordination: Tvångsvård

Patient: Glenn Olivedal, kallas även för Blåvitt eller Änglarna. Dopnamn IFK Göteborg, men det är så bökigt, så vi håller oss till Glenn. Det blir liksom lättast så.

Diagnos: Vilsen och långsam med stora koncentrationssvårigheter. Han har svårt att få saker och ting att falla på plats. Lider dessutom av en mycket ovanlig fobi, nämligen Bärande väggar-fobin. Han är helt enkelt rädd att väggarna ska rasa över honom. Drömmen är att alla väggar är bärande väggar, vilket gör att han ständigt ändrar om i sina förberedelser. Att en dag som förflöt hyfsat och blev till en bra dag, betyder inte alls att det per automatik blir bra även nästa dag. Nä, oftast blir det bara dåligt.

Dessutom lider Glenn av en mycket skev självbild. För många år sedan var Glenn på topp, och tog hem en hel del titlar. Han gick omkring i kvarteret med en T-shirt med trycket "Glenn - för stor för den här jävla bonnhålan". Han var kung, och med all rätt. Tyvärr har Glenn den där tröjan kvar. Urtvättad och dassig, men han bär den som om den vore ny. Grannarna ser på honom som en föredetting i fransig frack, fast det märker han förstås inte av själv. Han låtsas i vart fall inte om det.

Läkarens ordination: Utan tvekan tvångsvård. Det mest drastiska, men kanske även det mest effektfulla, vore ett år för Glenn i Superettan. Där han fick skaka av sig alla fragment från förr och falska bilder, röra sig i en miljö där ingen jävel talar om bärande väggar, stor, större eller störst. Röra om i grytan, börja om från grunden. Och ur askan reste sig... Goda resultat har rapporterats från bl.a. Malmö och Solna.

De anhöriga skriker förstås rakt ut. Ni skulle döda honom! Han skulle gå under! Tillsätt Ralf Edström som förmyndare, ställ honom naken med erektion bredvid Poseidon, bara inte Superettan! För Guds skull..

Men kanske skulle det bara räcka med att byta ut fågeln, Glenns husdjur. Glenn visar tydliga tecken på allergi vilket kan bidra och förstärka hans problembild, men det verkar som att fågeln sitter där den sitter. Åtminstone ett år till. Om nu inte någon av de anhöriga får för sig att öppna luckan på buren, och att fågeln helt enkelt kan flyga sin väg.

Ingen skulle säga något, ingen skulle skvallra. Jag lovar och svär. Bara inte tvångsvård. Bara inte Superettan.

Matchtankar - ajk hemma, 4/8

ANALYS. Håll i er nu, Benny med kamrater, nu kommer ett riktigt jävla pissinlägg. Att vi startar med en ultradefensiv 4-5-1-liknande uppställning (igen) då vi inte gjort ett enda jävla mål på herrans många minuter är inget annat än ofantligt märkligt och pånytt ett fett jävla underbetyg till "coach" Stahre och hans gäng. Att vi visserligen malde på rätt bra första 20 och gick rätt okej (men att för den delen inte prestera ett skapandes gram vad gäller målchanser) kändes ju lite okej i alla fall. Sen kan man ju inte lasta Stahre personligen för det mediokra ingripandet av Alvbåge som ger ajk deras första mål, men ändå det ofantligt långsamma och taffliga försvarsspelet av Bjärs och Adam i sekvensen innan, det är ju indirekt Stahres fel. Hur då? Att spela en av allsvenskans långsammaste ytterbackar (Adam) mot en vindsnabb Igboananike är, istället för att spela Emil (som visserligen tyvärr var sjuk ikväll), inget annat än bedrövligt. Vari man finner bärande väggar och kontrollerad aggressivitet i det agerandet tvistar de lärde om. Fortfarande. Men, vafan, kör som fan!

Tavlan i sig är ju inget att snacka om. Eller jo det är den ju. Även där är det ju så mycket, sjuukligt mycket ångest och bedrövelse över hela grejen. Mackan petades för en eller två tavlor innan och det skreks, skrevs och gormades överallt att John skulle spela. Det var revansch på Twitter, det var knutna nävar och karneval på stan, Bosse Hansson lovade att aldrig kommentera fotboll mer, osv. Med allt dravel sagt, så var det jävligt, jävligt typiskt att John såklart skulle leverera en kanske än värre tavla är Mackans tidigare. Tillsammans.

Efter deras mål föll vi såklart ner i knät på varandra. Ända ner till Kjetils träben och kolfiberarmbågar. När vi hade en tillstymmelse till att vända spelet, då satt hela laget och fikade kolasås med dopp på egen planhalva och Vibe var återigen ende gubbe två meter över vit mittlinje. Vad i helvete liknar det? Seriöst?

Fortsättningsvis i matchen malde ajk effektivt ner oss efter påtryckningar, uppmaningar och styrning från deras förste- och andrecoach på sidlinjen. I mångt och mycket kändes det inte som att något kreativt skulle till framåt, då vi fortsatte att "lira" med ensam, frenetiskt löpande (kredd, igen) forward på topp.

Att vi återigen blottar bristen på spelidé, bristen på folk i boxen och bristen på kreativa anfallsalternativ är inget annat än jävligt tragiskt. Sen tidigt andra kom ju såklart Kjetils röda. Rätt eller fel? Ingen aning, såg inte ett skit från ståplats, men korta kik på Twitter skvallrade om att det var jävligt retarderat att spela med armbågar i huvudhöjd på mittplan. Så, om Hansson (yay, Hansson!) avgjorde matchen likt tidigare kollega Texeira? Inte en chans. Han var dålig (ja, Texeira också) men att det skulle ha varit orsaken till att vi blev uppätna av ajk på hemmaplan med första skottet på mål (!) fem sekunder före slutsignal, det kan inte ens den mest enögda supporter proklamera (uuuhh, svårt ord). Orsaken till att vi torskade denna, och de tidigare matcherna (mot ungrarna hemma, där vi såklart hade gjort ett mål om vi bara velat) stavas inget annat än Mikael Stahre!

Några korta från matchen då:

+ Gustav Svensson! Mycket sidled. Men mycket slit och sjuka brutningar!

- Spelidé?
- Matchning?
- Uppställning?
- Anfallsfotboll?
- Mikael Stahre!

Men, vi vann i alla fall förmatchen mellan veteranerna! Kneten tre mål (värva!), Mild två baljor och Sella ett. Där coachade sannerligen inte Stahre. Förhoppningsvis gör han inte det för oss i Europa League och Allsvenskan framledes heller. Det räcker nu. Stort tack.

Edit: Hypotetisk fråga kopplad till min fatala miss i att Emil var sjuk, hade Stahre spelat Emil om han var tillgänglig? Öh. Nä.

Matchchat: IFK Göteborg - GNHIET

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.

Repris tack

Inför ajk hemma, 4/8

RUBRIK. Tänker inte ge mig på att skriva ett herrejössesinlägg om uppställning, formation, uttagning, spelidé (haha!), matchning, coachning eller någonting länkat till min egenutnämnda läktarexpertis. Istället får det helt enkelt bli några rader om att vi fortfarande (hur märkligt det än känns och låter) har alla trådar i egna händer. Vi kan fortfarande vända mot Rio Rio och domarna i Portugal nästa vecka, vi kan se till att visa lite jävla stolthet och få ordning på saker och ting genom att ta alla sex poäng mot ajk denna säsong, och vi kan fortfarande visa Sverige att blåvitt (eller åtminstone vi) fan inte tänker nöja oss med att komma sjua i år igen.

Hur gör vi detta då? Medelst det sletna uttrycket 'en match i taget' så klart. Imorgon är det dags för drabbning mot en av de värsta av antagonister. Första steget på denna vandringen med andra ord (vi skiter i vad som hänt hittills). Vi vet att, ända sedan den där mörka dagen, har vår plikt och skyldighet växt sig större och starkare att med strupar och munnar, ramsor, kroppsspråk, burop, hejarop, tifo och frenesi, bryta ner vårt sorksvarta ohyra till motstånd. Det kan vi bara göra om du, du, du, och din närmsta bekant är plats.

Så, för någon som helst heder och samvete, se till att skaffa dig en biljett till morgondagens kamp där de goda återigen ska segra mot de onda. Tillsammans för blåvitt. I med-/ och motgång, i allsvenskan och europacupen, på Valhalla och i träningsmatcher, i vardag och i fest, i hjärta och sinne. Mot tre poäng. Mot ljuset. En match i taget.

Lika som bär