ANALYS. Jag tänkte ge mig på att skriva "den sämsta skiten" och leverera "den värsta insatsen på länge". Både på Baraben.com i synnerhet och på det vida nätet i allmänhet. Sen slog det mig, det blir svårt att i text underglänsa de mediokra insatser vi sett på fågelvallen, telefonvallen, gamla ullevivallen och ålarensvallen den senaste tiden.
Som vi såg i en annan kränkande krönika här på den fristående bloggen så är jag böjd att hålla med... Tänker så klart på "matchanalyser". Det blir och har varit extremt svårt att analysera och utvärdera de senaste fyra matcherna i GULDSTRIDEN. Varför då? Jag vet faktiskt inte. Det borde ju vara plättlätt, i synnerhet för mig, Mr. gnällröv personifierad, att spy ut löpmeter gnäll om noll inställning, ickeexisterande coachning, bortglömt kunnande i att slå en tremeterspass, avsaknaden av matchvinnare, bortblåsta anfallsalternativ, obefintlig spelidé och framförallt uteblivna poäng. Uppenbarligen har jag nått samma mediokert bedrövliga bottenvåning som spelare och ledare i min förening gjort.
Det är ju dock nu som finurligheten och göttigheten i att vara bloggare kommer in, och för den delen poängtera den stora skillnaden mellan en vanlig dödlig "supporterexpert" kontra högavlönade fotbollsspelare som vareviga dag utövar den sport vi alla brinner för. Jag menar, jag KAN skita i att skriva en matchanalys efter pissresultat mot storlagen Kalmar, Djurgården, Öster och Mjällby. Det är inte rätt, det är kanske inte vad våra läsare tycker är okej, eller helt rätt som supporter, men jag KAN göra det. Men. Våra spelare KAN inte skita i att fortsätta löpa, fortsätta spela, fortsätta (?) visa hjärta för föreningen de spelar för. Åtminstone inte på ett såpass kollektivt, unisont och sorgligt sätt som man gjort under dessa senaste 4 matcher i guldstriden. I synnerhet inte när man dragit på sig den finaste av tröjor.
Så, vad kan man analysera utifrån de senaste fyra matcherna i guldstriden som renderat i EN poäng av tolv? Små och stora saker. Kör lite bikupa och diskutera sedan själva i smågrupper. Själv kommer jag fram till några saker bland flera tusen:
- Vi viker ner oss när det gäller. Igen. Ett varigt, vidrigt illaluktande sår som kliat och smärtat i den nya Kamratgårdens bärande väggar ända sedan den där mörka dagen för snart tre år sedan. Förlorarmentalitet.
- Skador. På ett sätt är det rätt imponerande ändå att vi ligger (än så länge) trea efter en säsong som återigen kantats av många skador på många spelare. Dock kass.
- Spelsystem kontra material. Varför slår vi långt (eller försöker slå långt) på anfallare som kräver boll på backen eftersom de har viss möda att ta ner och suga in. I synnerhet mot resliga fornnordiska mittbackar som de flesta av allsvenskans lag spelar med. Varför?
- Pådrivare. Grisar. As. Inte många i dagens trupp visar att de verkligen vill (och kan) vinna. Tjötigt jag vet, men avsaknaden av gubbar som PW, Seb, Gurra eller Mild för den delen, gör sig påmind återigen. Bjärs?
- Flytet. Visst. Flyt förtjänar man och lag i medgång har oftast marginaler och domare med sig. Vi har haft ingetdera. Tråkigt.
Nej nu kommer jag inte längre. Jag har dunkat mitt huvud för många gånger i tangentbordet. Jag går och dricker några liter mellanmjölk i dagarna 6 tills det att jag ser mitt älskade lag för sista gången på Gamla Ullevi denna säsong.
Vi kom ju i alla fall inte sjua.