SJUKDOMSINSIKT. Hur många gånger ska den här historien upprepa sig? Vi vinner hemma med stora siffror, utan att egentligen övertyga. Vi lutar oss aningen tillbaka, intalar oss att detta var vändpunkten och mår ganska bra tills det är dags för nästa bortamatch. Då blir alla positiva tendenser vi tyckte oss se avslöjade som de hägringar de varit hela tiden, vi hamnar i underläge och jagar tröstlöst utan mål i en vidsträckt öken. Vatten!
Jag vet inte om man ska lasta unge Sandberg för målet, han var rätt bra trängd/stängd men kanske borde ha undvikit att hamna så långt ner mot kortlinjen. Och man kan med fog påstå att han räddade segern förra matchen. Jag tycker han har rätt till sina misstag, på sikt blir de till gagn för hans utveckling. Frågan är hur rimligt det är att sätta vår allsvenska överlevnad på spel genom att fylla den mest kritiska spelarpositionen med så lite rutin. Fixar han det, växer in i uppgiften och räddar vårt kontrakt i sista omgången - fine, då får vi ge Håkan Mild rätt som trodde på befintligt målvaktsmaterial. Men om inte? Vore jag Mild skulle jag skyndsamt ringa till Örebro.
Jag är generellt trött på att kritisera enskilda spelare, uttagningar, byten eller för den delen tränare och övriga ledare. Ärligt talat, vad finns kvar att testa? Det enda jag begär i kväll är en insikt hos de sistnämnda att detta inte kommer att lösa sig med ännu mer spott i näven och fromma förhoppningar om en mirakulös metamorfos.
Det är inte en pusselbit som fattas. Vi vet inte ens vad pusslet ska föreställa.
