ANALYS. "Näe, man har druckit några öl, är irriterad. I stundens hetta vill man få utlopp för sina känslor, och känner vad fan ska man göra? På nåt sätt måste man få protestera. Jag tänker inte skriva något mail, tänker inte gå på nåt årsmöte utan jag säger precis här och nu vad jag känner det att vad jag tycker". PRESTERA PRESTERA, smekmånaden är över!
Jag säger inte att Sparven och hans kompis har rätt. Säger dock inte att de har fel. Eller ja, på en punkt har de både rätt och fel. Smekmånaden har varit över ganska länge. Av sex spelade matcher (i AS) efter sommaruppehållet har det blivit en vinst, tre kryss och två förluster. Segern mot ett rötet ösk. Smekmånaden var över för ett tag sedan. Att man dessutom fortsätter mantra på "vi leder fortfarande serien" är nästintill att likställa med alkisen som förnekar sitt beroende till billig bärs. Den dopade positivismen börjar ta slut. Visst, serieledningen i sig är ju, var ju sann, men hur hade den blivit till? Inte i huvudsak, men mycket tack vare en viss Vibe och en rasande offensiv längs kanterna som alla lag nu kan. Inte nämnvärt genom en spelidé, nycklar att vända matcher, eller en bred trupp...
På nåt sätt blir man fan inte klok på fotboll, och i synnerhet blåvitt. Ledsen att säga det men devisen sämst när det gäller har tyvärr det senaste visat sitt fula ansikte allt för många gånger. Tandlösa ord som "det här ska malmö få sota för" blir ju extremt löjligt när det skiter sig. Speciellt när det är så uppenbart lite substans i innebörden av det smaskiga journaliststoffet i ett sådant uttalande. Tändvätska kallar någon det, "jag tror att det kommer att gå åt helvete, och vartenda ord behöver nog ätas upp", säger jag, pessimisten.
Jag vet inte, jag hade en rövdålig känsla innan matchen. Lite av en förlorarmentalitetskänsla i magen. En förlust i bagaget och uttåg ur EL-kvalet, mot realbarcelonamffhäckenmalmömff som precis gått vidare till playoff i CL. Igen. Klart som helvete att detta rullats i cmore, mff-fanzinet kvällsposten, trötta TT-artiklar i Gepe och fan vet vad. Samtidigt, vi ledde serien (innan matchen) och hade sju poäng ner till eftermiddagens motståndare, så litet chans ställdes ju ändå på vår sida. Pessimisten i mig var dock skeptisk.
Introt till denna produkt, detta blogginlägg, förpliktigar, eller åtminstone ger sken av att det kan komma att bli jävligt långt. Om det faktiskt blir så vet jag inte just nu, men det ger väl sig. Sista semesterdagen ska väl förbrukas på något? Nej men ärligt, till saken. En inledning på matchen helt enligt förväntan. Rätt bra tempo på hemmalaget, lite virrigt varstans hos oss och känslan var att det kunde bli tillknäppt med rätt få målchanser för oss, även om nyförvärvet Riku gick in från start. En skada på Bjärs, hur länge blir han borta? 4-6 veckor? Då blir han ju inte såld i alla fall, alltid nåt. Och kontinuiteten var lite bortblåst. Visst, Hjalle vet vad det innebär, men tyngden och defensiven kändes ju sämre med ens att skadan skedde. Kombinerat med detta hade ju både Seb och Gurra dragit på sig både kort, frisparkar och uppmärksamhet i takt med att skallar och ben säkerligen hade lite tröttma från senaste veckornas matchande av få spelare.
Ett noll kommer logiskt. Inte för att de hade haft jättemånga chanser, men för att det var så det kändes. Vi hade dessutom inte skapat speciellt mycket, än mindre återigen spelat något eget spel genom mittplan. Inte konstruktivt, inte kreativt. Det sittande mittfältet gav sken av rädsla och ängslighet. Ingen som kliver fram, slår en bra, hård, resolut och bestämd pass för att visa "nu jävlar, se ska minsann fanimej få sota för jävla pisshelvetet i EL". Nej, istället är det återigen snett bakåt. Eller, okej, jag försöker dra en cross, helt utan adress.
Straffen? Ja, felaktigt dömt. So what? Det är mff vi pratar om. De var dock bättre ändå på alla plan, så logiken fortsatte där. Samtidigt, det är inte första, och garanterat inte sista gången vi åker på bedrövliga domslut.
Seb går ut i paus. Kunde kanske rentav varit tidigare. Han var inte bra. Idag heller. Tom gör det rätt okej (speciellt med viljan att ta skott, även om precisionen kanske lämnar litet att önska) och andra är väl ett fortsatt ställningskrig. Solklart rött på han Youtubesnubben och vi spelar med en man mer i trettio minuter. Om det ger nåt? Ja, skott från Rogne, lite farligheter från Aleesami och Salomonsson. På nåt sätt känns det som att de två sistnämnda är de enda som har någon form av offensivt spelsinne. Dessutom är de ju våra ytterbackar som varit bäst i de senaste tio matcherna. Vad säger det? Var är spelsinnet hos Sören och Ankersen? Ja, de har bra fart och driv. Det finns väl emellanåt även ett bra tillslag, men vafan, det stannas upp nästan varje gång det är nåt på gång. Är det självförtroendet som är stukat? Är det spelidén som inte finns, eller är det helt enkelt för att det fan inte finns någon offensiv, kreativ innermittfältare att bolla med? Jag tror på det sistnämnda.
Nej, om inte Gren löser May (eller någon annan av den kalibern) imorgon, då är SM-guldet kört.
Ja, vi gör ett mål i slutet av matchen som skapar lite nerv. Vem gör det? Ytterback. På straff.
Några korta från matchen då:
+ Ni tillresta hjältar på plats.
+ Ytterbackarna.
+ Mål på straff!
- Innermitfält? Hur blir det mot röva? Vem spelar? Hur?
- Anfallsspel, offensivt och defensivt, har i allra högsta grad fått sig en törn pga Vibes uttåg. Säga vad man vill om hans säsong i år, men bidrog, det gjorde han.
- Jonas Eriksson.
- Smekmånaden är över.
- Bjärs.
Edit, måndag 10/8. Gren säger visst i nån intervju att ingen värvas om ingen försvinner. Om försvinner enbart innebär försäljning känns det rätt mörkt. Så, hur formeras laget mot realbarcelonamffhäckenhäcken nästa söndag? Oklart. Diskutera på i kommentarerna vetja.
