2009/01/04

Guldmatchen 2007 - meningen med livet

GÄSTKRÖNIKA Under parollen "Nya interaktiva BaraBen" kommer vi publicera era läsares tankar, analyser, bilder och texter under de trötta, tysta vintermånaderna. Både ris som ros, både hyllningar som kritik. Vill du bidra? Maila BaraBen. I dag är det dags för en gästkrönika om den absoluta och totala lyckan, av signaturen "En vän till Mamadou Diallo".

Regnet öste ner. Daggen som fanns på gräset nästan frös till is. Den starka vinden gjorde regndropparna dubbelt så kalla. Träden var kala och löven som en gång funnits där låg utspridda över gatorna. I dag var det en typisk oktoberkväll som svepte in över Göteborg. Det var i dag som IFK Göteborg skulle vinna SM-guld, för första gången under hela min livstid.

Jag och mina kompisar hade bestämt träff på Ullevi ungefär 90 minuter innan matchen skulle starta. Vi kunde inte vänta så länge, så vi bestämde oss för att träffas cirka två timmar innan matchstart istället. Vi ville gärna vara nära arenan eftersom den gav oss en slags injektion av lugn. När man var utanför Ullevi tänkte man på all den prestige och alla andra saker som hör till när man vinner SM-guld. När det väl var dags för matchstart lade sig pirret som en stor boll inuti magen. Och den bara växte och växte. Inne på ståplats pumpade hjärtat och man kunde långsamt se hur de tomma platserna på arenan långsamt försvann. Plats efter plats försvann och temperaturen inne på Ullevi bara steg och steg.

Ute på stan hade stämningen varit på helspänn i flera dagar. Alla Sveriges medier pratade om det första guldet som den gamla mästarklubben var på väg att ta på väldigt länge. Hela Sverige tänkte på IFK Göteborg och matchen på söndag. Ingen kunde undgå att missa det, ingen ville heller undgå att missa det. Detta var en av de absolut viktigaste matcherna IFK Göteborg någonsin spelat under föreningens historia.

Regnet fortsatte att ösa ner, Vinden blåste nästan kuling och kylan fortsatte att hålla i sig. Trots detta var det ingen som frös inne på Ullevi. När spelarna sprang in på planen bemöttes de av ett dån från 42 000 åskådare. Dessa elva män hade en hel stads förväntan på sig. Förväntningarna var enorma och om de skulle vinna skulle de hyllas men om de skulle förlora skulle de sågas. Denna match betydde allt. Det är vid såna här stunder fotboll är som bäst och man fullständigt struntar i att det öser ner.

Samtidigt kändes det som om jag inte riktigt var där. Säsongen 2007 började tungt, nattsvart till och med. Förlust efter förlust radades upp. Det var i och för sig väntat eftersom Blåvitt föregående år hade slutat på en blygsam åttondeplats. ”Experterna” tippade inte ens att Blåvitt skulle nå en topp fem placering, vi såg ju senare hur det tipset gick. Ändå trodde jag på något sätt att IFK skulle vinna guld, trots fjolårets placering, trots tipsen och trots tränarflykten. Det var vår tur nu. Vi hade alla hopp om SM-guld och hoppet kan man inte få bort.

Väl inne på Ullevi hade IFK just gjort 1-0. Helt plötsligt försvann allt pirr som nyss hade funnits där. Nu visste jag att dem skulle greja det. Det var jag helt säker på. Läktarna gungade och händer höjdes mot skyn. En stund senare kom 2-0. Jag kände en otrolig lättnad, ungefär som om man tog av 30 kilo från mitt bröst. Sången skanderade mellan läktarna på Ullevi. Tänk dig 40 000 sjungande supportrar som sjunger bara för att heja fram sitt Blåvitt. Det är någonting man inte hör varje dag. Det var också nu man började känna att allt hopp om SM-guld började slå in.

Den stickande känslan av bengalrök som letade sig in genom näsan. Speakerns röst som vädjade till publiken att hålla sig kvar på läktarna. Sist men inte minst det iskalla regnet som smattrade mot publiken på Ullevi. Just nu var de här tre sakerna de ljuvligaste på hela jorden. Slutsignalen gick och 15 000 lyriska supportrar stormade planen i vild glädje. Medelålders män kysste spelare och tränare för att visa sin uppskattning, Glädjen var total och IFK Göteborg var svenska mästare i fotboll år 2007.

Nu när jag äntligen var där efter alla dessa år visste man inte riktigt vad man skulle säga eller göra. Jag ställde mig själv frågan, Är det så här det känns att vinna SM-guld? Just då kunde jag inte tänka mig något annat svar än att mitt enorma glädjerus som forsade genom kroppen gav svar på tal. "Det är alltså så här det känns att vinna guld", tänkte jag. Efter det stormade jag planen och skrek ut min glädje högst av alla på hela Ullevi. Detta var utan tvekan det absolut lyckligaste ögonblicket jag någonsin har upplevt.

Känslan att mitt lag, Göteborgs lag, är bäst i Sverige igen.

/En vän till mamadou diallo

23 kommentarer:

  1. härligt! själv satt man på en ort långt norr ut tillsammans med ett 30 (!) lokala och exil änglar på puben. Helt underbar stämmning och de få djurgårdare som hade vågat sig dit smög sakta och säker hem när 2:an rammlade in...den kvällen ägde vi stan :)

    SvaraRadera
  2. Köpte Guldpytten hos Stig, utgick från att det skulle innebära otur om man lagat den själv i förväg.

    Nu hoppas man bara på att få laga Guldlappskojs någon gång i början på Maj.

    Hade två skumpaflaskor vilka jag dedikerade till nästa guld för den heliga tvåenigheten. Den första gick åt den dagen, nu väntar nästa på Pool.

    Lustigt nog har båda Heligheterna 18 Guld i dagsläget.

    SvaraRadera
  3. kändes väldigt pretentiöst och överarbetat. men känslan sitter kvar

    SvaraRadera
  4. det va 2007 vi tog guld, inte 2008 daoou! hehe

    SvaraRadera
  5. Jag minns att pyttipannan var HELT slut på ICA Munkebäck den dagen. Bara en sån sak säger ju en del om hur mycket det betydde för väldigt, väldigt många.

    SvaraRadera
  6. "Det var i dag som IFK Göteborg skulle vinna SM-guld, för första gången under hela min livstid."

    Är du under 11 år eller vad?

    SvaraRadera
  7. Det e jag som har skrivit denna text! detta är en novell inte en vanlig krönika som många kanske tar den för. det är därför den kanske kan uppfattas som överarbetad och pretentiöst. dessutom vet jag förvånansvärt nog att vi tog guldet 2007, inte 2008 (litet skrivfel)

    SvaraRadera
  8. nej, ja e 15 men detta guldet var som det första för mig eftersom jag inte kommer ihåg guldet 1996 särskilt bra, 3 bast var jag då vettu

    SvaraRadera
  9. UNDERBAR TEXT!

    SvaraRadera
  10. Kommer ihåg känslan av att vara helt jävla pissvåt. Varenda trasa på kroppen var sur, till och med uder pungen var kallingarna blöta...

    SvaraRadera
  11. precis sådant här som ni borde ha mer av när det är lågsäsong!

    SvaraRadera
  12. Själv käkade man guldpytt hela veckan efteråt. Olika lunchrestauranger varje dag och alltid fanns det pytt som dagens. En ren tillfällighet?

    SvaraRadera
  13. Glömmer aldrig denna dag, blir nästan tårögd när jag tänker på den. Så sjukt efterlängtat, inte upplevt ett sm-guld tidigare jag heller.

    SvaraRadera
  14. "Jag och mina kompisar hade bestämt träff på Ullevi ungefär 90 minuter innan matchen skulle starta. Vi kunde inte vänta så länge, så vi bestämde oss för att träffas cirka två timmar innan matchstart istället"

    Haha, världsklass..! Stor skillnad mellan 90 minuter och 2 timmar!

    :)

    SvaraRadera
  15. Ok. Killen som skrivit denna krönika/novell/vad-det-nu-är är inte mer än 15 år så det mesta är förlåtet. Jag tycker dock att någon på BaraBen kan ta och korrekturläsa texten innan den läggs upp.

    Med det sagt ska bara tilläggas att det var en riktig bra text i övrigt, keep up the good work! ;D

    SvaraRadera
  16. Tack för texten. Minnena väcktes...

    SvaraRadera
  17. Jag hatar mig själv för att jag är så småaktig men vem är Mamdou Diallo? =) för er som inte fattar så syftar jag på förnamnet.

    SvaraRadera
  18. Ja,ja, passa på och "minns" blää/vitt rövar för nåt mer gull lär det inte bli!

    GAIS tar över!

    SvaraRadera
  19. Döh Gaisarn, sitter du nu hemma fri från skinnvästen och träskorna och känner dig klyftig eller? ;)

    Ni vann en match, och i 16 år framåt kommer den matchen vara den enda fortfarande, kanske t.o.m 100 år framåt. 18 SM-Guld, 2 Uefa-Cupen guld, 5 Svenska cupen Guld och 31 raka säsonger uppe i Allsvenskan säger väl ganska säkert om vem som är storebror egentligen.

    PS. Kan ni inte skaffa er ett eget forum där ni kan skriva en massa hat mot oss Blåvita som helt enkelt står så mycket högre i näringskedjan än ni?
    Tack på förhand alkoholistjävel.

    SvaraRadera
  20. det regnade som fan o det tog långt tid innan man fick hylla laget. Dessutom var det aslång kö till valand sen, pissdag:)

    SvaraRadera
  21. Jzag gick bara rätt in på Valand.

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.