MATCHRAPPORT Det var rätt så skönt att kliva in på Telenor Arena, ta av sig jackan och ställa sig i nära 20-gradig värme, efter att ha kört 30 mil genom ett levande helvete av regn, snö, slask, blåst och Norge. Väl där möttes vi av rigorösa säkerhetskontroller, där till exempel ingen fick ta med sig banderoller med pinnar in på arenan. Dubbla visiteringar var heller ingen ovanlighet. Inne på arenan dock, där var det helt öppet mellan alla sektioner, och ingen form av säkerhetspersonal syntes till. Tur då att stämningen var på topp i klacken idag, där det i vanlig ordning sjöngs ramsor om sälmördare och annat typiskt norskt.
Osexig hall
Hallen i sig var däremot ingen extremt sexig upplevelse, känslan var väldigt mycket träningshall. Att spela en hel säsong på en sådan arena, inomhus och på konstgräs? Nej tack. Musiken var stundtals väldigt hög och kvävde rösterna från den tämligen röststarka Blåvittklacken. Vi funderade på om det var ögonblicket för Stabaek då fotbollen blev hockey.
Hockeypubliken
Till slut var det dags för matchen att dra igång, något försenad på grund av det mäktiga publiktrycket, då hela fyra tusen ville in på arenan samtidigt. Runt 150 blåvita var på plats. Blåvitt startar matchen med följande manskap:
Dahlin
Lund - NC - Hjalle (K) - Seb
Ragge
Sella - JJ - Wernbloom - Hysén
Etéus
Bänk: Sandberg, Bärkroth, Sana, William Atashkadeh, Micke Andersson, Kamal Mustafa
Vy från översta hörnet
I början av matchen har Blåvitt ingenting. Det dröjer till runt den 25e minuten innan första skottet på mål kommer. Man får istället inrikta sig på försvarsspel och det som blir farligt är när Alanzinho kommer med sina ruscher centralt, spelar ut bollen oftast till höger och sedan ett lågt inlägg. Detta händer ett par, tre gånger men som tur är så finns Nicklas Carlsson på rätt plats varje gång och rensar undan. Helt stabilt och utan risk att köra upp bollen i eget nättak. Stabaek slår även en del djupa, höga bollar mellan Hjalmar och Seb, med en springande anfallare i djupled. Lägen som aldrig blir mer än halvfarliga eller mynnar ut i någon resultatlös hörna.
I ett läge i mitten av halvleken tvingas Wernbloom riva ner Alanzinho och drar därmed på sig ett gult kort. Viss irritation uppstår dock i det här läget hos de Blåvita då man anser att Alanzinho spelar över kraftig och förstärker de gånger han får en liten smäll. Han spelar Allan helt enkelt. Detta gör att det blir en viss hets i matchen och det var precis vad som behövdes för att få igång matchen för de blåvita. Efter denna sekvens äter vi oss in i matchen och ju mer det lider, över halvtid och in i andra halvlek, så tar vi över mer och mer. Dock utan att skapa några extrema chanser, för sanningen är att Etéus kändes grymt ensam på topp när inte resten av laget hade någon direkt vilja att vilja fylla på med mycket folk. Kanske var detta något planerat, man ville helt enkelt inte blotta sig bakåt, eller så orkade man helt enkelt inte gå på. Till exempel ytterbackarna, Lund och Seb, som i vanliga fall är hypermoderna och offensiva var sällan med i anfall, trots att lägena fanns. Speciellt på högerkanten där Sella är duktig att hålla i boll och Alanzinho ofta inte var på plats i hemjobbet, vilket gjorde att firma Sella-Lund hade några lägen att avancera framåt, något man alltså inte utnyttjade särskilt ofta.
På vänsterkanten är det lite annorlunda då Hysén gärna sätter fart själv, och inte har samma behov av att använda sig av överlapp. Hysén kommer även till ett par bra lägen, speciellt ett där Etéus har chansen, men inte får kontroll på bollen. Även ett annat läge ges när bollen är under hyfsad kontroll i straffområdet, spelas tillbaka för skott strax utanför straffområdet av Jakob (?), ett skott som dock smiter precis utanför stolpen.
Lite så ser det sedan ut från mitten av första till mitten av andra halvlek. Spelet förs fram och tillbaka mest på mittfältet. Det böljar inte direkt dock, för matchen spelas av i ganska lågt tempo. Det händer dock lite grejer när Blåvitt gör sina sista två byten. Det första görs redan i minut femtiofem när Atashkadeh, yngst idag med sina 16 år, byts in istället för Etéus. William hamnar dock i samma otacksamma roll och får mest jag boll i det tysta de minuter han får spela idag. Men när Tobias Sana byts in med cirka tjugo minuter kvar, och sedan Bärkroth tio minuter efter det, då blir det lite mer fart igen. Sana, som till en början går in på högerkanten för Sella, går in direkt och utmanar sin försvarare och får iväg ett halvfarligt vänsterskott på mål, det absolut första han gör. Han fortsätter sedan piggt på kanten i ett par minuter innan han får ta klivet in centralt när Bärkroth byts in och tar högerkanten. Ragnar har då bytts ut och Jakob ligger och fiskar i den något mer defensiva mittfältstrollen.
När Sana kommer in centralt ser man något man inte sett på hela matchen innan. En något mer kreativ lösning än när Wernbloom-Jakob-Ragge finns nu på banan och det märks att spelet från Blåvitts sida inte blir lika lättläst längre. Sana jobbar över stora offensiva ytor och bryter mönster med att utmana, komma till skott och inlägg. Det skall sägas att även Wernbloom växer in i matchen så småningom, kommer på några genombrott i slutet av matchen som är nära att resultera. Pontus, som i detta läge lyckats skapa än mer irritation i Stabaek-lägret och bland annat blivit nersparkad av Fleksnes i det norska målet. Gult kort till målvakten och väldigt irriterat på planen. Ovanligt för att vara träningsmatch, men gött att se att spelarna engagerar sig som om det vore tävlingsmatch.
Den farligaste chansen för Blåvitt skapas när Sana, med en lysande kort djupledsboll, hittar Hysén som löper in från sin högerkant. Tobbe rundar målvakten men lyckas ur snäv vinkel inte få in bollen med högern, utan sätter den i burgaveln. Även Ragge har vid det här läget haft en av sina patenterade Ragge-ruscher, som så många gånger förut varit nära att resultera, men det faller lite när Ragge kommer fram emot straffområdet och ska avsluta. Ragge som för övrigt är godkänd idag i sin nya defensiva mittfältsroll. I början är han lite vilsen, och det är som att han, Jakob och Pontus vill spela väl smått ibland. Oftast är det Jakob som fördelar ut bollen mot kanterna, och det är först då spelet öppnar upp sig.
Individuella prestationer i övrigt får man framhålla Dahlin, som framförallt gör några riktigt bra ”tv-räddningar”. När det kommer inlägg och hörnor däremot, då känns inte Erik ännu helt stabil. Detta märks nästan redan på uppvärmningen då bollen aldrig riktigt fäster i handskarna.
Hela backlinjen är bra defensivt idag, med undantag för första tjugo. Hjalle och Niclas är väldigt stabila och Carlsson är bästa Blåvit idag i mina ögon. Seb och Lund är, som sagts tidigare, inte lika offensiva som tidigare, och dessutom har båda lite problem när Alanzinho stormar in centralt. Då drar sig Sebastian en del inåt och släpper upp en yta på sin kant, men han jobbar sig snabbt tillbaka och det blir inte farliga än de lägen som uppstår i början.
Mittfältet, förutom de som tidigare nämnts, så är Sella helt ok ute till höger. Han är trixig med boll och drar sig gärna inåt i banan. Ofta var det dock redan ganska tjockt centralt och det finns inga direkta djupledsalternativ på Etéus eller Atashkadeh heller. Det gör att Sellas driv ofta blir resultatlöst när Lund överlappar så lite som han gör idag. Lite samma är det också på andra kanten, även om Hysén är bättre på att utmana själv och gå ner i hörnet och slå inlägg. Hysén kommer även med bra fart ett par gånger inåt i banan när han är nära att komma till mycket bra lägen. Centralt på mittfältet är det som konstaterats tidigare inte helt kreativt förrän Sana kommer in. Wernbloom kommer på några genombrott och JJ fördelar ganska enkla bollar. På topp får varken Etéus eller Atashkadeh grepp om i stort sett några bollar. Det är inga tunga targetplayers vi snackar om, och effekten av det blir att laget inte riktigt kommer upp i banan för att bollen inte hålls i där uppe. Bärkroth har några bra ruscher när han kommer in och ser spännande ut i samarbetet med Sana.
Vad tar vi då med oss i en sammanfattning från premiären 2009? Resultatet var rimligt, det var ändå norska mästarna vi mötte och inte Häcken. Och spelet var helt ok trots allt, framförallt stabilt defensivt och tätt på mitten. Anfallsspelet lämnar en del övrigt att önska, med fler som fyller på, mer kreativitet och fler avslut. Även om Sana som kommer ser väldigt spännande ut. Givetvis skall man tänka på att vi saknar en rad spelare som kan ses som mer eller mindre ordinarie. Kim, Kalle, Bjärsa, Adam, Gurra, Olsson och Söder. Ändock en helt godkänd insats, och vi lämnade Oslo med en tämligen behaglig känsla att det nog kan bli ett rätt så trevligt år i år…