2007/11/09

Om Ölme och det tråkigas estetik

Idag framkom det att trotjänaren Magnus "Ölme" Johansson, aka rambo, ett smekanamn han fick efter användandet av sin signifikativa bandana under 1990-talet, lägger av med fotbollen. Vi minns "Ölme" genom att återpublicera den klassiska krönika som BaraBen.com -skribenten "Disco" publicerade den 17 Februari 2006.

FOTBOLLSKULTUR Så Henke Larsson återvänder. Tillsammans med "publiklagen" Gnaget och Gais tillfälliga återkomster torde detta betyda att vi får läsa rubriker som "SUPERHETA ALLSVENSKAN" och "REKORDPUBLIK PÅ CHOCKDERBYT" inom ett par månader.
Det är alltså dags att prata lite om Ölme.

Är man något sånär fotbollsintresserad så skaffar man sig ganska snabbt en estetisk approach till spelet. Det spelar ingen roll vem du är eller hur lite koll du har på spelet (själv har jag nästan ingen, rent taktiskt sett); du måste skaffa dig ett förhållningssätt. Antingen sätter du på dig Beckham-tröjan och knör dig in bland 150 000 japanska turister på Old Trafford, eller så yrar du om sambafotboll bland tretusen pers på Gamla Ullevi när ÖIS möter Gefle. Alla sätt funkar.

Min egen estetik är simpel. Jag tycker att fotboll ska vara tråkigt.

Det är en grundprincip som möjligen avlades i skämtsam anda, men som jag mer och mer har börjat ta på allvar. Jag kan inte identifiera mig med derbyfester, tifon, 4-3-3 och målkalas. Jag vill ha duggregn, 5000 på läktarna, och 1-0 mot ÖSK. (ÖSK som jag för övrigt högaktar; med konstgräs, gnetstil, och taskig publik var de ett fett långfinger upp i arslet på den Zoran Lukic-citerande, rosaskjortklädda derbyfestmaffian. Jag saknar dem ofantligt.)

Jag vill se 4-4-2, zonspel, press med understöd, bygga laget bakifrån, Lasse Lagerbäcks glasögon, tänk noll-noll gubbar. Tålamodsprövande kryssmatcher, lervälling, utlandsproffs från Finland och Makedonien. Det trygga och inrutade och dödtrista. Allt det där som hundratals överpublicerade publiksifferfascister har gjort liktydligt med att bära naziuniform och offra barn under det här årtusendet.

Det är väl lite därför, antar jag, som jag gillar Ölme så mycket. Inte bara gillar; jag älskar Ölme på samma lätt störda sätt som en genomsnittlig svensk man (läs: Mats Olsson) älskar Zlatan. Jag högaktar, avgudar, och beundrar Ölme. Han är den enda spelaren i dagens trupp jag skulle vara nervös inför att träffa.

Ölme får inga rubriker, inga tifon, de flesta kan knappt hans tröjnummer. Han är totalt jävla omöjlig i tvåtusentalets konfettifotboll. Han är av en annan sort, en annan era, han ger fan i om det är fyrtiotusen eller tvåhundra på läktarna, han bär sig ungefär likadant åt ändå. Utan att någonsin få den uppskattning han förtjänar. Fatta att jag älskar honom.

Därmed inte sagt att vår kärleksaffär är oproblematisk.

Det har pratats mycket om Håkan Mild de senaste månaderna. Jag säger inget ont om Håkan Mild. Men det är *lätt* att älska Håkan Mild. Håkan Mild är en ikon och ikoners främsta funktion är att dyrkas. Kärleken till Håkan ställer inga krav på en, behöver aldrig ifrågasättas. Jag har aldrig kämpat med Håkan Mild.

Ölme, däremot.

Ölme som ser till att bli utvisad under brinnande guldstrid, Ölme som sköter uppspelen som om han hanterade en hagelbössa, Ölme som inte rör en min när han dunkar upp en straff i nätet och skjuter guldet till Malmö, Ölme som förmodligen tycker att den "moderna" ytterbacken är ett jävla larv. Ölme som kan göra nybörjarmisstag vid trettiofem. Ölme som kom hem från Groeningen utan några som helst fanfarer och gick direkt in och fick rött kort mot Gnaget, en match vi för övrigt torskade. Ölme som en gång i tiden bar upp en Ellosfrissa.

Men också Ölme som skulle ha uppfunnit uttrycket "in och kötta" om han inte hade varit upptagen med att ligga och skava på hela europas anfallspar på den tiden det begav sig. Ölme som på något totalt omöjligt sätt har lyckats bli förste straffskytt. Ölme som har en landskamp i karriären - 3-3 mot Cypern (var han bra? Självklart var han *bra*.) Ölme som med svajande ellosfrissa gick in och brottade ned hela jävla Milan.
Han är den sista resten av det "riktiga" Blåvitt, det som jag präglades in i. Bengan kom efter gulderan, Alex var bara med på sluttampen. Ölme tillhör Nisses, Erras, Linkans generation, den generationen som åt guldpytt till vardagsmat och piskade upp Barcelona. Och i en värld där varken Håkan Mild eller Magnus Erlingmark spelar fotboll längre så är Ölme det bästa vi har.

När han en gång ställer skorna på hyllan så lär det inte bli några hyllningstifon eller ramsor. Troligast är att han bara kliver av planen, byter om, och går vidare. Precis som det ska vara.

Fy fan vad jag kommer att sakna honom.

52 kommentarer:

  1. Ölme är kung!

    SvaraRadera
  2. Detta är en av de bästa texter som skrivits om fotboll på svenska.

    (Min sambo har avslöjat att hon var kär i Ölme på 90-talet, jag förstår henne)

    SvaraRadera
  3. Fy fan vad jag kommer att sakna honom.

    SvaraRadera
  4. Saknar pannbandet på 90-talet. Tack Ölme.
    Och tack för endast bara 7 SM-Guld.
    nästa år är de ett till.
    Jonte Jakan

    SvaraRadera
  5. Ölme - den spelande backen.

    Tack för allt!

    SvaraRadera
  6. Fantastisk text. Helt enkelt lysande. Borde läsas av alla som verkligen förstår att uppskatta fotboll, oavsett lagtillhörighet.

    SvaraRadera
  7. Med Ölme i backlinjen blev matcherna lite väl spännande ibland, men totalt sätt är Ölme definitivt en legend. Sju guld säger väl det mesta. Tack Ölme!

    SvaraRadera
  8. Utan Ölme inget guld, de e la kört...

    SvaraRadera
  9. Tycker det var på tiden. Inget fel på Ölme som Blåvitt hjälte för det är han men han passerade sin bäst före datum för ett tag sedan. Troligtvis för att han älskar fotboll. Nu ska han förkovra sig i marknadsföring - lycka till!
    Vad gäller pannbandet tror jag faktiskt han bar det i återkomsten från Groningen. Fast det åkte väl sedan när han vart utvisad...
    //Karlsson

    SvaraRadera
  10. Detta kan vara det bästa inlägget i Baraben's hisoria.
    Ruskigt imponerande!

    SvaraRadera
  11. Bättre än så här blir det inte - TACK Ölme!

    SvaraRadera
  12. Tack Ölme! Du är av nån andledning min favorit spelare..
    hoppas se dig på ullevi nån gång i framtiden..

    SvaraRadera
  13. Ölme - världens mest orutinerade 35-åring la av tillslut. När jag läste den här texten första gången blanklades mina ögon på ett märkligt sätt. Sällan har jag läst något så på pricken. Kommer spara denna krönika och läsa den för mina framtida barn. tack all ölme (& tack disco)

    /jacob

    SvaraRadera
  14. Tycker att det är grymt roligt att Ölme får avlsuta med ett sista guld och dessutom vara helt grym i matchen. Ett mer passande slut än det hollywood slut vi nu fick se hade varit om Ölme kommit några timmar försent in i en närkamp, brutit ett ben och fått bli utvisad inför stående ovationer på Ullevi med några minuter kvar att spela, men man kan inte få allt.

    Tack Ölme

    //Abbe

    SvaraRadera
  15. Kan även tillägga att Ölme var den som skötte sig absolut bäst på under guldkvällen på Parkan. Visserligen tycker jag att alla spelare hade rätt att festa loss ordentligt och bli kalas under en sådan kväll. Men Ölme var artig, trevlig och lagom distanserad medan vissa av dom andra var dräggiga och extremt fulla.

    Ölme du har tagit sju sm guld på planen med blåvitt. Du kommer göra minst lika bra ifrån dig vid sidan av planen.

    SvaraRadera
  16. Tack för allt Ölme. Du förtjänar ett STORT tack. Och mer därtill.

    SvaraRadera
  17. Ölme, glöm inte att lära Hjalle flisa lite och spy galla på tramset om morderna ytterbackar :D

    En Fantastisk kariär fick ett fantastiskt slut, som sig bör.
    Tack för allt!

    SvaraRadera
  18. Kanske bästa texten någonsin!

    SvaraRadera
  19. Jag kommer aldrig glömma första gången jag mötte Ölme för sisådär 3 år sedan. Min dåvarande flickväns syster är gift med Legenden. Blåvitt hade precis kommit hem från en riktig hålligång resa i England. Jag Ölme och tjejen satt och avnjöt en pizza i hans kök, jag har aldrig känt mig mer levande än då :) De var sjukt stort.

    SvaraRadera
  20. Jag mötte Ölme...
    Själv hade jag förra sommaren fått äran att vara med och döma en look-a-like-tävling där de tävlande skulle likna Bockstensmannen. Och Ölme var med. Eftersom man sällan ser folk på nära håll glodde jag bara fånigt tills han presenterade sig och på hemort angav "Ölme", varefter jag framstod som den fangirl jag är.
    Ett av de stora ögonblicken i mitt liv, definitivt: att prata med Ölme!
    Dessutom kom han på delad andraplats, han _är_ faktiskt lik det rekonstruerade ansiktet på Bockstensmannen!

    SvaraRadera
  21. Hade själv Ölme som fadder när jag själv spelade i blåvitt. Han kom och snackade med oss efter en träning under den goda storhetstiden på tidigt 90-tal. Just under den tiden dejtade han en viss Erica Johansson(längdhopperska), så när frågestunden kom var frågan klockren: Har du bangat på henne än eller? Då blev Ölme mänskligt illröd i ansiktet och tystnaden talade för sig själv :-)

    SvaraRadera
  22. Haha, nu börjar änna kommentarerna spåra ur lite. Fantastisk text av disco i alla fall, och sannspådd blev han också. Ingen presskonferens utan Ölmes avsked råkar meddelas i förbifarten av Rehn i en Fan TV-intervju. Som sagt, underbar text och en värdig dödsruna över den siste av Rogers pojkar och den mest omoderna av ytterbackar.

    SvaraRadera
  23. Många har kritiserat Ölme på senare år, jag har alltid försvarat honom i alla lägen. Kanske enbart för att han varit den sista kvarlevan av det "stora" blåvitt från 90-talet.

    Tack Ölme!

    SvaraRadera
  24. Ölme du e en o gubbe med ett gött hjärta! Tack för all din tid!!

    SvaraRadera
  25. Ölme kommer man alltid minnas. En ikon.

    Tack Ölme!

    SvaraRadera
  26. Instämmer i hyllningskören, både avseende Ölme och skribenten. Jättebra skrivet.

    Vem minns inte Ölmes kamp med Milans Lentini på Ullevi....

    SvaraRadera
  27. En go gubbe! helt enkelt.

    SvaraRadera
  28. Ännu en klassiker:
    "Ölme väntar på att Capello skall ringa"
    http://infoligo.com/cached?%C3%96lme-v%C3%A4ntar-p%C3%A5-att-Capello-ska-ringa&aid=jjjgbjjbpgcbbbcaa

    SvaraRadera
  29. Alla verkar relatera till Ölme genom hans inställning och sköna stil. Är det bara jag som beundrar honom för att han var (och fortfarande är) en jävligt bra fotbollspelare? Hans grymma insats i guldmatchen må varit en överraskning för många, men inte för mig. Jag tycker att han har gjort två-tre kassa matcher sen han kom tillbaka från Groeningen -- resten har varit av yppersta klass. Jag tillhör dem som vill att han ångrar sig och skriver på för ett år till. Inte för hans rutin och papparoll utan för hans kvaliteter som spelare.

    SvaraRadera
  30. Tack för allt Ölme. Du är en av dem som aldrig riktigt uppskattats för allt du trots allt gjort! En hjälte för alltid!

    SvaraRadera
  31. älskar Ölme!

    SvaraRadera
  32. Det här är ju katastrof! Blåvitt har inte tagit guld utan Ölme i truppen, sedan 1987! Ölme är ju arkitekten, The Mastermind. Agera, Håkan!

    SvaraRadera
  33. Han kan ju skruva in frisparkar också..

    SvaraRadera
  34. Nog ett bra beslut med ålderns rätt och allt. Minns hans stora matcher på 90-talet väldigt varmt och hans enda landskamp:)(resten glömmer vi....)

    Väldigt mycket betong i honom det var en speciell generation Mild, Ölme....

    SvaraRadera
  35. Ölme - Sveriges Andreas Brehme

    SvaraRadera
  36. Fy fan vilken poetiskt underbar krönika! Sällan skådat sådan genuin känsla för språket, men det krävs lika genuina känslor för spelet och Ölme för att få det så poetiskt. Ölme kommer i helt nya dager efter denna krönika.

    Varför skriver inte denna mästare på BB längre? Fick han augustpriset, månne?

    /Roffe

    SvaraRadera
  37. Disco motherfucker!

    SvaraRadera
  38. Varför skriver inte denna mästare på BB längre? Fick han augustpriset, månne?

    /Roffe


    John förstod nog själv att han aldrig skulle kunna skriva något lika bra igen och tyckte väl därför att det var lika bra att lägga ner...

    Skämt åsido, han är sportredaktör på Göteborgs fria tidning vad jag vet och det tar väl en del tid. Men tro mig, vi försöker hetsa han att skriva mer när vi träffas.

    SvaraRadera
  39. "När han en gång ställer skorna på hyllan så lär det inte bli några hyllningstifon eller ramsor. Troligast är att han bara kliver av planen, byter om, och går vidare. Precis som det ska vara."

    Fan vilket otacksamt jobb har har egentligen, önskar honom fanimej lycka till i framtiden!

    SvaraRadera
  40. Tack och lycka till Ölme. Tänker ofta på ett av de bästa fotbollsminnen jag har när du kapade Lentini och sedan skällde ut stackarn. Försöker förmedla den inställningen, att inte vara rädd för någon, till mina fotbollsgrabbar.

    SvaraRadera
  41. Fyfan, Hjalmar och Ölme är faktiskt två personliga favoriter i Blåvitt om jag ska vara ärlig, bara för att de är just Hjalmar och Ölme.

    (Risken/chansen är stor att en Hjalmar debatt startar... NU!)

    /Lundquist

    SvaraRadera
  42. Nämn inte Hjalmar jämte Ölme tack. Det är mils skillnad mellan dessa två. Hjalmar har ofantligt mycket att bevisa innan han är värd något sådant. Ser det snarare som ett hån.

    SvaraRadera
  43. Ja, en förbannat bra text är det.
    Är det någon som har koll på om det finns någon som tagit fler än sju guld? Kan inte komma på någon genom tiderna som kan tänkas ha det.

    SvaraRadera
  44. Ravelli har la några guld också skulle jag tro.

    SvaraRadera
  45. Med all respekt för en blåvit trotjänare och kämpe och allt, men saken är den att något annat alternativ än att lägga ner efter den här säsongen fanns ju inte. Alla som såg ölmes horribla miss mot MFF hemma (som gav skåningarna ledningen)bör instämma utan någon som helst tvekan.

    SvaraRadera
  46. grymt skrivet, grymt ölme!
    rätt lik harald på bilden va?

    SvaraRadera
  47. grymt skrivet, grymt ölme!
    rätt lik harald på bilden va?

    SvaraRadera
  48. Ravelli har åtta guld. Sex med IFK, två med Öster.

    erling: det heter "hetsa honom".

    SvaraRadera
  49. Tack Ölme!
    Vi älskar dig!!!

    SvaraRadera
  50. Tck för allt Ölme och lycka till i framtiden.

    Ditt kanonskott-mål hösten 1990 mot IFK Norrköping som avgjorde guldstriden det året blev inledningen på Blåvitts magnifika 90-tal. Ett mycket viktigt mål som jag kommer att minnas länge.

    SvaraRadera
  51. Underbart skrivet! Jag får tårar varje gång jag tänker på "mitt" blåvitt med ölme, linkan, erra.

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.