På gång


söndag 8 juli 2012

Vem äger rätten till definitioner inom supporterkulturen?

I min omgivnings ögon besitter jag flertalet egenheter på gränsen till vad som, om jag valt att söka vård för dessa, hade placerats in under "tydligt autistiska drag", eller som alternativt hade förenklat för diverse sakkunniga att tilldela mig någon utav bokstavsdiagnoserna.

Att jag med stöd bland kriterierna för dessa diagnoser självmant kan placera in mig själv bland både DAMP-utpekade och de stackarna som fått leva med "stämpeln" ADHD under hela sin uppväxt ser jag som något positivt. Att jag sedan sluppit att bli diagnostiserad, utpekad, uthängd och därmed orättvist behandlad ser jag som ren tur, men detta har också bidragit till att jag klarat mig ganska bra i livet såhär långt. Det är egenheterna och kriterierna jag uppfyller som jag ser som något positivt, alltså inte diagnosen i sig (vi lever i en västvärld där inflationen i att ställa diagnoser inte tycks avta utan snarare öka allt mer - detta bidrar många gånger till ett omotiverat utanförskap, men detta ämne väljer jag att bespara er BaraBen-läsare denna gång...).

En utav mina egenheter består i att löp-träna eller på annat sätt hålla min kropp och mitt huvud i form med hjälp av annan fysisk aktivitet. Nu ligger fokus på Lidingöloppet i september, till våren är det Vasaloppet och ja, ni förstår. Det blir många träningstimmar. Under mina träningspass brukar jag fundera. Jag funderar och filosoferar och försöker därigenom lösa diverse världsproblem. Idag har jag bl.a. funderat på följande;
  • Vem definierar "Blåvitt"?
  • Vad innebär det att vara "supporter"?
  • Vad får det för konsekvenser att vi inte definierar dessa begrepp på samma sätt?
De sista dagarna har jag fasats över vilket språk vi på vissa håll använder till varandra? Inom de blåvita leden! Jag har läst och hört fruktansvärda glåpord mellan olika "fraktioner", jag har häpnat över vad man kan skriva under anonymitet och jag har försökt stå upp för de värderingar jag har, men det är inte lätt när det "Blåvitt" vi alla påstår att vi älskar, inte befinner sig i harmoni  med de förväntningar vi som supportrar har.

Jag tänker inte citera någon utan bara konstatera att det räcker med att ta en titt bland kommentarerna på valfritt "Blåvitt-forum" på nätet för att förstå vad jag menar.

Vad/vilka är då "Blåvitt"? Vad eller vilka är det/de vi anser att vi har våra sympatier hos? Är det alla spelare i A-truppen? Är det alla som är anställda av föreningen IFK Göteborg? Är det alla som någon gång representerat föreningen? Är det alla spelare och ledare exkluderat de som någon gång haft med AIK eller annat mindre nogräknat Stockholms-lag att göra? Definierar vi "Blåvitt" på samma sätt i motgång som i medgång? Vem äger rätten att definiera vilka/vad som utgör "Blåvitt"? Bidra gärna med era åsikter i kommentarsfältet...

Vad innebär det då att vara "supporter"? När får man lov att kalla sig supporter? Vilka rättigheter har man som supporter? Vilka skyldigheter har man som supporter? Har man rätt att skriva vad som helst och fortfarande accepteras som Blåvitt-supporter? Har man rätt att på läktaren bete sig hur som helst och fortfarande med huvudet högt kalla sig supporter? Vem äger definitionen av vad som är en  "Blåvitt-supporter"? Vilken plats har supporterklubben Änglarna bland alla andra blåvita supportergrupperingar? Kan vi önska oss mer av dagens supporterklubb för att ena supporterskaran? Bidra även i denna fråga med era åsikter i kommentarsfältet...

Konsekvenserna av att vi inte är överens i definitionen av ovan två nämnda begrepp är de vi upplever i alla tuffa, verbala och/eller skriftbaserade dispyter på Gamla Ullevi, på krogen eller på nätet just nu. Jag tror att jag talar för den absoluta majoriteten av de blåvita när jag skriver att vi absolut inte vill uppleva det vi just nu upplever, vare sig på planen eller i de blåvita supporterleden. Vi är ju IFK Göteborg! Vi är bättre, större och starkare än såhär!

Med det laget vi har på pappret och med den samlade utgiftsposten vi idag har i form av "A-laget", och som vi i stor utsträckning är med och finansierar som supportrar, måste vi kunna kräva mer! Frågan är snarare hur vi på ett konstruktivt sätt skall förmedla detta och vilka konsekvenser det kan få om vi förmedlar detta på fel sätt. Har vi gjort den kollektiva konsekvensanalys som jag personligen tror är nödvändig för att säkerställa att vi inte skadar föreningen i våra hjärtan i onödan? Kan vi enas i våra avsikter och åsikter och på så sätt ge mer tyngd i orden riktade till Kamratgården? Bidra gärna till en konstruktiv dialog i kommentarsfältet...

En sak är säker. I morgon återfinns jag och många, många fler på Gamla Ullevi och vi är många, många som vill IFK Göteborg, supportrarna, Blåvitt och alla andra odefinierade väl! Detta är ett mantra som kommer återupprepas i det jag skriver; Tillsammans är vi starkare!

Vi ses på GU! Krossa Helsingör!

Som ny skribent, som valt att inte skriva anonymt, vore jag oerhört tacksam om ni som förväntar er svar och en dialog från min sida väljer att inte kommentera anonymt. Det tycker jag att jag kan begära.

(Även jag passar på att bjuda in till ett öppet nätverkande på Twitter - följ @danielsjogren)