Matchtankar - häcken hemma, 16/8 (4-0)

ANALYS. I vanlig ordning är det inte det lättaste att vet var man ska börja att dissekera en match mot världens näst mest roligt spelande lag. Med charmören Sörens makalösa hattrick? Aleesamis formidabla insats (återigen)? Jasmin Sudics knallröda mordförsök? Jörgen med J's smått otippade startelva? Nej, jag väljer att foka på överste Grens senaste förvärv, Mads Winther Albaek. Halebale. Inte ska det i vanlig ordning dras för stora växlar på en debutmatch, på en spelares första minuter i den vackraste av tröjor. Men, det går verkligen inte att inte imponeras av precis de attribut som saknats i blåvitt, egentligen ända sedan May eller Farneruds dagar, Offensivt mittfältsspel. Känslig passningsfot. Smartness. Lugn. Metodik. Crossbollar och en jävla förmåga att vara spelbar, vilja ha boll, vilja transportera boll framåt vid läge och med hårdhet och precision.

Nu ska vi inte heller förglömma helt att ytorna som bjöds efter deras utvisning bidrog till detta, men ändå. Mittfältskvalitén gick att ta på redan under första tio/femton där det inte var något snack om hur denna matchen skulle utvecklas. Ett riktigt gött hemmaspel, utan respekt (för världens näst bästa och roligast spelande lag) och med ett tempo som visade vilka som ledde serien, även innan matchen. Nu borde det komma något negativt från undertecknads tangentbord, åtminstone om allt vore som vanligt. Men, idag är ingenting som vanligt.

Givetvis borde siffrorna kanske skrivits mer än ett noll efter första med tanke på just ovan nämnda spelövertag och klasskillnad, likaså med deras utvisning i aktning. Samtidigt, det kändes inte som att det skulle bli särdeles oroligt, även om domaren hittade jättemånga mer minuter på övertiden och deras pajasgubbe Paulinwho (som nu borde veta vem Rogne är) med kompani på något vänster lyckades pricka översidan av ribban, och dessutom få tiden till att slå den efterföljande hörnan.

I andra maldes det på och redan efter någon minut ledde ett anfall längs högerkanten till en farlighet. Mer skulle det bli. Matchens man Sören, som blandar superkvalitet med rätt märkliga ingripanden (åtminstone några under varje match) gör så mycket rätt när han går in i banan och är spelbar, och dessutom fyller på i anfallen fick hänga in både tvåan och trean tämligen enkelt efter ruskigt bra förarbeten av Emil och Aleesami. Dessa ytterbackar! Hajtand som dessutom hänger fyran "med fel fot" i ett makalöst fint anfall. Det fina i alla målen är ju samtidigt att det är såpass många spelare som är inblandade i själva transporten av boll fram till mål. Engvall, som såg rätt missnöjd ut när han byttes ut, gjorde det mesta rätt i dagens match, förutom mål. Likaså Riski, inte speciellt många meter över havet, visar att han är ett bra tillskott till truppen.

Jag vet inte riktigt hur mycket mer man kan och bör analysera det hela egentligen. 10-0 på de två senaste allsvenska matcherna hemma borgar för att vi lär få se många roliga fajter på GU framöver. Vågar du stå utan biljett till Gefle? Kalmar? Dags att börja boka upp kalendern om detta inte är gjort. Med ett "påfnyttfött" innermittfält (hur ska Jörgen med J formera nästa allsvenska match mot åtvid?), en Sören som går på vatten, Hajtand som är överallt (hemjobbet i slutskedet av matchen, från offensivt straffområde är inget annat än KLASS!) eller en Alvbåge som borstat av sig pissmålen borta i Portugal. Det blir en rolig höst kamrater. Det blir det. Allt i egna händer. Nu kör vi som fan.

Några korta from matchen då:

+ Sören. Tre mål är respekt. Sören "i den friare rollen" in i banan är fröjd.
+ Aleesami. Så jävla rysligt bra. I den förfärliga jävla näringskedjan blir man skraj över att något jävla "storlag" ska komma och rabarba allsvenskans bästa förvärv denna säsongen.
+ Määäääds. Lugnet. Foten. Crossarna. Om det här är "lägstanivån" i ett nytt lag med nya gubbar. Då blir det kul det här.
+ Hjalmar. Köng.
+ Emil. Titan.
+ Tom. Gör en fin match idag. Visar att han inte är nöjd med att sitta bänk och hoppa in.
+ Billy! Debut! Så jävla sköj att han äntligen får lira. Visar ingen som helst respekt. Går för målet på frisparken!
+ Resten av gänget. Ingen som faller ur ramen. Alla gör jobbet idag. Underbart att se. Tunneln på Rogne har aldrig hänt.

- Onödigt att wajna om domarinsats en dag som denna, men hur kan det inte bli straff när Riski görs ner av deras målvakt?
- Tråkigt att behöva skriva det, men var det inte rätt mumligt och trött bland oss på KB idag? Vi kan alla bättre!

Dags att skita i alla jävla armbågar från Jöns och hans fjantar i söder, wajn om billiga ellosstraffar, peking som lurar där bakom, Faltsetas eller "äckligt stabila ajk". Det är vi som ska göra det.

Och, som nämndes i senaste #BBpodd, spela U-laget i veckans cupmatch.

Matchtankar - ös-kross hemma 2/8

ANALYS. Finns säkert en och annan som suttit som på nålen och väntat på inbitna tankar om Belenses borta, men där tänkte jag minsann försöka mig på att skriva ihop något efter returen och betrakta hela omgång 3 i några rader. Gör förresten som Jörgen med J uppmanade efter slutsignal, köp din biljett till returen redan nu om inte detta är gjort. ALLA behövs på torsdag.

Kvällens match då. Inte mycket att klaga på, givetvis. 6-0 och största segern sedan samma siffror (tänker fan inte putslusta mig med några tennisreferenser) mot Glad Påsk djurgården 2009. Så jävla gött. Så jävla viktigt och framförallt, så jävla fint att vi kan döna in mål även utan Good Vibes på plan. Riktigt jävla bra att flera offensiva spelare gör mål också. I synnerhet Ankersen och Rieks. Självfallet sköj att Engvall dunkar in mål i Allsvenskan också. Viktigt. Hade kanske kunnat bli för mycket "Södersyndrom" annars om inte målen börjat trilla in snart.

Vad ska man då orda om efter en sådan urladdning? Löjligt ord. Det har ju pratats om urladdningar, baksmällor, trötta kroppar, tunn trupp och uteblivna värvningar i dagar. Det har dessutom dryftats metervis kring hur fullkomligt usla bröderna Bergströmssons fortsätter att vara, likaså har vi avnjutit poddar med fulla tjommar. Så, vad finns att skriva? Om man som jag nu, är våldsamt osnabb på att putta ut mina tankar efter matchavslut, är det ju oerhört lätt för er läsare att tro att man bara copypejstar någon annan krönika eller blogginlägg. Men, jag tänkte ändå hoppa in lite på ämnet som GT-Leman berör. Ösk var fan inte bra idag.

Visst, det förtar inte grejen, den psykologiskt och mentalt viktiga grejen i att återta serieledningen, vinna på hemmaplan, göra en massa mål även när skyttekungen är såld och truppen anses tunn, men som sagt, Örebro var riktigt dåliga. Samtidigt, som Sören hade sagt i någon intervju, var det med Jan Lind? att blåvitt gjorde ösk dåliga? Rätt och riktigt. Det som gjorde ösk mest dåliga var ju faktiskt de gånger ovan nämnda Sören (och även Ankersen) bröt in i banan och agerade spelfördelande offensiv mittfältare. Om det gjordes för att ösk var dåliga och tid gavs, eller om ösk just blev dåliga och gav tid för att detta skedde, det vetefan. Mer av den varan vill vi verkligen se mer av. Likaså skott. Skott från alla jävla håll och kanter. Bröträffar blir farliga, snönickar blir farliga, bra skott blir farliga och försöket från Gurra höll på att bli farligt också. Skott skott skott.

Nej, inte mycket mer att säga. Viktigt att sitta still i den känslomässiga båten, suga karamell och hoppas att omladdningen är enkel och går väl i ytterligare en dyngvädersommarvecka i Sverige 2015. Förhoppningsvis får vi se vem Gren setat med. Förhoppningsvis får vi även se om denne presenteras på KG inför rökmaskiner, räkmackor och annat innan mff away.

Några korta från matchen då:

+ Målskyttet.
+ Sören. Charmören. Kreatören.
+ Ankersen. Før fan!
+ DJ Alessi. Köng.
+ Emil. Köng.
+ Serieledning.

- Vi har fortfarande en rätt tunn trupp.
- Surt att inte Sköld får måla.
- Lite trökigt att inte Prosper fick nån minut.
- Bergströmsson?

Äntligen är ett av säsongens sämsta inlägg slut. Vi ses på torsdag. Framåt.

Matchtankar - hbk borta, 24/5

ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.

Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.

Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.

För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.

Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.

Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.

Andra rullar på och den uppenbara  känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.

- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.

Nu kör vi SUPERUGEN!

Matchtankar - ösk cupfinal hemma 17/5

ANALYS. Så var vi äntligen där. Vårens elddop. Mesta mästarna mot titellösa plastgnellarna. Det skulle bli en kamp mot tandvärk, svordomar, spruckna röster och en av bröderna Strömbergsson. Men, med facit i hand, blodsockertopp i systemet, segersötman på diabetesnivå och 90 minuter kamp på kontot, då summerar vi finalmatchen på vårt kokande jävla gamla ullevi med ett, fan va gött.

Det började ju precis som all logik, allt givet manuskript och alla siare (inklusive undertecknad) pekade på. Ett ösk som spelade med nästintill preussisk perfektion i att följa sin game plan, ett blåvitt som agerande spänt och med känslorna utanför tröjorna. Motivation mot klass och allt det där dravlades säkert på mer än femton bänkrader och media, motståndarlag (inte AIK, inte AIK och några av de andra "topplagen", förutom ellos då) gnuggade sina händer i det givna scenariot under första halvlek. Som sagt, att deras kompakta försvar och enstaka anfall ledde till ledning i paus var inget annat än hur väntat som helst.

Om man vill vara extremt uppstudsig kan man kanske påtala att scenförändringen och vändningen i andra halvan av matchen var lika given och väntad som deras ledning i första. Riktigt så enkelt kanske det inte går att sno åt sig "vad var det jag sa"-poäng, men om sanningen ska fram var man tämligen säker på att Guds ord, i form av "de kommer inte att orka springa på gräs", skulle visa sig gällande. Åtminstone att vi skulle jobba oss fram till lägen som skulle bli farliga och rendera i mål. Även om man hann bli frustrerad både fem och sex gånger innan kvitteringen, i synnerhet på den i särklass sämsta jävla domaren som någonsin dömt på Gamla Ullevi (igen), så skulle "facit" från den allsvenska tabellen visa sin rätt.

Ett helt annat lag i andra jämfört med första, även om det fortsatt såg ängsligt ut emellanåt, dock inte lika ofta som i första, där passningstempot åtminstone stundtals drogs upp, kraften vann emot taktiken och gnetandet tillslut gav lösgodis. Och så gött det var. Det är inte mycket som slår att få fira ett mål tillsammans med 17000 andra på en kokande och brinnande läktare.

Samtidigt måste det ändå nämnas att det inte för fem öre är en bra match från vår sida. Okej inte dålig, men inte på långa vägar ösk borta, eller kalmar borta-klass. Samtidigt, det är det som är lite sådär 2007-vibbgött, att vinna matcher som inte är 100%. Det är väl givet dock att sådant skiljer ett lag med 18-7-2 på raden vs. ett lag som spelar på plast med en nolla i alla protokoll.

Återigen blir det problem att pinpointa speciella händelser eftersom jag ikväll antingen var för inne i't, eller att jag har glömt av specifika aktioner på grund av segereufori och folkölsfylla uppblandat med träspån och blöjpåsar. Det som verkligen är värt att nämna dock är ju helt klart vårt ytterbacksspel. Det är ju tämligen givet att ösk och deras game plan som sagt innebar att stänga kantspel och cementera mitten. Vad som är glädjande då är givetvis den LANDSLAGSKLASS som både Hajtand och Emil visar på sina respektive kanter. Hajtand skapar många gånger helt egna anfall i sin finurlighet och explosivitet, även om det kanske tenderar att bli farligt ibland, men det hänger nog mer ihop med att han har Sören framför sig. Men, som sagt, drivet och viljan att gå framåt är en fröjd att se. Kamrat Emil på andra kanten. Halebale. Se bara den aktionen han gör i första, då fullfartsdraget, med boll, mynnar ut i en bakom stödjebenetfint som till och med Ölme kan imponeras av, och ett finfint inlägg till Boman som närapå gör ett drömmål utom denna värld. Det är gött att vi har Emil och Hajtand. Att aftonbladet belönar Emil med fyra plus (helt rätt) och Hajtand med ett är dock en jävla skymf mot allt som finns, men det är en annan story.

Några korta från matchen då:
+ Salomonsson. Maskin. Bäst idag.
+ Hajtand. Finurlig. Pådrivare. Köng.
+ Alla andra. Ett cupguld är en laginsats, även om Sören och Vibe sticker ut med sina avgörande mål.
+ Gamla Ullevis publik. Fy fan så stolt man är över att vi kan leverera från läktarplats. Och gör det. Ut med bröstet alla änglar. Vi är blåvitt.

- Strömbergsson. Orkar inte ens dra all skit igen. Se tidigare inlägg om vad jag tycker om honom (valfri bror).
- Ångesten. Men, det hör väl till.

Nu är det snart dags för match igen. Ajk hemma. På en fin matta. Det ska bli jävligt sköj! Kom du också! Framåt.

Matchtankar - helsingborg hemma, 27/4

ANALYS. Serieledare. Smakar socker det. Apropå karies alltså. En sån jävla smakstart! Jag fullkomligt ÄLSKAR att vi absolut inte spelar ut bollen när han gajsaren ligger ner. Spela till domaren blåser. Han blåste när Vibe köttade in ettan efter sju minuter. Helt rätt. Ärligt talat hade jag såklart blivit lite sne om vi hade fått det i röven, men å andra sidan är jag verkligen extremt pro att inte göra det med tanke på hur många gånger av hundra fotbollsspelare faktiskt söker ett spelförstörande moment i att ligga kvar och agera halvdöd i sådana lägen. Möcke möcke bra.

Att Seb drar ett lurigt skott på, för dagen rätt rötne, Hansson i det läget är inget annat är svingött det också. Och så blodhundsVibe på det. Smakstart var det ja.

Innan matchen var man i vanlig ordning nervös, lite skräckblandat ångestladdad men jävligt förväntansfull. I synnerhet när det vankades finbesök på ståplats av ingen mindre än redaktionskamrat Birgerstam. Nu vet du var du befinner dig hädanefter! Jag tippade tajt match med uddamålet och 2-1-seger. Trodde inte alls att vi skulle rida på målkalasvågen som vi fått se så många gånger mot helsingborg. Som tur var fick jag fel även idag.

Som sagt, smakstarten, det rysligt resoluta försvarsspelet (Ronken!), tempot i omställningarna, värderingarna i trängda lägen, säkerheten med boll, innermittfältet, kantspelet kryddat med Boman och Vibe. Mästartakter skulle man nästan vilja säga.

Gajsaren som blev olycksfågeln en stund efter ettnollmålet då han kapade Emil fick byta kant efter sina fina insatser där i första. Han borde kanske inte spelat mer alls kanske, men det är ju en annan Henke att avgöra det. Sebastian stegar fram mot elvametaren och gnällkuken i mig var 50/50-säker på att det skulle bli karma där och att Hansson skulle rädda. Icke då. Visserligen i målvaktshöjd, men jävlar vilken hård och säker straff. De e disco de!

"I vanlig ordning" tjurrusar Seb efter sitt mål och euoforin går inte att ta miste på från någon på Gamla Ullevi. Låt vara några skåningar då som säkert ännu lipade över första målet och det som föregicks där. Hur som helst jävligt gött och för den partiska och rättrogna, helt rättvist. Vi spelade ju ändock jävligt bra. Lugnt, fint och metodiskt som sagt.

Andra drar igång och känslan är att vi dönar på bra, precis som första slutade. Även om helsingborg kanske får skapa lite farligt under första fem. Inte på långa vägar något som ska göra en orolig dock, i synnerhet inte med Ronken och Bjärs där bak. Måste verkligen imponeras och glädjas över Gren här angående värvningen av Ronken. Han har fan varit klockren sedan dag ett. Väldigt väldigt planerings- och bollsäker i sitt spel. Verkar onekligen ha smittat av sig på Bjärs också som tar emot, plockar ner, vänder upp och oftast slår en mycket enkel och bra förstapass. Tidigare år har det ju varit brutalt Stahreskt att "köra som fan" och bollar skickats upp på förstatouch, oavsett om man varit under press eller inte. Vågar nog påstå att det är fotbollsdoktor Lennartsson som varit inne och petat här. Samma sak med Ronken, drabbas inte av panik när en anfallare stormar fram. Vänder enkelt, spelar smart med pondus.

Kombinationsspel med många inblandade, Sören, Vibe, Boman som stör bra, och så Tom Petting som på Trollhättanmanér kan raka in bollen och trean är ett faktum. Fyfan vad man unnar den gubben att hänga en. Gott! Mycket osjälviskt och företagsamt av Lasse som släpper fint där. Många gnäller på Lasse, och visst, touch och avslut kanske inte sitter än och som vi skämts bort med förra året, men den jävla pressen, framspelningar och drivet är plus i min bok idag.

Deras mål är mest kosmetika och visst, det är Rogne som tjuvar lite där, men matchen är ju i princip slut. Vilket kanske även alla ni som gick i 83e också tyckte.

Några korta från matchen då:

+ Ronken!
+ Bjärs.
+ Ankersen.
+ Vibe.
+ Tom.
+ Seb.
+ Boman.
+ Laginsatsen.

- Inte mycket att gnälla på faktiskt.
- Lite för dåligt tryck på KB eller?

Ska faktiskt puffa för domaren också. Även om han borde blåst minst en straff till, men jag tyckte faktiskt han skötte det jävligt bra överlag.

Borta mot gefle nu som säkerligen är revanschsugna efter att ha blivit mosade av peking. Vi har ju som bekant svårt där uppe också, men nu är det dags att visa var skåphelvetet ska stå. Framåt!

Matchtankar - fcrealbarcelonamffhäcken borta, 19/04

ANALYS. Återigen ställdes vi mot världens i särklass roligast spelande lag men en batteriackompanjerand köpt hejarklack från en annan världsdel. Inte jättesexigt på pappret. Inte denna gången heller. 9200 minus några stackars framstjärtar gjorde ett rätt bra jobb idag. Vi sjöng fan rätt bra.

Innan vi kör vidare allt för mycket måste jag ursäkta mig för långsam jävla leverans av den här omgången blajsnack. Inte superbt förenligt att dra i sig ett gäng folköl till överpris, lomma hem segerrusig och på det natta kids. Men, bättre sent än inte alls, eller vad man säger i skärgården? Anyway, första halvlek går väl inte till historien som en av de mest skönspelade drabbningarna, men när det kommer till kämpaglöd, kamp och kött vinner vi mark även där. Trots att det inte riktigt är den klass vi egentligen hade velat se. Önskemålen rörde ju sig i form av "Sveriges roligaste fotboll" mot just Sveriges roligaste, vackraste, tyngsta och hårdaste fotboll. En match som på förhand hette "derby", och som i dagens fotboll får klassa in som "slaget om Göteborg", även om det i lillasyster gulsvart omnämns som Hisingen mot Göteborg.

Ingen höjdare i första ändå. Läste sporadiskt i paus på Twitter saker i stil med att det var gäsp, bu och att Big Mamas syrra hade klippt en av superbröderna Gustafsons finaste "gåbortfrisyr". Någonstans där mittemellan hamnar väl min analys från nedre bortastå. Inte helt lätt att koppla alla händelser eller rent krasst om bollen faktiskt spelades framåt eller bakåt. Oklanderligt borde åtminstone nån av de hårfagra bröderna ha straffas med fler gula än de faktiskt fick, för någon vacker fotboll levererades knappast därifrån. Komigen nu? Släck myten! En gång för alla! Big Mamas morsa, där någonstans bör vi stanna, okej?

Samtidigt, om man ska dra några derbyparalleller får man väl ändå klassa in första halvlek som en typisk kamp om staden. För, smällde gjorde det ju. Gurra gjorde sitt yttersta gällande hans paradgren, Seb trillade runt och var tänd till tänderna, även om han återigen inte riktigt bjussade på socker från fötterna. I synnerhet inte när vi pratar om genomskärare eller långbollar. Skit samma. Ändå. Åtminstone med facit i hand.

I paus roar vi oss med att googla Ace of Base-videos där Häckens fantastiska A-lag (med vår försäljningschef i spetsen) gjorde sitt yttersta i att göra jävligt märkliga grejer. Visst, det var nittiotal, men vafan, inte ens då var häcken roliga. Även om man försökte som fan tillsammans med Partilles stolthet.

När matchen väl drar igång har en vakt hunnit skälla ut någon brud för att hon står för nära jalusit på nedre stå, och med det, vara för nära att orsaka en olycka om någon ramlar ner. Okej? Har man inga konflikter skapar man sig några. Eller nåt.

Som sagt, andra drar igång och det är inte mången minut som behövs innan Ankersen mördas i straffområdet och årets första blåvita elvametetare i allsvenskan är ett faktum. Vad hände där? En straff? Med oss? Och hela bröderna Dalton-rövarbandet från göta älvbrons fäste skriker i unison falsett att det minsann "var den sämsta fucking domarsinsatsen" man sett. Kul. Sebban stegar fram och den obotliga pessimisten i mig är helt säker på att han kommer bomma. Tur att jag varken är bettinggeneral eller faktiskt har någon direkt inverkan på skiten för straffen är precis som man kan önska. Hård, hög och i mål. Psykgkädjegatloppet därtill gör saken än mer underbar. Fan va go du är Sebban. Puss!

Att de får en omställning tämligen snart efteråt där vi går bort oss tre gubbar mot GHT (planens sämsta islänning), varvid passningen ändå går fram till han, herrejössesjävelupermyten, som visserligen gör ett rätt fint mål, men efteråt borde kamma sig ordentligt i de toviga lockarna (uppviglande jävla pajas!) efter räden framför oss. Du gjorde ett mål, det var knappast en titel som bärgades där. Kom tillbaka när ni vunnit något. Eller åtminstone vunnit en match i årets allsvenska.

Coachning, spelidé och Süßigkeiten löstes ju med bravur när mysjörgen (okej innan allt blev gött var ju MSD insatt istället för Ankersen, där MSDs inhopp kanske inte går till historien som det bästa man skådat, men skit samma) dunkar in Boman istället för Määäääds, vilken ser helt oberörd ut från höftskadan och står för exakt det inloppet man hade kunnat drömma om. Köttar, kämpar, river, sliter och vinner boll högt upp i banan. Seb som i slutet blir avlöst av Tom, som kanske är för bra för bänken?, vinner en boll av herrejössesGustafson, och slår en klinisk pass till Boman som på måltjuvsmanér dönar in segermålet under Källqvist. Så. Jävla. Gött.

Inte riktigt Selakovic-2-1-gajs-gött, men fan inte långt ifrån. Så jävla viktigt mål. Nu har vi poängen, även om spelet allt som oftast ser rätt halvbra ut. Vi kan luta oss på att skallarna och känslan tar oss jävligt långt. Ska bli oerhört spännande att se var detta tar vägen när vi t.ex kommer att börja anfalla lite mer, i synnerhet på vänsterkanten likt cupspelet. Ska bli kul detta. Apropå roligt spel alltså. Segersötman är god. Mycket god. Och för den ickeinsatte när det gäller tysk lingvistik, Süßigkeiten, det betyder typ godis eller sötsaker. Vi hoppas på karies i år.

Några korta från matchen då:
+ Seger! Inte mycket att orda om.
+ Gurra. Tycker han gör mycket bra idag igen. Krigar.
+ Tom. Spelar egentligen för kort för att betygssättas öht, men jösses!
+ Boman. Se ovan. Köng.
+ Bra drag idag! Sjung tills du stupar för fan.
+ En fotbollsuppvisning i rolighet från häcken! Få förunnat! Kul att få se!

- Derbyhets?
- Ingen supermatch egentligen. Men vafan gör det?
- Vibe. Vill inte sätta minus egentligen, men förstatouch, gnällighet och kroppspråk är inte bra idag. Bit ihop! Du har det i dig.
- Saknar ett riktigt derby.

Allt annat än fullt mot Helsingör är för dåligt. Nu kör vi som fan! Mot tandtrollen!
Innan det, glöm inte att köpa biljett till cupfinalen. Du ska vara med om ytterligare en titel! Gött!

Försäsongsdravel - Snart skiner possession!

ANALYS. Bättre sent än aldrig säger vissa. Slött, för jävligt, ofokuserat, slarvigt och rätt bedrövligt säger jag. Anyway, tänkte ge mig på att försöka analysera och printa ner mina tankar från Portugallägret och de matcher som spelades där. Först och främst får man väl böja sig ner och tacka för den kvantitativa rapporteringen som vi faktiskt fick ta del av nere från Algarvekusten. Det var ju ändå delegationer från AB, AB, GP och GT (samt mycket bra intern rapportering från klubben!) som formerade sig på plats och gav små instick, rapporter, intervjuer och snask från laget i våra hjärtan. Det visar ju ändå återigen att det finns ett extremt stort intresse för våra blåvita killar, eftersom allt som publicerats säkerligen genererat en bra klickkvot på de utsändas olika plattformar.

Återigen då får man ju hoppas att det, på pappret, stora mediala intresset drar med sig att vi faktiskt kan fylla på med folk på GU när säsongen väl drar igång. Förhoppningsvis leder aktiviteter som dessa, med tät direktrapportering "inifrån", till att det faktiska intresset stärks än mer.

Hur som helst, med de orden sagda får jag återigen tacka för bra bevakning där nerifrån.

Vad kan man ta med sig från tränings- och matchspel då? Ptja säg det. Inte för stora växlar ska väl dras varken från det som var bättre och det som var sämre. Det är lätt att ramla in i gamla Stahreparoller som att "vi är kanske inte så jävla bra som vi tror, men inte heller så jävla dåliga som många internettyckare och i synnerhet Barabengnällrövar vill få det till". Typ. Om vi backar bandet lite till måste man ju in och nosa i rekryteringen av vår näste danske favorit (?), Jakob Ankersen. Kamrat Gren dröjde sig kvar lite på KG medan laget åkte ner och började sitt träningsspel. Tongångarna på nätet fortsatte i inslagna mönster och det wajnades om att malmø minsann presenterade förvärv på förvärv. Stora super-duper-realnamn som kom från Cardiff och allsköns proffesionella monsterklubbar ute i Europa. Namnen i sig skiter jag ganska blankt i, men jag måste ändå erkänna att man föll med i gnället kring att sidledsdannes namn inte direkt hade läckt ut i media och "all of a sudden" hade de presenterat en gubbe som visserligen kanske setts i media, men inte på långa vägar gick att följa i detalj hur förhandlingen gått till från frispråkiga sportchefer i märkliga förhandlingstaktiker. Skit samma. Plötsligt gjorde han ju det också, Gren, presenterade en gubbe som dels var relativt obekant för mig (okej, jag hade ingen aning om Ankersen och hans kvalitéer, än mindre att han var aktuell för oss, eller att det var ett såpass starkt namn som vi jagade på "fel" position) och som sagt, rätt vad det var skulle vår nye dansk landa med sitt nya lag i Portugal. Kredd till Gren. Klarhet till klarhet kan man ju säga. I synnerhet efter Ankersens fina 90 minuter mot gnällmanders och plastlarssons danska drenger.

Till matcherna då. Jag kikade på allihop och tyvärr blev det inte riktigt läge att knåpa ihop några matchtankar från respektive drabbning, utan jag försöker mig istället på att summera mina åsikter om dem här.

Jablonec. Den tjeckiska ligatrean hade man ju inte superkoll på, men internationellt motstånd och i synnerhet "den typen av internationellt sådant" brukar ju på förhand innebära rätt tuffa matcher och tankarna, känslorna och förhoppningarna var ganska spridda. En elva som vi sett lite grann av i tidigare spel matchades där Hajtand, Hjalle, Bjärs och Emil stod framför Mackan. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD bildade mittfält och Boman/Vibe kamperade på topp. Starten av matchen gav känslan av att det kunde bli vissa problem mot ett till synes ganska bra motstånd. I synnerhet då vi fick jaga en del boll och inte alls fick praktisera mysjörgens favoritord, possession. Innermittfältet gjorde ett bra och förtjänstfullt hårt arbete, men den riktiga kreativiteten lös tyvärr med frånvaro. Avsaknaden av en spelande, offensiv och konstruktiv playmaker gjorde sig påmind. Inget som direkt var någon större issue mot det motståndet visserligen då det visade sig att deras försvarslinje själva bjussade på rätt givna lägen. Hur som helst var det ändå en rätt trevlig offensiv vi fick se med tre offensiva baljor som påföljd. Vibe löpte som att han varit antingen helt oberörd av de tidigare dagarnas transfersurr, eller så var det helt tvärtom, han var toklack för att han inte blev såld, och riktade sin frustration åt rätt håll och bara körde. Jag är tämligen säker på att det var mest länkat till det förstnämnda. Vibe är go han. Det är han.

Försvarsspelet såg rätt okej ut, trots markeringsmiss och lite sådär ingripande på deras mål. Men överlag en okej match och 3-1 mot internationellt motstånd som sagt var klart godkänt.

Dynamo Moskva. Wernblooms lokalrivaler med idel namnstarkt manskap och landslagsmeriterade gubbar på i princip varje position visade rätt tydligt varför de ligger bra till i ligan och gjort väl ifrån sig i det pågående europaspelet. Jävlar vilken skillnad det är på individuell kvalitet (generellt) och allmänt monetär omsättningsstyrka. Det var en genomkörare som hette duga. Att det "bara slutade" 2-0 får ändå anses som ett bra resultat sett till den ganska förväntade matchbilden. Vi fick i allafall se hur ett possessionspel går till. Även om det såklart inte alltid innebär att man vaskar fram drivor med chanser bara för att man har mycket boll. 68-32 har jag för mig att bollinnehavsstatistiken slutade på. John vaktade målet bakom Hajtand, lilldyre (mumma!), Bjärs och Emil. Søren, Petting, Gurra Swede och MSD på mitten bakom Vibe och Engvall.

Som sagt, men gubbar som Kokorin och Valbuena på andra sidan kan man förvänta sig att det blir lite åka av. Vi gör det ändå rätt okej förvarsmässigt och släpper inte till allt för många givna lägen. Dyrestam tar inga fångar i backlinjen och visar verkligen att han är en gubbe att räkna med framöver. Älskar hårdheten och resolutheten, även det finns lite planerings- och placeringsdetaljer att jobba på. Mittfältet med Gurra och Petting får återigen slita hårt i att städa framför eget straffområde och gör det väl. Framåt har vi några få godkända chanser som kanske borde lett till större farligheter, men här ser man som sagt att gubbar som Samba och Büttner i deras försvar håller viss högre klass än Peter Larsson eller Pissenisse.

Deras första mål är ren och skär klass. Halebale. Bara att lyfta på hattjäveln, även om vi såklart skulle ligga närmare i försvarsspelet. Andra målet de gör på tilläggstid är återigen en fin prestation av lille Valbuena som slår en klinisk pass till deras i hoppare vilken kanske drar Hajtand lite för enkelt, men egentligen är det inte mycket mer att orda om. Återigen en bra genomkörare som ger smak av vad som komma skall.

Brøndby. Nu får vi se en lite annorlunda elva med Hjalle som vänsterback (NEJ!), Petting på sin riktiga position (hade hellre sett honom där tidigare, men vafan), Bjärs och MSD som högerback (NEJ!) och Sandberg. Framför spelar Ankersen (JA!), Gurra Swede (måste hjälpa en nykomling i Ogge), Kindlund och Søren. På topp startar Vibe/Boman. Kindlund får ju ingen lätt uppgift att gå in och förväntas spelfördela, men gör det ändå rätt okej. Intentioner finns, men det väger lite för lätt ibland, även om han trycker till sina motståndare på ett bra sätt emellanåt. Framåt har vi inte jättemycket då vi får spela på omställning (igen) och inte riktigt kan bygga upp spelet bakifrån med en enkel pass genom mittfältet. Kreativ offensiv mitt var det ja (SEB, du är så saknad!). Ingen är direkt spelbar i uppspelsfasen (jämför May förra säsongen där han 100 gånger av hundra var spelbar i både första, andra och tredjeläget). Possession var det ja...

Skit samma, Boman och Ankersen har ett mycket fint samarbete och den nye dansken är sånär på att hänga ett drömmål i sin debut. Hans insats bådar mycket mycket gott. Några fina intentioner mellan Søren och Vibe får vi också, men det är deras innermitt som gör ett mycket vackert mål efter att vi sjunkit ner på rak linje med för många gubbar. Inte godkänt.

Däremellan har Sandberg satts på prov otalet gånger då vi släppt till på tok för enkelt från i synnerhet MSD och Hjalles ytterbackspositioner. Sandberg som för övrigt kan kvittera ut ett samlat gott betyg från de matcher han spelade där nere.

Generellt kan man säga att så mycket possession blev det inte som sagt. Endast 3 mål (i samma match) och saknaden av en kreativ spelfördelare på mitten är de samlade intrycken från de tre matcherna. Jag tror och hoppas dock att samtliga träningar, matcher, insatser, eventuella inkilningar och swingersmentalitet i partnerbyten med rumskompisar fört med sig enkom positiv atmosfär och känsla inför kommande säsong. Det känns helt klart så. Vi har något på gång.

Nu ser vi framemot f*ck på lördag, en ny innermittfältare och en fortsatt skadefri försäsong. Så får vi se hur detta slutar.

Glöm inte årskort. Glöm inte Trollhättan borta. Och glöm framförallt inte att teckna ditt medlemskap i klubben om du ännu inte gjort det. Till sist, grattis Emil. Så jävla värt. Köng.

God Jul önskar Tomten

Hvergang!

Tipstack till Jonas Medin

Gårdagens köng

Vi ger er, de SVENSKA semi-MÄSTARNA!

Stort grattis till IFK Göteborg U19 som för bara några sekunder sedan säkrade en finalplats i SM.

Matchen spelas i Solna till helgen. Motståndare? AIK, såklart.

Mot SM-guld!

Darijan Bojanic är större än Gais.

Elmander, gå å sätt dig!

KÖNG!

Ps. Toivonen, du kan också gå å sätta dig. 

Matchtankar - ajk hemma, 23/9

ANALYS. Ett 90 minuter långt krig mot den värsta av antagonister. Ett massivt tryck. En resolut laginsats och äntligen lite skipad rättvisa från männen i gult. Det var en match som var uppbyggd av extremt stora förväntningar, en kittlande skönt oskön nervös anspänning och en hel stad med ”nu jävlar kör vi”-mentalitet tydligt synlig på utsidan av de nypåtagna höstjackorna. Där tog för övrigt de teatraliskt skitnödiga flosklerna slut för denna gång. Förhoppningsvis. Hur som helst. Med en inramning som vi inte sett på ett bra tag på GU och ett tifo som nästan hela arenan deltog i gjorde starten på gårdagens drabbning till en fest. Må så vara att vissa stjärnskott var lite väl kissnödiga och kastade sitt konfetti lite för snabbt. Fullt godkänt ändå.

Matchen startade lite småtrevande från vår sida då ajk försökte rulla runt lite på blåvit planhalva och med tydlig idé om att låta fjant-Mutumba få utmana i fart mot Emil. Det defensiva spelet på högerkanten fungerade dock klanderfritt då man tydligt såg att Lasse och Emil hjälpte varandra förtjänstfullt mot seriens sämsta yttermittfältare. Enda smolket på Emil var givetvis tunneln från nesse johansson, men det kanske även Emil kan bjussa på såhär dagen efter. Litet kredd till nesse ändå att han inte förstod (?) att han var i straffområdet och faktiskt stod kvar på benen när Emil försökte jobba tillbaka bollen efter detta gnistrande tekniska nummer från ajks kapten.

I övrigt vet jag inte riktigt vad man kan peka ut i denna solida laginsats som renderade i både givetvis tre extremt viktiga poäng i Allsvenskans delikata guldstrid, men även ett solitt statement till resterande motståndare att den blåvita maskinen nu är igång. På riktigt. På något sätt kändes det inte riktigt farligt någon gång när ajk (ändå) hade ett övertag i bollinnehavssiffrorna. Philip och JJ käkade upp deras innermittfält. Kjetil och Bjärsa styrde backlinjen förtjänstfullt. Emil sprang och sprang och sprang. Adam gjorde det helt OK. Farneruds sulor, spelsinne och totalkompetens kombinerat med Vibes speed, rörlighet och vilja att ha boll gjorde yttermittfältsspelet till en fröjd att se på. Sen har vi Tobbe och Söder på topp. Ständigt hotande Tobbe (köngligt mål) tillsammans med tioåriga Söder (köngligt mål) är en ynnest att ha på planen.

Om man ska lyfta något minus får man ändå gräma sig lite över att vi har lite svårt att tar ner bollen, lugna ner och suga in vid spel på defensivt mittfält när vi tjongat från backlinjen. Lite för ofta försöker vi nicka oss ur och hålla bollen på positioner i Z-led som vi inte alltid behärskar. Igår spelade det inte speciellt stor roll ändå i och för sig när JJ, med sina sjukt imponerande älgakliv går framför och täcker av sin motståndare med hela kroppen när bollen är på backen. Det är klass. Rakt igenom. Det andra minuset är givetvis den något onödiga hörna som Farnerud, Adam och Haglund förorsakar vilken leder till deras kvittering. Markeringen på densamma är inte 100%, men på något sätt kändes det ändå inte nervöst och ansträngt. I synnerhet inte när deras farligaste offensiva spelare var nesse. Som är världens bästa vänsterback.

Nej, kort och gott var detta en match som smakar ofantligt bra såhär dagen efter. Både med tanke på att hela ajks organisation gråter floder över att domarteamet tar ifrån dem guldet och att vi för en gångs skull får med oss ett domslut (ickedomslut) som leder till mål.

Några korta från matchen då:
+ Laginsatsen!
+ John, Emil, Bjärs, Kjetil, Adam, Lasse, JJ, Philip, Farnerud, Söder, Tobbe, Sam, Stiller och Dyre!
+ Tobbe och Söder!
+ Lerjéus (hör och häpna!)
+ ”Kan ni höra våran sång”-trycket vid 1-0. Magiskt!
+ nesses nya kortklippta moderna frisyr.

- Något slappt vid deras hörna/mål.
- Varför finns det ingen separat kö vid insläppen för oss med årskort?

Nu taggar vi till inför nästa drabbning som går av stapeln redan på torsdag! Mot GU, mot 3p. Mot guldet!