2010/04/30
Ärrade kämpar ger tröst för Blåvita tigerhjärtan
G:A ULLEVI-VETERANER. I dessa svåra dagar behöver alla Blåvita tigerhjärtan den tröst som står att få. Igår hämtade jag själv tillit och styrka i en sammankomst med föreningen Gamla Ullevi Veteraner, där ärrade idrottskämpar från Göteborgstrakten varje torsdagsförmiddag träffas i Ullevi tennishall för några timmars umgänge. Föreningen leds av odödlige Bengt "Fölet" Berndtsson, Blåvitts legendariske mångårige lagledare från 1960- och 1970-talen Peo Johansson samt arenachefen på Gamla Ullevi Leif Canebring.I torsdags var det 117 medlemmar som hade slutit upp. Endast män. Vid mina 52 år var det också en ovanlig upplevelse att vara överlägset yngst i lokalen... Lokalerna öppnar redan kl 07.00 på morgonen och träffen pågår fram till lunch. Varje gång inbjuds en föredragshållare och nu var det jag som stolt och hedrad hade fått den äran. Jag var talare nummer 608 i ordningen - bland tidigare gäster återfinns t ex Lennart "Fat Cat" Johansson, Lars-Åke Lagrell och professorn i statsvetenskap Sören Holmberg. När jag presenterade mig som blåvit i själen hördes spridda burop i den annars blåvitt välfyllda lokalen, och jag tyckte mig uppfatta att Bo Falk buade lite extra mycket. :)
Jag talade i ca 40 minuter om Palestinakonflikten, och därefter följde en frågestund. Palestinafrågan och idrottsrörelsen kommer inte så sällan i kontakt med varandra, allt från det blodiga gisslandramat i München-OS 1972 till förra årets Davis Cup-match i tennis mellan Sverige och Israel inför tomma läktare i Malmö eller demonstrationerna i samband IFK Göteborgs match i tredje omgången av Europe League mot mot Hapoel Tel Aviv sommaren 2009. Jag var imponerad av nivån på de frågor som ställdes och den koncentration och fokusering som veteranerna fortfarande förmådde uppamma.
Hela 608 föredrag sedan 1993. Det är nio fler än de matcher Fölet själv spelade för IFK Göteborg under sin långa och vackra karriär. Varje torsdag i veckan bortsett från ett sommaruppehåll, och över 100 deltagare nästan varje gång. Fotbollsspelare, handbollsspelare, idrottsjournalister, pressfotografer. Det är rörande och imponerande, och väldigt få föreningar i landet överhuvudtaget förmår uppvisa en sådan kraft.
Skall jag falla vill jag göra det i strid, sjöng en gång Björn Afzelius. De ärrade kämparna jag hade förmånen att få träffa hade långt ifrån gett upp - varken i livet eller i sin tilltro till idrottens gemenskap och helande kraft. Låt oss nu tillsammans hjälpa vår klubb att bibehålla stridsviljan och inte bryta ihop bara för att tabellen ser ut som den gör och spelet för tillfället är obefintligt.
Stöd kan hämtas ur låten Vi lever ännu, varur versraden ovan är hämtad. Låten säger - trots att den förstås är skriven om något helt annat - egentligen allt som behöver sägas om tillståndet och vägen framåt för klubben i dag:
Vi har gått med öppna ögon i förväntningarnas tid; Vi har blundat i besvikelse när allting var förbi; Men vi lever ännu. Vi har klättrat uppför berget till triumfens högsta topp; Vi har handlöst störtat utför när vi äntligen kommit opp; Men vi lever ännu.
Vi har vandrat i gemenskapen med dom vi håller av; Vi har lidit oss igenom alla ensamhetens kval; Men vi lever ännu. Man har hälsat oss med värme och med kärleksfulla ord; Man har visat oss en avsky som har isat vårat blod; Men vi lever ännu.
Så det tycks som själva livet är en motsättning i sig; Varje kärlek bär ett minne av ett hat; Varje ögonblick av lycka bär en skugga av en sorg; Varje trygghet vilar på en vilsenhet; Men vi lever ännu. Ja, vi lever ännu.
/Ulf Bjereld
Applåder är något man förtjänar!
KRITIK. Imorse när jag kom till skolan hamnade jag i en vild diskussion med en klasspolare. Det hela handlade om publikens stöd till blåvitt. Han är, likt många andra. av åsikten att det inte hjälper att bua. Jag är av en helt annan åsikt, vilket gjorde att det hettade till mellan oss. Jag har valt att inte yttra mig i frågan tidigare, men nu är det fan dags att sätta ner foten.
Självklart ska klacken vara med och skapa tryck under matchen. Att sjunga, klappa med och ställa till ett jävla liv för att laget ska känna att klacken är med. Det är ju därför klacken finns, för att hjälpa laget fram. Däremot är det mer än rätt att visa sitt missnöje med spelet. Både i halvlek och efter slutsignal. Den som tycker att man ska ge applåder till laget efter en sånn katastrofal insats som den igår må vara en dåre.
Det handlar inte om att vara medgångare, det handlar inte om att man inte älskar sitt lag, det handlar om att visa sitt missnöje. Hade jag varit spelare och fått applåder av någon efter gårdagens insats hade jag ställt mig själv frågan: " Spelade vi verkligen så bra eller är de bara dumma i huvudet eller påtända?"
Det är ett ganska förlegat mantra, men gör man fel ska man fan få höra det. det är dina och mina pengar som bland annat betalar dessa spelares löner. Tänk dig att du har en anställd som inte gör skäl för sin lön. Går du då in på kontoret efter arbetsdagen och dunkar honom i ryggen, och tackar honom för att han gjort ett så jävla dåligt jobb under dagen. Eller ger du honom en avhyvling som heter duga och visar att hans arbetsinsats inte är okej?
Applåder är något man förtjänar, inget som kommer gratis, inte i min värld! Jag kommer att fortsätta bua tills spelarna gör sitt jobb, precis som ni i klacken gör ert jobb under 90 minuter, den saken är säker!
Självklart ska klacken vara med och skapa tryck under matchen. Att sjunga, klappa med och ställa till ett jävla liv för att laget ska känna att klacken är med. Det är ju därför klacken finns, för att hjälpa laget fram. Däremot är det mer än rätt att visa sitt missnöje med spelet. Både i halvlek och efter slutsignal. Den som tycker att man ska ge applåder till laget efter en sånn katastrofal insats som den igår må vara en dåre.
Det handlar inte om att vara medgångare, det handlar inte om att man inte älskar sitt lag, det handlar om att visa sitt missnöje. Hade jag varit spelare och fått applåder av någon efter gårdagens insats hade jag ställt mig själv frågan: " Spelade vi verkligen så bra eller är de bara dumma i huvudet eller påtända?"
Det är ett ganska förlegat mantra, men gör man fel ska man fan få höra det. det är dina och mina pengar som bland annat betalar dessa spelares löner. Tänk dig att du har en anställd som inte gör skäl för sin lön. Går du då in på kontoret efter arbetsdagen och dunkar honom i ryggen, och tackar honom för att han gjort ett så jävla dåligt jobb under dagen. Eller ger du honom en avhyvling som heter duga och visar att hans arbetsinsats inte är okej?
Applåder är något man förtjänar, inget som kommer gratis, inte i min värld! Jag kommer att fortsätta bua tills spelarna gör sitt jobb, precis som ni i klacken gör ert jobb under 90 minuter, den saken är säker!
feldgraus femma
FELDGRAUS FEMMA. Jag känner mig naken, blästrad och skitsur. Jag steg upp som en lärka, för att bli skjuten i bitar utan att någonting märka. Gud ditt svin. Hela tillvaron kan beskrivas som en orgie i LOK-referenser. De enda som står kvar när de andra faller är vi supportrar. Det är den enda källan till stolthet jag har just nu. Att klacken inte viker ner sig, att vi har ett stort bortafölje oavsett, att vi står upp även i motgång. Så mycket annat finns det inte att glädjas åt.5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Det är fan inte roligt att skriva femmor när det inte finns en enda jävla spelare som gör en bra insats. Söder får inte chansen att göra en bra insats, övriga tar inte chansen.
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Stå upp, se hit, var hård, ta stryk!
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Malmö FF, hemma
5 till 2 poäng: Men troligt...
1 poäng: Robin Söder
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Totalt efter 9 omgångar
1. Jakob Johansson – 13 poäng
2. Tobias Hysén – 8 poäng
2. Stefan Selakovic – 8 poäng
2. Robin Söder – 8 poäng
5. Adam Johansson – 6 poäng
6. Erling – 5 poäng
7. Niklas Bärkroth – 4 poäng
7. Kim Christensen – 4 poäng
7. Hjalmar Jonsson – 4 poäng
10. Pär Ericsson – 3 poäng
10. Sebastian Eriksson – 3 poäng
12. Nicklas Carlsson – 1 poäng
12. feldgrau – 1 poäng
12. Gustav Svensson – 1 poäng
12. Karl Svensson – 1 poäng
12. Joakim Wulff – 1 poäng
Sju poäng upp till fjärdeplatsen.
MATCHTANKAR. Egentligen har jag inget att skriva, jag hade massor av saker jag ville ta upp igår direkt efter matchen, istället för att gå hem och låta min besvikelse och ilska rinna över tangentbordet så valde jag att gå ut och äta gott och ta en gravöl med mina inte så fotbollsintresserade vänner.
Det är inget drömläge, men det fullt görbart. Det här är lag som ska hamna under oss. Det är 21 omgångar kvar, det finns 63 poäng kvar att hämta. Så sluta vik ner er, ställ er upp nu för fan. Det är så mycket gnäll överallt så man blir mörkrädd. Är ni rädda för besvikelse, motgångar och krig kanske ni ska hålla er hemma och spela schack eller heja på något curlinglag istället.
Robin Söder, 19 år höjde förmodligen den blåvita truppens inställning med lika många procent igår. Lagkapten Selakovic lika så, har skrek och gestikulerade – försökte tända lågan i flera av de släckta spelarna. "Olle", kom in och tände till mittfältet med sin vinnarskalle, det spelar ingen roll om vi ligger under med tio mål, när "Olle" går in i spel spelar han alltid för att vinna och viker sällan ner sig. Men vi får ändå ge Malmö, att igår – så var de det bättre laget.
Spelet fungerar inte – det gjorde det för Malmö.
Vi saknar självförtroende – Malmö sprudlade av självförtroende.
Vi är tvåa på bollen – Malmö var etta och tvåa.
Vi viker ner oss – Malmö stod upp.
Vi saknar en plan B – Malmös spel behöver just nu ingen plan B.
Vi saknar självförtroende – Malmö sprudlade av självförtroende.
Vi är tvåa på bollen – Malmö var etta och tvåa.
Vi viker ner oss – Malmö stod upp.
Vi saknar en plan B – Malmös spel behöver just nu ingen plan B.
Klacken var grym igår, stämningen hette duga – folk hemma i sofforna satte förmodligen chipsen i halsen och märkte vilket fantastiskt stöd Blåvitt har. Men jag vet inte, varför ni ska envisas om att sjunga ”du ska inte tro det blir sm-guld, ifall inte någon sätter fart”? Det är inte det vi krigar för just nu, just nu krigar vi för överlevnad. Vi försöker hitta tillbaka till något som verkligen fungerar för oss. Vi ligger långt ner i tabellen – inte ens nära en guldpytt. I dagens dystra verklighet så tycker jag att vi borde hålla oss till enkla, starka och inbitna ramsor – som alla kan – där alla kan göra sitt bästa för att hänga med och stötta laget.
Stort, och rätt gjort av spelare och ledarstaben att gå ut på planen igår och tacka publiken för stödet. Jag vet, att om det fortsätter i samma anda med inte ens en skymt av förbättring så kommer publiken eftersom att svika, men jag hoppas att de flesta av oss stannar kvar ändå. För även om det blir kval i år, så kommer jag att stå där – i minusgrader om det så vill sig.
Men som sagt, topp fyra är föreningens mål – och jag hoppas att det fortfarande är det som står kvar.
Det är sju poäng upp till fjärdeplatsen - två vinster, en oavgjord.
Det är sex poäng upp till Gais - två vinster.
Det är fyra poäng upp till Häcken - en vinst, en oavgjord.
Och det är två poäng ner till Råttorna - dit ska vi inte.
Det är sex poäng upp till Gais - två vinster.
Det är fyra poäng upp till Häcken - en vinst, en oavgjord.
Och det är två poäng ner till Råttorna - dit ska vi inte.
Det är inget drömläge, men det fullt görbart. Det här är lag som ska hamna under oss. Det är 21 omgångar kvar, det finns 63 poäng kvar att hämta. Så sluta vik ner er, ställ er upp nu för fan. Det är så mycket gnäll överallt så man blir mörkrädd. Är ni rädda för besvikelse, motgångar och krig kanske ni ska hålla er hemma och spela schack eller heja på något curlinglag istället.Visst fan måste något göras, men att ni sitter här och gnäller hjälper varken er själva eller laget.
AVGÅ GNÄLLSPIKAR. RIDÅ.
Känner ni fortfarande att ni måste få gnälla? Vänd er då till Klagomålsdivisionen.
2010/04/29
Förtroende-kontot är övertrasserat!
MATCHTANKAR. Kanske är jag lika, om inte mer, naiv än Håkan Mild. Match efter match har jag suttit och tänkt att: "Nu släpper det". Precis som om det vore något som skulle komma av sig självt. Efter senaste matcherna och dagarnas händelser börjar jag inse att så inte är fallet. Det finns i mina ögon en del olika faktorer som spelar in och gör att vi nu åker på däng i match efter match, och vad som behöver göras för att få skutan på rätt kurs igen!
- Spelidé.
Den spelidé som Rehn och Olsson försökt pränta in i spelarna, och som givit oss två härliga säsonger duger inte länge. Den som missar att vårt spel är sönderläst har förmodligen inte sett särskilt många matcher under säsongen. Det stora problemet är egentligen inte att spelidén är läst, utan att det inte verkar finnas någon alternativ spelidé att ta till när spelet låser sig. Det som händer då är att vi får ett spel med långbollat a la 2002 och inlägg som inte leder någonvart när vi saknar spelare som är starka i boxen.(Läs Wernbloom, Wallerstedt och Stiller).
- Kontinuitet
En av mina vänner är av uppfattningen att spelidén i sig fungerar, men att problemet är omkastningen i startelvan. Jag är inte helt säker på det jag säger nu, men om vi kollar på backlinjen tror jag inte att IFK ställt upp med samma baklinje mer än två matcher i rad. Även på mittfältet rullas spelare i något som känns som desperata försök att få till det mittfält-spel vi hade "på Wernblooms tid". Problemet med att byta spelare hela tiden är att man inte får ett lag som känner varandra tillräckligt bra. Stommen i ett bra försvars-spel är en backlinje där spelarna känner varandra och vet precis hur ens högra eller vänstra granne spelar och agerar. En annan aspekt är även just självförtroendet. Det sänder väldigt konstiga signaler till spelarna när det visar sig att ingen är given i startelvan. Hur gör man då ifrån sig på träning, när man ändå inte vet om man har chans att slå sig in?
- Spelarmaterial
Av någon underlig anledning är spelarna i laget inte bra överhuvudtaget, varken som lag eller individuellt. Visst, det finns undantag som exempelvis Robin Söder. Men idag var MFF starkare individuellt på samtliga positioner (utom målvakt kanske, men det är ju svårt att jämföra Kims insatser mot någon som inte ens får göra ett viktigt ingripande). Bollhantering, passningskvalité och känsla för spelet är något många av spelarna som stog på planen idag har tappat helt, trots att vi alla vet att de haft det tidigare. Jag undrar vad det hela beror på.
- Tränare
Jag orkar inte längre försvara Rehn och Olsson. Det räcker liksom nu. Man kan inte stå på sidan av planen med händerna i fickorna och låtsas som att det regnar, match efter match. Jag säger inte de ska avgå, men sker det inget den närmsta tiden är det tyvärr det enda vettiga alternativet. Dessa herrar måste få till en förändring och den måste ske nu. Min idé är att gå över till ett tydligt och klart 4-4-2. Välj ut elva spelare och ge dessa chansen, och då menar jag mer än en match i rad.
Skulle inget hända är det dags för Håkan Mild att agera. Han påstår sig ha förtroende för tränarna och uttrycker att det kommer att lösa sig och att vi inte haft marginaler på vår sida. Vi som följer IFK inser att det inte är på det viset. Håkan måste sätta sig i enrum med våra tränare och reda ut vad det är frågan om.
Skulle han istället hålla fast vid att det kommer "lösa sig", och vi sedan står och slåss för överlevnad i slutet av säsongen är det han som får ta på sig det. Det är hans uppgift att agera och om han inte har ryggrad nog att entlediga sina "polare" från sina jobb, så är det hans jobb som ska ryka. I mina ögon är ingen i föreningen helig, gör man inte sitt jobb ska man få höra det. Just nu är det Rehn och Olsson som inte sköter sitt, jag hoppas bara Mild är redo att göra sitt, innan det är för sent!
- Spelidé.
Den spelidé som Rehn och Olsson försökt pränta in i spelarna, och som givit oss två härliga säsonger duger inte länge. Den som missar att vårt spel är sönderläst har förmodligen inte sett särskilt många matcher under säsongen. Det stora problemet är egentligen inte att spelidén är läst, utan att det inte verkar finnas någon alternativ spelidé att ta till när spelet låser sig. Det som händer då är att vi får ett spel med långbollat a la 2002 och inlägg som inte leder någonvart när vi saknar spelare som är starka i boxen.(Läs Wernbloom, Wallerstedt och Stiller).
- Kontinuitet
En av mina vänner är av uppfattningen att spelidén i sig fungerar, men att problemet är omkastningen i startelvan. Jag är inte helt säker på det jag säger nu, men om vi kollar på backlinjen tror jag inte att IFK ställt upp med samma baklinje mer än två matcher i rad. Även på mittfältet rullas spelare i något som känns som desperata försök att få till det mittfält-spel vi hade "på Wernblooms tid". Problemet med att byta spelare hela tiden är att man inte får ett lag som känner varandra tillräckligt bra. Stommen i ett bra försvars-spel är en backlinje där spelarna känner varandra och vet precis hur ens högra eller vänstra granne spelar och agerar. En annan aspekt är även just självförtroendet. Det sänder väldigt konstiga signaler till spelarna när det visar sig att ingen är given i startelvan. Hur gör man då ifrån sig på träning, när man ändå inte vet om man har chans att slå sig in?
- Spelarmaterial
Av någon underlig anledning är spelarna i laget inte bra överhuvudtaget, varken som lag eller individuellt. Visst, det finns undantag som exempelvis Robin Söder. Men idag var MFF starkare individuellt på samtliga positioner (utom målvakt kanske, men det är ju svårt att jämföra Kims insatser mot någon som inte ens får göra ett viktigt ingripande). Bollhantering, passningskvalité och känsla för spelet är något många av spelarna som stog på planen idag har tappat helt, trots att vi alla vet att de haft det tidigare. Jag undrar vad det hela beror på.
- Tränare
Jag orkar inte längre försvara Rehn och Olsson. Det räcker liksom nu. Man kan inte stå på sidan av planen med händerna i fickorna och låtsas som att det regnar, match efter match. Jag säger inte de ska avgå, men sker det inget den närmsta tiden är det tyvärr det enda vettiga alternativet. Dessa herrar måste få till en förändring och den måste ske nu. Min idé är att gå över till ett tydligt och klart 4-4-2. Välj ut elva spelare och ge dessa chansen, och då menar jag mer än en match i rad.
Skulle inget hända är det dags för Håkan Mild att agera. Han påstår sig ha förtroende för tränarna och uttrycker att det kommer att lösa sig och att vi inte haft marginaler på vår sida. Vi som följer IFK inser att det inte är på det viset. Håkan måste sätta sig i enrum med våra tränare och reda ut vad det är frågan om.
Skulle han istället hålla fast vid att det kommer "lösa sig", och vi sedan står och slåss för överlevnad i slutet av säsongen är det han som får ta på sig det. Det är hans uppgift att agera och om han inte har ryggrad nog att entlediga sina "polare" från sina jobb, så är det hans jobb som ska ryka. I mina ögon är ingen i föreningen helig, gör man inte sitt jobb ska man få höra det. Just nu är det Rehn och Olsson som inte sköter sitt, jag hoppas bara Mild är redo att göra sitt, innan det är för sent!
S&M-guld 2010
Jag har många intressen. Musik, film och fotboll hör till de främsta. De två första ger mig enbart glädje men när det gäller fotbollen så ställer jag mig ofta frågan, hur kan man vara så jävla dum att man börjar hålla på ett fotbollslag. Vilket lag du än väljer i världen så blir du titt som tätt sviken, ledsen, arg, deprimerad. You name it. Det har aldrig hänt mig att jag gått på en konsert, eller för den del sett en film och gått därifrån med en klump i halsen och sedan känt mig nere i en vecka efteråt. Fotboll är inte på liv och död. Det är mycket viktigare än så.
-------------------------------------------------
Till sist:
Fotbollens hemligheter 2.0
- Man måste göra fler mål än motståndarna för att vinna
- Man måste kunna skapa chanser för att göra mål
- Man måste kunna slå enkla passningar
- Man måste kunna ta emot enkla passningar
- Man blir inte nästa mästarna när man inte klarar av de tidigare punkterna
Allsvensk debut vid dryga fem års ålder
BLÅVIT FRAMTID. Bilden till höger skickade jag in till BaraBens bildtävling 2005 och stolt som en tupp kunde jag konstatera att den röstades fram som tvåa i tävlingen. Idag är det allsvensk debut för min kära dotter som har hunnit bli fem och ett halvt år nu. Hon har präglats en hel del under sina första levnadsår. När hon lärt sig prata dröjde det inte länge förrän hon lärde sig sjunga "Heja blåvitt" och såväl pipmugg och haklapp från shopen användes flitigt.Numera så håller hon oftast på motståndarlaget bara för att retas med sin far och andra stunden så säger hon att hon håller på alla lag, så blir hon glad hur det än går. Hon får göra som hon vill men jag vill inte att hon ska göra som hennes kusin som hejat på Blåvitt fram tills skolstarten då han kände sig tvingad att byta lag till Elfsborg för att "alla andra" i skolan håller på dom.
Visst, hon har sett Blåvitt förlora mot Häcken i en träningsmatch på Valhalla men idag är det alltså dags för allsvensk debut. Nu gäller det bara för laget att ge henne, och alla oss andraen seger mot MFF. Jag vill så gärna att min dotter om några år ska minnas första matchen på Gamla Ullevi med glädje. Själv minns jag inte min första allsvenska match men jag skulle tippa på att det var runt 1989. Fotbollslaget anordnade en årlig bussresa till Nya Ullevi. Känslan är dock att det sällan bjöds på någon större upplevelse på den ödsliga arenan. Varken publikt eller spelmässigt. Jag vet att jag har matchprogrammet nedan någonstans i gömmorna hemma.
Ge oss sol och värme, ge oss en fantastisk stämning, ge oss tre poäng.
Kom igen Blåvitt, Snart skiner Poseidon!
Statistik
1. Hur viktig är ett lags centrallinje? Titta på statistiken från 2009 & 2010:
AJK 2009 (med Örlund, Hooiveld och Obolo):
61 poäng på 30 matcher: 2 poäng/match.
AJK 2010 (utan Örlund, Hooiveld och Obolo):
6 poäng på 8 matcher: 0,75 poäng/match.
Blåvitt april och maj 2009 (med Bjärsa, Boom Boom och Hysén):
27 poäng på 12 matcher: 2,35 poäng/match.
Blåvitt juli 2009-april 2010 (utan Bjärsa & Boom Boom, samt Hysén ofta skadad): 38 poäng på 26 matcher: 1,45 poäng/match.
Intressant är även Blåvitt 2010 (utan Bjärsa, Boom Boom & Stiller, samt Hysén ofta skadad): 8 poäng på 8 matcher: 1 poäng/match.
2. Ja, vad det gäller avsaknaden av Boom Boom och Stiller, hur viktig är targetspelaren för Blåvitt?
Siffrorna med Boom Boom har ni redan sett: 2,35 poäng/match.
Blåvitt med Stiller: 25 poäng på 13 matcher: 1,92 poäng/match.
Blåvitt med TO, JJ eller Pärlan: 13 poäng på 13 matcher: 1 poäng/match.
3. Om man tittar på den allsvenska tabellen inför kvällens omgång ser man att de lag vi redan mött ligger nästan alla på den undre halvan, sju av åtta lag ligger på placering 7-16!
Innan serien vänder ska vi alltså möta fem av Sveriges just nu sex bästa lag, men bara två av de tio sämsta.
4. När de övriga lagen i Allsvenskan möter Blåvitt kan de delas in i två grupper: De som vill spela fotboll och de som lägger sig i handbollsförsvar. Vi har mött tre spelande lag i år (Kalmar, Helsingborg och Elfsborg) och har på dessa matcher tagit 6 poäng: 2 poäng/match. Vi har mött fem lag som har varit mer intresserade av att backa hem och vi har då tagit totalt 2 poäng: 0,4 poäng/match. Detta borde tala för ett bra resultat mot MFF ikväll!
En klyscha: Det finns lögn, förbannad lögn och det finns statistik.
En annan klyscha: Ingen rök utan eld.
AJK 2009 (med Örlund, Hooiveld och Obolo):
61 poäng på 30 matcher: 2 poäng/match.
AJK 2010 (utan Örlund, Hooiveld och Obolo):
6 poäng på 8 matcher: 0,75 poäng/match.
Blåvitt april och maj 2009 (med Bjärsa, Boom Boom och Hysén):
27 poäng på 12 matcher: 2,35 poäng/match.
Blåvitt juli 2009-april 2010 (utan Bjärsa & Boom Boom, samt Hysén ofta skadad): 38 poäng på 26 matcher: 1,45 poäng/match.
Intressant är även Blåvitt 2010 (utan Bjärsa, Boom Boom & Stiller, samt Hysén ofta skadad): 8 poäng på 8 matcher: 1 poäng/match.
2. Ja, vad det gäller avsaknaden av Boom Boom och Stiller, hur viktig är targetspelaren för Blåvitt?
Siffrorna med Boom Boom har ni redan sett: 2,35 poäng/match.
Blåvitt med Stiller: 25 poäng på 13 matcher: 1,92 poäng/match.
Blåvitt med TO, JJ eller Pärlan: 13 poäng på 13 matcher: 1 poäng/match.
3. Om man tittar på den allsvenska tabellen inför kvällens omgång ser man att de lag vi redan mött ligger nästan alla på den undre halvan, sju av åtta lag ligger på placering 7-16!
Innan serien vänder ska vi alltså möta fem av Sveriges just nu sex bästa lag, men bara två av de tio sämsta.
4. När de övriga lagen i Allsvenskan möter Blåvitt kan de delas in i två grupper: De som vill spela fotboll och de som lägger sig i handbollsförsvar. Vi har mött tre spelande lag i år (Kalmar, Helsingborg och Elfsborg) och har på dessa matcher tagit 6 poäng: 2 poäng/match. Vi har mött fem lag som har varit mer intresserade av att backa hem och vi har då tagit totalt 2 poäng: 0,4 poäng/match. Detta borde tala för ett bra resultat mot MFF ikväll!
En klyscha: Det finns lögn, förbannad lögn och det finns statistik.
En annan klyscha: Ingen rök utan eld.
Skulle Wanderson plocka bomull hos Feyenoord?
SMÅTT & GÔTT. Gais vann rätt så säkert mot ett väldigt blekt BK Häcken på Rambergsvallen. Det kändes väldigt märkligt, då Gais - förvisso med stor bollinnehav - spelade riktigt rôtet. Men Häcken har redan rasat ihop totalt, jisses vilken oförmåga att göra de enklaste av saker som spridit sig in i Häckenborgs katakomber. Anywho... så var matchens behållning två saker:
Gais fans sjöng: "Sämre klacken än Häcken..."
...till Häckens klack. Stilpoäng på den.
Dessutom följande resonemang kring ena linjedomaren, som var, hmm vad ska vi kalla det? Jo: totalt B L I N D. Resonemanget gick ut på att regeringen kör en tuffare linje för Arbetsförmedlningen inför valet, nu ska ju siffrorna putsas till. Att folk sedan något år tvingas välja andra yrken än inom sitt egna område om det finns tillgängliga jobb vet vi ju, men nu spekulerades det i att man även kan tvingas in i idrottsrörelsen om man har oturen att stå utan jobb under det närmaste halvåret:
I dag kör Blåvitts bilsponsor Kia ett massivt jippo på Gamla Ullevi. Tänk er att Sture Allen hade mage att fakturera 100 lakan för den. Jaja, hur som helst fick vi se ett liknande sådant jippo under en av hemmamatcherna 2009 då vita och blåa Kia-tröjor placerats ut på alla stolar kring arenan. Då hörde jag inte "de vanliga" klaga över kommersialiseringen av fotbollen eller om storföretagens allt för dominerande makt över densamma. Då stod 95 procent av alla vuxna män (ja, det är mest män på våra läktare) där som återfödda små 7-åringar och tjoade med reklamtröjan nerdagen över de växande ölmagarna.
I dag är det dags igen. Den här gången har Kia sitt reklamjippo med 11 000 flaggor, men missförstå mig rätt, jag har inget emot det. Jag tycker det bara är principlöst att samma människor som ena dagen säger "Stoppa den moderna fotbollen" i nästa ögonblick glatt är lakejer för densamma. Är inte det ett fett hyckleri, så säg vad som är!
Angående Wandersons slavkontrakt, var det bomull eller tobak han skulle tvingas plocka i Feyenoord? Jag undrar om brassen kommer att att döpas till "Kunta Kinte" i folkmun inom kort? Eller är det off limits att skoja om mörkhyade personer - oavsett? Det tycker inte jag. Jag tycker Wanderson hädanefter skall benämnas som Wanderson da Spartacus.
Eller så kan vi låta Sture Allén döpa om honom...
...till Wanderson do Carmo.
Simon Bank hos Bladet hade en intervju i går om SEF:s syn på publiktappet i årets Allsvenskan. Där skylls allt kategoriskt på den tidiga säsongsstarten. Själv är jag inne på att fler faktorer spelar in, exempelvis det Ultras manifesterade mot under Elfsborgsmatchen - osmart ändrade matchdagar och matchtider men främst det vissa på BaraBen fört kampanj mot - de eskalerande biljettpriserna.
På Rambergsvallen kostade biljetterna maximalt 150 kronor, oavsett om du köpte till stå- eller sittplats. Derby. "Publiklaget Gais" och "Hisingen är inte Göteborg-Häcken" spelade. Det kom lite mer än 3 000 personer. Trots förhållandevis låga biljettpriser. Jag vet, det var inte dyrt.
Men sett till det spel som presterades på plan (och tro mig, jag vet att Blåvitt legat på samma nivå) så kändes den där en och en halv hundralappen som att betala ut en hel miljonvinst från Bingolotto till kvarskatten. Inte så roligt, så att säga. Problemet är att vissa klubbar - däribland Blåvitt - driver upp priserna och de mindre lagen lunkar efter i lite makligare takt. Kombinera det med den tidiga säsongsstarten, sketet väder och usla planer - så har du en trippel för publikovänlig miljö, serverar rakt till fotbollsentusiasterna där ute.
Någon måste bromsa innan raset innebär en riktig kris för den här ligan.
Dårarna kommer alltid gå, alltid strunta i elräkningen för att ha råd med sitt årskort och ännu en bortamatch, men alla vanliga "jag går då och då"-fans, som finns kring alla klubbar, då? Vem tänker på dem? Vem tar hand om deras intressen? När Gais spelar derby är de flesta biljetterna dubbelt så dyra som de på Rambergsvallen - men är efterfrågan dubbelt så stor?
Jag hör redan många polare snacka om "privat bojkott, det är för dyrt", trots att det inte blivit någon organiserad bojkott från supporterhåll i år. Det är inte bra för draget kring fotbollen totalt sett...
Kul att liberala kvällstidningen GT är "veckans kamrat" hos IFK Göteborg, så här på Första majveckan och allt...
"Mot Malmö har Änglarna bjudit in en känd radioprofil från Morrongänget för att känna av Levande Sittplats", skriver klubben på sin hemsida. Min fråga är bara - lyssnar någon på Morrongänget sedan Ingemar, Peter och Linda gick över till Bandit och startade Rivstart?
Jag har inte hört det en enda gång faktiskt. Och eftersom jag inte sitter på LS hör jag inte den där radiorösten i dag heller. I blåvita sammanhang finns det dessutom bara en radioröst värd att minnas, den som Leif "Loket" Olsson hade på Sveriges Radio en gång i tiden. Kan ni unga fans fatta att vi en gång i tiden häckade vid radioapparaten för att få info om hur det gick för Blåvitt ute i Europa.
En vacker tid långt före livebloggar, streamade matcher och Twitter.
Informationsmässigt var det dödens dal, men låt mig vara lite nostalgisk.
Änglarna arrangerar på Levande Sittplats? Ja, inte så konstigt med tanke på att 7 av 11 medlemmar i Supporterklubben Änglarnas styrelse sitter på Levande Sittplats. Aldrig har väl en supporterklubbs ledning varit så samlad på en och samma sektion som inte är ståplats. Innebär det här att Supporterklubben Änglarna successivt ger upp försöken att representera ståplats eller är det bara en väldigt skev fördelning av positionen inom styrelsen?
Jag gissar på det senare.
Under de fem år som BaraBen har funnits har det alltid förekommit vissa typer av reaktioner efter vissa presterade resultat från laget. De senaste veckorna har en av dessa gamla reaktioner flutit till ytan igen, nämligen spelares krogbesök.
Det är nästan så att vi kan skriva en matematisk ekvation på detta:
Förlorade matcher + spelare på stan / dagsform = fyllespekulation.
Två spelare har hängts ut på olika forum som "typiska partyprissar" och har "festat dagen före/efter förlustmatch". Tro oss, vi har rätt så bra koll på BaraBen och efter samtal med de bloggare som följer laget på nära håll kan jag med all säkerhet säga att det förekommer inget attitydsproblem av något större slag kring den nuvarande truppen.
I alla fall inte när det kommer till alkoholrelaterad disciplin.
Tvärtom tror jag en del av spelarna skulle må bättre av en rejäl fylla i det här läget.
Vinn några matcher så kan ni ta den om tre veckor när det är dags för VM-uppehåll.
Nu kanske ni förväntar er lite floskler i slutet? Lite tuffa begrepp som ska elda i gång både dig som supporter och den spelare som eventuellt kikat in här på matchdagen? Nej, det blir inget sådant den här gången. Fuck that. Vi har redan testat det och det gick åt helvete.
Flera gånger om.
Alla vet vad vi väntar oss av er elva spelare som representerar Blåvitt.
Ingenting har förändrats. Ni representerar IFK Göteborg klockan 19.00 i kväll.
Det borde räcka.
Gais fans sjöng: "Sämre klacken än Häcken..."
...till Häckens klack. Stilpoäng på den.
Dessutom följande resonemang kring ena linjedomaren, som var, hmm vad ska vi kalla det? Jo: totalt B L I N D. Resonemanget gick ut på att regeringen kör en tuffare linje för Arbetsförmedlningen inför valet, nu ska ju siffrorna putsas till. Att folk sedan något år tvingas välja andra yrken än inom sitt egna område om det finns tillgängliga jobb vet vi ju, men nu spekulerades det i att man även kan tvingas in i idrottsrörelsen om man har oturen att stå utan jobb under det närmaste halvåret:
"Jo men du vet han den här linjedomaren, jag vet precis vem han är. Han var för ett par år sedan Irans främste kärnfysiker. Sedan kom han till Sverige. Där sa tant Olsson på Arbetsförmedlningen att här i Sverige jobbar vi alla inom idrotten och det finns minsann jobb på förbundet. Därför är han nu assisterande domare i Allsvenskan. Det hade helt enkelt varit politiskt inkorrekt att låta honom utbildas eller döma i lägre divisioner, hey, killen är ju trots allt kärnfysiker. Det var han som ägnade det senaste decenniet åt att utveckla en klass två reaktor utanför Teheran - klart killen ska bedömas efter sin kompetens. Två veckor senare var han licencierad allsvensk domare. Nu springer han omkring och funderar på hur den där runda vita atomen med svarta fläckar ska lyckas klyvas från 40 meters håll av hans gula uranflagga."Så mycket blev så väldigt klart för oss efter detta.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
I dag kör Blåvitts bilsponsor Kia ett massivt jippo på Gamla Ullevi. Tänk er att Sture Allen hade mage att fakturera 100 lakan för den. Jaja, hur som helst fick vi se ett liknande sådant jippo under en av hemmamatcherna 2009 då vita och blåa Kia-tröjor placerats ut på alla stolar kring arenan. Då hörde jag inte "de vanliga" klaga över kommersialiseringen av fotbollen eller om storföretagens allt för dominerande makt över densamma. Då stod 95 procent av alla vuxna män (ja, det är mest män på våra läktare) där som återfödda små 7-åringar och tjoade med reklamtröjan nerdagen över de växande ölmagarna.
I dag är det dags igen. Den här gången har Kia sitt reklamjippo med 11 000 flaggor, men missförstå mig rätt, jag har inget emot det. Jag tycker det bara är principlöst att samma människor som ena dagen säger "Stoppa den moderna fotbollen" i nästa ögonblick glatt är lakejer för densamma. Är inte det ett fett hyckleri, så säg vad som är!
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Angående Wandersons slavkontrakt, var det bomull eller tobak han skulle tvingas plocka i Feyenoord? Jag undrar om brassen kommer att att döpas till "Kunta Kinte" i folkmun inom kort? Eller är det off limits att skoja om mörkhyade personer - oavsett? Det tycker inte jag. Jag tycker Wanderson hädanefter skall benämnas som Wanderson da Spartacus.
Eller så kan vi låta Sture Allén döpa om honom...
...till Wanderson do Carmo.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Simon Bank hos Bladet hade en intervju i går om SEF:s syn på publiktappet i årets Allsvenskan. Där skylls allt kategoriskt på den tidiga säsongsstarten. Själv är jag inne på att fler faktorer spelar in, exempelvis det Ultras manifesterade mot under Elfsborgsmatchen - osmart ändrade matchdagar och matchtider men främst det vissa på BaraBen fört kampanj mot - de eskalerande biljettpriserna.
På Rambergsvallen kostade biljetterna maximalt 150 kronor, oavsett om du köpte till stå- eller sittplats. Derby. "Publiklaget Gais" och "Hisingen är inte Göteborg-Häcken" spelade. Det kom lite mer än 3 000 personer. Trots förhållandevis låga biljettpriser. Jag vet, det var inte dyrt.
Men sett till det spel som presterades på plan (och tro mig, jag vet att Blåvitt legat på samma nivå) så kändes den där en och en halv hundralappen som att betala ut en hel miljonvinst från Bingolotto till kvarskatten. Inte så roligt, så att säga. Problemet är att vissa klubbar - däribland Blåvitt - driver upp priserna och de mindre lagen lunkar efter i lite makligare takt. Kombinera det med den tidiga säsongsstarten, sketet väder och usla planer - så har du en trippel för publikovänlig miljö, serverar rakt till fotbollsentusiasterna där ute.
Någon måste bromsa innan raset innebär en riktig kris för den här ligan.
Dårarna kommer alltid gå, alltid strunta i elräkningen för att ha råd med sitt årskort och ännu en bortamatch, men alla vanliga "jag går då och då"-fans, som finns kring alla klubbar, då? Vem tänker på dem? Vem tar hand om deras intressen? När Gais spelar derby är de flesta biljetterna dubbelt så dyra som de på Rambergsvallen - men är efterfrågan dubbelt så stor?
Jag hör redan många polare snacka om "privat bojkott, det är för dyrt", trots att det inte blivit någon organiserad bojkott från supporterhåll i år. Det är inte bra för draget kring fotbollen totalt sett...
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Kul att liberala kvällstidningen GT är "veckans kamrat" hos IFK Göteborg, så här på Första majveckan och allt...
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
"Mot Malmö har Änglarna bjudit in en känd radioprofil från Morrongänget för att känna av Levande Sittplats", skriver klubben på sin hemsida. Min fråga är bara - lyssnar någon på Morrongänget sedan Ingemar, Peter och Linda gick över till Bandit och startade Rivstart?
Jag har inte hört det en enda gång faktiskt. Och eftersom jag inte sitter på LS hör jag inte den där radiorösten i dag heller. I blåvita sammanhang finns det dessutom bara en radioröst värd att minnas, den som Leif "Loket" Olsson hade på Sveriges Radio en gång i tiden. Kan ni unga fans fatta att vi en gång i tiden häckade vid radioapparaten för att få info om hur det gick för Blåvitt ute i Europa.
En vacker tid långt före livebloggar, streamade matcher och Twitter.
Informationsmässigt var det dödens dal, men låt mig vara lite nostalgisk.
Änglarna arrangerar på Levande Sittplats? Ja, inte så konstigt med tanke på att 7 av 11 medlemmar i Supporterklubben Änglarnas styrelse sitter på Levande Sittplats. Aldrig har väl en supporterklubbs ledning varit så samlad på en och samma sektion som inte är ståplats. Innebär det här att Supporterklubben Änglarna successivt ger upp försöken att representera ståplats eller är det bara en väldigt skev fördelning av positionen inom styrelsen?
Jag gissar på det senare.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Under de fem år som BaraBen har funnits har det alltid förekommit vissa typer av reaktioner efter vissa presterade resultat från laget. De senaste veckorna har en av dessa gamla reaktioner flutit till ytan igen, nämligen spelares krogbesök.
Det är nästan så att vi kan skriva en matematisk ekvation på detta:
Förlorade matcher + spelare på stan / dagsform = fyllespekulation.
Två spelare har hängts ut på olika forum som "typiska partyprissar" och har "festat dagen före/efter förlustmatch". Tro oss, vi har rätt så bra koll på BaraBen och efter samtal med de bloggare som följer laget på nära håll kan jag med all säkerhet säga att det förekommer inget attitydsproblem av något större slag kring den nuvarande truppen.
I alla fall inte när det kommer till alkoholrelaterad disciplin.
Tvärtom tror jag en del av spelarna skulle må bättre av en rejäl fylla i det här läget.
Vinn några matcher så kan ni ta den om tre veckor när det är dags för VM-uppehåll.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Nu kanske ni förväntar er lite floskler i slutet? Lite tuffa begrepp som ska elda i gång både dig som supporter och den spelare som eventuellt kikat in här på matchdagen? Nej, det blir inget sådant den här gången. Fuck that. Vi har redan testat det och det gick åt helvete.
Flera gånger om.
Alla vet vad vi väntar oss av er elva spelare som representerar Blåvitt.
Ingenting har förändrats. Ni representerar IFK Göteborg klockan 19.00 i kväll.
Det borde räcka.
2010/04/28
Bloggprotest mot uselt Blåvitt-spel
PROTEST. Jag frågade Frankie varför han inte hade bloggat så mycket den senaste veckan. Här är hans svar på min fråga, över chatprogrammet Windows Live Messenger:
Inför: IFK Göteborg - Gunnilse IS (J-DM)
Bragi Bergsson
I IFK Göteborg är läget avslappnat. Man har fått rejäl arbetsro efter två meriterande segrar på raken i Juniorallsvenskan Elit Södra - först mot Helsingborg och sedan Elfsborg. Inför denna matchen väljer man att vila Ismail Lawal som gjorde debut mot Elfsborg i fredags efter skada. Man vill matcha in honom lite försiktigt så här till en början, så Lawal får vänta till på fredag innan den blåvita tröjan skall dras på igen när man möter Öster på bortaplan. Niklas Andersén, David Johansson, Joel Allansson och Jetmir Kurti spelade i U21-matchen mot Qviding i måndags och börjar därför på bänken. Kamal Mustafas årsdebut väntar alltjämt på sig.
Här är kvällens blåvita startelva:
Gunnilse IS juniorer håller till i Juniorallsvenskan Västra Götaland, som är nivån strax under IFK Göteborgs. Man har så här långt hunnit med att spela en match mot Stenungsund som man vann med uddamålet. Om man stirrar sig blind på serietillhörighet så skall ju denna matchen endast kunna sluta med en blåvit seger. Dessutom vann Blåvitts J19-lag igår kväll mot just Gunnilses dito med hela 7-0. Men nu är det så att floskler som "motivation slår klass" envisas med att återbevisa sig oupphörligen så att räkna med nån lätt seger är säkerligen att bedra sig. *host*Veberöd*host*...
Till sist: Bragi Bergsson startar ikväll. Han har en liten finess i rockärmen att plocka fram. Än har det inte skett iklädd den blåvita skruden, men kanske sker det i kväll? Det vore nåt att inte missa, eller hur?
IFK Göteborg - Gunnilse IS
Junior-DM, Åttondelsfinal
Lemmingvallen, ikväll kl 18.30
ÖIS-bas i muthärva
UPPDRAG GRANSKNING. Mutor, bluffakturor och privata byggen som betalts med skattepengar. Så ser kvällens reportage i Uppdrag Granskning om byggskandalen kring ÖIS-basen Stefan Allbäck ut.SVT:s reportrar Janne Josefsson och Nils Hanson granskar har granskat hur flera före detta tjänstemän i Göteborgs kommun hade i uppdrag att beställa byggnadsarbeten till stora fritidsanläggningar i Göteborg och valde Allbäck som byggherre - samtidigt som de umgicks privat med och skämdes bort av ÖIS egna byggherre.
Mellan 2002 och 2005 godkändes fakturor från ett byggföretag ägt av Stefan Allbäck, tidigare ÖIS-bas och ekonomisk storpamp inom "Sällskapet". Samtidigt var tjänstemännen polare med Allbäck:
"I KVÄLLENS Uppdrag granskning avslöjas hur flera centralt placerade tjänstemän haft privata affärer med Stefan Allbäck, samtidigt som de beställt uppdrag för flera miljoner kronor av Allbäcks firma. Kommunen har vid flera tillfällen de senaste åren fått anonyma brevtips där namngivna tjänstemän pekas ut som mutkolvar - men ingen har gått till botten med anklagelserna. En tjänsteman har bland annat fått ett hyreskontrakt på en exklusiv adress och fått kök och badrum renoverade.Kvällens reportage blir högintressant även för fotbollsgöteborg, för visar det sig att uppgifterna stämmer så har en av Örgryte IS stora ekonomiska stöttepelare finansierat delar av klubbens verksamhet genom pengar besudlade av mutbrott och korruption. Den anklagade, Stefan Allbäck, var under perioden dessutom fotbollsansvarig och sportchef i Örgryte IS.
SAMMA TJÄNSTEMAN har bjudits på middagar på dyra krogar, han har fått ett garage uppfört vid en privat fastighet - och till och med fått bilreparationer betalda av Allbäck. Tillsammans med sin chef har han också varit gäst i Stefan Allbäcks lyxiga sommarhus på franska Rivieran."
Se Uppdrag Granskning i kväll.
NÄSTA MÄSTARNA.
KRÖNIKA. Ett vinnande koncept som har visat sig fungera mer än en gång genom tiderna är viljan att göra något.
Att vilja vinna något räcker så mycket längre än vetskapen att man kan.
Att man är bäst på något spelar ingen roll om du inte vill det, jag kanske är bäst på att laga mat, du kanske är bäst på att fiska men så länge vi inte vill göra det, så händer det inget. Maten kommer inte att laga sig själv och hoppa upp på tallriken, och fisken kommer definitivt inte att kapitulera och gå upp ur sjön och hem till dig för att han vet att du ändå hade fångat honom om du ville.
Det finns inte ett lag i Allsvenskan som lägger sig inför en match mot oss, även om dem vet att IFK Göteborg är Sveriges bästa lag genom tiderna sett. Det finns inte en försvarare i Spanien som ställer sig ser på när Messi dribblar förbi utan att försöka stoppa honom, bara för att han vet att Messi är en av väldens bästa fotbollsspelare just nu.
Vill inte jag laga mat – blir det ingen mat.
Vill inte du fiska – blir det ingen fisk.
Vill inte Messi göra mål – blir det inget mål.
Vill inte blåvitt vinna varje match – vinner vi inte varje match.
Vill inte blåvitt ha guld – blir det inget guld.
Nu säger jag inte att vi och truppen innerst inne inte vill vinna matcherna. Men om vi ska vara helt ärliga med varandra så finns inte den glöden och det drivet vi såg i början av förra säsongen. Det kan vara så att det finns där i oss alla, i spelarna och i tränarna, till och med i Stina Hedin, men det syns inte. Vi har kanske fastnat i en ond cirkel, vi vill så mycket – men vi har ingen aning om hur vi ska ta oss dit.
Men den som inte har viljan, ska inte få vara en del av framgången. Den som säger sig ha viljan men inte visar den och låter den skina igenom och smitta av sig, får visa den innan han blir en del av oss som verkligen vill.
Jag vill göra en väldigt orättvis jämförelse, men jag har å andra sidan ingen som säger till mig att jag behöver vara rättvis, det här är mina ord och mina tankar.
Men låt oss drömma oss tillbaka till Glenn Hyséns tid, Glenn visade att han redan innan matchen hade bestämt sig för att ingen skulle ta sig förbi honom. Han hade bestämt sig för att han skulle vinna varje närkamp. Det fanns inget annat, han ville vinna, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Låt oss ta några fler exempel, varför inte vår kära sportchef, Håkan Mild. Mannen som inget väder biter på, ingen motståndare var i Håkans ögon sett bättre än honom. Han ville vinna varenda närkamp, han visste att han kunde och kämpade alla 90 minuter av matchen för att göra det han kunde för att nå dit han ville.
Eller Torbjörn Nilsson, som redan innan han fick bollen hade bestämt sig för att göra mål.
Sen vill jag även lyfta fram en spelare som Magnus Erlingmark. Det spelade ingen roll på vilken position han blev placerad, han har om jag inte minns fel, under sin tid i blåvitt spelat i alla lagdelar. Han var inte en helt outstanding fotbollsspelare, men han kämpade och visade en enorm vilja. Ingen kör över mig, och jag ska vinna. Spelade han back visste han vilken uppgift han hade, lika så om han spelade mittfält eller forward. Tror nog till och med att Erlingmark hade gjort ett sju helvetes jobb i mål, han hade tagit uppgiften - att hindrat bollen från att gå in i mål.
Vi har väldigt varierande ålder på våra läsare här på BaraBen, så för en del av er kanske berättelserna ovan bara är tomma ord. Men låt oss då bara backa klockan till förra säsongen och den innan det.
Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Marcus Berg.
Wernbloom, verkligen inte Allsvenskans mest tekniska spelare, men bestämd och visste vad han ville. Han la sig aldrig ner, han fokuserade aldrig på vad han inte kunde göra, han körde på. Han höll hög press på motståndarna och han ville alltid vinna boll. Han visste att han kunde och han hade viljan att göra det.
Berg, vann skytteligan även om han bara spelade en halv säsong. När han fick bollen skulle den in i mål, det är så man vinner matcher, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Så, där är vår lösning, Håkan Mild och Erlingmark – det är comeback dags för er. Glenn, pojken din är skadad, nu får du ställa upp. Ring till Micke Nilsson och be honom att damma av dojjorna, för nu är det dags att visa hur man maler vänsterkanten. Sen köper vi tillbaka Berg och Wernbloom. Och där mina vänner, har ni receptet till SM-guld.
Förslag på startelva mot Malmoe iff iff:
Att vilja vinna något räcker så mycket längre än vetskapen att man kan.
Att man är bäst på något spelar ingen roll om du inte vill det, jag kanske är bäst på att laga mat, du kanske är bäst på att fiska men så länge vi inte vill göra det, så händer det inget. Maten kommer inte att laga sig själv och hoppa upp på tallriken, och fisken kommer definitivt inte att kapitulera och gå upp ur sjön och hem till dig för att han vet att du ändå hade fångat honom om du ville.
Det finns inte ett lag i Allsvenskan som lägger sig inför en match mot oss, även om dem vet att IFK Göteborg är Sveriges bästa lag genom tiderna sett. Det finns inte en försvarare i Spanien som ställer sig ser på när Messi dribblar förbi utan att försöka stoppa honom, bara för att han vet att Messi är en av väldens bästa fotbollsspelare just nu.
Vill inte jag laga mat – blir det ingen mat.
Vill inte du fiska – blir det ingen fisk.
Vill inte Messi göra mål – blir det inget mål.
Vill inte blåvitt vinna varje match – vinner vi inte varje match.
Vill inte blåvitt ha guld – blir det inget guld.
Nu säger jag inte att vi och truppen innerst inne inte vill vinna matcherna. Men om vi ska vara helt ärliga med varandra så finns inte den glöden och det drivet vi såg i början av förra säsongen. Det kan vara så att det finns där i oss alla, i spelarna och i tränarna, till och med i Stina Hedin, men det syns inte. Vi har kanske fastnat i en ond cirkel, vi vill så mycket – men vi har ingen aning om hur vi ska ta oss dit.
Men den som inte har viljan, ska inte få vara en del av framgången. Den som säger sig ha viljan men inte visar den och låter den skina igenom och smitta av sig, får visa den innan han blir en del av oss som verkligen vill.
Jag vill göra en väldigt orättvis jämförelse, men jag har å andra sidan ingen som säger till mig att jag behöver vara rättvis, det här är mina ord och mina tankar.
Men låt oss drömma oss tillbaka till Glenn Hyséns tid, Glenn visade att han redan innan matchen hade bestämt sig för att ingen skulle ta sig förbi honom. Han hade bestämt sig för att han skulle vinna varje närkamp. Det fanns inget annat, han ville vinna, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Låt oss ta några fler exempel, varför inte vår kära sportchef, Håkan Mild. Mannen som inget väder biter på, ingen motståndare var i Håkans ögon sett bättre än honom. Han ville vinna varenda närkamp, han visste att han kunde och kämpade alla 90 minuter av matchen för att göra det han kunde för att nå dit han ville.
Eller Torbjörn Nilsson, som redan innan han fick bollen hade bestämt sig för att göra mål.
Sen vill jag även lyfta fram en spelare som Magnus Erlingmark. Det spelade ingen roll på vilken position han blev placerad, han har om jag inte minns fel, under sin tid i blåvitt spelat i alla lagdelar. Han var inte en helt outstanding fotbollsspelare, men han kämpade och visade en enorm vilja. Ingen kör över mig, och jag ska vinna. Spelade han back visste han vilken uppgift han hade, lika så om han spelade mittfält eller forward. Tror nog till och med att Erlingmark hade gjort ett sju helvetes jobb i mål, han hade tagit uppgiften - att hindrat bollen från att gå in i mål.
Vi har väldigt varierande ålder på våra läsare här på BaraBen, så för en del av er kanske berättelserna ovan bara är tomma ord. Men låt oss då bara backa klockan till förra säsongen och den innan det.
Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Marcus Berg.
Wernbloom, verkligen inte Allsvenskans mest tekniska spelare, men bestämd och visste vad han ville. Han la sig aldrig ner, han fokuserade aldrig på vad han inte kunde göra, han körde på. Han höll hög press på motståndarna och han ville alltid vinna boll. Han visste att han kunde och han hade viljan att göra det.
Berg, vann skytteligan även om han bara spelade en halv säsong. När han fick bollen skulle den in i mål, det är så man vinner matcher, han visste vad han skulle göra för att få det han ville.
Så, där är vår lösning, Håkan Mild och Erlingmark – det är comeback dags för er. Glenn, pojken din är skadad, nu får du ställa upp. Ring till Micke Nilsson och be honom att damma av dojjorna, för nu är det dags att visa hur man maler vänsterkanten. Sen köper vi tillbaka Berg och Wernbloom. Och där mina vänner, har ni receptet till SM-guld.
Förslag på startelva mot Malmoe iff iff:
T-B.Nilsson – Berg
Söder – Wernbloom – Sella
H.Mild
M.Nilsson – M.Erlingmark – G.Hysén – Adam
Kim
Jag vågar inte ens tänka på med hur höga procentsatser Söder, Sella, Wernbloom och Berg med fler hade höjt sitt spel om de omgavs av dessa vinnarskallar till legender.
Men om vi slutar drömma om den äldre Hysén och en Mild i matchform och ser till att hitta lite jävlar anamma istället och kör över Danmark med det fantastiska material vi faktiskt har just nu, som vi vet att vi kan. Vi har många legender och en sinnessjukt bra historia, men fler legender ska födas och framtiden ska bli lika sinnessjuk som historian.
På torsdag ses vi på Ullevi igen, men du som har gett upp kan stanna hemma, och du som inte har viljan kan sitta kvar i omklädningsrummet. God natt.
Men om vi slutar drömma om den äldre Hysén och en Mild i matchform och ser till att hitta lite jävlar anamma istället och kör över Danmark med det fantastiska material vi faktiskt har just nu, som vi vet att vi kan. Vi har många legender och en sinnessjukt bra historia, men fler legender ska födas och framtiden ska bli lika sinnessjuk som historian.
På torsdag ses vi på Ullevi igen, men du som har gett upp kan stanna hemma, och du som inte har viljan kan sitta kvar i omklädningsrummet. God natt.
2010/04/27
K-märkt: Här slutar allmän väg
K-MÄRKT. Så fort jag såg vårens spelprogram bestämde jag att Åtvidaberg skulle bli årets första bortamatch för mig. Efter att i höstas ha besökt toppmoderna men ganska omysiga Swedbank Arena tänkte jag att Kopparvallen kunde vara en skön kontrast. Man kan säga att jag har påbörjat en Guide Michelin-test av rullstolsläktarna på samtliga allsvenska arenor. Fast kanske inte Strömvallen i Gefle. Åtta timmar i bil lockar inte. Åtvidaberg kommer man enkelt till via E4:an och kan bromsa i god tid innan Stockholm.
När jag började planera den här resan räknade jag förstås inte med att Blåvitt skulle göra en så usel säsongsinledning. Snarare såg jag framför mig hur vi som serieledare skulle åka upp och visa nostalgikerna på bruket att det inte är tidigt 70-tal längre. Som läget nu var fick jag i stället tänka att detta ju var ett ypperligt läge att möta seriens sämsta lag, plocka enkla poäng och skratta hela vägen hem. Allting verkade så anspråkslöst hos Åtvidaberg, som om de bara var på besök i Allsvenskan för att påminna oss om sin anrika existens och sedan dyka ner i gärdsgårdsserierna igen.
K-märkt?
Jag lämnade Göteborg strax innan spelarbussen skulle rulla ut från Kamratgården på fredagen. Bortsett från den outhärdligt tråkiga sträckan Ulricehamn–Jönköping flöt bilfärden på bra, och vid åttasnåret kunde jag och assistenterna inkvartera oss på Stiftsgården Vårdnäs, drygt två mil väster om Åtvidaberg. Lördag eftermiddag, med två och en halv timme kvar till avspark, gav vi oss så ut på småvägarna som enligt kartboken skulle leda till den gamla bruksorten. Här snackar vi landet! Det är svårt att tro att man är på väg till en allsvensk match när vägen omsluts av barrskog, gärdsgårdar och Falu rödfärg. Ett gäng kronhjortar som stod och tuggade på en äng var de enda levande varelser som syntes till. Väl inne i Åtvid var det fortfarande ganska öde, men vi följde skyltarna mot "centrum" och kom fram till något slags torg där en vänlig själ kunde upplysa om hur man hittade till stadion. Nu kunde man börja ana att det var matchdag: mycket folk i rörelse, blåvita halsdukar (från båda lagen) i varje hörn, och minsann, Blåvitts spelarbuss som kör in på Kopparvallen alldeles före oss. Skönheten har kommit till byn.
Partytält? Det var i alla fall inte vi som hade partyt.
Fokus på Blåvitt.
Straffen som sänkte oss.
Blåvit skymning?
Slutsignalen ljuder och en massiv glädje skakar om hela bygden. "Åtvid är bäst! Ja, det kan inte bli bättre!" hör jag några småtjejer jubla på vägen ut. Det är väl något slags tröst att det fortfarande finns de som ser det som en merit att besegra 2010 års IFK Göteborg. Jag vill bara gå och spy nånstans. Vi har förlorat mot Allsvenskans jumbo. De vann rättvist, odiskutabelt. Inget som kan snackas bort. Mörkret är totalt. På vägen tillbaka kör vi lite fel och hamnar på en grusväg som tar oss än djupare in i skogen. Det är vidunderligt vackert, kvällsolen filtreras av trädens grenar, och de små insjöarna sveps in i ett trolskt skimmer. Kronhjortarna dyker upp igen, och för stunden kan jag glömma civilisationen och att det finns en färsk besvikelse att härbärgera. Men förr eller senare tar vägen ut i ingenstans slut. Vi ska vända om, åter samlas på Gamla och se Blåvitt uppträda som mästare igen. Kanske på torsdag, kanske inte, men förr eller senare.
När jag började planera den här resan räknade jag förstås inte med att Blåvitt skulle göra en så usel säsongsinledning. Snarare såg jag framför mig hur vi som serieledare skulle åka upp och visa nostalgikerna på bruket att det inte är tidigt 70-tal längre. Som läget nu var fick jag i stället tänka att detta ju var ett ypperligt läge att möta seriens sämsta lag, plocka enkla poäng och skratta hela vägen hem. Allting verkade så anspråkslöst hos Åtvidaberg, som om de bara var på besök i Allsvenskan för att påminna oss om sin anrika existens och sedan dyka ner i gärdsgårdsserierna igen.
K-märkt?Jag lämnade Göteborg strax innan spelarbussen skulle rulla ut från Kamratgården på fredagen. Bortsett från den outhärdligt tråkiga sträckan Ulricehamn–Jönköping flöt bilfärden på bra, och vid åttasnåret kunde jag och assistenterna inkvartera oss på Stiftsgården Vårdnäs, drygt två mil väster om Åtvidaberg. Lördag eftermiddag, med två och en halv timme kvar till avspark, gav vi oss så ut på småvägarna som enligt kartboken skulle leda till den gamla bruksorten. Här snackar vi landet! Det är svårt att tro att man är på väg till en allsvensk match när vägen omsluts av barrskog, gärdsgårdar och Falu rödfärg. Ett gäng kronhjortar som stod och tuggade på en äng var de enda levande varelser som syntes till. Väl inne i Åtvid var det fortfarande ganska öde, men vi följde skyltarna mot "centrum" och kom fram till något slags torg där en vänlig själ kunde upplysa om hur man hittade till stadion. Nu kunde man börja ana att det var matchdag: mycket folk i rörelse, blåvita halsdukar (från båda lagen) i varje hörn, och minsann, Blåvitts spelarbuss som kör in på Kopparvallen alldeles före oss. Skönheten har kommit till byn.
K-märkt!
De klassiska blå portarna med "kvinnotecknet" tornade upp sig (nåja) vid norra entrén, som ett Argonath vid Gondors gräns, ett monument över en svunnen storhetstid. Tråkigt nog stannar det mesta av kultkänslan där, för inte har Kopparvallen moderniserats med någon större varsamhet. Hela östra långsidan är ett gytter av mer eller mindre temporära läktarbyggen, uppsmällda utan varje tanke på estetisk konsekvens. På motsatt sida dock en hederlig träläktare som jag antar är ursprunglig. Hade funkat fint som kuliss i tv-serien om Åshöjden. Söder om denna har man byggt upp en liten paviljong för rullstolsbrukare. Hyfsat nära plan, men det bästa man kan säga om dessa platser är att de är under tak. Jag sitter i princip i marknivå, långt ner mot hörnet, och överblicken jag får av planen kunde inte gärna vara sämre. Långt borta i en nästan död vinkel kan jag skönja änglaklacken, som stämmer upp i "Poseidon". Jag vill inte sitta bland hemmasupportrarna, men ges inget val.
Partytält? Det var i alla fall inte vi som hade partyt. När matchen sparkar igång är jag ändå förväntansfull. Solen skiner, och inledningsvis ser ett för dagen vitklätt Blåvitt trygga och målmedvetna ut. Jakob Johansson tar emot och fördelar bollar och ser till att spelet håller sig på Åtvids planhalva. Risp haltar ut, Hysén likaså, men det känns inte som att dessa bakslag kommer ha någon avgörande betydelse just i dag. Vår klack äger hela ljudrummet och allt verkar rulla på enligt planerna. Men så börjar det blåsa kallare. Solen som lyst starkt hela dagen har ingen chans när en fuktig höstvind som inte hade gjort bort sig en ruskdag i Göteborg piskar mot mig. Blåvitt behåller kommandot men skapar ingenting av värde. I pausen bjuder den fantastiskt vänliga arenapersonalen på kaffe och bullar. Jag tar på mig en extra tröja och tänker att i andra halvlek ska det väl lossna. När vi får straff kommer genast negativa tankar om ännu ett missat tillfälle. Jag sitter så långt ifrån att jag inte kan se vem som slår straffen, och det är hemmajublet snarare än synintrycket som gör att jag förstår att den inte gått in.
Fokus på Blåvitt. Efter att ha hämtat mig från den första besvikelsen emotser jag ett kraftigt tryck från Blåvitt och en allt krampaktigare men i slutändan framgångsrik jakt på mål. Jag får delvis rätt, men kan inte blunda för att Åtvid kommer i allt giftigare kontringar. Eller kontringar förresten, det börjar se ut som att det är dom som trycker på och vi som kontrar. Jag ser inte riktigt vad som händer när vi släpper in målet på den långa frisparken. Det har blivit mer och mer fullsatt på rullstolspaviljongen så jag kan inte justera min position så mycket längre, jag har valt att vända mig mot den bortre planhalvan där jag vill att det ska hända saker. Det gör det också till slut. Jag kan tydligt se Robin Söders ryggtavla när han hänger i luften och knoppar in en hörna. Tror bergfast på att han inte kommer att nöja sig med detta, att han ensam ska rädda upp situationen. Vid några tillfällen ser det inte ut att vara så långt borta, men i det här skedet börjar jag motvilligt förlika mig med att det bara blir en poäng i dag. Då kommer chocken, en lång boll av det slag bara Tobbe borde få springa på, och så blåser domaren straff. Straff. Jag har slutat tro på mirakel nu. Naturligtvis sitter straffen, och karnivalen brakar lös på Kopparvallen.
Straffen som sänkte oss. 
Blåvit skymning? 
Det är dags för Roger Gustafsson-effekten
KRÖNIKA. Är du fortfarande inne på linjen att "Håkan har rätt, vi ska inte göra något åt tränarna. Vi har en trupp med en enorm potential, de får bara inte ut sin kompetens just nu"? Anser du samtidigt att något måste göras för att bryta den negativa trenden?Då har jag en lösning för dig.
Jag snackade med en kollega i går och kom i resonemanget på en tanke som kan ge IFK Göteborg det bästa av två världar. En lösning som är skräddarsydd för att bibehålla kontinuiteten men som ändå ger en nystart som de flesta i nuläget suktar efter likt en våt dröm. Om Blåvitt inte vill sparka Stefan Rehn och Jonas Olsson - då de har ett stort förtroende för deras kompetens på lång sikt - men samtidigt vill skaka om spelartruppen lite och väcka A-laget till liv genom att agera på något vis, så finns det en naturlig lösning på Änglagårdsskolan.
Överrocken Roger.
Vilken tränare skulle Håkan Mild kunna lyfta in som ett stöd till tränarparet Stefan Rehn och Jonas Olsson, utan att de skulle känna sig som små, och mindre värda? En tränare som redan finns till hands och som respekteras av både ledning som spelartrupp för sin oslagbara meritlista? En person som åtnjuter en enorm respekt från både spelare, ungdomssektion och fans?
Nu är det naturligtvis som att svära i kyrkan att använda Gais av alla som positivt exempel, men när Alexander Axen under fjolåret fick in sin mentor Benny Lennartsson som assisterande gavs han nödvändig ro från mediernas drev, från supportrar som såg att det blev ändring på något från klubbens sida mitt i en negativ spiral. Det blev en förändring som gav spelarna en ny röst på träningar och det taktiskt upplägget lite nya och fräscha perspektiv. En simpel rockad som inte skakade om det långsiktiga lagbygget i grunden. En tränare som bara utåt sågs som en "överrock", men inom föreningen fungerade som ett bollplank, någon att vända sig till när frågorna hopat sig men svaren kändes långt borta.
Stefan Rehn och Jonas Olsson har bägge haft sina absolut mest framgångsrika perioder som spelare under "mäster Rogers" ledarskap och hela föreningens ungdomsverksamhet bygger på att spela efter Rogers grundidé, "Fotbollens hemligheter". I sken av dessa två perspektiv skulle en tillfällig förflyttning av Roger Gustafsson från ungdomssektionen till A-laget inte innebära att Håkan Mild skakar om det lagbygge som de nuvarande tränarna har lagt grunden för på ett framgångsrikt sätt. Men det skulle i alla fall ge ett utrymme för Stefan Rehn och Jonas Olsson från omgivningen, för fokus skulle hamna på Roger. "Räddaren i nöden", som gick in när allt gått i baklås 2002, tränaren som var med och räddade kvar Blåvitt i Allsvenskan i föreningens hårdaste stund.
En intern förändring på ett par veckor eller månader som skulle kunna få till den nödvändiga väckarklocka som IFK Göteborgs spelare men även tränarstab verkar vara i behov av. Att höra en ny röst som inte varit med på tåget, men som har biljett för resan. Supportrar, medlemmar,
sponsorer och media - alla med stora krav på mästarklubben IFK Göteborg - skulle då få se att Håkan Mild och Seppo Vaihela, föreningens day to day management, faktiskt gör något aktivt åt den katastrofala situation som Blåvitt hamnat i. För just nu är vi ett par fiaskomatcher ifrån att ligga under strecket.
Men där har Roger Gustafsson varit.
I ett smått bisarrt matchande av A-laget, med ambitionen att prestera som bäst när Champions League startade, så tränade Roger Gustafsson säsongen 1995 inte sitt IFK Göteborg efter det allsvenska spelschemat. Efter 10 omgångar låg vi fast i botten av tabellen och röster höjdes från alla håll att laget som presterar ute i Europa hade gått ner sig helt brutalt från tidigare säsonger. Blåvitt hade nämligen vunnit det allsvenska guldet både 1993 som 1994. Matchningen hade handlat om att vara i toppform till vintern - då spelade vi stormatcher i Champions League.
I slutet av november 1994 vann Blåvitt hemma mot Manchester United.
I början av december 1994 spelade vi 1-1 borta mot FC Barcelona.
Efter tio omgångar av Allsvenskan 1995 hade Blåvitt enbart två segrar.
Efter åtta omgångar av Allsvenskan 2010 har Blåvitt enbart två segrar.
Blåvitt vann SM-guld 1995. Den enorma vändningen, som fick hela säsongen på fötterna, kom under sommaren. Laget hade förlorat mot Halmstad och AIK, för att toppa det med kryss på hemmaplan mot dåvarande fjolårets kvalspelande Västra Frölunda. Då vann Blåvitt en hemmamatch i början av sommaren, mot Hammarby med 2-0. Jag minns den som den var i går för morsan hade släpat ut mig för att bada på en av öarna i Skärgården. Detta innebar att vi fick stressa in mot stan som dårar för att hinna se matchen. Där trodde vi alla att det hade vänt. "Nu jävlar kommer vi", sa folk till varann på väg ut från Gamla Ullevi.
Precis som efter Elfsborg hemma i år.
Men inom loppet av en vecka var allt nattsvart igen.
Förlust borta mot Örebro. Precis som mot Åtvidaberg häromsistens.
Men då kom sommaren. Roger var kvar som tränare i Blåvitt. Föreningen trodde på hans kompetens och alla resultat från tidigare år visade att de gjorde rätt i att ge honom det förtroendet. Segrarna började radas upp, då laget - bisarrt nog - hade tränats för att vara i topptrim först till sommarens Champions League-kval. I juli och augusti gick IFK Göteborg fram som en slåttermaskin i Allsvenskan.
5/7 1995, IFK Göteborg- IFK Norrköping, 2-0
30/7 1995, IFK Göteborg- Degerfors, 3-0
5/8 1995, Degerfors- IFK Göteborg, 0-3
13/8 1995, IFK Norrköping- IFK Göteborg, 0-5
19/8 1995, IFK Göteborg- Örebro SK, 3-1
28/8 1995, IFK Göteborg- Östers IF, 3-1
En sådan sommar vänder vilken säsong som helst. Det gäller även 15 år senare. Det gäller även när Blåvitt inte kan mönstra ett lag fullt av landslagsstjärnor, som vi faktiskt gjorde den gången. För även i den här post-Bosman eran så finns det kvar en mentor, en demontränare, inom den här föreningen. Men då sommaren kommer väldigt tidigt i år har Håkan Mild och company inte tid att vänta. Att vänta på att något skall ske av sig självt. Efter VM-uppehållet kan det redan vara för sent. Vi kan redan vara fast förankrade i botten av tabellen.
Här har Blåvitt en lösning till hands som inte innebär att de sparkar undan benen på det lagbygge som föreningen faktiskt tror på, långsiktigt. Men en lösning som ger möjligheten att få in Rogers specialkompetens och fanatism på träningarna. Två flugor i en smäll.
En vakande hök över spelare som gått in i en negativ spiral och inte hittar vägar ut ur densamma. Rehn och Olssons nya bollplank som med sin perfektionism redan anses vara en demontränare av alla inom föreningen. Såväl som inom svensk fotboll i allmänhet. Men även en viktig signal för övriga fotbollssverige - att IFK Göteborg inte accepterar den trend som just nu definierar verksamheten för A-laget.
Att Blåvitt måste leva upp till vettiga krav från den närmaste omgivningen - och inte bara från de mest högljudda fansen eller krävande av sponsorer. Agera genom att inte agera.
I värsta fall får vi inte till det trendbrott som krävs. Rockaden innebär inte per automatik att Blåvitt får in den våg av vinnarmentalitet som kan skilja en förlustrad från ett uppvaknande. En wake up call till spelarna. Men alla är ju rörande överens om att det finns en enorm kompetens i den nuvarande spelartruppen, men att de underpresterar.
Därför är det dags att göra något aktivt för att locka fram den.
Det är dags att göra något nu. Inte i morgon, utan nu. I denna sekund.
Inom loppet av tre veckor definerar en sexling av matcher säsongen 2010. Malmö, Mjällby, AIK, Gais, Örebro och Gefle.
Här avgörs säsongen. Här vill alla se ett trendbrott. Det är dags nu.
Det är dags för Roger Gustafsson-effekten.
2010/04/26
När skeppet sjunker...
"If people leave a company because they know that it's about to have serious problems, or turn their back on a person about to be in a similar situation, they are said to be like rats deserting a sinking ship..."
Veckans flyttfågel.
feldgraus femma
FELDGRAUS FEMMA. Vårens stora gåta: har Jakob Johansson verkligen fått sitt genombrott, eller om det är så att han ser ut att vara riktigt bra på det mesta han gör för att han håller samma nivå som han haft tidigare men att resterande spelare gått och blivit riktigt jävla usla. Förhoppningsvis är det den förstnämnda anledningen, men jag börjar mer och mer luta åt att det ligger åt den senare också.5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Jakob Johansson gör i alla fall en bra match. Han verkar ha hittat sin roll i laget där han inte behöver göra det han inte är speciellt bra på och istället kan koncentrera sig på det han är bra på. Han har lite växelspel med Söder och Bärkroth. Han spelar enkelt när det behövs. Han vågar lite mer än tidigare. Han fixar en straff.
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Men då låter man Hjalmar Jonsson ta den straffen. Inget ont om Hjalmars vänsterfot vid fasta situationer, men vid frisparkar har skytten ingen större press på sig att han måste sätta frisparken, till skillnad från vid straffsparkar. Hjalmar Jonsson. Jag kan dra mig till minnes att han slagit två straffar i Blåvit tröja i tävlingssammanhang. En mot FCK i Royal League-finalen 2005, en mot Kalmar FF i cupfinalen 2008. Båda visserligen i mål, men ingen av dem speciellt säkert. Hjalle känns inte som killen som gör sig bäst under press. Den enda spelaren på plan i går som i mina ögon hade kunnat gå in för uppgiften till 100 procent, det var Kim Christensen. Där hade det inte varit någon tvekan. Ingen ängslighet. Ingen rädsla.
Om vi bortser från alla andra jävla saker som Rehn/Olsson behöver träna med laget så är det hög tid att börja träna på straffar. Vem vet, i höst kanske vi blir tvungna till straffläggning i kvalmatcherna till Allsvenskan... Vi har, teoretiskt sett, tappat sex poäng på att vi inte har någon given straffskytt. En ledning mot Häcken och en ledning mot Åtvidaberg hade vi med hyfsat stor chans inte fumlat bort. Det hade givit en tabellrad på 4 2 2 istället för 2 2 4. Det hade vait en topp fem-placering istället för en elfteplats. Visserligen med samma hackiga spel, men åtminstone med lite arbetsro.
Ta en hel träningsdag på Kamratgården. Hyr in en straffexpert. Träna straffar tills spelarna spyr och Christensen slitit ut sina träningsbyxor. Men att slå en straff handlar lika mycket om att palla för pressen som att få bollen i mål. Nu minns jag inte vilken tränare det var, men han sade i alla fall att metoden han använde sig av för att få in någon form av press i straffläggning under träning var att ge spelarna löneavdrag för varje missad straff. Låt spelarna få veta att de ska slå 100 straffar var idag. För varje missad straff får de ett löneavdrag på 1 % av lönen. Missar de alla straffar får de ingen lön i maj.
Orättvist mot de eventuellt "dåliga" straffskyttarna i laget? Tja, det kanske visar sig att Adam Johansson som inte gjort ett enda allsvenskt mål i sin karriär (men däremot satte en straff i RL-finalen) är en jävel på att sätta straffar under press. Det kanske visar sig att Gustav Svensson som inte är speciellt teknisk har samma bomberförmåga från straffpunkten som Ölme—det vill säga högt och hårt åt en kant, skit samma i finliret. Det kanske visar sig att Bärkroth är expert på att vänta ut målvakten.
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Chansning eller ej, det är svårt att tro att Robin Söder inte spelade en fotbollsmatch på 10 månader innan Trelleborg borta. Vågar man hoppas på att Nicklas Carlsson får samma start och kanske lyckas få ordning på ett försvar som inte varit sig själv i vår? Vi har gjort tolv mål framåt, det är tredje mest i Allsvenskan. Vi har släppt in tio, det är sjätte sämst. Det håller inte.
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Åtvidabergs FF, borta
5 poäng: Robin Söder
3 poäng: Jakob Johansson
2 poäng: Niklas Bärkroth
1 poäng: Nicklas Carlsson
5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5
Totalt efter 8 omgångar
1. Jakob Johansson – 13 poäng
2. Tobias Hysén – 8 poäng
2. Stefan Selakovic – 8 poäng
4. Robin Söder – 7 poäng
5. Adam Johansson – 6 poäng
6. Erling – 5 poäng
7. Niklas Bärkroth – 4 poäng
7. Kim Christensen – 4 poäng
7. Hjalmar Jonsson – 4 poäng
10. Pär Ericsson – 3 poäng
10. Sebastian Eriksson – 3 poäng
12. Nicklas Carlsson – 1 poäng
12. feldgrau – 1 poäng
12. Gustav Svensson – 1 poäng
12. Karl Svensson – 1 poäng
12. Joakim Wulff – 1 poäng
2010/04/25
Har spelartruppen Milds förtroende för tränarparet?
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag frågar sig signaturen "Sirlando" vad som har hänt med Blåvitt sedan förra säsongen.
Efter lördagens förlust, är det många som känner en viss förtvivlan inför hur IFK Göteborg skall gå vidare. Exakt hur denna lösning ser ut, är det många som har idéer om. Det enda som de flesta verkar vara överens om är att det måste till en förändring på något sätt.
Om man ser till de matcher som spelats denna säsongen, så skiljer det en hel del från föregående säsong. Jag vill här försöka förklara hur jag ser på saken. Detta handlar inte om att hänga ut vissa spelare eller andra personer, utan är endast en sammanfattning av hur jag själv uppfattar det som hänt det senaste året.
Ni kan historien nu, men vi tar den igen.
Under första halvan av förra säsongen (som här får agera exempel) så visade spelarna en otrolig glädje, och ett enormt självförtroende. Man sprang och kämpade för varenda passning och det kändes som om våra spelare hade ätit taggtråd inför matcherna.
Som ni alla vet, tappade vi Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr under sommaren, vilket skulle visa sig vara oerhört svåra att ersätta. Till råga på detta råkade några spelare ut för långtidsskador.
När sommaruppehållet var över så hade vi hittat, vad Håkan med flera trodde skulle vara ersättarna. Vi var redan då många, som var osäkra på om man verkligen skulle kunna fortsätta med det framgångsrika spelsystem som vårt lag hade visat upp under våren.
Nu gick det bra till sist, trots spelarförlusterna, men om vi skall vara ärliga så återfanns aldrig det där härliga spelet som vi hade blivit så bortskämda med på vårkanten. Hösten präglades istället av den ena kämpainsatsen efter den andra som gav oss oväntat många poäng.
Inför denna säsongen, så värvades Pär Ericsson och förhoppningarna att Pär skulle vara den "nye Wernbloom" var stora. Pär hade under 2009 visat på bra egenskaper som centertank i Gais, och enligt pappret hade vi nu ett mycket slagkraftigt elva att ställa på benen.
Efter att ha sett de första 8 omgångarna av Allsvenskan 2010, så dyker direkt följande frågor upp i mitt huvud.
¤ Är det rätt att fortsätta jaga efter det spel som vi hade innan Pontus såldes?
Om jag skall vara ärlig, så känns det lönlöst att söka efter en ny Pontus, som skall gå rakt in i laget och ha samma spelsätt och ta den plats som han hade. Han var en spelare som vann oerhört mycket på att bara visa sin vinnarinstinkt. Inställningen smittade av sig på övriga spelare, som höjde sig både ett och två snäpp. För varje match som gick, blev det mer och mer uppenbart att killen var en stor anledning till våra framgångar under våren.
¤ Om vi inte hittar denna nya Pontus (vi har trots allt provat ett antal spelare i den positionen sedan han lämnade), skall vi då verkligen fortsätta med samma spelidé?
Det grundspel, som alla lag måste ha, verkar idag vara bortglömt då man istället stirrar sig blind på vem som skall spela target-player. Pontus hade en förmåga att bjuda på delikata framspelningar, samtidigt som han vann mängder med dueller och andra-bollar. Idag har vi ingen sådan spelare. I alla fall ingen av de spelarna som än så länge har fått chansen, har kunnat uppvisa dessa kvalitéer.
Är det då kanske istället läge att gå över till att spela med 2 anfallare på topp (Pär och Tobbe) och en bolltalang (Elmar) tillsammans med en jordfräs (Gurra eller Seb) på mitten? Speed på kanterna går ju att lösa med till exempel Bärken/Sana/Söder.
¤ Vad har hänt med Gustav Svensson och Sebastian Eriksson, som förra året ägde mittfältet?
Det är en fråga som möjligtvis kan hänga samman med ovanstående. Detta är rena spekulationer från min sida, men kan det vara så att de helt enkelt inte känner samma förtroende för spelarna runtomkring som inte klarar av spelidén, vilket i så fall leder till att de kommer fel in i dueller och uppvisar illa timing i sina löpningar och tacklingar? Man överjobbar helt enkelt, och hamnar för långt ifrån sin motståndare och får då svårt att hinna rädda situationen.
¤ Hur är stämningen i truppen? Har spelarna samma förtroende för tränarna som Håkan Mild säger sig ha?
Detta är en oerhört viktig punkt, som måste tas tag i redan nu, innan det är för sent. Vi har trots allt ett Europaspel som väntar och det är snart dags för Svenska Cupen.
Om ryktena stämmer, så är stämningen inom truppen allt annat än på topp. Det ryktas om kompismentalitet, och att tränarna helt enkelt har blivit för mycket "best buddy" med en del av spelarna.
När Rehn/Olsson kom till IFK Göteborg, så kom de i precis rätt läge. Efter några turbulenta år med bl.a Arne Erlandsen som tränare, och en hel del skriverier i media om skatteproblem, behövde klubben en stabil och trygg tränare som kunde få spelarna att börja tänka på fotboll igen. Valet föll på Rehn/Olsson, som vi har mycket att tacka för. Spelarna började så smått uppvisa en trygghet på planen och en känsla av harmoni i truppen spred sig. Resultaten infann sig till sist, även om en del laguttagningar kritiserats under åren.
Däremot så är frågan om detta nu har gått lite för långt. Är det verkligen så bra att tränarna nu har blivit mer "kompis än tränare", som en anonym källa uttryckte sig på en träning häromveckan?
Det är många som anser att man absolut inte skall röra Stereo, utan att de är heliga kor. Jag kan hålla med om detta till en viss del.
Är det kanske läge att redan nu sätta en gräns? Göra klart för spelare och tränare att detta är sista säsongen som Stereo kommer att träna vårt lag, och att det nu helt enkelt är upp till samtliga att köra järnet i den kommande cupen och det som kvarstår av säsongen!
Eller skall vi sätta gränsen redan vid sommaruppehållet?
Jag tror mer på det första alternativet, då jag vill att en ny tränare skall få en ärlig chans och en hel försäsong på sig att hitta rätt lag och spelsätt. Annars är risken stor att vi gör som AIK när de bytte ut Richard Money år 2004. Vi vet ju alla vad som hände med dem efter det.
Ser man på hur tränarduon agerar under matcherna, så skiljer det sig en hel del från många andra tränare. Jag gillar Stereo skarpt, men ibland kan man fråga sig om det inte krävs en tränare som är mer engagerad och visar mer känslor under hela matcher. Se t.ex på en sådan som Mourinho, som manar på sina spelare i 90 minuter och är oerhört delaktig i allt som sker. Är det en sådan ledartyp vi behöver istället för "armarna i kors vid sidlinjen"? Vad tycker ni själva?
¤ Varför skapar vi så få chanser i våra matcher?
Även detta är en gåta, och har antagligen ingenting med vårt spelarmaterial att göra. Jag skulle snarare säga att det har med inställningen att göra. Vi har sett det under de 2 senaste matcherna. Mot Elfsborg var inställningen en helt annan än vi sett i tidigare matcher. Spelarna sprang och kämpade, vann dueller och gapade på varandra för att tagga till. Igår kunde vi se detta under en 20-minuters period i Åtvidaberg.
I samband med vår kvittering igår radades det upp bra lägen på främst vänsterkanten. I mina ögon så är detta den utdelning som vi får om våra spelare kan tänka sig ta en extra löpning för någon av sina kamrater.
Om våra spelare inte löper i luckorna utan boll, så kommer vi aldrig att skapa några ytor för övriga spelare. Är det däremot så att spelaren löper i luckan för att dra med sig en försvarare eller två, så kan man ge sig f-n på att det öppnar sig luckor på andra ytor som vi kan dra fördel av. Är det så att försvararna INTE följer efter dig i din löpning, så skrik som en idiot, för då är du uppenbarligen helt fri och bör vara ensam med målvakten.
Det finns mycket att säga, och mycket att önska. Detta är endast mina tankar och funderingar och absolut ingen universallösning.
Däremot så är det läge för förändring, då detta uppenbarligen inte verkar fungera.
Vi supportrar kan inte göra annat än att fortsätta sluta upp på matcherna, och ge vårt lag vårt absolut bästa stöd. Övriga delar bör vi lämna till de som tar beslut i frågorna, även om våra åsikter och tankar givetvis måste ventileras.
Kom igen Blåvitt! Vi stödjer er i med- och motgång! Knyt näven nu, och visa på torsdag i matchen mot Malmö att alla tvivlare har fel.
/Sirlando
Efter lördagens förlust, är det många som känner en viss förtvivlan inför hur IFK Göteborg skall gå vidare. Exakt hur denna lösning ser ut, är det många som har idéer om. Det enda som de flesta verkar vara överens om är att det måste till en förändring på något sätt.
Om man ser till de matcher som spelats denna säsongen, så skiljer det en hel del från föregående säsong. Jag vill här försöka förklara hur jag ser på saken. Detta handlar inte om att hänga ut vissa spelare eller andra personer, utan är endast en sammanfattning av hur jag själv uppfattar det som hänt det senaste året.
Ni kan historien nu, men vi tar den igen.
Under första halvan av förra säsongen (som här får agera exempel) så visade spelarna en otrolig glädje, och ett enormt självförtroende. Man sprang och kämpade för varenda passning och det kändes som om våra spelare hade ätit taggtråd inför matcherna.
Som ni alla vet, tappade vi Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr under sommaren, vilket skulle visa sig vara oerhört svåra att ersätta. Till råga på detta råkade några spelare ut för långtidsskador.
När sommaruppehållet var över så hade vi hittat, vad Håkan med flera trodde skulle vara ersättarna. Vi var redan då många, som var osäkra på om man verkligen skulle kunna fortsätta med det framgångsrika spelsystem som vårt lag hade visat upp under våren.
Nu gick det bra till sist, trots spelarförlusterna, men om vi skall vara ärliga så återfanns aldrig det där härliga spelet som vi hade blivit så bortskämda med på vårkanten. Hösten präglades istället av den ena kämpainsatsen efter den andra som gav oss oväntat många poäng.
Inför denna säsongen, så värvades Pär Ericsson och förhoppningarna att Pär skulle vara den "nye Wernbloom" var stora. Pär hade under 2009 visat på bra egenskaper som centertank i Gais, och enligt pappret hade vi nu ett mycket slagkraftigt elva att ställa på benen.
Efter att ha sett de första 8 omgångarna av Allsvenskan 2010, så dyker direkt följande frågor upp i mitt huvud.
¤ Är det rätt att fortsätta jaga efter det spel som vi hade innan Pontus såldes?
Om jag skall vara ärlig, så känns det lönlöst att söka efter en ny Pontus, som skall gå rakt in i laget och ha samma spelsätt och ta den plats som han hade. Han var en spelare som vann oerhört mycket på att bara visa sin vinnarinstinkt. Inställningen smittade av sig på övriga spelare, som höjde sig både ett och två snäpp. För varje match som gick, blev det mer och mer uppenbart att killen var en stor anledning till våra framgångar under våren.
¤ Om vi inte hittar denna nya Pontus (vi har trots allt provat ett antal spelare i den positionen sedan han lämnade), skall vi då verkligen fortsätta med samma spelidé?
Det grundspel, som alla lag måste ha, verkar idag vara bortglömt då man istället stirrar sig blind på vem som skall spela target-player. Pontus hade en förmåga att bjuda på delikata framspelningar, samtidigt som han vann mängder med dueller och andra-bollar. Idag har vi ingen sådan spelare. I alla fall ingen av de spelarna som än så länge har fått chansen, har kunnat uppvisa dessa kvalitéer.
Är det då kanske istället läge att gå över till att spela med 2 anfallare på topp (Pär och Tobbe) och en bolltalang (Elmar) tillsammans med en jordfräs (Gurra eller Seb) på mitten? Speed på kanterna går ju att lösa med till exempel Bärken/Sana/Söder.
¤ Vad har hänt med Gustav Svensson och Sebastian Eriksson, som förra året ägde mittfältet?
Det är en fråga som möjligtvis kan hänga samman med ovanstående. Detta är rena spekulationer från min sida, men kan det vara så att de helt enkelt inte känner samma förtroende för spelarna runtomkring som inte klarar av spelidén, vilket i så fall leder till att de kommer fel in i dueller och uppvisar illa timing i sina löpningar och tacklingar? Man överjobbar helt enkelt, och hamnar för långt ifrån sin motståndare och får då svårt att hinna rädda situationen.
¤ Hur är stämningen i truppen? Har spelarna samma förtroende för tränarna som Håkan Mild säger sig ha?
Detta är en oerhört viktig punkt, som måste tas tag i redan nu, innan det är för sent. Vi har trots allt ett Europaspel som väntar och det är snart dags för Svenska Cupen.
Om ryktena stämmer, så är stämningen inom truppen allt annat än på topp. Det ryktas om kompismentalitet, och att tränarna helt enkelt har blivit för mycket "best buddy" med en del av spelarna.
När Rehn/Olsson kom till IFK Göteborg, så kom de i precis rätt läge. Efter några turbulenta år med bl.a Arne Erlandsen som tränare, och en hel del skriverier i media om skatteproblem, behövde klubben en stabil och trygg tränare som kunde få spelarna att börja tänka på fotboll igen. Valet föll på Rehn/Olsson, som vi har mycket att tacka för. Spelarna började så smått uppvisa en trygghet på planen och en känsla av harmoni i truppen spred sig. Resultaten infann sig till sist, även om en del laguttagningar kritiserats under åren.
Däremot så är frågan om detta nu har gått lite för långt. Är det verkligen så bra att tränarna nu har blivit mer "kompis än tränare", som en anonym källa uttryckte sig på en träning häromveckan?
Det är många som anser att man absolut inte skall röra Stereo, utan att de är heliga kor. Jag kan hålla med om detta till en viss del.
Är det kanske läge att redan nu sätta en gräns? Göra klart för spelare och tränare att detta är sista säsongen som Stereo kommer att träna vårt lag, och att det nu helt enkelt är upp till samtliga att köra järnet i den kommande cupen och det som kvarstår av säsongen!
Eller skall vi sätta gränsen redan vid sommaruppehållet?
Jag tror mer på det första alternativet, då jag vill att en ny tränare skall få en ärlig chans och en hel försäsong på sig att hitta rätt lag och spelsätt. Annars är risken stor att vi gör som AIK när de bytte ut Richard Money år 2004. Vi vet ju alla vad som hände med dem efter det.
Ser man på hur tränarduon agerar under matcherna, så skiljer det sig en hel del från många andra tränare. Jag gillar Stereo skarpt, men ibland kan man fråga sig om det inte krävs en tränare som är mer engagerad och visar mer känslor under hela matcher. Se t.ex på en sådan som Mourinho, som manar på sina spelare i 90 minuter och är oerhört delaktig i allt som sker. Är det en sådan ledartyp vi behöver istället för "armarna i kors vid sidlinjen"? Vad tycker ni själva?
¤ Varför skapar vi så få chanser i våra matcher?
Även detta är en gåta, och har antagligen ingenting med vårt spelarmaterial att göra. Jag skulle snarare säga att det har med inställningen att göra. Vi har sett det under de 2 senaste matcherna. Mot Elfsborg var inställningen en helt annan än vi sett i tidigare matcher. Spelarna sprang och kämpade, vann dueller och gapade på varandra för att tagga till. Igår kunde vi se detta under en 20-minuters period i Åtvidaberg.
I samband med vår kvittering igår radades det upp bra lägen på främst vänsterkanten. I mina ögon så är detta den utdelning som vi får om våra spelare kan tänka sig ta en extra löpning för någon av sina kamrater.
Om våra spelare inte löper i luckorna utan boll, så kommer vi aldrig att skapa några ytor för övriga spelare. Är det däremot så att spelaren löper i luckan för att dra med sig en försvarare eller två, så kan man ge sig f-n på att det öppnar sig luckor på andra ytor som vi kan dra fördel av. Är det så att försvararna INTE följer efter dig i din löpning, så skrik som en idiot, för då är du uppenbarligen helt fri och bör vara ensam med målvakten.
Det finns mycket att säga, och mycket att önska. Detta är endast mina tankar och funderingar och absolut ingen universallösning.
Däremot så är det läge för förändring, då detta uppenbarligen inte verkar fungera.
Vi supportrar kan inte göra annat än att fortsätta sluta upp på matcherna, och ge vårt lag vårt absolut bästa stöd. Övriga delar bör vi lämna till de som tar beslut i frågorna, även om våra åsikter och tankar givetvis måste ventileras.
Kom igen Blåvitt! Vi stödjer er i med- och motgång! Knyt näven nu, och visa på torsdag i matchen mot Malmö att alla tvivlare har fel.
/Sirlando
Något måste ske, men vad?
REFLEKTION. Jag var inne på det redan efter segern mot Elfsborg. Så bra var inte Blåvitt mot Elfsborg och utan Covics utvisning hade vi lämnat gamla utan en enda poäng med oss. Det är jag tämligen övertygad om.
Jag skrev även att segern mot Elfsborg inte är värd ett skit så länge inte Åtvidaberg besegras. Samma läge efter segern borta mot Kalmar. Matchen efteråt förlorar de mot Häcken.
Åtvidaberg, sug på den.
Utan att vara dokumenterad fotbollsexpert känns det inte svårt att våga påstå att det är något av ett krisläge. På förhand målades IFK Göteborg upp som en stor guldkandidat och en motivering som det talades om var att laget hade en sådan bredd och spets. Vart tog den bredden vägen? Med nuvarande skador känns det inte som någon kan komma in och förändra en matchbild.
Jag tror tränarduon är helrätt. Det har de visat innan. Däremot har vi tappat några viktiga kuggar efter guldåret och det känns inte som att truppen fyllts på med rätt spelare.
Särskilt inte rätt spelare för det spelsystem som herrarna Rehn och Olsson enträget vill pränta på taktiktavlan.
Jag tror dock inte att ett tränarbyte hjälper.
Något måste göras. Ett bra första steg kan vara att testa något nytt?
Till exempel en annan taktik? Ett annat mittfält?
Hjalmar som forward? Ja ni hajar, gör något innan det är för sent.
Hjalmar som forward? Ja ni hajar, gör något innan det är för sent.
Guldet når vi aldrig. I teorin är det fullt möjligt men att tro vi bara skall tappa 12 poäng på de avslutande matcherna är, tja. Jag tror inte ens det går i den bästa drömmen.
Söndagsmusik
"Vi tittar uppåt uppåt uppåt!". Men i all misär är det ändå en viss tröst att se vilka några av lagen är som fortfarande ligger bakom...
"Ooooooh tjockis!"
MEDIEKRITIK. En verbal supermegachockattack har skett i svensk damhandboll. Delar av Lugis fans har enligt Göteborgs-Posten:
Sedan att Lugi-supportern som sprang in på Sävehofs spelarbuss och spelade allan var en total idiot, råder det knappast något tvivel om. Men ändå frågar jag mig när verkligheten kommer i kapp skribenterna på Göteborgs-Postens mylla?
Men moralpaniken vet inga gränser på GePe i dag. Ett gäng packade Chalmerister som spelat allan uppmärksammas nämligen med en egen artikel: "Nakenchalmerister chockade grannar". Här konstateras bland annat:
"- Det går för långt. Det är griseri de håller på med."
BaraBens kommentar: Välkomna till valfri park i Göteborgs centrum en fredag kväll så ska ni få se på griseri när folk pissar till höger och vänster, knullar bakom buskar, ligger avdäckade från sitt spritintag och beter sig som grottmänniskor. Men allt blir genast mycket värre om någon självrättfärdig men anonym pajas får se det från fönstret på sin bostadsrätt? Kom igen nu.
"- Nakna chalmerister står och urinerar utanför mitt fönster. De är fyra-fem stycken, varav en tjej."
BaraBens kommentar: Oh herregud, är en tjej med i detta beteende? Nej, nu måste väl ändå en präst kopplas in för detta leverne är ju helt vansinnigt! Jisses amalia, vart tog moralen i samhället vägen? Åter igen. Göteborgs-Posten får gärna åka på studiebesök ut i verkligheten valfri fredag kväll. Exempelvis till Avenyn och gatorna där omkring. Se beteendet på dansgolven, på krogarna - på fyllan. Det är inte direkt så att "dagens ungdom" och unga kvinnor lever i en svartvit film. På gott och ont. Men något chockskandal-artat blir det inte så länge de inte syns för den trygga medelklassbostadens invånare. Om beteendet verkligen var chockerande borde tidningen skriva om det varje helg, varje sommar, varje helgdag - ja hela tiden. Var så god!
"...skämt ut sig genom att kalla någon spelare i Sävehof tjock."Hmm. Det känner jag igen:
Sedan att Lugi-supportern som sprang in på Sävehofs spelarbuss och spelade allan var en total idiot, råder det knappast något tvivel om. Men ändå frågar jag mig när verkligheten kommer i kapp skribenterna på Göteborgs-Postens mylla?
Men moralpaniken vet inga gränser på GePe i dag. Ett gäng packade Chalmerister som spelat allan uppmärksammas nämligen med en egen artikel: "Nakenchalmerister chockade grannar". Här konstateras bland annat:
"- Det går för långt. Det är griseri de håller på med."
BaraBens kommentar: Välkomna till valfri park i Göteborgs centrum en fredag kväll så ska ni få se på griseri när folk pissar till höger och vänster, knullar bakom buskar, ligger avdäckade från sitt spritintag och beter sig som grottmänniskor. Men allt blir genast mycket värre om någon självrättfärdig men anonym pajas får se det från fönstret på sin bostadsrätt? Kom igen nu.
"- Nakna chalmerister står och urinerar utanför mitt fönster. De är fyra-fem stycken, varav en tjej."
BaraBens kommentar: Oh herregud, är en tjej med i detta beteende? Nej, nu måste väl ändå en präst kopplas in för detta leverne är ju helt vansinnigt! Jisses amalia, vart tog moralen i samhället vägen? Åter igen. Göteborgs-Posten får gärna åka på studiebesök ut i verkligheten valfri fredag kväll. Exempelvis till Avenyn och gatorna där omkring. Se beteendet på dansgolven, på krogarna - på fyllan. Det är inte direkt så att "dagens ungdom" och unga kvinnor lever i en svartvit film. På gott och ont. Men något chockskandal-artat blir det inte så länge de inte syns för den trygga medelklassbostadens invånare. Om beteendet verkligen var chockerande borde tidningen skriva om det varje helg, varje sommar, varje helgdag - ja hela tiden. Var så god!
2010/04/24
Ingenting är omöjligt - inte ens förlust mot Åtvid
SMÅTT & PANIK. Adidas är Blåvitts tröjsponsor. Adidas slogan är "Impossible is nothing". Adidas har helt rätt, ingenting är omöjligt.Inte ens att förlora mot Åtvid.
Eller hemma mot Häcken.
Eller Trelleborgs B-lag.
||BaraBen.com||BaraBen.com||
Förslag på panikåtgärd: Team Sportias fotbollsskola.
Skicka dit hela vår nuvarande A-lagstrupp.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Jag kikade just på Alltid Blåvitts spelarbetyg. Sicket panikartat skämt. Är det ett taffligt försök att intala omgivningen att situationen inte är riktigt så panikartad som den verkar? För här får samtliga spelare förutom Sebastian Eriksson "Godkänt" eller "Bra" som betyg.
På följande betygsskala: 1 - Usel, 2 - Dålig, 3 - Underkänd, 4 - Godkänd, 5 - Bra, 6 - Mycket bra och 7 – Landslagsklass, får alltså Blåvitt 4,17 i genomsnitt av Alltid Blåvitt. Det är över godkänt, i en förlustmatch mot nykomlingen Åtvidaberg. I en förlust där det dessutom dröjde nästan 50 minuter innan första avslutet på mål kom, där det både missades en straff framåt och orsakades en mot oss och där håglösheten fick sig ett ansikte.
Detta mot ett Åtvidaberg som gjort ett mål på sju matcher och hade noll vinster i bagaget. Mot IFK Göteborg, mesta mästarna genom alla tider, med en oförstörd spelartrupp sedan 2009 som även kryddats med nyförvärv att spetsa till konkurrensen.
Genomsnittsbetyget hamnar alltså under dessa förutsättningar över betyget godkänt. Jag trodde det krävdes att man faktiskt tittade på matcherna för att man ska få yttra sig om dem? Eller att man i varje fall inte är blind.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Det är dags att peta Gustav Svensson.
Det är dags att peta Ragnar Sigursson.
Det är dags att peta Kim Christensen.
Det är dags att peta Stefan Selakovic.
Spela med hela juniorlaget mot Malmö FF och markera tydligt mot den brist på inställning, kunnande, intensitet och hjärta som finns just nu. Brist på allt, egentligen. Visst, ingen kan förvänta sig att ett rent juniorlag skulle vinna en allsvensk match - men där skulle vi i alla fall få se på lite ungdomlig entusiasm och spelare som slåss till sista blodsdroppen. Just nu känns det inte som att A-laget gör det.
Det råder en total krismelankoli.
Jävligast av allt är ju att alternativen blir färre och färre med tanke på att de spelare som fetingpetats - som Kalle Svensson och Elmar Bjarnason - förmodligen inte lär slängas in i hetluften igen hur som helst. Delvis vore det en rätt så stor prestigeförlust för tränarna som sagt att dessa killar helt enkelt inte platsar just nu - delvis skulle det signalera att spelarna i förstaelvan faktiskt är sämre, än de som redan sagts vara sämst.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Målskyttar och anfallsspelare som Selakovic, Bärkroth och Söder fanns redo.
Då får vänsterbacken Hjalmar Jonsson ta straffen.
Därmed har vi två missade straffar på två isländska försök.
Suck. Panik. Ridå.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Tränarduon sa inför match att Blåvitt hade specialtränat på fasta situationer i veckan. Dessutom har man vaskat fram en taktisk uppställning på defensiva fasta där spelarna delas upp mellan zon- och man-manförsvar. Trots detta stod två Åtvidabergsspelare helt ensamma framför Kim Christensen vid 1-0.
Vad i helvete sysslade försvaret med där?
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Att guldchansen skulle vara borta efter åtta omgångar är skitsnack. Blåvitt har legat sist efter 10 omgångar och ändå vunnit SM-guld till slut, så de som driver fram hela snacket om att "ge upp säsongen och säkra kontraktet" är ute och cyklar. Under de två år vi har haft 16 lag i Allsvenskan har poängskörden för att ta guld varit mindre än de återstående poäng som Blåvitt har kvar att spela om:
Kalmar FF vann SM-guld 2008 med 64 poäng.
AIK vann SM-guld 2009 med 61 poäng.
Blåvitt har 66 poäng kvar att spela om under 2010.
Detta får dessutom adderas till det faktum att vi med hjälp av ett horribelt spel redan har skrapat ihop åtta poäng. Förutsatt att guldet går till ett lag som har ungefär lika många vunna poäng under 2010 så innebär det att Blåvitt behöver ta cirka 54 poäng för att vara med i racet även i slutet av denna säsong.
Men det förutsätter att Blåvitt förvandlas från mediokert brögäng till en slaktande vinstmaskin över en natt. Tyvärr lär inte det ske, för inom Blåvitts organisation hör vi bara ett budskap: "Vår spelartrupp är bra, våra tränare har vårt förtroende". I en situation där det är akut kris. Där det råder superchockpanik. Där jordens undergång står för dörren varje gång vi förlorar en match.
Trots det tror jag på SM guld om 22 omgångar.
Det sista som överger en är hoppet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)