Matchtankar - Östersund (!?) borta, 15/5

ANALYS. Hello känslomässiga hissen my old friend. I've come to talk with you again. Så tröttsamt, genomskinligt, uppenbart och förutsägbart att den här "analysen" kommer igen. Eller ja, den här och den här? Det är väl samma gamla vanliga visa? Copypejstad från vilket jävla år som helst? Efter nån sorts jävla kollaps i Gefle 0-5? Sundsvall 2-2? Syrianska 2-1? Eller valfritt jävla bottennapp från valfritt jävla år. Det är sorgligt egentligen. Eller komiskt. Eller kanske båda delar? Lika säkert som hittepåsnacket i kyrkan på söndagen, som våffeldagen, som att det regnar på midsommar, som att solen går upp igen dagen därpå. Plattmatchen. Varje. Jävla. År. Hur är det möjligt?

Självklart kan man förlora fotbollsmatcher. Det är inte det. Det är den cykliska, nästan kusligt uppenbara katastrofinsatsen, vareviga gång som är så jävla sorglig. Två saker stör mig mest. Att man inte är förvånad över att det händer. Och att man blir så jävla förbannad på att det händer. Och att matchen, den superlativt överladdade mumssegern mot djurgården inte betyder ett jävla piss efter en sådan här "insats" ikväll.

Finns ingen vettig stans att börja själva analysen av matchen egentligen. Det kändes nästan från minut ett att det skulle bli såhär. Har ingenting med plast att göra. Så det kan vi verkligen inte skylla på. Det är bara för dåligt. Ingen tar tag i det. Även om MSD återigen är bästa spelaren i laget, så funkar ingenting. För någon. Kladd, söl, oskärpa, gåfotboll, icketempo, alibilöpningar, chansbollar, ovilja, spelidé (?), coachning (?) och travesti. Allt i en enda jävla röra.

Och så Haitams jävla hjärnsläpp på det också. Kul. Ska ju inte wajna ihjäl mig totalt redan om kommande match mot Peking, men visst fan känns det tråkigt? Visst, bara för någon annan att kliva fram, men självklart kommer det bli dagens Erlingmark som går ner och spelar vänsterback, och inte Billy? Så, lite halvtrökigt känns det oavsett (inte för att jag inte gillar MSD, men nu borde vi väl spela in rätt gubbe?). Dessutom, i all osammanhängande text, så känns ju denna säsongen bra jävla körd alla redan också.

Nej, vi säger så. Måste samla mig inför morgondagens Golgatavandring (apropå hittepåreferenser). Och, till sist, tråkigt att en liten grupp människor kan förstöra för så många.

Vi ses på torsdag. Krydda till er som var uppe i Norrland.

Tankar inför stundande EL-kval

Efter en jobbig, men ack så fantastisk, hemmamatch mot Djurgården befann jag mig i ett lyckligt och befriande glädjerus. Men samtidigt fick jag en orolig känsla, en känsla som fortfarande sitter i.

Vår backlinje var nästintill felfri. Detta med vår general Bjärsmyr på skadelistan. Hjörturs lilla bolltapp är redan förträngt och hade inte Rogne halkat hade nollan varit intakt. Djurgårdens målfarliga anfallare var nästintill osynliga. Men ack så mäktig han är vår Rogne. En härförare av högsta klass.

Varför känner jag då oro? Rogne är tillbaka och ska styra upp allt. Nu kommer vändningen vi alla väntat på. Fjolårets succévår är färskt i minnet och vi ska ta vid där vi slutade när Rogne och Vibe försvann ur bilden. Men min oro baseras helt på att Hjörtur kommer försvinna efter lånets slut. Med skador, avstängningar och andra oförutsedda händelser tror jag att vi verkligen skulle behöva dessa tre herrar. Bjärsmyr, Rogne och Hjörtur. Med två av dem i mittlåset blir vi otroligt svårstoppade. Och det är bara att inse det faktum, att Jörgen bygger laget bakifrån, och när 2 av 3 av dessa herrar är borta funkar försvarsspelet inte alls på samma nivå. Detta resulterar i ett generellt sämre spel över hela banan. Framförallt i den offensiva delen. Med dessa tre herrar tillgängliga hade vi dessutom kunnat, vid behov, förändra taktiken till ett 3-5-2. Inte för att jag tror Jögge hade börjat experimenterat med taktik och formationer. Förutom AIK borta förra hösten. Vi vet hur den matchen gick. Och med facit i hand, en taktik som skulle kunna funkat utmärkt, mot till exempel AIK borta denna vår, om dessa spelare varit tillgängliga.

Länge var min oro att anfallsbesättningen var för tunn. Men sett till den ekonomi vi nu har känns det snarare som om vi har en bra bredd. Tobbe har knappast spelat på topp. men har trots det, har han gjort fem mål. Engvall visar tendenser till en uppåtgående form precis så som vi vill ha honom. Framförallt när Paka är på plan. På tal om Paka, där har vi kanske, min främsta anledning till att se positivt på blåvitts anfallsspel säsongen 2016. Jag tror inte att han kommer att vara en ordinarie startspelare fullt ut denna säsong (även om jag innerst innan hoppas), däremot har vi en joker av hög klass och med ett stort blåvitt hjärta. Boman gör sitt jobb och har en roll att spela i detta lag och kompletterar de andra på ett bra sett.

Därför hoppas jag nu ur flera aspekter att IFK på något sätt lyckas lösa Hjörtur för att fullända vår defensiv. Kanske en förlängning av lånet, helst en övergång, då jag tror att vi kan få in välbehövda pengar på sikt genom en framtida försäljning. Framförallt hoppas jag att Hjörtur kan fortsätta utvecklas i Sveriges finaste förening innan någon klubb i Danmark eller, om det vill sig illa, Sverige knycker åt sig denna guldklimp. Jag tror att Hjörtur kan vara skillnaden mellan kval och gruppspel.

Så Mats Gren med Prio-Nisse och andra aktörer. Gör vad ni kan för att lyckas få loss Hjörtur, gör vad ni kan för att förlänga Rognes kontrakt. Snälla hjälp mig bli av med mitt oroliga tillstånd. Snälla, hjälp IFK till nya framgångar i Europa.