Det sägs att elefanter aldrig går över en bro som inte är säker. 1874, en varm julidag i Saint Louis stod tusentals nervösa och förväntansfulla människor på Mississippiflodens strandbank, för att se om elefanten skulle ta steget ut på Eads Bridge. Leverantören bakom de smala stålbalkarna som byggde bron var om möjligt den som var allra mest nervös. Hans namn var Andrew Carnegie och han hade ett företag att styra bort från ruinens brant, han hade en karriär som riskerade att falla ner i bråddjupet om elefanten tvekade (eller än värre, om bron gav vika). Men den grå kolossen gav sig ut på bron, och en gemensam suck av lättnad gick som en lätt bris över Mississippiflodens vatten.
Huruvida Jörgen Lennartsson har någon som helst likhet med vare sig Andrew Carnegie eller elefanter låter jag vara osagt. Men det finns en koppling dem emellan som kanske är den starkaste byggstenen i dagens Blåvitt, nämligen känslan för och en bergfast tro på att det håller. Det abstrakta, det vi kan ana men inte se, det osynliga men ändå det mest uppenbara.
Jörgen Lennartsson for runt i fotbollsvärlden i många långa månader, såg på fotboll, besökte träningar, bildade sig en uppfattning, la ut en riktning för det som senare skulle komma att sjösättas. Att det skulle bli i just Blåvitt visste han inte då, men det var så det blev. Och trots att vi knappt är halvvägs in i säsongen, vill jag nog fastslå att det var det rätta hemmet att landa i. Jag kan också säga att jag inte tillhörde dem som blåste i trumpet eller slog på stora trumman i eufori den dagen han blev klar. Men han har övertygat.
Jörgen Lennartsson har blåst in någonting på Kamratgården, in i träningslokalerna och varje vrå. Egentligen handlar det inte om någonting nytt. Man skulle kunna säga att utfallet är klassiskt Blåvitt, åtminstone för oss som minns 80- och 90-talet. Men det är någonting han fått in. Spelarna tror på det, de arbetar för varandra, de vågar, de hjälper varandra på ett nästan familjärt sätt. Han "maxar" träningsdosen, litar på teamet runt laget. Jag tror att han har fått varenda individ kring laget att känna att just de bidrar till helheten, att just de har en direkt påverkan på resultaten, att just de är så förbannat bra och betydelsefulla att det vore en synd och skam att inte fullfölja planen. Detta kan låta som en självklarhet i vilket lag som helst, men för de allra flesta lag förblir det ändå en dröm. Några skulle kalla det " flowet", men det vore att underskatta hela processen. För jag tror att Blåvitt mår bra, av just den anledningen att de har upptagits av känslan och för att det håller.
För spelarna är inmarschen deras alldeles egna Eads Bridge. Då går ut på Gamla Ullevis matta med känslan av att det som de tränat på och kommit överens om, också kommer att bära frukt. Jörgen står stadigt. Publiken, med halsdukarna ovanför huvudena, sjunger Snart skiner Poseidon och drömmer yvigt och vackert om att guldet ska hem igen.
Och elefanterna då? De vet precis vad det här handlar om.
2015/06/26
2015/06/25
Osportsligt slut på matchen Portugal-Sverige
U21-LANDSLAGET Framgångarna för det folkkära U21-landslaget i fotbolls-EM för herrar har med rätta fått stor uppmärksamhet. Den makalösa vändningen mot Italien, det snöpliga baklängesmålet mot England och kvitteringen i slutminuterna mot Portugal skapar Buster-känsla. Nu kan det mycket väl sluta med final mot Tyskland. Där lär väl Buster-känslan ta slut...
Men jag kan inte släppa det som hände i slutskedet av Sveriges match mot Portugal. Båda lagen var vid ett oavgjort resultat klara för semifinal, på Italiens bekostnad. Efter Sveriges kvitteringsmål i slutet av matchen lade båda lagen i praktiken av att spela fotboll. Under de tre avslutande övertidsminuterna trillade portugiserna demonstrativt boll i sidled på egen planhalva, utan att någon svensk på allvar försökte komma åt bollen överhuvudtaget. Det var ingen uppbygglig upplevelse att se. Jag skulle definitivt inte vilja att IFK Göteborg bar sig åt så här i något sammanhang.
I Expressen försvarar Mathias Lühr de båda lagen med att italienska spelare säkert skulle ha betett sig likadant. Det är möjligt, men självklart ingen ursäkt. Framförallt kan jag tänka mig Mathias Lührs och andra svenska sportjournalisters (för att inte tala om svenska fotbollssupportrars) reaktion om det varit Portugal och Italien som burit sig åt på det här sättet, och Sverige som hade åkt ur turneringen. Rubriker kring FUSK och OMORAL hade klätt tidningssidorna. Med all rätt. Det var faktiskt osportsligt att göra som Portugal och Sverige gjorde i slutet av matchen.
Skall man vara petnoga så dömer jag Portugal hårdare än Sverige. Det var Portugal som hade bollen och vägrade göra något konstruktivt med den. Visst, de svenska spelarna kunde ha jagat mer intensivt. Men det var Portugal som bollhållare som hade ansvaret att ta initiativ.
Jag är också förvånad över att domaren lät ett så uppenbart brott mot spelets idé pågå ostraffat. Jag är ingen regelexpert, men finns det verkligen inget utrymme i regelboken för domaren att agera i en sådan här situation? Om någon av läsarna här vet, så berätta gärna.
Ni kanske tycker att jag överreagerar? Ja, kanske det. Det som provocerar mig mest är nog dubbelmoralen. När Sverige är inblandat i sådana här intermezzon är det "smart" eller "förståeligt". När andra lag gör så här är det omoraliskt och osportsligt.
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Matt 7:12) Denna gyllene regel gäller även på idrottsplanen och utgör på något sätt sportslighetens credo. Svårare än så är det inte.
Men jag kan inte släppa det som hände i slutskedet av Sveriges match mot Portugal. Båda lagen var vid ett oavgjort resultat klara för semifinal, på Italiens bekostnad. Efter Sveriges kvitteringsmål i slutet av matchen lade båda lagen i praktiken av att spela fotboll. Under de tre avslutande övertidsminuterna trillade portugiserna demonstrativt boll i sidled på egen planhalva, utan att någon svensk på allvar försökte komma åt bollen överhuvudtaget. Det var ingen uppbygglig upplevelse att se. Jag skulle definitivt inte vilja att IFK Göteborg bar sig åt så här i något sammanhang.
I Expressen försvarar Mathias Lühr de båda lagen med att italienska spelare säkert skulle ha betett sig likadant. Det är möjligt, men självklart ingen ursäkt. Framförallt kan jag tänka mig Mathias Lührs och andra svenska sportjournalisters (för att inte tala om svenska fotbollssupportrars) reaktion om det varit Portugal och Italien som burit sig åt på det här sättet, och Sverige som hade åkt ur turneringen. Rubriker kring FUSK och OMORAL hade klätt tidningssidorna. Med all rätt. Det var faktiskt osportsligt att göra som Portugal och Sverige gjorde i slutet av matchen.
Skall man vara petnoga så dömer jag Portugal hårdare än Sverige. Det var Portugal som hade bollen och vägrade göra något konstruktivt med den. Visst, de svenska spelarna kunde ha jagat mer intensivt. Men det var Portugal som bollhållare som hade ansvaret att ta initiativ.
Jag är också förvånad över att domaren lät ett så uppenbart brott mot spelets idé pågå ostraffat. Jag är ingen regelexpert, men finns det verkligen inget utrymme i regelboken för domaren att agera i en sådan här situation? Om någon av läsarna här vet, så berätta gärna.
Ni kanske tycker att jag överreagerar? Ja, kanske det. Det som provocerar mig mest är nog dubbelmoralen. När Sverige är inblandat i sådana här intermezzon är det "smart" eller "förståeligt". När andra lag gör så här är det omoraliskt och osportsligt.
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Matt 7:12) Denna gyllene regel gäller även på idrottsplanen och utgör på något sätt sportslighetens credo. Svårare än så är det inte.
2015/06/19
Lasse Vibes ersättare?
SILLY SEASON Enligt uppgifter till Baraben skall den före detta Norrköpings- och Helsingborgsanfallaren Imad Khalili ha erbjudits ett kontrakt av IFK Göteborg. Är det så att Khalili eventuellt ses som Lasse Vibes anfallare? De senaste 18 månaderna har spenderats i Saudiarabien, Kina och Förenade Arabemiraten och Imad skall helt enkelt ledsnat på att flytta runt mellan olika obskyra fotbollsländer. Enligt uppgifter skall han ha tackat nej till ett kontraktsförslag i Iranska ligan.
Utöver IFK Göteborg skall även Hammarby, Helsingborg och Vålerenga vara intresserade av Khalilis tjänster.
Utöver IFK Göteborg skall även Hammarby, Helsingborg och Vålerenga vara intresserade av Khalilis tjänster.
2015/06/18
Uppehåll, abstinens, skitväder, Euro League-lottning och Dalarna.
KÅSERI. Årets uppehåll kunde inte kommit mer olägligt. Eller ja, det kanske är bra för slitna spelarkroppar att få kurera sig, lite välförtjänta semestrar till varmare breddgrader eller avkopplande flugfisketurer i lummiga vattendrag. Men, för oss inbitna allsvenskan- och i synnerhet blåvittnarkomaner känns detta uppehåll som en evighet och med en tajming som får Dickson Etuhubuhu att verka snabb. Visst det erbjuds ganska mycket fotboll ändå just nu i form av EM-kvalmatch mot Montenegro, en Stahresk kryssorgie på plast i Kanada (vet ni förresten hur många som bor i Kanadas huvudstad? Klart ni vet...), en supermonsterinsats av vår Bolivianske landslagsstjärna i Copa America och ett U21 EM som drog igång igår. Men, vad spelar det för roll? Det är ju blåvitt vi vill se.
Intalade mig att jag skulle försöka stilla den värsta formen av abstinens genom att plita ner lite skit här på bloggen. Kanske har jag ett svinhett sillyrykte i rockärmen? Kanske finns det lite snaskigt att basunera ut kring om Hjalle lyckats dra upp en superchocklaxöring på 13 kg? Om Seb har tjaxxat någon ny fet dinka eller om "Ankan" kunnat köra nedcabbat i sin manliga A5a mer än 14 minuter denna "sommaren"? Tyvärr har jag inga som helst uppgifter kring ovan frågeställningar. Inte alls. För dåligt! Det enda vi kunnat frossa i är en ny hovleverantör av havremjölk (gött med partners iofs, men vad fan smakar havremjölk?) och ett nytt IFK GÖTEBORG-magasin där det för första gången rullats ut en "föreningsbarometer" kring hur klubben mår. I och för sig jävligt bra information, även om det återigen rullats ut en ny måltid avseende ambitionen när stjärnsponsorn kommer att lanseras.
Intalade mig att jag skulle försöka stilla den värsta formen av abstinens genom att plita ner lite skit här på bloggen. Kanske har jag ett svinhett sillyrykte i rockärmen? Kanske finns det lite snaskigt att basunera ut kring om Hjalle lyckats dra upp en superchocklaxöring på 13 kg? Om Seb har tjaxxat någon ny fet dinka eller om "Ankan" kunnat köra nedcabbat i sin manliga A5a mer än 14 minuter denna "sommaren"? Tyvärr har jag inga som helst uppgifter kring ovan frågeställningar. Inte alls. För dåligt! Det enda vi kunnat frossa i är en ny hovleverantör av havremjölk (gött med partners iofs, men vad fan smakar havremjölk?) och ett nytt IFK GÖTEBORG-magasin där det för första gången rullats ut en "föreningsbarometer" kring hur klubben mår. I och för sig jävligt bra information, även om det återigen rullats ut en ny måltid avseende ambitionen när stjärnsponsorn kommer att lanseras.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Såg en bild från supporterklubbens superfotograf Aremyr där han påtalade på Twitter till marknadschef Andrej att namnen på kamratstenen börjat flaga/lossna. Jag har inte kollat mitt namn själv på stenen på ett tag, men tyckte redan när den avtäcktes att klibborna kändes lite smått rackiga och att de säkerligen inte skulle kunna klara av allt för många år i det svenska klimatet. Hoppas att det emottogs av föreningen att vi är många som gärna ser att detta kollas över. Små detaljer, men av mycket stor betydelse för "helheten". Gött att det är smådetaljer man nagelfar, vilket då kanske påvisar att vi i nuläget har väldigt små problem att tackla, men ändå. Sådana saker måste vara i toppklass.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Ikväll (eller ja, i eftermiddag) lirar U21 mot Ellos klockan 17:00 på Hjällbovallen. Oerhört intressant att följa vilka som spelar och hur den matchen går. Läge för många juniorer att visa upp sig? Bra möjlighet att stilla den värsta absinensen, tyvärr är det väl många som ska sitta i bilkö på E6 norrut, och undertecknad har dessvärre också svårt att komma loss.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Under kommande vecka drar laget till Dalarna och Mats Grens domäner. Två matcher är inplanerade mot Ludvik, måndagen 22/6 kl. 18:30 i Ludvika samt fredagen 26/6 kl. 19:00 mot Gefle i/på Dala Floda. Ska bli intressant att följa hur statusen är och vilka resultat dessa matcher ger. Träningsmatcher eller ej, segrar är alltid viktigt.
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Lottningen för Euro League-kvalet går av stapeln på måndag, 22/6 klockan 13:00 (för första rundan, där vi INTE kommer att gå in) och klockan 14:30 för den andra rundan. Lottningen streamas via UEFAs hemsida
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Idag släpps förhoppningsvis ett rykande färskt #BBpodd med ingen mindre än den blåvita hovreportern Markus Wulcan som gäst. Ser verkligen framemot gött snack om vilka campingkök som är bäst, vad som hände i hans föräldras trädgård i Lysekil när Laul var på besök och hur många proteinbars han käkar på en vecka. Konstant F5-tryckande på http://blogg.gp.se/sportpoddar/
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
Nu tar vi lite midsommar och ser framemot kommande veckor. Intressanta tider, inget snack. Förresten, i Kanadas huvudstad bor det åtta va?
2015/06/10
Gästkrönika: Believe the hype
Med ojämna mellanrum låter vi Baraben diverse gästskribenter få sina alster publicerade här på Baraben. Idag har det blivit dags för Chrille som i egenskap av Stockholmsboende blåvitare vill delge oss sina intryck från söndagens match mot Hammarby. Har du en text du vill få publicerad på Baraben.com? Kontakta oss antingen via Twitter (@barabenpaglenn) eller skicka ett mail till kontakt@baraben.com
Innan matchen går jag omkring på ett småkyligt Södermalm och ser mängder med människor i diverse Hammarby-utstyrslar; småtjejer i grönvita halsdukar, blekfeta, medelålders män i uttvättade zip-tröjor och hipsters med rullad mössa och diskret pin på jackbröstet. Ögonen lyser av sammanbitenhet och förväntan. Det är stormatch på gång. Motståndarna, Blåvitt, från Göteborg - har gått som tåget under säsongen och leder serien med 5 poäng. Men nu ska fiskrensarna som kommer upp från västkusten få se på riktig läktarkultur. Ett fullsatt Tele2 med supportrar röststarkt sjungandes ramsor till de senaste melodierna från Argentina och Grekland. Det är annat det än ett halvfullt, mumlande Ullevi som gemene Glenn är van vid från hemmamatcherna.
Jag möter upp en kompis med som håller på Bajen och tar en öl på Mosebacke. Han blir förvånad när jag säger att över tvåtusen med Göteborgssympatier köpt biljett till matchen. – Bortasupportrarna brukar bara vara några hundra och inte höras alls, säger han förklarande, och tar en klunk öl. Vi pratar en stund och beger oss sedan mot Globen-området, där vi skiljs åt för att se matchen från olika sektioner. Han har årskort på övre långsidan, och jag har biljett till bortasektionen.
Inne på sektionen för bortasupportrar, på ena kortsidan, är det jättetrångt och vid matchstart vajas det friskt med flaggor samtidigt som rökgranater bränns av så att det knappt går att se en meter framför sig, på grund av all blå rök. Matchen börjar och folk runtomkring mig sjunger för allt vad de är värda, men det är svårt att avgöra hur väl ljudet når ut på planen och till övriga arenan. De aktiva Hammarbysupportarna, är många fler och uppdelade över flera sektioner både på lång- och kortsidan, och ibland när de tar i verkligen mullrar det. Samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan att det hela känns rätt plastigt och jippo-aktigt. Arenan känns som en gymnastik-sal, underlaget är konstgräs, och publiken känns inte genuin. Vis av erfarenhet efter tre år som bosatt i Stockholm vet jag vad för typ av människor som besöker arenan. Det är studerande hipsters som flyttat in från Dalarna, expats från Australien och diverse människor som arbetar inom mediebranschen - som går på Bajen för att det är häftig stämning och har årskort som en imagegrej - som till stor del bidragit till att Hammarby - sedan flytten till Tele2-arenan – fördubblat sitt publiksnitt. De 7-8000 stammisarna som gick till Söderstadion – har blivit uppblandade med tusentals människor som – genom tv-program som Café bärs – fallit offer för hypen.
Matchen fortgår och Hammarby dominerar och radar upp chans efter chans. Runtomkring mig är folk oroliga och vissa menar att vi nog ska vara glada om vi klarar 0-0. I slutet av matchen blir trycket bättre på bortasektionen samtidigt som hemmafansen börjar tröttna lite och under en period ekar den, till den här säsongen, avputsade, gamla dängan ”Här kommer änglarna” från Schytts-skivan Änglalåtar, över Globen-området. De grönvita på långsidan vänder huvudena mot bortasektionen och vissa gör fuck-off-tecken. Inga bortasupportrar ska komma hit till Bajenland och ta sig ton är budskapet. Särskilt inte några fiskare från Göteborg. I 86:e minuten får Göteborg en frispark mitt på planen, ganska nära sidlinjen. Lasse Vibe springer ifrån sin bevakning och lyckas få fram bollen till den omringade inhoppande, dansken Thomas Mikkelssen som trots en halvtaskig träff får in bollen i mål.
Total eufori utbryter på bortasektionen och jag finner mig själv hoppandes upp och ner, kramandes okända människor runt omkring mig. Efter målet är det inget snack om vilka som dominerar ljudbilden, de tillresta, blåvita sjunger om serieledning och att Bajen kommer åka ur igen. Efter matchen firar Ängla-fansen vilt med laget samtidigt som många i Hammarby-klacken – förmodligen de som gick även på Söderstadion - stannar kvar, arga, konfunderade och maktlösa över de många, oblygt firande borta-fansen. Det var ju inte så här det skulle bli - ser det ut som de tänker…
/Chrille
Innan matchen går jag omkring på ett småkyligt Södermalm och ser mängder med människor i diverse Hammarby-utstyrslar; småtjejer i grönvita halsdukar, blekfeta, medelålders män i uttvättade zip-tröjor och hipsters med rullad mössa och diskret pin på jackbröstet. Ögonen lyser av sammanbitenhet och förväntan. Det är stormatch på gång. Motståndarna, Blåvitt, från Göteborg - har gått som tåget under säsongen och leder serien med 5 poäng. Men nu ska fiskrensarna som kommer upp från västkusten få se på riktig läktarkultur. Ett fullsatt Tele2 med supportrar röststarkt sjungandes ramsor till de senaste melodierna från Argentina och Grekland. Det är annat det än ett halvfullt, mumlande Ullevi som gemene Glenn är van vid från hemmamatcherna.
Jag möter upp en kompis med som håller på Bajen och tar en öl på Mosebacke. Han blir förvånad när jag säger att över tvåtusen med Göteborgssympatier köpt biljett till matchen. – Bortasupportrarna brukar bara vara några hundra och inte höras alls, säger han förklarande, och tar en klunk öl. Vi pratar en stund och beger oss sedan mot Globen-området, där vi skiljs åt för att se matchen från olika sektioner. Han har årskort på övre långsidan, och jag har biljett till bortasektionen.
Inne på sektionen för bortasupportrar, på ena kortsidan, är det jättetrångt och vid matchstart vajas det friskt med flaggor samtidigt som rökgranater bränns av så att det knappt går att se en meter framför sig, på grund av all blå rök. Matchen börjar och folk runtomkring mig sjunger för allt vad de är värda, men det är svårt att avgöra hur väl ljudet når ut på planen och till övriga arenan. De aktiva Hammarbysupportarna, är många fler och uppdelade över flera sektioner både på lång- och kortsidan, och ibland när de tar i verkligen mullrar det. Samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan att det hela känns rätt plastigt och jippo-aktigt. Arenan känns som en gymnastik-sal, underlaget är konstgräs, och publiken känns inte genuin. Vis av erfarenhet efter tre år som bosatt i Stockholm vet jag vad för typ av människor som besöker arenan. Det är studerande hipsters som flyttat in från Dalarna, expats från Australien och diverse människor som arbetar inom mediebranschen - som går på Bajen för att det är häftig stämning och har årskort som en imagegrej - som till stor del bidragit till att Hammarby - sedan flytten till Tele2-arenan – fördubblat sitt publiksnitt. De 7-8000 stammisarna som gick till Söderstadion – har blivit uppblandade med tusentals människor som – genom tv-program som Café bärs – fallit offer för hypen.
Matchen fortgår och Hammarby dominerar och radar upp chans efter chans. Runtomkring mig är folk oroliga och vissa menar att vi nog ska vara glada om vi klarar 0-0. I slutet av matchen blir trycket bättre på bortasektionen samtidigt som hemmafansen börjar tröttna lite och under en period ekar den, till den här säsongen, avputsade, gamla dängan ”Här kommer änglarna” från Schytts-skivan Änglalåtar, över Globen-området. De grönvita på långsidan vänder huvudena mot bortasektionen och vissa gör fuck-off-tecken. Inga bortasupportrar ska komma hit till Bajenland och ta sig ton är budskapet. Särskilt inte några fiskare från Göteborg. I 86:e minuten får Göteborg en frispark mitt på planen, ganska nära sidlinjen. Lasse Vibe springer ifrån sin bevakning och lyckas få fram bollen till den omringade inhoppande, dansken Thomas Mikkelssen som trots en halvtaskig träff får in bollen i mål.
Total eufori utbryter på bortasektionen och jag finner mig själv hoppandes upp och ner, kramandes okända människor runt omkring mig. Efter målet är det inget snack om vilka som dominerar ljudbilden, de tillresta, blåvita sjunger om serieledning och att Bajen kommer åka ur igen. Efter matchen firar Ängla-fansen vilt med laget samtidigt som många i Hammarby-klacken – förmodligen de som gick även på Söderstadion - stannar kvar, arga, konfunderade och maktlösa över de många, oblygt firande borta-fansen. Det var ju inte så här det skulle bli - ser det ut som de tänker…
/Chrille
Matchbilder: #SUPERUGENs fullbordande
#SUPERUGEN kan summeras med två vinster och en oavgjord och samtliga mål gjorda av danskar. Såklart. I söndags fullbordades #SUPERUGEN och Emelie Hübner (@EmzaansFoto) var på plats med sin kamera.
Bilderna får inte spridas utan BaraBens och Emelies tillåtelse.
Gästkrönika: Thomas Mikkelsen - instagramhjälten
Med ojämna mellanrum låter vi på Baraben en gästskribent få utlopp för sina tankar här på bloggen. Idag är det Ludvigs (@mrludinho) som får beskriva sina känslor till Thomas Mikkelsen, passande så här ett par dagar efter segern mot Bajen. Har du en text du vill få publicerad? Maila till kontakt@baraben.com eller kontakta oss via Twitter (@barabenpaglenn) så ordnar vi det.
"Vem är Thomas Mikkelsen?" Frågade min fru från soffan.
"Ingen aning, hurså?"
"Han är ny anfallare i Blåvitt."
"Va? Hur vet du det?"
"Jag följer dem på Instagram, det står där."
Under 10-15 år har jag följt med alla möjliga kanaler under Silly season för att få reda på det senaste om blåvitts nyförvärv. Timme efter timme har forum uppdaterats och tidningar plöjts igenom för att få med mig de senaste ryktena och de nyaste nyförvärven och nu får jag alltså reda på att ett helt okänt namn är klart via min fru på grund av Instagram? Två minuter senare har jag skapat ett konto på Instagram och lagt upp ett par bilder som inte gjorde några stora avtryck i historien - ingen kommenterade eller gillade mina foton. Kontot glömdes bort och Allsvenskan rullade igång på riktigt och poängen tickade in över all förväntan under våren. Mikkelsen, denna rödlätte dansk, hoppade in sent i matcherna och kämpade och slet, oftast utan att göra den avgörande skillnaden i matcherna, och visade upp ett imponerande fighterhjärta.
Inför en av vårens matcher tog jag den obligatoriska matchtröjebilden på min lille son Hjalmar och mindes plötsligt mitt Instagramkonto. Bilden laddades upp på mitt konto utan stor uppståndelse. Matchen såg ut som de flesta matcherna under våren - aningen trevande spel med tre poäng som resultat. Efter matchen plingar det till i mobilen då två personer har gillat min bild. Den ena var min fru. Den andra? Thomas Mikkelsen.
Stort tack för dina insatser i den blåvita tröjan, inte minst målet mot Bajen. Du var varken den största eller bästa spelaren som dragit på sig de vackraste färgerna, men du är tamigfan den enda som har gillat mina bilder på Instagram!
/Ludinho
"Vem är Thomas Mikkelsen?" Frågade min fru från soffan.
"Ingen aning, hurså?"
"Han är ny anfallare i Blåvitt."
"Va? Hur vet du det?"
"Jag följer dem på Instagram, det står där."
Under 10-15 år har jag följt med alla möjliga kanaler under Silly season för att få reda på det senaste om blåvitts nyförvärv. Timme efter timme har forum uppdaterats och tidningar plöjts igenom för att få med mig de senaste ryktena och de nyaste nyförvärven och nu får jag alltså reda på att ett helt okänt namn är klart via min fru på grund av Instagram? Två minuter senare har jag skapat ett konto på Instagram och lagt upp ett par bilder som inte gjorde några stora avtryck i historien - ingen kommenterade eller gillade mina foton. Kontot glömdes bort och Allsvenskan rullade igång på riktigt och poängen tickade in över all förväntan under våren. Mikkelsen, denna rödlätte dansk, hoppade in sent i matcherna och kämpade och slet, oftast utan att göra den avgörande skillnaden i matcherna, och visade upp ett imponerande fighterhjärta.
Inför en av vårens matcher tog jag den obligatoriska matchtröjebilden på min lille son Hjalmar och mindes plötsligt mitt Instagramkonto. Bilden laddades upp på mitt konto utan stor uppståndelse. Matchen såg ut som de flesta matcherna under våren - aningen trevande spel med tre poäng som resultat. Efter matchen plingar det till i mobilen då två personer har gillat min bild. Den ena var min fru. Den andra? Thomas Mikkelsen.Stort tack för dina insatser i den blåvita tröjan, inte minst målet mot Bajen. Du var varken den största eller bästa spelaren som dragit på sig de vackraste färgerna, men du är tamigfan den enda som har gillat mina bilder på Instagram!
/Ludinho
2015/06/09
Vem orkar lyssna på en rånarluva?
Om husockupationer eller Greenpeaceaktioner kan man säga en hel del. Man kan gilla det de gör, eller man kan låta bli. Men någonting som genomsyrar deras handlingar är att de eftersträvar någon form av direktdemokrati och att de trotsar delar av lagstiftningen. De vill förändra någonting, de har ett syfte med det de gör. Dessutom är de i regel alltid offentliga, och polisiärt ingripande är mer regel än undantag. De står upp för sina handlingar. Man kan kategorisera in dem under civil olydnad eller gruppen för dem med raka ryggar. Eller man kan fördöma dem som vilka kriminella som helst. Oavsett vilket, vet man vilka de är eftersom de inte gör någonting för att dölja det. Deras frågor får ett ansikte.
Bengalbränningarna under våren och år före den, är också en medveten handling. I och med att pyroteknik inte är förenligt med rådande ordningslag och klubbarnas egen policy (såvida man inte ansöker om tillstånd) går man över en gräns. Sedan kan man tycka vad man vill om det visuella och stämningen det kan skapa, men bränningarna sker illegalt. Faran för andra, att det kan belasta den egna klubben ekonomiskt, att merparten av publiken uppenbarligen är emot bränningar och de spretiga frågorna, lämnar jag till någon annan att föra. Det jag vill sätta fokus på är varför dessa personer väljer att maskera sig.
Man säger sig vilja föra en dialog med klubbarna och förbundet. Man vill någonting som har att göra med inramningen på matcherna, det visuella som kan vara fantastiskt i vissa avseenden. Man kan säga att de företräder en grupp som har en enormt stor kunskap och kompetens om läktarkulturen i stort. De gör briljanta tifon, de lever i mångt och mycket hand i hand med klubben och lägger ner tid och pengar som få skulle kunna drömma om att göra.
Men varför kan de inte vara offentliga? Tror de inte på sin egen sak? För mig verkar det vid en första anblick på det som sker, att de anser denna fråga principiellt viktig och någonting att kämpa för. Men vem fan sätter sig maskerad vid ett förhandlingsbord? Hur trovärdigt är det egentligen? Stå upp för er sak istället, ta smällen, även om den kan vara hård. För det skapar en trovärdighet som ligger långt bortom de maskerades existens.
Och jag har själv varit där, då jag vägrade värnplikten av personliga skäl, för det som betydde någonting för mig. Man kan tycka vad man vill om det, hata eller älska det, men ingen kan komma och knäppa mig på näsan för att jag inte stod upp för min sak eller att jag smet ut bakvägen. Det "kostade" mig 4 månaders fängelse (vid den första vägran 12 000 kr plus 2 års villkorlig dom), men det var det värt. Värt på det sättet, att jag kunde kliva ur det hela och fortfarande vara jag. Och jag skulle göra samma sak igen, om jag ställdes inför ultimatum. Varje dag i veckan.
Sedan kan man fundera kring vilka signaler i övrigt som en maskering som mer kan beskrivas som en rånarluva sänder. Vad tänker barnen på familjeläktaren på eller ungdomarna i Young Fellows på när de konfronteras med detta? De är potentiella framtida aktörer på Kommandobryggan. Och vad tänker du själv på?
Eller handlar det bara om någon form av identitetsprojekt, om att ställa sig vid sidan av i största allmänhet? Är det en social markör? Jag är faktiskt allvarligt nyfiken, och skulle gärna lyssna på hur det hela förhåller sig. Jag tror att flera är intresserade av att höra vad de här personerna egentligen vill. Men jag är rätt säker på att det skulle underlätta om de var omaskerade. Jag tror inte att någon dörr är stängd i det avseendet. Inte ens hos SvFF.
Och för den breda allmänheten tror jag det är en absolut nödvändighet för att de ens ska orka lyssna. För lallare i rånarluvor kommer ingen någonsin ägna tid åt. Hur rätt i sak de än må ha. Så maskera av, stå upp för er sak. Det kanske kostar ett års avstängning från arenan. Det kanske kostar i bötesbelopp. Men om nu frågan är så principiellt viktig, så måste det väl ändå vara värt det, eller? Och jag är ganska övertygad om att det skulle gynna er sak i det långa loppet. Det kanske till och med skulle inge lite respekt?
Bengalbränningarna under våren och år före den, är också en medveten handling. I och med att pyroteknik inte är förenligt med rådande ordningslag och klubbarnas egen policy (såvida man inte ansöker om tillstånd) går man över en gräns. Sedan kan man tycka vad man vill om det visuella och stämningen det kan skapa, men bränningarna sker illegalt. Faran för andra, att det kan belasta den egna klubben ekonomiskt, att merparten av publiken uppenbarligen är emot bränningar och de spretiga frågorna, lämnar jag till någon annan att föra. Det jag vill sätta fokus på är varför dessa personer väljer att maskera sig.
Man säger sig vilja föra en dialog med klubbarna och förbundet. Man vill någonting som har att göra med inramningen på matcherna, det visuella som kan vara fantastiskt i vissa avseenden. Man kan säga att de företräder en grupp som har en enormt stor kunskap och kompetens om läktarkulturen i stort. De gör briljanta tifon, de lever i mångt och mycket hand i hand med klubben och lägger ner tid och pengar som få skulle kunna drömma om att göra.
Men varför kan de inte vara offentliga? Tror de inte på sin egen sak? För mig verkar det vid en första anblick på det som sker, att de anser denna fråga principiellt viktig och någonting att kämpa för. Men vem fan sätter sig maskerad vid ett förhandlingsbord? Hur trovärdigt är det egentligen? Stå upp för er sak istället, ta smällen, även om den kan vara hård. För det skapar en trovärdighet som ligger långt bortom de maskerades existens.
Och jag har själv varit där, då jag vägrade värnplikten av personliga skäl, för det som betydde någonting för mig. Man kan tycka vad man vill om det, hata eller älska det, men ingen kan komma och knäppa mig på näsan för att jag inte stod upp för min sak eller att jag smet ut bakvägen. Det "kostade" mig 4 månaders fängelse (vid den första vägran 12 000 kr plus 2 års villkorlig dom), men det var det värt. Värt på det sättet, att jag kunde kliva ur det hela och fortfarande vara jag. Och jag skulle göra samma sak igen, om jag ställdes inför ultimatum. Varje dag i veckan.
Sedan kan man fundera kring vilka signaler i övrigt som en maskering som mer kan beskrivas som en rånarluva sänder. Vad tänker barnen på familjeläktaren på eller ungdomarna i Young Fellows på när de konfronteras med detta? De är potentiella framtida aktörer på Kommandobryggan. Och vad tänker du själv på?
Eller handlar det bara om någon form av identitetsprojekt, om att ställa sig vid sidan av i största allmänhet? Är det en social markör? Jag är faktiskt allvarligt nyfiken, och skulle gärna lyssna på hur det hela förhåller sig. Jag tror att flera är intresserade av att höra vad de här personerna egentligen vill. Men jag är rätt säker på att det skulle underlätta om de var omaskerade. Jag tror inte att någon dörr är stängd i det avseendet. Inte ens hos SvFF.
Och för den breda allmänheten tror jag det är en absolut nödvändighet för att de ens ska orka lyssna. För lallare i rånarluvor kommer ingen någonsin ägna tid åt. Hur rätt i sak de än må ha. Så maskera av, stå upp för er sak. Det kanske kostar ett års avstängning från arenan. Det kanske kostar i bötesbelopp. Men om nu frågan är så principiellt viktig, så måste det väl ändå vara värt det, eller? Och jag är ganska övertygad om att det skulle gynna er sak i det långa loppet. Det kanske till och med skulle inge lite respekt?
2015/06/08
Vårtankar: "Gurra" vårens spelare
GULDET SKA HEM. Kapten Bjärsmyr sa det bra till Sportbladet efter gårdagens underbara vinst: "Vi kom hit för att ta tre poäng, inte för att ta världsfotbollen framåt".
För i det go'a läget vi satt oss i kan det inte finnas någon ängel som hellre vill se finlir och noll poäng. Det låter ju bara dumt. Hur kul är det att vara bajare eller örebroare liksom? Och världens mest spelskickliga lag FC Barcelona, förlåt Malmö FF, är sju poäng bakom. Kul? Ja, för oss.
En del lag kan känna press av att ligga i topp. Känslan är ändå att de blåvita spelarna njuter just nu. De har längtat efter den positionen. Och med ett svajigt AIK, ett mänskligt Malmö samt ett Ellos som inte kan spela på annat än plast är guldchansen i år större än på länge. Djurgården och Norrköping har gjort det riktigt bra i vår, men jag tror inte att de håller i längden.
Men det gäller ändå att "fakking sitta ner i båten" för att använda ett välanvänt uttryck från kvalitetsprogrammet (ironi) Ex on the beach. Nu tar vi det lugnt alltså. 17 omgångar återstår. Ingen jävel går till Ica och köper krögarpytt förrän det är klart.
Efter sommaruppehållet vill jag se att den blåvita maskinen fortsätter jobba hårt, visa tålamod och nöter ner motståndarna. Det tror jag också att vi får se då Jörgen Lennartsson ihop med vinnarskallar som Alvbåge, "Bjärs", "Sebban" och "Gurra" ser till att inte en endaste millimeter av planen överges.
Det har sagts mycket om defensiven och fem insläppta på tretton matcher är helt enkelt fantastiskt. "Hjalle", Emil, Rogne, Bjärsmyr, Aleesami och Alvbåge har alla varit i toppform. Men den kanske stora nyckeln är mittfältsblocket framför där "Sebban" och "Gurra" (och ibland Tom) städat och hållit rent som om de skulle få svärföräldrarna på besök resten av sina liv.
GT:s Henrik Leman vill ha in "Gurra" i landslaget, och det förstår jag. "Gurra" är en outtröttlig och ovärderlig Mascherano-typ som ger allt för sitt lag. Han tar de jobbiga defensiva löpningarna och spelar enkelt, #superuge och dansk dynamit i all ära – för mig är Gustav Svensson vårens och hela Allsvenskans viktigaste spelare. Förhoppningsvis också höstens. I så fall kan det bli guld. Även om Lasse Vibe lämnar.
För i det go'a läget vi satt oss i kan det inte finnas någon ängel som hellre vill se finlir och noll poäng. Det låter ju bara dumt. Hur kul är det att vara bajare eller örebroare liksom? Och världens mest spelskickliga lag FC Barcelona, förlåt Malmö FF, är sju poäng bakom. Kul? Ja, för oss.
En del lag kan känna press av att ligga i topp. Känslan är ändå att de blåvita spelarna njuter just nu. De har längtat efter den positionen. Och med ett svajigt AIK, ett mänskligt Malmö samt ett Ellos som inte kan spela på annat än plast är guldchansen i år större än på länge. Djurgården och Norrköping har gjort det riktigt bra i vår, men jag tror inte att de håller i längden.
Men det gäller ändå att "fakking sitta ner i båten" för att använda ett välanvänt uttryck från kvalitetsprogrammet (ironi) Ex on the beach. Nu tar vi det lugnt alltså. 17 omgångar återstår. Ingen jävel går till Ica och köper krögarpytt förrän det är klart.
Efter sommaruppehållet vill jag se att den blåvita maskinen fortsätter jobba hårt, visa tålamod och nöter ner motståndarna. Det tror jag också att vi får se då Jörgen Lennartsson ihop med vinnarskallar som Alvbåge, "Bjärs", "Sebban" och "Gurra" ser till att inte en endaste millimeter av planen överges.
Det har sagts mycket om defensiven och fem insläppta på tretton matcher är helt enkelt fantastiskt. "Hjalle", Emil, Rogne, Bjärsmyr, Aleesami och Alvbåge har alla varit i toppform. Men den kanske stora nyckeln är mittfältsblocket framför där "Sebban" och "Gurra" (och ibland Tom) städat och hållit rent som om de skulle få svärföräldrarna på besök resten av sina liv.
GT:s Henrik Leman vill ha in "Gurra" i landslaget, och det förstår jag. "Gurra" är en outtröttlig och ovärderlig Mascherano-typ som ger allt för sitt lag. Han tar de jobbiga defensiva löpningarna och spelar enkelt, #superuge och dansk dynamit i all ära – för mig är Gustav Svensson vårens och hela Allsvenskans viktigaste spelare. Förhoppningsvis också höstens. I så fall kan det bli guld. Även om Lasse Vibe lämnar.
2015/06/04
Matchtankar - if plast hemma, 4/6
ANALYS. Angenäma problem. Alltid mycket svårare att få ihop en rapp och rask matchrapport när det finns lite att klaga på. Men, jag kan leva med det. Säkerligen alla ni också. Det finns som sagt inte mycket alls att orda om likt förgående drabbning på GU tidigare i veckan. Visst, tempot var stundtals rätt lågt även idag, men det kändes som att det fanns bra mycket mer kraft och baktanke i de flesta ingripanden. Situationen med Hajtand/John undantaget. Gött att de flippar och visar sina starka vinnarsidor, men till och med den gode Stahre hade nog kunnat tycka att det ordades lite väl mycket. Gött, fint, rätt och riktigt med klappen "dere emellan" efteråt. Hajtand och Johns enda mindre bra insats i matchen.
Man kan ändå inte skriva sådana här rader utan att förundras, förvånas och förbryllas över hur i hela jävla helvete våra svenska domare kan vara så fruktansvärt urusla. Seriöst, om Hjalmar i Basel borta blåstes för hands, och kvällens situation inte gör det (naturlig position?), då undrar man fan varför man håller på med det här egentligen. Tyckte visserligen att min gamle kapten från lumpen i Skövde shejpade upp sig lite lite efteråt, för att sedan bli lika usel igen. Om Ankersens räddning på linjen vid hörnan var rätt eller fel vet jag inte, men det kändes som en brutal kompensation för hans fadäs tidigare. Gött kan tyckas, men två fel gör inte ett rätt. Ändå. Oavsett om man är från Skövde. Skit samma, nu var inte den ena, den andra eller för den delen alla övriga hundrafemtioelva märkliga blåsningar matchavgörande till vår nackdel, så det är väl lika bra att lämna dagens domarinsats därhän.
Jag skrev lite blaj, i vanlig ordning, på Twitter under förmiddagen huruvida jag ville se högklassig köttpress med understöd. Kvalitativt spel. Ruskiga omställningar. Kyla. Hetta. Segersötma. Kamp och 3 pinnar. Jag fick en del av det. Eller det mesta faktiskt. Pressen kändes jävligt resolut, även om vi tjuvade en del i andra och lämnade lite olustiga luckor i "slottet" under flertalet tillfällen. Det kvalitativa spelet fanns där också, även om jag tycker Ankersen för dagen trampade, kladdade och var lite ovän med bollen olikt det vi sett honom innan. Kylan fick vi i Vibes makalösa avslut från snäv vinkel, och hettan kom mest hela tiden. De tre pinnarna smakar extra gott när skansen och peking delar poäng.
Smolket är givetvis Sörens skada (sägs inte vara korsbandsallvarlig, men det vet man ju aldrig) som både såklart är jävligt tråkig för honom, laget och oss, och ställer samtidigt till en del huvudbry med tanke på Ankersens avstängning. Hur formeras kanterna mot bajen (där jag förövrigt inte kommer att kunna leverera nåt skriftligt efter den matchen)? Bohm verkar ju kallare än maj månad. Emil som ytter, Adam som högerback? Känns oklart utan en match i benen, på "snabbt konstgräs" dessutom. Vidrigt jävla statement btw. Varför pratar man i sådana termer? Stoppa den jävla konstgräsidiotin! Bara gör det. Kanske spelar Vibe högerytter och Engvall/Boman litar topp? Sebban vänster och Tom på mitten? Vetefan. Det ger sig. Jörgen med J har koll.
Lite pinpoints då. Hjalmar. Inte. En. Jävla. Fot. Fel! I vanlig ordning satte man malten i halsen av oro när det rullades ut på Twitter att Ronken hade risig kista igen och Hjalle skulle gå in, för tredje (?) matchen i ordningen. Som han gör det! Igen. Det var väl nåt uppspel man kan klaga på, men utan ett sådant patenterat, ingen Hjalmar. Nej, fyfan vilken hjälte han är för oss. För denna förening. Livstidskontrakt (som vad som helst)! Nu! Bjärs styr backlinjen väldigt bra tillsammans med sina yttrar och John. Klanderfritt. Blankt papper igen. Fem insläppta. Rysligt bra.
Osammanhängande blaj utan underhållningsvärde nu, men för att fylla på hyllningarna, Gurra! Det var nån brytning (av alla tusen) i första där man undrar, som den gode Leman bloggade om idag, varför i helvete är inte Gurra aktuell för ett landslag? Han är fanimej unik i sitt slag. Finns ingen som honom i Sverige. Inte en chans.
Avslutningsvis i pinpointranten, Lasse Vibe. Med tanke på hur rörd han såg ut vid bytet vågar man nog nästan tro att detta var sista framträdandet på GU. Måhända att det ryms någon match till innan fönstret öppnar, men jag tror ändå att detta var sista gången. Sorgligt. Jag ser dock framemot vad Gren hittar på för de, tio, tolv, femton millarna som han bör inbringa. Men, det är en go gubbe utan dess like. Bara att lyfta på hatten. Köng.
Några korta från matchen då:
+ Defensiven. Ingen glömd, men Hjalle nämnd. Fantastisk.
+ Kampen. Viljan. Modet. Insatsen. Poängen. Känslan.
+ Gurra!
+ Äh vafan, hela laget.
- Jag kanske är FÖR positiv? Det var kanske inte så bra som man vill få det till att låta? Vetefan. Vi struntar i det nu.
- Lerjeus.
- Traktorsnabbe Andess. Hur klarar han sig undan frisparkar, kort och skit hela tiden? Jävla pajas. Iofs länkat till ovan punkt, men Andess får fan ett minus.
Dags att stänga vårsäsongen mot brajen på söndag. OJ så gott det hade smakat med tre pinnar till. Serieledare! Sträck på er.
2015/06/03
IFK Göteborg - Djurgårdens IF 1/6 -15
Första matchen i #superugen IFK - DIF. Vi kan bättre på alla plan, eller hur?
2015/06/01
Matchtankar - skansen hemma, 1/6
ANALYS. Äntligen måndag äntligen, och livet det börjar på nytt igen. Så lät det imorse. Så lät det på lunchen. Och så lät det klockan 19:04 vid matchstart. Superugen startar sällsynt slött. Sinnesjukt söligt. Sensationellt svagt 'sessionspel. Svordom. Satan så sur man blir. Jag måste dock poängtera att en poäng, serieledning och fortsatt nolla är bra. Lämnar dock det positiva där. Samlar sinnet. Startar sågen. Smörjer sabeln. Sabrerar spelet. Sätter igång.
Jag vet inte om det var bra med en veckas vila? Uppenbarligen inte. Helt jävla osannolikt hur långsamt vi går ut och startar matchen. Ingen synlig hemmaplansaggressivitet. Ingen nämnvärd press. Ingenting som liknar konstruktivt spel genom mitten. Inga speluppbyggande och genomtänkta passningar FRAMÅT i banan. Visst, några bra genomskärare och luriga lägen längs kanterna, men vem har inte läst den "gameplanen" avseende vårt spel 2015? Men okej, när vi väl kommer runt blir det allt som oftast farligt, eller åtminstone emellanåt. Det borde kanske även ringt, men deras målvakt står för herrejössesräddning spetsat med att bolljäveln inte vill in. Det är en SÅN dag idag...
De är inte ofarliga första tjugo. Inte alls. John gör det mycket bra och fredar målet vid några tillfällen med svettiga ingripanden. Som sagt, bibehållen nolla och fem insläppta totalt är fortfarade jävla bra. Samtidigt tycker jag verkligen inte att djurgården står för några nämnvärda heta grejer spelmässigt. Skillnaden är dock att de går framåt, genom mitten, och stundtals längs kanterna, med fart. Rör på benen, tar nya positioner och jobbar sig framåt. Vårt signum! Hos oss ser det precis omvänt ut. Vilar med boll. Vilar varje gång. Söker snett bakåt. Söker snett utåt. Söker ALDRIG en boll genom mittfält och framåt. Den uppenbara bristen på konstruktivt spel, spelfördelande och banbrytande framskridande variationer lyser så ofantligt starkt. Visst, vi står inte och faller med det denna matchen heller, men att inte kunna plocka fram ett sådant spelkort ur leken EN enda gång får ändock anses som ett litet nederlag. Om det beror på att Seb, som för dagen är mycket mycket tillbakadragen (sorry to say, men vad var oddset på att han skulle bomma straffen?) kryddat med att ingen framför honom direkt möter i mitten och vill ha boll. Det är lite ledsamt.
Vi ska inte salta sår och förhöja det som en gång varit, i synnerhet med tanke på hur mycket bättre "alla andra" punkter är jämfört med föregående säsonger, men saknaden av en Farnerud eller May är ledsamt stark en sådan här kväll. Återigen måste jag understryka att det inte är en katastrof att spela kryss egentligen när serieledningen står intakt och defensiven håller även utan Ronken. Däremot får det under inga som helst omständigheter bli en vana att vi kan vara så lättlästa, visar sån ofantligt stor respekt för en motståndare i lite medvind och inte trampar igång det och vill ha bollen. Då kan det bli problem.
Jag vet inte riktigt, även denna gång, vad man ska och bör plocka upp från matchen, men den lilla hettan som saknas i avsluten (sista läget, Ankan!), det emellanåt stillastående och orörliga spelet och den åtminstone till synes stora rädslan för deras försvarande block, det är ungefär det jag minns av matchen.
Jag hade faktiskt velat se ett dubbelbyte i typ 60e, ut med Sebban, in med Tom. Rakt byte. Och även då det som genomfördes med Boman mot Engvall. Tror nog att Tom hade kunnat stå för ett lite rakare spel, mer framåt i banan, utan så jätte, jätte, jättemånga tillslag på bollen och även ett jävla driv. Men, återigen är jag bara en gnällkuk, poddgäst och självutnämnd läktarexpert. Tur är väl det kanske.
Nej, nu ser vi till att ta med oss det positiva. Nollan. Och jobbar som fan på att hitta lösningar för att komma framåt ännu mer, snabbare, hårdare och rakare mot ellos. Det är nu det gäller.
Några korta från matchen då:
+ Hajtand. Blåvitts främste idag tillsammans med John.
+ John. Blåvitts främste tillsammans med hajtand.
+ Emil. Ändå bra insats stundtals. Försöker. Gnetar. Får en oklar straff som vi visserligen hade tjänat ihop.
+/- Ankersen. Plus för det mesta. Ändå minus för missen i slutet.
+ Søren är rätt bra idag också. Synd att inte skotten sitter bara.
- Att vi inte vågar ta fem steg framåt i banan. Med boll. Genom mitten. Variationen är obefintlig i anfalls- och uppbyggnadsspelet idag. Vi står still. Vill inte ha boll. Vaggas in i söl och frustrationen växer mer än drivet. Obra.
- Att ALLT går genom Sebban. Det håller inte.
Slicka nollan. Skaffa biljett till ellos om du inte gjort det. Superugen studsar vidare på torsdag. Serieledning. Segern kommer. Sök sötman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)