Highligts: Strömsgodset - IFK Göteborg

Korta tankar inför morgondagens match

INFÖR. Imorgon spelas årets tredje match. Efter de två första matcherna har det varit delade meningar om hur spelet har sett ut. Här är några korta tankar från mig på vad jag vill se imorgon:

• Att Alvbåge håller samma klass som han avslutade förra säsongen med. Att han står har inte bekräftats, men förhoppningsvis är han tillbaka från sin skada och gör en bra insats.
• Backlinjen fortsätter täppa till bakåt. I de 2 inledande matcherna tycker jag att vi sett relativt starka ut. Bjärs har styrt och både Dyre och Ludwig har visat offensiva kvalitéer. Jag gissar på att Kjetil går in i backlinjen igen och att Hjalle får starta på bänken. Det hade varit intressant att se hur Dyre klarar sig ihop med Bjärs, men jag antar att Lund inte är fit för längre spel än?
• Mittfältet är fortfarande ett stort frågetecken för mig. JJ ser jag som klar, men jag saknar Farneruds kreativa stil. Haglund har gjort en hyfsad start utan att glänsa, men rapporter från träningslägret gör gällande att han kanske har en stukad fot och är osäker inför imorgon. Jag gillar Joel och ser gärna att han finns med från start. Tredje mittfältare blir Gerzic (om Haglund inte spelar). Gerzic tycker jag för övrigt har sett tung ut.. Det var mer vilja i senaste matchen, men än är han fortfarande ingen man för en start11a.
• Notera att jag bara har 3 på mitten. Med de spelare vi har funderar jag på om det inte vore bäst att prova 4-3-1-2? Stahre har ju sagt att han vill spela mer centralt med sitt mittfält och låta ytterbackarna fylla på.
• Sobralense... Skicklig på att hålla boll, men oftast alldeles för länge och långt ner i plan. Spelar han på topp är han aldrig där och är han ute på en kant dyker han ändå upp i mitten. Jag blir tyvärr inte klok på honom och vet inte vad vi ska göra med honom. Mitt förslag blir därför att pröva honom som släpande bakom vårt anfall.
• På topp startar Tobbe och DMK. De behöver spela ihop sig och det blir direkt farligare om man har båda två på plan samtidigt. Med Sobra + DMK ihop blir det alldeles för ensamt på topp för DMK.

Övrigt:

• Vilka fyller på i boxen? Minst 3 ska finnas där vid inläggssituationer.
• Hur är det egentligen med vinnarinstinkten? Dags att börja visa den nu..
• Rörelse gubbar, rörelse!
• Vem är förste straffskytt?
• Jag väntar fortfarande på att få höra att Gusten, Adam och Berg kritar på nya kontrakt och återvänder.
• Kommer Håkan överraska med något annat nyförvärv?
• Snart skiner Poseidon.

Erfarenheter efter två spelade träningsmatcher

FÖRSÄSONG 2013. Förra året, försäsongen 2012, spelade IFK Göteborg nio träningsmatcher. Fem av dessa slutade med vinst, tre blev oavgjorda och endast en slutade med förlust. IFK Göteborgs målskillnad efter dessa nio matcher var 18-7. Jag är inte säker, men jag tror inte IFK Göteborg haft en så framgångsrik försäsong i modern tid. Sedan började Allsvenskan och hur det gick vet vi (även om några av oss kanske gör vårt bästa för att förtränga det).

I år har försäsongen börjat med en förlust och en oavgjord match. Jag vet inte om det finns några studier kring samband mellan hur det går under försäsongen och hur det går under tävlingssäsongen. I så fall skulle det vara intressant att ta del av dessa.

Av twitterflöden (hashtag #ifkgbg) och olika diskussionsforum tycks de flesta supportrar vara tålmodiga och positiva till åtminstone delar av det blåvita spelet under de två matcher som hittills spelats. Själv är jag mer avvaktande. Jag har varit ohöljd optimist tre säsonger i rad. Nu känner jag ett stråk av Dolly Partons "Change" i hjärtetrakten, med särskilt fokus på versraden "I can't take the pain". Därför blir jag i år slaven på den blåvita triumfvagnen, med uppgift att påminna kamraterna om deras dödlighet. Ingen blir gladare än jag om Änglarna svarar med att leva upp till sitt namn och i stället visar att de faktiskt är odödliga.

Mina intryck av laget så här långt är följande:

Målvakt: Marcus Sandberg gör det OK. Han tycks stabilare än tidigare. Men Sandberg visar inga tecken på att då och då kunna göra de matchavgörande räddningar som är nödvändiga för att IFK Göteborg skall bli ett topplag och på allvar slåss om SM-guldet. Blåvitt i toppen förutsätter en John Alvbåge i bästa form.

Försvar: Lagets starkaste del. Jag är helt trygg med en kommande backlinje med Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Mikael Dyrestam och Ludwig Augustinsson, med Kjetil Waehler och Hjalmar Jonsson på bänken.

Mittfält: Här är det gott om folk. Mittfältet har fungerat hyggligt i de båda matcherna. Jag är ganska trygg med Daniel Sobralense, Pontus Farnerud, Jakob Johansson och Joel Allansson från start, med Nordin Gerzic, Philip Haglund och Sam Larsson som trovärdiga alternativ.

Anfall: Tyvärr lagets svaga punkt. All respekt för Tobias Hysén och David Moberg Karlsson, med Robin Söder och Hannes Stiller tätt därefter. Men anfallsspelet har i de båda träningsmatcherna (bortsett från en halv halvlek i dag mot Olympia Ljubljana) sett ut ungefär som det gjorde i fjol. Laget får anstränga sig alldeles för mycket för att skapa riktiga målchanser.

För att kunna gå hela vägen till en allsvensk topplats och slåss om SM-guld tror jag det är nödvändigt med en förstärkning i anfallet, som kan lasta av Hysén och Moberg Karlsson. Kan vi hoppas på en sådan? Det börjar bli sent på dagen.

Highlights: Olimpia Ljublijana - IFK Göteborg 3-2 es (0-0)

Highlights: Shakhtar Donetsk - IFK Göteborg 2-1 (0-0)

Tyvärr har ljudet försvunnit på denna av någon anledning.

Kort sammanfattning.

Köng.

Banguras högsta önskan

Igår kunde vi läsa om en ny "transferbomd" till Allsvenskan, där Celtic lånat ut Aik:s gamla poängmaskin Mohammed Bangura till Elfsborg inför säsongen 2013. Bangura som tidigt uttryckte sitt missnöje var inte sen med att kommentera övergången för BaraBenBladets reporter.

Amen, lycka te.

Know your enemy: Shakhtar Donetsk

Angående stavningar och "översättningar" har jag valt att använda de engelska transkriberingarna av  ukrainska och andra kyrilliska namn. Så snack om stavningar om namn är inget jag kommer att ta då jag inte har en susning om hur dessa görs, utan jag har helt enkelt tagit hjälp av Wikipedia.

MOTSTÅNDARKOLL Då var det så dags för årets första match. För motståndet stor som bekant det ukrainska laget Shakhtar Donetsk. Ett Shakhtar som laddar upp med Copa del Sol inför sin sextondelsfinal i Champions League mot tyska Borussia Dortmund. Hur pass ordinarie lag man kommer att ställa på banan är svårt att säga något om. Men både ett B-lag och ett C-lag hos Shakhtar håller mycket hög klass. Så sent som igår spelade laget mot dem regerande ryska mästarna Zenit Petersburg i en träningsturnering och vann  med 3-1. Om ni är nyfikna på hur deras mål blev till kan ni se highlights från den matchen HÄR.

Utöver att man tagit sig vidare i  Champions League så leder man även den inhemska ligan storartat. På arton omgångar har man vunnit hela sjutton av dessa och bara förlorat en match. Man har smått osannolika målskillnaden 52-9 och ner till tvåan Dnipro skiljer det hela tretton poäng. Man gör alltså närmare tre mål per match samtidigt som man släpper in ett halvt mål i snitt per match. Om man jämför det med Blåvitts siffror för säsongen 2012, 1,2 gjorda och 1,37 insläppta i snitt per match.

Som sagt är det svårt att veta hur pass ordinarie lag Shakhtar ställer upp med. Men om man tittar i truppen finns det en hel del, minst sagt, duktiga fotbollsspelare. I mål har man bland annat Andriy Piatov som var den som stod samtliga matcher för Ukraina i förra sommarens EM-slutspel. I backlinjen återfinns spelare som Dmytro Chygrynskiy som  inför säsongen 09/10 värvades till Barcelona för cirka 25 miljoner euro. Även om det bara blev en ettårssejour i den spanska storklubben så visar det vilken oerhörd kvalité som mittbacken besitter. I backlinjen återfinns även Razvan Rat och Darijo Srna bägge två landslagsmän för Rumänien respektive Kroatien. 

Även offensivt har man ett par riktigt namnkunniga spelare med brassen Willian, som ryktats vara på väg till klubbar så som Tottenham och Chelsea, i spetsen. Han är en av spelarna som verkligen presenterat sig för den bredare fotbollspubliken under höstens Champions League spel, bland annat genom två mål mot Chelsea på Stamford Bridge. På mittfältet återfinns ytterligare en brasse, Fernandinho som är något av lagets nav och bär ett stort ansvar i det defensiva spelet.

Lagets store målskytt är armeniern Henrikh Mkhitaryan som på sjutton ligamatcher gjort hela arton (!) mål. Dessutom finns den forne Arsenal-anfallaren Eduardo i truppen. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns gott om riktigt bra fotbollsspelare i Shakhtar, allt annat vore en underdrift.

Till Blåvitts trupp så, en trupp där det saknas en hel del spelare. John Alvbåge saknas på grund av sin ljumske, Tobias Hysén är fortsatt på landslagsläger, Hannes Stiller är skadad, Robin Söder likaså. Emil Salomonsson har återhämtat sig förvånansvärt fort efter sin operation men är knappast aktuell för spel. Och Pontus Farnerud åkte inte ens med truppen. Dessutom är jag tveksam till att Jakob Johansson spelar i den första matchen då han spelade landskamp i onsdags. Lägg där till ett par timmar i tidsskillnad. Det är alltså fem spelare som enligt mig är "givna" i en startelva där alla är friska. Alvbåge, Hysén, Farnerud, Salomonsson och JJ. Söder och Stiller är spelare som absolut skulle kunna ta plats i en startelva. Även Erik Lund körde vid sidan om under onsdagens träning vid tvåmålsspelet. Tveksamt om han kommer till spel?

Mikael Stahre har slått fast att det blir 4-4-2 även nästkommande säsong. Ett 4-4-2 utan vingar. Ni som inte läst hur han tänker kring det, kan göra det här. I och med att det saknas en hel del spelare på grund av skador och landslagsläger så finns det inte egentligen så jättemycket olika varianter att experimentera med. Stahre ställa upp med bästa möjliga lag är min gissning. Och då kommer startelvan se ut något som följer:

Sandberg

Dyrestam - Bjärsmyr - Waehler - Augustinsson

Allansson - Gerzic - Haglund - Larsson

Sobralense - Moberg Karlsson

De ändringar jag kan se som skulle kunna ske är att Sobralense tar plats på mittfältet och då byter plats med Sam Larsson. Det samma gäller att Gerzic går på högerkanten medan Allansson spelar centralt.Oavsett hur man formerar laget så känns det som att det kan bli svårt att matcha Shakhtar.

FRÅGETECKNET Det finns ju egentligen hur mycket som helst man inte har koll på så här i början av säsongen. Hur mycket har Sandberg utvecklats under sin tid i Ljungskile? Hur bra är egentligen Augustinsson? Hur kommer spelet "utan vingar" att fungera? Inför den här matchen finns det även ett gäng frågetecken kring hur bägge lagen kommer att ställa upp. I och med att det är första matchen så finns det ju en hel del frågor man vill ha svar på. Gissningsvis kommer dessa inte komma redan under första matchen, men förhoppningsvis har man kunnat utkristallisera lite grann hur det kommer att se ut framöver. 

 

UTROPSTECKNET Nu väljer jag att helt bortse från det sportsliga och väljer istället att se Emil Salomonsson som det stora utropstecknet. Redan under dagens träningspass var han med under tvåmålsspelet. Det tycker jag att Emil ska ha grymt mycket credd för! Hans rehab har tydligen gått både bra och fort, så det är bara hoppas att det håller i sig! Om jag istället skall se något ur det sportsliga som jag är nyfiken på så är det helt klart Augustinsson. Har sett honom spela alldeles för lite själv för att kunna skapa mig någon riktig bild av honom. Även om han är en intressant spelare offensivt så lär det snarare bli det defensiva spelet vi får se mest av.

Matchen spelas på fredag klockan 19:00 och sänds på TV4 Sport Xtra för er som har tänkt att se den. För er som inte har kanalen kan jag även passa på att tipsa om att den visas via TV4 Play Premium. Om man inte tidigare har haft ett konto får man en månad gratis, utan bindningstid. Viktigt är dock att komma ihåg att säga upp det innan faktureringen kommer. Även de två nästkommande matcherna kommer att visas via samma tjänst, men dessa sänds även på "vanliga" TV4 Sport, vilket fler har tillgång till.

Blåvitt på avstånd

SUPPORT PÅ AVSTÅND. Den ständiga debatten kring vad en "riktig supporter" är för något lever vidare, och ner i min maillåda damp en text på området, som i alla fall berörde mig en smula. Det är Georg Anderne (@sommartuppen) som har skrivit ned några rader om hur det är att växa upp med ett visst geografiskt avstånd till Gamla Ullevi. Trevlig läsning alla kamrater!

Min resa började på rosornas ö, i staden Visby, där jag är uppvuxen och där jag spenderat stora delar av mitt liv.
Det var där mitt genuina fotbollsintresse växte fram, sakta men säkert. När jag var runt fyra, fem år, efter fotbolls-VM i USA, lekte jag väldigt mycket med min granne, han var äldre än mig därav såg jag upp till honom.

En dag efter att bronset var bärgat i USA sa han till mig;
-"Är det något lag du skall hålla på så är det Blåvitt".

Jag har ett vagt minne av detta, men "Vad är det för lag?", tänkte jag. Snygga färger tyckte jag att det lät som, sen tänkte jag inte mer på det.

När jag blev några år äldre och man började läsa på text-tv om hur det gick i Allsvenskan och jag själv spelade i VIF Gute så kom det automatiskt tillbaka, Blåvitt var det ja. Alla polarna i skolan höll på 08-gängen (de närmaste "storlagen" man kunde hålla på innaför murarna i Visby). Men jag höll fast vid de snygga färgerna och dom stora spelarna som fanns på 90-talet.

När jag kom upp tonåren skulle jag och min mamma vid ett tillfälle upp till Sthlm, då jag visste att Hammarby skulle spela mot IFK Göteborg. Året var 2002 och det året klingar inte bra i våra blåvita öron, men det var då jag fick se våra hjältar första gången kriga om att hålla sig kvar i Allsvenskan. Mamma hade beställt en Blåvitt-halsduk till mig och det blev min första souvenir och jag blev så lycklig när jag fick den, den finns med mig än idag.

Även Georgs yngre bror vet numer vilka färger som gäller

Väl inne på Söderstadion satt vi precis brevid den stora Blåvitt-klacken, men jag blev så imponerad av att en mindre skara blåvita supportrar(relaterat till de flera tusen sjungande Bajen-supportrarna) kunde låta och sjunga så högt och ljuvligt. Efter denna match var jag riktigt frälst och varenda skolarbete framöver hade något med Blåvitt att göra.

Efter att jag sett IFK Göteborg spela live blev det så att jag slaviskt följde sportsändningarna när jag visste att Blåvitt hade spelat. Jag tvingade även pappa (...som avskyr lagsporter) att skaffa abonnemang så jag kunde se Blåvitts matcher. Intresset bara växte och växte.

År 2007 så innebar allting eufori. Det året innebar mitt första SM-guld. Vårt första SM-guld. På flera år. Lyckan var total. Mina föräldrar förstod inte vad det var med mig och de undrarde varför det låg en flaska champagne på kylning. Jag hade då en lång utläggning om Blåvitt, deras historia, om målet Bjärsa gör mot råttorna på Råsunda och vad som nu hade hänt. "Vi tog ju förfan SM-guld. Det var då min pappa ÄNTLIGEN förstod att de var min stora passion här i livet".

Det har aldrig varit speciellt enkelt eller billigt att få se mina hjältar live när man bott och vuxit upp på Gotland. Man måste, så att säga, ta sig över havet... De sista åren jag bodde på Gotland åkte jag dock upp på två matcher om året, det var i Stockholm så det fick bli Djurgården och AIK borta. Jag fick stå med er, mina kamrater, och skrika, gapa och glädjas med er. Det var skönt att äntligen bestämma själv om man kunde åka eller inte.

Den roligaste Blåvitt-resan jag gjort var under tiden jag bodde i Norrköping ett halvår. Det var dags för match mot Åtvidaberg, gänget som inte hade tagit en tre-poängare på hela säsongen. Jag och min vän hörde av oss om skjuts på ett Blåvitt-forum. Änglarna Stockholm hörde av sig direkt och vi fick åka med dem. Vi blev upplockade i Norrköping och jag fick äntligen åka på en "riktig" bortamatch. Känslan jag hade på bussen var helt fantastisk. Jag fick göra det som alla skriver om: Åka buss, bygga upp glädje, knyta nya kontakter och framför oss hade vi en match i lilla Åtvidaberg. Själva matchen behöver vi inte prata om då det som det gick, men jag är än idag väldigt tacksam över den resan.

Numer bor jag med min sambo i Eskilstuna. Här ifrån kan jag ta mig till väldigt många bortamatcher utan problem. Så numer planeras delar av semestern efter hur Blåvitt spelar i Södertälje, Stockholm eller i närliggande kommuner. Därav blir det fler matcher än när jag bodde på Gotland. De stora TV-abonnemangen har jag så att jag kan följa Blåvitt då Blåvitt är en stor del av mitt liv.

Jag har varit på Råsunda, Tälje Arena, Berhn Arena, Söderstadion, Stadion i Stockholm osv. Men jag har inte varit på Gamla Ullevi än, det är en dröm jag skall väcka i år! I år skall vi vända den negativa trenden vi har haft de senaste åren, i år är det vårt år!

Blåvitt finns överallt.

Änglarna lyfter den svenska skolan

Om den svenska skolan kan sägas mycket. Men, det finns faktiskt hopp för våra barn och ungdomar, och fler än en orsak till att se ljust på framtiden. I nya samhällsboken Samhälle i dag 7, från Natur & Kultur, förstår man ganska snabbt att författarna har tänkt till ordentligt.

Bilden ovan är hämtad från inledningen av kapitlet Lag och rätt, och kopplingen till läroplanen är långt mer sofistikerad, än vad man vid en första anblick kan tro. Förutom det grundläggande demokratiska uppdraget skolan har, där kamratföreningen från Göteborg kanske är det mest lysande exemplet från svenskt föreningsliv, finns en rad andra kopplingar.

Förståelsen för lagar och regler är givetvis central här. Vi ser Hammarbys Erkan Zengin syna det röda kortet, ett par minuter efter den blåvita kvitteringen fram till 3-3 i 87:e minuten. Holmsjö-Hansson är obeveklig, och de två spelarna från IFK Göteborg kan bara konstatera det självklara. Genom bildanalys och en kritisk granskning, kommer eleverna att få gräva in sig i bildens mening och symbolik.

Thomas Olsson och Pontus Wernbloom. Kanske de två hårdaste spelarna som någonsin satt sin fot på Söderstadions gräsmatta. Rättvisa kan ibland vara tuff att fronta, men om detta har de blåvita pojkarna aldrig yppat ett ord. De har gått in i alla situationer med beslutsamhet, för att sedan borsta av sig dammet och leran, och i nästa sekvens tagit steget mot nästa utmaning. Hårt och rättvist. En av samhällets grundbultar.

Och kopplingen till religionen är uppenbar. Visst, man kan avfärda fotbollen i allmänhet och Blåvitt i synnerhet, som vilken socialreligion som helst. Men vi som lever med Änglaskaran, vet att det handlar om någonting djupare än så. Citatet från Matteusevangeliet är väl känt sedan tidigare i de blåvita kretsarna:

"Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga, och kasta de i den brinnande ugnen".

Ja, inte vet jag. Analysera, se samband, dra slutsatser och sia om framtiden. Saker händer, som att Söderstadion rivs. Som att Bajen trillar ur Allsvenskan. Om straff som kommer, tids nog. Om rättvisa och hårdhet. Om Änglar som lyfter.

(Bilden är hämtad från matchen Hammarby-IFK Göteborg 3-3, hösten 2006. Målskyttar för Blåvitt: 0-1 Marcus Berg (26), 2-2 Thomas Olsson (54), 3-3 självmål (87). Martin Hansson dömde. Foto Andreas Bardell.)

Mamadou "Big Mama" Diallo

VAGABOND. Inför säsongen 2003 testade blåvitt tre spelare i sista stund i jakten på anfallslösningar. Brassen Fabiano Silva, argentinaren Martin Crossa och jätten Mamadou Diallo från Senegal. De två sistnämnda fick chansen att visa vad de kunde även i Allsvenskan det året. Ingen av dem blev någon succé direkt. Crossa floppade totalt men Mamadou Diallo satte åtminstone färg på ett blekt blåvitt den säsongen. Det rådde osäkerhet på hur gammal han egentligen var. Enligt Wikipedia var han 32 år. Ett par mål blev det för senegalesen innan han drog vidare efter säsongen precis som Crossa. Big Mama hann med att spela i Marocko, Schweiz, USA, Turkiet, Norge, Tyskland, Saudiarabien, Sydafrika, Malaysia, Mali och så Sverige då.

Bebben Johansson. Legend.

Fullsatta läktare i premiären på stora Ullevi

HETS OCH SIFFROR Som vanligt när det gäller mig så brukar det handla om siffror som underlag för mina texter här på BaraBen. Den här gången blir inte annorlunda. Dock är det mest siffror för nöjets skull, och inte några siffror direkt relaterade till IFKs framtida framgångar, som det kunnat handla om tidigare.

Som titeln avslöjar tänkte jag fortsätta publikhetsen, för även om stora förbättringar måste ske ute på plan är det på läktaren som vi supportrar kan påverka. De handlar om oss som säger oss vara anhängare till IFK Göteborg. Vi som tillsammans delar hela ansvaret för publiksiffran på varje match. That's right, I said it! Det är vi som bestämmer hur många som befinner sig på läktaren varje match, inte spelarna eller klubbens ledning, inte resultat eller motstånd. Vi väljer om det ska vara fullsatt eller inte, match in och match ut.

Som många redan känner till spelas den Allsvenska premiären för IFK Göteborgs del på stora Ullevi (väljer det namnet för att säkerställa att ingen missförstår) med motståndare BK Häcken, fjolårets tvåa och det enda i närheten av en derbymotståndare vi har kvar. Datumet är på påskdagen, en söndag då alla är lediga, den 31 mars. Tiden är 16:00 om inget ändras.

Jag tycker mig har hört spelare efter spelare i intervjuer prata om hur viktigt det är att få en bra start, att undvika att hamna i samma situation som under förra säsongens inledning. Kan vi inte då se till att de får en, ursäkta uttrycket, sjuhelvetes jävla start redan från match 1? Det är få förunnat att kunna se en bortapremiär på hemmaplan, så låt oss göra premiären till vår hemmamatch genom att fylla, ursäkta igen, hela jävla skiten till bredden!

Ullevi har 43 000 sittplatser. Häcken har ingen bred supporterbas som vi. De kommer inte kunna vaska fram särskilt många fler personer än de brukar ha. De flesta som håller på Häcken går redan på matcherna (eftersom de har sin mest framgångsrika period någonsin och nosade på guld förra säsongen). Vi kan därför utgå från att 35-40 tusen platser går att sälja till IFKare. Tänk er själva att stå där nere på planen i en Allsvensk premiär och höra 40 000 människor skandera "FRAMÅT BLÅVITT GÖR ETT MÅL!" direkt från avspark. Där har ni en kickstart på matchen och på hela säsongen som inget annat lag kan komma att mäta sig med.

Häckens publiksnitt förra säsongen, med hemmamatchen mot IFK borträknad, låg på 4227 personer per match, över 14 hemmamatcher. Om vi förutsätter att de kommer ha samma siffror under 2013, men med en fullsatt premiär mot oss på Ullevi så skulle deras snitt flyga upp till 6812 personer per match. Jämför vi detta med förra årets totalsnitt (alltså inklusive matchen mot oss) på 4348 personer så skulle vi, enbart IFKare, höja BK Häckens publiksnitt med 57%. Vi skulle ha genererat 36% av hela Häcken-säsongens publiksnitt. Efter en match!

Vi skulle även totalskrota deras pubikrekord från 1981 då man mötte Elfsborg på Ullevi. Den gången hade man 19 205 åskådare, en siffra som vi i händelse av fullsatt skulle mer än dubblera.

Jag tror att vi alla kan vara överens om att Häcken redan har så löjligt mycket pengar på inström från Gothia Cup att det inte skulle göra någon större skillnad om vi gav dem ett boost genom fullsatta läktare denna match. Om resultatet blir att vår säsong får en kanonstart som gör att vi är med och slåss om guldet in på höstkanten så tycker jag att det är mer än värt att skänka några slantar till BK Häcken.

En biljett till matchen kostar 200kr för vuxen, 150kr för barn/student/pensionär. Det är inte jättemycket pengar för chansen att uppleva något stort. Det kan aldrig bli fullsatt utan oss. Det är vi som bestämmer. Vi har tillsammans ansvaret. Ta ditt ansvar och köp biljett med en gång! Dra med kompisar, släktingar, svärfamiljen, den där killen som du egentligen inte gillar så mycket men som snackar fotboll med dig varje gång ni ses. Alla ska med! Låt oss göra premiären till en fest!

Köp biljett här!

Mot 43 000! Framåt Blåvitt...!
/patricw
@patricwestberg

Mellan två jobb?

Ironi:
Det har kommit till vår kännedom att en viss spelare i tyska Bundesliga observerat de godissäljare som vandrat omkring på Stadion im Borrusia-Park i samband med Borussia Mönchengladbachs hemmamatcher. Vidare har spelaren ofta befunnit sig på den avbytarbänk (eller i denna specifika spelares fall - bästa sittplats) arenan har att erbjuda, vilket gett honom möjligheter till extra studier. 

Denna spelare, som snart är till åren kommen, lär ha blivit så inspirerad av deras teknik att han nu vill säkra sin framtid inom samma bransch. Spelaren har således startat en liten "sido-business", där han hoppas kunna säkra sina tillgångar för att inte behöva spara in på produkter såsom; DaxVax, Mövenpick och Flammkuchen. Mmmmm. Flammkuchen.

Vi på BaraBen önskar Oscar ett starkt 2013 och vill samtidigt upplysa honom att vi gärna köper all choklad i världen - bara han kommer hem igen.

Fotbollens roll år 2013

KRÖNIKA. När man konstaterat för sig själv att man vill tro så kommer ställningstagande nummer två. Vad ska jag tro på? Att i stort sett alla vill ha någonting att tro på tar jag för givet, även om kanske inte alla är medvetna om det själva. En ideologi, en gud, ett rockband. Jag själv tror benhårt på Virginia Woolf och Zlatan Ibrahimovic. Konsten och idrotten: de stora föreställningarna som på olika vägar kan lära oss lite mer om vad det innebär att vara människa. Det här med vår tro, det handlar om en strävan, att aldrig kunna sätta sig ner och känna att allting är gott som det är. Inga fler barn, ingen högre lön, inga fler lediga dagar, ingen snyggare bil. Aldrig sätter sig någon ner och tänker att jag behöver ingenting mer. Ingenting mer, någonsin. Jag tror det ligger i människans natur att ständigt formulera problem för sig själv. Att alltid sträva efter något annat.

IFK Göteborg. Hurdan är fotbollens världsuppfattning? Ibland upplever jag att den skiljer sig från den gängse, samtidigt som den speglar densamma. Det är bara en del av den här sportens komplexitet. Här, i fotbollens värld, där jag i högsta grad befinner mig, centreras livet runt Det stora spelet. Vi har vår egen ekonomi och våra egna konflikter, det är i stor grad en värld för invigda. Men samtidigt är fotbollen enligt mig Det stora spelet eftersom allt det som sker på den gröna planen med de vita strecken, det som sker mellan de tjugotvå spelarna, har blivit en perfekt projektionsyta för hela det mänskliga känslospektrat. Här kan vi älska och hata utan att, förutom i några undantagsfall, ha ihjäl varandra. Här kan vi segra och förlora i en gemenskap som inte skadar. Vi kan slå oss ursinniga på fotbollen utan att den far illa, för den är bara en sandsäck, den är bara en idrott. En enastående låtsasvärld.

Det är den mänskliga strävan. Alltid något mer, alltid något bättre. Om inte annat så kan man alltid bli en godare människa, en klokare människa. Och så tillhörigheten. Det är den sociala trygghet vi alltid vill åt. Om du är del av en grupp med en gemensam tro så stillas din ängslan inför alltings svårbegriplighet. Om du tillhör en grupp med ledare som formulerar enkla paroller att följa, ja då blir också livet enklare att leva. Du kan överlämna det mänskliga problemformulerandet åt någon annan, allt du behöver ge tillbaks är förprogrammerat hat mot oliktänkande. Jag läser på nätets hatsajter där unga människor grupperar sig i en gemensam tro. Det är läsning som ger mig ont i magen och jag försöker förstå. De har hittat sitt problem och de har pekat ut en skyldig. De har hittat sin tro. ”Det här är inte ditt land” är den vedertagna men ofta outtalade doktrinen. De sysslar med avancerad skuggboxning, en polerad yta som bara ibland krackelerar och visar sanningen: ett brett fascistiskt hånflin. De har hittat sitt problem, blatten, och de har hittat sin gemensamma strävan, att framhäva sin egen särart på bekostad av blattens.

Denna påstådda särart är givetvis fullständig inbillning. Jag tror det handlar om något annat, en allmän osäkerhet, en önskan att hitta enkla meningar och mål. Så den mänskliga gemensamhetssträvan och problemformulerandet som är så viktig för utvecklingen når alltid fram till en paradox. Att det finns flera gemenskaper som har som strävan att utesluta varandra, att det finns flera grupper som har varandra som inbillad fiende. Konflikt tycks vara en del av människans natur. Så om vi nu måste söka oss till dessa grupper, denna tillhörighet, dessa konflikter. Varför inte låta det utspelas på en påhittad spelplan, i ett spel som inte är på liv och död, i ett spel där en personlig kränkning förhoppningsvis är glömd efter 90 minuter plus övertid. Varför inte låta fotbollen vara din grupp och din gemenskap? Här är problemet enkelt, vi har kommit sjua tre år i rad. Här är målet lika enkelt: vi ska bli bäst i Sverige. Våra paroller är också enkla att leva efter: tolerans och kamratskap.

I västvärlden genomlever vi just nu en ekonomisk kris. I Spanien och Grekland går omkring hälften av alla unga utan arbete. Den allmänna arbetslösheten inom EU når rekordnivåer. På många plan liknar samhällssituationen nu så som den såg ut i bl.a. Tyskland under 20- och 30-talet. Ekonomisk stagnation, ett folk som känner att något blivit dem fråntagna, ett utpekande av skyldiga. Den mänskliga logiken tycks leda till att har man blivit fråntagen något så finns det alltid någon som har tagit det ifrån en. Ett enkelt sätt att hantera bakslaget. Den gången, under 20- och 30-talets Tyskland var det judarna som utpekades som skyldiga. Idag är de påstått skyldiga en lika svårdefinierad grupp, och ni känner till den vid det här laget: blatten. I släptåg kommer dennes kumpaner; PK-eliten, journalisterna och feministerna.

Vad har allt det här med fotboll och IFK Göteborg att göra, kanske läsaren undrar. Och jag erkänner, sambanden må vara vaga, men när jag funderat på vilken roll som fotbollen kan ha i samhället idag, år 2013, så är det allt det här det handlar om. Att vi genomlever en gemensam kris och att vi helt enkelt behöver något att tro på. Vi behöver en grupp att tillhöra, och när många unga idag söker sig till olika grupper med mer eller mindre fascistiska tendenser, så vill jag att fotbollen och idrotten ska finnas där som ett alternativ. Jag börjar allt mer förstå hur viktigt föreningslivet är i ett samhälle. Kom hit istället, tänker jag, kom till IFK Göteborg, vi har inte vunnit något på flera år, men hyser ändå en samtidig tro på framtiden och allas lika värde. Det är idrottens ideologi, att alla kan vara med, att ingen är utesluten. Det här är ditt land, likaväl som mitt, och det här är din idrottsförening, likaväl som min.

Det är det jag tror på. Att idrotten fortfarande år 2013 har en viktig funktion i sammanlänkandet människor emellan. Att idrotten kan vara din grupp och din ideologi. Blåvitt bildades 1904 och sedan dess har europakartan ritats om flera gånger, två världskrig har utspelats, Sverige har bytt regering fram och tillbaka åtskilliga gånger. En statsminister har blivit mördad, kanske har vi stått på randen till ett kärnvapenkrig, diktaturer har fallit och det fria ordet har fått större spridning. Blåvitt får aldrig dö säger Bebben och jag säger detsamma. Blåvitt får aldrig dö. Nästa år fyller vi 110 år, men vi är fortfarande precis samma förening som vi var då, när vi bildades. Vi är Idrottsföreningen Kamraterna. Alla är välkomna.

@BengtsonJoakim

Året var 2003...

NOSTALGI Häromdagen hittade jag den DVD som jag och min kompis JC snickrade ihop för snart tio år sedan. Jag tänkte under våren bjuda på lite utav det som finns på den. Mycket har förändrats på tio år. Det kommer ni att märka. En sak som förhoppningsvis skiljer 2013 från 2003 är vår tabellplacering. Efter att ha varit på vippen att åka ur 2002 var detta året då vändningen på något sätt började. Ny tränare, Supersympatiska Bosse Johansson, ledde en svag trupp till en avsevärt högre placering. En placering vi i dag skyr som pesten. Vi blev nämligen sjua det året...

TV-matcher en publikdödare?

TVRÄTTIGHETER På DN’s hemsida publicerades idag en intervju med HV71’s ordförande Hans-Göran Frick. Han ger sin bild av hur rättighetspengarna till klubbarna borde öka. Även om det i det här fallet är hockey det handlar om så är min gissning att det ser ut på ett liknande sätt i fotbollen. Det Hans-Göran Frick anser är att det publiktapp som elitserien upplevt beror på konkurrensen ifrån TV-matcherna. Att folk väljer att sitta hemma och se matcherna. 

Att man gör det skulle alltså bero på att tv-produktionerna blir bättre och att det är för billigt. En match kostar 159 kronor att beställa hem. Är man, som nämns i artikeln, fyra personer så blir det ungefär 40 kronor per person. Han vill att det skall kosta som att gå på bio. Det vill säga kring 100:-/person. Hur han tänkt att man ska mäta hur många som sitter framför samma tv det vet jag inte. Men om vi fortsätter tänka att man är fyra personer, så ska en match alltså kosta 400:-. 

Att Hans-Göran Frick vill att priserna skall höjas beror alltså på att produktionerna blivit bättre. Man får i olika reportage följa med in i omklädningsrummet, man får längre intervjuer med spelarna och man får ta del av material man inte får om man är på plats. Det är klart att tv-produktionen försöker skapa ett mervärde för sina kunder. Här har klubbarna alltså varit för dåliga för att ta betalt, man har inte ökat priset när man ökat sin egen närvaro. 

Vill man kunna se samtliga matcher från elitserien får man ha ett kanalpaket som kostar 399:- per månad. Det är dryga fem tusen per år. Det samma gäller om man vill se allsvenskan. Har man två lag man följer, ett i hockey och ett i fotboll, så lägger man alltså dryga 2500 kronor per lag och år. Om man nu inte ser matcher på plats. 

Jämfört med vad det kostar att vara på plats så är det rent ekonomiskt billigare. Men sett till vad man får när man är på plats så är det något mer. Något som inte kan köpas för pengar. Det är på plats som den riktiga passionen skapas. Det är ett värde som tv-produktionen inte kan konkurrera med. 

Skulle priserna för rättigheterna öka skulle priset för slutkund garanterat göra det samma. I förlängningen tror jag att minskad möjlighet att följa sitt favoritlag även på bortaplan gör att intresset även på hemmaplan minskar. 

Därför borde nog klubbchefer, ordförander, marknadsansvariga och så vidare se sig själva i spegeln och se hu man kan förbättra sina egna arrangemang för att öka intresset innan man börjar skylla på tv-produktioner. Det är på plats på arernorna som den riktiga passionen skapas. Kvalitén på fotbollen måste höjas, samtidigt som priserna sänks. Den supporterskara man redan har, som redan går på matcherna den kommer att finnas kvar. Men att dessa personer skall kunna få med sig en kompis, få denne att betala ~200 kronor och sedan får se en riktig skitmatch. 

Så att skylla på tv-matcher är att göra det enkelt för sig. Se till vad du/ni själva kan förbättra istället! Se till att öka mervärdet av att vara på plats istället. Det är inte enbart det ekonomiska som gör att folk stannar hemma. Det finns rum för mycket förbättringar, se till att detta utnyttjas fullt ut innan man börjar skylla ifrån sig.

BaraBen avslöjar - Helland påväg.

Den 13 december 2012 meddelade adressa.no att IFK Göteborg var på jakt efter den norska fotbollsspelaren Pål Andre Helland. 
Helland, som uppgavs vara en duktig, offensiv yttermittfältare med en riktigt bra vänsterfot sades också ha ett intresse för klubben.
BaraBen kan nu, enligt säkra källor, avslöja vad som sker i samma ärende. 

• IFK Göteborg har i skrivande stund lagt tre bud på Helland - där samtliga har blivit nekade av IL Hödd. Buden har vart höga i nivå med resterande kontraktslängd. 
• Ambitionen var att få med Helland redan till träningslägret i Peralada, vilket nekades av IL Hödd. 
• Hellands vilja är att få ansluta med truppen så snart som möjligt, och han ser väldigt positivt på en flytt till Göteborg. Dessutom är Hellands flickvän intresserad av en speciell utbildning i Göteborg.
• Hellands kontrakt går ut i Juli, och skulle då kunna ansluta som bosman om parterna ej kommer överens. 
• Både far och son Helland har fått ett väldigt gott intryck av Håkan Mild, och föreningen.

Så, vad tror vi om denna norrman? Behöver bestefar en son?

Exklusiva bilder från Spanien

EXKLUSIVT. BaraBen presenterar tillsammans med filmoraklet John Alvbåge unika bilder från IFK Göteborgs träningsläger i Spanien. Följ med på en resa bland golfbanor, massagebritsar och toalettsitsar. Håll till godo.

Wernbloom hos ÖIS

Under säsongen 2005 gjorde Pontus Wernbloom allsvensk debut. Eller? Efter att ha grävt i våra arkiv kan nu Baraben avslöja att debuten kom redan 2004. Men den kom inte i den blåvita tröjan, utan i en rödblå. Närmare bestämt för ÖIS. Det var inte heller som hårdförd mittfältare utan som lagets sista utpost, nämligen i målet.

"...to see bad players play at your place!"

REALITY. Bärkroth lämnade IFK Göteborg till mångas besvikelse. Såhär reagerade allas vår Daniel Sobralense på beskedet när Bärkroth valde att deklarera sin flytt till Bromma på sin Facebook-sida. Vad menar egentligen Daniel Sobralense?

Kan någon ta och köpa denna gubben en biljett hem igen?

Äntligen!

2013. Äntligen har säsongen 2013 börjat på allvar och man har något att se fram emot!

www.ifkgoteborg.se

Fem snabba om Augustinsson

INTERVJU. Jag har pratat med en av Upplands fotbollsprofiler, Andreas Brännström. Andreas (som har BP som moderklubb) har bl.a. varit fem år i Sirius, varav tre år som tipselittränare och två år i A-truppen. Han slutgör nu sista delen på PRO-utbildningen, som är sista steget på nya tränarstegen. Han scoutar även åt ett par klubbar, och har under de senaste åren följt Ludwig Augustinsson på nära håll. Jag ställde fem frågor till Andreas.

1. Hur länge och i vilka sammanhang har du följt LA?
 Jag såg honom redan i pojkåldern nån gång, men framförallt sista åren i BP:s J, U21 och A-lag. Även en del på 94-landslagets samlingar.

2. Vilka är hans styrkor resp. svagheter?
 En lite "rolig" grej är att han var snabbast i BP:s snabbhetstester nyligen. Det kommer nog som en överraskning för många som sett honom spela. Vanligtvis lever snabba spelare på att vara just snabba, i LA:s fall är det mer en bonus till hans vänsterfot, passningsspel och speluppfattning. En väldigt spelande, offensivt skicklig ytterback.

3. Ser du LA som en spelare som direkt kommer att göra skillnad i Göteborg, eller är det en värvning på sikt?
 Man får inte glömma att killen bara är 18 år, och aldrig spelat en allsvensk match. Å andra sidan har han egenskaper som svenska klubbar skriker efter, vilket inte minst det stora intresset för honom visat. När han spelade i Superettan 2011 var han fortfarande valpig i sitt försvarsspel, 2012 var skillnaden enorm. Fortsätter han utvecklas i den takten kan han överraska många redan i år.

4. Vänsterback är ju hans naturliga position. Har han spelat på andra positioner tidigare, och hur har det fungerat?
 Han kan spela högre upp i planen med sin teknik och snabbhet, och har också gjort det, men personligen tycker och tror jag att det är som vänsterback han kommer att slå igenom.

5. Till sist. Med tanke på de värvningar och den hype som var omkring Blåvitt under försäsongen i fjol, och mot bakgrund av det fiasko som man ändå måste säga att det till slut blev; hur ser du på Blåvitts chanser den här säsongen?
Svårt att säga så här i januari, men jag tror att en viktig del är analysen av förra säsongen, att man verkligen tar sig tid att titta vad som var bra och mindre bra och varför det var så. Ofta behöver man inte ändra jättemycket när man har en så pass bra trupp som IFK ändå har. Det handlar ofta om att "pricka rätt" ang. några små detaljer, både gällande gruppdynamiken och taktiskt. Det som talar för i år, är väl kontinuiteten i spelartruppen och en större vana att som grupp hantera de förväntningar som finns utifrån.

 Tack så mycket Andreas, för att du tog dig tid! Och till Ludwig, välkommen och lycka till!

Att överleva april månad

Fotboll kan handla om många saker. Exempelvis om att överleva april månad. Efter tre raka sjundeplatser, känns det som att Blåvitt måste visa resultat igen. Och att den blåvita skaran får känna den där välbekanta branden i hjärtat, känslan av att vara med i racet, även när april månad övergår i maj. Synonymt för de tre senaste säsongerna, är att Blåvitt mer eller mindre spelade bort sina chanser att kriga i toppen, under de inledande fem matcherna. 2010 började visserligen bra med en bortavinst mot Kalmar 3-0, men efter ytterligare fyra matcher stod Blåvitt på 5 poäng. Året efter, som de flesta av oss minns som en mardröm, inleddes med fyra raka förluster, innan man kunde betvinga Kalmar på Gamla med 2-0.

Inför förra säsongen, då många av oss trodde på en vändning, blev det dessvärre en upprepning i att tidigt släppa initiativet. Efter fem matcher stod Blåvitt åter på 5 poäng, och tåget hade även denna gång lämnat perrongen. Visserligen tog sig laget samman och vann kommande två matcher, men skadan var redan skedd. Kvar stod tusentals supportrar med munnar som fågelholkar, och funderade på vad som hade gått snett. Kvar vid sidlinjen stod också Mikael ”all-in” Stahre, trots att ropen på hans avgång ekade mellan husfasaderna i och omkring Göteborg.

Känslan är att Blåvitt haft svårt att hantera ett tidigt tapp på säsongen. Förväntningarna har varit höga (som de alltid är och ska vara), och efter en medioker inledning har man inte haft styrkan att reparera misstagen. Det finns säkert en hel del anledningar till detta, men det har varit en svaghet som i högsta grad har bidragit till de tre senaste säsongernas svaga resultat.

Nu står vi snart där igen, och tittar man på gällande matchprogram, står Blåvitt inför en ”miniallsvenska” under de inledande sex omgångarna; det är derby, spel på låtsasgräs, stormatch på Gamla mot MFF, match mot förväntade botten- och topplag. Det är nog ingen överdrift att påstå att april blir en otroligt viktig månad för Blåvitt.

Fotboll handlar ofta om konkurrens: Blåvitt förfogar över en trupp där konkurrensen borde vara stenhård. Konkurrens som borde vara vital för laget. Men då förutsätts en mental styrka hos varje enskild spelare, av att kunna sitta på bänken i några matcher, utan att som emellanåt sker i allsvenska klubbar, att spelaren gråter ut i pressen.. Här har ledningen kring laget det yttersta ansvaret, för att förankra ”vi-känslan” före egot.

Titta tillbaka på föregående säsong. Där saknades kontinuitet, delvis beroende på skador och spelare som inte var i form. Hur lätt är det att skapa en vital och slagkraftig konkurrens, om spelarna inte vet vilken plats de konkurrerar om? Osäkerhet leder sällan till framångar, men här förutsätter jag att Mild och Stahre har utvärderat allt som går att utvärdera, och att planen redan är spikad och klar inför kommande säsong. Man kan väl inte tolka det på något annat sätt, då deras förtroende från styrelsen verkar grundmurat?

Jag och många med mig har väntat på att Mild äntligen ska agera och gjuta lite blått och vitt liv i Silly season, och ansluter Ludwig Augustinsson, är känslan att Blåvitt har gjort en mycket bra värvning. Emil Johanssons eventuella övergång är jag däremot frågande inför. Men får truppen vara hyfsat skadefri och spelarna får koncentrera sig på ”givna” positioner, finns all anledning att tro på ett bättre Blåvitt 2013. Och att den tron kommer att vara bekräftad, redan under de inledande omgångarna i april.

Och fotboll handlar också om lidelse, passion och kärlek: Fyll läktarna, var där. Ge allt. Skrik, gapa, sjung, gråt ut, dansa, hoppa och stå upp! För Blåvitt.

Träningsbilder 5/1 2013

Gästkrönika signerad Henrik V. Svensson

GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi signaturen "Henrik V. Svensson" som serverar en gästkrönika om sina tankar kring Blåvitt 2012, samt framtiden. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Efter ytterligare en sjundeplats på 2000-talet, den tredje i rad dessutom, kan man tycka, tänka, läsa, tro och misstänka en unison revanschmentalitet bland alla oss som på ett eller annat sätt har med vår kära förening IFK Göteborg att göra. Eller? Det pratas från officiellt håll om att ”Återerövra Göteborg”, det pratas (inte så mycket, eller?) i media om Stahres andra år, det pratas lite smålätt på supportersidor/forum/bloggar/Twitter om lite sillyrykten gällande namn som Augstinsson, Helland, Simovic, när Logi lämnar och framförallt om Håkans vara eller icke vara.

Personligen har jag samma dumnaiva ”nu jävlar-känsla” i kroppen som så många andra år. Följer givetvis allt som rapporteras, är delaktig i diskussioner på Twitter och försöker få någon klarhet i vad som ska göra den där skillnaden mot föregående säsong. Men, vad är det som skiljer Blåvitt 2013 mot tidigare upplagor?

Efter 5-0-helvetet i Gävle den 21e juli, när avgrunden kändes som djupast, eländet var som mest eländigt, var laget verkligen i kris. En sportchef, tränare, ledarstab var i kris. En förening var i total kris. Först då var supporterskaran ”äntligen” i upplösningstillstånd och vid det tillfället kändes det som att den verkliga cynismen äntligen verkade ha satt sig på folks fingrar och stämband. En high-five-with-a-chair i ansiktet agerade då som en tillfällig väckarklocka och det efterföljande spelet blev något mer desperat. Några halvgoda resultat på hösten tillsammans med Bjärsas inträde räddade kontraktet och den värsta pinsamheten. Men, frågan är vad som _faktiskt_ har hänt sedan den dagen då Faltsetas gjorde sitt andra, och tredje allsvenska mål. Någonsin.

Jag är av åsikten och tron om (utan direkt supermycket insyn) att inte speciellt mycket har hänt egentligen (förutom Seppos och Kents vakanser samt givetvis Bjärsa). Allt för att ge det hela så mycket tid och kontinuitet som möjligt. God idé, kanske. Vad som dock behövs, förutom Stahres otaliga floskler om bärande väggar, kontrollerad aggressivitet, känslomässiga hissar och annat trams, är att komma tillbaka till rötterna. Få in vad som e-g-e-n-t-l-i-g-e-n förpliktigar då man drar på sig den blåvita tröjan. Att vinna. Alltid.

Under en ganska lång tid har det känts som att lallandet och mys-knyta-näven-i-fickan-mentaliteten tagit överhand och genomsyrats i allt som gjorts. Det har (och statueras gång efter annan) försökts med ordalag som att ”det tar tid att spela in ett lag”, ”Tobbe sätter sina chanser snart”, ”Snart vänder det”, ”Vi är alltid starka på höstsäsongen” och allsköns jada jada jada. Absolut, det kan man hålla med om, poängen är ju ändock att krisen funnits ända sedan Lunds katastrofinsats i Södertälje i våras. Vi har varit i kris i och med de senaste två årens 7e-platser. Vi har, hur löjligt det än låter varit i kris ända sedan den mörka dagen 2009… Och kraven, lallandet och mysmentaliteten har bara fortlöpt.

Vad är det då som behöver göras och som inte har gjorts? Bra fråga. Sedan helvetesdagen 2009 har många liter vatten flutit under broarna, det ska inte stickas under någon stol. Alla vet vi att ny fantastisk Kamratgård står i fullt bruk, spelare har kommit (och gått), nya tränare har kommit, (samma sportchef sitter dock kvar, vilket jag inte tänker beröra just nu). Det där kan vi. Dock känns det, återigen, som att lallandet, mysmentaliteten, götti-göttet, och det kravlösa tänket bland supporters, ledare, styrelse och framförallt spelare har tagit en total överhand på tok för länge. Var finns viljan att ge allt? Var finns de stenhårda kraven på att visa att man ska förtjäna de blåvita ränderna? Var finns vinnarmentaliteten som förväntas sitta i de förbannade väggarna, även på den nya Kamratgården? Jag vet inte. Det har dock känts som att vi varit i ett kravlöst ingenmansland på tok för länge – inlindat i fina ord och tafatta bortförklaringar.

Så, vad kan du och jag göra? Den eviga frågan. Självklart ska vi, tillsammans, givetvis förnya eller kanske rentav köpa våra första årskort? Vi ska sluta upp på Valhalla i avgrundskylan i februari. Vi ska köpa våra souvenirer, vi ska fortsätta diskutera, argumentera, engagera, tycka och tänka om Blåvitt. Vi ska utnyttja vår rätt som medlemmar och delta på årsmötet. Vi ska se till att den nyfödda Svenska Cupen blir den fest den faktiskt kan bli. Och, vi ska givetvis stå där på Gamla Ullevi när första omgången drar igång.

Samtidigt, vi måste ändå enas om att lallandet måste få ett slut.

//Henrik V. Svensson (@hallundan på Twitter)

Håkan kommenterar truppen!

SLUTLEDNING Igår publicerade GP en artikel där man pratat med sportchef Håkan Mild fick delge sina tankar. Här kommer jag att tolka hans uttalanden och översätta dem till mer konkreta händelser som vi kan vänta oss framöver.

Det jag fokuserar på är frågan "Vad återstår för att du skall känna dig nöjd med truppen?" som Håkan svarar följande på: 

"Att vi får in ett par spelare till. Vi har en ambition att truppen skall ligga på 21-22 spelare, nu ligger vi på 23.

Vi börjar med att försöka identifiera vilka 23 spelare han räknar till 2013 års trupp och det här är vad jag tror:

Målvakter: Alvbåge, Sandberg, (U-målvakt)
Försvarare: Emil, Logi, Kjetil, Hjalmar, Lund, Azulay, Dyre, Bjärs
Mittfältare: Haglund, Gerzic, Sobra, JJ, Farnerud, Allansson
Anfallare: Bärk, Tobbe, Söder, Stiller, DMK, Sam

Om vi nu tolkar Milds citat "...får in ett par spelare till" som att åtminstone två (ett par = två) nya spelare ska tillkomma så kommer vi således hamna på en 25 man stor trupp, där 3 spelare måste lämna för att vi ska hamna på Håkans övre gräns, 22.

Vi ska inte tro att detta betyder bombsäkert att vi kommer få två stora nyförvärv utifrån. För Håkan är en uppflyttad ungdomsspelare lika mycket nyförvärv som något annat. Men oavsett vad för spelare som ska in så kan vi konstatera att tre spelare ska ut. Vilka tycker du?

Personligen ser jag gärna att Logi lämnar oss. Han har kämpat troget men den gångna säsongen har hans spel varit under all kritik. Det har varit alldeles för många bollar som han varit solklart först till, men där han lyckats dansa runt bollen länge nog för en motståndare att kliva in och stjäla bollen i närheten av vårt straffområde. Alldeles för många rensningar med riktning mot Levande Sittplats.

Mer då? För mig är det fullkomligt obegripligt om Robin Söder ska hålla spelare som David Moberg Karlsson eller Sam Larsson utanför startelvan. En Söder före skadorna var snabb och hyfsat målfarlig. Söder idag är tyvärr ingetdera. Han saknar i dagsläget uppenbara styrkor på planen.

Den tredje spelaren att lämna är svårare att sia om. Kan Emil spela professionell fotboll igen? Kommer Dyre vara hel? Kommer Azulay ens användas om han är kvar? Har Bärkroth blivit bättre i Portugal eller är han fortfarande inte bra nog? Kommer Haglund få speltid? Allansson? Eller kan det vara Sam Larsson som lånas ut eller säljs pga att man inte kan garantera tillräcklig speltid? Vad tror ni?

Det här är Silly Season när den är som bäst. Förhoppningsvis kommer Håkan att agera också, så slipper vi på BaraBen skapa all hype och alla rykten.

/patricw
@patricwestberg

En hyllning

KRÖNIKA:
Om  du  förväntar  dig  att  få läsa en massa  information om vad som händer i IFK Göteborg kan du lika gärna sluta nu. Detta inlägg är inte till för dem. 2012 är uttömt. Detta inlägg är till för  Dig.  Just du  som  läser  detta. Vare  sig  du  sitter  på  en  surfplatta, smartphone eller dator - på bussen, jobbet eller  kanske  toaletten.  Du är lika viktig ändå. För mig alltså - och för IFK Göteborg.
Om du mot förmodan gör det sistnämnda är jag tacksam för att du valde mig framför typ Playboy. Patrik vs. Hefner 1-0. Sug på den! Eller, gör inte det..

Jag vill skicka en hyllning till dig! För att du stöttar våra Änglar i tuffa tider. För att du tar dig till Gamla Ullevi när du har möjlighet och för att du sprider våra Blåvita budskap genom sång och glädje.
Jag vill även tacka dig för att du läst så här långt. Det tyder på karaktär, och förhoppningsvis blev vi av med ett par jättehäftiga anonyma glåpordskommentarer á Martin Mutumba-style som troligtvis ändå inte tillförde någonting mer än ett litet skratt i min lilla stuga. Synd. Eftersom du fortfarande läser trots 13 raders ordbajseri tänkte jag nu nyttja detta tillfälle till att berätta lite om hur jag tänker.

Min målsättning 2013 är att rapportera, bekräfta, rykta, uppdatera, berätta och hetsa mer än någonsin.
2013 är året då vi skall skörda framgångar dels på- men även vid sidan av plan. Ni skall inte  behöva  undra   över  någonting.  Allting skall vara glasklart.  Korten skall ligga på bordet. Allt ni skall behöva göra är att luta er tillbaka, med vetskapen om att läget är under kontroll - och att det inte finns någonting som händer kring IFK Göteborg som Ni inte känner till. All vettig, onyttig, rolig, onödig och trovärdig information.
Det är ingenting jag förväntar mig att få betalt eller cred för. Tvärtom. Jag gör det för Din-, för Min- och för IFK Göteborgs skull.

Jag älskar IFK Göteborg. Så är det bara. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag vet att du känner likadant.
2013 är vårt år, och vi kan alla hjälpas åt för att det skall bli så bra som möjligt. Finns det något Du vill att vi skall  rapportera  om?  Något  du  vill  läsa  kring?  Något speciellt Kanal Glenn-tema? Något vi kan göra som du känner saknas idag? Skriv en rad här nedanför. Din åsikt är mycket viktigare än du tror.

Avslutningsvis skulle jag kunna ha haft en riktigt fräck catch phrase, men väljer istället att runda av med orden - "God fortsättning, och på återseende."