.jpg)
BARABEN EXCLUSIVE. Förra årets bästa nykomling slog ner som en bomb i Allsvenskan. Robin Söder, 18, fick smaka på både guldstrid i ligan och Champions League-kval. Nu står han inför sin internationella landslagsdebut som inhoppare i U21-EM.
Trots detta vill han inte prata om intresset från spanska och engelska storklubbar.
- Att bli spela utomlandsproffs är något jag inte ens tänker på utan jag vill vara kvar i IFK ett par år till för att utvecklas i en bra miljö, säger Robin Söder.
Han blev årets nykomling 2008. Hyllad som målskytt i ligan och gjorde succé i Champions League-kvalet. Robin Söder beskrivs oftast som den tillbakadragna, nästan blyga killen som flyttade till Göteborg inför 2008, för lira med IFK Göteborgs u-trupp.
Men bakom den blyga fasaden döljer sig en frispråkig kille med starka åsikter.
- För ett år sedan drömde man väl om att spela med A-laget, men det kändes inte direkt som en realistisk dröm. Först nu när jag blev skadad (i våras) fick jag tid att reflektera över året som gått och tänka igenom saker. Det har väl sjunkit in nu, nu är det väl som vanligt igen kan man säga. Jag är tillbaka i vardagen, säger Robin Söder.
- De första två månaderna åkte man hem på helgerna och så. Framför allt var det ensamt. Så det var jobbigt och det var deppmånader där i början innan gräset var grönt. Sedan började matcherna rulla igång och det var full vart med allt. När man började få koll på livet här nere och få ordning på saker, men det är något man lär sig en livsläxa av och går stärkt ur.
Vi sitter på en lunchrestaurang innanför Vallgraven och snackar om fotbollens vardag över en kopp kaffe. En vanlig måndag under våren 2009 går Robin Söder upp kvart i sju på morgonen för att åka till träningen på Kamratgården med fotbollsgymnasiet på Katrinelund.
- Vi tränar från halv åtta och käkar frukost två timmar senare. Sedan drar jag till skolan och har en del lektioner innan det är dags för samling uppe på Kamratgården vid halv tre.
Pressen att lyckas i både skolan och på fotbollsplanen är inte enkel. De flesta dagarna har handlat om att hitta luckor mellan träningspassen, för att få lite tid för studierna.
- Det är svårt att koncentrera sig på skolarbetet, ofta så har jag bara en lektion på måndagar. Så har jag tid för egna studier där fram till tvåtiden, det blir väl inte så mycket skola men det blir en del. Jag vill ju få resultat men eftersom fotboll är så viktigt för mig, det har blivit som ett jobb för mig, så kommer skolan i andra, tredje, till och med fjärde hand.
För ett par år sedan bodde den dåvarande 15-åringen Robin hemma hos mamma på Orust - i en trygg och lugn miljö. När han bytte lag från Morlanda GOIF till Stenungsund fick han en första smak på hur professionell fotboll fungerar, men kände sig ändå lite vilsen när Blåvitt visade intresse.
- Det har gått fort allting. Jag har varit här i Göteborg lite mer än ett år och trodde inte det skulle gå så här bra för mig så fort. Att jag skulle komma upp i A-laget och dessutom få spela matcher var väl en dröm för ett år sedan, men ärligt talat så kändes det inte som en realistisk dröm.
Den stora skillnaden mellan lugnet i Bohuslän och hetluften som blåvit stjärna finns utanför fotbollsplanen. Här hamnar Robin i situationer där han inte känner sig hemma.
- Jag försöker göra mitt bästa hela tiden på alla träningar, vart jag än har spelat. Den stora skillnaden är att jag får man åka på intervjuer och sponsorbjudningar i vardagen. Jag är väl ganska obekväm i den rollen, när folk tittar på en och man ska göra intervjuer och så. Men man vänjer sig väl så småningom. Går det över gränsen på något sätt så säger jag till, då får man skjuta upp det eller hoppa över någon intervju.
IFK Göteborg har tagit väl hand om sitt senaste stjärnskott. När det stora genombrottet kom fick Robin ta en time out från mediedrevet- för att inte överväldigas av situationen.
- Det är rätt flexibelt i IFK när det kommer till intervjuer och grejer utanför fotbollen. Vi behöver inte göra för mycket grejer, som i början när jag fick göra intervjuer nästan varje dag. Det är klart att det var påfrestande men samtidigt så blir det tuffare att hantera då det är något som är nytt för mig. Men i grund och botten är ju intresset något som är kul, säger Robin Söder.
- Jag ser 2008 som ett ganska tufft år. Det var mycket längtan hem till familjen, speciellt till en början. Jag gick från att vara nykomling i gänget till att få bra med speltid och sedan bli skadad dessutom. Allt gick från noll till hundra så att säga. Det var ett tufft år och jag har fått kämpa mycket för att komma hit där jag är i dag.
Första gången som medierna på allvar fick upp ögonen för Robin Söders kvalitéer var i juli 2008. De regerande mästarna IFK Göteborg åkte upp till Råsunda för match mot Djurgården.
- Jag hade inga förhoppningar på den matchen. Det är klart att jag kände att det var skitskoj att få åka med och sitta på bänken mot Djurgården, speciellt eftersom matchen var på Råsunda.
Då kom ordern från Stefan Rehn. "Sätt igång och värm upp". Men Robin förstod fortfarande inte vad som var på väg att hända.
- Först tänkte jag inte på att jag skulle få chansen att spela eftersom det var i början på andra halvlek och alla vi som satt på bänken värmde upp. Sedan gick väl 20 minuter och så sa de till mig att värma upp lite hårdare, det var väl en 25 minuter kvar av matchen. Man undrar lite "vad är det här". Jag blev ganska stressad, liksom shit, Råsunda och Djurgården.
Sedan blev Söder inbytt och kom bra in i matchen. Han började med en halvträff som Touray räddade enkelt, innan han fick på ett bättre skott från drygt 20 meter.
- Det kändes bra även om Touray räddade de första skotten jag sköt. Men samtidigt var det så mycket nya intryck och så mycket folk. Vi snackar om jäkligt mycket folk jämfört med vad jag brukade vara van att spela för.
I andra allsvenska inhoppet avgjorde han matchen mot Djurgården och drog omedvetet i gång "Cirkus Söder".
- Jag tyckte det var stort bara att få hoppa in i matchen, att få avgöra var ännu bättre.
När unga spelare gör succé under sitt första år i Allsvenskan brukar det nästan alltid talas om "den svåra andrasäsongen", när det är svårt att leva upp till förväntningarna som byggts upp. Magrasonen Söder fokuserar därför medvetet på arbetet med att bli en bättre fotbollsspelare från dag till dag.
- Det är klart att ibland så går det ju tufft och så är det ju för alla, att det går upp och ner. Men jag har vant mig vid tempot nu och fokuserar på att utveckla alla delar i mitt spel. Jag måste få en bättre förstatouch och bli bättre på detaljerna, hur jag slår till bollen och lära mig att tänka mer ingående kring alla moment som man har på planen. Jag tror så länge man har kul och har viljan att spela fotboll så kan man utvecklas vidare, säger Robin söder.
Efter långtidsskadan han ådrog sig i vintras har han börjat tänka fotboll på ett nytt sätt.
- Jag var väl lite osäker efter skadan. Jag försöker vara så noggrann jag bara kan nu och se till att varje gång jag träffar bollen så blir jag bättre på det. Är man noggrann så utvecklas man som spelare. Man måste förtjäna sin plats och då måste man kriga och kämpa hela tiden. Det är klart det finns risk att det blir lite prestationsångest. Men stämmer det inte så är det bara att borra ner huvudet och köra på. Man får ju inget gratis.
I dag premiärspelar Sverige i U21-EM mot Vitryssland. En landslagsturnering som Söder har drömt om att får spela sedan sitt genombrott under sommaren 2008
- Jag kanske inte kommer få så mycket speltid för det är ju riktigt bra forwards som är med. Men bara att få vara med i U21-EM är stort. Sedan finns det i och för sig mycket i spelet som jag behöver utveckla, bland annat att bli lite giftigare framför mål och bli lite mer bekväm i avslutslägen så att jag bara kan trycka dit bollen när läget kommer.
- Det är klart att konkurrensen blir mycket hårdare nu. Det känner man ju av och konkurrens utvecklar en positivt. Men vi har fyra spelare i IFK som varit med i A-landslaget på vinterturnén och några som varit med i U21 regelbundet så det högre tempot har ju kommit med till träningarna även i IFK. Samtidigt kan jag ju inte gå runt och tänka på landslagsspel hela dagarna för då går det ju inte att träna och utveckla sig som spelare, vilket är viktigast i slutändan.
Men U21-landslaget är inte det enda landslag som Robin Söder lägger sitt fokus på. Han är dessutom den klart mest lysande stjärnan i den yngre upplagan av ungdomslandslag.
- Det är klart man vill vara med i sådant som kval till EM med ungdomslandslaget. Det är ett gott gäng som jag har träffat i, vad blir det, två tre år i alla fall. Så vi lär ju känna varandra bättre och bättre, man följer hur det går för de andra i laget. Om det går bra i Allsvenskan så får vi ju chansen att spela mot jämngamla killar som är bäst i sina respektive länder, Jag tror det är bra för hela den svenska fotbollen att vi får mycket matcher med landslaget på den här nivån, säger Robin Söder.
I takt med framgångarna har den vanligaste frågan till Robin Söder blivit "När ska du bli proffs?", ett ämne som han tänkt igenom noggrannt.
- Jag tror skillnaden på att vara kvar hemma i Sverige är att det är stabilt i vardagen. Det kan väl säkert vara det utomlands med men då har man ett nytt språk och en ny kultur och sådant att vänja sig vid. Fotbollsmässigt så vet jag inte riktigt, jag tror det är ganska jämt mellan att sticka ut och att vara kvar, Blåvitt en en riktigt bra fotbollsskola om man säger så. Vi ligger riktigt bra till där.
- Jag har inte tänkt så mycket på proffsliv egentligen. Det jag känner är att jag vill vara kvar här några år till och etablera mig ordentligt i IFK och Allsvenskan. Jag vill få mer rutin med spelet här. Det är väl klart det är lockande när det pratas om en och så, det är ju kul men jag tänker inte på det så konkret. Nu tänker jag på Blåvitt, säger Robin Söder.
Men trots den ödmjuka attityden följer han gärna topplagen i Spanien. En dag vill han ta klivet över till La Liga eller Premier League.
- De är väl de två bästa ligorna i världen. Min dröm är väl att spela i någon av de stora ligorna och det är så jag har tänkt mig drömscenariot när jag var liten. Samtidigt är jag väldigt lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar, det är ju mängder av människor som vill göra det jag gör - men bara ett fåtal som får det. Men sedan är det ju som med alla andra jobb att det är tufft ibland och att det går lättare ibland. Det är ju inte det roligaste när man är där man tänker "nu är det dags för fyra månaders försäsong".
Just IFK Göteborgs profil som "ungdomssatsande förening" är största orsaken till varför Robin Söder bytte Stenungsund mot storstaden ett par mil söderut. Han säger sig ha känt en trygghet i Blåvitt, en trygghet som passade just honom.
- Jag hade blivit inbjuden att träna med IFK ett par år innan de ville värva mig och kände mig trygg med miljön i föreningen och på Kamratgården. Men det är klart att jag såg hur IFK släppte in unga spelare i laget och det är alltid något som är attraktivt och lockande.
Ordet trygghet ständigt åretkommande i Söders vokabulär. Han stannar till, med kaffekoppen strax under läppen och försöker förklara att trygghet är något som går att skapa även i en miljö där segrar är det enda som räknas.
- Jag ser IFK som en storklubb i Sverige och allting i föreningen är så stort och proffsigt. Men det är bra gemenskap mellan alla som jobbar i IFK. Det är mycket drag kring laget och oftast mycket som händer i föreningen. Det är svårt att förklara, men det känns liksom stort i IFK, säger Robin Söder.
Robin Söder vill vara kvar i Allsvenskan ett par år till mendrömmer om att en dag spela i Spanien eller England. Foto: OlofMagnus Erlingmark, Roger Gustafsson, Håkan Mild och Robin Söder. Efter målsuccén i Allsvenskan tog fansen tonårsforwarden till sina hjärtan och inkluderade honom i den exklusiva skara av legender som fått en egen sång att eka runt Ullevis läktare.
- När fansen börjar sjunga mitt namn så är det stort, även om de kanske kunde skippa att sjunga att jag är tio år gammal, haha. Nej, men det är kul. Till viss del hör man supportrarna på läktaren, även om jag kan koppla bort det oftast. Men ibland när det händer något på plan så kan man koppla av en sekund och då hör man allt uppe på läktaren. Det är helt magiskt att höra, säger Robin Söder.
Förra säsongen hade Söder en målsättning, att få träna med A-laget. Det lyckades han uppnå och passera snabbt. I år skulle hans målsättning bli att få ett A-lagskontrakt med IFK Göteborg, en målsättning han nu fått justera.
- Jag tänker väl bara ett år framåt egentligen. I år är tänkte jag först att det vore skoj att vara med i U21-EM och nu är mitt fokus på att få så mycket speltid som möjligt. Men även på att ta en ordinarie plats i IFK och att det ska gå bra för laget så att vi vinner Allsvenskan.
Så om du gör succé i höst kan målsättningen ändras till att spela i någon av de stora ligorna?- Går det bättre så blir det mer aktuellt. Men samtidigt så fyller jag 18 i år så jag är inte så gammal än. Det hade blivit ett tufft steg att flytta nu. Sedan är det är klart att Blåvitt som har gett mig chansen måste få något tillbaka, man måste bjuda tillbaka på något sätt.
Hur bra är årets IFK Göteborg då?- Så bra är vi att vi är med i toppen, absolut. Men det handlar ju om att komma långt även i Svenska Cupen och sedan har vi UEFA-cupen, så vi får ju sikta högt. I år vet vi ju lite mer om hur de bra lagen kan vara, jag kände ju att vi inte var så mycket sämre än vad Basel var.
Det var väl en domartabbe sämre än Basel ungefär?- Ja det var väl så. Det tror jag vi kan ta med oss från förra året. Vi behöver inte känna att vi är sämre än de lag vi möter utan att vi är med i matcherna. Vi står ju på noll från början så det är alldeles för lätt att bli rädd för bättre lag.
Robin gör citattecken i luften för bättre lag och andas självförtroende. Han tycker det är synd att IFK Göteborg missade gruppspelet i Champions League under 2008, det hade gett svenska lag en bättre UEFA-ranking till den här säsongen.
- Är man inte med i Champions League så rankas ju ligan sämre men hade vi kommit med i år så hade även vi höjt oss där. Vi kanske förtjänar att ligga där nu men jag tror inte vi är så dåliga. Det kommer bli stentufft att komma in i UEFA-cupen men vi får hoppas att vi kan ta oss in till gruppspelet. Sedan är det klart att skador och sådant påverkar. Vi kan ju få tre mittfältare skadade så det är klart det blir tufft då men som det ser ut i dag så har vi bra bredd. Ofta öppnas ju möjligheterna för andra spelare att ta chansen då. Men det känns ändå som att vi har trupp till att klara av UEFA-cupkvalet, säger Robin Söder.
Efter den tunga förlusten mot FC Basel i Champions League-kvalet hade inte bara Robin, utan hela IFK Göteborg svårt att hämta sig. Den allsvenska höstsäsongen blev lidande av motgången.
- Det är klart att tuffa motgångar påverkar en. Man vill ju gå så långt som möjligt men samtidigt så vet man ju att det kommer nya matcher och då får man satsa på något annat och försöka vinna nästa match. Jag tror det är så det kommer bli nu i år, att vi ska flytta fokus till något annat mål på ett bättre sätt. Jag var så himla besviken efter det som hände i Basel. Det hade varit ok att fölora med ett pangresultat, 4-0 eller så. Men nu när det blev så att domaren tabbade sig så.
Han stannar upp och skakar på huvudet. Robin tittar ut mot solen vid Kungsportsplatsen. Känslan från Baselmatchen infinner sig igen. En känsla av tomhet.
- Jag hade inte mycket kraft kvar, ingen hade nog det då alla hade jobbat stenhårt i den matchen. Det var så tomt. Alla gav verkligen allt och det syntes i vårt spel. Sedan så kommer domaren och förstör allting. Det var som att vi hade tömt det mesta ur laget både fysiskt och psykiskt. För när vi tog ledningen med 2-1 så kändes det hela ganska kontrollerbart, som att vi hade grepp på det. I Champions League. Att de skulle vända, det händer ju inte. Sedan kommer straffen och då blir det ju en dipp direkt, efter det rann det bara iväg, säger Robin Söder.
De nya upplevelserna under 2008 tog inte slut med medieuppståndelsen. Efter målsuccén så skadade sig Söder och fick uppleva en allsvensk slutstrid från läktarplats, något han inte alls tyckte om.
- Det var verkligen inte kul. Att vinna med 5-2 mot Elfsborg och spela skitbra gör ju att man vill vara med, så det är riktigt surt att inte kunna vara där nere och spela när laget gör det så himla bra. Men det är väl en sådan grej man lär sig något av med.
Med varje motgång tror Robin att han lär sig något nytt. Det arbetet är del av hans försök att hantera pressen som toppspelare i Allsvenskan har på sig. Något han säger sig behöva slipa på.
- Jag vet att man inte kan lägga för mycket vikt vid motgångar. Gör man en dålig träning så vet man ju att det kommer fler träningar att förbättra sig på. Samtidigt så vill jag att det ska gå så bra som möjligt hela tiden. Men det kan jag bli bättre på, att försöka strunta i motgångar. När man gick skadad här så vill man ju åka hem mycket och tänka på annat än fotbollen. Men det går ju inte för jag hade skola och träning. Jag ändå bott här i Göteborg så länge att jag känner stan, har sina kompisar här och ändå har jag hemlängtan. Men visst, det börjar kännas som hemma här nere nu. Men det är ändå där morsan bor som jag har mitt riktiga hem.
Robin pratar ganska tyst och ser ner i bordet. Mitt intryck är att Blåvitts kanske största offensiva talang är en tänkare, tvärt emot de mer egoistiska stjärnor som oftast syns och hörs mest i medierna. Men den försiktiga framtoningen innebär inte att han på något sätt har låga krav på sina egna prestationer.
- Den största pressen kommer ju från mig själv. Det är klart jag känner press från omgivningen och det bör man göra med, man kan aldrig vara nöjd. Blir man nöjd får man tänka över situationen. Då är något fel. Jag tycker det ska vara krav på oss i IFK, för vi har ett så bra lag.
Jag har ju inte varit här så länge så jag vet inte hur det var förut men det känns som vi borde vara på topp inom det mesta. Många gånger är det väl så att kritik kan bli lite orättvis, det finns ju många som vill tycka väldigt mycket och när journalister skriver kritiskt så följer folk med på det, säger Robin Söder.
När Tobias Hysén har öst in mål under våren har frågan om hur det kan vända fort för en spelare aktualiserats. För anfallsspelare handlar det ofta om att tänka rätt i avgörande lägen.
- När man kommer i ett bra läge så tänker man: "Jag ska lägga den där, eh nej där" så att man ändrar målet hela tiden och då blir det bara skit alltihop. Då får man försöka ställa in sig på att försöka i ett hörn och ställa in sig på att om man missar det så har man i alla fall försökt. Jag försöker att tänka i stil med att "det är ok att målvakten tog den, det var en bra räddning" och sedan försöka på nytt, säger Robin Söder.
De tekniska detaljerna som är så viktiga för anfallsspelare har sällan varit ett adelsmärke hos allsvenska fotbollslag. Men här tycker sig IFK Göteborgs nummer elva se en förändringens tid.
- Mer bollspel gör en till en bättre fotbollsspelare. Man får ju inte så mycket bollteknik av att vara ute och springa i slingan varje dag. Det håller väl på att gå över från ren löpning på försäsongerna till mer bollspel. Men det finns väl alltid några tränare som kör vidare på stenhård fysträning och tror på det med. Jag tror det är bra att vi har mycket spel för det utvecklar gruppen och det blir kul att komma till träningen varje dag.
Den speciella Kamratgårdsanda och harmoni det ofta talas om ser Robin som en orsak till föreningens framgång under de senaste säsongerna.
- I laget har vi mycket "ge och ta" nu, med några som skojar, några som hånar varann och vi har en allmänt positiv stämning. Det känns som ett andra hem på Kamratgården och alla, även de som jobbar på kontoret, är med i gruppen. Det är ganska öppet mellan alla och det gör att det känns ganska tryggt, säger Robin Söder.
Proffsdrömmar och allsvensk hetluft i all ära, Robin Söder tänker redan nu på vad som kommer den dag som fotbollskarriären är över.
- Det spelar ju ingen roll om det kommer om en vecka eller 20 år, det är därför man försöker med skolan för att få en grund och så. Det är klart man tänker på det som kommer efter fotbollen. Jag började ju en snickarutbildning så det är väl inom det jag skulle kunna bli något. Men jag är inte så händig utan valde det för det kändes skoj. Jag hade väl förhoppningsvis lärt mig att bli lite händig, säger Robin Söder med ett skratt.
INIFRÅN BLÅVITT. I söndags kväll såg jag finalen i Confederations Cup. Väntat att Brasilien vände, men fortfarande jävligt imponerande insats av USA. Okej, jag hoppades verkligen att USA skulle vinna efter att de tagit ledningen med 2-0 - för det var så jävla gött att de går och vinner turneringen mot alla odds, men sedan i andra halvlek märkte jag tidigt att det skulle bli tufft, för Brassarna "åkte" framåt direkt.
.jpg)
